Skip to main content

Full text of "Skandinaviens däggdjur .."

See other formats


INI NVINOSHJLIWS S3 I d V d 8 11 LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUT 
r~ » z 2 r~ 




ES SMITHSONIAN INSTITUTION NOlinillSNI NVINOSH1IWS S3ldVdi 

, _ Z v CO Z CO 

CO ■„ mÄ. co 






W i, 

SNI^NVINOSHimS^SB I d Vd a n^LI B R AR I ES^SMITHSONIAN^INSTITUT 

o . ^ CO 

LlI 




2 -J 2 -J Z 

ES SMITHSONIAN INSTITUTION NOlinillSNI NVIN0SH1IWS S3ldVd 
z r- ■ ^ z n z 




SNrNVINOSHlllAIS S3 I dVH 8 I ~I L I B RAR I ES ^SMITHSONIAN "INSTITUT 

Z CO Z CO 2 

CO ^3 CO "» *»*sVv «•» 




ES SMITHS0NIAN^INSTITUTI0N W N0linillSNI^NVlN0SHll^S^S3 I dVd 

CO — CO 

^5 




SNI^NVINOSHlltMS S3 I d V d 8 1 1 Ll B RAR I ES SMITHSONIAN^INSTITUT 
«~ „ Z r- Z r* 

CO — CO t/J 

ES SMITHSONIAN INSTITUTION NOlinillSNI NVINQSH1IWS S3ldVd 

CO -7 _ co z CO 






LfUllSNI NVINOSHJLIWS S3ldVH9n LIBRARIES SMITHSONIAN INS 
i~ „ z r~ z 

(7) - CO CO 

RARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOUfUllSNI NVINOSH1IWS S3 

<2 Z r CO T 

LnillSNI NVINOSHlIWS^Sa I H V U a n Z L I B R AR lES^SMITHSONIAN^lNS 
z \ £ i 






z -J z — ~J z 

RARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOllfUUSNI NVIN0SH1IWS $3 

5 r ^ — . 2 




lniliSNrNVINOSHlllMS S3 I d V& 9 ll~~L I B R A R I E S ^SMITHSONIAN ~ I Ni 

Z CO Z CO z 




CO 2 t/3 * Z 

RARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOlinillSNI NVIN0SH1IIMS S3 
^ , . ,co /|Sx ^ /^j^X w .Ävx w 





lnillSNI^NVINOSHlllflS SBIdVdail^LIBRARI ES^SMITHSONIAN^INS 
r- z 1- 2 r- 

CD / 
3) 

co t: 5; co 

RARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOUfUllSNI NVIN0SH1IWS S3 

^ ^ Z * CO 2 CO 




11% . ." ' ' 

HANDBOK I ZOOLOGI 



FOR 



LANDTBRUKARE, SKOGSHUSHÅLLARE, FISKERIIDKARE OCH 

JÄGARE, 



UTGIFVEN AF 



HJALMAR WIDEGREN och AUG. EMIL HOLMGREN 

Zool. Docens, Fiskeri-Intendent vid Kongl. Lärare i Naturvetenskaperna vid Kongl. 
Landtbruks- Akademien. Skogsinstitutet. 



■Akademien. 



I. DELEN 
SKANDINAVIENS DÄGGDJUR 

AF 

AUG. EMIL HOLMGREN. 




STOCKHOLM, 1865. 

P. A. NORSTEDT & SÖNER, 

KONGL. BOKTRYCKARE. 



ANMÄLAN. 



Bristen på en lämplig och tillräckligt fullständig Handbok i 
Zoologi har länge utgjort en mycket öfverklagad svårighet vid ord- 
nandet af undervisningen vid de af statens tillämpnings-skolor, der 
kännedomen i detta ämne i och för dess praktiska tillämpning 
måste meddelas. Derjemte hafva tvenne till den zoologiska ve- 
tenskapen hörande discipliner, läran om fiskodlingen och fiskerier- 
nas rätta skötsel samt läran om insekternas nytta och skada, un- 
der de två sista decennierna, blifvit så mycket bearbetade, att vi 
deri redan ega en temligen vidlyftig utländsk litteratur, utgifven 
mest till följd af dessa discipliners stora betydelse i ekonomiskt 
hänseende. 

De sednast på vårt språk utkomna utmärkta arbetena i all- 
män zoologi, Nilssons Skandinaviska Fauna och de zoologiska 
delarne af Bibi. i Populär Naturkunnighet, innehålla endast få 
och ofullständiga upplysningar rörande ofvannämnde grenar af 
vetenskapen, hvarjemte det förstnämnda arbetets användande vid 
rikets Landtbruks-, Skogs- och Elementar-Läroverk betydligt för- 
svåras genom dess dyrhet och brist på upplysande figurer, och, 
utkommet för jemförelsevis längre tid tillbaka, innehåller det 
heller icke de på sednare åren gjorda vigtiga upptäckter rörande 
djurrikets systematik, artutredning m. m. 

Undertecknade hafva derföre, äfven dertill uppmanade från 
flere håll, företagit sig att utarbeta en Handbok i Zoologi, åsyf- 
tande dermed att lemna såväl åt landtbrukaren, forstmannen, fiskeri- 
idkaren och jägaren en 'riktig kännedom om de i ekonomiskt hän- 
seende nyttiga eller skadliga djuren, som äfven åt eleverna, synner- 
ligen vid statens Skogs- och Landtbruksläroverk, en lämplig led- 
ning vid deras zoologiska studier. 

Arbetet kommer att utgifvas i 6 delar, hvaraf den första nu 
öfverlemnas i allmänhetens händer och innefattar 

Skandinaviens Däg-g-djixx*. 

De öfriga delarne, hvilkas tryckning utan uppskof fortgår, 
komma att innehålla: 

2:dra Delen: Skandinaviens Foglar. Denna del utgifves efter 
ungefär samma plan som den första; men kommer dessutom 



att åtföljas af samma ypperliga figurer, som den berömde ar- 
tisten W. v. Wrigth utfört till framlidne Hofjägmästaren och 
Kommendören af Ströms afhandling om de svenska foglarne. 

3:dje Delen: Skandinaviens Amfibier. Utgifves äfven efter un- 
gefär samma plan, som de föregående. 

4: de Delen: Skandinaviens Fiskar. I överensstämmelse med 
de föregående är äfven denna del ämnad att innehålla en 
systematisk framställning af Skandinaviens fiskar jemte de 
upplysningar om deras lefnadssätt m. m., som måste kännas, 
för att på ett förmånligt sätt kunna anordna fisket af hvarje 
vigtigare art. Liksom i detta arbetes öfriga delar, meddelas 
äfven i denna figurer, antingen i litografi eller träsnitt, tje- 
nande till belysning af den svenska fiskfaunan. — Derjemte 
är denna del afsedd att innehålla redogörelser för de vigti- 
gaste methoder, att genom s. k. fiskodling föröka tillgången 
på nyttiga fiskslag, samt i sammanhang dermed äfvenledes en 
för den praktiska fiskaren lämpad anvisning om de förmånli- 
gaste fångningssätt, jemte beskrifningar och figurer på fisk- 
redskaper och öfriga till fiskerierna hörande föremål. 

5: te Delen: Skandinaviens nyttiga och skadliga Insekter. 

Denna del kommer att innefatta en systematisk uppställning 
af insektklassen, beskrifning på de i ekonomiskt och forstligt 
hänseende nyttiga eller skadliga insekterna, deras utvecklings- 
historia, lefnadssätt och utbredning inom landet samt de metho- 
der, som blifvit använda till utrotande af de skadliga eller till 
skydd för de nyttiga. I likhet med de föregående delarne, 
kommer äfven denna att åtföljas af en mängd upplysande figurer. 

6:te Delen kommer att innehålla en kort redogörelse för djur- 
rikets lägre klasser samt hufvudsakligast upplysningar om de 
nyttiga lägre vattendjurens, Hummerns, Kräftans och Ostro- 
nets lefnadssätt,. jemte redogörelse för de åtgärder, som till 
dessas förökande utomlands i sednare tider blifvit vidtagne. 

Slutligen anse vi oss böra nämna, att Läraren vid Kongl. 
Skogsinstitutet hr Th. Hahr, på vår uppmaning, åtagit sig utar- 
betandet af en »Handbok för jägare och jagtvänner» efter en sådan 
plan, att den kommer att stå i ett nära samband med de ofvan- 
nämnda 2:ne första delarne, och således på sätt och vis äfven att 
utgöra en integrerande del af denna Handbok. 

Stockholm i April 1865. 



Hjalmar Widegren. 



Aug. Emil Holmgren. 



SKANDINAVIENS DÄGGDJUR 

i . af 



AU G. EMIL HOLMGREN 

Lärare i Naturvetenskaperna vid Kongl. Skogsinstitutet. 



FÖRORD TILL FÖRSTA DELEN. 



Uti den föregående anmälan till "Handbok i Zoologi" hafva 
redan de skäl, som föranledt utgifvandet af densamma, blifvit an- 
gifna. Nu återstår endast att yttra några ord rörande arbetets första 
del, ,som härmed öfverlemnas i allmänhetens händer. Den omfat- 
tar egentligen endast de skandinaviska däggdjurens naturalhistoria, 
ehuru derjemte äfven en mängd utländska arter blifvit anförda, 
och dess hufvudsakliga uppgift är icke blott att genom korta, 
bestämda kännetecken, åtföljda af upplysande figurer, lemna läsa- 
ren en säker ledning för de särskilda djurarternas åtskiljande och 
en riktig föreställning om deras utseende, utan äfven att i korthet 
redogöra för deras lefnadssätt, deras betydelse i naturens hushåll- 
ning och' deras inflytande på våra ekonomiska förhållanden. 

Att på ett så bearbetadt fält som detta, der en mycket vid- 
lyftig såväl utländsk som inhemsk litteratur redan står oss till 
buds, framkomma med något nytt eller på annat sätt rikta veten- 
skapen, har icke varit vår mening och ligger äfven utom planen för 
detta arbete. Det är blott åt den i zoologien mindre bevandrade, 
som vi vilja öfverlemna resultaterna, sådana vi uppfattat dem, af 
äldre och nyare tiders forskningar inom den inhemska Mastolo- 
giens eller Däggdjurslärans område, och vi hoppas att på detta 
sätt kunna bidraga till det zoologiska studiets allmännare spridning. 

Hvad den systematiska uppställningen angår, så hafva vi huf- 
vudsakligen följt Prof. Blasii utmärkta arbete: "Naturgeschichte 
der Säugethire". Dock hafva vi, för att underlätta den allmänna 
öfversigten af familjerna, vidtagit några små förändringar samt 
sönderdelat fam. Murina i tvenne dylika, hvarvid Sorkarna bilda 
den ena och de egentliga Råttorna den andra. Vid Flädermös- 
sens ordning hafva vi tillagt 2 för Sveriges Fauna nya arter, som 
i sednare tider blifvit funna i Skåne; men deremot hafva vi inom 
Gnagarnes ordning återfört de båda formerna af den vanliga haren 
till en och samma art, och återbördat åt denna det gamla Linné- 
anska namnet Lepus timidus. Andra namnförändringar hafva äf- 
ven blifvit vidtagna, då vi, i likhet med flera sednare författare, 
ansett, att ett namn, som af misstag eller förbiseende tilldelats 
en artj borde utbytas mot ett annat, hvarmed arten sedan äldre 
tider varit uppkallad. Vid Hvaldjurens uppställning och beskrif- 
ning hafva vi nästan helt och hållet följt Prof. Lilljeborgs utför- 
liga och grundliga »Ofversigt af Skandinaviens Hvaldjur». 



Af andra arbeten, hvilka vid utarbetandet af denna del huf- 
vudsakligen blifvit begagnade, vilja vi anföra följande: Milne-Ed- 
wards, Cours élémentaire de Zoologie — Gegenbaur, C, Grund- 
ziige der vergleichenden Anatomie. — Thorell, T., Zoologiens 
grunder (Bibi. i Popul. Naturkunnighet). — Van der Hoeven,_J., 
Handbuch der Zoologie. — Nilsson, S., Skandinavisk Fauna. — 
Giebel, C. G., Die Säugethiere. — Lutken, Chr. Fr., Dyreriget. — 
Gloger, C. W., Landtmannens vänner och fiender ibland djuren 
(öfversättn.). — Malmgren, A. J., Iakttagelser och anteckningar 
till Finnmarkens och Spetsbergens Däggdjursfauna. — Masius, H., 
Djurriket (öfversättn.). — Jester, F. E., Die kleine Jagd. — 
Hartig, G. L., Lehrbuch fur Jäger. — Sjöstedt, G. W., Husdjurs- 
skötseln. — Lindeqvist, J., Våra bästa Husdjursracer. — Svenska 
Jägareförbundets gamla och nya Tidskrift jemte flera utländska 
Tidskrifter. — Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar och Öf- 
versigten af dess Förhandlingar. Winckell, G. F. D. a. d., Hand- 
buch fur Jäger o. s. v. 

Mången torde göra den anmärkningen, att vi i detta arbete, 
som icke är afhandladt i någon strängt vetenskaplig form, sön- 
derdelat de särskilda däggdjursfamiljerna i alltför många släg- 
ten; men, på samma gång som vi dervid följt vetenskapens ut- 
veckling i spåren, hafva vi äfven gjort detta med den beräkning, 
att hos den börjande zoologen väcka uppmärksamhet på och 
bättre än eljest för honom kunna framhålla de väsendtliga känne- 
tecken, som utmärka en gifven art, eller som äro gemensamma 
för flera närstående djurformer. 

Slutligen må vi anhålla, att läsaren, före bokens begagnande, 
måtte rätta de tryckfel, som insmugit sig och finnas anmärkta på 
sista sidan. 



Ang. Emil FTolmscren. 



INLEDNING. 



De lefvande eller organiserade naturkropparna äro af två 
slag, djur och växter. De förras naturalhistoria kallar man 
Zoologi, de sednares Botanik. Vi komma i detta arbete endast 
att sysselsätta oss med en viss del utaf zoologien och hufvud- 
sakligen med de djurarters naturalhistoria, h vilka på något sätt 
till nytta eller skada ingripa i vår ekonomi. Men innan vi 
öfvergå till den speciela behandlingen af dessa djurarters natu- 
ralhistoria, vilja vi förutskicka några anmärkningar rörande 
djuren i allmänhet. 

Hos djuren såväl som hos växterna yttrar sig lifvet ge- 
nom näringsprocessen och fortplantningen, af hvilka den förra 
har till resultat individens bibehållelse och tillväxt, men den sed- 
nare deremot afser artens bestånd genom framalstrandet af nya 
individer. Näring och fortplantning, som således äro gemen- 
samma för växter och djur och som förutsätta närvaron af 
vissa för deras möjlighet lämpade närings- och fortplantnings- 
organer, äro hufvudkaraktererna på det vegetativa eller växtliga 
lifvet. Men hos djuren yttrar sig dessutom lifvet äfven genom 
rörelse- och förnimmelseförmågan, för hvilkas möjlighet rnuskel- 
och nervsystemet utgöra nödvändiga vilkor. Dessa båda för- 
mågor kallas åter med ett gemensamt namn det animala eller 
djuriska lifvet. Växter och djur skilja sig sålunda från hvar- 
andra derigenom att djuren ega, men växterna sakna, fri rörelse 
och förnimmelseförmåga. Likväl är ännu icke någon bestämd 
gräns funnen emellan de djur och växter, som stå på det lägsta 
stadium af utveckling, och det torde äfven länge dröja innan 
man kan komma till full visshet i detta hänseende. Det tyckes 
t. o. m. som att vissa organismer i sina lifsyttringar äro lika 
mycket djur som växter och att dessa tillfölje deraf kunna be- 

Zool. 1. Däggdjur. 1 



2 



INLEDNING. 



traktas såsom stående på gränsen till den organiska naturens 
tvenne riken. 

1. Lifvet, som hos växterna uppenbarar sig genom näringen 
och fortplantningen och hos djuren såväl genom dessa processer 
som genom rörelse- och förnimmelseförmågan, känna vi blott i dess 
yttringar, hvilka det är fysiologiens uppgift att förklara enligt 
samma kemiska och fysikaliska lagar, som gälla för hela den öf- 
riga naturen. Den enskilda organismens lif upphör förr eller sed- 
nare med nödvändighet och djuret såväl som växten hemfaller 
derigenom åt en oundviklig död, som åtföljes af bådas förmultning 
eller förruttnelse. 

2. Djurkroppen är i afseende på sin kemiska sammansättning af 
ganska invecklad beskaffenhet, och man har indelat de ämnen, som 
bilda dess massa, i trenne klasser. Till den första af dessa hän- 
för man sådana ämnen, som äfven förekomma i mineralriket, så- 
som vatten och åtskilliga salter; till den andra höra åtskilliga or- 
ganiska beståndsdelar, såsom socker och fett, hvilka i naturen endast 
kunna bildas under lifvets inflytande; och slutligen räknar man till 
den tredje klassen åtskilliga andra ämnen, såsom albumin, fibrin 
och cellulosa, för hvilka man bibehållit namnet organiserade eller 
plastiska ämnen. Till sin kemiska sammansättning bestå dessa 
plastiska ämnen nästan alltid af 3 eller 4 grundämnen, nemligen: 
kol, väte och syre, ensamma eller i förening med qväfve. Dessa 
ämnen utgöra det väsendtliga grundlaget i alla en organisms lef- 
vande beståndsdelar eller organiska väfnader, hvilka åter till sin 
byggnad på mångfaldigt sätt variera, och visa sig i sitt första ut- 
vecklingsstadium vara sammansatta af små kulor eller, som man 
kallar dem, celler. Dessa små celler, som ursprungligen hafva en 
rund form och en lös sammansättning innesluta i sitt inre en kropp af 
annan konsistens än den öfriga massan, hvilken kropp man gifvit 
benämningen cellkärna. Hvad sättet för cellernas uppkomst angår, 
så förhåller det sig med hvarje sådan cell, som med hvarje orga- 
niskt väsende i allmänhet, att den dervid nödvändigt förutsätter 
tillvaron af en annan med sig likartad kropp, af hvilken den fram- 
bringas. Någon urproduktion af celler har erfarenheten aldrig vi- 
sat; men deremot har genom iakttagelser blifvit bekräftadt, att 
hvarje cell leder sitt ursprung från en annan. Agget, som sjelft 
utgjordt en del af moderdjurets kropp, är just en sådan cell, som 
eger förmågan att föröka sig och frambringa en mängd andra celler. 
Äggcellens sätt att föröka sig sker genom den s. k. klyfningspro- 
cessen, som består deruti, att cellens kärna delar sig itu, hvarefter 
cellen genom insnörpning på midten sönderfaller i 2 nya celler 
eller s. k. klyfningskulor. Dessa klyfningskulors kärnor upprepa 



INLEDNING. 



3 



Fig. 1. Fig. 2. 




Klyfningsprocessens olika stadier, Kvarigenom cellernas furökning genom delning åskådliggör es. 
(Stark förstoring.) 

nu fortfarande samma delning och nya sådana uppstå allt vidare, 
så att den ursprungliga modercellen slutligen på detta sätt sön- 
derfaller i ett stort antal klyfningsceller. Genom att sålunda 
alltjemt föröka sig förmedelst delning och genom att ordna 
sig på ett bestämt sätt, öfvergå dessa celler sedermera under vi- 
dare omvandling af såväl gestalt, som innehåll, till väfnader, och 
sammansätta sålunda de särskilda organerna, samt organismen i 
sin helhet. 

3. De organiska väfnaderna bilda, genom att på olika sätt förena 
sig och genom att antaga egendomliga former, de olika organer 
eller verktyg, med hvilkas tillhjelp djurens funktioner utöfvas. Då 
flera organer medverka till att åstadkomma en lifsyttring, beteck- 
nar man en sådan förening af organer med namnet apparat och 
verkan utaf en af dessa organer eller af en dylik apparat kallar 
man funktion. Sålunda säger man t. ex. rörelseapparat för att 
beteckna samtliga de organer, som medverka till att förflytta ett 



4 



INLEDNING. 



djur från ett till ett annat ställe, ocli rörelsefunktion för att be- 
teckna verkan af ett eller samtliga rörelseorganerna. Djurens funk- 
tioner hafva tvenne ändamål: bibehållandet af individen och bibe- 
hållandet af arten; men i afseende på dem, som afse det förra, 
yppar sig en vigtig skilnad deruti, att några hafva till syftemål 
kroppens uppehälle och tillväxt, då andra deremot tjena till att 
sätta djuret i förhållande eller relation till sin omgifning. Häraf 
följer, att djurens funktioner kunna delas i 3 stora klasser, nemli- 
gen a) nutritions- eller närings- funktionerna, b) reproduktions- eller fort- 
plantnings-funktionerna och c) relations-funktionerna. De två förra, som 
äro gemensamma för djur och växter, kallas vegetativa funktio- 
ner och de sednare, såsom endast tillhörande djuren, hafva fått 
namn af animala funktioner. Föröfrigt kunna vi tillägga, att 
hvar och en utaf dessa stora klasser åter sönderfaller i flera serier af 
specialfunktioner, som visserligen alla sträfva till ett och samma 
mål, men ändock sinsemellan äro mer eller mindre skiljaktiga. 
Sålunda veta vi, att nutritionen hos ett djur endast sker genom 
samverkan af flera olika funktioner, såsom matsmältning, blodom- 
lopp, respiration o. s. v. Och betrakta vi åter t. ex. matsmält- 
ningsprocessen, så finna vi, att den icke kan försiggå utan att sjelf 
föregås af en mängd olika förrättningar, såsom tuggningen, svälj- 
ningen o. s. v. 

Vi förstå således under benämningen djur sådana natur- 
kroppar, som nära och fortplanta sig samt dessutom ega känsel 
och fri rörelseförmåga. Hvarje af dessa fyra lifsförrättningar 
hos djuren förmedlas, såsom ofvan blifvit omnämndt, genom ett 
särskildt system af organer. Vi skola här särskildt taga dessa 
i betraktande. 

1. Sensationsorganer kallas sådana verktyg, genom 
hvilka djuren sättas i förhållande eller relation till de föremål, 
som omgifva dem eller genom hvilka de känna och underrättas 
om den yttre verlden. Hit höra nervsystemet och de yttre sin- 
nesorganerna. 

1. Nervsystemet är det egentliga organet för djurens lifsytt- 
ringar och det utgör icke allenast sätet för deras själsverksamhet, 
utan ■ af detsamma beror äfven deras rörelser och förnimmelser. Det 
består af en egendomlig mjuk väfnad, som för blotta ögat förfeter 
sig än såsom genom organerna löpande hvita eller gråaktiga trådar 
eller förgrenade strängar, än såsom större eller mindre på vissa 
ställen hopade knöliga massor. Det förra slaget af dessa organer 
kallas nerver, det sednare deremot ganglier eller nervcentra, emedan 



INLEDNING. 



5 



de tjena såsom föreningspunkter för de åt alla kroppens delar ut- 
löpande nerverna. 

2. Sinnesorganerna äro de verktyg genom hvilka djuren er- 
hålla sinnliga intryck eller genom Ii vilka de komma till kännedom 
om den yttre verlden. Hit höra organerna för känsel, smak, lukt, 
hörsel och syn. 

2. Rörelseorganer kallas sådana verktyg förmedelst hvilka 
djuren röra sig och förflytta sig från ett till ett annat ställe 
eller genom hvilka all frivillig, djurisk rörelse åstadkommes. 
Hit höra förnämligast musklerna, som hafva sitt fäste på benen 
eller, liksom hos de lägre djuren, på kroppens hårdare delar, 
hvilka derföre äfven räknas till rörelseorganerna. 

1. Musklerna, som ofta utgöra den största delen af kroppens 
massa och bilda, hvad man i allmänhet hos djuren kallar kött, 
bestå af en mängd i större eller mindre knippen samlade fina trå- 
dar eller fibrer af en egendomlig och karakteristisk byggnad, hvilka 
sluta förmedelst senor, som fästa dem antingen, såsom hos de hö- 
gre djuren, vid det inre benskelettet, eller såsom t. ex. hos insek- 
terna, vid den hårda yttre kroppsbeklädnaden. Musklerna hafva 
förmågan att alltefter viljans inflytelse *) omvexlande sammandraga 
och förlänga sig, hvarigenom rörelsen åstadkommes. 

3. Närings- eller Nutritiousorganer kallas sådana verk- 
tyg, som äro afsedda för kroppens näring och lifvets underhål- 
lande. Dessa äro tarmkanalen med sina bidelar, kärlen eller 
cirkulationsorganerna, andedrägts- eller respirationsorganerna, 
samt afsöndrings- eller sekretionsorganerna. 

1. Nutritionen består deri, att kroppen utifrån i sig upptager 
och med sig förenar sådana kemiska beståndsdelar, som för orga- 
nernas och lifsprocessens underhåll äro nödvändiga, samt från sig 
aflägsnar sådana beståndsdelar, som af lifsprocessen redan äro för- 
brukade och derföre för organismen onyttiga eller t. o. m. skadliga. 
Hvarje lifsyttring åtföljes nemligen af förbrukning utaf en viss 
mängd organisk materia och förnämsta orsaken till denna förbruk- 
ning är en inom hvarje lefvande organism ständigt försiggående 
förbränningsprocess. Organernas och väfnadernas utbyte af förbru- 
kade beståndsdelar mot nya förmedlas genom en näringsvätska, 
som utgör nutritionens centralhärd och befinner sig i ständig rörelse 



:} ) All muskelrörelse står dock icke under viljans omedelbara inflytande, utan 
en sådan kan äfven ega rum oberoende af densamma, såsom hos hjertat, 
magmusklerna o. s. v. 



6 



INLEDNING. 



inom ett öfver hela kroppen förgrenadt rörsystem — kärl- eller 
cirkulationsapparaten. Denna näringsvätskans rörelse, som åstad- 
kommes genom en mer eller mindre komplicerad muskulös apparat, 
utgör en särskild nutritionsfunktion, nemligen cirkulationen eller 
blodomloppet. Genom absorptionen upptager näringsvätskan i fly- 
tande tillstånd råämnen eller genom matsmältningsprocessen för- 
arbetade ämnen, som den sedan kringförer till organerna och deras 
minsta delar; genom sekretionen aflägsnar den i löst form sådana 
produkter af förbränningsprocessen, som icke vidare kunna vara 
lifsprocessen till gagn. Förbränningen inledes och underhålles här 
såsom i hela den öfriga naturen genom syrgasen, hvilkcn närings- 
vätskan upptager ur den omgifvande atmosferen eller ur vattnet. Detta 
upptagande af syre, som städse åtföljes af ett återgifvande åt at- 
mosferen af gasformiga förbränningsprodukter, utgör en särskild 
vigtig funktion, respirationen. Näringsvätskan är den källa hvarutur 
organerna och deras minsta delar hemta material till bestridandet 
af sina lifsyttringar och ersättning för derigenom* uppkommande 
förluster. Denna källa hålles genom de ofvannämnda nutritions- 
funktionerna ständigt vid den beskaffenhet, som för hvarje djur är 
passande och nödvändig. 

4. Fortplantnings-, generations- eller reproduktions- 
organer äro sådana delar af organismen, som genom fram- 
alstrandet af nya individer afse artens bestånd. 

1. Alla djur uppstå genom fortplantning, hvarmed man för- 
står de lef&mde kropparnas förmåga att ur sig frambringa nya och 
med sig sjelfva likartade individer. Hos djuren framträder dock en 
dylik fortplantning under, mycket olika former och man kan hos 
dem särskilja tvenne hufvudslag af hithörande företeelser, nemligen: 
könsfortplantning och könlös fortplantning. Den förra tillgår på det 
sättet, att ägget, som utgöres af en genom anatomiska kännetecken 
utmärkt och till framalstrandet af en ny individ bestämd del, väc- 
kes till utveckling genom inverkan af en annan djurisk produkt, 
som kallas säd eller sperma. Båda dessa elementer frambringas i 
olika organer: ägget i de honliga och säden i de hanliga fortplant- 
ningsdelarna, hvilka antingen kunna vara åtskilda och då förefinnas 
hos olika individer, hanar (q*) och honor (£), eller också förenade 
hos ett och samma individ, som i sådant fall kallas hermafrodit. 
Den könlösa fortplantningen deremot tillgår på helt olika sätt. 
Härvid är blott en individ tillräcklig och föreningen af tvenne olik- 
artade djuriska produkter är för individens utveckling icke nödvän- 
dig. Fortplantningen sker här genom s. k. knoppbildning eller del- 
ning, på det sättet att från ett djur antingen nya individer utväxa, 
eller att djuret sjelft delar sig i två eller flera nya individer. 



INLEDNING. 



7 



2. Äggen äro i sitt primitiva tillstånd merändels mycket små 
och, med undantag af storleken, föga olika hos de olika djurarterna. 
De utgöras då af små kulor, som bestå af en lös massa, äggblom- 
man eller gulan, och som derjemte innesluta en mindre blåsa, frö- 
eller groddblåsan, hvilken ytterligare innesluter en eller flera s. k. 
frö- eller groddfläckar. Agget i in- 
skränkt mening kan helt kategoriskt 
kallas en cell, ty alla dess delar 
motsvara fullkomligt dem hos den 
vanliga cellen. Hos olika djur- 
klasser är det befruktade äggets 
utveckling ganska olika. Hos som- 
liga djur lösgör det sig och lemnar 
moderdjuret sedan det uppnått en 
viss grad af utveckling, såsom för- 
hållandet är hos de ovipara eller 
äggläggande djuren; hos andra 
stannar det qvar, mognar och ut- 
vecklar Sig inom modrens kropp, Xgg-cell eller primitiv-ägg: - a. gulhin- 

så att fostret (embryo) framfödes nan; - j galan; - o, groddblåsan; - d. 

\ J ' - o cn groddflack. 

utan att vara inneslutet i några 

omhöljen, såsom förhållandet är hos de vivipara djuren, eller de, 
som föda lefvande ungar. Hos vissa andra djur brista ägghöljena 
kort före eller kort efter äggläggningen, så att stundom ett och 
samma djur både lägger ägg och föder lefvande ungar, såsom för- 
hållandet är hos de ovi-vivipara djuren. 

3. För äggets utveckling är hos djuren i allmänhet en förut 
skeende omedelbar befruktning ett nödvändigt vilkor; men hos 
vissa lägre djur utveckla sig äggen äfven oberoende af densamma. 
Ett sådant egendomligt förhållande har man gifvit namn af Par- 
thenogenesis. 

4. Många djur visa, då de framkomma ur äggen, ofta en helt 
olika byggnad och form, samt föra till och med ett olika lefnadssätt 
med de fullvuxna djuren eller deras föräldrar, hvilkas utseende de 
först erhålla efter att hafva genomgått flera förvandlingar eller s. k. 
metamorfoser. Det är isynnerhet hos de lägre djuren, som dessa 
förvandlingar äro mest i ögonen fallande; men det tillkommer dock 
i mer eller mindre grad nästan alla djur, att vid sin födsel stå på 
en lägre grad af utveckling med eller vara på något sätt olika sina 
föräldrar, samt att sedermera, genom att småningom å ena sidan 
förlora och å den andra erhålla vissa delar, uppnå deras utveckling 
och likna dem. Härvid har djuret ständigt gått framåt i utveck- 
ling. Endast sällan gifves det äfven fall der ett motsatt förhållande 
eger rum, d. v. s. der djuret gradvis från sin första utveckling för- 



Fig. 5. 




8 



INLEDNING. 



lorar de högre animala organer, livarmed det förut varit begåfvadt. 
En sådan metamorfos kallas derföre tillbakagående, och visar sig i 
synnerhet hos åtskilliga lägre parasitdjur. 

5. Ett annat egendomligt fortplantningssätt hos djuren har 
man gifvit namn af generationsvexel. Det består cleruti, att det ur 
ägget framkläckta djuret icke allenast till det yttre är olikt sina föräl- 
drar, utan äfven har förmågan att genom en slags inre knoppbildning 
och oberoende af all befruktning sjelft ytterligare föda ungar, hvilka 
ånyo, utan att blifva befruktade, lemna en afkomma, som på samma 
sätt fortplantar sig, tills den slutligen efter flere led eller genera- 
tioner kommer att likna sina ursprunliga stamföräldrar och liksom 
dessa sedermera efter skedd parning lägga fruktbara ägg. De in- 
divider, som på detta sätt, utan någon föregående befruktning, 
föda ungar, hafva blifvit kallade ammor; de afvika såväl med af- 
seende på sin yttre gestalt, som äfven ofta med afseende på lef- 
nadssättet från de djur, som äro mogna för befruktning. Ett sådant 
fortplantningssätt har man funnit hos flera lägre djur, och bland 
insekterna hos bladlössen. 

Djurriket kan indelas i 2 stora hufvudafdelningar, nemli- 
gen 1) Vertebrerade eller Ryggrads-djur (animalia vertebrata), 
som hafva ett inre benskelett, hvilket innesluter hjernan och 
ryggmärgen, och 2) Evertébrerade eller Ryggradslösa djur (ani- 
malia evertebrata), hos hvilka ett sådant skelett saknas. 

Till den förra hufvudaf delningen höra följande djurklasser: 
Klass. I. Däggdjur (Mammalia), som hafva varmt blod och 

lungor, hårbeklädd eller stundom naken kropp, samt 

föda lefvande ungar, hvilka de dägga. 
Klass. II. Foglar (Aves), som hafva varmt blod och lungor, 

fjäderbeklädd kropp, samt lägga ägg. 
Klass. III. Amfibier (Amphibia 1. Reptilia), som hafva kallt 

blod och lungor, naken eller fjällig kropp, samt 4, 

2 eller inga fötter. 
Klass. IV. Fiskar (Pisces), som hafva kallt blod och gälar, 

samt fenor i stället för fötter. 

1. Under benämningen varmblodiga djur förstår man sådana, som 
i det närmaste bibehålla en konstant värmegrad, oberoende af de 
vanliga temperaturvexlingar, för hvilka de äro utsatta. Kallblodiga 
åter kallar man sådana, som icke kunna frambringa någon egen 
af det omgifvande mediets temperaturvexlingar oberoende värmegrad. 



DÄGGDJUR. 



9 



. De djurklasser, som höra till den sednare hufvudafdelnin- 
gen, komma längre fram att anföras. Nu vilja vi efter en kort 
framställning om däggdjurens allmänna kroppsbyggnad, utveckling 
m. m. direkte öfvergå till redogörelsen för deras naturalhistoria 
och beskrifningen af de arter, hvilka kunna räknas till Skandi- 
naviens fauna. 



FÖRSTA KLASSEN. 



Fi. 



Däggdjur. Mammalia. 

Däggdjur äro sådana vertebrerande djur, som hafva dub- 
belt och fullständigt blodomlopp, fyrarummigt hjerta, varmt blod 

och lungor, hårbe- 
klädd, sällan naken 
eller — hos några 
utländska slägten 
— af fjäll eller 
sköldar betäckt 
kropp (fig. 6 och 
7), samt som föda 
lef vande ungar, 
hvilka de gifva di 
eller dägga, d. v. s. en tid 
mjölk ur sina 




Långsvansad Myrkott (Manis macrura). 



V ii 




Niogöfdlad Bälta (Da^ypus novemcinctus.) 



föda med 
spenar. 

1. Vid betraktandet af 
däggdjurens yttre gestalt och 
kroppsbeklädnad kan man i 
allmänhet lätt skilja dem ifrån 
/le öfriga vertebrerade dju- 
ren; men det gifves dock fall 
der detta vid ett så flygtigt 



betraktande icke låter sig göra. Sålunda utgöra t. ex. Hvalarne en 
ordning inom däggdjurens klass, oaktadt deras fisklika form och 
nakna hud mycket erinra om och i dagliga lifvet äfven gifvit dem 



namn af fiskar. Deras öfriga 
verkliga däggdjur. 



dock att de äro 



10 



NERVSYSTEMET. 



Fig. 8. 




Det animala lifvets nervsystem hos menniskan: a, stora hjernan; — b, lilla hjernan; — c 
ryggmärgen; — rf, ansigtsnerven ; — e, en nervfläta bildad genom den första bröstnervens 
och de främre grenarna af de fyra nedre halsnervernas förening; — g, armbågben-nerven; 
h, armens inre hudnerv; — strålben-nerven och yttre hudnerven; — .;, mellanbröstnerven; 
— k, en nervfläta bildad af flera ländnerver och gifvande ursprung åtj lårnerven ; — l, nerv- 
flätor, som gifva ursprung åt bröstnerven, hvilken vidare delar sig och bildar skenbensner- 
ven (w), och vadbensnerven (n) m, fl. 



NERVSYSTEMET. 



11 



25 



Fig. 



Däggdjurens sensationsorganer. 

a) Nerverna. 

Hos däggdjuren består nervappa- 
/ raten, liksom hos menniskan, af två 
delar: 1) det animala lifvets nervsystem 
eller det cerebro-spinala nervsystemet 
-J och 2) det vegetativa lifvets nervsystem 
-* eller det sympathiska nervsystemet. Båda 
-i4 dessa systemer hafva föröfrigt en central 
-i6 och en periferisk del, af hvilka den förra 
- 'jv- w 9 består af mer eller mindre betydliga gan- 
gliemassor och den sednare af nerver, 
som från dessa massor utlöpa till krop- 

J^Z> _ pens öfriga delar *). 

Den centrala delen af det cerebro- 
jt^ spinala nervsystemet eller dess axel in- 

neslutes af hufvudskålens och ryggra- 
Jijlkf dens ben, samt omslutes dessutom och 
■ ^ skyddas af egendomliga hinnor. Dess 

främre del, som upptager det inre af 
hufvudskålen, utgöres af lilla och stora 
hjernan, hvilka nedåt fortsättas i den 

sl\vl\- a ^ 1 T&§' ra( ^ s ^ ana ^ en inneslutna tjocka för- 
langningen af hjernan, som kallas rygg- 
%Jj^V\) märgen. Från ryggmärgens båda sidor 

utlöpa i en viss ordning efter hvaran- 
dra en hel mängd nerver, af hvilka 

Det animala lifvet, nervsystem hos ^ f ÖrSta hafVa dl riktning l^kt Utåt, 
menniskan sedt från undre sidan 1). de följande derefflOt llier OCll nid* 




+ ) Hjernans och ryggmärgens byggnad, äfvensom nervsystemet i sin helhet, äro 
af en ganska invecklad beskaffenhet och ännu ofullständigt kända. Att här 
redogöra för de resultater till hvilka man kommit angående dessa delars 
anatomi och fysiologi skulle blifva alltför vidlyftigt och ändainålslöst, hvar- 
före vi endast inskränka oss till det allmännaste. 

1) Nerverna äro afskurna nära rötterna: a, stora hjernan; — b, främre loben af dess ven- 
stra sidohälft (hemisfer); — c. mellanloben ; — d, bakre loben; — <?, lilla hjernan; f, den 
s. k. förlängda märgen; — f, ryggmärgen; — 1, luktnerverna; — 2, synnerverna; — 3, 
tredje nervparet; — 4, fjerde nervparet; — 5, femte nervparet; — 6, sjette nervparet; — 
7, sjunde nervparet eller ansigtets rörelsenerver och det åttonde eller hörselnerverna; — 9, 
nionde nervparet af hvars grenar några bilda smaknerverna; — 10 tionde nervparet, som 
begifver sig till matstrupen, magen och lungorna; — 11, elfte och tolfte nervparen, af hvilka 



12 



NERVSYSTEMET. 



nedåt, så 'att ryggmärgen slutligen tyckes upplösa sig i ett stort 
antal trådar, ordnade liksom taglet i en hästsvans, hvarföre 
äfven denna del af ryggmärgen fått namn af hästsvansen. 

Af de från hjernan och dess delar utlöpande nerver märka 
vi förnämligast lukt-, syn-, hörsel- och smahierverna. 

Fig. 10. 
J b 




7 9 10 11 G 



Stora] och lilla hjernan samt förlängda märgen i vertikal genomskärning. — a, stora hjernans 
främre lob; — A, densammas mellanlob; — c, dens. bakre lob; — d, lilla hjernan; — e, 
ryggmärgen; — /, genomskärning af hjernvalken; — g, synloberna, dolda under stora hjer- 
nans bakre lober; — 1, luktnerverna; — 2, ögat, i iivilket synnerven ändas; — 4, fjerde 
parets nerv; — 5, öfverkäkens nerv; — 5', första grenen af samma nerv; — 5", underkä- 
kens nerv; — 6, sjette parets nerv, som gar till ögats muskler; — 7, ansigtsnerven ; — 9, 
nionde parets nerv; — 10, tionde parets nerv; — 11, elfte parets nerv; — 12, tolfte pa- 
rets nerv; — 14 och 15 halsnerver. 

Det sympathiska nervsystemet, som äfven fått namn af 
det vegetativa lifvets nervsystem eller ganglie-nervsystemet, ut- 
göres af ett antal från hvarandra skilda och förmedelst nerver 
sinsemellan förbundna knutar eller s. k. ganglier, från hvilka 
nerver utlöpa till närgränsande organer. Dylika ganglier före- 
finnas i hufvudet, halsen, bröstet och underlifvet och de flesta 



det förra är rörelsenerv för halsens och nackens muskler, det sednare tungans rörelsenerv; 
13, bakhufvudets nerver; — 14, ]5 och 16, trenne par öfre halsnerver; g, halsnerver; — h, 
länd- och korsbens-nerver; — ?' och l, slutet af ryggmärgen eller den s. k. hästsvansen; — 
k, stora höftnerven, som begifver sig till de nedre extremiteterna; — 25, ett nervpar från 
ryggradens öfre del. Tredje, fjerde och sjette nervparen äro ögats rörelsenerver. 



SINNES O R G ANE RNA. 



13 



af dem äro ordnade på ömse sidor framom ryggraden och bilda 
från hufvudet till bäckenet en dubbel kedja, som kallas den 
sympathiskd nerven. De förefinnas dock äfven i närheten af 
hjertat och magen m. fl. ställen. 

Man har funnit att, då det cerebrospinala systemets ner- 
ver utlöpa till sinnesorganerna, musklerna, huden o. s. v., så för- 
delas de nerver åter, som tillhöra det sympathiska nervsystemet, 
till lungorna, hjertat, blodkärlens väggar, magen, tarmarna o. 
s. v. De förra tillhöra således det animala, de sednare det 
vegetativa lifvets organer. 

1. Hos däggdjuren varierar nervsystemets sammansättning gan- 
ska obetydligt och öfverensstämmer mycket nära med menniskans. 
Den enda olikhet, som förefinnes, synes nästan endast härleda sig 
från en större eller mindre utveckling af den cerebrospinala axelns 
delar. Hjernans storlek i förhållande såväl till ryggmärgens och 
nervernas massa, som till kroppsstorleken, synes i allmänhet vara 
ganska betydlig. Sålunda förhåller sig dess vigt till kroppens vigt 
hos oxen såsom 1 : 750 — 850, hos fåret såsom 1 : 350, hos räf- 
ven såsom 1 : 205, och hos mindre däggdjur är dess relativa vigt 
i detta hänseende ännu större, såsom t. ex. hos mössen, der den- 
samma utgör ungefär ^ af kroppens vigt. Hos menniskan är för- 
hållandet såsom 1 : 40. Inom de särskilda ordningarna omvexlar 
sålunda den relativa utvecklingen af hjernan ganska betydligt, och 
så är äfven förhållandet med afseende på ryggmärgens längd och 1 
de nerver, som utlöpa från densamma. Ryggkotornas olika antal 
är orsaken till dessa sednare skiljaktigheter. 

b) Sinnesorganerna. 

Vi vilja här sysselsätta oss med en kort betraktelse öfver 
hvart och ett särskildt af de sinnen, hvarmed däggdjuren blifvit 
utrustade. 

1. Käiiselsinnet. Utom den mer eller mindre fina all- 
männa känsel, som hos däggdjuren förefinnes öfver hela ytan 
af den hud, hvarutaf deras kropp betäckes, ega äfven ofta dessa 
djur vissa organer, som äro specielt afsedda för känselförmågan. 
Såsom sådana kunna fingrarne betraktas hos menniskan, aporna 
och i viss mån äfven motsvarande kroppsdelar hos alla dägg- 
djur, hos hvilka de hafva någon större rörlighet och böjlig- 
het eller hos hvilka de utgöras af griporganer; men hos de 



14 



SINNESORGANERNA. 



öfriga däggdjuren måste deremot dessa kroppsdelar såsom känsel- 
organer vara af en underordnad eller af ingen betydelse. Hos dessa 
göra läpparna och de på dem sittande morrhåren tjenst såsom 
känselverktyg; äfvenså synes flyghuden hos flädermössen besitta 
en hög grad af känslighet. Det har visat sig att katten till stor 
del förlorat sin förmåga att fånga råttor sedan man bortklippt 
hans morrhår, äfvensom att kaniner, beröfvade synförmågan, 
endast förmedelst dessa hårs tillhjelp kunnat finna rätt i sina 
trånga underjordiska gångar. 

1. Huden, som utgör kroppens yttre omklädnad, består af 
ivå särskilda lager, nemligen: 1) läderhuden, som bildar det undre 
täta och fasta, samt af talrika nerver och blodkärl genomdragna 
lagret, och 2) öfverhuden, som ligger Fig n 

ofvanpå läderhuden och saknar både 
nerver och blodkärl. Läderhudens 

öfre yta är ojemn och försedd med ^^^—ÄB^^^^S 7 " 

små upphöjningar, som likna vårtor l-~ ---~jjgl/&f^:.~~.~_- - 

och kallas hudpapiller. Dessa stå . •'Njjp^ 

1 ett visst förhållande dels till kär- lIIZz^=^^^Ä|| - ■« 
len, dels till de känselnerver, som IB^^^lzzz 
leda sitt ursprung från ryggmärgen ^ft/IB^^r--- 
eller hjernan. Öfverhuden består af ^^^-^^^--zzzlz^—^ 

2 lager : ett undre, slemlagret och e _ 

ett öfre, hornlagret. Dessutom må - rE^ 

äfven anföras, såsom egendomliga öf- — ==^^'' -^^^^ 

verhuds- eller hornbildningar, naglar Genomsnitt af vargens hud: - a, hår 

oeli hår snmt rle såväl till nfverlm- ~ *• talgkörtlar; — c, svettkörtlar; — rf, 

oui nar, sami ue, savai un oiveinu öfverhuden läderhuden, 
den som läderhuden hörande bild- 
ningar, som man kallar talg- och svettkörtlar samt hårsäckar. Talg- 
körtlarna stå alltid i förening med håren, der sådana finnas, men 
förekomma dessutom, med få undantag, öfverallt i huden. Svett- 
körtlarna utmynna i små öppningar eller s. k. porer på huden. I 
hårsäckarna hafva håren sina rötter. 

Åtskilliga däggdjur hafva äfven på vissa ställen af kroppen, 
såsom vid anus, i närheten af födslodelarna, vid nafveln, på tårna, 
på hufvudet o. s. v. andra egendomliga körtelbildningar i huden, 
som ofta afsöndra ett mer eller mindre starkt luktande ämne. För 
dessa skola vi längre fram redogöra. 

2. Som ofvan blifvit angifvet är kroppen hos de alldra flesta 
däggdjur helt och hållet eller delvis beklädd af hår, och bland dem, 
som tillhöra vår fauna, är det endast hvalarna, som sakna en dylik 
beklädnad. Håret utvecklar sig ur den omnämnda hårsäcken, i 



SINNESORGANERNA. 



15 



hvilken det har sin rot, livars nedre uppsvällda del, hårlöken, med 
sin trattformigt urhålkade bas, sitter fästad vid och omfattar den 
s. k. hårpapillen i läderhuden. Håren äro sammansatta af celler, 
som antagit en hornartad konsistens. Till formen äro håren van- 
ligen cylindriska och mot spetsen något smalare än vid roten, samt 
föröfrigt än släta, än något sträfva eller refflade, än grofva, än fina. 

De särskilda hårsorterna hafva fått olika benämningar. Så- 
lunda kallar man dem för taggar, då de äro mycket hårda, spetsiga 
och grofva, såsom t. ex. hos igelkotten; borst, då de äro mindre 
grofva, men, utom i spetsen, ganska styfva, såsom t. ex. hos svinet; 
tagel, då de äfvenledes äro styfva, men dock mjukare, längre och 
mindre tjocka än borsten, såsom t. ex. hos hästen; ull, då de äro 
fina och krusiga, samt här och der på sin yta hafva åtskilliga 
ojemnheter i form af fina hår eller spetsar; stickelhår, då de äro 
glesa, glatta och temligen styfva. 

Håren fällas vid bestämda årstider, vanligen om våren eller hösten 
och ersättas då äfven af nya, Denna hårfällning medför icke sällan 
ganska stora förändringar, såväl hvad färgen angår, som med af- 
seende på fållens täthet och öfriga beskaffenhet. Sålunda finner 
man hos många däggdjur att vinterfällen är betydligt tätare än 
sommarfällen, samt att den dessutom icke allenast består af de 
vanliga håren, utan äfven af en finare bottenull. 

Denna omständighet är af icke ringa vigt i ekonomiskt hän- 
seende, emedan ett pelsverks värde just beror på hårets täthet, 
mjukhet, finhet och glans. Möjligen skall man äfven framdeles, se- 
dan vidsträcktare undersökningar än hittills blifvit gjorda i denna 
väg, af hårens beskaffenhet kunna afgöra under hvilken årstid ett 
gifvet djur blifvit dödadt och således derutaf få någon ledning vid 
utrönandet om detta skett under förbjuden eller under tillåten tid. 

2. Siuaksiimet. Liksom vi hafva sett att känseln hos 
djuren väckes genom de yttre föremålens beröring med vissa 
af deras kroppsdelar, så är äfven förhållandet att däggdjuren 
komma till kunskap om kropparnas smak och ledas vid valet 
af sina födoämnen genom dessas beröring med ett särskildt or- 
gan, som har sitt säte vid ingången til! näringskanalen. Detta 
organ är tungfan, en mjuk, rörlig och af talrika muskler genom- 
korsad kroppsdel, som understödjes af ett mindre ben och från 
trenne nervpar emottager grenar, af hvilka några tjena att föra 
smak- och känselintryck till hjernan, andra åter att förmedla 
rörelserna. På öfre sidan är tungan försedd med en mängd 
små kärl och nervrika upphöjningar eller papiller. 



16 



SINNESORGANERNA. 



1. Tungan ar såväl med afseende på' storlek, form ocli rörlighet, 
som med hänsyn till öfre ytans beklädnad, mycket olika hos olika 
djurslägten. Dess yta är aldrig fullkomligt slät, utan försedd med 
små koniska tråd- eller klubblika papiller, som göra densamma 
ojemn. Dessa papiller beklädas st Lindom, såsom hos kattdjuren, 
af en hornartad slida, hvarigenom de bilda små taggar på tungans 
öfre yta. 

3. Luktsinnet. Genom egenskapen att från sig utdunsta 
och i luften utsprida ytterst fina gasformiga partiklar, upp- 
väcka vissa kroppar hos djuren förnimmelser af en särskild 
beskaffenhet, hvarigenom de komma till kännedom om dessa 
kroppars lukt. Emedan det är genom luften, som de luk- 
tande partiklarna tillföras djuren, så har äfven det organ, genom 
hvilket de förnimma dem, fått sitt läge vid ingången till respi- 
rationsapparaten. Detta organ 
är näsan, hvilken ständigt ge- 
nomströmmas af den luft, som 
är på väg till lungorna. Näsan 
består af tvenne näshålor, som 
utåt mynna genom näsborrarna 
och inåt i svaljet genom de bakre 
näsöppningarna och som sins- 
emellan äro åtskilda genom en 
framtill af brosk och baktill af 



Fig. 12. 




ben bestående skiljevägg. Deras 



Vertikalt gcnomsntl af näshålorna, förestäl- 
lande yttre väggen utaf en af dessa Icavitetcr : — 
a, munnen; — b, näsborren; — e, bakre 
näsöppningen; — d, en del af hufvudskå- 
len; — e, pannan; — f, undre näshålsgån- 
gen; — g, undre näsmusslan; — h, mellersta 
näshålsgången; — ?", mellersta näsmusslan; 
— k, öfra näsmusslan; — t ocli m, näsans 
håligheter i pann- och kilbenen ; — 'n, öpp- 
ningen af det s. k. Eustachiska röret; — 
o, gomseglet. 



vidd är ganska betydlig och man 
märker på deras ytterväggar 
vissa inrullade skifvor, som kal- 
las näsmusslor, och som åtskil- 
jas genom rännor eller s. k. 
gångar. Dessutom stå näshå- 
lorna äfven i förbindelse med åtskilliga håligheter inuti pann- 
benet, öfverkäkbenet o. s. v. De beklädas af en tjock slem- 
hinna, som ständigt hålles fuktig genom ett från talrika små- 
körtlar afsöndradt, mer eller mindre tjockflytande slem eller 
snor, samt emottaga dessutom en hel mängd nervtrådar (lukt- 
nerver), som förgrena sig på densamma. 



SINNESORGANERNA. 



17 



1. Däggdjurens luktorgan skiljer sig från de öfriga verte- 
braternas icke allenast genom närvaron af silbenets silskifva *), 
genom hvars hål en mängd nervgrenar intränga i näshålorna, utan 
äfven genom de särskilda håligheter, som förefinnas hos angränsande 
ben. Hos sådana däggdjur, som äro utmärkta för sitt fina väder- 
korn, såsom fallet är med de flesta rofdjur, äro näsmusslorna af en 
ganska invecklad byggnad och näshålorna af en betydlig vidd, hvari- 
genom slemhinnan med sina luktnerver kommer att erhålla en 
större yta. 

4. Hörselsinnet. Hörseln är det sinne hvarigenom 
djuren uppfatta de ljud, som uppkomma då kroppar försättas 
uti hastigt vibrerande eller dallrande rörelser. Hörselapparaten 
hos däggdjuren består af 3 delar: det yttre eller utörat, mellan- 
örat och det inre örat. 

Fig. 13. 



* 3 




Hörsclapparaten : — a, utörat; — b, örsnibben; — c, en liten upphöjning, som fått namn 
af antitragus; — d, örmussla; — e, klippbenet; — e', spenbenets proc. mastoideus; — e", en 
del af tinningbenets ledhåla emot underkäken; — e'", ett utskott från tinningbenet, proc. 
styloideus, tjenande till fäste för tungbenets muskler och ligamenter; — e"", ändan af den 
kanal, genom hvilken den inre halspulsådern intränger i hufvudskålen; — f, yttre hörsel- 
gången; — g, trumhinnan; — h, trumhålan, hvarutur hörselbenen blifvit borttagna; på dess 
inre vägg visar sig det ovala och runda fönstret; — i, en öppning, som leder till håligheter 
0) uti klippbenet; — k, Eustachiska röret, som leder från trumhålan till svaljet; — l, vesti- 
bulen; — m, de halfcirkelformiga kanalerna; — n, snäckan; — o, hörselnerven. 



*) Se härom längre fram vid redogörelsen för skelettet. 
Zool. 1. Däggdjur. 



2 



18 



SINNESORGANE RNA. 



a) Utörat består af en musselformig, mjuk och broskartad 
skifva, som med sin mellersta eller nedre del är lastad vid 
och öfvergår i hörselgåugen. Det omklädes af en i flere rikt- 
ningar böjd hud, samt har många upphöjningar och fördjup- 
ningar, af hvilka den betydligaste, som kallas örmussla, antager 
formen af en grund tratt och fortsätter inåt den yttre hörsel- 
gången. Denna ingår i tinningbenet och är försedd med flera 
hudkörtlar, som afsöndra ett gult, bittert smakande ämne eller 
det s. k. örvaxet. 

1. Ormusslan är hos olika däggdjur såväl till form som stor- 
lek ganska olika och saknas stundom helt och hållet hos sådana 

arter, som lefva i vattnet eller 
: i jorden, såsom t. ex. hos alla 

våra skäldjur, hos hvaldjuren, 
hos mullvaden o. s. v.; men hos 
de flesta andra däggdjur har 
denna kroppsdel en mycket större 
utveckling och är mycket mera 
rörlig än hos menniskan. Vid 
hörselgångens öppning befinner 
sig dessutom någongång ett ut- 
språng, kalladt örlock, som sträc- 
ker sig uppåt örmusslan och hos 
flädermössen har en ganska be- 
tydlig längd. 

b) Mellanörat är inneslu- 
tet i klippbenet och består af 
trumhålan, som följer efter hör- 
selgången, från hvilken den 
skiljes genom en hinnartad och 
mycket elastisk vägg, kallad 
På trumhålans 
inre vägg befinna sig två an- 
dra hål, ovala och runda fönstret, som äfven äro tillslutna af 
en spänd hinna, och på dess undre vägg visar sig mynningen 
af det Eustachisha röret, en smal och lång gång, som ge- 
nom att ingå i näshålorna lemnar den yttre luften tillträde till 
det inre af trumhålan. Emellan trumhinnan och det ovala 
fönstret finnas dessutom några små s. k. hörselben, nemligen 




Öron af fläder möss. Det långa flikformiga * wivn Jtonn/Jn 
utsprång (tragus), som risar sig inuti örmuss- 1 
lan är det så kallade örlocket. 



SINNESORGANERNA. 



19 



hammaren, städet och stigbygeln, af hvilka det 
sistnämndas ändknöl fått namn af det linsfor- 
miga benet Vid dessa ben äro små muskler 
fastade, som meddela dem rörelser, så att de 
genom att verka på hinnorna kunna öka eller 
minska dessas spänning. 

c) Det inre örat, som äfven kallas laby- 
rinten, är liksom mellanörat inneslutet i klipp- 
benet och består af flera håligheter, hvilka hafva 
fått olika namn, såsom: vestibulen, som står i Set ; a - n c ! wor- 
förbindelse med trumhålan genom det ovala fön- SifbygSn?*' ~ d ' 
stret, de hal/cirkelformiga kanalerna, som äro 3 
halfcirkelformigt böjda och i vestibulen utmynnande rör, och 
snäckan, som fått sitt namn derntaf att den är vriden i spiral 
omkring en centralaxel liksom ett snäckskal. Hörselnerven, 
som genom en kanal intränger i klippbenet och inträder i det 
inre af örat, delar sig derstädes i tvenne stammar, af hvilka 
den ena förgrenar sig i snäckan, den andra i labyrintens öfriga, 
mjuka delar. Trumhålan är fylld med luft och labyrinten med 
en vätska, som dels omgifver, dels innehålles i dess mjukare 
delar. Dessutom finnes i vestibulen 2:ne säckar innehållande 
en liten kalkartad massa, som kallas öronsten. 

1. Hos de särskilda slagen af däggdjur är labyrintens byggnad 
i det hela taget föga olika. Afvikelserna visa sig hufvudsakligen i 
de halfcirkelformiga kanalernas storlek, i antalet af snäckans vind- 
lingar och i de ovala och runda fönstrens form och storlek. Hos 
menniskan har snäckan 2^ vindlingar, hos björnen, katten och 
hunden 3, hos svinet och gnagarna nästan 4, hos de flesta idislare 
och hos hästen icke fullt 2^, hos skälarne 2 och hos hvaldjuren 
blott 1^ o. s. v. *). 

5. Synsinnet. Synen är en förmåga hos djuren, för- 
medelst hvilken de, genom att uppfatta ljusets inverkan, komma 
till kännedom om kropparnas storlek, läge, form och färg. Ögat 
och de delar, som stå i samband med detsamma, bilda den 
apparat, hvarmed denna förrättning utöfvas. 




*) Hos det märkvärdiga näbbdjuret (Ornithorynchus paradoxus) har snäckan 
blott \ vindling och är, liksom hos foglarne, ofullständigt utvecklad. 



20 SINNESORGANERNA. 

Ögats vigtigaste del eller synorganet i egentlig och inskränkt 
mening innehålles i ögongloben, som är en fast, rörlig och till 
formen nästan sferisk kropp, hvilken ligger i en fördjupning å 
ansigtets öfre del, till större delen omgifven af åtskilliga af 
hufvudets ben och som på sin främre obetäckta del har till 
skydd de rörliga ögonlocken med deras ögonhår, samt ögon- 
brynen. De muskler, som åstadkomma globens rörelser, äro 
hos menniskan och aporna 6 till antalet, hos de öfriga dägg- 
djuren flera. Globens främre fria del, jemte insidan af ögon- 
locken hållas ständigt fuktiga af en från tårkörtlarna afsöndrad 
vätska. 

Ögonglobens yttre hylle bildas af tvenne hinnor : en bakre, 
ogenomskinlig, hvitaktig — hvaraf namnet hvitögat — som 

upptager större delen af globens 
yta och kallas senhinnan eller 
sclerotica, och en främre, genom- 
skinlig, som är starkare konvex 
än sclerotica och fyller det cir- 
kelrunda ställe, som denna sed- 
nare lemnar öppet; den kallas 
hornhinnan eller cornea. Genom 
denna hinna får ljuset tillträde 
till globens inre, som är ihåligt 
och fylldt med genomskinliga 
ämnen. Globens inre är afde- 
ladt i tvenne olika stora rum, 
ett främre och ett bakre, genom 
regnbågshinnan eller im, som 
nära bakom cornea är spänd som 
en vertikal skiljevägg, men har i sin midt en öppning, pupillen, 
hvarigenom ljuset kan vidare intränga. Iris är på mångfaldigt 
varierande sätt färgad och eger utom nerver och kärl äfven 
organiska muskler med dels radierande riktning, dels koncen- 
triskt lägrade omkring pupillen. Genom dessa kan iris förändra 
pupillens form och storlek och följaktligen äfven den genom den- 
samma inträdande ljusknippans tjocklek. Omedelbart bakom 
pupillen finner man vidare en, uti en elastisk hinna innesluten, 



Fig 16. 

ch s' s cr b 




r s' v pc b 

Ögats inre delar: — c, hornhinnan; — s, 
senhinnan ; — s', en flik af senhinnan, upp- 
viken, för att visa de innanför belägna 
hinnorna; — ch, kärl- eller åderhinnan; — 
t, näthinnan eller retina; — n, syn-nerven; 

— ca, ögats främre rum ; — i, iris eller regn- 
bågshinnan; — p, pupillen; — cr, kristall- 
linsen ; — pc, strålkroppen ; — v, glasvätskan ; 

— bb, den färglösa genomskinliga hud,' som 
framtill bekläder ögonklotet och på undre 
sidan ögonlocken. 



SINNESORGANERNA. 



21 



genomskinlig, linsformig kropp, kallad kristall-linsen, och bakom 
denna ser man åter en genomskinlig, rund kropp, glaskroppen, 
som intager en mycket stor del af ögonklotets hålighet och 
innesluter en färglös, genomskinlig och något klibbig vätska, 
hvilken fått namn af glasvätskan. På ögats bakre sida, innan- 
för senhinnan utbreder sig koncentriskt med densamma en af 
nerver och blodkärl genomkorsad och af ett svart pigment ge- 
nomträngd tunn och lös hinna, kallad kärl- eller åderhinnan, 
öfver hvilkens innersta yta slutligen näthinnan eller retina ut- 
breder sig. Denna utgöres af en tunn genomskinlig membran, 
i hvilken synnerven utbreder sig. Rummet mellan linsen och 
hornhinnan är fylldt af en något salt och genomskinlig vätska. 

1. Ögats genomskinliga delar hafva tvenne ändamål: dels att 
genomsläppa ljuset, dels att så förändra ljusstrålarnas riktning att 
de samlas på en punkt å näthinnan. Härigenom kan ögats inre 
fullkomligt förliknas med en camera obscura, emedan bilden af de 
föremål, som djuren betrakta, afmålar sig på näthinnan, liksom på 
en skärm ställd bakom detta allmänt bekanta optiska instrument. 
Det intryck, som genom ljusets inflytande sålunda åstadkommes på 
näthinnan, öfverföres sedan ögonblickligen till hjernan förmedelst 
synnerven, och derigenom få djuren en sådan kunskap om de yttre 
föremålen, som vi härofvan uppgifvit. 

2. Vi hafva redan nämnt, att åderhinnan är genomträngd af 
ett svart pigment. Detta ligger uti sexkantiga celler, hvilka af det- 
samma uppfyllas. Men hos många däggdjur äro dock dessa celler 
antingen delvis eller helt och hållet färglösa och då bildar sig 
emellan dem och senhinnan ett eget lager bestående af en temligen 
tjock väfnad, kallad tapetum, som har en i gulgrönt eller blåaktigt 
skimrande metallglans, hvarigenom ögat kommer att lysa i mörkret *). 
Afvenså saknas understundom det svarta pigmentet helt och hållet, 
så att äfven tapetum blifver genomskinligt. Senhinnan blifver då 
synlig genom pupillen och visar sig rosenröd till följe af åderhin- 
nans talrika blodkärl. Detta är förhållandet hos alla albinos, d. v. 
s. hvita, varieteter bland de högre djuren och man anser att det 
härrör från en sjukdom (leucosis), som äfven yttrar sig genom 
saknad af pigment i öfriga kroppsdelar såsom t. ex. i håren. 

3. Ögon finnas hos alla däggdjur, utan undantag; men det 
oaktadt gifves det dock några utländska arter, som helt och hållet 
sakna synförmågan, derigenom att deras ögon blifvit fullständigt 



*) Så är förhållandet hos hästen, idislarne, rofdjuren, skäldjuren in. fl. 



22 



RÖRELSEORGANERNA. 



öfvervuxna af huden, och ibland dem, som tillhöra vår fauna, göra 
mullvadarna och flädermössen föga bruk af sina ytterst små ögon. 
De förra lefva i sina underjordiska gångar i ständigt mörker och 
skulle således icke kunna använda synförmågan om de än i hög 
grad egde den, och de sednare, som kringflyga om aftonen för att 
uppsnappa de surrande insekterna, hafva fått en ytterligt fin hörsel 
och känsel i ersättning för den klena synen. Föröfrigt har man 
dock i allmänhet iakttagit, att nattliga däggdjur jemförelsevis hafva 
större ögon, än sådana, som söka sin föda om dagen, och att pu- 
pillen hos dem har en större förmåga att sammandraga eller utvidga 
sig alltefter ljusets inflytande. Detta kan man tydligen se hos den 
vanliga huskatten, hos räfven m. fl., der pupillen vid ljusets till- 
träde drager sig tillsammans till en fin springa, men derefter, i 
samma mån som ljusstyrkan aftager, ånyo utvidgar sig. 

Olikheter i afseende på ögats byggnad hos de särskilda slagen 
af däggdjur visar sig äfven i kristall -linsens form. Hos de flesta 
däggdjur är denna, liksom hos menniskan, linsformig och mindre 
konvex på den främre än på den bakre eller inre sidan; men hos 
skälarna och hos andra däggdjur, som företrädesvis lefva i vatten, 
antager kristall-linsen deremot en nästan sferisk form. Härigenom 
erhålla dessa djurs ögon en större förmåga att bryta ljusstrålarna, 
hvilken också är behöflig i samma mån som det medium, hvari 
djuret befinner sig, blifvit af en tätare beskaffenhet. 

Däggdjurens rörelseorganer. 

a) Musklerna. 

Hos däggdjuren hafva musklerna en röd färg och en i all- 
mänhet stark utveckling. Härvid har man funnit, att hos 
sådana däggdjur, som äro försedda med horn, rygg- och hals- 
musklerna äro starkast, och att hos sådana, som klättra och 
hoppa, springa eller simma med någon större färdighet, extre- 
miteternas muskler erhållit den största utvecklingen. De fly- 
gande däggdjuren åter hafva i likhet med foglarna mycket starkt 
utbildade bröstmuskler. 

Vid beskrifningen af skelettet skola vi i korthet omnämna 
de vigtigaste af däggdjurens muskler. 

b) Benskelettet. 

Däggdjurens yttre kroppsform bestämmes i allmänhet af 
den inre benstommen eller skelettet, som tjenar till fäste för 



RÖRELSEORGANERNA. 



23 



musklerna och är sammansatt af ett stort antal särskilda ben- 
stycken, hvilka kunna indelas i trenne grupper allt efter som 
de tillhöra hufvudet, bålen eller extremiteterna. Vid beskrif- 
ningen häraf skola vi lägga mennisko-skelettet till grund och 
på samma gång i korthet redogöra för de vigtigaste afvikelser, 
som man i detta hänseende återfinner hos däggdjuren. 

Hufvudet. Hufvudets ben bilda skallen eller kraniet (cra- 
nium) och utgöras af hufvud- eller hjernskålsbenen och ansigts- 
benen. Till formen kan däggdjurens kranium vara mycket olika, 
beroende af den olika utveckling, som ansigts- och hjernskåls- 
delarne erhållit. Härvid skall man dock alltid finna, att, i 
samma mån som de aflägsna sig från menniskan, så för- 
minskas äfven hjernskålen, näsbenen och käkarna förlängas, 
ögonhålorna riktas mera åt sidorna, nackhålet och de båda led- 
knapparna, förmedelst hvilka hufvudet artikulerar med rygg- 
raden, flyttas allt mer och mer bakåt och intaga slutligen 
hufvudets bakre ända, så att käkarna, som t. ex. hos menni- 
skan bildade en rät vinkel mot ryggraden, hos däggdjuren blifva 
nära nog jemnlöpande med densamma. 

Hufvud- eller hjernskålen, som innesluter stora och lilla 
hjernan, utgöres af en oval benkapsel och intager den bakre 
och öfre delen af hufvudet samt är hos menniskan samman- 
satt af 8 breda ben, nemligen: pannbenet, 2 hjessben, 2 tinning- 
ben, nackbenet, kilbenet och silbenet. 

På pannbenet (os frontis) har man att märka den lodräta 
delen eller pannan (pars frontalis) samt de horisontala delarna 
(partes horizontales), som bilda taket för ögonhålorna; emellan 
dessa utlöper en kort och tjock del, som kallas pannbenets näs- 
utskott (processus nasalis), 

Hjessbenen (ossa parietalia) ligga bakom pannbenet och 
äro fogade intill hvarandra utefter hufvudets öfre midtel-linia. 
De gränsa föröfrigt nedåt till tinningbenet och bakåt till nack- 
benet. 

Hos däggdjuren äro hjessbenen merändels små och ofta 
sammanväxta till ett ben, då pannbenet deremot, i motsats till 
det förhållande, som eger rum hos menniskan, består af 2 




Menniskana skelett. 



RÖUELSEORGANERNA. 



25 



halfvor, som oftast förblifva skilda. Utom 
dessa ben finnes hos Gnagarne emellan hjess- 
och nackbenen ett udda ben, mellanhjessbenet 
(os interparietale). 

Nackbenet (os occipitis) bildar hufvu- 
dets bakre och undre del. Här finnes ett 
större hål (foramen magnum), genom hvilket 
ryggmärgen utträder, och tvenne ledknappar, 
förmedelst hvilka hufvudet artikulerar med 
ryggraden. Framtill är dess undre horison- 
tala del sammanhängande med 

Kilbenet (os sphenoideum), som har en 
mycket sammansatt form, utskjutande vinklar 
och vinglika utskott, hvilka stundom be- 

Kranium af en gno- ° 

gare. - a. meiianhjess- ständigt förblifva sielfständiga ben (ving- 
benet; — b, hjessbenen; ° o o \ o 

- c. pannbenen; - d, ben). Hos däggdjuren består dessutom kil— 

näsbenen. / 00 ,J 

benet af 2 sammanvuxna ben, ett främre 
och ett bakre. 

1. Kilbenet står framtill i förbindelse med flera såväl af huf- 
vudskålens som af ansigtets ben och liknar något till formen en 
flygande flädermus. Dess mellersta del, som är kort och tjock, har 
fått namn af kilbenskroppeu (corpus), hvars öfra, inåt hjernskålen 
vända del, kallas turksadeln (sella turcica). Från denna utskjuta åt 
hvardera sidan ett utskott, kilbenets små vingar (alae parvge), och å 
densamma finnes äfven ett hål, hvarigenom synnerven ingår i ögat. 
Dessutom utgå från sidorna af kilbenets kropp de s. k. stora kil- 
bensvingarna (alte magnae), som bidraga till bildandet af ögonhålan, 
tinninggropen och hjernskålskaviteten ; och från den undre delen af 
kilbenskroppen utlöpa slutligen 2 nedåt riktade utskott, som kallas 
kilbenets vingformiga utskott (processus pterygoidei). 

Tinningbenen (ossa temporum) äro belägna på hufvudets sidor 
emellan hjessbenen, nackbenen och kilbenen. A desamma märker 
man först en platt och lodrät del, fjällbenet (pars squamosa), från 
hvilket ett smalt utskott (processus zygomaticus) utlöper och 
stöter tillsammans med okbenet, samt vidare nedåt och baktill 
en något rundad del, spenbenet (pars mastoidea), hvars undre 
ända benämnes processus mastoideus. Från insidan af dessa 




26 



RÖRELSEORGANERNA. 



delar utgår dessutom en pyramidformig del, som, till följd af 
sin hårdhet fått nam af klippbenet (pars petrosa) och gömmer 
i sitt inre hörselverktygen med de tre hörselbenen (se sid. 19). 
På dess utåt riktade nedre del synes den yttre öppningen af 
hörselgången och från dess undre sida utlöper det smala och 
tillspetsade griffel-utskottet. Utom dessa delar finnes äfven ett 
fjerde ben, trumbenet (os tympanicum), som hos menniskan blott 
bildar en smal ring omkring den yttre hörselgången och tidigt 
sammanväxer med klippbenet; men som deremothos många dägg- 
djur, t. ex. hos insektätarna, rofdjuren och gnagarna, utgöres af 
en större benkapsel (bulla ossea), som innesluter örats organer. 

Silbenet (os ethmoideum), som skiljer hjernan från näs- 
hålorna och är beläget till större delen inuti dessa sednare, har en 
oregelbunden form och består af 4 delar: en tunn benskifva 
eller s. k. silskifva (lamina cribrosa), genomborrad af en mängd 
små hål till genomgång för luktnervernas grenar; vidare en 
lodråt skifva (lamina perpendicularis), som bildar öfre delen af 
näsans skiljevägg; och slutligen de delar, som bilda öfre och 
mellersta näsmusslorna. 

1. Till genomgång för hjernans nerver och kärl finnas på 
undre sidan af hufvudskålen flera öppningar och hål, af hvilka det 
ofvan omnämnda foramen magnum är det största. På sidorna om 
detta märker man, såsom redan blifvit nämndt, tvenne ledknappar, 
på hvilka hufvudet livilar och hålles i jemnvigt förmedelst åtskilliga 
muskler. Af dessa äro de, som sträcka sig från ryggraden bakom 
nackhålet, alltid både talrikare och mera kraftiga än de, som befinna 
sig framom detsamma. Detta beror derpå, att den del af hufvudet, 
som sträcker sig bakom ledgången är mindre än den framom be- 
lägna och således icke förmår att upprätthålla jemnvigten eller 
hålla hufvudet upplyftadt annat än genom tillhjelp af ganska starka 
muskler. Då nu den framom ledgången belägna delen af hufvudet 
ytterligare hos vissa djur nedtynges af mer eller mindre stora och 
tunga horn, så måste för samma orsak skull dessa muskler vara 
ännu kraftigare. Så är äfven förhållandet, särdeles hos hannarna 
bland idislarna, hvilka, som man säger, hafva en bred och stark 
manke. På sidorna af hufvudskålen befinna sig äfven några mot 
bröstet snedt nedlöpande och på processus mastoidei fästade muskler, 
som tjena till att vrida hufvudet. 

Ansigtets ben äro fjorton, till formen mycket olika, såsom 
öfverkäkbenen, gombenen, okbenen, tårbenen, näsbenen och de 



RÖRELSEORGANERNA. 



27 



undre näsmusslorna, samt plogbenet och underkäkbenet. Dess- 
utom hiträknas äfven tungbenet (os hyoideum), som tjenar till 
stöd för tungan. 

Ofverhäkbenen (ossa maxillaria superiora), tvenne ben, som 
bilda främre, mellersta delen af ansigtet och i hvilka hörn- och 
kindtänderna äro fästade. Ursprungligen bestå öfverkäkbenen 
af| flera stycken och hos de flesta däggdjur ser man alltid en 
främre afskild del, mellankäkbenet (os intermaxillare), i hvilken 
framtänderna äro fästade. Hos menniskan sammanväxer detta 
sednare ben ganska tidigt med öfverkäksbenen. 

Gombenen (ossa palatina) äro tvenne, som bilda gomhvalf- 
vet. De äro stora hos rofdjuren. 

Ok- eller kindbenen (ossa zygomatica) äro 2 starka ben på 
öfverkäkens yttre sidor, som bilda kindknotorna. De saknas 
hos näbbmössen, äro smala och tunna hos hvalarna och starka 
hos rofdjuren. 



Fig. 19. 




Kranium af en varg: — a, framtänderna i underkäken; — a', framtänderna i öfverkäken, 
fästade i mellankäkbenet; — b och b', hörntänderna i öfver- och underkäken; — c, mellan- 
tänderna eller de falska kindtänderna; — d, roftänderna; — e, de 4 knöltänderna på 
högra sidan; — f, öfverkäkbenet; — g, underkäkbenets ledkapp; — h, yttre hörselgången 
och bulla ossea; — i, tinningbenet; — k, okbenet; — /, nackkammen; — m, hjessbenet; 
— n, nackbenet; — o, tinningbenets okutskott (proc. zygomaticus) ; — p, näsbenet. 

Tårbenen (ossa lacrymalia), från hvilka ett hål ingår till 
näshålan, äro 2 små ovala ben belägna framtill, ett i hvardera 
ögonvrån, mellan pannbenet, öfverkäkbenet och näsmusslorna. 
Dessa ben saknas hos skälarna och hvalrossen, men hafva eljest 
i allmänhet hos däggdjuren en större utveckling än hos menni- 
skan. Hos många idislare sträcka de sig utanför ögonhålan och 
hafva der en fördjupning, som kallas tår gropen. 



28 



RÖRELSEORGANERNA. 



Näsbenen (ossa nasalia) äro äfven 2 vid näsroten (nedanför 
pannbenets näsutskott) bredvid hvarandra liggande ben. Dessa 
äro hos däggdjuren vanligen betydligt längre än hos menniskan. 
Hos hvalarne äro de dock små och rundade, 

Undre näsmusslorna (ossa turbinata 1. conchae inferiores), 
tvenne musselformiga och porösa ben inuti näshålan. Hos skä- 
larne och de flesta rofdjur äfvensom hos många gnagare, såsom 
hos haren, ekorren, bäfvern m. fl., bestå dessa musslor af tal- 
rika ihåliga rör, som upplösa sig i många fina grenar. 

Plogbenet (vomer), en benskifva, som bildar bakre delen af 
näsans skiljevägg och nedtill gränsar intill gomhvalfvets öfra 
yta. Det är stort hos hvalarna. 

Underkäkbenet (os maxillare inferius) utgöres af tvenne 
hälfter, som hos många djur förblifva åtskilda, men redan tidigt 
hos menniskan hopväxa till ett enda stycke. De bakre upp- 
stigande delarna kallas dess grenar och ändas med hvar sin 
uppstående ledknapp (condylus), som upptages af en ledhåla 
(cavitas glenoidalis) på tinningbenet. Framför ledknapps-utskottet 
(processus condyloideus) visar hvarje gren ett annat utskott, som 
fått namn af kronutskottet (processus coronoideus). Hos däggdjuren 
är icke underkäksfästet, liksom hos de öfriga vertebraterna, för- 
medelst ett mellanliggande ben fästadt vid kraniet, utan arti- 
kulerar omedelbart med detsamma. Underkäkens ledknappar 
äro till formen mycket olika. Sålunda äro de t. ex. hos idislarna 
föga konvexa och inpassade i en stor, platt ledgrop, så att 
underkäken kan röra sig äfven åt sidorna; hos rofdjuren bilda 
de deremot en tvär valk, hvarigenom underkäken endast kan 
röra sig upp och ned, och hos gnagarna äro de i motsatt rikt- 
ning förlängda, så att underkäken kan med lätthet röra sig 
både framåt och bakåt. — (Se vidare härom längre fram.) 

1. Yåra idislande däggdjur förete äfven i afseende på hufvu- 
dets bildning en anmärkningsvärd egenhet deruti, att de äro för- 
sedda med horn. I afseende på dessas byggnad har man att märka 
flera olikheter, som på sitt ställe längre fram skola omnämnas. 

2. I närheten af underkäksvinkeln, såväl på dess inre som 
yttre sida och på föga afstånd från dess ledgång, hafva tuggmusk- 
lerna sitt fäste. Härifrån sträcka de sig uppåt sidorna af hufvudet 
ända emot tinningarna, i det att de gå emellan hufvudets sidovägg 



RÖRELSEORGANERNA. 



29 



och okbågen (arcus zygomaticus), hvilken sednare bildas af okbenets 
tinningutskott och tinningbenets okutskott. Se fig. 19 k och o. 

Ansigtsbenen bilda vissa större fördjupningar eller håligheter, 
tjenande till att inrymma smak-, lukt- och synorganerna. Dessa 
håligheter äro mun-, näs- och ögonhålorna. På dessa sednares tak 
märker man utåt en fördjupning (fovea lacrymalis), i hvilken tår- 
körteln är belägen, och på dess inre vägg finnes en grop (fossa 
lacrymalis), från hvilken en kanal inlöper i näshålorna. I denna 
grop ligger tårsäcken och i kanalen tårgången, som genomsläpper 
tårarna. Dessutom befinner sig äfven bakom okbågen en större 
fördjupning eller den s. k. tinninggropen. 

Bålen. Till bålens ben hör ryggraden (columna 1. spina 
vertebrarum), som tjenar till stöd för de öfriga. Den sträcker 
sig genom hela bålen och är sammansatt af en mängd småben, 
som kallas ryggkotor eller vertebrer och hvilka sinsemellan äro 
fast förenade och ställda med ändarna mot hvarandra. 

Om man undantager hvaldjuren, så kan ryggraden hos 
däggdjuren delas i 5 partier. De ryggkotor, som bilda den- 
samma, hafva också fått olika benämningar, såsom hals-, bröst-, 
länd-, korsbens- och svans- eller ändbenskotor. Alla dessa 
kotor, med undantag af svanskotorna hos menniskan, äro genom- 
borrade och genom deras förening bildas sålunda en kanal för 
ryggmärgen. På hvarje äkta ryggkota skiljer man emellan 
kroppen, bågen och utskotten. 

1. Som nyss blifvit nämndt, kan man å hvarje äkta ryggkota 
urskilja 3 delar, nemligen: 1) kroppen (corpus) (fig. 20 a), som ligger 
framför ryggmärgskanalen och består af en temligen tjock, på öfre och 
undre sidan platt, på den främre konvex och på den bakre eller 
på den mot ryggmärgskanalen vända sidan konkav skifva. De sär- 
skilda ryggkotorna äro ställda intill hvarandra med kroppens platta 
sidor och hopfogade förmedelst ligamenter och en tjock, elastisk 
broskskifva, som håller dem tillsammans. — 2) Bågen (arcus) kallas 
den bakre delen af ryggkotan, som omgifver ryggmärgshålet. Från 
denna utgå — 3) Utskotten (processus), som äro af 

Fig. 20. 2 slag: a) artikidationsutskott (processus articulares) 
eller ledytor, hvilka utgöras af 4 sneda utskott (pr. 

/||||\ obliqui), som artikulera med utskotten hos den när- 

JOL. mas * föregående eller närmast efterföljande rygg- 
^feP^k kotan; och b) muskelutskott (pr. musculares), på hvilka 
I ryggradens muskler äro fästade. Dessa sednare ut- 

& skott äro 3 nemligen: två tvär- eller sidoutskott (pr. 

transversi) (c) och ett taggutskott (pr. spinosus) {b). 



30 RÖRELSEOKGANERNA. 

Till formen äro de kotor, som tillhöra ryggradens olika 
delar, sinsemellan temligen olika. Sålunda hafva halskotorna 
(vertebrse colli) (fig. 21, a), som hos de alldra flesta däggdjur äro 7 
till antalet, en liten kropp, stort ryggmärgshål, breda, klufna och 
med en ränna försedda tvärutskott, samt breda, korta och lika- 
ledes klufna taggutskott. Bröstkotorna (vertebrse dorsi) (b), som 
Fig. 2i. vanligen äro 12, 13 eller derutöfver, aldrig färre än 10, 
hafva deremot en större kropp, ett trångt rygg- 
a märgshål, i ändan afrundade tvärutskott, samt långa, 
nedåt riktade taggutskott. Ländkotorna (vertebrse 
lumbales) (c*), 5 eller hos däggdjuren merändels 6 å 7 
b till antalet, hafva ännu större kropp, stort, nästan 
trekantigt ryggmärgshål, tunna och platta tvärutskott, 
samt rakt utstående, oklufvet taggutskott. Kors- 
benskotorna eller bäckenkotorna (vertebrse sacrales) 
(d), 5 å 6 eller hos däggdjuren från 1 — 9 eller vanligen 
4, äro sammanvuxna till ett enda benstycke, som 
d kallas det heliga benet eller korsbenet (os sacrum). 
Svans- eller ändbenskotorna (vertebrse caudales) (ca), 
äro hos de flesta däggdjur ganska många, från 2 — 60; 
men hos menniskan deremot endast 4 å 5, som äro helt små 
och icke bilda någon svans, utan ligga under huden, stundom 
hopvuxna till ett enda benstycke, ändbenet eller gökbenet (os 
coccygis). 

Den första halskotan kallas atlas och den andra epistro- 
pheus. Dessa uppbära hufvudet och äro hos de flesta däggdjur 
större, men sinsemellan icke så fast förenade, som de öfriga 
halskotorna. 

Hvarje bröstkota uppbär ett par långa, platta och ellip- 
tiskt böjda ben, hvilka kröka sig omkring bålen, så att de alla till- 
sammantagna bilda ett slags benkorg (fig. 22), som innesluter hjer- 
tat och lungorna. Dessa ben kallas ref ben (costse). Deras främre 
ända slutas vanligen med ett broskstycke. Hos menniskan och 
flera däggdjur äro de 7 främre refbenparen medelst ett sådant 
broskstycke förenade med bröstbenet (sternum), som hos dägg- 
djuren består af flera stycken, men de derpå följande 5 paren 
hänga blott tillsammans med de föregåendes brosk. Dessa sed- 




RÖRELSEORGANERXA. 



31 



naré kallas derföre falska (c. spuriae), till skilnad från de förra, 
som erhållit benämningen åkta refben (c. verse). 

Bröstbenet är ett platt, hos de flesta däggdjur smalt och 
långsträckt, samt af flera benstycken sammansatt ben, som är 
beläget i bröstets främre och mellersta del. Hos menniskan 
utgöres det af 3 delar, af hvilka den öfversta kallas handtaget 

Fig. 22. 

i Ryggraden. Refben. 



.. Nyckelbenet. 
.. 3:dje refbenet. 

Intercostalmuskler. 



\ 

} Falska refben, 



Bröstkorgen hos menniskan: — a. ryggraden; — g, mellangärdet eller diaphragma; — h, 
partier af mellangärdet, fästade på ländkotorna; — i, muskler, som tjena till att höja ref- 
benen. 

(manubrium), den mellersta kroppen (corpus) och den nedersta 
det svårdformiga utskottet (processus xiphoideus). Hos hvalfi- 
skarna har bröstbenet en ansenlig bredd och hos inullvaden 
äfvensom hos flädermössen är det försedt med en långsgående 
kam. 

Extremiteterna äro hos alla däggdjur, med undantag af 
hvalarna, 4 till antalet. Hos dessa sednare saknas nemligen 
bakbenen. De främre extremiteterna äro fästade på bröstkorgen 
och utgöras af skuldrans, öfverarmens, underarmens och han- 
dens ben. 

Skuldrans ben äro tvenue: skulderbladet och nyckelbenet. 



32 



11ÖRELSE0RGANERNA. 



Skulderbladet (scapula) är ett stort, platt ben, som intager 
öfre och yttre delen af ryggen och gifver stöd åt öfverarmen. 
Till formen är det hos menniskan nästan trekantigt och visar 
uppåt och utåt en oval knapp (condylus) med en ledhåla (ca- 
vitas glenoidalis), som upptager öfverarmbenets ända. På dess 
öfre sida är ett utskott, som kallas korpnäbbet (processus co- 
racoideus) och på dess bakre en horisontel, mycket utstående 
kam (spina scapulae), som slutar ofvanför skuldrans ledgång, i 
det att den bildar ett starkt utskott, som kallas skulderhöjden 
(acromion), mot hvilket nyckelbenet artikulerar. 

Fig. 23. 




Skelettet af en skäl (Phoca) : — ve, halskotor; — vd, ryggkotor; — vi, ländkotor; — vs, 
korsbenskotor ; — vq, svanskotor; — b, bäckenben; — c, ref ben; — o, skulderbladet; — f, 
låret; — h, öfverarmbenet ; — r, strålbenet; — tu, armbågbenet; — ca, handlofven; — mc, 
mellanhanden; — ph, fingerbenen och tåbenen; — ro, knäskålen; — ti, skenbenet; — ta, 
tarsen; — mt, mellantarsen. 

Nyckelbenet (clavicula) är ett oftast svagt, cylindriskt, något 
böjdt ben, som tjenar till att hålla axlarna från hvarandra. 
Det finnes alltid hos sådana djur, som begagna sina främre 
extremiteter såsom grip- eller flygorganer; men saknas deremot 
eller är rudimentärt hos sådana djur, hos hvilka frambenen blott 
utgöra ställflyttningsorganer. 

1. Ibland de muskler, som förena ref benen med skulderbladet, 
är den s. k. stora sågmuskeln mest anmärkningsvärd. Den är isyn- 
nerhet starkt utbildad hos sådana däggdjur, som sakna nyckelben. 
Hos menniskan deremot är den mindre utvecklad. Här är den s. 
k. trapezie-muskeln, som sträcker sig från nacken till skulderbladet 
och som tjenar till att draga skuldran och armen bakåt och att 
uppbära de främre extremiteterna, starkast. 



RÖRELSEORGANERNA. 



33 



Öfverarmen (humerus) utgöres af ett enda ben, öfverarm- 
benet (os humeri), som till längd och form är betydligt olika 
hos olika däggdjur. Hos skälarna, hästen, idislarna och hva- 
Jarne är det mycket kort och hos åtskilliga rofdjur och gnagare 
är hålan för armbågsutskottet genomborrad. 

1. A öfra delen af öfverarmen märker man ett ledhufvud 
samt en större knöl (tuberculum majus) och en mindre (t. minus). 
Dessa sednare utgöra fästet för vissa muskler, och ledhufvudet 
passar in uti och artikulerar med skulderbladets ledhåla. Af öfver- 
armens muskler äro den stora bröstmuskeln, den breda ryggmuskeln 
och delta-muskeln de förnämsta. Den första af dessa tjenar till att 
sänka och föra armen inåt bröstet, den andra att föra honom 
bakåt och nedåt, och den tredje att höja honom uppåt och utåt. 
Ofverarmens nedre ända har tvenne ledytor: en för armbågsbenet 
och en för strålbenet, och är föröfrigt på ömse sidor försedd med 
en knöl till fäste för åtskilliga muskler, samt baktill med en större 
grop, hvaruti armbågsutskottet upptages. 

Underarmen (antibrachium eller cubitus) bildas deremot af 
2:ne långa, bredvid hvarandra liggande ben, af hvilka det inre 
kallas armbågben (ulna) och det yttre strålben (radius). Arm- 
bågbenet har ofvanför sin ledyta ett starkt utskott, armbag- 
utskottet (olecranon), som dock nästan saknas hos hvaldjuren 
och hos flädermössen är fritt och bildar en främre knäskål. 
Hos hästen är armbågbenet och strålbenet till stor del samman- 
växta och hos skäldjuren och hvalarna äro de mycket korta. 

1. Underarmens sträck- och böjmuskler utgå från skulder- 
bladet och öfverarmen till armbågbenets öfra del. 

Handen består af 3 delar: handlofven (carpus), mellan- 
handen (metacarpus) och fingrarna (digiti). 

Handlofvens ben (ossa carpi) äro 8 hos menniskan och 
5 — 11 hos andra däggdjur, ställde i tvenne tvärrader. Dessa 
bilda tillsammans åt flathandens sida en konkav och åt dess 
Fig. 24. ryggsida en konvex yta. Hos 

mullvaden finnes i handlofven 
ett eget skärformigt krökt 
ben, som gör handen bre- 
dare (fig. 24). 

1. Handlofvens ben äro, 
som nämndt är, hos menni- 

MulU-adcns framfot. ^ ^ ^ (q& 

Zool. 1. Däggdjur. 3 




34 



RÖRELSEORGANETINA. 



naviculare), månbenet (o. lunatum), trekantiga benet (o. triquetmm) 
och ärtbenet (o. pisiforme) ligga i den ena raden och det större och 
det mindre mångkantiga benet (o. multangulum majus och minus), 
klotbenet (o. capitatum) och krokbenet (o. hamatum) i den andra. 

Mellanhandens ben (ossa metacarpi) äro merändels hos 
däggdjuren, liksom hos menniskan, 5. Hos svinet finner man 
dock blott 4 och hos hästen och idislarna ett enda, men med rudi- 
menter till 2 andra. Hos dessa sednare djur kallas det kanonben 
oeh utgöres af 2 sammanvuxna ben med 2 ledknappar i nedra 
ändan. Till formen äro dessa ben vanligen cylindriska och för- 
öfrigt sinsemellan parallela. 

Fingrarnas ben (ossa eller phalanges digitorum) äro cylin- 
driska och stå med ändarna mot hvarandra. Till antalet äro 
fingrarna vanligen 5. Idislarna hafva dock merändels endast 2 
och hästen blott en enda. Tummen har 2, men de öfriga 
fingrarna oftast 3 leder. Hos hvalarna är dock fingerledernas 
antal större, 6 — 8, sällan endast 3. 

Fig. 25. 




Skelettet af en flädermus: cl, nyckelbenet; — h, öfverarmen; — cu, underarmen; — r, strål- 
benet; — ca, handlofven; — po, tummen; — mc, mellanhanden; — ph, fingerbenen; — f, 
låret; — ti, skenbenet; — o, skulderbladet. 

De bakre exiremiteterna (benen) hafva i afseende på sin 
bildning stor öfverensstämmelse med de främre. Man märker här: 

Bäckenbenet eller höften (os coxse), som utgöres på hvar- 
dera sidan af ett stort, platt ben, uppkommet genom föreningen 



EÖRELSEORGAXERNA. 35 

af trenne särskilda ben: höftbenet (os ilium), blygdbenet (os 
pubis) och sittbenet (os ischii), som motsvara skulderbladet, 
korpnäbbsutskottet och nyckelbenet på de främre extremiteterna. 

Ii På bäckenbenet hafva icke allenast de flesta af de muskler, 
som tjena till att röra låret och underbenet, sitt fäste, utan från 
detsamma leda äfven de muskler sitt ursprung, som bilda bukens 
väggar. , 

Låret (femur) består af ett merändels långt, cylindriskt, i 
ändarne tilltjocknadt ben. Detta är kort hos hästen, idislarna 
och skälarna. 

1. Lårbenets öfra ända har ett uppåt och inåt riktadt led- 
hufvud, som till formen är rundadt och förmedelst ett smalare 
stycke, lårbenshalsen (collum), skildt från lårbenets mellanstycke. 
På yttre sidan vid basen af denna hals är en större utstående knöl 
(trochanter major) och på inre sidan en mindre dylik (t. minor), 
hvilka båda tjena till fäste för lårets förnämsta rörelsemuskler. 
Lårbenets undre utvidgade ända har deremot 2 ledknappar, en 
yttre och en inre (condylus externus och internus). 

Underbenet (crus) består af tvenne ben, ett inre, skenbenet 
(tibia) och ett yttre, vadbenet (fibula), som motsvara strålbenet 
och armbågsbenet på de främre extremi- 

& r Fig. 26. Fig. 27. 

terna; samt knäskålen (patella). Hos 
däggdjuren i allmänhet är vadbenet ofta » 
rudimentärt och hos många insektätare jfe^A 1; I %r " 
och gnagare är det nedtill mer eller ta' 
mindre sammanväxt med skenbenet. 1,1 mr^jfr 

Foten består af tre delar: 1 |f 

a) Vristen eller tarsen (tarsus) med 
vanligen 7 ben. Hos idislarna endast 5. 

1. Vristens ben äro: gångbenet (astra- 
galus), hälbenet (calcaneus), jullbenet (os 

scaphoideum) , inre, mellersta och yttre p Wj!fl lim 
viggbenet (os cuneiforme primum, secundum 

och tertium). M^- SBfifo #^11 F ' 

b) Mellanfoten (metatarsus), bestå- pj^faå MM-^* 
ende hos menniskan och de flesta dägg- Ba kfSuer: %. 26 af ett enhof- 
djur af 3-5 ben. Hos hästen och ^t^n^^ÄS 
idislarna är mellanfoten bildad liksom 

mellanhanden, således bestående af 1 ^Äi-Äi 
ben med rudimenter till 2 andra. ^ d ^ier e &T omgifve3 af 



36 



NUTRITIONSORGANERNA. 



c) Tårna (digiti) äro af samma antal, som fingrarna på de 
främre extremiteterna, ehuru stortån oftast är rudimentär eller 
fattas. 

1. Fotens vigtigaste muskler, som bilda vaden eller tjockbenet, 
fästa sig förmedelst en mycket stark sena, Achillessenan (tendo 
Achillis) på hälbenet. 

Däggdjurens nutritionsorganer. 

Af det föregående veta vi (sid. 5) att djurens nutrition 
består deruti, att kroppen i sig upptager nya för lifsprocessens 
underhåll tjenliga ämnen och från sig aflägsnar de redan för 
detta ändamål förbrukade. 

De specialprocesser, hvilka ingå såsom nödvändiga rao- 
menter i denna stora funktion äro: digestionen, absorptionen, 
cirkulationen, respirationen, sekretionen och assimilationen. 

a) Digestionen och dess organer. 

Digestionen eller matsmältningen består deruti, att födo- 
ämnenas närande delar afskiljas från de icke närande och om- 
bildas till en vätska, som är tjenlig att absorberas. Detta 
försiggår uti näringskanalen hufvudsakligen genom inverkan af 
vissa egendomliga vätskor. 

1. Med ett djurs födoämnen i vidsträckt mening förstår man 
alla de ämnen, som detsamma upptager inom sin digestions-apparat 
för att dermed stilla sin hunger; men i inskränkt mening deremot 
endast sådana beståndsdelar af dessa ämnen, som af djuret kunna 
digereras, från dess tarmkanal absorberas och af organismen an- 
vändas till lifsprocessens och organernas underhåll. Behofvet af 
födoämnen gifver sig tillkänna genom en egendomlig känsla, som 
man kallar hunger. Genom kroppsrörelse och måttlig köld med 
flera andra orsaker ökas denna känsla, då deremot hvila, sömn o. 
s. v. fördröja eller göra densamma mindre trängande. Då materie- 
omsättningen af en eller annan orsak blifver trögare eller då, genom 
inflytande af en mycket låg temperatur lifsfunktionernas energi för- 
minskas, kunna djuren också länge undvara födoämnen. Så är 
förhållandet hos igelkotten, björnen, gräflingen, hasselmusen m. fl. 
andra däggdjur under den tid de ligga i vinterdvala. Men djur 
deremot med liflig nutrition såsom åtskilliga bland insektätarna, t. 
ex. mullvaden och näbbmössen, skulle inom kort tid förgås om de 
blefvo beröfvade näringsmedel. 



NUTRITIONSORGANERNA. 



37 



Alla födoämnen i vidsträckt mening hemtas ur den organiska 
naturen, såväl ur växt- som ur djurriket. Hvad deras närande 
egenskaper angår, så äro de af ganska olika beskaffenhet. I all- 
mänhet kan man antaga, att föreningen af ett visst antal olika 
ämnen är alldeles nödvändig för kroppens näring. Så har man t. 
ex. funnit, att kaniner, som blifvit fodrade med ett enda ämne, 
såsom hvete, kål, hafre eller morötter, efter blott omkring tvenne 
veckors förlopp dött af hunger, då de deremot befunnit sig ganska 
väl och hållit sig vid godt hull om de erhållit dessa ämnen sam- 
tidigt. 

Matsmältningen eller födoämnenas förarbetning försiggår, 
såsom redan blifvit omnämndt, genom vissa safters inverkan, i 
en större håligliet, som fått namn af matsmältning skavitet eller 
näringskanal. Denna kommunicerar utåt förmedelst tvenne för 
olika ändamål bestämda öppningar, nemligen munnen för födo- 
ämnenas införande och anus för exkrementernas utförande. För- 
öfrigt antager denna kanal utseendet af ett i båda ändar öppet 
rör med en utvidgning framom midten, i hvilken födoämnena 
kunna samlas under den första digestionstiden. Denna utvidg- 
ning kallas mage. 

1. Näringskanalen är på inre sidan beklädd af en slemhinna, 
som utgör en fortsättning af och till sin byggnad nära öfverens- 
stämmer med huden, ehuru den är af en lösare sammansättning, 
saknar egentlig öfverhud och dessutom är försedd med flera blod- 
kärl och sekretionsorganer. Utomkring slemhinnan finnes en af 
muskeltrådar bildad köttig hud, genom hvars kontraktioner födo- 
ämnena dels framdrifvas, dels kunna under en viss tid qvarhållas 
på några bestämda ställen i näringskanalen. Slutligen är större 
delen af näringskanalen insänkt i den s. k. maghinnan, som utgöres 
af en tunn, genomskinlig membran, och upptager hela bukkaviteten. 
Denna kavitet skiljes från brösthålan genom en muskulös skilje- 
vägg, mellangärdet eller diaphragma. 

Hos några däggdjur finnes blott en enda mage, men hos 
andra deremot, isynnerhet hos gräsätande, 2 eller flera. För- 
öfrigt hafva näringskanalens delar erhållit olika benämningar, 
såsom: munnen, svalget, matstrupen, magen, tunntarmen, och 
tjocktarmen. 

De vätskor, som åstadkomma näringsämnenas »smältning», 
leda sitt upphof från en slags organer kallade körtlar eller 
glandier, hvilkas antal vanligen är ganska stort, men olika hos 



38 NUTRITIONSORGANERNA. 

Fig. 28. 

Lefvern. Pylorus. Matstrupen. Pancreas. Magen. 



Blindtarmen. 
Blindtarmens bihang. 




Mjelten. 

Gallblåsan. 



— Stortarmen. 

1 EWV\^RKyi)0fc^H Tunntarmen. 

Stortarmen. 



Tunntarmen. Ändtarmen. 
Matsmältnings- apparaten hos menn.skan. 



olika djurarter. De vigtigaste af dem äro spottkörtlarnafjnag- 
körtlarna, tarmkörtlarna, lefvern och pancreas. På det att de 
från körtlarna utgjutna vätskorna måtte kunna hafva så mycket 
större inverkan på födoämnena, är det af ganska stor vigt att 
dessa sednare först undergå en mekanisk sönderdelning. I all- 
mänhet betjenar sig naturen för detta ändamål af vissa dertill 
särskildt bestämda verktyg, som hafva sitt säte vid närings- 
kanalens början. Dessa verktyg äro tänderna, hvilka äfven 
derföre kallas mastikationsorganer eller tuggverktyg. 

Tänderna äro ytterst hårda, benlika kroppar, fästade i 
kanten af käkarna. Deras öfre, fria del kallas krona och deras 
undre del, som är infogad i käken, har fått namn af rot. 

Den hårda delen utaf tanden är sammansatt af 3 olika 
ämnen, såsom dentin eller tandben, emalj och cement eller tand- 



NUTRITION SORG ANERNA. 



39 



Fig. 29. 




kitt, som äfven kallas 
cortical-ämne. Dentinen 
utgör tandens hufvud- 
massa och liknar till sin 
kemiska sammansättning 
vanligt ben, som den dock 
i hårdhet öfverträffar. E- 
maljen bildar på tandkro- 
nan ett öfverdrag öfver 
dentinen, är tjockast vid 
tuggytan och upphör vid 
tandrotens början. Ge- 
men tet bekläder tand- 
roten. 

I afseende på emal- 



Lodrät genomskärning af magviiggen: — A, slemhinnan; — j pns aflacrrinor sk.il 1 er man 
B, muskelhuden; - C. det serösa höljet; - a, magsaft- J cn " aiia o J v 
körtlarna; — b. muskellager i slemhinnan; — c, slem- 
hinnans bindväfslager; — d, e, muskelhudens lager. 



Fig. 30. 




Genomskärning af t 
- b. tandbenet; - 



, kindtand : a, kaviteten för tandkärnan: 
c, emaljen; — d, cementet. 



emellan enkla (dentes 
simplices) och veckade 
eller strecktecknade tän- 
der (d. complicati). De 
förra hafva blott ett en- 
kelt emaljöfverdrag, då 
hos de sednare emaljen 
drager sig in i veck uti 
tandbenet och ofta visar 
sig på den platta och 
slitna tandkronan såsom 
i zigzag böjda streck. Ett 
tredje slag utaf tänder 
äro de s. k. sammansatta 
(d. compositi). Här sy- 
nas tänderna bestå af 
flera med emalj Öfver- 
dragna stycken, som hål- 
las tillsammans af ce- 
ment. 

Hos däggdjuren skil- 
jer man emellan 3 slag 



40 



NUTRITTONSORGANERNA. 



Fig. 31. 




utaf tänder (se fig. 19), som dels i 
afseende på sin form, dels i afseende 
på den plats de intaga å käkarna, 
äro sinsemellan ganska olika. Så- 
lunda kallas de tänder, som äro 
fastade i mellankäkbenen och de, 
som motsvara dem i underkäk- 
benen, framtänder (d. incisivi). 
Dessa hafva vanligen en hvass 
kant och tjena till att sönder- 
skära de mellan käkarna införda 
ämnena. Närmast efter dessa 
tänder följer merändels å h var- 
dera sidan, såväl i öfver- som underkäken, en hugg- eller hörn- 
tand (dens caninus). Denna är nära kägelformig och hos många 
djur högre än de öfriga tänderna och tjenar till att hugga in 
uti och sönderdela födoämnena. Stundom saknas hörntänderna 
så att en lucka uppstår emellan fram- och kindtänderna. Dessa 
sednare äro af 2 slag: falska eller oäkta (dentes molares 
spurii) *), som fällas och ånyo ersättas vid tandömsningen, och 
äkta (d. m. veri), som först tillkomma vid tandömsningen bakom 
de falska. 



De strec', tecknade kindtänderna i öfver käken 
hos haren. 




Akta kindtänder. Falska kindtänder. Hörntand. Framtänder. 
Mennizkans tänder. 



Framtänderna ocn hörntänderna äro alltid enkla, då kind- 
tänderna deremot kunna vara enkla, strecktecknade eller sam- 
mansatta. 



*) Dassa kallas äfven mellantänder. 



NUT RIT I O N S 0 11 G AN E RN A . 41 

Kindtänderna sägas vara knöliga då de på tuggytan äro 
försedda med trubbiga knölar; spetsknöliga eller taggiga, då 
dessa knölar äro koniska och spetsiga; och slutligen sägas kind- 
tänderna vara en- eller flerspetsade alltefter som de äro försedda 
med en eller flera spetsar. 

Af de äkta kindtänderna kallas hos rofdjuren den för rof- 
tand (d. sectorius), som har flera spetsar, och de bakom den- 
samma ställda knöliga tänderna hafva fått namn af knöltänder 
(d. tuberculati). Se fig. 19. 

1. För att hafva en lättare öfversigt af tändernas antal och 
ställning hos ett däggdjur brukar man numera oftast begagna sig 
af en formel, så beskaffad, att antalet af hvarje slag af tänder i 
båda käkarna sättes tillsammans, men skiljes förmedelst ett streck, 
så att öfverkäkens tänder stå öfver strecket och underkäkens under 
detsamma. Om vi således skulle uppskrifva hundens tandformel, 
så skulle den blifva af detta utseende 

Kindt. Hörnt. Framt. Hörnt. Kindt. 

knölt. roft. falska kindt. 

2. 1 . _3._ _U 6. 3. 1. 2. 

2. 1. 4. 1. 6. 1. 4. 1. 2. 

Vi se häraf, att hunden har innerst pä hvardera sidan i hvardera 
käken 2 knöltänder, dernäst 1 roftand, vidare i öfverkäken på hvar- 
dera sidan 3, i underkäken 4 falska kindtänder. Sedan följer 
hörntänderna och så på samma sätt f ramtänderna. Summa 42 
tänder. Igelkottens tandformel är följande 

~ r~ —TT— t—t- Här se vi att en tandlucka förefinnes 
4. 1. 6. 1. 4. 

mellan framtänderna i öfverkäken samt att en verklig hörntand 

saknas. 

Om man slutligen tager i betraktande de olika fenomener, 
som visa sig i matsmältnings-apparaten, så finner man att de 
angifva en mängd sinsemellan ofta ganska skiljaktiga förrätt- 
ningar, hvilka kunna uppställas i följande ordning: tuggningen, 
insalivationen , sväljningen, chymusbildningen eller magdiges- 
tionen, chylusbildningen eller tarmdigestionen, absorptionen af 
chylus samt exkrernenternas bildande och aflägsnande. 

Tuggningen eller födoämnenas mekaniska sönderdelning sker, 
som vi redan hafva sagt, förmedelst tänderna. 

1. Som tandbyggnaden hos däggdjuren alltid är lämpad efter 
beskaffenheten af de födoämnen, af hvilka de äro bestämda att lif- 



42 



N UT RITION SORG AN ERN A . 



nära sig, så kan man äfven af densamma med temlig säkerhet sluta 
till hvilka födoämnen, som tjena ett gifvet däggdjur till näring ocli 
på grund derutaf äfven till viss grad på förhand bestämma dess 
lefnadssätt och mången gång t. o. m. dess allmänna kroppsbyggnad. 
Sålunda finner man, att däggdjur, som lefva af andra varmblodiga 
djurs kött, hafva hoptryckta och hvassa kindtänder, då dessa tänder 
deremot hos insektätare äro försedda med små kägelformiga spetsar 
eller taggar. Vidare finner man att hos sådana djur, som hufvud- 
sakligen lifnära sig af mogna frukter, kindtänderna äro försedda 
med små rundade knölar, då dessa tänder deremot hos djur, som 
lefva af hårdare växtämnen, ofvan begränsas af en något platt och 
ojemn yta. I afseende härpå gifves det dock många modifikationer 
och öfvergångar, för hvilka vi längre fram skola redogöra. 

Med insalivation förstår man den akt, hvarvid födoämnena 
under deras mekaniska sönderdelning i munnen blandas med 
saliven eller spotten. Saliven bildas i större och mindre körtlar, 
som tillhöra munkavitetens hinna eller ligga inbäddade i de 
mjuka delar, som omgifva denna kavitet. De större spott- 
körtlarna kallas efter deras olika läge öronspottkörtlar, under- 
käkskörtlar och undertungskörtlar. Saliven, som bildas i dessa 
organer, består till det mesta af vatten, men innehåller äfven 



Fig. 33. 



Hufvudskålens basis. 



Matstrupen. 



Svalget. 




— Struphufvudet. 



- Tungan. 



Sköldkörteln. 



Luftstrupen. 



Spottkörtlar. 



Tungbenet. 



Näsan. 



Vertikalt genomsnitt af munnen och Svalget. 



NUTRITION SO R GAN EK N A . 



43 



åtskilliga salter. Den utöfvar ett vigtigt inflytande på födo- 
ämnenas digestion på samma gång den underlättar tuggningen 
och nedsväljningen. Djur, hvilka lefva under vattnet, sakna 
vanligen spottkörtlar. 

Nedsväljningen eller födoämnenas nedförande till magen 
genom matstrupen sker genom verksamheten af de talrika muskler, 
som äro belägna i svalget. Vid denna operation tillslutes den 
bredvid matstrupen belägna luftstrupens öfra öppning genom 
struplocket eller epiglottis och de bakre näsöppningarne af gom- 
seglet, hvarigenom födoämnena hindras ifrån att nedtränga i 
ljudspringan eller att utgå genom näsan. 

Chymusbildningen försiggår i magen, på livars slemhinna en 
stor mängd sekretionsorganer eller magsaftkörtlar befinna sig 
och utgjuta på födoämnena den vätska, som de afsöndra. Denna 
vätska kallas magsaft och utgör det vigtigaste medlet för mat- 
smältningen; ty genom dennas inverkan är det just som födo- 
ämnena förvandlas till chymus. Några ämnen t. ex. vatten och 
alkohol absorberas redan af magens väggar och intränga i blod- 
massan. Andra åter genomlöpa icke allenast magen, utan äfven 
hela tarmkanalen utan att undergå någon väsendtlig förändring. 
Men i allmänhet ombildas födoämnena i magen till en hajf- 
flytande, grötlik massa eller chymus. 

1. Till utrönandet af hvad som försiggår under födoämnenas 
smältning i magen liar man gjort flerfaldiga försök; men af dessa 
torde det vara nog att blott antyda dem, som redan fysiologen 
Spalanzani i detta hänseende verkställde. Före honom trodde man 
att födoämnenas s. k. smältning i magen endast försiggick genom 
en slags söndergnuggning och att chymus således endast var en 
genom magmusklernas inverkan söndergnuggad föda; men han vi- 
sade att denna åsigt var alldeles falsk. Han lät nemligen foglar 
nedsvälja födoämnen, som voro inneslutna i små metallrör, livars 
väggar voro genomborrade af små hål, så att de i desamma inlagda 
födoämnena voro oåtkomliga för all gnidning mot magens väggar, 
men deremot icke undandragna inflytandet af de från magkörtlarna 
afsöndrade vätskorna, och han fann likväl att en matsmältning för- 
siggick alldeles som under vanliga förhållanden. Häraf kunde han 
tydligen sluta till att magsaften måste vara orsaken till chymusbild- 
ningen. Men för att ytterligare öfvertyga sig om riktigheten af detta 
antagande lät han korpar nedsvälja små svampbitar, som voro fä- 
stade på trådar, medelst hvilka han, sedan svampbitarna någon stund 



44 



NUTRITIONSORGANERNA. 



fått ligga i magen och insuga magsaft, drog dem tillbaka. Sedan 
han på sådant sätt förskaffat sig en tillräcklig mängd magsaft, 
gjöt han den i små kärl, som innehöllo behörigen sönderdelade 
födoämnen, och efter några timmars förlopp såg han dessa ämnen 
förvandlade till en grötlik massa, som i alla afseenden liknade den, 
som bildas i magen vid en naturlig matsmältning. 

Naturen af det ämne, som har en sådan inverkan på födo- 
ämnena, känner man ännu icke med fullkomlig visshet. Det 
har fått namnet pepsin och man har funnit att det endast 
verkar upplösande i förening med någon syra. Vissa ämnen, t. 
ex. stärkelse och växtlim, kunna ej upplösas af pepsinen, utan 
är det genom insalivationen och tunntarmsdigestionen, som dessa 
egentligen omvandlas. 

Hos de djur, som hiifvudsakligen Hfnära sig af vegetabilier, 
finnes clet derföre ofta mellan magen och munnen en ihålighet, 
som tjenar till att qvarhålla födoämnena under det att de ge- 
nomträngas af saliven. Denna ihålighet kallas vårn hos de 
de idislande däggdjuren och kräfva hos foglarna. 

Således är det genom salivens och isynnerhet genom mag- 
saftens inverkan, som födoämnena förvandlas till chymus. Men 
det är dock icke alla ämnen, som genom dessa vätskors in- 
verkan så kunna omvandlas. Feta ämnen t. ex. passera magen 
utan att derstädes upplösas. För deras smältning fordras andra 
vätskor, som afsöndras längre in i näringskanalen. 

1. Under det att chy musbildningen försiggår äro magens väggar 
sätet för kretsformiga rörelser och hopdragningar, hvarigenom födo- 
ämnena eller chymus först nedföras till nedre magöppningen och 
sedan in uti tarmkanalen. Denna sednare är ett rörformigt organ, 
som har talrika vindlingar och hvars diameter är föga betydlig i 
förhållande till dess längd, som deremot är ganska ansenlig. Hos 
menniskan är den omkring 6 gånger längre än kroppens längd; 
hos djur, som lefva uteslutande af kött, såsom en stor del af våra 
rofdjur, är tarmkanalen i allmänhet kortare än hos menniskan och 
de öfriga all-ätarna, då deremot hos gräsätande djur, dess längd 
är mycket betydligare. Hos ett får t. ex. är tarmkanalen 18 gånger 
längre än kroppens längd. 

Tunntarmen följer omedelbart efter magen. Den är mycket 
smal, består af 3 afdelningar: tolffivyertarmen, tomtarmen och 
krumtarmen, och utgör omkring i af tarmarnas hela längd. 
Slemhinnan, som bekläder dess insida och är försedd med tal- 



KUTRITIONSORGANERNA. 



45 



rika små körtlar, hvilka i mängd afsöndra en vätska kallad 
tarmsaft, ligger i täta veck eller slemhudsdupplikaturer, hvari- 
genom den afsöndrande ytan betydligt förstoras. Sedan nu 
chymusmassan inträngt i tunntarmen blandar den sig der icke 
allenast med tarmsaften, utan äfven med 2 andra egendomliga 
vätskor, gallan och pancreas-saften, hvilka bildas i hvar sitt 
körtelorgan beläget i närheten af magen. Lefvern eller det 
organ, som afsöndrar gallan, är till volymen den betydligaste af 
kroppens inelfvor. Den är belägen i öfre delen af underlifvet, 
har en rödbrun färg och en tät, mjuk substans, samt är för- 
öfrigt genomdragen af s. k. gallgångar, hvilka upptaga den i 
lefvercellerna bildade gallan, förena sig till finare och sedan till 
gröfre grenar, som slutligen bilda en stam, kallad lefvergången. 
Denna står i förbindelse med en membranös säck, gallblåsan, 
som genom en särskild kanal utmynnar och utgjuter sig i tunn- 
tarmen på föga afstånd från magen. Gallan är en seg, grön- 
aktig, bittert smakande och tjockflytande vätska. 

Pancreas eller magspottkörteln liknar till sin byggnad de 
öfriga spottkörtlarna, och den saft som afsöndras från den- 
samma är äfven i fysiologiskt och kemiskt hänseende temligen 
nära öfverensstämmande med saliven, men eger dessutom för- 
mågan att skyndsamt bringa feta kroppar i den form att de 
kunna absorberas. Dess utförsgång mynnar nära gallgången. 

Sedan chymusmassan inkommit i tunntarmen och blifvit 
blandad med gallan och pancreassaften förändrar den sina egen- 
skaper, antager en gulaktig färg, blifver mindre sur, och vissa 
ämnen i densamma, som uti magen ej kunde smältas, blifva nu 
upplösta. De mest flytande delar af denna massa, som kallas 
chylus, absorberas nu i sin ordning af tarmens väggar. Det 
öfriga ingår i groftarmen och antager under sin vidare passage 
genom dess afdelningar, blindtarmen, stortarmen och ändtarmen, 
en tjockare konsistens och en mörkare färg, med ett ord, den 
egendomliga beskaffenhet, som tillkommer olika djurs exkre- 
menter, hvarefter det genom anus aflägsnas ur kroppen. 

Om man nu sammanfattar allt, som blifvit sagdt om mat- 
smältningen, så skall man finna, att den endast har till upp- 
gift och ändamål, att ur de intagna födoämnena utdraga de 



46 



NUTRITIONSORGANERNA. 



närande beståndsdelarna och försätta dessa i det tillstånd, att 
de kunna absorberas och inkomma i den cirkulerande närings- 
vätskan. 

b) Absorptionen ocli dess organer. 

Absorption kallar man i vidsträckt mening den fysikaliska 
process hvarigenom en porös kropp i sina porer insuger en 
vätska. I inskränkt mening åter, såsom det här tages, förstås 
med absorption den akt, hvarigenom ett djur i sin cirkulerande 
näringsvätska (blodet) upptager ämnen i flytande form, antingen 
omedelbart utifrån eller från digestionsorganernas inre, eller 
också från kroppens öfriga organer och väfnader. Denna ab- 
sorption sker dels direkt genom blodkärlen sjelfva, dels indirekt 
genom det bihang till det venösa systemet, som kallas sugåder- 
systemet (lymf- och chyluskärlen). Bland de fysikaliska krafter, 
som vid absorptionen tagas i anspråk, kunna nämnas kapillär- 
attraktionen och endosmosen. 

1. Genom åtskilliga experimenter liar man tydligen ådagalagt 
tillvaron af en sådan absorptionsförmåga hos de lefvande kropparna. 
Sålunda har det visat sig, att en groda, som med tillsluten mun 
blifvit lagd i vatten, efter någon tids förlopp tilltagit i vigt till- 
följe deraf, att vattnet blifvit absorberadt af kroppens yta. Äfvenså 
har man funnit, att en känd qvantitet vatten, införd i magen på 
en hund, inom kort försvunnit, oaktadt magens båda öppningar 
genom tvenne underbindningar blifvit tillslutna. Nu vet man emel- 
lertid, att hvarken den yttre huden eller magens väggar hafva några 
särskilda öppningar, som föra direkte in uti blodkärlen eller som 
kunna tjena till genomgång för den absorberade vätskan; men att 
deremot sjelfva väfnaderna äro af en porös eller svampaktig natur 
och till följe deraf mer eller mindre genomträngliga för vätskor. 
Likväl kan man dock icke tänka sig att dessa ämnen kunna ge- 
nomtränga organismens alla delar, utan att dervid betjena sig af 
någon egendomlig kraft. Man har äfven funnit att denna kraft 
består i den s. k. kapillär- eller hårrörs-attraktionen, hvarmed man, 
enligt fysiken, förstår det attraktionsförhållande, som eger rum 
emellan vätskor och väggarna uti deruti till en del nedsänkta, 
mycket fina och trånga rör. Här visar sig nemligen det fenomen, 
att vätskan stiger i rören såsnart den förmår att väta deras väggar. 
Oljans stigande i veken af en lampa och vattnets insugning uti ett 
stycke socker försiggå tillfölje af hårrörs-attraktionen. 



X U T K I T I O N S O R G A N E R N A . 



47 



2. Jerate kapillär-attraktionen, finnes det äfven en annan om- 
ständighet, som verksamt bidrager vid absorptionens utöfvande. Man 
har nemligen iakttagit, att om vissa vätskor eller sådana, hvilka, 
utan att kemiskt inverka på hvarandra fritt kunna blandas, förenas 
i samma kärl, så sträfva de oupphörligt att likformigt utbreda sig 
genom hvarandra. Detta kallar man vätskornas diffusion. Ett 
ganska egendomligt och märkvärdigt fenomen, som måste hafva sin 
grund såväl i kapillär-attraktionen, som i denna vätskornas benä- 
genhet och sträfvan att likformigt blanda sig, visar sig om man 
uti ett kärl med rent vatten nedsänker en oxblåsa eller någon 
annan membranös säck innehållande t. ex. gummivatten och från 
hvilken ett rör uppstiger. Då intränger nemligen det uti kärlet 
befintliga vattnet och uppstiger ofta till betydlig höjd uti röret. 
Men, på samma gång som vattnet intränger, sker äfven en ström 
i motsatt riktning, så att gummivattnet går igenom membranen och 
blandar sig med det rena vattnet utanför, och detta fortfar ända 
till dess att båda vätskornas täthet blifver fullkomligt lika. Man 
har kallat den förra strömmen endosmos och den sednare exosmos. 
Mellan vätskor som ej kunna blandas, såsom t. ex. olja och vatten, 
eger ingen endosmos rum, och obetydligt emellan sådana, som ke- 
miskt inverka på hvarandra. 

En dylik endosmos och exosmos försiggår i djurens alla or- 
ganer mellan kärlsystemets innehåll och detsamma omgifvande väf- 
naderna, samt är en vigtig faktor vid det materieombyte som utgör 
nutritionens egentliga väsende och kärna. 

3. Absorptionen sker hos det största antalet djur endast genom 
blodkärlen sjelfva; men hos däggdjuren och de högre organiserade 
djuren i allmänhet tillkommer ytterligare ett helt system af kärl, 
som specielt äro afsedda för detta ändamål. Dessa kärl eller ka- 
naler, som förefinnas och förgrena sig i nästan alla kroppens väf- 
nader och kunna betraktas såsom ett bihang till venerna, i hvilka 
de slutligen utmynna, kallas sugådror eller lymfatiska kärl. Största 
delen af dem förena sig framför ryggraden i underlifvet till en 
större stam, som sedan löper framför ryggraden genom bröstkorgen 
och utmynnar i venstra nyckelvenen. Denna stam kallas bröst- 
gången. Med afseende på de organer, i hvilka dessa kärl med sina 
finaste rötter hafva sitt ursprung, eller rättare med afseende på be- 
skaffenheten af det innehåll de föra, indelar man dem vanligen i 
tvenne slag: chylushärl och lymfkärl. Af dessa äro de | förra 
jemförelsevis af största vigt, emedan de utbreda sina rötter eller 
begynnelseändar i tarmkanalens slemhinna och synnerligen i tarm- 
luddet — d. v. s. de små fina organer, som gifva tarmens inre yta 
det sammetslika utseendet och bäst synas om man lägger en upp- 
klippt tunntarm i vatten med slemhinnan uppåt — samt i sitt 



48 



NUTRITIONSORGANERXA. 



Fig. 34. 

Stora kropp-pulsådern. Bröstgången. Lymfatiska ganglier. 




,. Chylus-kärlens rötter. 
.... Tarmen. 



Lymfkärl. Tarmkäx. 

De lymfatiska karlen. 



inre absorbera och fortleda den af ymnigt fett hvitaktiga, emulsions- 
artade vätska, som är produkten af digestionen och kallas chylus. 
Lymfkärlen i inskränkt mening hafva sitt ursprung i kroppens öfriga 
organer. De absorbera från väfnadernas luckor och mellanrum samt fort- 
leda sedan vidare den klara, föga fetthaltiga, något gulaktiga vätska, som 
kallas lymfa. Båda dessa afdelningar af sugådersystemet förena sig, 
såsom nämndt är, i bröstgången och tömma sitt sålunda blandade 
innehåll i de stora venerna nära hjertat, hvarigenom detta innehåll 
följaktligen direkt inkommer i cirkulationens starkaste strömfåra. 

c) Blodet, cirkulationen och dess organer. 

Blodet är, såsom förut är antydt, nutritionsprocessens me- 
delpunkt. Det är kroppens näringsvätska, hvilken i sig utifrån 
upptager alla de kemiska ämnen, som for lifsprocessens och or- 
ganernas underhåll äro nödvändiga, förarbetar dessa ytterligare 
samt kringförer dem genom sin ständiga rörelse, cirkulation eller 
kretslopp, till alla organer och väfnader, från hvilka det i stället 
upptager och bortförer de förbrukade ämnen, hvilka genom se- 
kretionsorganernas verksamhet skola ur organismen bortskaffas. 



NUTRITIONSOK.GANERNA. 



49 



Hos aila vertebrerade djur, d. v. s, hos däggdjuren, fog- 
larna, amfibierna och fiskarna, har blodet en mer eller mindre 
intensivt röd färg; men hos de lägre djuren utgöres det deremot 
af en vattenaktig, färglös eller i gult, grönt och violett dragande 
vätska. 

1. Om man betraktar blodet hos ett vertebreradt djur genom 
mikroskopet, så finner man att det består af 2 delar, af hvilka den 
ena utgöres af en ljusgul vätska, som kallas blodvatten eller serum 
och den andra af talrika röda kroppar eller s. k. blodkulor, hvilka 
flyta omkring i denna vätska. Jemte dessa röda blodkulor finner 
man äfven i blodvattnet andra dylika, men till färgen hvitaktiga 
och vanligen af ett mindre antal. Båda dessa slag af blodkulor 
äro verkliga celler, af hvilka den hvita är en yngre ännu ofull- 



Fig. 35. 




Blodkulor hos menniskan och djuren: A, menniskans : a, röda; — b, hvita; — c, röda, lig- 
gande i rullar. — B, af dufvan. — C, af rockan: a, röda; — b, hvita. — D, af groddjur. — 
E, af insekter och blötdjur. 

bildad form. De röda blodkulorna hafva hos olika djur af samma 
slag, såväl hvad deras form som storlek beträffar, en nära över- 
ensstämmelse; men hos djur af olika slag visa de i detta hän- 
seende ganska stora olikheter. Hos nästan alla däggdjur äro de 
röda cellerna cirkelrunda med 2 platta eller konkava ytor, då de 
hos de öfriga vertebraterna hafva en mera aflång form. Hos dägg- 
djuren sakna de kärna och äro mycket små, såsom t. ex. hos geten 
blott decimallinie i diameter, hos foglarna något större och hos 
amfibierna störst. Blodkulorna bestå hufvudsakligen af 2 kemiska 

Zool. 1. Däggdjur. 4 



50 



K UT III TION SO UGANEIIN A . 



beståndsdelar, som Berzelius gjfvit namnen globulin och hce- 
matin. 

2. För att visa blodets lifgifvande egenskaper ocli blodku- 
lornas inverkan på de lefvande organerna behöfver man blott ganska 
starkt åderlåta ett djur. Det blifver då allt svagare och svagare, 
förlorar medvetandet, andedrägten afstannar och lifvet röjer sig 
slutligen icke genom några yttre tecken. Har blodförlusten blifvit 
alltför stark så inträder äfven döden. Man har dock iakttagit, att 
om utan tidsförlust nya qvantiteter blod blifva ingjutna i kärlen 
hos ett på detta sätt till utseendet dödt djur, det åter snart börjar 
att andas, röra sig med lätthet och återtaga sitt vanliga utseende. 
Likväl måste man vid denna operation iakttaga att det på sådant 
sätt ingjutna blodet till sina egenskaper liknar det ifrågavarande 
djurets blod. 

Blodet innehålles i ett öfver hela kroppen utbredt system 
af till ett slutet helt sammanhängande gröfre och finare rör, 
blodkärl, hvilkas sammanbindningspunkt är hjertat, som också 
är cirkulationens centralorgan. Från detta organ utgå de större 
kärlstamruarna, som sedan, i samma mån de aflägsna sig från 
hjertat, upplösa sig i allt finare grenar, hvilka slutligen öfvergå 
i de ytterst fina kärl, som kallas Iiårrörs- eller kapillär-kärl 
och hvilka i alla kroppens organer bilda ett nät med större 
eller mindre maskor och genom hvilkas tunna och porösa väggar 
utbytet af kemiska beståndsdelar mellan blodet och omgifvande 
media försiggår. I dessa kapillarkärl mötas och öfvergå i hvar- 
andra de större kärlstammarna. 

Hjertat är en ihålig muskel eller en slags köttig säck, som 
genom att ömsom vidga och sammandraga sig sätter blodet i 
rörelse på det sättet, att det vid sin utvidgning fyller sig med blod 
och vid sin sammandragning utdrifver detsamma ur sitt inre. 
Hjertat är vidare försedt med ventiler eller klaffar likasom en 
pump. Derigenom hindras blodet att flyta fram och tillbaka, 
utan drifves beständigt uti en enda riktning. Kretsloppet eller 
cirkulationen består alltså deruti, att blodet inom det i sig slutna 
kärlsystemet genom hjertats muskel verksamhet, oupphörligt drifves 
från hjertat till kapillarnäten i alla kroppens organer och från 
dessa åter tillbaka till hjertat. De kärl, som föra blodet från 
hjertat till kapillarsystemerna kallas pulsådror eller arter er och 
de, som föra detsamma från kapillarsystemerna till hjertat kallas 
blodådror eller vener. Hjertat och cirkulationen gestalta sig 



NUTBITIONSORGANERNA. 



51 



olika hos olika djurklasser i samma mån som respirations- 
processen och dess organer ega en större betydelse och utbild- 
ning. Hos de högre djuren har cirkulationen en särskild bibana 
— den lilla cirkulationen — ensamt afsedd för respirationen 
och dess organer; de hafva alltså en dubbel cirkulation och 
derföre äfven ett dubbelt hjerta. 

Hos däggdjuren är hjertat beläget emellan lungorna i bröst- 
kaviteten. Ofra delen af detsamma, från hvilken alla blodkärl, 
som stå i förening med dess inre, leda sitt ursprung, har sitt 
läge ungefärligen i kroppens medellinie; men hos menniskan 
har dess nedre ända en något sned riktning åt venster. För- 

Fig. 36. 

vj ac t ac vj 



Arm-venen.». 



Lungorna. 




Arm-venen. 



Lungorna. 



o&',i"' 4 « : ; '. vc vd »4-\ ' ' vg 

Lungorna, hjertat, och de förnamMi blodkärlen hos menniskan: od. högra hjertörat; — td, högra 
hjertkanimaren; — vg, venstra hjertkammaren ; — a, stora kropps-pulsådern; — ac, hals- 
pulsådern; — re, undre hålvenen; — vj. strupvenen; — t, luftstrupen. 

öfrigt är hjertat fullkomligt fritt och insänkt i en membranös 
säck, som kallas hjertsäcken. Dess massa är köttig och består, 
såsom nämndt är, af en ihålig muskel, hos hvilken man sär- 
skiljer en högra och en venstra halfva. Dessa halfvor, hvilkas 
inre kaviteter äro genom en skiljevägg från hvarandra afstängda, 
bestå hvardera af ett förmak eller hjertöra och en kammare, 
hvilka genom en stor öppning stå i förbindelse med hvarandra. 
Ett dubbelt hjerta innehåller således 4 rum, af hvilka de öfra 



52 



NUTRITIONSORGANERNA. 



kallas högra och venstra hjertörat och de nedra högra och venstra 
hjertkammaren. Artersysternets alla kärl utgå från den ven- 
stra hjertkammaren genom en enda stam, kallad stora kropps- 
pulsådern (arteria aorta). Ifrån denna utgå sedermera ett stort 
antal grenar åt alla kroppens delar. 



Fig. 37. 



Främre sken 
bens-puls- 
ådrorna. 



Fotsåls- 
pulsådrorna 



Nack- 
pulsådern. 
Nyckelbens- 
pulsådern. 

Axel -pulsådern. 
Ann-pulsådern. 

Inelfs- 
pulsådern. 



Sirålbens- 
pulsådern. 




Bakre sken- 
bens-puls- 
ådrorna. 



— Vad-pulsådern. 



Pulsådersystemet 



NUTRITIONSORGANERNA. 



53 



t. Den stora kroppspulsåderns förnämsta grenar (se fig. 37) 
äro: 1) halspulsådrorna, som hafva en betydligare gren, tinning- 
pulsådern, och föra blod till hufvudet; — 2) nyckelbens-, axel- och 
armpulsådern m. fl., som tillhöra de främre extremiteterna; — 3) 
inelf s-pulsådern med sina grenar: mag-, le/ver- och mjelt-pulsådern, 
hvilka begifva sig till de kroppsdelar som bära samma namn; — 
4) njur-pulsådrorna, som intränga i njurarna; — 5) de bakre ex- 
tremiternas pulsådror, såsom: höft-pulsådrorna med sina grenar, lår- 
pulsådrorna, de främre och bakre skenbens-pulsådrorna, vad-pulsådern 
och fotsåls-pulsådern. 

Venerna, som upptaga blodet ifrån kapillarkärlen, äro till 
antalet flera och ligga i allmänhet ytligare, närmare huden, än 
artererna. De förena sig slutligen och bilda tvenne stammar, 
som öppna sig i högra hjertörat och kallas öfra och undra 
hålvenen. 

1. Bland hålvenernas grenar äro de vigtigaste: 1) halsvenerna, 
en inre och en yttre; — 2) nyckelbens-venen; — 3) höft-venerna, 
tvenne större ådergrenar, bildande den undre hålvenen, och hvilka 
i sin tur upptaga en mängd grenar, som till namn och förlopp 
motsvara den stora kropps-pulsåderns i underlifvet belägna grenar; 
— 4) de öfre och undre tarmkäx-venerna samt mag- och mjelt-venerna, 
som tillsammans bilda en stam, portådern, hvilken intränger och 
förgrenar sig i lefvern, hvarest det i densamma inneslutna blodet, 
innan det återvänder till hjertat, genomlöper ett eget system af 
kapillarkärl. Dessa kapillarkärl förena sig sedan och bilda lefver- 
v merna, som utmynna i den undre hålvenen. 

Fig. 38. 

Öfra hålvenen. Lungart. Aorta. Lungarteren. 



Högra hjertörat. — 
Valvula tricuspidata. — 
Undra hålvenen. — 



Högra hjertkammaren. ' 




Lungvener. 



-- Venstra hjertörat. 
-Valvula mitralis. 



-Venstra hjertkammaren. 



Skiljevägg. Aorta eller stora kropps-pulsådern. 



54 



NUTRITIONSORGANERNA. 



Följer man blodets lopp ett kretshvarf omkring, så är dess 
väg i korthet följande: Det blod, som från stora kretsloppets 
kapillarkärl genom venerna återvänder till hjertat, ingår först 
genom hålvenerna i högra hjertförmaket, derifrån omedelbart in 
i högra hjertkammaren, hvarifrån det utdrifves i det lilla krets- 
loppet. Har strömmar det genom lungarteren, som utgår från 
hjertkammarens öfra och venstra sida och delar sig i tvenne 
stammar till lungans kapillarsystem, från hvilket det åter genom 
lungvenerna flyter till venstra förmaket. Lilla kretsloppet är 

Fig. 39. 
Lilla kretsloppet. 




srtkammaren. 



Stora kretsloppet. 

nu fullbordadt och blodet går vidare in i venstra kammaren, 
från hvilken det utdrifves i det stora kretsloppet genom aorta 
och dess förgreningar åter till kapillarsystemet o. s. v. 

d) Respirationen och dess organer. 

Respirationen är den akt hos den lefvande organismen, 
hvarigenom blodet ur det omgifvande medium — den atmosfe- 
riska luften eller vattnet — upptager syre och åt detsamma 
återgifver kolsyra. 

Respirationsorganerna hos däggdjuren utgöras af tvenne 
lungor, som äro belägna en på hvardera sidan i bröstkaviteten, 



NUTRITIONSORGANERNA. 



55 



till en del omslutande hjertat. 
Deras substans är till sin kon- 
sistens svampaktig och ganska 
elastisk samt utgöres af mång- 
sidiga lober, bildade af en 
mängd små hålor eller celler, 
hvilkas inre genom luftvägarne 
stå i direkt kommunikation med 
den atmosferiska luften och 
hvilkas inre väggar äro öfver- 
spunna med ett rikt nät af ka- 
pi 11 ark är 1. 

Med lungorna står luft- 
strupen i omedelbar kommuni- 
kation. Den utgöres af ett rör, 
som mynnar ut i svalget och 
är bildadt af mer eller mindre 
fullständiga broskartade ringar. 
Nedtill delar, sig detta rör i 
tvenne hufvudgrenar eller s. k. 
bronchier, som småningom yt- 
terligare upplösa sig i otaliga 
mindre grenar genom hela lun- 
gans substans (se tig. 40). 



Fig. 40. 




Lungorna och luftstrupen: a, Struphufvudet ; 
— b. luftstrupen; — c, bronchiernas små- 
grenar; — d, visar den ena lungan hel, då 
man deremot på den andra borttagit lung- 
substansen för att åskådliggöra bronchiernas 
förgreningar (V). 



Luftstrupens 



of ra 



del kallas 



struphuf cudet eller larynx och utgöres af ett kort rör, hvars 
väggar äro bildade af rörliga broskskifvor, hvilka fått namn af 
sköld-, ring- och kannbrosken. Dess främre öppning betäckes 
af en tunn broskskifva, som kallas struplocket eller epiglottis. 

Respirationen är en för lifvet i högsta grad vigtig process. 
Genom densamma upptages inom blodet ett ämne, som, så länge 
lifvet varar, i h varje organ och i hvarje ögonblick åtgår till 
underhållande af den organiska förbränningsprocessen. Genom 
densamma afiägsnas också en af förbränningsprocessens för or- 
ganismen skadligaste produkter. 

Tillfölje af respirationens stora betydelse för lifvet och dess 
egendomliga natur upptages den här såsom en särskild funk- 
tion, ehuru den, i anseende till den dubbla röle hon spelar,, 



56 



NUTRITI0N80RGANERNA. 



kunde hänföras både under absorptionens och sekretionens 
begrepp. 

Respirationens verkan på blodet är i ögonen fallande. Det 
blod, som från kroppens organer återvänder till hjertat, med- 
förande sådana ämnen, som organismen redan förbrukat, är 
starkt kolsyrehaltigt, af en mörkt purpurröd eller svartaktig 
färg och för lifvets underhåll mer eller mindre odugligt. I detta 
tillstånd kallas det venöst blod. Då det venösa blodet, utdrifvet 
ur högra hjertkammaren i lungans kapillarsystem, kommer i 
beröring med luften, antager det en ljust skarlakansröd färg, är 
syrerikt, besitter det sunda blodets alla HfgtfvaMe egenskaper 
och kallas arterielt blod. I denna form inkommer det genom 
venstra hjerthalfvan ånyo i den stora cirkulationen och dess 
kapillarsystem. 

1. Luften, som, utom vattengas och en mindre qvantitet kol- 
syra, består af syrgas och qväfgas, är för djurens lif ett nödvändigt 
vilkor och det är på närvaron af syret, som dess lifgifvande egen- 
skaper nästan uteslutande äro beroende. Om man innesluter ett 
djur i en syrefri atmosfer, så märker man snart att en stor rubb- 
ning i dess lifsfunktioner inträder, att organernas verksamhet af- 
brytas och att detsamma inom kort hemfaller åt döden. Äfven på 
sådana djur, som beständigt lefva under vattenytan, kan denna lag 
tillämpas; ty genom försök har det visat sig, att dessa icke kunna 
lefva om man beröfvar vattnet den qvantitet luft, som detsamma 
håller absorberadt. 

Att det är den atmosferiska luftens syre, som man särskildt 
har att tillskrifva egenskapen att uppehålla lifvet, kan genom föl- 
jande experiment tydligen ådagaläggas. Om man nemligen uti ett 
med luft fyll dt kärl, hvars innehåll blifvit afstängdt från all förbin- 
delse med den utanför varande luften, insläpper ett lefvande djur, 
så skall man finna, att detsamma småningom aftynar och slutligen 
omkommer under symptomer af qväfning. Underkastar man sedan 
den inneslutna luften en kemisk analys, så visar det sig, att den- 
samma förlorat större delen af sitt syre. Insläpper man ytterligare 
ett lefvande djur i ett kärl, som på samma sätt blifvit fylldt med 
qväfgas, så ser man att det hastigt omkommer, hvaremot åter ett 
annat djur, inneslutet i syrgas, andas med större lätthet än i den 
atmosferiska luften. 

Luftens qväfvehalt modererar verkan af det rena syret, som 
eljest skulle utöfva ett alltför starkt retande inflytande på respira- 
tionsorganerna och organismen. 



NUTRITIONSORGANERNA. 



57 



2. Det har blifvit sagdt, att blodet, på samma gång som det 
vid respirationeii upptager syre, äfven befriar sig från kolsyra. 
Detta fenomen öfverensstämmer ganska nära med de vigtigaste före- 
teelserna vid kolets förbränning och har äfven gifvit anledning till 
det antagandet, att det inandade syret förenade sig med kol, som 
härledde sig från blodet, och att sålunda genom detta slags för- 
bränning i lungan kolsyra bildades. Men denna förbränning sker 
ej i lungan, ej ens hufvudsakligen i blodet, utan i de organiska 
väfnaderna sjelfva. Den mesta kolsyran, som föres till ytan af re- 
spirationsapparaten för att afdunsta, härstammar från musklerna 
och bildas vid deras kontraktion. 

3. Om man besinnar hvilken ofantlig mängd syre, som på 
jordytan dagligen och stundeligen icke allenast åtgår till förbrän- 
ningar, utan äfven förbrukas vid djurens respiratiori, sä måste det 
äfven förefalla högst märkvärdigt att luften, det oaktadt, innehåller en 
bestämd qvantitet (21 volymprocent) syrgas. Man har genom beräknin- 
gar funnit, att tusen millioner menniskor årligen förbruka 166 billioner 
kubikfot syrgas, h varigenom luftens nuvarande kolsyrehalt pä tusen 
år skulle fördubblas och hela dess syrehalt på 303 gånger så många 
ur derefter blifva förvandlad i kolsyra. Men detta kommer aldrig 
att inträffa så länge naturen använder sina kraftiga medel att stän- 
digt förnya mängden af syret. Detta sker genom respirationen hos 
växterna, hvilka absorbera atmosferens kolsyra och under inverkan 
af solljuset tillegna sig dess kol, men frigöra syret. Emellan djuren 
och växterna uppstår sålunda i detta fall eu beständig vexelverkan, 
hvarvid de sednare lemna djuren det för deras lif nödvändiga syret 
och de förra åter förse växterna med den för deras tillvaro ound- 
gängliga kolsyran. 

e) Exhalationen eller utdunstniiigen. 

Exhalationen eller utdunstningen är liksom absorptionen en 
rent fysikalisk process,likvarigenom en mängd vatten med några 
deruti lösta salter och djurämnen från organismen aflägsnas. 
Utdunstningens egentliga organ är den kroppens hela yta be- 
täckande huden. Ehuru en ganska betydlig mängd vatten genom 
huden bortdunstar, så kan dock detta icke genom våra sinnen 
märkas; hvarföre man ock gifvit denna företeelse namn af 
omärklig transpiration till skilnad från svettbildningen, hvilken 
vi räkna till sekretionerna i egentlig mening. 

1. I sammanhang med denna omärkliga utdunstning eger en 
verklig hudrespiration rum eller ett utbyte af syrgas och kolsyra 
genom huden. A andra sidan afdunstar vid den egentliga respira- 



58 



NUTRITION SORG ANE RNA. 



tionen i lungan äfven en ganska betydlig mängd vatten. En likhet 
i funktion mellan huden och lungan eger alltså i detta afseende 
rum; men också en olikhet derutinnan, att i lungan gasutbytet är 
förherrskande, i huden deremot vattenafdunstningen. 

f) Sekretionen eller af söndringen och dess organer. 

Sekretionen är den akt, hvarigenom vissa för blodet onyt- 
tiga eller skadliga beståndsdelar ur detsamma aflägsnas. Detta 
sker genom vissa egendomligt konstruerade organer, körtlar eller 
glandier, som bereda en för hvarje sådant organ egendomlig 
vätska eller sekret. Dessa vätskor aflägsnas från organismen 
antingen direkt eller också först sedan de biträdt vid digestionen. 
Till det sednare slaget höra t. ex. gallan och saliven, om hvilka 
vi förut talat, till det förra urinen, som bildas i njurarna, och 
svetten, som afsöndras af små egendomliga hudkörtlar. 

1. För afsöndringen finnas särskilda slags organer, som kallas 
körtlar eller glandier, hvilka äro rika på blodkärl och nerver samt 
försedda med en öppning eller utföringsgång, hvarigenom vätskorna 
utgjutas. Till byggnaden äro dessa körtlar mycket olika, men 
kunna dock alltid hänföras till tvenne hufvudslag, i det att de an- 
tingen likna små blåsor (folliklar) eller också mycket fina rör (tu- 
bulösa glandier). Föröfrigt sägas de blåsfonniga körtlarna vara 
enkla, då de, såsom t. ex. på näringskanalens slemhinnor, äro spridda 
och försedda med livar sin särskilda öppning, eller sammansatta, då 

de äro grupperade omkring 
en gemensam utförsgång. 
Spott-, tår- och mjölkkört- 
larna, samt pancreas äro 
exempel på detta sednare 
slag af körtlar. De rörfor- 
miga eller tubulösa körtlarna 
kunna äfven vara enkla, så- 
som sr ettkörtlar na eller sam- 
mansatta, såsom njurarna 
och testiklarna, samt föröf- 
rigt till sin byggnad och 
längd ganska olika. De hafva 
blott i ena ändan en öpp- 

En sammansatt körtel* inre byggnad. ning, SOm tjenai" till Utgång 

för de afsöndrade vätskorna. 
Många af de sammansatta körtlarna äro dessutom försedda med 
ett vid utföringsgången beläget förvaringsrum, afsedt att upp- 




XUTRITIOXSORGAXERXA. 59 

samla de afsöndrade vätskorna. Gallblåsan och urinblåsan äro 
exempel härpå. 

Urinen afsöndras, såsom redan blifvit sagdt, i njurarna, 
hvilka utgöras af tvenne till färgen rödbruna och vanligen i en 
mängd fett inbäddade körtlar, som äro belägna i underlifvet, en 
på hvardera sidan om ryggraden. Njurarnas massa utgöres 
hufvudsakligen af långa och fina rör eller urinkanaler och den 
vätska, som de afsöndra, nedgår genom ett 
hinnartadt rör, urinledaren, till urinblåsan, 
från hvilken den sedermera bortföres genom 
urinröret. 

1. Drycker, som införas i magen, öfvergå 
ofta i urinblåsan och aflägsnas ur kroppen med 
en förvånande hastighet, en iakttagelse, som 
hvar och en kan vara i tillfälle att göra. Men 
man må dock icke tro, att magen och urinblåsan 
derföre stå i någon omedelbar förbindelse; ty 
alla vätskor, som på denna väg, liksom hos de 

Urinapparaten : a. n]u- .. « • i / • c •• ^ ° j. i»" x 

ren; — b, m-inledaren; otriga sekretionsorganeriia, atsondras, måste iorst 
- c blåsan; - ^ urin- ] ia f va blifvit absorberade och blandade med blod- 

roret. 

massan innan de komma till njurarna. Det är 
också, som man vet, ur blodet, som njurarna hemta urinens olika 
beståndsdelar. 

Till formen äro njurarna än rundaktiga, än bönlika och 
hos vissa djur, såsom t. ex. hos björnen, uttern och skälarna, 
äro de delade i flera flikar. 

1. Till körtlarna räknades äfven fordom de lymfatisha gang- 
lierna, mjelten och den s. k. thy mus-körteln, ehuru dessa mjuka, 
mycket sammansatta och körtelartade delar alltid sakna utförings- 
kanaler och föröfrigt icke äro afsöndringsorganer. Man har kallat 
dem vasculära ganglier eller kärlganglier och anser deras funktion 
vara, att bidraga till bildandet af lymfkulorna i chylus. 

2. Thymus-körteln, som har sitt läge i bröstet, är hos fostret 
mycket utvecklad, men aftager sedermera i storlek tills den hos det 
fullvuxna djuret slutligen nästan alldeles försvinner. Hos flera 
däggdjur, som lefva i vatten, såsom t. ex. hos bäfvern, uttern 
och skälarna, är dock thymus-körteln ganska mycket utvecklad och 
bibehåller sig sådan under hela deras tid. 




60 



NUT RI T IONS O RG A NE RN A . 



g) Assimilationen. 

Assimilationen är den akt af lifsprocessen, hvarigenom de 
utifrån upptagna, genom nutritionsprocessens särskilda förrättnin- 
gar förarbetade ämnena upptagas i kroppens olika organiserade 
väfnader så att de af dem utgöra integrerande beståndsdelar. 

1. Af det föregående hafva vi redan sett, att djuren för sitt 
lifs uppehälle äro nödsakade att ur den yttre verlden tillegna sig 
olikartade ämnen, hvilka dels tjena till att lemna materialier åt den 
respiratoriska förbränning, som oupphörligt föregår i det inre af 
organismen, dels till att bilda de olika delar hvaraf kroppen är 
sammansatt. Intet lefvande väsende kan af sig sjelf frambringa de 
grundämnen, hvaraf dess kropp är sammansatt: allt, som erfordras 
dertill, måste hemtas utifrån och således måste äfven de födoämnen, 
som djuren tillegna sig, alltid innehålla alla dessa elementer. Man 
har funnit, att djurkroppen hufvudsakligen är sammansatt af 4 dy- 
lika grundämnen, nemligen: kol, qväfve, väte och syre; men att 
äfven andra enkla ämnen, såsom fosfor, svafvel, kalcium m. fl., 
ofta äro nödvändiga för bildandet af dess vätskor och organer, och 
att alla dessa ämnen, innan de kunna uppfylla nutritionens behof, 
först måste sinsemellan hafva ingått vissa föreningar. Från växt- 
riket direkte, eller från de växtätande djurens kött, hemta dägg- 
djuren det nödvändiga kolet och qväfvet, äfvensom en viss mängd 
väte och syre, hvilka sistnämnda grundämnen i sådant fall till större 
delen befinna sig under form af vatten. Kalcium, fosfor m. fl. andra 
elementer bilda vanligen salter och lemnas såsom dylika samman- 
sättningar omedelbart af mineralriket. 

2. Assimilationsprocessen har således till följd icke blott af- 
lagrandet af sådana nya organiserade partiklar, hvaraf en lefvande 
kropp redan förut är sammansatt, utan genom densamma åstad- 
kommes äfven bildandet af nya delar. Tillväxandet är ett gemen- 
samt kännetecken för alla lefvande varelser, men denna företeelse 
upphör dock alltid efter att en bestämd tid hafva fortvarat. Under 
den första utvecklingsperioden är denna lifsprocess lifligast hos 
djuren och det är äfven då, som kroppens volym i det hela taget 
mest förökas. Däggdjuren, som stå högst inom den zoologiska 
serien, uppnå vanligen sin fulla utveckling innan de tillryggalagt 
tredjedelen eller fjerdedelen af sitt lif, då hos många bland de lägre 
djuren kroppsvolymen ständigt är i tilltagande. Men äfv"Cn hos 
däggdjuren är längden af de särskilda organernas utvecklingsperiod 
olika. Sålunda veta vi t. ex. att thymuskörteln hos de flesta bland 
dem upphör att växa redan kort efter födseln, att de hårdare kropps- 
delarna eller benen först ernå sin fulla utveckling sedan djnret för- 



FORTPLANTNINGSORG ÅKER KA. 



61 



öfrigt är fullvuxet och att åter andra delar, såsom naglarna, håret 
och öfverhudsbildningarna i allmänhet affalla och ånyo tillväxa ända 
i den sednaste ålderdomen. 

De flesta djur hafva dessutom förmågan att ersätta de förluster, 
som de lida genom stympning, genom uppkomna sårnader, benbrott 
o. s. v. Denna förmåga är mest utvecklad hos de lägre djuren, 
hos hvilka stundom hela kroppsdelar, som blifvit afstympade, åter 
inom kort kunna ersättas af nya. 

Förnyandet af de beståndsdelar, hvaraf vissa delar af orga- 
nismen är sammansatt, visar sig ganska tydligt under djurets hela 
lifstid, och detta synes t. o. m. vara händelsen öfver allt i det inre 
af väfnaderna, hvarigenom kroppsmassan i sin helhet småningom 
och oupphörligt förändras. Denna förändring försiggår dock, såsom 
det synes, ganska långsamt, och man har ej skäl att biträda deras 
åsigt, som påstå, att djurkroppens fullständiga förnyelse skulle 
försiggå inom loppet af blott några få år. På respirationens 
större eller mindre liflighet och på de omständigheter, som hafva 
inflytande på densamma, äro dessa företeelser i första hand be- 
roende. 

Däggdjurens fortplantningsorganer. 

a) De hanliga. 

Af det föregående veta vi redan, att ägget, för att kunna 
utveckla sig till en ny individ, nödvändigt måste komma i be- 
röring med säden eller sperman, som utgör en produkt af de 
hanliga fortplantningsorganerna. Dessa organer bestå hos dägg- 
djuren förnämligast af följande delar: 

1) Testiklarna, som utgöras af tvenne äggformiga körtlar 
af tubulös natur, hvilka hos fostret, äfvensom hos flera fullvuxna 
däggdjur, hafva sitt läge i bukkaviteten nära njurarna. Hos 
andra fullvuxna däggdjur lemna testiklarna deremot småningom 
sin ursprungliga plats, stiga allt mer och mer nedåt och utträda 
slutligen ur bäckenet, samt komma då att ligga antingen på 
buksidan nästan omärkliga under huden, eller i en särskild, 
större eller mindre tvårummig pung, som bildas af den 
yttre huden. Hos många däggdjur är det emellertid en- 
dast under brunsttiden, som testiklarna intaga dessa sed- 
nare lägen. Sedan parningen är afslutad draga de sig åter 



62 



FORTPLANTNINGSORGANERNA. 



tillbaka. Hvardera 
testikeln är dess- 
utom omsluten af 
trenne hinnor samt 
består af två delar, 
af hvilka den ena 
eller den egentliga 
testikeln , har en ägg- 
rund, något hop- 
tryckt form och den 
andra eller bi-testi- 
keln utgöres af ett 
strängformigt, slin- 
grande bihang. Den 
egentliga testikeln 
genomkorsas af en 
mängd sädeskana- 
ler, som slutligen 
förena sig i bi-te- 

Sädeskanalerna hos menniskan: a—d, egentliga testikeln; — stikelll OCil bilda 
f—g, bi-testikeln; — b, skiljeväggar, som utgå från det hela # 

testikeln omgifvande bindväfslagret ; — c, fina sädeskanaler; ett i början slill- 
— e, utföringskanaler; — h, en gren af sädesledaren; — g— ?', 

sädesledaren. grande, sedän rakt 

rör, som kallas sä- 

desledaren. — 2) Sådesblåsorna äro t ven ne membranåsa säckar, 
som utmynna i sädesledaren. Dessa blåsor saknas hos rof- 
djuren och hvalarna. — 3) Prostata körteln är en rundad körtel, 
som liar sitt läge straxt framom blåshalsen och omgifver urin- 
rörets innersta del, i hvilken den utgjuter sitt sekret. — 4) 
Cowperska körtlarna äro tvenne mindre, rundade körtlar, be- 
lägna framför prostata körtelns undre ända och med sina utfö- 
ringsgångar utmynnande i urinröret. — 5) Ytterlemmen eller penis 
är genomborrad af urinröret och hos de särskilda däggdjuren af 
olika form och längd. Vid dess framända finnes vanligen en 
uppsvällning, ollonet, som betäckes af en lös del af huden, 
kallad förhuden. 

1. Vanligen innehåller lemmen hos däggdjuren ett eget ben, 
såsom förhållandet är hos gnagarna 3 rofdjuren, flädermössen ni. fl. 



Fig. 43. 




FORTPL ANTNINGSO K GANERNA. 



68 



och hos kattdjuren är dessutom ollonet besatt med hornartade taggar. 
Hos några djur, såsom flädermössen och aporna, hänger denna 
kroppsdel slidformigt omsluten af ytterhuden alldeles fritt; men 
hos de flesta andra är den öfre delen af slidan fastväxt vid buken 
och Öppnar sig vanligen bakom nafveln. I detta sednare fall kan 
lemmen helt och hållet indragas i slidan, och då han är af någon 
betydligare längd, läggas i densamma S-formigt eller dubbelt S-for- 
migt krumböjd. Hos kattdjuren och många gnagare har penis en 
riktning bakåt, så att dessa djur äfven komma att låta sin urin 
åt samma håll; men vid parningen intager dock lemmen det van- 
liga läget. Hos bäfvern bildar förhuden större säckar, i hvilka den 
bekanta bäfvergällen afsöndras. 

De uti sädesblåsorna befintliga cellerna visa under djurens 
olika åldrar ett olika innehåll. Sålunda äro de hos djur, hvilka 
ännu ej uppnåttmanbarhetsåldern,fullkomligtlikavanligaceller, 
då de åter vid denna periods inträde utväxa till blåsor, i hvilka 
zoospermerna eller de s. k. sädesdjuren bildas. Hvad dessa 
sednare angår, så ansåg man dem i början, såsom äfven namnet 
antyder, för sjelfständigt organiserade djur, men genom sednare 



Fig. 44. 




9 



Zoospermer hos ryggradsdjur : A, af däggdjur: a, menniskans; — b. råttans; — c, kaninens. 
— B, af foglar. — C, af amfibier : a, grodans; — b. salamanderns (bredvid till höger synes 
en spermcell med en sammanrullad zoosperm). — D. af fiskar: a, af hafsmusen; — b af 
aborren ; — c, af Jgcajlnskcn ; — rf, af rödingen. — (Stark förstoring.) 



64 



FORTPLANTNING SORGANERNA. 



undersökningar har man dock funnit att de endast kunna be- 
traktas såsom en slags egendomliga cell-elementer. De utgöras 
af mikroskopiska kroppar, som förekomma till stor mängd i sä- 
desvätskan, i hvilken de röra sig genom vågformiga svängningar. 

1. Zoospermerna, h vilka, såsom nämndt är, först utveckla sig 
och uppträda vid manbarhetsåldern, utgöra så att säga den enda för 
befruktningen väsendtliga beståndsdelen af säden; ty de vätskor, 
hvaruti de simma, besitta inga befruktande egenskaper, utan synas 
endast hafva för ändamål att göra sperman mera tunnflytande och 
såmedelst underlätta zoospermernas rörelser. Dessa måste nemligen, 
såsom det genom mångfaldiga och noggranna undersökningar visat 
sig, för att kunna befrukta äggen, intränga långt upp i äggledaren, 
och man har t. o. m. funnit dem på sjelfva äggstocken. Sedan 
äg^et deremot nedkommit i lifmodern, anser man att icke någon 

Do - O 

befruktning af detsamma vidare kan ega rum. Genom de under- 
sökningar, som i sednare tider blifvit gjorda, tror man sig hafva 
funnit, att zoospermerna vid befruktningen verkligen intränga uti 
sjelfva ägget, och att icke, såsom man förut ansåg, endast en ome- 
delbar beröring med zoospermerna skulle kunna vara tillräcklig för 
äggets befruktning. Härigenom vill man äfven finna en slags för- 
klaringsgrund till, att fostret, såväl i afseende på kroppens som sjä- 
lens egenskaper, ofta får en så stor likhet med fadren eller han- 
djuret, en iakttagelse, som livar och en helt säkert varit i tillfälle 
att göra. 

b) De honliga. 

Dessa utgöras af följande delar, nemligen: 1) Äggstockarna, 
som hos alla kända däggdjur, med undantag af de s. k. kloak- 
djuren, äro tvemie äggformiga eller rundaktiga, hoptryckta, 
mjuka och med talrika blodkärl försedda kroppar, hvilka äro 
belägna en pä hvardera sidan vid ingången till lilla bäckenet 
och inneslutna i veck af bukhinnan. — 2) Aggledarna, som ut- 
göras af tvenne hinnartade rör, belägna framför äggstockarna, 
hvilka de hos många däggdjur, såsom t. ex. hos skälarna och 
vissa rofdjur, med sin öfra ända omsluta. Vid yttre ändan, 
som utmynnar i bukkaviteten, hafva de ett antal fransar, af 
hvilka en är fästad vid äggstocken. — - 3) Lifmodern, som ut- 
göres af en blodfull, muskulös, päronformig, något plattad och 
ihålig kropp, är innesluten i ett veck af bukhinnan och belägen 
vid bäckenets mellersta del, emellan urinblåsan och ändtarmen, 



FORTPLANTNING OCH UTVECKLING. 



65 



samt består egentligen blott af en utvidgning af äggledaren, 
och hvars undre smala del, som kallas dess hals, har en tvär- 
gående springa, hvilken fått namn af modermunnen. I lifmo- 
dern nedgår ägget från äggledaren och qvarstannar der till dess 
att fostret framfödes. Denna kroppsdel är derföre i hög grad ut- 
tanjelig. Ursprungligen är lifmodern förmedelst en skiljevägg 
delad i tvenne rum, men genom sammansmältning antager den 
sedermera nedtill hos däggdjuren en tvåhornig form. Hos många 
gnagare bibehåller den sig dock dubbel under hela lifvet. — 
4) Slidan, som utlöper från moderhalsen till de yttre fortplant- 
ningsorganerna, utgöres af en membranös och af en slemhinna 
beklädd kanal. Hos vissa gnagare är slidan dubbel liksom lif- 
modern. — 5) Mjölkkörtlarna, som afsöndra mjölken, af hvilken 
ungarna en tid hemta sin näring, ligga under huden på bröstet 
eller buken, äro omgifna af en mängd fett och mynna ut i en 
vårta eller s. k. spene. I afseende på läge och antal förhålla 
sig spenarna, som vi längre fram få se, mycket olika hos de 
särskilda slagen af däggdjur. 

Däggdjurens fortplantning och utveckling. 

Däggdjuren lefva dels i engifte eller monogami, dels i 
månggifte eller polygami; men i sednare fallet inträffar dock 
sällan, såsom förhållandet är bland vissa foglar, att hannen är 
ensam om någon större mängd honor*). Brunsttiden infaller 
vanligen blott en gång om året, om hösten eller oftast tidigt 
om våren; men hos flera bland de mindre arterna återkommer 
den oftare, 2 å 3 eller ännu flera gånger årligen, efter vissa 
bestämda mellantider. Den varar endast en kort tid. 

Efter befruktningen försiggå äggets och embryots utveck- 
ling i lifmodern och, då detta sednare efter en bestämd tid 
blifvit fullbildadt eller moget, framfödes ungen. Drägtighets- 
tidens längd är hos de särskilda slagen af däggdjur högst olika, 
från några veckor till ett år och derutöfver. Skiljaktigheter i 

*) Bland åtskilliga idislare finner man dock, att en enda hanne kan vara till- 
räcklig för 8 — 15 eller ännu flera honor. 
Zool. 1. Däggdjur. 5 



66 



FORTPLANTNING OCH UTVECKLING. 



detta afseende, ehuru mången gång ganska obetydliga, finner 
man t. o. m. icke så sällan bland sådana djurarter, som eljest 
stå hvarandra ganska nära. 

Alla däggdjur föda, som vi redan hafva omtalat, lefvande 
ungar. Dessa äro, då de lemna moderdjuret, hos olika arter 
ofta ganska olika utvecklade. Stundom födas de med öppna 
ögon och kunna då nästan genast löpa omkring för att sjelfva 
eller under föräldrarnas ledning söka sin föda; men ofta 
komma de dock till verlden blinda, nakna och så svaga, 
att de icke skulle kunna reda sig utan modrens omedel- 
bara omvårdnad. I allmänhet äro ungarna hos de växt- 
ätande däggdjuren vid sin födsel fullkomligare, än hos de 
köttätande; men de sednares behöfva dock endast en kort tid 
efter födseln suga mjölk från sina mödrars spenar, under det 
att de förras ganska länge äro i behof deraf. 

Antalet af ungar, som hondjuren på en gång kunna fram- 
föda, är hos de största arterna, äfvensom hos dem, hvilka stå 
på en högre utvecklingsgrad, ganska ringa, vanligen en eller 
två; men hos andra däggdjur är deras antal betydligare, 5, 7, 9 
eller ännu större. Svinet t. ex. kan hafva ända till 22 grisar. 
Spenarna, hvilka alltid stå i ett bestämdt förhållande till det 
antal ungar, som däggdjuren framföda, äro hos de förra af ett 
mindre, 2 eller 4, hos de sednare af ett större antal. 

Det tillkommer alltid hondjuren att draga försorg om un- 
garna: de föda dem i början med sin mjölk, föra dem sedan 
med sig ut på betesmarkerna eller på sina jagter, skydda dem 
för faror och försvara dem, t. o. m. med uppoffring af eget lif, 
mot deras fiender. Handjuren draga deremot i allmänhet föga 
omsorg om ungarna, de försvara dem på sin höjd mot fiender 
eller föra till dem näringsmedel; men stundom äro de dock till 
och med fiendtligt sinnade emot dem. 

1. Däggdjurens ägg, hvilka hufvudsakligen utgöras af samma 
delar, som hos de öfriga djuren, äro ytterst små och kunna van- 
ligen endast under mikroskopet med tydlighet skönjas. Gulhinnan, 
som är tjockare och under det att ägget passerar genom äggledaren 
får ett omhölje af ägghvita, kallas chorion. Denna utväxer och ut- 
vecklar sig jemförelsevis hastigare än gulan sjelf, hvarigenom ett 
mellanrum uppstår emellan dessa båda delar. Redan i äggledaren för- 



FORTPLANTNING OCH UTVECKLING. 



67 



siggår klyfningsprocessen och groddbildningen. Grodden bildar ett 
tunnt lager omkring den flytande delen af gulan och består i början 
af små celler, hvilka till form och storlek likna hvarandra; men 



Fig. 46. Fig. 47. Fig. 48. 




Genomsnitt af ett daggdjurs rigg: (fig. 46 och 47) g, groddblåsan; — k, rummet mellan gulan 
och gulhinnan; — s, groddfläcken ; — v, gulhinnan; — y, gulan; — (fig. 48) s, antydning 
af det animala lagret; — m, af det vegetativa. 

kort derefter, sedan grodden tilltagit i tjocklek, visar sig på den- 
samma en upphöjning, embryot, som inom kort delar sig i trenne 
lager: ett animalt, i hvilket nervsystemet, musklerna, skelettet o. s. 
v. bilda sig, ett vegetativt, i hvilket inelfvorna uppkomma och ett 
kärllager, som gifver upphof åt blodet och cirkulationsorganerna. 



Fig. 49. Fig. 50. 




Här synes det animala lagret (m), sträc- Här synes embryot (c) omgifvet af vat- 

kande sig nästan öfver halfva gulan, och tensäcken (b) och betäckt af andedrägts- 
chorion visar sig betäckt af små fransar. säcken (a); — pe, chorions fransar; — pm. 

folliklar i lifmoderns slemhinna. 

Sedan ägget inkommit i lifmodern utveckla sig små förgrenade eller 
trådformiga fransar, som betäcka chorion, men snart åter å vissa 
delar af densamma försvinna. Lifmoderns slemhinna blifver då 
blodfullare och lösare samt visar en mängd tubulösa folliklar, i 
hvilka de nämnda fransarna intränga. Embryot ligger med bak- 
sidan vänd emot gulan och afsnörer sig småningom från nafvel- 
blåsan, som vid födseln qvarstannar bland ägghinnorna. Samtidigt 
härmed bildar sig vattensäcken eller amnios, som omsluter fostret, 
från hvars undre och bakre ända en blåsa, den. s. k. andedrägts- 



68 



FORTPLANTNING OCH UTVECKLING. 



säcken eller allantois utväxer. 
Sedan denna utbredt sig öfver fo- 
stret, genomkorsas dess yta af 
talrika blodkärl, som löpa in uti 
fransarna på chorion, så att ett 
utbyte emellan moderdjurets och 
fostrets blod derigenom kommer 
att ega rum, dock utan att de- 
ras blodkärl komma att stå uti 
någon omedelbar förbindelse med 
hvarandra. Sedermera samman- 
växer den med fransar försedda 
delen af chorion med lifmoderns 
slemliinna och derigenom upp- 
står ett blodfullt organ af en 
invecklad beskaffenhet, som fått 
namn af moderkaka eller pla- 
centa. Genom nafvelsträngen, 
som uppkommer genom den för- 
längda, smala delen af ande- 
drägtssäcken med dess blodkärl 
och nafvelblåsans hals, står fo- 
stret i förening med moderkakan, i 
förmedelst hvilken det ur mo- 
derdjurets näringsvätska hemtar 
de ämnen, som äro nödvändiga 
för dess utveckling. Endast hos 
de lägsta däggdjuren, såsom 
pungdjuren och kloakdjuren , 
hvilka framfödas i ett mycket 
outveckladt tillstånd, synes icke 
en sådan innerlig förening med 
moderdjuret äga rum. Hos vissa 



Fig. 51. 




Blodcirkulationen kos ett mennisko-f öster *) 



*) 1, nafvelsträngen, sona utgöres af nafvelvenen och 2 nafvelartorer, utgående från mo- 
derkakan (2); — 3, nafvelvenen, som delar sig i trenne grenar, af hvilka två (4, 4) fördelas 
till lervern, och den tredje öfvergår i hålvenen (6); — 7, portådern, som återför blodet från 
tarmarna och utmynnar i den högra af de till lefvern gående grenarna; — 8, lägra hj<rt- 
örat; — 9, det venstra; — 10, venstra hjertkammarm ; — 11, stora kropps-pulsådern (blodet följer 
pilens riktning till stora kropps-pulsåderns båge (11) för att sedan genom de grenar, som 
den afgifver, fördela sig till hufvudet och de främre extremiteterna; — pilarna 12 och 13 
visa blodets återkomst från hufvudet och de främre extremiteterna till öfra hålvenen (14), 
till högra hjertörat och genom högra hjertkammaren till lungarteren (16); — 17, en fort- 
sättning af lungarteren; de små utskotten på hvardera sidan äro högra och venstra lung- 
artererna, afskurna; — 18, stora kroppspulsådern, som delar sig i de gemensamma höft- 
artererna, och dessa åter i de inre, som bilda bäckenartererna (19) och hvilka under 
namn af nafvel-arterer återföra blodet till moderkakan; de yttre höftartererna fortsätta 
till de bakre extremiteterna. Pilarna vid ändan af dessa kärl utmärka det venösa blodets 
återgång genom venerna till den undra hålvenen. 



LEFNADSSÄTTET M. M. 



C) 9 



däggdjur, såsom hos aporna, gnagarna m. fl., utbreder sig ande- 
drägtssäcken endast öfver en mindre del af fostret och står blott 
på något inskränkt ställe i förbindelse med chorion. Moderkakan 
antager då formen af en ring eller skifva. Hos andra deremot 
växer nämnde andedrägtssäck omkring hela ägget, så att fransarna 
på chorion antingen, såsom hos hofdjuren, kunna vara spridda öfver 
äggets hela yta, eller också finner man att moderkakan här och 
der på äggets yta utvecklat sig, såsom hos idislarna, till små runda 
med fransar besatta bucklor eller slutligen att den, såsom hos rof- 
djuren, bildar en ringformig gördel rundtomkring ägget. 

Fostret förblifver hos däggdjuren i allmänhet ganska länge 
inom moderdjurets kropp, men honornas drägtighet är dock, som 
vi veta, ofta betydligt olika hos de särskilda arterna. Under denna 
tid hemtar fostret, såsom nämndt är, ur moderdjurets närings- 
vätska alla för dess tillväxt nödvändiga ämnen. Genom moder- 
kakan erhåller fostret äfven det nödvändiga syret, emedan dess 
lungor först efter födseln träda i verksamhet. Blodcirkulationen 
försiggår tillfölje deraf på helt annat sätt hos fostret än hos det 
fullbildade djuret. Emellan de båda hjertkamrarna finnes nemligen 
en öppning, hvarigenom blodet, utan att passera lungorna, direkte 
öfvergår från hålvenerna till det stora kretsloppets arterer. 

Efter att hafva uppnått sin fulla utveckling drifves fostret utåt 
genom en slags krampaktiga sammandragningar hos lifmodern, ägg- 
hinnorna brista då sönder, deras vätskor rinna ut och fostret 
lemnar moderdjuret vanligen med hufvudet före. Men då det 
utträder ur slidan hänger det ännu fast förmedelst nafvelsträngen 
vid ägghinnorna, hvilka, jemte moderkakan (den s. k. efterbörden), 
kort efter födseln bortgå. Nafvelsträngen aftuggas af moderdjuret 
och det nyfödda fostrets lungor komma då i verksamhet. 

Däggdjurens lefnadssätt, ålder, utbredning m. m. 

På grund af mera framstående olikheter i kroppsbygg- 
nad och lefnadssätt, sönderfaller däggdjurens klass i tvenne 
ganska väsendtligt skilda afdelningar. Till den ena höra 
de s. k. landtdäggdjuren eller fyrfotadjuren, till den andra, 
hafsdäggdjuren eller de fisklika däggdjuren. De förra äro 
enligt sin naturliga bestämmelse landtdjur, ehuru man endast 
i vissa af deras ordningar finner ett sådant lefnads- 
sätt fullkomligt representeradt. Dessa, så att säga, ty- 
piska landtdäggdjur äro äfven i afseende på sin yttre gestalt 



70 



LEFNADSSÄTTET M. M. 



de ståtligaste och skönaste bland alla. Vi behöfva blott såsom 
exempel härpå anföra hästen och lejonet. Båda visa oss äfven 
på samma gång en stor olikhet i lefnadssätt, det ena såsom 
ett växtätande, det andra såsom ett köttätande djur. 

Af klodjuren lefva många i träden, och detta deras uppe- 
hållsställe är för några utländska arter (t. ex. trögdjuren) så 
bestämdt, att de endast genom att klättra kunna förflytta sig 
från ett ställe till ett annat. På marken förmå de endast med 
möda framsläpa sin kropp. 

Andra klodjur lefva under jordytan, antingen i naturliga 
eller af dem sjelfva utgräfda hålor och äro i allmänhet lifiiga 
och snabba i sina rörelser. I dessa underjordiska hålor uppe- 
hålla de sig antingen beständigt, såsom t. ex. mullvaden, då de 
äfven derstädes hafva sina bon och hemta sin näring, eller 
också begagna de dem blott såsom hviloställe, såsom tillflygts- 
ort då någon fara är å färde, eller att deruti uppföda sina 
ungar. 

Vissa klodjur gå äfven i vatten, antingen för att deruti 
söka sin föda eller emedan en sådan vistelseort synnerligen 
tyckes behaga dem. De flesta ega förmågan att mer eller mindre 
skickligt simma deri. 

De egentliga s. k. amfibiotiska däggdjuren, hvilka karakte- 
riseras genom sin oformliga gestalt, sina klumpiga rörelser och 
sin sinnesslöhet, finner man i de tjockhudade däggdjurens 
eller pachyderinernas ordning. Deras kropp är visserligen helt 
och hållet organiserad efter landtdäggdjurens typ, men de vistas 
dock helst i vatten och vältra sig gerna i dy och örja. I vattnet 
simma de äfven med lätthet, oaktadt sin klumpighet och brist 
på egendomliga simorganer. 

De däggdjur, som kringfladdra i luften, sakna nästan för- 
mågan att gå, i det att deras extremiteten» blifvit om- 
danade till en slags vingar. Deras rörelser under flygten äro 
deremot ganska snabba och lifliga. 

Endast några få arter inom gnagarnas ordning hafva emellan 
fram- och bakbenen en hudfåll, hvilken de kunna utspänna 
liksom en fallskärm och medelst hvilken de kunna svinga sig 
från en högt belägen punkt ganska långt till en annan. 



LEVNADSSÄTTET M. M. 



71 



Hos de egentliga s. k. hafsdäggdjuren, hvilka aldrig upp- 
stiga på land, är den allmänna kroppsbyggnaden helt och hållet 
afpassad för vistandet i vattnet. Deras rörelser äro snabba 
och lifliga och området för deras utbredning mindre begrän- 
sadt. Till denna djurgrupp höra de största och mest kolossala 
former i hela den djuriska skapelsen. 

Däggdjuren välja sina födoämnen antingen endast ur växt- 
riket eller endast ur djurriket eller ur båda på samma gång. 
De växtätande hafva, allt efter som de föredraga mjuka eller 
fasta växtämnen, sinsemellan en olika organisation, hvilken tyd- 
ligast är utpräglad i tändernas, magens och tarmarnas byggnad. 
Några föredraga mjuka, saftiga frukter, andra rötter och stjelk- 
knölar och åter andra blad och unga skott. Sådana, som äro 
anvisade att lifnära sig af hårda substanser, utvälja sädeskorn, 
frön, nötter, bark, torra vegetabiliska ämnen o. s. v. 

Många bland de köttätande däggdjuren lifnära sig af am- 
fibier, blötdjur och insekter och kallas derföre vanligen insekt- 
ätare, eller af fisk och andra vattendjur, såsom skälarna och 
hvalarna. 

De egentliga köttätande rofdjuren jaga efter lefvande dägg- 
djur och foglar, hvilka de antingen delvis eller helt och hållet 
förtära. I förra fallet stilla de ofta sin hunger endast genom 
att njuta det varma blodet. Af döda djur hemta blott få rof- 
djur sin näring och i sådant fall vanligen endast då de dertill 
drifvas af hunger. 

Många all-ätare välja företrädesvis till sin föda animaliska 
beståndsdelar; men i allmänhet göra de icke af tycke och smak 
något urval mellan vegetabiliska och animaliska ämnen. Endast 
då det yppar sig stort öfverflöd på födoämnen lemna några före- 
trädet åt någon viss älsklingsspis. Många föredraga dock så- 
dana lefvande djur, som de utan alltför stor kraftansträngning 
kunna tillgripa, såsom insekter, blötdjur och amfibier, framför 
döda djur och torkade djurämnen. 

Af däggdjuren vaka vissa om dagen ochhvila om natten, andra 
tvärtom. Deras förnämsta sysselsättning är anskaffandet af 
föda åt sig och sina ungar. De växtätande begifva sig för 
detta ändamål till betesmarkerna eller kringströfva för att 



72 



LEFNADSSÄTTET M. M. 



uppsöka korn, frukter, rötter o. s. v.; de köttätande jaga an- 
tingen öppet i förlitande på sina krafter eller försåtligt i för- 
litande på sin list och vighet. De nattliga däggdjuren uppehålla 
sig om dagarna på undangömda och dolda ställen och gå först 
i skymningen eller om natten ut för att söka sin föda. De ut- 
märka sig vanligen genom sitt ljusskygga väsende, sin feghet 
och stundom äfven genom brist på vighet och list. 

Många däggdjur och isynnerhet sådana, som lefva under 
jordytan och lifnära sig af växtämnen, samla förråd af födo- 
ämnen för kommande behof under den kalla årstiden. De hafva 
derigenom tillgång på näringsmedel äfven sedan växterna på 
den frusna marken bortvissnat och icke mera kunna lemna dem 
någon passande föda. Hos oss finnas flera däggdjur af gna- 
garnas familj, som hafva en dylik lefnadsvana. Såsom exempel 
härpå vilja vi blott nämna åkersorken, som i sina jordhålor 
samlar ett förråd af säd, blomsterlökar, rötter in. m. och ek- 
orren, som vanligen brukar begagna ihåliga träd till förvarings- 
rum för sin vinterföda, bestående af nötter, ollon o. s. v. 

Vid brist af näringsmedel eller under inflytande af en låg 
temperatur falla äfven vissa däggdjur i dvala eller lethargisk 
sömn. Detta är icke någon ovanlig företeelse hos sådana, som 
lefva af insekter och växtämnen. 

En regelmässig vintersömn äro flädermössen, några insekt- 
ätare och gnagare jemte vissa större all-ätande rofdjur, t. ex. 
björnen och gräflingen, underkastade; men hvad dessa sednare 
angår, så sofva de visserligen en ganska lång tid, men de falla 
dock icke i så djup dvala, som de anförda smärre djuren. 
Det inträffar t. o. m. understundom att de under blida vinter- 
dagar vakna ur sin slummer tills kyla inträffar, då de återigen 
falla i sömn eller, som man säger, gå uti ide. 

För att skydda sig mot yttre inflytelser uppsöka de hiber- 
nerande däggdjuren före sin vintersömn något passande göm- 
ställe. Somliga infinna sig i denna afsigt vid boningshusen, 
andra inkrypa i gamla murar eller söka sin tillflygt uti bergs- 
gryt och ihåliga träd. Stundom tillreda äfven vissa arter sitt 
vinterläger under täta buskar, under rothvalf, i jordhålor o. s. 
v. De flesta sofva ensamma, liggande på sidan hoprullade med 



LEFNADSSATTET M. M. 



73 



lmfvudet nära svansen, samt munnen och ögonen tillslutna. 
Endast flädermössen bland de däggdjur, som tillhöra vår fauna, 
tillbringa vintermånaderna i större sällskaper och i hängande 
ställning. 

Under däggdjurens vintersömn aftager deras kroppsvärme 
ganska betydligt och sjunker stundom ända till 0 grader, inspi- 
rationen blifver hos dem svagare och hjertats pulsslag lång- 
sammare, känsligheten för yttre intryck förminskas i hög grad, 
magen och tarmarna krympa tillsammans, sekretionerna blifva 
helt obetydliga och fortplantningsorganerna förlora sin retlighet. 
Den till sitt minimum reducerade lifsprocessen underhålles då 
på bekostnad af det fett, som alltid hos de hibernerande dägg- 
djuren afl agrar sig till följe af den rikliga näring, som de under 
sommaren erhållit. 

1. Att det är på fettets bekostnad, som lifsprocessen under- 
hålles hos de däggdjur, hvilka en längre tid af året icke tillegna 
sig några födoämnen, derom kan man lätt öfvertyga sig genom att 
före och efter vintersömnen undersöka desamma. Man skall då 
finna, att de om hösten, innan de gått uti ide eller fallit uti dvala, 
äro ovanligt feta, men vid uppvaknandet om våren deremot i be- 
tydlig mån afmagrade. Fettet, som väsendtligen består af tvenne 
ämnen, ett flytande, oletn, och ett fast, stearin, afsätter sig isynnerhet 
mycket rikligt i den del af bukhinnan, som omgifver tarmarna, 
samt föröfrigt under huden och omkring njurarna. Det har till 
ändamål dels att skydda de organer, som det omgifver, dels att, 
på grund af sin ringa förmåga att leda värme, bidraga till den sammas bi- 
behållande inom kroppen, och slutligen, såsom redan blifvit nämndt, 
att utgöra ett förråd af näringsmedel hos sådana djur, som en stor 
del af året icke njuta någon föda, utan försjunka i en slags dvala. 

Somliga däggdjur lefva familjevis, parvis eller t. o. m. under 
vissa årstider helt och hållet ensamma, och tåla icke gerna i 
sitt grannskap något annat djur af samma slägte. Andra åter 
lefva i talrika skaror, flockar eller hjordar och bilda sålunda 
ett slags samhällen, der alla medlemmarna sinsemellan icke blott 
dela utbytet af sitt arbete, utan äfven bidraga till det gemen- 
samma försvaret. Dylika föreningar, som djuren bilda, äro dels 
beständiga dels tillfälliga. I förra fallet kunna vi såsom exempel 
anföra bäfrarna och kaninerna, i det sednare vissa bland de ja- 
gande rofdjuren, såsom vargar och hyenor. Dessa sednare lefva 



74 



LEFNADSSÄTTET M. M. 



nemligen ensamma så länge de på egen hand kunna förskaffa 
sig sitt uppehälle, men jaga deremot gemensamt, stundom i 
flock, då de lida nöd eller då någon talrikare hjord af villebråd 
visar sig. 

Blott några däggdjur, tillhörande den högre norden, anställa 
understundom större eller mindre utvandringar, hvilka förete- 
elser i de flesta fall synes vara mindre regelmässiga och för- 
orsakade af mycket stränga vintrar. Hos oss äro isynnerhet 
fjell-lemlarna kända för sina märkvärdiga vandringar. 

Däggdjuren uppnå i allmänhet icke så hög ålder som men- 
niskan. Det är nästan endast hvalfisken och elefanten, som 
härifrån göra ett undantag. Eljest är det vanligt att de större 
däggdjuren icke blifva äldre än 20 — 30, de mindre 6 — 15 år. 

Med stöd såväl af geologiska som af zoologiska fakta kan 
man med temlig visshet antaga, att både de för länge sedan 
utdöda och de ännu lefvande däggdjuren, som tillhöra vår fauna, 
inkommit på helt och hållet skilda vägar. Professor Nilsson, 
som på ett öfvertygande och snillrikt sätt — i Skandinavisk 
Fauna, första delen — behandlat detta ämne, delar i anledning 
deraf vår Skandinaviska Fauna i den Germaniska och den Si- 
beriska. Han anser att vissa däggdjur invandrat från söder, 
nemligen : 

Mullvaden, Illern, Gräflingen, Räfven, 

Igelkotten, Mården, Björnen, Skogsråttan, 

Loen, Uttern, Hunden, Husråttan, 

Hasselmusen, Ekorren, Bäfvern (fossil), Vildsvinet(fossilt), 
Hästen (fossil), Elgen, Renen (fossil), Hjorten, 

Rådjuret, Oxen (fossil), 

och andra åter från nordost, såsom: 
Jerfven, Buskmusen, Fjell-lemmeln, 

(Flodillern), Mindre jordsorken, Skogs-lemmeln, 
Fjellräfven, Gråsidiga skogssorken, Vanliga haren, 

Renen, Rödbruna skogssorken, Flygande Ekorren. 

Prof. Nilsson anser dock att flera arter, som i forntiden 
inkommit södra vägen, äfven — i sednare åren — invandrat 
på den norra, och anför renen såsom ett exempel härpå. Af 
de däggdjur, som kunna hänföras till den germaniska faunan, 



INDELNING I ALLMÄNHET. 



75 



äro många hos oss redan utdöda, såsom vildsvinet, uroxen m. 
fl., eller på väg att utdö, såsom förhållandet är med hjorten 
och bäfvern. De åter, som lyda under den siberiska, synas 
deremot ständigt öka sig. 

Däggdjurens indelning i allmänhet. 

lista Serien: Däggdjur med moderkaka (Placentalia). 

Hithörande däggdjur äro under embryo-tillståndet förenade med 
och hemta sin näring ur moderdjurets kropp förmedelst en moder- 
kaka (se sid. 48), samt framfödas i ett fullkomligare tillstånd än 
de flesta andra. 

lista Gruppen: Fyrfotade Däggdjur (Quadrupedia). Fram- 
och bakbenen fullständigt utbildade och väpnade med naglar, 
klor, hofvar eller klöfvar. 

lista Af de ln ingen: Klodjur (Unguiculata). Tårna väpnade 
med naglar eller klor. 

Dessa däggdjur äro organiserade för att mer eller mindre ute- 
slutande lefva på land. De äro alla försedda med 4 skilda extre- 
miteter. hvilkas tår antingen äro väpnade med tillplattade, horn- 
artade skifvor, som fått namn af naglar eller med hoptryckta, 
krökta och mer eller mindre spetsiga klor. Då tummen eller stortån 
är fri och motsättlig de öfriga fingrarna eller tårna bildar den 
tillsammans med dessa en hand; men i annat fall — då tårna äro 
försedda med klor och tummen icke är motsättlig — få djurets 
fötter namn af tassar. 

A. Alla fyra, eller endast de bakre extremiteterna för- 
sedda med händer. 

I kroppsligt hänseende skiljer menniskan sig från de öfriga 
däggdjuren, till hvilkas klass hon hörer, ibland annat derigenom, 
att hon endast har händer på de främre extremiteterna. 

I. Ordningen: Apdjur (Quadrumana). 

B. Händer saknas. 

a. Extremiteterna danade för att flyga. 

II. Ordningen: Flädermöss (Chiroptera). 

b. Extremiteterna danade för att gå eller stundom för att 

simma eller klättra. 



76 INDELNING I ALLMÄNHET. 

*) Tandraden från framt än derna till den inre kindtanden 
på hvardera sidan i båda käkarna fullständig, ej af- 
bruten. 

III. Ordningen: Insektätare (Insectivora). Kindtänderna af 

2 former: en- och flerspetsade. 

IV. Ordningen: Rofdjur (Carnivora). Kindtänderna af 3 

olika former: enspetsade, flerspetsade och knöliga. 
V. Ordningen: Skäldjur (Pinnepedia). Kindtänderna alla 
af ett slag. Extremiteterna danade hufvudsakligen for 
att simma. 

**) Tandraden på hvardera sidan i båda käkarna afbruten. 
Framtänderna ~. 

VI. Ordningen: Gnagare (Glires). 
***) Framtänderna saknas. 

VII. Ordningen: Trögdjur (Bruta). 

2:dra Afdelningen: Klöf- och Hofdjur (Ungulata). Tårna 
försedda med hofvar eller klöfvar. 

Klor och klöfvar äro ganska olika. Då de förra endast be- 
täcka spetsen eller öfra sidan af den sista tåleden och lemna den 
undra alldeles blottad, omsluta deremot dessa sednare hela tå- 
leden liksom en sko och betäcka således i de flesta fall äfven fotens 
trampyta. Hof kallas vanligen tåbeklädnaden endast hos sådana 
djur, hvilka, liksom hästen, blott hafva en tå. 

A. Näsan utdragen till en snabel. 

VIII. Ordningen: Snabeldjur (Proboscidea). 

B. Näsan bildar ingen snabel. 

IX. Ordningen: Klöfdjur (Artiodactyla). Tårnas antal 
jemnt. 

X. Ordningen: Hofdjur (Perissodactyla). Tårnas antal 
udda. 

2:dra Gruppen: Fisklika Däggdjur (Pisciformia). 

De främre extremiteterna fenlika, obeväpnade, de 
bakre saknas. 



ORDNINGAR OCH FAMILJER. 77 

XI. Ordningen: Sirendjur (Sirenia). Tänderna med platta 
kronor. 

XII. Ordningen: flvaldjur (Cetacea). Med spetsiga tänder 
eller med barder. 

2: dra Serien: Däggdjur, som sakna moderkaka (Implacentalia). 

Hos de däggdjur, hvilka sammanfattas under benämningen 
Implacentalier, är icke fostret förenadt med moderdjuret genom 
någon moderkaka, utan ligger fritt inom lifmodern och hemtar sin 
näring ur de Vcätskor, som innehållas uti densamma, förmedelst en 
enkel infcibition eller insugning genom ägghöljena. 

XIII. Ordningen: Puiigdjur (Marsupialia). Tänderna af 
vanlig struktur. 

XIV. Ordningen: Kloakdjur (Monotremata). Tänderna inga 

eller hornartade. Tarm- och genital-öppningarna utmynna 
i en gemensam kloak. 



Öfversigt af de Skandinaviska Däggdjurens ordningar och 

familjer. 

l:sta Afdelningen: Fyrfotade Däggdjur eller Landtdäggdjur 

(Quadrupedia). Alla fyra extremiteterna fullständigt ut- 
bildade. Kroppen hårig. 

A. Klodjur (Unguiculata). Tårna väpnade med naglar eller 
klor. 

a. Extremiteterna danade för att flyga. 

I. Ordningen: Flädermöss (Chiroptera). En tandhicka 
mellan öfverhäkens f ramtänder. Kindtänderna af 2 olika 
former: enspetsade och fler spetsade, 

Fam. 1. Flädermöss med slät nos (Vespertiliones). Nosen 
slät, utan skinnflikar. 

b. Extremiteterna danade för att gå eller stundom för 
att simma. 

*) Tandraden från framtänderna till den inre kindtanden 
på hvardera sidan i båda käkarna fullständig, ej 
afbruten. 



78 



ORDNINGAR OCH FAMILJER. 



IL Ordningen: Insektätare eller Gräfvare (Insectivora 1. 

Fossores). Kindtänderna af 2 olika former: enspetsade 
och fler spetsade. De mellersta f ramtänder na lika stoiw 
ined eller större än de öfriga. 

Fam. 2. Mullvadar (Tal pina). Kroppen finhårig. Framtän- 
derna kortare än hörntänderna. Öronen dolda i fallen. 
Fram fött em a breda, mycket starkare än bakfötterna. 

Fam. 3. Näbbmöss (Soricina). Kroppen finhårig. Fram- 
tänderna mycket längre än de följande tänderna. Öronen 
tydligt framstående ur fällen. Framfötterna spensliga, af 
ungefär lika styrka som bakfötterna. 

Fam. 4. Igelkottar (Erinacei). Kroppens öfversida beklädd 
med taggar. De mellersta framtänderna större än de öf- 
riga, i öfverkäken åtskilda genom en tandlucka. Fram- 
fötterna något starkare än bakfötterna. 
III. Ordningen: Rofdjur (Carnivora 1. Ferae). Framtän- 
derna i hvardera käken 6, af hvilka de yttersta äro störst. 
Kindtänderna af 3 olika former: en spetsade , fler spetsade 
och knöliga. 

1. Tågångare (Digitigrada). Trampa under gåendet 
endast på tårna, hvilka på framfötterna äro 5, på bak- 
fötterna 4. 

Fam. 5. Kattartade Rofdjur (Felina). Hufvudet rundadt 
med kort nos. I öfverkäken 1, i underkäken ingen knöl- 
tand bakom roftänderna. Klorna retraktila. 

Fam. 6. Huudartade Rofdjur (Canina). Hufvudet långsträckt 
med utdragen nos. I öfver- och underkäken 2 knöltänder 
bakom roftänderna. Klorna ej retraktila. 

2. Hälgångare (plantigrada). Trampa under gåendet 
på hela eller större delen af fotsålan. På både fram- och 
bakfötterna 5 tår. 

Fam. 7. Björnar (Ursina). Hufvudet långsträckt med tem- 
ligen spetsig nos. I öfver- och underkäken 2 knöltänder 
bakom hvarje roftand. 

Fam. 8. Mårdartade Rofdjur (Mustelina). Hufvudet af me- 
delmåttig längd. I öfver- och underkäken blott en knöl- 
tand bakom hvarje roftand. 



ORDNINGAR OCH FAMILJER. 



79 



IV. Ordningen: Skaldjur (Pinnipedia 1. Phocacea). Kind- 
tänderna af ett slag, antingen alla, flerspetsade eller alla 
enspetsade. De femtåiga fötterna danade för att simma. 

Fam. 9. Skalar (Phocina). Kroppen nästan spolformig. Hörn- 
tänderna ej ovanligt långa. 

Fam. 10. Hvalrossar (Trichechina). Kroppen oformlig. Hörn- 
tänderna utväxa till långa betar. 

**) Emellan framtänderna och kindtänderna en bred 
tandlucka. 

V. Ordningen: Gnagare (Glires). Framtänder 2 i hvar- 
dera käken. Hörntänder saknas. 

Fam. 11. Ekorrar (Sciurina). I öfverkäken på hvardera 
sidan 5, i underkäken 4 knöliga kindtänder med delade 
rötter. Baktår 5, framtår 4 med en knöl i stället för 
tumme. Svansen tätt beklädd med långa, åt båda sidor 
riktade hår. 

Fam. 12. Hasselmöss (Myoxina). I öfver- och underkäken 
på hvardera sidan 4 strecktecknade kindtänder. Baktår 

5, framtår 4 med en knöl utan klo i stället för tumme. 
Svansen tätt hårbeväxt. 

Fam. 13. Möss (Murina). I öfverkäken på hvardera sidan 

3 eller 4, i underkäken 3 knöliga kindtänder. Öronen 
stora, utstående ur fallen. Baktår 5, framtår 4 med en 
knöl i stället för tumme. Svansen lång, nästan naken 

, eller beklädd med korta och glesa hår. 
Fam. 14. Sorkar (Arvicolina). I öfver- och underkäken på 
hvardera sidan 3 strecktecknade kindtänder. Öronen 
korta, mer eller mindre dolda i fällen. Baktår 5, framtår 

4 med en knöl i stället för tumme. Svansen alltid kor- 
tare än kroppen, stundom mycket kort, hårig. 

Fam. 15. Bäfrar (Castorina). I öfver- och underkäken på 
hvardera sidan 4 strecktecknade kindtänder med odelade 
rötter. På fram- och bakfötterna 5 tår, de sednares för- 
sedda med simhud. Svansen till större delen naken, ho- 
rizontelt plattad och beklädd af fjäll. 

Fam. 16. Harar (Leporina). I öfverkäken på hvardera sidan 

6, i underkäken 5 strecktecknade kindtänder. Framtän- 



80 ORDNINGAR OCH FAMILJER. 

derna ofvan dubbla. Bakfötterna med 4, framfötterna 
med 5 tår. 

B. Hofdjur och Klöfdjur (Unguiata). Tårna väpnade med 
hofvar eller klöfvar. 

VI. Ordningen: Idisiare (Ruminantia). / underkäken 8 
mejselformiga framtänder, i öfverkäken inga. I båda kä- 
karna på livar der a sidan 6 strecktecknade kindtänder. 
Fötterna beröra marken med 2 klöfvar. 

Fam. 17. Hjortar (Cervina). Hornen greniga, årligen affal- 
lande. Bakbenen med hårtoffsar. 

Fam. 18. Boskapsdjur (Cavicornia). Hornen odelade, stän- 
digt qvarsittande. 

VII. Ordningen: Enhofvade Däggdjur (Solidungula). I 

öfver- och underkäken 6 framtänder och på hvardera 
sidan äfven 6 strecktecknade kindtänder. Fötterna be- 
röra marken med, blott en enda tå. 
Fam. 19. Hästar (Equina). 

VIII. Ordningen: Mångklöfvade Däggdjur (Multungula). 

I öfver- och underkäken 6 framtänder och på hvardera 
sidan 7 kindtänder. Hörntänderna utväxa till betar. 
Fötterna beröra marken med flera klöfvar. 
Fam. 20. Svin (Setigera). 

2: dra A fd el ningen: Pisklika Däggdjur eller Hafsdäggdjur 

(Pisciformia). Kroppen naken, fiskformig med en hori- 
zontal stjertfena. Bakben saknas. Framben fenfonniga. 

IX. Ordningen: Ifvaldjur (Cetacea). 
Fam. 21. Delfiner (Delphinodea). Käkarna försedda med 

tänder. Spruthålen förenade öfverst på hufvudet. 
Fam. 22. Hvalfiskar (Balamodea). Öfverkäken försedd med 

tvärställda hornskifvor i stället för tänder. Spruthålen 

skilda i tvenne långsgående springor. 



FLÄDERMÖSS. 



81 



I. Ordningen: Flädermöss. 

Chiroptera. 

Flädermössen utmärka sig hufvuclsakligen genom de främre 
extremiteternas högst egendomliga bildning. Dessa äro nem- 
ligen ombildade till flygorganer på sådant sätt, att mellanhands- 
benen och fingerbenen äro mycket förlängda och att en naken 
hud är utspänd emellan dessa ben, kroppens sidor och bak- 
benen *). En dylik hud är dessutom äfven utspänd emellan 
de båda bakbenen och omsluter svansen. Med dessa vingar 
röra sig flädermössen hastigt i luften och de äro de enda dägg- 
djur, som kunna flyga. Deremot kunna de endast med möda 
förflytta sig på marken. Under hvilan hänga de vanligen, an- 
tingen på tummen, som ensam af fingrarna är väpnad med 
klo, eller också på" bakbenen, hvilkas alla tår äro försedda 
dermed. Se fig. 25 sid. 34. 

I afseende på tandbyggnaden naiva flädermössen en tem- 
ligen nära öfverensstämmelse med insektätarne eller de djur, 
som höra till följande ordning. Man finner alltid hos dem tre 
slags tänder: framtänder, hörntänder och kindtänder, af hvilka 
de sednare städse äro af 2 slag: enspetsade och flerspetsade. 
Ögonen äro mycket små, men öronen deremot af ansenlig 
storlek (se sid. 18). Dessa sednare jemte flyghuden äro sätet 
för en utomordentligt fin känsel. 

Flädermössen hafva fin hårbeklädnad och i allmänhet un- 
dersätsig kroppsbyggnad, kort hals och bredt hufvud med vid 
munöppning. I afseende på den öfriga organisationen närma 
de sig i många fall aporna, med hvilka de äfven af Linné 
förenades i en och samma ordning. Liksom dessa hafva de 2 
spenar, som sitta på bröstet. 

För skogarna kunna flädermössen anses såsom de nytti- 
gaste bland alla däggdjur, emedan de uteslutande lifnära sig 

*) Hos alla andra däggdjur, hvilka (såsom t. ex. flyg- ekorren.] förmedelst ving- 
lika bihang eller hudflikar på kroppens sidor, kunna på något sätt f ort-skaffa 
sig i luften, äro de främre extremiteternas fingrar normalt bildade. 
Zool. 1. Däggdjur. 6 



82 



FLÄDETtMÖSS. 



af insekter *) och nattetid förtära en mängd sådana, som skada 
träden. De framkomma nemligen i skymningen om aftonen 
och kringfladdra sedan hela natten ända till dagbräckningen, 
då de åter begifva sig tillbaka till sina gömställen. Genom 
detta egendomliga lefnadssätt, jemte den förvånande glupskhet, 
som de, i likhet med andra insektätande djur, besitta, blifva 
de i dubbelt mått nyttiga. De liksom aflösa de insektätande 
småfoglarna under natten; ty då dessa sednare sofva eller 
sitta i stillhet efter dagens mödor, äro just flädermössen i en 
liflig verksamhet och bortsnappa en oräknelig mängd ollon- 
borrar, nattfjärilar och andra för skogar, ängar och trädgårdar 
skadliga insekter, som endast denna tid på dygnet äro i rörelse- 
Om vintern, då flädermössen icke mera finna någon föda, falla 
de i dvala, ur hvilken de sedermera först framemot våren, i 
Maj eller Juni månader, uppvakna. Om våren försiggår äfven 
deras parning och man får då ofta se könen, som lefva i en- 
gifte, jaga och förfölja hvarandra. Efter parningen skilja sig 
hannarna från honorna, som flytta tillsammans uti ihåliga träd, 
gamla murar eller dylikt, hvarest de framföda 1 eller 2 ungar. 
Först sedan dessa emot hösten blifvit fullvuxna återvända han- 
narna och de särskilda familjerna lefva sedermera tillsammans. 

Flädermössen tillhöra företrädesvis de varmare klimaterna, 
redan i de tempererade zonerna äro de mindre talrika och i 
polartrakterna finnes ingen enda art. 

De i Sverige förekommande flädermöss höra alla till 

Fam. 1. Flädermöss med slät nos. 

Vespertiliones. 

Nosen slät, utan skinnflikar. Hithörande arter kunna hän- 
föras till följande slägten: 

A. Öronen nedtill hopvuxna. 

1. Läderlappar (Plecotus Geoffr.). Öronen betydligt 
längre än hufvudet, tunna och genomlysande. I öfverkäken 
på hvardera sidan 2, i underkäken 3 enspetsade kindtänder. 



*) Endast i varmare länder finnas en slags flädermöss, som lefva af frukter. 
Dessa förekomma ofta talrikt i trädgårdarna, hvarest de stundom anställa 
stor förödeke. Se sid. 93. 



FLÄDERMÖSS. 83 

2. Bredörade Flädermöss (Synotus K. et Blas.). Öronen 
kortare än hufvudet, tjocka och ogenomskinliga. I öfver- och 
underkäken på hvardera sidan 2 enspetsade kindtänder. 

B. Öronen skilda. 

3. Tjockörade Flädermöss (Vesperugo K. et Blas.). Öronen 
mycket kortare än hufvudet, tjocka och ogenomskinliga, med 
örlocken kortare än halfva örat. I öfverkäken på hvardera 
sidan lt i underkäken 2 enspetsade kindtänder. 

4. Tunnörade Flädermöss eller Nattblackor (Vespertilio K. 
et Blas.). Öronen föga kortare eller något längre än hufvudet, 
merändels tunna och genomlysande, med örlocken* längre än**KéV«&**öfc& 
halfva örat. I öfver- och underkäken på hvardera sidan 3 
enspetsade kindtänder. 

1. Lädeiiapp-slägtet (Plecotus Geoffr.). 
Läderlapparna igenkännas lätt från de öfriga flädermössen 
på_ sina tunna, genomlysande öron, som äro nästan dubbelt så 
långa som hufvudet och vid roten framtill hopvuxna, I af- 
seende på tandbyggnaden skilja de sig från de tjockörade flä- 
dermössen, med hvilka de eljest i detta fall hafva temligen 
stor öfverensstämmelse, derigenom att de i underkäken på hvar- 
dera sidan hafva 2 falska kindtänder. 

m ■}/• 1 3. 1. 1. 1. 2-2. 1. 1. 1. 3. 

Tandformeln: 31 2 r y 2 l 3 - 

Vingarna äro temligen korta och breda; flygten, tillfölje 
deraf, fladdrande och föga snabb. Svansflyghuden är ungefär 
af kroppens längd och utlöper baktill i en spetsig vinkel. 

Läderlapparna framkomma temligen sent om våren och 
draga sig äfven tidigt i vinterqvarter. De äro i allmänhet mera 
än några andra flädermöss känsliga för väderlekens vexlingar. 
Om sommaren träffas de i skogar och trädgårdar, der de bo 
uti ihåliga träd, men om vintern taga de vanligen sin tillflygt 
till boningshusen. 

I Europa finnes ej mer än en enda hithörande art, nemligen: 

1. Långörade Läderlappen (Plecotus auritus Linn.). Of van 
gråbrun eller rostgrå, under blekare; ungarna svartgrå. — Längd 
omkring två tum. 



84 





Långörade Läderlappen. 



Vig. 53. 




Hårbeklädnaden temligen lang 
och silkesfin; pannan ända fram emot 
nosen ulligt luden. Färgen olika: 
ofvan antingen sotbrun eller gråaktig 
med rostgul anstrykning och svart- 
aktiga stickelhår; eller rostgulaktigt 
, , grå, utan dylika stickelhår; under 

Lanrjorade Läderlappens kranium: a. ° 7 •> ' „ 

meiiantknder. blekt rostgrå eller rostgulaktig. Öro- 

nen och flyghuden svart- eller gråbruna; nosen svartaktig. 

Denna läderlapp förekommer, med undantag af de nord- 
ligaste delarna, nästan öfver hela Sverige, men allestädes 
temligen sparsamt. I det öfriga Europa är han ingen- 
städes sällsynt och har dessutom äfven blifvit funnen i 
Ostindien och Nordafrika. Han är mycket glupsk och man 
har t. o. m. exempel på att han i ett enda mål förtärt 60 å 
70 husflugor, utan att ändå synas fullt tillfredsställd. I fån- 
genskapen blifver han lätt tam. 

2. B red ö rade Flädermus-slägtet (Synotus Keys. et Blas.). 

Barbastellerna hafva öronen kortare än hufvudet, ogenom- 
skinliga och vid roten sammanvuxna. Orlocken längre än halfva 
örat och mot spetsen mycket smala. 



m jr> i 3. 1. 1. 1. 2—2. 1. 1. 1. 3. 

Tandformeln : ö~yt. T ~g~~ T fXT 



2—2. 
G. 



*) Mfllantänderna i öfverkäken falla ofta bort hos äldre individer. 



FLÄDERMÖSS. 



85 



Af kindtänderna äro 2 på hvardera sidan i hvardera käken 
enspetsade och 3 flerspetsade. Vingarna längre än hos före- 
gående slägte och flygten, i följd deraf, snabbare. Svansen 
något längre än kroppen. Sporrbenet med en smal skinnflik. 

De bredörade flädermössen framkomma temligen tidigt om 
våren och synas i allmänhet vara mindre besvärade af väder- 
lekens vexlingar än de långörade läderlapparna. De utflyga 
tidigt på aftonen och vistas gerna i närheten af boningshus, 
stall, källare, murar o. d., hvarest de äfven framföda sina 
ungar och söka sitt vinterqvarter. 

I Europa finnes blott en art nemligen: 

1. Svarta Barbastellen eller Bredörade Flädermusen (Syn- 
otus Barbastellus Daubent.). Ofvan srartbrim, under ljusare 
Längd 2 tum. 

Näsborrarna öppna sig ofvanpå nosen, som Fi &- 54, 
är kort och afrundad. Öronen breda, i ytter- 
kanten urnupna. Svansflyghuden med 10 — 12 
tvärådror. Fallen fin och yfvig. 

Förekommer hos oss temligen sällsynt och 
har hitintills endast blifvit funnen i södra 
provinserna. I det öfriga Europa finnes denna 
flädermus mångenstädes, såsom i Tyskland, ,.. . 

1 J 7 Rredurade t läder musen. 

Frankrike, England, Italien o. s. v. 

3. Tjockörade Flädermus-slägtet (Vesperugo K. et Blås.). 

Detta slägte skiljes lätt ifrån de bada föregående deri- 
genom att öronen äro åtskilda, ej sammanvuxna vid roten, 
samt ifrån det följande derigenom att de äro tjocka, breda, 
kortare än hufvudet och i de flesta fall ogenomskinliga, med 
korta, i spetsen afrundade, något böjda örlock. Dessutom af- 
viker det äfven från följande slägte i afseende på tandbygg- 
naden, så att af kindtänderna i öfverkäken 1 eller 2 pä hvar- 
dera sidan äro enspetsade och 3 flerspetsade. Vingarna äro 
temligen långa i förhållande till den öfriga kroppen. Svans- 
flyghuden har talrika tvärådror. Sporrbenet försed t med en 
skinnflik. 




86 



FLÄDERMÖSS. 



Hithörande arter utmärka sig genom en stark och under- 
sätsig kroppsbyggnad, genom en snabbare flygt ocli mera iif- 
lighet i sina rörelser än de, som höra till följande slägte. De 
flyga vanligen högt bland träden och framkomma tidigt om 
aftnarna, samt äro mindre känsliga för väderlekens vexlingar 
än en stor del andra flädermöss. De flesta framföda 2 ungar. 

Till vår fauna höra 5 arter, som kunna indelas sålunda: 

A. I öfver- och underkäken på hvardera sidan 2 
enspetsade och 3 flerspetsade kindtänder. 
— Vesperugo Keys. et Blas. 

a. Orlocket har sin största bredd ofvanför mid- 
ten och är upptill utvidgadt. 

1. Stora Flädermusen (Vesperugo Noctula Daubent.). 
Gulbrun, under något ljusare, med nosen, öronen och vingarna 
svartaktiga. — Längd 3 tum. 

Fig. 55. Fig. 56. 




Stora Flädermusen. Stora Flädermusens Jeranium: a, mellantändcr. 

Denna flädermus, den största af alla våra svenska arter, 
förekommer på spridda ställen i södra och mellersta provin- 
serna. I det öfriga Europa har hon likaledes på många ställen 
blifvit anträffad, äfvenså i Asien och Afrika. Hon utflyger 
mycket tidigt, stundom före solnedgången, och kringfladdrar 
trädtopparna i parker, trädgårdar och löfskogar, ifrigt upp- 
snappande allehanda för träden skadliga insekter. Hennes 
vintersömn varar ganska länge och hon framkommer derföre 
icke förrän långt fram på våren; äfvenså går hon tidigt i 
vinterqvarter. 



FLÄDER, MOSS. 



87 



Fig. 57. 




Örat af Rostbruna Flä- 
dermusen. 



b. Örlocket liar sin största bredd nedom midten 
och är upptill afsmalnande. 

2. Rostbruna Flädermusen (Vesperugo Nathusii K. et 
BLAS.). Ofvan rostbrun, på undre sidan smutsigt gulbrun; 
fallen från roten till § svartqktig; andra franitanden i öfver- 
käken högre än bakspetsen af den första. — Längd omkring 
2 tum. 

Fallen silkesfin, tät och yfvig, ofvan rost- 
brun, något mörkare på hufvudet, under gul- 
brunaktig; för öfrigt från roten till f emot 
spetsen svartaktig. Svansflyghuden med om- 
kring 10 tvär ådror. 

Denna flädermus liknar mycket den föl- 
jande, med hvilken hon sannolikt ofta blifvit 
förvexlad. Hon har hitintills hos oss endast 
blifvit funnen på några få ställen i södra 
provinserna. För öfrigt är hon utbredd öfver hela norra och 
mellersta Europa. 

3. Dverg-Flädermusen (Vesperugo Pipistrellus Daubent.). 
Gulbrun eller sotbrun, på undre sidan något ljusare; fallen 
från roten till nära midten svartaktig ; andra franitanden i 
öfverkäken lägre än bakspetsen af den första. — Längd 1 tum 
6 lin. 

Fällen silkesfin, tät och yfvig, ofvan brun eller brungul, 
under något ljusare; föröfrigt från roten till nära midten svart- 
aktig. Svansflyghuden med omkring 10 tvärådror. 

Denna är den minsta och tillika den allmännaste af alla 
våra flädermöss. Hon förekommer såväl i närheten af bonings- 
husen, som i skogarna, och är en ibland dem, som tidigast 
framkommer om våren, då man t. o. m. någongång får se henne 
kringfladdra om dagen. Hon är utbredd öfver hela Europa 
samt större delen af norra och mellersta Asien. 

B. I öfverkäken på hvardera sidan en enda, i 
underkäken 2 enspetsade kindtänder fram- 
för de 3 fler spetsade. — Vesperus K. et Blas. 

4. Gråskymliga Flädermusen (Vesperugo murinus Linn.). JCt&r&s 
Ofvan mörkbrun med gråa eller gulgråa hårspetsar, under 



88 



FLÄDERMÖSS. 



smutsigt hvit- eller gulaktig; nosen, kinderna, ett tvästreck öfver 
pannan samt flyghuden svaiiaktiga; örlocket bredast of van niidten. 
— Längd, något öfver 2 tum. 

Anm. Denna flädermus är densamma, som hos nyare förf. 
förekommer under namnet V. discolor. Den af pro- 
fessor Elasius beskrifna Vespertilio murinus är ett 
helt annat djur, identiskt med V. myotis Bechst. Vår 
gråsky mliga flädermus är utan tvifvel den rätta V. mu- 
rinus Linn. fytaU h^lc^^*} ^ . 
Förekommer mångenstädes i södra och mellersta delarna 
af landet. Hon vistas helst i gamla murar och synes aldrig, 
liksom följande art, hålla till uti ihåliga träd. I flera trakter 
af Tyskland, England och Schweiz har hon äfven blifvit funnen. 

5. Nordiska Flädermusen (Vesperugo borealis Nilss). Of- 
van mörkbrun med en mycket stor, bakåt afsmalnande, brungul, 
glänsande fläck på ryggen; under gråsky mlig; örlocket bredast 
nedom midten. — Längd. omkr. 2 tum. f & 4*1 
Anm. Hos nyare författare förekommer denna flädermus under 
namnet V. Nilsonii. / 2f'é£* Å^é&jfréAd' 

Denna flädermus synes vara en 
ibland de allmännaste. Hon förekom- 
mer hos oss öfver större delen af landet 
och bor såväl i murar och bergsskref- 
vor, som uti ihåliga träd. Utom Sve- 
rige har hon äfven blifvit funnen i 
Ryssland, Finland och Östersjöprovin- 
serna, samt i Danmark, på Harz och i 

Nordiska Flädermusen. OstprCUSSeil med flera Ställen. 

4. Tuimörade Flädermus- eller N&ttblack-slägtet 

(Vespertilio Linn.). 

Genom sina oftast tunna och genomlysande öron *), som 
äro af samma längd med eller längre än hufvudet, samt genom 
sina upptill afsmalnande och spetsiga örlock kunna dessa flä- 
dermöss lätt skiljas från de föregående. Dessutom hafva de 
äfven en från desamma afvikande tandbyggnad. Man finner 

*) Undantag: V. mt/siacinus. 




FLÄDERMÖSS. 



89 



nemiigen hos dem på hvardera sidan i hvardera käken 3 en- 
spetsade och 3 flerspetsade kindtänder. 

Tandformeln: t ]' t y- Z ~*'- t~ \~\ ' y 

Vingarna äro temligen breda och korta och flygten, till- 
följe deraf, mera trög och fladdrande. Svansflyghuden med 
glesa eller inga tvärådror *). Sporrbenet utan skinnflik. Hår- 
beklädnaden fin, lång och mjuk, på buksidan hvitaktig. 

De tunnörade flädermössen äro i allmänhet af en spensli- 
gare kroppsbyggnad än de tjockörade. De framkomma sed- 
nare på aftonen och flyga merändels lågt öfver marken eller 
vattenytan. För vinterkylan och väderlekens vexl ngar äro de 
äfven mindre ömtåliga än de föregående. De framföda van- 
ligen blott en unge. 

Till vår fauna höra 5 arter, som kanna indelas sålunda: 

A. Öronen räcka, då de framläggas, med halfva 
sin längd utöfver nosspetsen och äro ej in- 
bugtade i ytterkanterna. Svansflyghuden i 
kanten slät, ej fr ans ad. 

1. Långörade NattMackan (Vespertilio Bechsteinii Leisl.). 
Of van rödaktigt brungrå, få undre sidan livit; örlockét smalt, 

Tig. 53. Fig. 60. 




Långörade ISatthlnckan. 



*) Undantag: V. myslacinus. 



90 



FLÄDERMÖSS. 



i spetsen böjdt, räcker till midten af örat, som är försedt med 
10 tvärfållar. — Längd, omkring 2 tum. 

Öronen långa, tunna och, liksom flyghuden, genomlysande 
samt till färgen ljust gråbruna; föröfrigt äro de framom spetsen 
knappt märkbart inbugtade. Fällen tät; håren tvåfärgade: 
vid roten bruna, i spetsen å de öfra kroppsdelarna rödaktigt 
brungrå, å de undre hvita. 

Enligt benäget meddelande af numera aflidne Akademie 
Docenten C. H. Andersén har denna nattblacka för kort tid 
sedan blifvit funnen midt inne i Skåne, \ mil från Sördala 
jernbanstation. Förut har hon blifvit funnen i England, Frank- 
rike, Tyskland, Ungern, Galizien o. s. v. Hon vistas nästan 
uteslutande i skogar, parker och trädgårdar, hvarest hon har 
sitt tillhåll uti ihåliga träd. Hon framkommer sent på aftonen 
och flyger då, liksom sina samslägtingar, lågt utmed marken. 
På sina långa öron kännes hon lätt igen, äfven under flygten. 

B. Öronen räcka, då de framläggas, med om- 

kring \ af sin längd utöfver nosspetsen och 
äro i ytterkanten inbugtade. Svansflyghu- 
den i kanten fransad och hårig. 
2. Fransade Nattblackan (Vespertilio Nattereri Kuhl.). 
Ofvan mörkgrå, stundom stötande i rostgult, få undre sidan 
hvitaktig; örlocket smalt och spetsigt, väcker öfver midten af 
örat, som har 5 ä 6 tvärfållar. — Längd. omkr. 2 tum. 

De genomlysande öronen äro något längre 
än hufvudet och till färgen gråbruna. Svans- 
flyghuden har 5 å 6 glesa tvärådror samt 
är föröfrigt i kanten, från sporrbenet till 
svansspetsen, fransad eller skrynklad och 
starkt hårig. Hårbeklädnaden tät och ullig. 

Denna nattblacka förekommer hos oss 
i södra och mellersta delarna af landet. Hon 
vistas i skogiga trakter, alltid i grannskapet 
Fransade Nattbiachan. ^ vatten. Utom Sverige finnes hon äfven i de 
öfriga delarna af norra och mellersta Europa. 

C. Öronen, som hafva 4 tvärfållar, äro i ytter- 

kanten mer eller mindre inbugtade, räcka, 




FLÄUEUMÖSS. 



91 



Fig. 62. 



då de framläggas, ungefär till nosspetsen. 

Svansflyghuden i kanten slät, ej fransad. 
Ehuru hithörande arter icke liafva så snabb flygt, som de tjock- 
örade flädermössen, öfverträffa de dock de båda föregående i detta 
hänseende. De hafva alltid sitt tillhåll i närheten af vatten, öfver 
hvars vta de kringfladdra för att uppsnappa insekter. Då de emel- 
lanåt aflägsna sig från jagtplatsen för att hvila, finner man dem 
ofta hängande på bakbenen å qvistarna af något närstående träd. 
De framkomma tidigare om aftonen än de båda föregående och 
deras vintersömn varar heller icke så länge. 

3. Mustascherade Nattblackan (Vespertilio mystacinus 
Leisl.). Of van mörkbrun, under hvitaktig; öronen svarta, nä- 
stan ogenomskinliga, med ytterkanten i midten urringad; ör- 
locket längre än hal/va örat; svansflyghuden med 10 — 12 tvär- 
ådror. — Längd omkr. 2 tum. 

Öronen svartaktiga, i ytterkanten 
temligen djupt inskurna. Ofverläppen 
täthårig med några längre borsthår. 
Hårbeklädnaden yfvig och ullig. Färgen 
ofvan mörkt sotbrun, under hvitgrå. 
Flyghuden svart. Har någon likhet med 
V. Pipistrellus. 

Förekommer hufvudsakligen i södra 
provinserna, men har äfven blifvit fun- 
nen långt Upp i Lappmarkerna OCh Sy- Örat af Mustascherade Nattblaekan. 

nes vara en af de arter hos oss som går längst mot norden. 
Hon uppehåller sig i gamla byggnader, ihåliga träd o. s. v., 
helst i grannskapet af vatten. Hon finnes äfven på många 
ställen i det öfriga Europa. 

4. Vatten-Nattblackan (Vespertilio 
Daubentoni Leisl.). Ofvan rödbrun- 
aktigt grå, under hvitaktig; öronen ge- 
nomlysande, i ytterkanten tydligt in- 
skurna; örlocket af ungefär halfva örats 
längd; svansflyghudens tvärådror otyd- 
liga; hörntänderna i underkäken ej högre 
än kindtänderna. — Längd omkr. 2 

tUlll. örat af Vatten-Nattblackan. 




Fig. 63. 




FLÄDERMÖSS. 



Fig. 04. 



Allmän vid vatten i Sveriges mellersta och södra pro- 
vinser, äfvensom i nästan hela det öfriga Europa. 

5. Hårbenta Nattblackan (Vespertilio dasycneme Boie). 

Ofvan rödhrunaktigt grå, under hvitakiig; öronen genomlysande, 
i ytterkanten föga inskurna; örlocket kor- 
tare än halfva örat; svans fly ghuäen med 
otydliga tvärådror, längs skenbenen hvit- 
hårig; hörntänderna i underkäken högre än 
kindtänderna. — Längd nära 3 tum. 

Hårbenta nattblackan, som är en ibland 
våra största flädermöss, har hos oss blott 
blifvit funnen en gång i Skåne. I det öf- 
riga Europa finnes hon mångenstädes, äf- 
vensom i större delen af det nordliga Asien. 
Hon flyger, liksom föregående, öfver stilla- 
stående vatten. 




Örat af Hårbenta Nattblackan. 



1. Af utländska till denna ordning hörande arter vilja vi endast 
anföra de mest anmärkningsvärda. Dessa tillhöra följande familjer 
och slägten: 

Fam. 2. Flädermöss med skinnflikar på nosen (Phyllostomata). 
Hit höra, jemte andra, följande slägten: 

1). Phyllostoma Geoffr. Nosen försedd med ett uppåt rik- 
tadt hudblad. De talrika hithörande arterna bebo Sydamerika och 
de södra trakterna af Nordamerika. De vistas i skogarna och de 
flesta lefva uteslutande af insekter, några derjemte af saftiga frukter 
eller af blod, som de utsuga från sofvande djur och menniskor. 

if dessa sednare är den stora brasilianska Vam- 
Spectrum Geoffr.), som är öfver 20 tum 
emellan vingspetsarna, ofvan mörkt ka- 
staniebrun, under gulbrun samt svanslös. 

2). Rhinolophus Geoffr. Nosen för- 
sedd med flera hudflikar, hvilka fram- 
till bilda en figur i form af en hästsko. 
Eramtänderna L ^ J . Till detta slägte 
höra, jemte andra, tvenne arter, som 
förekomma nästan öfver hela Europa, 
men hvilka, märkvärdigt nog, ännu icke 
blifvit funna hos oss. — Dessa äro: a) 
Lilla Hästskonäsan (Rh. Eipposideros 
Béchst.): hvitäktigt gra med gråbrun 



Den mest omtalade 
pyren (Phyllostoma 



Fig. G5. 




Rhinoloph «.« 



INSEKTÄTARE. 



anstrykning, pä öfre sidan mörkare än på den undre; b) Stora 
Hästskonäsan (Ilh. ferrum eqvinum Schreb.)-. gulhvit med brunaktig 
anstrykning, på öfre sidan mörkare än på den undre. 

Fam. 3. Fruktätande Flädermöss (Frugivdra). Nosen lång- 
sträckt och slät; svansen kort eller saknas; ögonen stora. Hit 
hör slägtet 

1). Pteropus Geoffr. Arterna till detta slägte kallas flygande 
hundar, emedan nosen, ögonen, öronen och hela hufvudet hafva till 
formen mycken likhet med samma kroppsdelar hos hunden. Den märk- 
värdigaste af dessa är Kalong eller den flygande hunden (Pt. edulis 
Geoffr.), som bebor Indiska archipelagens öar, isynnerhet Java. 
Han är den största af alla flädermöss och håller mellan ving- 
spetsarna omkring 25 tum. Dessa djur äro mycket skadliga, eme- 
dan de nattetid till hundradetal infinna sig i trädgårdarna och 
uppäta frukten. Om dagarna hvila de hängande i träden, då de 
af innebyggarna, som med begärlighet äta deras kött, förmedelst 
långa käppar nedslås och dödas. 

II. Ordningen: Insektätare eller Gräfvare. 
Insectivora 1. Fossores. 

De till denna ordning hörande små däggdjur äro, livad den 
yttre gestalten och kroppsbeklädnaden angår, hvarandra mycket 
olika. I detta hänseende hafva många ibland dem en viss 
likhet med de små gnagarne, med hvilka de äfven icke så sällan af 
okunnighet blifva förvexlade. Med flädermössen hafva de en 
temligen stor öfverensstämmelse i afseende på tandbyggnaden. 
De hafva nemligen i de flesta fall både enspetsade och fler- 
spetsade kindtänder; men cle mellersta framtänderna äro dock 
merändels störst och hörntänderna hos de flesta slägten in^ja 

o c? 

eller små. Alla till vår fauna hörande Insektätare äro häl- 
gångare och såsom utmärkande för denna ordning äro dessutom 
den långdragna nosen med sitt rörliga tryne, de små ögonen 
och de korta öronen. 

Insektätarna, hvilka äfven kallas Gräfvare (Fossores), äro 
alla nattdjur, som gräfva sig gångar och hål i jorden, i hvilka 
de gömma sig om dagarna. Deras föda består icke blott af 
insekter, larver och maskar, utan äfven af vertebrerade djurs 
kött. Blott en art, nemligen igelkotten, förtär dessutom äfven 
växtämnen, hvilket också kan synas af hans kindtänders bildning. 



94 



INSEKTÄTARE. 



Alla äro mycket glupska och dö vanligen inom kort om de 
sakna föda. Lätet är pipande hos de råttlika arterna och 
svagt grymtande hos igelkottarna. 

I sina hålor lefva dessa djur vanligen parvis tillsammans 
eller ensamma; endast under fortplantningstiden komma han- 
narna tillsammans för att strida om honorna. Dessa sednare, 
som hafva 6-8—10 spenar ställda i 2 rader långs underlifvet, 
föda efter kort drägtighetstid flera i början blinda ungar. 

Med undantag af igelkotten ligga inga hithörande djurarter 
i dvala under den kalla årstiden. 

I ekonomiskt hänseende kunna insektätarna, med få un- 
dantag, alltid betraktas såsom nyttiga och böra äfven såsom 
sådana skyddas hvarhelst de förekomma. 

I afseende på hithörande djurarters geografiska utbredning 
må vi här endast anmärka, att de, med undantag af Australien, 
förekomma i alla verldsdelar och länder. 

Fam. 2. Mullvadar. 

Talpina. 

Mullvadarna igenkännas lätt från de öfriga insektätarna 
derpå att deras främre kroppsdelar jemförelsevis hafva en 
mycket starkare byggnad än de bakre. Framfötterna äro nem- 
ligen skofvelformiga, mycket breda och starka, med undersidan 
vänd utåt, samt väpnade med starka och breda klor. Halsen 
kort och muskulös. Ögonen ytterst små, och, liksom öronen 
dolda ibland håren. Fallen tät och silkesfin. 

Mullvadarna bebo såväl den gamla, som den nya verldens 
tempererade zoner. De lefva i jordhålor, hvilka de sällan 
lemna, och lifnära sig af animaliska födoämnen, synnerligen af 
maskar och insektlarver. 

Vår fauna eger blott ett enda hithörande slägte, nemligen : 

5. Mullvadslägtet (Talpa Linn.). 

Trynet kägelformigt, i spetsen afstympadt. Tänderna 44, 
nemligen : 

3. 1. 3. 2i _L 3 - l - 3 - 

3. 1. 2, 1. 8. 1. 2. 1. 3. 



1NSEKTÄTARE. 



95 




Mullvadens kranium: a, mellantänder. 



Framtänderna i öfverkäken 6, 
i underkäken 8, alla nästan af samma 
storlek. Hörntänderim temligen 
starka, långa, krökta ocli spetsiga. 
Af kindtänderna äro 4 i öfverkäken 
enspetsade och 3 flerspetsade, samt 
3 i underkäken enspetsade och 3 
flerspetsade. Af de enspetsade är den inre på hvardera sidan 
i båda käkarna en äkta kindtand. Såväl hörntänderna, som 
de falska kindtänderna hafva dubbla rötter. Svansen kort. 

Som ofvan blifvit antydt, 
lefva dessa djur nästan ute- 
slutande under jorden och för 
ett sådant lefnadssätt har äf- 
ven hela deras organisation 
blifvit inrättad. Med de skof- 
velformiga framfötterna gräfva 
de med utomordentlig raskhet 
och skicklighet långa gångar 
i jorden och undansopa den 



Fig. (57. 




Mullvadens framben: o, bröstbenet; 



b, ref- 



lÖSrifna mullen alltefter SOm benen; - c. skulderbladet; - d, nyckelbenet; 

— e, ofverarmbenet; — /, .stralbenet; — g, arm- 
bågbenet; — h, handlofbenen ; — i, mellan- 
handsbenen ; — k, tingerbenen. 



de framgå. Af deras yttre 

sinnen äro isynnerhet hörseln, 

lukten och känseln mycket utbildade. Synförmågan är deremot 

klen och skulle heller icke i deras mörka boningar kunna tjena 

dem till något gagn. 

Hos oss finnes blott en enda hithörande art, nemligen: 
1. Allmänna Mullvaden (Talpa europaea Linn.). Svartgrå 

med en glänsande, silkesfin hårbeklädnad; svansen kortare än 

hufvudet. — Längd. 5—6 tum. 
Färgvarieteter : 

a) De öfre kroppsdelarna grå, de undre gulaktiga. 

b) Hvit med röda ögon. 

Mullvaden förekommer hos oss, såvida man ännu har sig 
med säkerhet bekant, endast i de södra och mellersta provin- 
serna, såsom Skåne, Halland, Blekinge och södra Småland, 
samt sparsamt i vissa delar af Ostergöthland, Vestergöthland 



96 



1NSEKTÄTARE. 



Fig. 68. 




Mullvaden. 



och Södermanland *). Uppgifterna om dess förekommande 
äfven i de norra delarna af landet äro sannolikt oriktiga 
och härleda sig, såsom det synes, från någon förblandning med 
den stora Jordsorken (Paludicola amphibius), som af allmogen 
i vissa trakter äfven kallas mullvad. Oss synes mullvaden 
med afseende på sin geografiska utbredning inom landet i det 
närmaste öfverensstämma med boken eller med vissa för detta 
träd skadliga insekter, de s. k. Ollonborrarna (Melolontha), 
hvilkas larver under hela sin utveckling lefva i jorden och ut- 
göra för honom en eftersökt föda. 

Mullvaden lefver beständigt i jorden, under hvars yta han 
icke allenast under sina jagter efter maskar, insekter, larver 
och andra smådjur utgräfver gångar, som i alla riktningar 
korsa hvarandra, utan äfven åt sig tillreder ett egendomligt 
och konstigt bo. Detta anlägger han vanligen på något högt 
beläget, för öfversvämningar och väta skyddadt ställe, eller 
stundom under trädrötter, stenar o. s. v. merändels på ett längre 
eller kortare afstånd från den egentliga jagtplatsen, med hvilken 
det står i förbindelse genom en större hufvudgång. I boet, 
som är konstigt inredt och beklädt med mossa, gräs och 
smårötter, lefva båda könen tillsammans. 

1. Bland alla de däggdjur, Ii vilka tillhöra vår fauna och lefva 
under jordytan, finnes intet, som på ett så konstigt och mödosamt 



*) I trakten af Södertelje har han blifvit funnen af läraren vid k. skogs- 
institutet Tir. Hatir. 



IXSEKTÄTARE. 



97 



sätt utgräfver och tillreder sina gångar och hålor, som mullvaden. 
Mest egendomligt är i detta hänseende lians egentliga bo. Som 
ofvan blifvit omnämndt, är detta beläget något aflägset från mull- 
vadens egentliga jagtplats, med hvilken det alltid står i förbindelse 
förmedelst en ganska rymlig hufvudgång. Till det yttre visar det 
sig såsom en liten kulle eller jordhög, som vanligen är betydligt 
större än de jordhögar, hvilka uppkastas å jagtplatsen. Till det 
inre åter utgöres det af en rund och rymlig hvilokammare, jemte 
2 kretsformiga gångar, af hvilka den ena är större och ligger i 
samma höjd med samt omsluter kammaren, den andra mindre och 
högre belägen ligger nästan i samma plan med den större. Från 
kammaren utlöpa i sned riktning vanligen 3 gångar till den öfra 
kretsformiga gängen och från denna vidare 5 — 6 dylika till den 
större. Frän denna sednare utlöpa återigen i horizontal riktning 
flera dels enkla, dels greniga gängar, hvilka pä ett större eller 
mindre afstånd från boet svänga om och förena sig med hufvud- 
gången, i hvilken dessutom äfven en annan eller den s. k. säker- 
hetsgången, som leder från kammarens undre sida utmynnar. Väg- 
garna i dessa gångar, äfvensom i kammaren, hvilken har ett 
lägerställe af fint gräs, löf och mossa, äro mycket släta och fasta. 

Fig. 69; Fig. 70. 




Mullvadens bo från sidan: a, den större 
kretsformiga gången; — b. den mindre; — Mullvadens bo sedt ofvan ifrån. Beteck- 

c, hviiokammaren; — rf, hufvudgången; — ningarna lika med föregående. 
e, säkerhetsgången. 



I denna sin bostad har mullvaden alltid en säker tillflygtsort 
och der uppehåller han sig äfven alltid dä han hvilar efter slutade 
jagtbestyr. Då han i boet hotas af någon fara uppifrån, skjuter 
han undan sin mjuka bädd och begifver sig ned uti säkerhets- 
gången; kommer faran deremot inifrån eller från sidan, tager han 
sin tillflygt till den mindre kretsformiga gången. På detta sätt 
kommer han alltid lätt undan till hufvudgången. Vid utgräfvandet 
af denna sednare gång uppkastar mullvaden aldrig några jordhögar, 
men riktningen af densamma kan dock merändels lätt nog varse- 
blifvas på det längs utmed växande gräset, som har ett tynande 

Zool. 1. Däggdjur. i 



98 



INSEKTÄTARE. 



utseende, eller på den ned sänkning i marken, som vanligen kan 
skönjas utefter hela gångens längd. 

Mullvaden är isynnerhet i verksamhet om morgonen, vid 
middagstiden och om aftonen; han gräfver då sina gångar samt 
uppkastar under detta arbete här och der små mullhögar. 
Han synes icke hos oss ligga i dvala om vintern. 

Parningen försiggår tidigt om våren och honan föder der- 
efter redan i Maj 3 — 6, sällan ända till 7 ungar, som i bör- 
jan äro blinda. 

Mullvaden är snart sagdt allestädes hos oss ansedd såsom 
ett skadedjur och man bemödar sig städse utaf denna anled- 
ning att på hvarjehanda sätt utrota densamma. Men om man 
tager någon kännedom om hans verkliga lefnadssätt, så skall 
man lätt finna, att denna inrotade fördom helt och hållet grundar 
sig på ett misstag och att man i detta djur, såsom en utmärkt 
landtbrukare äfven yttrat, just förföljer en utaf sina bästa 
vänner *). Mullvaden infinner sig i våra ängar och trädgårdar 
icke, såsom man skulle vara benägen att tro, för att lifnära 
sig af växternas rötter, ty vegetabiliska födoämnen äro för 
honom en vämjelse, utan endast och allenast för att uppsöka 
insekter, larver, maskar och andra växtätande skadedjur. 
Lägger man härtill, att han, liksom många andra till denna 
ordning hörande djur, besitter en så stor glupskhet, att den 
föda, som han dagligen behöfver till sitt uppehälle, i vigt 2 å 
3 gånger öfverstiger vigten af hans egen kropp, så kan man 
också lätt inse, att han till jagtplats icke bör kunna utvälja 
andra ställen än sådana, der han har rik tillgång på föda eller 
der de växtätande skadedjuren förekomma till något större 
antal. Han måste således alltid från ekonomisk synpunkt 
kunna betraktas såsom ett nyttigt djur. 

Det inträffar visserligen understundom att mullvaden vid 
utgräfvandet af sina gångar bortför mullen från växternas rötter 
och sålunda i viss mån beröfvar dem deras näring eller föror- 
sakar deras borttynande; men om detta än ofta skulle inträffa 



) I Danmark och flerestädes är mullvadens, jemte flera andra nyttiga små- 
djurs dödande belagdt med vite. 



INSEKTÄTARE. 



99 



i de trakter, hvarest han i mängd förekommer, så är dock 
visst, att han från undergång räddar hundradetals plantor medan 
han dödar jemförelsevis endast några få. Detta har man emel- 
lertid i allmänhet icke besinnat, utan mullvaden har städse med 
lifvet fått plikta för en så ofrivillig förseelse. 

Vi instämma emellertid utan tvekan med D:r Gloger, som 
säger: att förfölja mullvaden är, om icke till afsigten dock till 
sin verkan detsamma som att skydda skadedjuren. 

Skulle man likväl vilja förjaga mullvaden från några vissa 
platser i trädgårdar, plantskolor eller parker, så är detta alltid 
en temligen lätt sak, utan att man behöfver tillgripa några 
grymma medel. Man behöfver nemligen i sådant fall endast 
nedgräfva i jorden, der han uppehåller sig, några illaluktande 
ämnen, såsom döda fiskar, kräftor, tjära, sillake o. s. v. Allt 
sådant kan mullvaden, som är begåfvad med en ytterst fin lukt, 
på intet sätt fördraga. 

1. I södra Europa förekommer äfven en annan art af detta 
slägte, nemligen den blinda mullvaden (Talpa caeca Savi), som igen- 
kännes genom sitt mera spetsiga tryne, sina hvitaktiga fötter, men 
isynnerhet derigenom att ögonen äro öfverväxta af huden och så- 
ledes alldeles obrukbara. Denna mullvad var redan känd i de 
äldsta tider, ehuru han först 1822 blef af Savi vetenskapligt be- 
skrifven och skild från den vanliga. Han lefver i gångar tätt under 
jordytan, men uppkastar inga mullhögar. 

2. Af de vigtigare till denna familj hörande slägten och arter 
vilja vi dessutom anföra följande: 

Guldmullvad-slägtet (Chrysochloris Cuv.), som har öfverväxta 
ögon, en metallskimrande hårbeklädnad och saknar svans. Den all- 
männaste arten är Chr. inaurata, som finnes i södra Afrika och i 
lefnadssättet nära öfverensstämmer med den hos oss vanliga. 

Vattenmullvad-slägtet (Scalops Desm.), som blott har en yt- 
terst fin ögonöppning och en långdragen nos liksom näbbmössen. 
Hit hör S. aqvaticus, som bebor Nordamerika, hvarest den lefver i 
underjordiska gångar i närheten af vatten. 

Fam. 3. Näbbmöss. 

Soricina. 

Näbbmössen äro små, spensliga djur, som i sin yttre or- 
ganisation och kroppsställning hafva en viss likhet med mössen 



100 



INSEKTÄTARE. 



ibland gnagarna. Liksom mullvadarna hafva de en mycket fin 
och mjuk pels, men skilja sig från dem icke allenast genom 
sina spensliga, likformigt utvecklade extremiteter, utan äfven 
genom tandbyggnaden. De hafva nemligen i hvardera käken 2 
långa framtänder, af hvilka de öfra äro krökta och bakom 
spetsen försedda med en knöl eller tand; cle nedra framåtlig- 
gande och synnerligen långa. Nosen är spetsig och utdragen 
till ett långt, med talrika morrhår försedt tryne. Svansen smal, 
hårbelagd och temligen lång. Honorna hafva 8 — 10"spenar. 

Näbbmöss förekomma öfver hela den gamla verlden samt 
i Nordamerika. De uppehålla sig i jordhålor, äro mest i rörelse 
och verksamhet om natten och lifnära sig hufvudsakligen af in- 
sekter, sniglar, maskar o. s. v. De äro alla mycket glupska 
storätare, som dagligen, liksom mullvaden, tillegna sig så mycken 
föda, att vigten deraf ofta öfverstiger vigten af deras egen 
kropp. Lägger man så härtill att de icke äro underkastade 
någon vintersömn, utan äro i verksamhet hela året, så måste 
man betrakta dem såsom i ekonomiskt hänseende ganska nyt- 
tiga smådjur. 

Till vår fauna höra endast några få arter, som kunna 
hänföras till tvenne skilda slägten, nemligen: 

6. Vatteniiäbbsiius-slllgtet (Crossopus Wagl.). 
Tänderna i spetsen färgade, till antalet 30, nemligen : 
"É ¥7J. Framfänderna i underkäken med otandad egg. De 
falska kindtänderna eller mellantänderna på hvardera sidan i 
öfverkäken 4. Fötterna och tårna samt svansens undre sida 
beväxta med längre hår. 

Vattennäbbmössen vistas på kärrängar och mossar, helst i 
grannskapet af vatten. De simma utmärkt väl och kunna äfven 
löpa på botten i bäckar och vattenpussar. Deras föda består 
af allehanda smådjur, såsom fältmöss, småfisk, grodor, insekter 
och krustaceer. 

Parningstiden inträffar i början af Maj och honan föder 
efter omkring 3 veckors drägtighet 6 — 8 ungar, som i början 
äro blinda. 



INSEKT AT ARE. 



101 



Fig. 71. 




Vatten-näbbmusens kranium : a, mellantänder. 

Fi 



I . Yatten-näbbmusen (Cros- 

sopus fodiens Pall.). O/van 
svart eller brunsvart, på undre 
sidan hvit eller grålivit; svansen 
längre än lialfva kroppen. — 
Längd omkring 3^ tum, 

Denna näbbmus förekommer 
nästan öfver hela landet, från 




Skåne ända högt upp i Lappmarkerna. Utom Sverige finnes 
hon öfver större delen af Europa, i hela Siberien samt föröfrigt 
äfven i Nordamerika. 

7. Näbbiiuis-slägtet (Sorex Linn.). 
Tänderna i spetsen färgade, till antalet 32, nemligen: 

4. 5. 2. 5. 4. 

371T 27 2T3! Framtänderna i underkäken med tandad egg. De 
falska kindtänderna eller mellantänderna på hvardera sidan i 
öfverkäken 5. Svansens hårbeklädnad öfverallt nästan lika. 
Tår och fötter med mjuka och korta kanthår. 

Näbbmössen uppehålla sig allestädes, såväl i skogar, ängar, 
och trädgårdar, som i uthus, lador och källare. De göra sig 
gångar och hål i jorden eller under mossa och stenar, och om 
vintern ser man ofta deras spår och minor i snön. 

De lefva af insekter, sniglar, maskar o. s. v. och äro huf- 
vudsakligen i rörelse om natten. 



102 



INSEKTÄTARE. 



Fig. 73. 




Allmänna ISäbbmusens kr< 



Deras parningstid infaller tidigt om våren och honan går 
drägtig omkring 3 veckor, hvarefter hon föder 5 — 10, i början 
blinda och nakna ungar. 

1. Allmänna Näbbmusen (Sorex vulgaris Linn.). Ofvan 
brunaktig, på undre sidan ljusgrå; svansen af halfva kroppens 
längd, beväxt med tilltryckta hår. — Längd 2\ tum. 

Namn: Sk. Angermus ; Norr. Nebbemus, Skjärmus; Lappl. 
Zibak. 

Förekommer i alla landskaper 
hos oss och är äfven mångenstädes 
allmän i det öfriga Europa. I skär- 
gården mellan Tromsö och Ham- 
merfest finnes hon i mängd såväl 
inom som utom hus och lärer vara 
särdeles begifven på färsk fisk. 

2. Lilla Näbbmusen (Sorex pygmaeus Pall.). Ofvan brun- 
aktig, på undre sidan ljusgrå; svansen längre än halfva krop- 
pen, temligen tjock med utstående hår, vid basen hopsnörpt. — 
Längd nära 2 tum. 

Namn: Tjocksvansad Näbbmus (NiLSS.), Dvergmus. 

Denna näbbmus är betydligt min- 
dre än den föregående, från hvilken 
hon föröfrigt skiljer sig genom en mera 
långdragen och spetsig nos samt ge- 
nom den längre och absolut tjockare 
svansen, hvars hår äro temligen glesa 
och utstående. Ögonen ligga mycket 
närmare öron-öpp- 
ningen än nosspet- 

sen. Morrhåren 
långa och utstående. 
Den innersta, d. v. 
s. den 5:te eller si- 
sta enspetsade mel- 
lantanden på hvar- 
dera sidan i öfver- 
käken räcker med 
sin spets öfverkron- 



Fig. 74. 




'Lilla .Väbbmusens kranium. 



Fig. 75. 




Lilla Näbbmusen (naturlig storlek). 



INSEKTATAK E. 



103 



randen af den derpå följande flerspetsade kindtanden, och är, 
sedd ifrån sidan, till hela sin bredd synlig. Hos allmänna näbb- 
musen räcker ifrågavarande tand endast till kronspetsen och 
visar sig dessutom, sedd från sidan, endast till en ringa del. 

Lilla näbbmusen, som är det minsta hos oss förekommande 
däggdjur, har hitintills, såvidt författaren har sig bekant, en- 
* dast blifvit funnen i de södra och mellersta provinserna. Utom 
Sverige finnes hon i Norge *), Tyskland, Ryssland, Siberien och 
"norra Afrika. Hon synes helst vistas på fuktiga ställen eller i 
närheten af vatten. 

Anm. Den af prof. Nilsson, i Skand. Fauna pag. 85, beskrifna 
Dvergnäbbmusen (S. pumilus) anses numera endast vara en unge 
af den lilla näbbmusen. 

1. Af utländska till denna familj hörande slägten och arter 
vilja vi endast anföra följande: 

Fältnäbbmus-slägtet (Crocidura Wagl.). Tänderna helt och 
hållet hvita. Fötterna och tårna kantade af korta, mjuka hår. 
Svansen med glesa borsthår emellan de kortare håren. Hithörande 
näbbmöss uppehålla sig helst i bebyggda trakter, på fält och i träd- 
gårdar, stundom äfven i boningshusen. Tvenne ibland dem äro 
temligen allmänna i Tyskland, Frankrike, Italien och flerestädes, 
men firmas troligen icke hos oss. Dessa äro: a) Or. leucodon Wagl., 
som på de öfra kroppsdelarna är brun, på de undra hvit med 
skarp färggräns, och b) Or. araneus Schreb., som ofvan är gråbrun, 
på undre sidan grå utan tydlig färggrans. Båda dessa arter hafva 
i öfverkäken på hvardera sidan 3 mellantänder. En tredje art, Or. 
suaveolens Pall., som förekommer i södra Europa och nordvestra 
Afrika, har deremot 4 mellantänder på hvardera sidan i öfverkäken. 
Denna lilla näbbmus, knappt H tum lång, är det minsta af alla 
jnttills kända o^äggdjur**). Hon är till färgen brungrå med de undra 
kroppsdelarna något ljusare. 

Snabelmus-slägtet (Macroscelides Sm.). Nosen snabelformig, 
mycket lång och smal. Ögonen stora. Bakbenen betydligt längre 
än frambenen. SnabeJmössen, hvilka äfven, tillfölje af sin lång- 
dragna nos fått namn af Elefantmöss, hafva en högst egendomlig 
kroppsbyggnad. Inom hela denna ordning finnes nemligen intet 
djur, som i förhållande till frambenen har så långa bakben, som 
dessa möss, hvilket äfven gaf anledning till att" man länge betvif- 



*) Uppgiften om dess förekomst i Norige har författaren hemtat från de all- 
männa tidningarna. 

**)JVIan ser ofta uppgifvet att vår lilla näbbmus (S. pygmaeus) skulle vara det 
_jnmsta kända daggdjur, men hon är dock temligen betydligt större än denna. 



104 



IXSEKTÄT ARE. 



lade deras verkliga tillvaro och ansåg de af bildningar, som funnos 
öfver dem, blott såsom misslyckade ocli vanställda teckningar öfver 
några vanliga näbbmöss. Nu känner man emellertid flera olika hit- 
hörande arter, hvilka, med få undantag, lefva i det södra Afrika. 
Den allmännaste är M. typicus, som är ofvan och på sidorna gul- 
brun, under hvit, samt försedd med en svart strimma långs ryggen. 

Bisamrått-slägtet (Myogale Cuv.). Nosen lång och smal. 
Tårna förenade medelst en simhud. Svansen lång, fjällig och 
ringlad, begagnas såsom åra och styre då djuret- simmar. Under 
svansroten ligger en körtel, som afsöndrar en af mysk starkt luk- 
tande materia. Hit hör Desman eller Bisamråttan (M. moschata 
Brdt.), som har en ofvan rödbrun, på de undre kroppsdelarna 
hvitgrå och silfverglänsande hårbeklädnad. Hon förekommer mycket 
talrikt långs sjöar och floder i de sydöstra delarna af Kyssland, 
gt-äfver sig gångar och hålor i strandbäddarna och lifnärer sig af 
insekter, iglar och maskar. Skinnet användes till pelsverk och håret 
bearbetas till hattfilt. 

Fam. 4. Igelkottar. 

Erinacei 1. Aculeatse. 

Igelkottarna är o de största till denna ordning hörande små- 
djur, och de enda däggdjur hos oss, hvilkas kroppsbetäckning 
till en del äfven utgöres af taggar. Den öfre delen af den 
undersätsiga, klumpiga kroppen är nemligen nästan helt och 
hållet betäckt med taggar, då den undre deremot har en vanlig 
hårbeklädnad. Nosen är kägelformig, temligen långdragen, med 
ett rörligt och trubbigt tryne. Tändernas spetsar mera afrun- 
dade och trubbiga än hos de öfriga insektätarna. Ögonen små, 
långt åtskilda. Öronen af medelmåttig storlek, ofta till större 
delen dolda i fallen. Fötterna korta och undersättsiga, med 
breda, vanligen femtåiga tarser. Svansen kort eller ingen. 

Igelkottar finnas såväl i Europa, som i Asien och Afrika. 
Af deras tandbyggnad kan man redan sluta till att de icke 
allenast lifnära sig af animaliska, utan äfven af vegetabiliska 
födoämnen. Så är äfven förhållandet. De uppsöka och förtära 
icke blott insekter, sniglar, fogelungar, fogelägg, råttor, ormar, 
grodor och andra djur, utan äfven hvarjehanda frukter och 
saftiga rötter. De hafva således i detta hänseende en viss öf- 
verensstämmelse med gräfsvinen ibland rofdjuren. 

De igelkottar, som förekomma i de tempererade och kalla 
klimaterna, falla vintertiden i en djup dvala, hvilket äfven som- 



IXSEKTÄTARE. 



martiden lärer vara förhållandet med cle arter, som tillhöra de 
heta delarna af jorden. 

Vår fauna räknar blott ett enda hithörande slägte nemligen: 

8. Igelkott-slägtet (Erinaceus Linn.). 

Kroppen, som är undersättsig och lunsig, kan af djuret efter 
behag hoprullas till ett taggigt klot eller nystan. 

Tandformeln: ~ ^ tJ. = tänder. 

Af dessa tänder äro de tre framtänderna på hvardera sidan 
i öfverkäken åtskilda genom en temligen bred tandlucka. Kind- 
tänderna äro på öfvergång till knöliga, d. v. s. deras spetsar 
äro mera trubbiga än hos föregående slägten. Öronen äro tem- 
ligen stora, men föga utstående ur fallen. Svansen hårig, kort 
och tillspetsad. Framfötterna femtåiga, bakfötterna fem- eller 
fyratåiga, alla väpnade med starka klor. Fotsulorna nakna, 
knöliga. Honan har 5 par spenar. 

Igelkottarna äro, liksom de öfriga insektätarna, ljusskygga, 
nattliga djur, som merändels ligga gömda i sina hålor om dagarna 
och först emot aftonen och natten, eller stundom äfven under 
mulna och ruskiga dagar, gå ut för att söka sin föda. De lefva 
parvis och uppehålla sig oftast i löfskogar, parker och träd- 
gårdar, hvarest de under trädrötter, buskar eller stenar tillreda 
åt sig ett bo, vanligen bestående af en mer eller mindre djup 
håla försedd med två ingångar och fodrad med torrt gräs och 
löf. Här sofva båda könen tillsammans under sommardagarna; 
men mot vinterns annalkande skilja de sig åt, bygga hvar för 
sig en håla och falla i dvala ända till dess att vårvärmen ånyo 
bringar dem i verksamhet. 

Ehuru igelkottarna synas vara ganska klumpiga och tröga 
djur, förmå de likväl att fånga råttor, fältmöss och andra snabba 
smådjur. Vid minsta fara rulla cle sig tillsammans som ett 
klot med åt alla sidor utspärrade taggar och trotsa i denna 
ställning hvarje angrepp af sina fiender. 

Hos oss förekommer blott en enda art till detta slägte och 

— 

denna är: 



106 



INSEKTÄTARE. 



Fig. 76. 



1. Vanliga Igelkotten (Erinaceus europaeus Linn.). Of van 

grå, de undre kroppsdelarna gråbrunaktiga ; taggarna vid roten 
och framom den s$$$^ spetsen ^^T*— Längd 9—10 tum. 

Namn: Sk. Piggsvin eller Pinnsvin; Norr. Bustdivel; 
Finn. Jilis-kotti. 

Igelkotten bebor hela Europa och hos oss förekommer han 
mångenstädes såväl i södra, som i mellersta delarna af landet 

I likhet med de öfriga insekt- 
ätarna, har man i allmänhet 
ansett honom såsom ett nyt- 
tigt djur, som man alltid borde 
vara mån om att skona. Han 
bidrager också utan tvifvel 
ganska väsendtligt icke blott 
till utrotandet af de för sko- 
täS! tem kranlum: a ' framt ^ der ~ *■ mellan - gar, ängar och trädgårdar 




Fig. 77. 




Igelkotten: a, en tagg i naturlig storlek. 



skadliga sorkarna och mössen, utan äfven till förminskandet af de 
giftiga ormarna; men säkert är också att han understundom an- 
ställer icke så liten förödelse å fogelägg och späda fogelnngar. Så 
anser man t. ex. att igelkotten £r orsaken till att de försök, 
som blifvit gjorda för inplanterandet af rapphöns på ön Hven, 
alltid misslyckats, och L. G. Ström omtalar, (i Sv. Jägare- 
förb. Nya Tidskr. 3:dje häftet pag. 190) att, enligt hans iakt- 
tagelser, icke engång orrhönorna förmå skydda sina ägg mot 
honom. Men det måtte likväl vara ganska sällan som igel- 



ROFDJUR. 



107 



kotten besöker sådana marker, der orren häckar. Att han 
emellertid föredrager fogelägg framför snart sagt all annan 
föda, har författaren mer än en gång varit i tillfälle att 
pröfva. 

Igelkotten blir lätt tam och vid landtgårdarna vänjer han 
sig snart att om aftnarna framkomma för att emottaga den 
föda, som erbjudes honom. Med gårdens hundar och kattor 
blifver han icke sällan så förtrolig att han t. o. m. ur samma 
kärl delar deras föda. Söt mjölk är hans bästa dryck. 

Man har påstått att igelkotten skulle vara fullkomligt gift- 
fast och att t. o. m. blåsyra icke skulle kunna verka på honom. 
Allt detta är dock blott en dikt. Genom Prof. Giebels för- 
sök har det visat sig att igelkotten ganska hastigt dör utaf 
blåsyra, och att huggormens gift, rätt appliceradt, är för honom 
i lika grad dödande, som för andra djur, lider intet tvifvel. 
Han begagnar sig också af mycken försigtighet då han vill 
döda ett dylikt djur. 

Parningstiden infaller i Maj månad och honan säges gå 
drägtig i 7 veckor, hvarefter hon föder omkring 8 — 10 ungar, 
hvilka vid födseln äro beklädda af hvita borsthår, som seder- 
mera tillhårdna och utväxa till taggar. Några zoologer påstå 
att honan sätter tvenne kullar årligen. 

Igelkottens kött är ganska välsmakande, men ätes icke 
hos oss. 

1. Utom den vanliga igelkotten känner man från åtskilliga 
delar af gamla verlden omkring- 7 andra arter. En af dem, den 
långövade igelkotten (Er. auritus Pall.) linnes i södra Kyssland, 
Tartariet och Siberien oeh är i lefnadssättet mycket överensstäm- 
mande med vår. På Madagaskar lefver den svanslösa igelkotten 
eller Tanrec (Centetus ecauclatus III.) jemte flera andra. 

III. Ordningen: Rofdjur. 
Carnivora eller Fera?. 

Rofdjuren, hvilka i afseende på den inre organisationen och 
lefnadssättet sinsemellan i allmänhet visa mycken överensstäm- 
melse, igenkännas lätt från de öfriga däggdjuren genom tand- 
byggnaden. Man finner nemligen hos dem alltid 3 slags tänder 



108 



KOFDJUR. 



— fram tänder, hörntänder och kindtänder — fullständigt utbil- 
dade. Sålunda finnas i hvardera käken 6 mejsel formiga, stun- 
dom i ofre kanten något naggade eller flikiga framtänder, af 
h vilka de 2 mellersta är o minst och klenast, de yttersta störst 
och starkast. Närmast dessa följer på h värdera sidan i båda 
käkarna 1 lång, kägelformig eller något krökt och tillspetsad 
hörntand, samt vidare derefter kindtänderna, hvilka sodnare 
äro af 3 olika former: enspetsade (mellantänderna), flerspetsade 
(roftänderna) och knöliga (knöltänderna). Af kindtändernas 
antal och större eller mindre utveckling kan man i de flesta 
fall sluta till rofdjurens lefnadssätt samt till graden af deras 
rofgirighet. Sålunda lefva de rofdjur mer eller mindre uteslu- 
tande utaf varmblodiga djurs kött, hos hvilka roftanden är öf- 
vervägande stor, hoptryckt och skarpkantad och hos hvilka 
mellantänderna såväl som knöltänderna äro små, oansenliga och 
af ett mindre antal; de åter icke uteslutande af andra varm- 
blodiga djurs kött, utan äfven af amfibier, fiskar, insekter eller 
till en del äfven af vegetabilier, hos hvilka knöltänderna äro 
jemförelsevis mycket stora och liksom mellantänderna af ett 
större antal. Underkäksfäistet utgöres af en tvärliggande, vals- 
formig ledknapp, som upptages i en motsvarande ränna, så att 
käkarna endast kunna öppnas och tillslutas, utan några hori- 
sontala rörelser. Framtårna 5, baktårna 4 eller 5 på h varje 
fot, alla väpnade med mer eller mindre krokiga klor. Nyckel- 
benen saknas eller äro blott rudimentära. Honorna hafva sina 
spenar i tvenne rader på underlifvet och föda inånga, i början 
vanligen nakna och blinda ungar. 

Rofdjuren utmärka sig i allmänhet icke allenast genom stor 
muskelkraft, utan äfven genom vighet, mod och list, egenskaper, 
som sätta dem i tillfälle att kunna besegra många andra djur, 
hvilka ofta både i storlek och styrka äro dem vida öfverlägsna. 
Men alla rofdjur besitta dock icke dessa egenskaper i lika hög 
grad. Sålunda finner man t. ex. att hos arterna af hundslägtet 
snabbheten är öfvervägande, att mårddjuren .företrädesvis ut- 
märka sig genom en stor smidighet och liflighet, att hos katt- 
djuren vigheten, listen och försåtligheten äro de mest framstå- 



ROFDJUR, 



109 



ende karaktersdrag och att slutligen hos björnarna den öfver- 
lägsna styrkan mest gör sig gällande. 

Kofdjuren uppehålla sig vanligen i skogarna, hvarest de i 
allmänhet lefva ensamma, par- eller familjevis. Blott vissa arter 
ströfva understundom flockvis omkring för att söka sitt byte. 

De flestas parningstid infaller vintertiden eller mycket tidigt 
om våren. Endast några få eller vissa bland dem, som ligga i 
dvala under den kallare årstiden, para sig om hösten. 

Många kunna tämjas och blifva då mycket läraktiga och 
mot sina egare särdeles trogna och tillgifna. 

Hos oss ätes endast några få arters kött, såsom t. ex. 
gräflingens och björnens; men skinnen och hudarna af ganska 
många arter stå deremot i högt värde och hafva en stor an- 
vändning. 

5:te Familjen. Kattartade Rofdjur. 
Felina, 

Hos hithörande djur framstår rofdjurstypen renast och full- 
komligast. De igenkännas lätt på sin långsträckta, smidiga och 
muskulösa kroppsbyggnad, på sitt rundade hufvud med det 
korta ansigtet och den trubbiga nosen, samt på tandbyggnaden. 
Bakom roftänderna hafva de nemligen i öfverkäken blott en 
enda, i underkäken ingen knöltand, och de falska kindtändernas 
eller mellantändernas antal inskränker sig vanligen till endast 
2 på hvardera sidan i båda käkarna, Kroppen med en till- 
tryckt, fin och tät hårbeklädnad, är i allmänhet mycket känslig 
för vidrörande. Öronen spetsiga, upprättstående. Ögonen stora, 
med rund eller aflång och vertikal pupill. Tungan på öfre sidan 
belaggd med små spetsiga, hornartade och inåt riktade papiller 
(se pag. 16). Fötterna med spetsiga och hvassa klor, hvilka 
äio retraktila, d. v. s. kunna indragas då djuret går, så att de 
sällan eller aldrig nötas genom beröring med marken. 

Denna familj innefattar en hel mängd arter, som i grymhet 
och blodtörstighet öfverträffa alla andra rofdjur. Hit höra nem- 
ligen, jemte flera andra, lejonet, tigern, jaguaren, panthern, loen 
och katten, af hvilka dock endast de tvenne sistnämnda tillhöra 
vår fauna. 



110 



EOFDJUR. 



Kattdjuren hafva, h-vad de särskilda arterna beträffar, i 
allmänhet en mindre stor geografisk utbredning än de djur, som 
tillhöra hundarnas familj. Men deras slägte är dock represen- 
teradt icke allenast i den högre norden, utan äfven på Cap och 
i Patagonien, och kattdjur finnas nästan allestädes, hvarest de 
hafva rik tillgång på andra varmblodiga djur, t. o. m. om dessa 
blott skulle utgöras af råttor och andra småkräk. Om vi följa 
dem från den högre norden ned mot eqvatorn och Sydpolen, så 
skola vi finna, att den nordliga gränsen för deras jagttrakter 
utgör lodjurens egentliga vistelseort, ehuru vissa arter af dessa 
dystra och melancholiska djur äfven ströfva omkring i hela 
Afrika och andra varmare delar af jorden. Den vilda katten 
finnes hvarken uti Skandinavien eller norra Ryssland, men der- 
emot i åtskilliga andra europeiska länder, på Kaukasus, o. s. 
v. Tigern och Irbis eller den asiatiska panthern genomströfva 
hela Asien, från Obflodens källområde vid den 55 n. bredd- 
graden ända ned till Sundaöarna, och leoparden jagar i hela 
den sydvestra delen af samma verldsdel. Länderna inom 
och i närheten af vändkretsen utgöra ett tillhåll för kattslägtets 
kraftigaste och mest fruktansvärda representanter såsom lejonet, 
tigern, jaguaren och panthern m. fl. Det afrikanska lejonet öfver- 
stiger dock vändkretsarne och jagar nästan allestädes inom denna 
verldsdel. Det asiatiska lejonet deremot, som genom sina 
strider med den mägtiga tigern numera är betydligt sällsyntare 
än det afrikanska, har ett vida mindre jagtområde; det träffas 
vid Euphrat och Tigris, samt förekommer dessutom i Persien, 
på Himalaya och öfre Gangesområdet ända till Gambayviken. 
Jaguaren finnes i Amerikas varma och heta trakter, hvilka 
dessutom äfven äro rika på andra små långsvansade kattarter. 

9. Kattslägtet (Felis Linn.). 
Kattslägtet igenkännes lätt på det breda hufvudet med den 
korta, afrundade nosen, på de stora ögonen och spetsiga, upp- 
rättstående öronen samt på den långsträckta, muskelfulla, fin- 
och släthåriga kroppen. Kattorna hafva i sitt normala tillstånd 
30 tänder*), nemligen: 



*) Det inträffar stundom att den första mellantanden och knöltanden i öfverkäken 
falla bort, så att man derstädes endast finner 2 kindtänder. Afvenså händer 



ltOFDJUR. 



111 



1. 1. 2. ±_ 6^ ±_ 2. 1. 1. 
1. 2. 1. ti. 1. 2. 1. 

Framtänderna föga naggade. Hörntänderna långa, starka 
och skarpkantade. Mellantänderna i öfverkäken 2, af hvilka 
den första är liten och enspetsad, den andra större och försedd 
med flera spetsar; i underkäken äfven 2, flerspetsade, den första 
föo-a mindre än den andra. Roftanden i öfverkäken med en 

o 

afrundad och 2 hvassa spetsar, samt en häl innanför främsta 
spetsen; i underkäken med 2 eller 3 spetsar. Knöltanden i öf- 
verkäken mycket liten, nästan 3 gånger så bred som lång. 
Ofverläppen försedd med långa morrhår. Framfötterna hafva 
5, bakfötterna 4 tår, alla väpnade med krökta, hvassa och re- 
traktila klor. Svansen af kroppens eller åtminstone af hufvudets 
längd. 

Detta slägte innefattar en hel mängd arter, som, enligt hvad 
härofvan blifvit antydt, äro utspridda nästan öfver hela jorden 
och förekomma under alla luftstreck. Asien är rikast på katt- 
arter, dernäst Amerika, sedan Afrika. I Europa finnas dock 
endast några få arter och i Australien ingen. 

Hithörande djurarter visa alla såväl i afseende på kropps- 
form som skaplynne med hvarandra en stor öfverensstämmelse, 
och slägtet är i anledning deraf ett af de naturligaste i hela 
denna djurklass. Såsom grymma och blodtörstiga hafva de alle- 
städes gjort sig kända och fruktade. De ega en otrolig styrka 
och vighet samt i sina klor och tänder fruktansvärda vapen; 
men oaktadt detta, äro de alltid fega såsnart de träffa kraftigt 
motstånd och anfalla, med få undantag, aldrig sitt rof öppet, 
utan söka städse att genom list öfverrumpla detsamma. Deras 
gång är smygande och tyst och de nedhuka derunder hals och 
hufvud så att skulderbladen synas vid hvarje steg och den k rum- 
böjda ryggraden liknar en enda rörlig muskel. Genom detta 
sätt att gå och genom den stora ledighet och säkerhet, som 
visar sig i alla deras rörelser, synas dessa djur beständigt vara 
lika beredda på anfall som på försvar, samt i nödfall äfven på 
flygt. Deras kropp är liksom uti ett ständigt krigstillstånd, som 



det understundom att tamkatten får en liten knöltand äfven i under- 
käken. 



112 



RQFDJUR. 



blott afbrytes genom måltiden, h vilan och sömnen, och hela deras 
utseende bär prägeln af falskhet. 

De hufvudsakligaste vapen, hvaraf kattdjuren vid angrepp 
liksom vid försvar betjena sig, äro framfötterna och först i 
andra hand tänderna. De slå nemligen sina spetsiga klor på 
motståndarens kropp och gräfva desamma förmedelst de kraftiga 
muskler, som ligga på undre sidan af framfoten, in uti offrets 
kött och sönderslita det helt och hållet. Denna operation un- 
derstöd jes derefter så plötsligt af de starka tänderna, att det 
angripna djuret icke mera är i stånd att göra bruk af sina 
egna försvarsmedel, utan faller lätt ett offer för den grymme 
motståndaren. 

Kattdjuren se mycket väl, äfven om natten, och deras hörsel 
är ytterst fin. Lukten deremot synes vara temligen slö. 

Alla hithörande vilda arter utvälja företrädesvis till vi- 
stelseort djupa, ödsliga skogar, stepper eller sumpiga trakter, 
som äro rika på villebråd. Här jaga de ensamma i bestämda 
trakter och förtära icke geraa andra djur än sådana, som de 
sjelfva dödat och med hvilkas varma blod de fått stilla sin 
första hunger. Blott under fortpiantningstiden lefva de parvis. 
Ungarna följa dock honan en längre eller kortare tid. 

Honorna föda vanligen 3 — 5 ungar, hvilka hos några arter 
i början äro blinda och nakna, hos andra födas hårbeklädda 
och med öppna ögon. Modren vårdar dem med stor ömhet, 
försvarar dem med raseri och med uppoffring af eget lif samt 
bär dem bort i munnen från ett ställe till ett annat. Han- 
katten är deremot alltid fiendtlig mot sin afföda och rifver den 
ofta ihjäl. 

Ungarna blifva i fångenskapen snart tama, men återfå dock 
lätt vid en mera framskriden ålder sin naturliga vildhet. 

De arter, som tillhöra vår fauna, kunna indelas i tvenne 
grupper, nemligen : 

lista Gruppen. Egentliga Kattdjur (Felis). Roftanden 
i underkäken försedd med 2 spetsar. Pannbenen 
och mellankäksbenen beröra icke hvarandra. Öronen 
sakna hårpensel i spetsarna. Svansen af halfva 
kroppens längd eller längre. 



ROFDJUR. 



113 



1. Huskatten eller Tamkatten (Felis domestica Briss.). 
Svansen mot spetsen af smalnande; kroppsfärgen 'olika — Längd 
20—30 tum. 

Varieteter : 

a) Gråa Katten. Gråaktig med 1—3 svarta ränder långs 
ryggen, samt talrika tvärstreck af samnia färg på sidorna; 
svansen med gråa och svarta ringar. — Allmän. 

b) II c it a Katten. Rent h vit. — Temligen sällsynt. 

c) Svarta Katten. Svart och glänsande. — Ej sällsynt, 
synnerligen i södra provinserna. Skinnet kallas Geiwtt. 

d) Svarta och lunta Katten. Svart med åtminstone hvit 
bringa, stundom mer eller mindre fläckig af svart och hvitt. — 
Ej sällsynt. 

e) K artliäuser- Katten. Grå eller med i blåaktigt eller brunt 
dragande färg, samt ytterst fin hårbeklädnad. — Temligen 
sällsynt, 

f) Spanska Katten. Rostgul, svart och hvit i stora fläckar. 
— Ej sällsynt. 

g) Ang or a- Katten. Kroppen med en lång och silkesfin hår- 
beklädnad af olika färg. 

h) Kinesiska Katten. Öronen hängande. 
Dessa äro, med undantag af 

de två sistnämnda, de vanligast 
förekommande rager af huskatten; 
men föröfrigt har man af detta, lik- 
som af alla andra husdjur, många 
flera färgvarieteter. 

Katten är öfver hela jorden, 
der åkerbruk idkas, ett allmänt 
kändt husdjur och har såsom så- 
dant redan från uråldriga tider till- 
hört menniskan. Han finnes äfven 
nästan allestädes hos Skandinaviens jordbrukande innevånare; 
men hos Lapparne, Ii vilka föra ett kringirrande lif, synes han 

Zool. 1. Däggdjur. 8 



Fig. 78. 




Kattens öfverkäk: a. framtändernfi; — 
b, hörntanden; — c. mellantänderna : — 
d, roftanden; — c, knöltanden; — f, gom- 
brädden. 



114 



ROFDJUR. 



deremot icke trifvas *). Man anser honom allestädes såsom ett 
nyttigt husdjur, emedan han i väsendtlig mån bidrager till ut- 
rotandet af en mängd skadliga gnagare; men då han någon 
gång i halfvildt tillstånd får vanan att ströfva omkring i skog 
och mark blifver han för jagtbanan ett verkligt skadedjur, som 
utan skonsamhet bör dödas. 

Kattens af naturen medfödda roflystnad, ilska och lömsk- 
het äro egenskaper, som föga gifva efter för eller fullkomligt 
låta besegra sig genom tämjande. Han kan egentligen be- 
traktas endast såsom ett vagabondiskt husdjur och är i detta 
hänseende en fullkomlig motsats till hunden. Ty då denne sed- 
nare liksom utgör en integrerande del af hushållet eller af fa- 
miljen och under alla förhållanden hyllar sig till och hängifver 
sig åt menniskan, uppehåller sig katten deremot endast af egen- 
nytta i husen eller i menniskans närhet. Endast högst sällan 
har man haft exempel på att katten visat sin husbonde sådan 
trohet och uppoffrande tillgifvenhet som hunden. Han är i all- 
mänhet mera tillgifven huset än dess egare, och drifves dit van- 
ligen endast för att tillfredsställa sin matlust, för att finna 
några sådana näringsmedel, som synnerligen behaga honom eller 
för att emottaga karesser. Deremot är han mycket grannlaga 
och känslig för allt, som icke behagar honom, och då han blifver 
anfallen af hundar eller på annat sätt uppretad, kröker han 
ryggen, uppreser håren, spottar och fräser samt är alltid 
beredd att med tänder och klor tillrättavisa hvarje föro- 
lämpning. 

Kattens lömska och falska natur förnekar sig sällan, aldra- 
minst då han emellanåt, under sina smygjagter efter råttor och 
småfoglar, liksom för att stilla sitt rofbegär, låter den framlysa 
i hela sin vederstygglighet. Men oaktadt detta, är dock katten 
genom sin renlighet, sitt lekfulla, inställsamma väsende ett 
ganska behagligt och omtyckt husdjur. Med hunden lefver han 
sällan i godt förhållande. De hafva alltför stridiga lefnadsvanor 



*) Författaren har åtmiustone aldrig träffat katten i Lappmarkerna annat än 
hos nybyggarne, ej heller hört honom omtalas såsom Lapparnas tillhörighet. 



ROFDJUR. 



115 



för att rätt kunna sämjas. Likväl har man dock exempel 
på, att hundar och kattor, som blifvit uppfostrade tillsammans, 
väl kunna förlikas, så att de icke allenast äta ur samma kärl 
och sofva tillsammans, utan äfven hjelpa hvarandra i strider 
med främmande individer af deras slägten. 

Ehuru tamkatten, liksom hans öfriga samslägtingar, i sjelfva 
verket år ett nattligt djur, synes han dock föga vara besvärad 
af solljuset. Han tycker mycket om värme och söker derföre 
sin sofplats i spiseln, vid kakelugnen eller i solbaddet, der han 
helt förnöjd rullar sig tillsammans och låter höra sin egendom- 
liga, söfvande spinning. Efter uppvaknandet slickar han sina 
tassar och putsar sitt ansigte, samt smyger sig derefter tyst 
och lurande ut på rof. Då han är hungrig uppäter han genast 
sitt byte, men i motsatt fall har han den grymma vanan att 
först genom en långsam och vederstygglig lek med sitt offer 
bringa detsamma om lifvet. 

Katten har, liksom loen, förmåga att med lätthet klättra 
i träden, dit han äfven brukar taga sin tillflygt då han jagas 
och förföljes af hundar. 

Spåren äro rundaktiga och stå i linia efter hvarandra. Efter 
framfötterna synes märke af 6, efter bakfötterna af 5 tramp- 
knölar; men något märke efter de retraktila klorna kan knap- 
past skönjas, då djuret gått fram på jeinn mark. 

Under parningstiden, som infaller i Februari eller vanligen 
i Mars, samlas stundom kattorna i större antal och förfölja 
hvarandra under ohyggliga skrik och läten. Efter 55 dagars 
drägtighet föder honan 5 — 12 ungar, som äro blinda de 9 första 
dygnen. Katthonan eller kattan visar sina ungar mycken tili- 
gifvenhet och vårdar dem med största ömhet, då katthannen 
eller katten deremot ofta biter ihjäl dem om de af honom 
kunna anträffas. 

Man har icke så få exempel på att kattor, sedan de mistat 
sina egna ungar, med ömhet tagit vård om andra, som man 
laggt till dem, t. o. m. om dessa tillhört däggdjur af helt andra 
familjer och ordningar. Sålunda omtalas kattor, som uppfödt 
harungar, räfungar och, märkvärdigt nog, äfven råttungar. 



116 



KOFDJUR. 



Utom grönsaker, äter katten nästan allt, som menniskan 
begagnar till sin föda. Hans bästa spis är dock kött, helst af 
råttor, fogel och andra smådjur, som han sjelf får döda, och 
hans förnämsta dryck är söt mjölk. 

Kattskinn, isynnerhet svarta, begagnas till pelsverk. De äro 
i allmänhet mycket varma och besitta en hög grad af elektri- 
citet. Af giktpatienter äro de mycket eftersökta och med 
fördel begagnade. 

Katten kan uppnå en ålder af 10 — 12, eller högst sällan 
öfver 18 år. 

2:dra Gruppen. Loar (Lynx). Roftanden i underkäken 
försedd med tre spetsar *). Pannbenen och mellan- 
käkbenen stöta nästan tillsammans emot midten af 
näsbenen. Öronen med hårpensel i spetsarna. Svansen 
kort, blott något längre än hufvudet. 

2. Loen eller Lodjuret (Felis Lynx Linn.). Grå eller 
brunaktig med mer eller mindre tydliga svarta fläckar och svart 
svansspets. — Längd 3 — 4 fot. 

Af loen förekomma hos oss trenne färgvarieteter eller 
racer, ne ni li gen: 

a) Kattlo (F. cervaria). Svartfläekig med på ryggen 3 
långsgående linier af samma färg. 

b) Warglo (F. virgata). Beströdd med mindre och otyd- 
ligare bruna eller svartaktiga fläckar, samt långs ryggen 2 
tättstående streck af samma färg. 

c) Räflo (F. Lynx). Skänklar och ben småfläckiga, för- 
öfrigt utan några teckningar. 

1. Man har länge tvistat om huruvida dessa, till färgteck- 
ningen temligen åtskilda och bland jägare under ofvan angifna 
benämningar nogsamt kända loracer, skulle utgöra skilda arter 
eller blott vara varieteter af en och samma; men man är dock 
nu i allmänhet ense om, att detta sednare antagande är med 
sanna förhållandet fullt öfverensstämmande. Kattlo, varglo och 
räflo äro således blott att anse såsom olika benämningar på. en 
och samma djurart. 

*) Den inre spetsen, som alltid är mindre än de tvenne andra, synes försvinna 
med åren. A ett från Norrland af hr C. de Bjioen nyligen erhållet kra- 
nium af en gammal lo är den knappt märkbar. 



EOFBJUB. 
Tig. 79. 



117 




80. 



Lo en, som fordom 
var utbredd öfver hela 
Europa, är numera nä- 
stan allestädes utrotad 
i de större kulturlän- 
derna och finnes en- 
dast i glest befolkade, 
stora och ödsliga skogs- 
trakter. 

Inom Sverige fö- 
rekommer han i de fle- 
sta landskaper, der lo- 
kalen är passande, ehuru, 
i samma mån som lan- 
det odlats och skogarna 
blifvit borthuggna, han 
fordom. I de nordliga 
större, sammanhängande skogar, förekommer lian mest talrikt. 

Loen uppehåller sig helst i sådana trakter, hvarest bergig 
och oländig, med gammal, grof och tät skog beväxt mark om- 
vexlar med svedjor och slätter, beväxta med löfbuskar och 
yngre, tät barrskog. Här finner han icke blott säkra göm- 




'WoV.» Loens kranium. 
"fc*ä§tanden. 



mellantändor: — b, roftänder: — c, 



numera är betydligt sällsyntare än 
provinserna, som ännu äro rika på 



118 



ROFDJUR. 



ställen, utan äfven vanligen god tillgång på byte. I de flesta 
fall utväljer han en viss trakt till sin jagtmark, inom hvilken 
han oftast förblifver till dess att det vilda tagit slut, då han 
begifver sig åt annat håll. Men man har äfven eljest bemärkt, 
att loarna, isynnerhet hannarna under fortplantningstiden, före- 
taga vandringar, från hvilka de dock efter en kortare tid åter- 
vända *). 

Loen anfaller och dödar med stor djerfhet och blodtörstighet 
icke allenast ungboskap, får och andra tamdjur, utan äfven 
unga hjortar, elgar o. s. v., men isynnerhet harar, hvilka han, 
i den trakt der han uppehåller sig, vanligen helt och hållet ut- 
rotar. Äfven skogsfogel blifver ofta hans byte. Då härtill 
kommer att loen har den grymma vanan, att han, då tillfället 
medgifver, dödar långt flera djur än han på en gång kan för- 
tära och vanligen så inånga, som han lyckas öfverkomma, så 
kan han med skäl anses för ett ganska skadligt rofdjur, icke 
blott för landtmannen, utan äfven för jägaren. 

Om natten, men isynnerhet i skymningen och gryningen, 
går han ut på rof. Då han fått sigte på något djur, naikas 
han antingen detsamma smygande eller också lägger han sig i 
försåt och afbidar dess ankomst, för att sedermera i båda fallen 
efter några väldiga språng, ofta af 12 å 14 fots längd, fullborda 
sin afsigt. Han griper sitt offer, om det är ett större djur, 
oftast först uti nacken, upprifver halsens pulsådror och biter 
det derefter i samma kroppsdel, så att det slutligen störtar till 
marken. Sedan han utsugit blodet ur halsen, öppnar han bröst- 
kaviteten och förtär de blodfullaste delarna, såsom hjertat, 
lungan och lefvern. Ar han i tillfälle att på en gång rifva flera 
djur, förtär han vanligen ej något af köttet, utan lemnar det 
orördt, men under de närmast följande dagarna, eller medan 
köttet ännu är färskt, plägar han vanligen äta deraf, såvida 
han ej under tiden lyckats göra någon ny fångst, då han före- 
drager det sist fällda. 



*) Att loen anställer sina vandringar sist på nedan eller först på ny och att 
han icke återkommer förrän efter en månad är af jägare uppgifvit; men hu- 
ruvida detta ständigt är fallet, torde dock vara tvifvel underkastadt. 



ROFDJUR. 



119 



Harar och mindre djur uppäter han vanligen med hull och 
hår; men gifves det rik tillgång på sådant byte, förtär han 
äfven deraf blott de ädlare delarna. 

Om vintern varseblifver man icke så sällan att loen i snön 
nedgräft fångade harar, hvilka han ej orkat förtära, men om 
sommaren då marken är hård, torde någon nedgräfning af bytet 
ej ega rum, emedan han derigenom alltför mycket skulle nöta 
sina klor, som utgöra ett af hans förnämsta vapen och om hvilka 
han alltid synes vara mycket aktsam. 

Misslyckas loen vid sitt försök att fånga ett djur, förföljer 
han det icke vidare, utan går antingen helt skamflat sin väg för 
att upptäcka ett nytt byte, eller också lägger han sig ånyo på 
lur för att möjligen komma i tillfälle att förnya försöket. 

Stark hunger drifver loen någon gång ända fram till går- 
darna och han kan då stundom blifva så närgången att 
han intränger i fårhusen och anställer stor förödelse bland 
fåren. Skulle han vid sådana tillfällen finna utgången stängd 
för sig, tappar han helt och hållet modet och rör icke vidare 
ett enda får. 

I brist på lefvande byte, går loen äfven på åtel, men en- 
dast så länge köttet är färskt. I sådant fall plägar han icke 
allenast infinna sig om natten, utan äfven mången gång midt 
på dagen, och visar då stundom så liten försigtighet att han till 
och med snart återkommer, äfven om han blifvit derifrån bort- 
skrämd. 

Om dagen håller han sig merändels i stillhet, såvida han 
ej uppskrämmes eller stark hunger tvingar honom att söka sig 
föda. Han hvilar vanligen på något upphöjdt ställe, en större 
sten eller utskjutande berghäll och dylikt, för att hafva fri ut- 
sigt i händelse något rof skulle nalkas eller någon fara vara 
förhanden; men ofta gömmer han sig äfven i någon bergsklyfta 
eller under stenar och rothvalf. 

Loarna para sig i slutet af Februari månad och honorna 
föda efter 9 veckors drägtighet i något bergsgryt eller under 
trädrötter 2 k 3 ungar. Dessa, som äro blinda i 9 dygn, ligga 
icke länge uti boet, utan åtfölja snart modren och förblifva i 
hennes sällskap ända till följande vår, då parningstiden börjar. 



120 



ROFDJUR. 



Hannen vistas vanligen ensam, men någon gång anträffas äfven 
han i familjens närhet. 

Skjutes eller omkommer på annat sätt någon ut af sällskapet, 
så qvarstanna de öfriga länge i samma trakt*). 

Såsom redan blifvit anmärkt, har loen, liksom katten, äfven 
förmåga att klättra i träd, till och med om stammarna äro helt 
raka och q vi st fri a; men han tager dock icke sin tiilfiygt dit 
annat än clä han blifver hastigt skrämd eller strängt förföljd af 
hundar. I sådant fall använda dock de gamla loarna mera 
sällan detta sätt att rädda sig. De unga deremot begagna sig 
cleraf vid de flesta, tillfällen. Vid nedstigandet ur träden går 
loen alltid baklänges. Då han angripes och kommer i stort 
trångmål, plägar han försvara sig med raseri och kan då ofta 
förmedelst sina skarpa klor ganska illa tilltyga jagthundar, som 
gå honom alltför nära inpå lifvet. Hans läte utgöres af en skarp 
hvissling, som höres på betydligt af st and. I likhet med katten 
öfverkrafsar eller nedgräfver han sina exkrementer i lös jord 
eller sand. Han är icke så seglifvad, som katten, utan är 
Fig 81 vanligen ganska lätt att 

skjuta til i döds. Fångad 
såsom ung låter lian 
tämja sig och säges då 
förlora mycket af sin na- 
turliga vildhet. Han lä- 
@ rer uppnå en ålder af 
15 år. 

© Spåren äro så stora 

som vargspår, men 
m haf va helt rund form och 
visa icke några aftryck 
efter klorna i annat fall, 
töms spär. än då loen klättrat upp 

för någon höjd eller brant. Då loen går komma spåren att 
stå i rak li ni a efter h varandra, men då han springer få de 
samma ställning som ett flyg tigt räfspår. 

Köttet har icke obehaglig smak, utan anses t. o. m. af 
mången jägare såsom en läckerhet. Skinnet af loar, som skjutas 




*) Brukspatron Grill uppgifver dock (uti Jägareförb. gamla Tidskrift jhsta 
årgången sid. 166) att honan skyr trakten sedan ungarna omkommit. 



ROFDJUR. 



121 



vintertiden, står uti teraligen högt värde. Fallen är mjuk och 
tät, men skör ocli afnötes lätt. 

1. Af de många utländska arter, som tillhöra kattslägtet, vilja 
vi endast (efter Giebel och Döbner) anföra följande: 

A. Egentliga Kattdjur, 

a. Ögonen med rund pupill. 

1. Lejonet (Felis Leo L.). Kroppsfärgen brungul; svansen 
lång och af smalnande med en hårtöffs i spetsen; hannen är omkring 
hela halsen försedd med lång malm, som dock först utväxer i 
tredje året. — Längd omkr. G fot. 

Förekommer i nästan hela Afrika samt i Asien, företrädesvis 
i de vestliga delarna. Det är af alla rofdjur det starkaste, men 
öfverträffas dock i grymhet och blodtörst af tigern. Lejonet har en 
förfärlig rytande stämma, uppnår en ålder af emellan 25 och 50 
år och honan eller lejoninnan, som har 4- spenar, föder efter 4 må- 
naders drägtighet vanligen 2 — 3 ungar. 

2. Kuguaren, Puma eller Amerikanska Lejonet (Felis concolor 
L.). Ködaktigt gulgrå med mörkare rygg; utan malm och svans- 
toffs. — Längd 4 fot. 

Förekommer i hela Sydamerika, från nordliga delarna af Pa- 
tagonien till Mexiko och Förenta Staterna. Lefver hufvudsakligen 
af ungboskap, får och andra mindre djur; men är i allmänhet skygg 
och lättskrämd. Honan föder efter 3 månaders drägtighet 2 — 3 
ungar. 

3. Tigern (Felis Tigris L.). Ofvan brungul med svarta tvär- 
streck, på undre kroppsdelarna hvit; svansen svart ringlad. — Längd 
6 ä 7 fot. 

Tigerns egentliga hemvist är det sydliga Asien, förnämligast 
Ostindien, hvarifrån han utbreder sig öfver Java och Sumatra samt 
norrut ända emot Siberien. I vissa delar af Indien förekommer 
han mycket talrikt. Sålunda dödades t. ex. från 1825—1829 blott 
uti en encla provins 1,032 stycken tigrar. Tigern blifver något 
större än lejonet och är det fruktansvärdaste och blodgirigaste af 
alla rofdjur, samt skyr icke engång menniskan, utan uppehåller sig 
helst i bebyggda trakter. Han lärer uppnå en ålder af 20 år och 
honan föder efter 3^ månaders drägtighet 2 — 3, i början blinda 
ungar. 

4. Jaguaren eller Amerikanska Tigern (Felis Onca L.). Ofvan 
rostgul, på undre sidan ljusare, nästan hvit, med på den gula 
botten små runda svarta fläckar, h vilka på hufvudet, halsen och 
ryggen äro ordnade i 4 — 5 oregelbundna långsgående rader. Det 
gifves äfven en helt svart varietet med mera otydliga fläckar. — 
Längd 5 fot. 



122 



ROFDJUR. 



Jaguaren förekommer i hela Sydamerika och uppehåller sig 
helst vid skogbeväxta flodstränder och i skogsbryn. Han är stark, 
grym och modig, simmar och klättrar med stor skicklighet samt är 
för menniskan nästan lika farlig som tigern. Honan går drägtig i 
3^ månader och föder 1 — 3 ungar. 

5. Panthern eller Leoparden (Felis Pardus L.). Ofvan rödgul, 
på undre sidan hvit, långs ryggen med 2 rader svarta punkter och 
på sidorna 6 — 10 rader mörka rosettfläckar. Varierar stundom helt 
svart. — Längd 4 fot. 

Förekommer i hela Afrika och nordvestra xisien. Han är icke 
så grym och blodgirig som tigern och jaguaren. Lätet liknar mul- 
åsnans. Honan föder 3 — 4 ungar. Den mindre formen af denna art 
med talrika fläckar har fått namn af Leopard, den större af Panther. 

6. Irbis eller Asiatiska Panthern (Felis Irbis Ehrb.). Hvit- 
grå, långs ryggen mörkare, under hvit, öfverallt tätt beströdd med 
större och mindre svarta fläckar. — Längd 4 fot. 

Finnes från mellersta Asien ända till Siberien. 

b. Ögonen med afiång pupill. 

7. Vildkatten (Felis Catus L.). Gulaktigt grå, undre kropps- 
delarna och benens insida rostgula, strupen hvit; långs ryggen ett 
svart band, från hvilkct flera svarta tvärstreck utlöpa åt sidorna; 
svansen ungefär så lång som halfva kroppen, jemntjock efter hela 
sin längd, i spetsen svart och föröfrigt försedd med svarta ringar. 
Honans fäll stöter mera i askgrått. — Längd 22.^ tum. 

Vildkatten är inhemsk i södra och mellersta Europa; men har 
föröfrigt icke någon särdeles stor utbredning. Han uppehåller sig 
företrädesvis i vidsträckta, ödsliga skogar, är mycket skygg och 
söker sin tillflygt såväl uti ihåliga träd och bergsgryt, som uti räf- 
och gräfling-lyor. Han klättrar med färdighet och är för jagtbanan 
mycket skadlig, i det att han förtär allehanda skogsfogel, unga rå- 
djur, harar, kaniner o. s. v. Råttor och andra små skadedjur blifva 
dock äfven ofta hans byte. Sårad anfaller han med raseri både 
jägaren och hans hundar och är i detta tillstånd ganska farlig att 
råka ut för. Parningstiden infaller i Januari och Februari månader 
och honan, som har 8 spenar, föder efter 9 veckors drägtighet 
4 — 6 i början blinda ungar. Dessa vårdar hon med mycken ömhet, 
döljer dem sorgfälligt och bär dem bort i munnen vid annal- 
kande fara. 

8. Steppkatten (Felis Manul Pall.). Blekgul med insprängda 
bruna hår, korta afrundade öron, höga ben, samt lång och yfvig 
svans; iris rödgul. — Längd 22 tum. 

Lefver i de Asiatiska steppländerna. 

9. Nubiens Vildkatt (Felis maniculata Euppel). Spensligare 
än huskatten med större öron och längre svans. Gulgrå med hvit- 



ROFDJUR. 



123 



fläckig strupe, långs ryggen en mörk linia, bakom den något till- 
tjocknade svansspetsen 2 svarta ringar, svarta fötter och brandgul 
iris. — Längd 29 tum. 

Denna kattart, som den berömde resanden Ruppel fann uti 
Nubien, har af mången zoolog blifvit ansedd såsom stamart för vår 
vanliga huskatt. Prof. Giebel *) anser dock att de yttre överens- 
stämmelser, som rinnas emellan dessa kattarter, icke uteslutande 
kunna läggas till grund för ett sådant antagande. Han finner det 
äfven lika möjligt att den nubiska katten skulle kunna vara en 
förvildad huskatt. 

B. Loar. 

10. Röda Loen (Felis rufa Guldst.). Ofvan rödbrun eller 
rödgrå, på undre sidan, äfvensom öfverläppen, kinderna och en fläck 
framom ögonen, hvita; benen brunt småfläckiga; svansen mycket 
smal, med framom den hvita spetsen en större svart fläck; fallen 
om vintern mera grå. — Längd nära 3 fot. 

Förekommer i Nordamerika och lemnar präktiga skinn i handeln. 

11. Karakal (Felis Caracal Guld.). Öronen längre än hos 
föregående och försedda med mycket långa hårpenslar. Ofvan till 
färgen rödbrun, på undre sidan hvitaktig; öfverläppen med en stor 
svart fläck, från hvilken de hvita morrhåren utgå. — Längd omkr. 
2^ fot. 

Bebor hela Afrika och vissa delar af sydvestra Asien. Kan 
inöfvas till jagt. 

12. Sump-loen (Felis Chaus Guld.). Gulgrå med helt små 
öronpenslar och mycket kort svans. — Längd omkr. 2^ fot. 

Förekommer i sumpiga trakter omkring Kaspiska hafvet och 
Aralsjön. Han bildar en öfvergång till de egentliga kattorna. 

I Asien och Afrika lefver dessutom den s. k. Jagtpanthern 
eller Geparden (Cynailurus jubatus Wagl.). Han har en högbent 
gestalt och skiljes från de egentliga kattorna, med hvilka han eljest 
i afseende på hufvudets form, tandbyggnaden och svansens längd i 
det närmaste öfverensstämmer, derigenom att hans klor ej kunna 
indragas. Till färgen är Geparden gulblackig och tätt beströdd 
med svarta fläckar. Han kan lätt tämjas och inöfvas till jagt. 

Slutligen må vi äfven här i korthet omnämna Hyenorna, hvilka 
bilda liksom en mellanlänk mellan katt- och hundslägtet. Från det 
förra skilja de sig hufvudsakligeu derigenom att deras klor ej kunna 
indragas och att de hafva 3 mellantänder på hvardera sidan i båda 
käkarna; från det sednare derigenom att de liksom kattdjuren blott 



*) Die Säugethiere etc. pag. 883 not. 7. 



124 



KOFDJUR. 



hafva 1 knöltand på hvardera sidan i öfverkäken och ingen i un- 
derkäken. Deras tandforniel blifver således: 

1. 1. 3. 1. 6. 1. 3. 1. 1. n . ... , - v- is U-sJ' i 

-TTs: T7 T T äTT— = 34 tander > 
af hvilka kindtänderna äro i hög grad starka. Framdelen af kroppen 
är dessutom mycket högre än bakdelen och halsryggen ofta försedd 
med en slags kort malm, som djuret efter behag kan uppresa. Yicl 
analöppningen hafva de en körtelsäck, som öppnar sig utåt och 
af söndrar en illaluktande materia. 

Hyenorna äro nattliga djur, som hafva sina gömställen i bergs- 
gryt och jordhålor. ])e lefva dels af smärre djur, som de sjelfva 
döda, dels af kadaver. De mest kända äro: 

1. Fläckiga Hyenan (Hy rena crocuta Zimm.). Ljusgrå med 
bruna fläckar. — Längd omkr. 4 fot. 

Förekommer i södra Afrika från Cap ända till Abyssinien. 

2. Striminiga Hyenan (Hysena striata Zimm.). Ljusgrå med 
bruna tvärstrimmor och svart strupe. — Längd 3^ fot. 

Finnes i norra Afrika och vissa delar af Asien. 

6:te Familjen. Hun&arta&e Kofdjur. 

Canina. 

De hundartade rofdjuren, som bilda den andra familjen 
ibland tågångarna, hafva hufvudet mera långsträckt, nosen spet- 
sigare och ett större antal kindtänder än kattdjuren. Såväl i 
öfver- som underkäken hafva de nemligen bakom roftanden på 
hvardera sidan 2 knöltänder, samt framför densamma 3 å 4 
roellantänder. Ögonen temligen små eller af medelstorlek. Öronen 
spetsiga eller afrundade och, hos de vilda arterna, uppstående. 
Benen höga, spensliga; de främre med 5, de bakre med 4 
tår*), hvilka alla äro väpnade med temligen trubbiga, hop- 
tryckta och ej retraktila klor. Svansen lång och, åtminstone 
hos de vilda arterna, yfvig. 

Hithörande rofdjur hafva en större geografisk utbredning än 
de katt-artade och deras natur lämpar sig äfven bättre efter 
olika lefnadsförhållanden ; ty hvarest dessa sednare icke längre 
kunna lefva, der träffar man åtminstone fjellräfvar och vargar. 
Endast loarna dela med dem nästan samma vistelseort. 



*j Hos vissa hundracer finnes på inre sidan af bakfötterna äfven en femte ta, 
kallad sporre. 



■ROFDJUR. 



125 



Orsaken till denna de hundartade rofdjurens större utbred- 
ning öfver jorden torde man äfven få söka i dessa djurs mindre 
granulagerihet i afseende på valet af födoämnen; ty för dem är icke 
en ständig tillgång på färskt byte en ovilkorlig nödvändighet, utan 
de låta sig äfven nöja med sämre kost och förtära icke allenast 
as, utan hemta äfven mångengång sin näring ur växtriket. 

Vargarna ströfva omkring i nästan hela Europa och finnas 
äfven från det mellersta Asien ända till Xshafyet. Afvenså 
förekomma de allmänt i Nordamerika. I norra Afrika finnas 
de äfven, men i Sydamerika ersättas de af en närbeslägtad art. 

Hushunden förekommer i en otalig mängd varieteter och 
racer och har samma geografiska utbredning som menmskan. 
Egentligen vilda hundar finnas sannolikt ingenstädes, men dere- 
mot på flera ställen, såsom t. ex. i södra och östra Ryssland, 
sådana, som i stora skaror kringströfva i ett haifvildt tillstånd 
och både till färg och kroppsställning hafva en viss överens- 
stämmelse med schakalernä. De s. k. vilda hundarna uti Au- 
stralien, på Sundaöarna samt uti Indien och Japan äro i zoo- 
logiskt hänseende ganska tvifvelaktiga djur, och man vet ännu 
icke med visshet livart de rättast böra hänföras. Några ibland 
dem hafva icke engång den tama hundens ljud, utan äro dels 
stumma, dels låta de höra ett gnäll eller tjutande skrik, som 
snart sagdt ingenstädes återfinnes bland deras samslägtingar. 
Den s. k. vilda hund, som finnes i Afrika, synes bilda en öfver- 
gång till hyenorna. Hans läte eller stämma utgör också ett 
mellanting mellan dessa sednares och hushundens. I Amerika 
finnas äfven halfvilda hundar. 

Till denna familj och till vargarnas grupp höra äfven scha- 
kalernä, som öfverallt der de förekomma äro talrikare än deras 
flesta samslägtingar. De hafva sitt egentliga hemvist i Asien, 
ehuru de föröfrigt finnas i östra Europa, Afrika och vissa arter 
äfven i Nord- och Sydamerika. 

Till de hundartade djuren höra slutligen äfven räfvarna, 
som ibland dem bilda en egen sjelfständig grupp. De äro 
till storleken de minsta, till antalet de talrikaste och de 
som hafva den största geografiska utbredningen. Räfvar finnas 



126 



TtOFDJUR. 



nemligen, med undantag af Australien, i alla verldsdelar och 
i de flesta länder från den ena polen till den andra. 

10. flimdslägtet (Canis Linn.). 

Kroppen mer eller mindre undersätsig, med temligen höga 
ben. Hufvudet långsträckt, med utdragen och — åtminstone 
hos de vilda arterna — spetsig nos. Tänderna till antalet 42, 
nemligen : 

2. 1. 3. JL_ 3. 1. 2. 

2. 1. 4, 1. I I 4. 1. 2. 

Framtanderna flikiga*), de yttersta störst. Hörntänderna 
långa, spetsiga och krökta. Mellantänderna på hvardera sidan 
i öfverkäken 3, starkt utvecklade, tilltagande i storlek inåt och 
försedda med en hög spets i midten samt 1 å 2 mycket låga 
spetsar baktill; de främsta ställda nästan i linia med hörntan- 
dens inkant; den innersta snedt ställd, följande roftandens rikt- 
ning**). Mellantänderna på hvardera sidan i underkäken äro 
4 och stå sinsemellan nästan i rak linia, som dock är afvikande 
från roftandens riktning; de hafva nästan samma form som 
mellantänderna i öfverkäken. Roftanden på hvardera sidan i 
öfverkäken stor, aflång och hoptryckt, utåt bugtig, inåt temligen 
slät, samt försedd med 2 spetsar, af hvilka den främre är hög 
och mer eller mindre kägelformig, den bakre låg och bred bildar 
en något snedt ställd skarp egg; emellan dessa spetsar är på 
yttre sidan en fördjupning eller inskärning i tanden; dessutom 
är roftanden på framkantens inre sida försedd med en mer eller 
mindre uppstående häl. Roftanden på hvardera sidan i under- 
käken är nästan lika lång, som roftanden i öfverkäken, samt 
utåt temligen slät, inåt ojemn och föröfrigt försedd med 2 
spetsar, en låg 2-knölig del baktill och en liten mer eller mindre 
uppstående knöl innanför den bakre höga spetsen. Knöltänderna 
i öfverkäken tvärställda, utåt höga — dock lägre än roftanden 
— med 2 knölar innanför ytterkanten, inåt låga, afrundade och 
knöliga. Knöltänderna på hvardera sidan i underkäken 2 låga, 

*) Författaren har dock sett räfkranier, å hvilka framtändernas flikar varit 
ganska otydliga. 

**) Hos tamhunden är denua tand oftast mycket snedt ställd, och derigenom 
afvikande från roftandens riktning. 



R0FDJUR. 



127 



af hviika den främre är oval och mycket större än den inre, 
som är rund. Hos äldre individer äro tandkronorna ofta helt 
och hållet platt-nötta. 

De hundartade rofdjuren sakna i allmänhet den vighet och 
varsamhet, som man finner hos de kattartade, och de hafva 
heller icke i sin gång och i sina rörelser en sådan säkerhet och 
utomordentlig smidighet, som man måste beundra hos dessa 
sednare djur. De äro endast förträffliga springare och för ett 
sådant ändamål har äfven hela deras organisation blifvit af- 
passad. 

Såväl med afseende härpå, som i anseende till skaplynnet, 
visa dessa rofdjur så många olikheter med de föregående, att 
de nästan i allt bilda en motsats till desamma. Med undantag 
af räfvarna, hviika liksom kattdjuren genom list söka bemäg- 
tiga sig sitt byte, jaga dessa djur nästan alltid öppet, mera 
ledda af lukten än af synen. De angripa sitt byte med tän- 
derna, icke liksom kattdjuren i första hand med klorna. Dess- 
utom äro de mera sällskapliga, jaga ofta tillsammans och upp- 
äta gemensamt sitt byte. Spillningen gräfva de icke ned, liksom 
kattdjuren, utan lägga den vanligen på stenar och tufvor. 

Många arter låta med lätthet tämja sig och blifva ofta sin 
egare mycket tillgifna. 

Man kan indela hithörande arter i tvenne grupper, nemligen : 

1 :sta Gruppen. Vargar och Hundar (Canis). Pu- 
pillen i ögat rund. Ofra roftandens häl bildar ingen 
uppstående tandformig knöl. Näsbenen sträcka sig 
längre inåt pannan än öfverkäksbenen. Svansen 
kortare än halfva kroppslängden. 

1. Vargen (Canis Lupus Linn.). Rostgrå; ryggen med 
svart inblandning; nosen, örontrakten, kroppssidorna och benen 
gulaktiga; svansen hängande, långhårig med svart spets; öronen 
uppstående; ögonen snedt sittande. — Längd omkr. 4 fot. 

Yargen har, i afseende på kroppsställning och storlek, 
mycken likhet med en stor fårhund. Halsen och de främre 
kroppsdelarna äro i allmänhet mycket starka och muskelfulla. 
Hårbeklädnaden är isynnerhet vintertiden tät och yfvig, be- 



128 



Il O F D JUR 





Vargens kranium: a, öfverkäkbe- 
net; — b, mellankäkbenet, hvaruti 
framtänclerna aro fastade ;[ — c. näs- 
benen, som vid d skjuta längre inåt 
pannan än öfverkäkbenen; — e, 
pannbenens ögonutskott; — f, tin- 
ningbenet; — g, foramen infraor- 
bitale. 



V ar gr 



stående dels af en mycket lin ull, 
dels af längre och gröfre hår. Färgen 
är ombytlig efter årstiderna: om vin- 
tern mörkare, stötande i grått, om 
sommaren ljusare, med en rödgrå an- 
strykning. Honorna skilja sig ifrån 
hannarne äfven derigenom att de hafva 
nosen mindre tjock, svansen smalare 
och kroppsbyggnaden .i allmänhet vek- 
ligare. 

Vargungarna äro i början eller 
såsom mycket späda till färgen svart*? 
aktiga med svart svansända; men 
sedan de uppnått en längd af omkring 
2 fot blifva de gulgrå, ofvan svart- 
grå med svart haka och svarta läppar, 
samt hafva dessutom en svart fläck 
på länden, en dylik på midten och 
en i spetsen af svansen. 



ROFDJUR. 



129 



Vargen var redan känd i de äldsta tider. Aristoteles 
kallar honom Lykos och Plxnxus anför honom under namn af 
Lupus. Han förekommer numera, med få undantag, öfver hela 
Europa, i norra och mellersta Asien samt, enligt Wagner, 
äfven i Nordafrika. Den i Nordamerika förekommande vargen 
har af Richardson blifvit ansedd såsom en skild art och be- 
skrifven under namn af Canis occidentalis; men andra zoologer 
hålla honom dock blott för en nordisk formförändring af den 
vanliga vargen. 

1. Från de brittiska öarna äro vargarna sedan lång tid till- 
baka redan försvunna. Ar 1577 omtalas de för sista gången såsom 
en landsplåga i Skottland och 1680 skjöts den sista vargen der- 
städes. Uti Irland funnos de ända tills i början af förra århun- 
dradet och voro så talrika att man fann sig nödsakad att anställa 
formliga utrotningskrig emot dem. I Januari månad, som fick namn 
af vargmånad, voro de isynnerhet fruktade. Englands krönika om- 
talar 1281 för sista gången stora, ödeläggande vargskaror. 

På fastlandet aflupo dock de anställda försöken att utrota var- 
garna mer eller mindre ogynnsamt. I Frankrike hade man fast- 
ställt stora premier för h varje dödad varg och i de delar af landet, 
som voro mest hemsökta af vargarna, bildade sig större och mindre 
sällskaper i ändamål att utrota dessa skadedjur; men likväl inträf- 
fade dock årligen att t. o. m. menniskor blefvo af dem anfallna 
och dödade. Krig och inbördes oroligheter bidrogo vid den tiden 
i hög grad till vargarnas förökande. Yid slutet af den franska 
revolutionen blef år 1797, till följd af en allmänt anbefalld jagt, 
icke mindre än 7,351 vargar dödade. Vid trettioåriga krigets ut- 
gång hade äfven vargarna ansenligt förökat sig i Tyskland, och den 
stora arméens återtåg från Ryssland 1812 åtföljdes af otaliga varg- 
skaror. I Preussen utbetaltes från 1815 — 1819 i skottpenningar 
för dödade vargar omkring 4,618 Thaler. I Liftland anställde var- 
garna 1822 stora härjningar. Såsom exempel härpå vilja vi anföra 
följande husdjur, som af dem blefvo dödade: 1,841 hästar, 1,807 
kor, 733 kalt var, 15,182 får, 726 lam, 2,545 getter, 183 kil- 
lffigar, 4,190 svin, 312 grisar, 703 hundar, 673 gäss och 1,243 
höns. Enligt Linné var vargen i början af förra århundradet ett 
sällsynt djur hos oss, och Pontoppidan säger äfven att inga vargar 
funnos vester om norrska fjellryggen före krigståget 1718. Nu 
är emellertid vargen allmän både i Sverige och Norige, liksom han 
var på 1500-talet. Det vill derföre synas, att vargarna, såväl hos 
oss, som i andra länder, under vissa perioder varit vida talrikare 
än under andra. 

Zool. 1. Däggdjur. 9 



130 



ROFDJUR. 



På öarna i meclelhafvet, såsom på Greta, Corsika och Sar- 
dinien, lärer det aldrig funnits några vargar. På Danska öarna, 
äfvensom på Island ocli Grönland (enligt Olafsen och Cranz) 
finnes det heller inga. 

Hos oss förekommer vargen öfver hela landet, från Skåne 
ända till de lappländska fjelltrakterna. Talrikast finnes han 
dock i de mellersta och norra provinserna. 

Om sommaren vistas vargarna helst uti stora och ödsliga 
af vindfällen och täta busksnår uppfyllda skogar, uti hvilka de 
alltid finna säkra och omtyckta gömställen. Aro derjemte så- 
dana skogar uppfyllda af kärr, myrar och vattendrag, är det 
så mycket bättre. Om vintern åter, i synnerhet vid köld och 
svårt väder, draga sig vargarna mera åt slättbygden och nalkas 
befolkade trakter. 

Vargen är näst björnen det största och starkaste rofdjur i 
Europa och anställer i allmänhet vida större förödelser än denne. 
Han har ett dystert, frånstötande väsende, skarp hörsel och syn 
samt derjemte ett fint väderkorn. Då han tillika, ansatt af 
hunger, är i hög grad rofgirig, slug, djerf och tilltagsen, be- 
röfvar han vanligen med lätthet icke blott skogarna en stor 
mängd af deras yppersta villebråd, utan anställer äfven betyd- 
liga härjningar bland landtmannens boskapshjordar och tamdjur 
samt undansnappar dessutom mångengång jägarens hundar. 
Härigenom gör han sig i hög grad förtjent utaf att intaga en 
framstående plats bland landets mest skadliga rofdjur. 

I allmänhet visar sig vargen feg och lättskrämd, men 
drifven af hunger är han deremot, såsom redan blifvit nämndt, 
ganska djerf och stundom t. o. m. så närgången, att han an- 
griper hästen för slädan. Blott ytterst sällan har man under 
sådana förhållanden exempel på att han anfallit menniskor. 
Det är i synnerhet under kalla vintrar med mycken snö och yr- 
väder, som han är mest fruktansvärd; helst emedan flera vargar 
då vanligen bruka slå sig tillsammans på ströfpartierna och med 
hejdlös giupskhet döda allt lefvande, som kommer i deras väg. Det 
händer äfven vid sådana tillfällen att de besöka gårdarna och bryta 
sig in i ladugårdshusen, till hvilka de eljest endast med mycken 



ROFDJUR. 



131 



försigtighet och varsamhet pläga närma sig. Åfven har man 
icke så få exempel på att den starkare vargen vid häftig hunger 
angripit och uppätit den svagare eller sårade kamraten, och att 
han då icke heller skonat de andra rofdjuren. Till och med 
björnen och loen gå ej säkra för en mängd hungriga vargar. 
Man har flera exempel på att dessa djur vid dylika anfall fått 
duka under. 

Vargen behöfver vanligen ett ganska ansenligt mål för att 
blifva mätt. Han tillgriper derföre helst större djur, såsom tam- 
boskap, får, svin, äfvensom elgar, renar, rådjur o. s. v. 
Men i brist deraf håller han äfven tillgodo med det mindre ville- 
brådet, såsom harar, fogel och dylikt. 

Då vargen skall fånga ett djur, söker han att smygande 
lura sig på detsamma för att sedermera med några väldiga 
språng komma det inpå lifvet. Lyckas han ej att genast gripa 
sitt byte, förföljer han det alltid, för att om möjligt upphinna 
detsamma. Aro flera vargar tillsammans plägar vanligen en af 
dem följa spåren och de öfriga på omvägar söka att genskjuta 
det flyende djuret. Hästar och andra större djur drifva de ofta 
ut i något djupt kärr eller mosse, för att så mycket säkrare 
få dem i sitt våld. 

Vargen anfaller vanligen sitt byte vid strupen. Större djur, 
som han på detta sätt angripit, släpa honom ofta med sig ända 
till dess att de sjelfva af matthet och blodförlust störta till 
marken. Sedan detta inträffat, plägar han först förtära deras 
ädlare, blodfullare delar; men derefter får äfven en god del af 
det öfriga gå samma väg, till dess han blifver mätt. Åter- 
stoden gömmer han tills hungern ånyo tager ut sin rätt. Afven 
då han finner sig mindre säker och icke tror sig ostördt kunna 
förtära sitt byte, der han fångat detsamma, bortbär han det 
merändels till något busksnår i närheten. 

Han har en ganska ansenlig styrka. Med ett får i gapet 
springer han utan möda, 

Då tillfälle yppar sig, dödar vargen, i likhet med loen, en 
hel mängd djur, det ena efter det andra, innan han gifver sig tid 
att på allvar börja sin måltid. Endast då han är mycket ut- 
svulten, stillar han sin hunger med det först fällda djurets blod, 



132 



ROFDJUÄ. 



men fortsätter dock genast derefter blodbadet. Det har till och 
med någongång inträffat, att han på en enda natt kunnat döda 
ända till ,30 stycken tama renar. I fjelltrakterna är han också 
lapparna till otrolig skada. Han lemnar aldrig deras renhjordar 
ur sigte, utan så snart något djur blifvit efter eller skilt sig 
från de öfriga, eller så snart han osedd af väktarne kan 
nalkas och intränga i hjorden, är han alltid färdig att plundra 
och anställa förödelse. 

På åtel går vargen ganska ofta, synnerligen under sträng 
köld, och besöker densamma lika gerna äfven sedan den blifvit 
skämd. 

Om dagen håller vargen sig vanligen dold i den otillgäng- 
ligaste delen af skogen, oftast i ett busksnår eller på någon 
skogsholme i ett kärr eller en mosse. I skymningen eller om 
natten ströfvar han deremot omkring för att söka sin föda. 

Vargarna äro mycket fallna för ströftåg. Om vintern märker 
man icke så sällan under bevakningen af betade jagtplatser, att 
de, oaktadt den stora tillgången på föda, företaga ganska regu- 
liera vandringar, samt att de dervid ständigt begagna ungefär 
samma »stråk», så att man ofta plägar kunna bestämma t. o. 
m. dagen när de åter skola infinna sig. Detta sker vanligen 
efter 8 — 14 dagars förlopp. Endast de vargar, som äro födda 
i närheten af jagtplatsen, der de redan ifrån ungdomen blifvit 
vanda vid öfverflöd på föda, pläga förhålla sig mera stilla. 
Emot våren, isynnerhet straxt efter parningstiden, företaga äfven 
de vargar, hvilka eljest icke långt ifrån hafskusten hafva sina 
tillhåll, vandringar till skärgården och ofta temligen långt ut i 
hafvet, samt återvända sällan derifrån förrän isen bryter upp. 
Man antager, att ändamålet med dessa ströftåg afser åtkom- 
sten af skälungarna, som under denna årstid äro helt späda. 

Med hunden lefver vargen i en afgjord fiendskap; allestädes 
hvarest dessa djur träffa hvarandra kämpa de på lif och död. 
Vargen uppäter den besegrade hunden, men denne sednare, 
såsom segervinnare, lemnar den söndersargade vargen till pris 
åt dennes egna glupska likar. Men trots denna medfödda 
fiendskap, har man dock exempel på, att hundar och i fången- 



ROFDJUR. 



133 



skap hållna vargar parat sig med hvarandra och framfödt en 
afkomma, som sedan vidare kunnat fortplanta sig. 

I fångenskap blifver vargen, om han tages såsom ung, till 
en början ganska tam, men sedan han blifvit äldre och hans 
obändiga lynne någon gång fått tillfälle att bryta ut, återgår 
han gerna till sin naturliga vildhet. Särdeles aktsam bör man 
vara att i fångenskap hållna vargar icke måtte återfå sin fri- 
het; ty sedan dessa en gång vant sig att ej frukta för menni- 
skor, stegras deras djerfhet i hög grad och de blifva då ofta 
mångdubbelt farligare, än om de ständigt lefvat i sitt vilda tillstånd. 

Under vargens parningstid, som infaller i Februari — de 
äldres något tidigare än de yngres — åtföljes honan oftast af 
flere hannar, hvilka sins emellan föra en blodig strid. Med den 
segrande sker parningen, som tillgår på samma sätt som hos 
hundarna, nemligen att könen under sjelfva akten hänga till- 
sammans med hvarandra. 

Honan går drägtig i 9 veckor *), hvarefter hon föder 5 å 
6, stundom ända till 9 ungar, som äro blinda de 10 å 11 
första dygnen. 

Ungarna läggas vanligen i den aflägsnaste och mest otill- 
gängliga delen af skogen, i något tätt snår, under trädrötter, i 
en bergsklyfta, jordhåla eller dylikt. 

I sjelfva boet eller lägerstället tillreder honan en mjuk bädd 
af mossa och brukar äfven i närheten af detsamma afbita i 
vägen varande ris och qvistar. 

Ungarna, som däggas af modren i 6 å 8 veckor, vårdas af 
henne med stor omsorg. 1 likhet med hunden och sina öfriga 
samslägtingar bär hon bort dem i munnen från ett ställe till 
ett annat, om hon märker att de äro upptäckta eller utsatta 
för någon fara. 

Efter en månads förlopp lemna ungarna lyan och vänja 
sig sedermera snart att följa föräldrarna på deras utflygter och 
ströftåg. I början fångas derunder endast mindre djur, men 
snart nog äfven större. Modren åtfölja de till nästa parnings- 



*) Uppgifterna angående längden ' af varghonans drägtighetstid äro olika 
hos olika författare. Nilsson och Giebel m. fl. uppgifva densamma till 
9 veckor, Buffon, Jester och Döbner till omkring 14. 



134 



ROFDJUR. 



Fig. 84. 



tid, då de uppnått en sådan storlek att de sjelfva ega förmågan 
att fortplanta sig. 

Vargen skäller aldrig, utan har blott ett tjutande läte, som 
han isynnerhet låter höra vid häftig hunger, under stark köld 
eller då man fråntagit honom ungarna. Dessa sednare låta stun- 
dom höra ett eget gnisslande läte, då föräldrarna tillfälligtvis 
lemnat dem ensamma. 

Vargens högsta ålder uppgifves till 15 å 20 år. 

Spåren likna dem 
af en större hund, men 
märkena efter tramp- 
knölarna äro icke så 
korta och breda som hos 
denne, utan mera långa 
och smala. Dessutom 
stå de mera tillsam- 
mans och märkena efter 
klorna framträda mera 
tydligt. Vargen är säl- 
lan flygtig, som man sä- 
ger, utan trafvar för 
det mesta. Spåren stå 
hår/Sk. spår: 1 snö ellcr mjukare mark; ~ 2 ' pä derföre vanligast uti en 

rät linia efter hvar- 
andra och likna endast undantagsvis etc flygtigt räfspår. 

Då flera vargar följas åt, märker man vanligen, medaii 
marken är snöbetäckt, att de gå i hvarandras spår, så att det 
ser ut liksom blott en enda varg hade passerat. De skilja sig 
dock alltid åt så snart de komma ut på banäde vägar, då de 
hoppa öfver gärdesgårdar eller öfverstiga något annat hinder. 

Skinnet är visserligen i värde, ehuru numera mindre än 
fordom, då pelsplagg deraf allmänt voro i bruk. 

2. Hunden (Canis familiaris Linx.). Kroppsfärgen olika; 
svansen uppåt krumböjd. — Längd olika. 

Hundens skelett- och kranieform, såväl som dess tandbygg- 
nad, öfverensstämmer i det närmaste med samma delar hos vargen 
och schakalen. Dock är det lika litet möjligt att på grund utaf 




ROFDJUR. 



135 



de likheter, som förefinnas å dessa delar, förena honom med någon 
vild vargart, som att å andra sidan med fullkomlig säkerhet 
skilja honom såsom en egen sjelfständig art; ty pä samma gång 
som hunden i många fall närmar sig vargarna och schakalerna, 
sä bibehåller han ändå alltid vissa för honom karakteristiska 
egenskaper, som aflägsnar honom från dessa djur. Våra euro- 
peiska hundar stå i afseende på kraniets byggnad midtemellan 
vargen och schakalen, dock så, att de än öfverensstämma mera 
med den ena, än med den andra. Näsbenen sträcka sig i de 
flesta fall något längre in åt pannan än öfverkäkbenen, men 
hos intet hundkranium har man dock funnit att de gått så långt 

in, som förhållandet är hos vargen. Någon gång sträcka sig 

.0.0" 0 
dessa ben, liksom hos fjellräfven, lika långt inat pannan. A 

korta, hopträngda kranier, utvidgar sig öfverkäken, liksom hos 
vargen, straxt framom den inre mellantanden, så att denna tand 
far en ganska sned ställning, och detta är förhållandet såväl å 
stora som små hundkranier. A långsträckta kranier är denna 
utvidgning deremot ganska svag eller stundom, såsom hos scha- 
kalen, knappt märkbar. I detta fall afviker den inre mellan- 
tanden i sin riktning föga från de öfriga. Framtänderna äro 
flikiga liksom hos vargarterna, men flikarna äro alltid mindre 
och svagare än hos den vanliga vargen. 

I afseende på storlek, kroppsform och färgteckning varierar 
hunden på mångfaldigt olika sätt. De förnämsta hundracer, 
som förekomma hos oss, äro (enligt Nilss. Skand. Fauna) 
följande : 

A. Medelmåttigt stora eller små me cl af rundade, 
hängande öron och utdragen nos, samt in- 
nersta tån eller sporren på bakfoten för- 
sedd med klo. Fin lukt, men tern li gen slö 
syn. Hit höra: 

1. RappliÖnslmnden : med hängande läppar och stora öron. 
Häraf finnas två slag, en långhårig och en kortliårig. Afvenså 
förekommer hos oss ett annat slag af rapphönshund, med sma- 
lare nos och kortare läppar, som bildar en öfvergång till 
stöfvaren. — Rapphönshundens bestämmelse är att uppsöka 
och göra stånd på fogel. 



136 



ROFDJUR. 



2. Spaniel: med kortare läppar, mycket stora öron och 
fin, stundom något krusig hårbeklädnad. — Denna hundrace är 
utmärkt för sin tillgifvenhet mot egaren. 

3. Stöf våren: med spetsigare nos, kortare läppar och mindre 
långsträckt kropp än rapphönshunden; benen vanligen till en 
del gula eller hvita, samt öfver hvardera ögat en liten rund, 
gul fläck. — Stöf vårens bestämmelse är att upp vädra spåren af 
vilda djur, och sedan, då dessa blifvit uppstötta, under skall 
förfölja dem. 

Vi hafva 2:ne hufvudracer af dessa hundar, nemligen: 

a) Tyska Stöfvaren: vanligen rödbrun med hvita ben; 

något större än 

b) Småländska Stöfvaren: vanligen svart, med nosen, un- 

dre kroppsdelarna och benen gula eller rödbruna; 
kroppsbyggnaden fast, bringan bred. — Han skäller 
äfven fogel och kallas derföre på vissa ställen fogelhund. 

4. Taxen: med långsträckt kropp och korta ben, af hvilka 
de främre antingen äro raka eller vanligen inåt böjda; huden 
ligger merändels löst omkring kroppen. — Användes på gräf- 
ling, utter och räf, hvilka han utdrifver genom att inkrypa i 
deras lyor. 

B. Stor växta som vargen, med tjock nos och 

hängande öron; benen höga; fäll en grof. 

5. Dalbohunden : hufvudet, som har stark sänkning emellan 
ögonen, ganska bredt med kort och tjock nos, samt stora och 
hängande öron; ryggen och svansen långhåriga; benen grofva; 
färgen ofta svart, undre kroppsdelarna, nosen och benen gul- 
aktiga. — Förekommer på Dal, i Bohuslän och Wermland. 

6. Blodhunden eller Slagtarhunden : öfverläppen bred och 
hängande; benen muskulösa; bröstet bredt; färgen hos den 
rena racen brun eller gråbrun med större svarta fläckar. 

7. Engelska Doggen: ined tjock och kort nos; läpparna 
mycket tjocka och hängande; ögonbrynen utstående; öronen 
medelmåttiga; benen muskulösa. 

C. Kroppen långsträckt med veka lifvet uppdra- 

get och bågböjd länd. Hufvudet långdraget 



ROFDJUE. 



137 



med smal och spetsig nos samt korta ocli 
till hälften hängande Öron. Benen höga. 
Svansen lång och smal. Syn och hörsel 
skar p a , m e n 1 u k t e n s 1 ö. — Användas till hets- 
jagt. Haraf finnas 2 slag, nemligen: 

8. Vanliga Vindthunden: med släta hår. 

9. Ryska Vindthunden: med långa, mer eller mindre kru- 
siga hår. 

D. Till. storleken medelmåttiga eller små, med 

spetsig nos, små upprätt st ående eller till 
hälften hängande öron, samt vanligen 
1 å n g h år ig sv an s. — Häraf finnas flera slag, såsom : 

10. Bandhunden : till färgen och hårbeklädnaden af mång- 
faldigt olika slag. 

11. Fårhunden: med spetsiga, vanligen upprättstående eller 
blott i spetsen något hängande öron; håren på de undre kropps- 
delarna och bakpå benen längre än på den öfriga kroppen. — 
Fårhunden är utmärkt genom sin vaksamhet och användes till 
att vakta fårhjordar. 

12. Lapphunden: med långsträckt kroppsbyggnad och upp- 
stående öron; fällen långhårig, synnerligen på undre kropps- 
delarna och svansen. — - Användes till att vakta renhjordarna. 

13. Björnhunden: med upprättstående öron och spetsig 
nos; kroppen långsträckt och täckt af långa, strafva, raka eller 
krusiga hår; svansen lång och långhårig. — Mycket närslägtad 
med lapphunden; användes till björnjagt. 

14. Isländska Hunden: med långsträckt och täthårig kropp, 
spetsig nos, upprättstående eller blott i spetsen hängande öron, 
samt med den långhåriga svansen af halfva kroppens längd. 
Ungefär af räfvens storlek. — Användes vid Norig.es klippiga 
kuster till jagt efter Lunnefogeln och andra simfoglar, som lägga 
sina ägg i hål och springor på klipporna. 

E. Underkäken skjutande framom öfverkäken. 

Nosen kort och tjock. Öronen små, upp- 
rättstående eller till hälften hängande. 



138 ROFDJUR. 

15. Bull-Doggen: med stark kroppsbyggnad, tät och kort 
hårbeklädnad, muskulösa ben, kort hals, samt tjocka och hän- 
gande läppar. 

16. Mopsen: till kroppsbyggnaden och föröfrigt till sitt 
yttre lik föregående, men betydligt mindre. 

F. Hit höra: 

17. Pudeln: med rundadt hufvud, utdragen nos, breda och 
hängande öron, undersättsig kropp, korta ben och ullig hårbe- 
klädnad. — Pudeln anses för en af de mest läraktiga af alla 
hundar. Till vattenfogeljagt är han ganska användbar. 

18. Dvergpudeln: med på öronen länga rakt nedhängande 
hår; liknar föröfrigt föregående, men är mindre. 

Utom dessa hundar finnas en hel mängd andra af mång- 
faldigt olika slag, för hvilka det skulle blifva alltför vidlyftigt 
att här närmare redogöra. 

1. De vigtigaste hundracer, som hos tyska författare merän- 
dels pläga omtalas, och som äfven till största delen förekomma 
hos oss, äro följande: 

A. Hushundar. 

a) Vakthundar: 

Vallhunden (C. f. domesticus); Spetsen eller Pomeranska hun- 
den (C. f. pomeranus); Isländska hunden (C. f. islandicus); Band- 
hunden (C. f. villaticus); Slagtarhunden (C. f. lanarius); Vildsvins- 
hundar, hvilka äro af tvenne slag: a) sådana, som uppsöka vildsvinen 
(C. f. aprius) och sådana, som angripa desamma (C. f. suillus); 
Bulldoggen (C. f. molossus); Dubbelnosad hund med simhud på alla 
fötterna (C. f. palmatus); Engelsk Dogg (C. f. anglicus). 

b) Kammarhundar: 

Mopsen (C. f. fricator); Bastardmops (C. f. hybridus); Pudeln 
(C. f. aquaticus); Sidenhunden (G. f. extrarius) med en lång, fin 
och sidenartad fäll; Vaktelhunden (C. f. brevipilis); Råtthunden (C. 
f. gryphus). 

c) Knähundar: 

Bologneserhunden (C. f. melitaeus); Lejonhunden (C. f. leoni- 
nus); Harlekinshunden (C. f. variegatus); Turkiska eller nakna 
hunden (C. f. asgypticus). 



ROFDJUR. 



139 



B. Jagthundar. 

a) Vanliga: 

Stöj "våren (G. f. sagax); Newfoundlandshunden (C. f. novre terrae), 
med en slags simhud mellan tårna; Parforcehunden (C. f. gaUicus); 
Schiveisshunden (C. f. sanguinarius), som endast begagnas på blod- 
spår; Rapphönshunden (C. f. avicularius); Danska Doggen eller 
Blendlingen (C. f. danicus); Utterhunden (C. f. platyurus), med 
platt svans; Taxen (C. f. vertagus). 

b) Vindtliundar: 
Vanliga Vindthunden (C. f. grajus); Lilla Vindthunden (C. f. 
italicus); Stora Vindthunden (C. f. hybernicus); Kurshunden (C. f. 
cursorius). 

Utom dessa hundar, förtjena äfven följande lokalracer att an- 
föras, nemligen: 

Varghunden (C. f. luparius), som på Pyrenéerna och Alperna 
fordom begagnades vid varg- och björnjagter; Eskimohunden (C. f. 
borealis), begagnas af Eskimoerna dels till jagt, dels såsom last- och 
dragdjur; han skäller icke; Otaheitiska hunden (C. f. otahitensis) 
på Nya Seland, Sällskaps- och Sandviksöarna; Spartanska hunden 
(C. f. spartanus), de gamla Grekernas jagt- och vakthund; Albane- 
siska hunden (C. f. Albanus), den största bland alla hundar; Cala- 
briska hunden (C. f. calabrius), herdehund uti Italien; Puckelhunden 
(C. f. gibbosus), i Mexiko. Den stora S:t Bernhardshunden (C. f. 
S:t Eernhardi), som vid klostret S:t Bernhard begagnades att upp- 
söka vilsekomna och förolyckade vandrare, är numera utdöd. 

2. Så kallade vilda hundar förekomma här och livar. Ibland 
dessa är Nya Hollands Dingo (C. Dingo) anmärkningsvärd. Han 
är af fårhundens storlek, har kraftiga och starka ben, bredt hufvud 
med spetsig nos, korta, spetsiga, upprättstående öron, temligen lång 
och yfvig svans, lång, sträf och tät pels, som ofvan är rödgul, på 
sidorna blekare, under hvit. Han lefver dels fritt, dels såsom ett 
slags tamdjur hos infödingarna. En annan hund, Nippon (C. 
Nippon), som mycket liknar denne, bebor de Japanska öarna. Den 
Abyssiniska hunden (Canis simensis), hvilken äfven till storleken 
liknar en fårhund, är mera vekt byggd, med öronen och näsan 
samt den tjockhåriga, yfviga svansen liknande räfvens. Han är till 
färgen brunröd, under hvit med svart svansända och lefver i Abys- 
siniens bergstrakter, der han jagar får och mindre villebråd. 

I afseende på hundens utbredning öfver jorden vilja vi 
blott tillägga, att han finnes nästan allestädes hvarest menni- 
skor bo, och är ett husdjur såväl hos de råaste, som hos de 
mest bildade nationer. 



140 



ROFDJUll. 



Hunden har långt före den historiska tiden varit männi- 
skans trogne följeslagare och hans egen historia är af denna an- 
ledning insvept i ett dunkel, som troligen aldrig tillfyllest skall 
kunna genomträngas af naturforskningens ljus. Också har äfven 
den frågan hvarifrån hushunden härstammar länge utgjort ett 
ämne för en mycket ifrig diskussion bland naturforskarna, utan 
att ännu tillfredsställande hafva blifvit besvarad. Några hafva 
uttalat den åsigten att vargen, schakalen eller räfven skulle 
vara hundens stamföräldrar, andra att en ursprungligen vild 
stamart förefunnits, som af instinkt sällat sig till menniskan, 
och som hon redan vid sitt första uppträdande af behof till- 
egnat sig, och åter andra vilja antaga, att flera ursprungliga 
hundarter förekommit, hvilka sedermera efter domesticeringen 
genom parning sinsemellan eller med andra arter af sitt slägte 
frambringat de otaliga hundracerna. 

1. En märkvärdig omständighet, säger Prof. Blasius, som man 
härvid i främsta rummet icke far förbise är, att nästan allestädes, 
hvarest inga representanter af vargarnes grupp i vikit tillstånd före- 
komma, inga hundar heller finnas. Ritter gör oss uppmärksamma 
pä, och det har äfven blifvit bestyrkt af andra forskare, att i hela 
Ostindien icke finnas några hundar och att till och med i alla tro- 
piska länder öster om Bengalen, uti Ostindien och på omkring- 
liggande öar icke engång en enda art af hela hundslägtet blifvit 
anträffad. Härutaf visar det sig således att hundens utbredning 
står i ett närmare samband med de vilda vargarternas, och man har 
äfven gjort den intressanta iakttagelsen, att hundarna mångenstädes, 
der de förekomma, icke allenast närma sig de i samma land inhemska 
vargarterna i afseende på kraniets byggnad, utan att de dessutom, om 
de någongång öfvergå i ett förvildadt tillstånd, äfven småningom i 
afseende på sitt yttre antaga en öfverraskande likhet med desamma. 
Detta gäller icke blott med hänsyn till färgen, utan äfven med af- 
seende på hela kroppsgestalten, hårbeklädnaden, de upprätta, spet- 
siga öronen o. s. v. 

Redan Olivier anmärkte, att hundarna i närheten af Con- 
stantinopel liknade schakalerna. I sydliga och ostliga delarna af 
llyssland gifves det äfven, såsom redan förut blifvit omtaladt, till 
hälften förvildade hundar, hvilka i stora, tallösa flockar löpa om- 
kring och, såväl i afseende på färgen, som kroppens gestalt och 
öronens form vanligen hafva en förvillande likhet med schakalerna. 

Det är redan omtala};, att bastarder af hundar och vargar före- 
komma; dylika äro heller icke sällsynta af hundar och schakaler, 



ROFDJUR. 



141 



och man påstår sig till och med hafva exempel på bastarder, upp- 
komna genom hundens och räfvens parning. 

Skulle man nu efter dessa antydningar, anmärker vidare Prof. 
Blasius, vilja göra sig den frågan, huruvida hunden, liksom vargen, 
schakalen och räfven, är en skild och sjelfständig art, så vore det 
i sanning svårt att derpå gifva ett jakande svar. Intet enda i vildt 
tillstånd förekommande djur visar i afseende på den absoluta kropps- 
storleken, kraniets form och den allmänna kroppsbyggnaden sådana 
betydande olikheter som hundarna. Afven ibland de öfriga hus- 
djuren, hästen, oxen, fåret och svinet, hos hvilka man måste an- 
taga, att arten, ehuru den genom domesticeringen visserligen under- 
gått någon förändring, dock ännu i och för sig bevaras oförfalskad, 
kan man icke uppvisa sådana motsatser. Men likväl kan man dock 
svårligen biträda deras åsigt, som antaga flera ursprungliga stam- 
arter. Det synes förhålla sig på samma sätt med de särskilda hund- 
racerna, som med de olika menniskostammarna, att man icke annat 
än vilkorligt ibland desamma kan fastställa några bestämda art- 
skilnader. Här föreligger sålunda uppenbarligen ett faktum, som 
icke går parallelt med de förhållanden, som man eljest blilver varse 
i naturen eller som uppstå under kulturens inflytande. 

Att man icke kan tala om en stamart för hunden i samma 
bemärkelse som för hästen, fåret och andra tamdjur, bör livar och 
en lätt kunna inse; ty ehuru, såsom redan blifvit nämndt, det icke 
finnes någon enda vild djurart, hvilken i tamt tillstånd har att 
framvisa så mångfaldigt olika former som hunden, så finnes det, 
om man än förbiser alla oväsendtligheter och af kulturen beroende 
förhållanden, i hela naturen heller intet djur, som helt och 
hållet öfverensstämmer med honom. Men, oaktadt detta, kan 
man dock icke heller biträda deras åsigt, som anse, att stam- 
men för ett sådant djur skulle hafva funnits, ehuru den nu- 
mera öfver hela jorden är utdöd. Om man härvid blott tager 
den omständigheten i betraktande, att utrotandet af de i för- 
vildadt tillstånd i olika delar af jorden förekommande hundarna 
numera är nästan en omöjlighet, så skall man äfven lätt förstå 
huru betydligt svårare det skulle hafva varit att redan tidigt å alla 
orter utrota den ursprungligen vilda stamarten; ty att en sådan 
ännu i våra dagar oupptäckt eller förbisedd skulle någonstädes 
finnas, har man föga skäl att antaga. 

Så länge man derföre på naturforskningens område vill söka 
svaret på denna fråga, så blifver det helt visst ingen annan ut- 
väg, än att biträda den åsigt, som Pallas redan hyste, nemligen 
att hushundens ursprung är att söka i domesticeringen och par- 
ningen mellan de i de särskilda länderna ursprungligen förekom- 
mande vargarterna. 



142 



ROFDJUR. 



Dessa äsigter, som Prof. Blasius till denna frågas belysning 
uttalat, hafva, såsom vi redan antydt, af flere andra zoologer, livilka 
sysselsatt sig med forskningar i denna riktning, icke blifvit fullt 
delade. Sålunda anser Prof. Giebel, att de s. k. vilda hundarna 
möjligen med mindre skäl blifvit uppförda såsom sjelfständiga arter, 
än många af de anförda tamhundarna, emedan de i afseende på 
den yttre gestalten äro föga olika och från många bland de tama 
hundarna mindre skilda än t. ex. vindthunden från bulldoggen, 
taxen från islandshunden o. s. v. I anledning härutaf uppställer 
han också den frågan, huruvida dessa och flera andra racer af hus- 
hunden äro att anse såsom ursprungligen skilda arter eller blott 
såsom olika former af en och samma. 

v. Tschudi var den förste, som trodde sig kunna visa den 
specifika skilnaden emellan tvenne ursprungligen inhemska ameri- 
kanska hundarter. Den ena af dem, eller den under namn af egyp- 
tiska eller turkiska hunden bekanta C. f. caraibicns, fann Columbus 
vid sin ankomst till de vestindiska öarna, Cortez i Mexiko och 
Pizarro i Peru. Genom sin hårlösa kropp är denna hund mycket 
ömtålig för kyla och kan derföre icke uthärda annat än i varma 
kustklimater. Den andra, Inkahunden, C. f. Ingce, (med litet 
hufvud, skarpt tillspetsad nos, små spetsiga öron, undersättsig kropp, 
långa ben, långhårig fäll af dunkelt ockragul färg med svart schat- 
tering), träffade v. Tschudi såsom mumie uti de lång tid före Eu- 
ropéernas invandring af Peruanerna anlaggda grafvar. Hundar af 
denna race bevaka ännu i dag indianboningarna i Sierra och hjor- 
darna i Puna. Deras lömska blick, deras vildhet, deras oförvä- 
genhet, till och med mot de mest öfveiiägsna fiender, äro hos dem 
ganska utmärkande egenskaper. 

v. Tschudi har äfven uttalat den åsigten att de mest karak- 
teristiska racer af hushunden skulle vara afkomlingar från ursprung- 
ligen skilda stamarter och Prof. Giebel m. fl. zoologer äro äfven, 
af lika mening. Ibland de skäl, som blifvit anförda häremot, är 
äfven det kända förhållandet, att en fruktbar afföda uppkommer 
genom parning emellan dessa racer. Men denna omständighet har 
man icke velat anse fullt tillräcklig för att vederlägga ett sådant 
antagande. De särskilda hundracerna para sig visserligen och föda 
fruktbara bastarder både sinsemellan och med andra arter af sitt 
slägte; men det finnes ju äfven fruktbara bastarder bland många 
andra djur. Hos hundarna återfinner man den fruktbara samman- 
manblandningen i dess högsta potens; deras lefnadssätt och na- 
turell äro också, liksom deras fysiska anlag och egenskaper, de 
mest bildsamma bland alla djurs. Äfvenså anser Prof. Giebel 
att den exempellöst stora mångfalden af olika former, de öfver- 
raskande yttre olikheterna i kraniets och skelettets byggnad tala 



ROFDJUR. 



143 



vida mera bestämdt för en specifik söndring, än de fruktbara ba- 
starderna för en sammanföring, ocli att naturen sjelf föröfrigt satt 
en viss gräns för den fruktbara bastardafveln genom den fysiska 
omöjligheten af parning emellan de största ocli de minsta hund- 
racerna, samt slutligen att spår till en ömsesidig antipatin icke 
saknas bland dessa djur, i det att de små hundarna ofta gömma 
sig darrande af fruktan och qvidande af ängslan för jättarna i sitt 
slägte. Dessutom torde man äfven, oaktadt vissa gemensamma 
drag i fysionomien, böra tillerkänna olikheterna i några racers na- 
turell, lefnadssätt och stämma en icke ovigtig betydelse såsom art- 
skillnader. Dingo och Puna-herdehunden hafva lika mycken veder- 
vilja mot de europeiska hundracerna, som dessa hafva mot vargar 
och räfvar. Den grönländska hunden närer sig nästan uteslutande 
af hafsdjurens kött och späck, Söderhafsöarnas hund företrädesvis 
af vegetabilier och många af våra slagtarhundar nästan endast utaf 
affall från slagtarbodarna. Slutligen må man äfven här taga i be- 
traktande att ombytlighet i former och andra habituela olikheter, 
som man så ofta är i tillfälle att iakttaga bland våra husdjur, äfven 
hafva sina gränser. Genom kultur och uppfostran kunna icke racer 
eller bastarder frambringas med en tå mer eller mindre, med eller 
utan simhud emellan tårna eller med betydligare olikheter i 
kraniets form. Dessa äro utan tvifvel skapelsens bestämda ur- 
former. Men att, detta oaktadt, närmare fastställa arter, från 
hvilka de talrika hundracerna äro utgångna, är heller icke möjligt, 
emedan ännu icke livarken de särskilda hundracernas anatomi är 
tillfyllest bekant, ej heller några direkta och tillfyllestgörande under- 
sökningar rörande cle genom croisering uppkomna förändringarna i 
skelettets delar blifvit gjorda, och livad de särskilda hundracernas 
historia beträffar, så är den ännu, såsom ofvan blifvit antydt, höljd 
i ett alltför ogenomträngligt dunkel för att kunna lemna någon 
ledning vid utredandet af denna fråga. 

Genom dessa betraktelser anser Giebel, i likhet med flera 
andra zoologer, att frågan, från hvilken vild art af detta slägte 
hushunden såsom bastard härstammar, eller från hvilken han är en 
tamd och uppfostrad afkomling, af sig sjelf bör förfalla. Äfven 
forskningen efter den förmenta stamartens ursprungliga fädernes- 
land anser han af samma skäl blifva alldeles fruktlös. Likasom 
Inkahunden och den karaibiska hunden såsom skilda arter ursprung- 
ligen hafva tillhört södra och mellersta Amerika, likaså synes honom 
äfven Nordamerika kunna hafva haft sina egna hundarter, och lika- 
som Dingo ursprungligen har tillhört Nya Holland, likaså kunde 
ju äfven, enligt hans förmenande, det ostliga halfklotets öfriga 
veiidsdelar hafva haft sina särskilda stamarter för de mest karak- 
teristiska hundracerna. 



144 



110FDJUR. 



Ibland våra hundracer skulle sålunda, enligt denna åsigt, vindt- 
hundeii, jagthunden, pudeln, doggen, taxen och andra typiska for- 
mer kunna anses såsom ursprungligen härstammande från skilda arter. 

Må härmed emellertid vara huru som helst, så framstår 
dock det anmärkningsvärda förhållandet, att nästan hvarje men- 
niskostam, hvarhelst den än slagit ned sina bopålar, redan från 
de uräldsta tider tillbaka varit i besittning af en särskild hund- 
race. Såsom exempel härpå må vi blott anföra de ameri- 
kanska, nyholländska, nyseländska och grönländska hund- 
racer na. Afven Skandinaviens urinnevånare hafva haft sin egna 
jagthund och på de äldsta egyptiska monumenterna är vindt- 
hunden ganska igenkänligt afoildad. 

Hos hunden hafva de fysiska anlagen antagit den högsta 
grad af fulländning, som möjligen kan komma ett djur till del. 
Räfvens list, elefantens klokhet och hästens trohet äro visser- 
ligen beundransvärda, men hunden förenar i sig alla dessa nåtur- 
gåfvor och lemnar sålunda i detta fall alla andra djur långt 
bakom sig. Hans oryggliga tillgifvenhet och trohet mot menni- 
skan äro exempellösa. Han tillhör helt och hållet sin herre, för- 
står hans befallningar, känner på minen och blicken hans önsk- 
ningar, underkastar sig med beredvillighet de svåraste arbeten 
och störtar sig för hans skull modigt i lifsfara samt följer 
honom öfverallt gerna och med glädje. Stryk, hård behandling, 
torftig och dålig kost kunna icke engång komma honom att 
svika i trohet och tillgifvenhet. I förening med dessa egen- 
skaper är hunden dessutom begåfvad med ett beundransvärdt 
minne och en stor läraktighet, hvarigenom han för menniskan 
blifver mycket nyttig och ofta äfven oumbärlig vid många af 
hennes företag. Han kan sålunda inöfvas till att troget vakta 
hennes hus, hennes hjordar och andra egodelar samt, på hennes 
jagter, icke allenast att uppsöka villebrådet, utan äfven att 
under skall förfölja vissa slag deraf eller att stå stilla för andra. 

Liksom vargen har äfven hunden en skarp hörsel och syn 
samt är derjemte begåfvad med ett utomordentligt fint väder- 
korn. Med sin kalla, ständigt fuktiga näsa vädrar han lång- 
väga ifrån, såväl spåren af villebrådet som af sin husbonde, 
hvars tillhörigheter han äfven lätt igenkänner på lukten. 



Ev O FD J UR 



145 



Hunden vistas gerna i menniskans sällskap. Han tycker 
om måttlig värme, men köld och hetta äro för honom deremot 
obehagliga och ofta till och med skadliga. 

Ehuru han håller tillgodo med nästan allt, som menniskan 
begagnar till sin föda, synes dock kött vara hans mest om- 
tyckta och naturligaste spis, och han förtär detsamma bade 
färskt och sedan det börjat öfvergå i förruttnelse. Många 
hundar äta dock icke köttet af rofdjur och flere slag af fogel. 
Fisk och ben jemte flera andra djuriska beståndsdelar förtära 
äfven hundarna, och mjölk är för dem en god dryck. Gräs 
äta de endast för att deraf få kräkas eller purgera. Vatten 
måste de alltid hafva för att blifva vid god hälsa. 

I likhet med de flesta andra husdjur har icke hunden 
någon bestämd tid för sin fortplantning; ty, ehuru parnings- 
eller löptiden i de flesta fall infaller vårtiden, ser man dock 
dessutom ofta löpska tikar såväl om sommaren, som om hösten. 
Vanligen inträffar dock, att en hynda, som parat sig om våren 
och sedermera sjelf fått uppföda sina ungar, icke derefter under 
året blifver löpsk, hvarken på sommaren eller hösten. Parnings- 
tiden varar omkring 10 — 14 dagar. Nio veckor derefter föder 
hyndan 3 — 8 — 15, sällan flera eller färre, valpar, hvilka äro 
blinda uti 9 — 14 dygn. Hon värdar dem med stor ömhet och 
bär bort dem i munnen från ett ställe till ett annat, då deras 
säkerhet eller beqvämlighet så fordrar. Längre än 8 å 9 veckor 
pläga ungarna icke dia modren; sedan vänja de sig småningom 
vid annan föda. Ett år gammal har hunden redan utvuxit till 
en sådan storlek att han kan fortplanta sig, men är dock i all- 
mänhet icke fullt utbildad förr än han uppnått en ålder af 2 
å 3 år. Hans lifstid varar omkring 15 å 20 år. 

Hundens läte är olika. Han morrar och skäller då han är 
ond, gnäller och gnisslar da han är rädd eller något fattas 
honom, tjuter då väderleken är dålig, då han hör musik 
eller något annat starkt ljud och buller, äfvensom ofta vid 
åsynen af månan samt skriker då han får stryk. 

Till hundens öfriga egenheter vilja vi endast anföra föl- 
jande: att han, efter att hafva sprungit och blifvit uppvärmd, 
andas med hängande tunga i korta, hastiga andetag; att han 

Zool. 1. Däggdjur. 10 



146 



ROFDJUR. 



först går ett eller flera gånger omkring det ställe, der han vill 
lägga sig; att han drömmande morrar och skäller under söm- 
nen; att han sällan springer rakt fram, utan, meränclels för att 
nosa och vädra på allting, löper i alla möjliga riktningar och 
krumbugter; att han (hannen) oftast med upplyftadt bakben 
kastar sin urin; att han sätter sin spillning på någon sten, 
tufva eller dylikt; att han såsom gammal får svag syn och 
lider af gikt, samt slutligen att han, i likhet med flera af sina 
samslägtingar, är underkastad en bland de rysligaste af alla 
sjukdomar, nemligen rabies eller vattuskräck, som genom hans 
bett kan öfverflyttas både på andra djur och på menniskor. 

Hundens spår likna vargens och räfvens. Se vidare derom 
vid dessa sednare djurarter. 

Skinnet af vissa hundslag begagnas till pelsverk. Köttet 
ätes icke hos oss. 

2: dra Gruppen. Räfvar (Vulpes). Pupillen i ögat af- 
lång och något snedt ställd. Ofra roftandens häl 
bildar en uppstående knöl eller spets. Näsbenen 
sträcka sig icke så långt inåt pannan som öfver- 
käksbenen *). Svansen längre än halfva kropps- 
längden. 

3. Vanliga Eäfven eller Skogsräfven (Canis Vulpes Linn.). 

Utsidan af de tillspetsade öronen samt framsidan af underbenen 
svarta; fotsidornas trampknölar nakna; kraniet framom pann- 
benets spetsiga flikar föga insänkt; näsbenen nära jemnsrnala. — 
Längd omkr. 2 fot 6 tum. 

Räfven har i proportion både större och bredare hufvud 
än hunden samt längre och spetsigare, med talrikare morrhår 
försedd nos. Öronen trekantiga, spetsiga och upprättstående ; 
på inre sidan i midten nästan nakna, eljest tätt hårbe växta. 
Svansen, nära 2 fot lång, är rundtomkring långhårig och har 
nära roten en liten med sträfva hår beväxt körtelbildning, 
violkörteln, som afsöndrar en klibbig, af violrot luktande materia. 



*) Hos fjellräfven sträcka sig dock näsbenen ungefär lika långt inåt pannan 
som öfverkäksbenen. 



EOF DJUR. 



147 




Fig. 



Fallen är lång, tät och mjuk. Dock äro 
håren på nosen och fötterna kortare och 
mera tilltryckta. Klorna bruna eller stun- 
dom hvitaktiga, något hoptryckta. Färgen 
är omvexlande. Hos den vanligast före- 
kommande räfven äro, i vinterdrägt, de 
öfra kroppsdelarna brungula; öfverläppen, 
hakan, strupen, bringan och svanspetsen 
hvita; bröstet gulbrunt; magen hvitaktig; 
fram- och bakbenen mot spetsen på främre 
sidan svarta. Sommardrägten är orenare 
och, såsom vanligen är förhållandet hos 
rofdjuren, ganska ful. 

1. Som författaren ofta hört jägare 
draga i tvifvel violkörtelns tillvaro hos räfven, 
så torde det icke sakna intresse att veta huru 
härmed i verkligheten förhåller sig. Vi göra oss derföre ett nöje 
att här kunna lemna ett utdrag ur en afliandling, »Om en egen 
körtelbildning hos några arter af slägtet Canis», af vår berömde 
anatom Prof. Anders Eetzius. 

»Ungef ärligen en tvärhand från svansroten synes på ryggsidan 
af den yfviga svansbeklädnaden ett mörkare ställe, hos en del indi- 
vider en nästan svart fläck. Undersöker man denna närmare, så 
finnas håren i densamma glesare och olika med dem i omkretsen. 




Skogsrafvens kranium: a, 
öfverkäkbenet; — b, näs- 
benen. 



148 



ROFDJUR. 



De äro nemligen gröfre, hafva svarta spetsar och äro föröfrigt livit- 
grå, eller hvita. De långa håren på den öfriga delen af svansen 
äro på de röda räfvarne i allmänhet rödaktiga; då dessa benas, 
träffar man på svansen, liksom på största delen af den öfriga fallen, 
en tät bottenfäll af grå, fina ullhår; men på det ifrågavarande 
stället saknas dessa ullhår, så att man, då de långa håren der benas, 
ser sjelfva hudbotten. På de långa, grofva håren sitta icke sällan 
fästade små, rödgula, half klara klumpar, af ett ämne, som luktade 
likt violrot, eller än rättare Byssus Jolithus; en afsättning af dylikt 
finnes dock understundom samlad på sjelfva hudbotten. Detta ämne 
är afsöndringen från de underliggande körtlarna. Undersöker man 
närmare den ullfria hudfläcken, som företer en oval form, så visar 
sig en myckenhet små, något upphöjda punkter emellan de grofva 
hårens genomgångsställen; trycker man fläcken, så utkommer ett 
gult, fettlikt, tjockt ämne, mjukare, men föröfrigt likt det, som fanns 
sittande på håren. Då huden aftages, finner man ingen körtel under 
densamma; men på den del af inre sidan, som motsvarar nyssnämnde, 
ullösa hudfläck, belägen midtöfver femte svanskotan, visar ytan en 
oval, låg upphöjning. I omkretsen af denna är corii bindväfsbotten 
hvit, nästan hårlös, på den upphöjda delen gult rödaktig. 

Dessa körtelbildningar äro större hos hannen än honan, äfven- 
som de äro större under lektiden.» 

Utom hos vanliga räfven, har Prof. Hetzius äfven funnit dylika 
körtelbildningar både hos fjellräfven och vargen, men hos denne 
sednares saknades violrotslukten. Hos flera hundar af olika racer, 
som han undersökte, fann han deremot intet spår till dylika bild- 
ningar. 

Prof. Eetzius förmodar att dessa körtlars ändamål möjligen 
skulle vara att förse vissa arter af hundslägtet med en egen lukt, 
genom hvilken de kunna vädra hvaranclra, eller att detta luktämne 
skulle kunna hafva något vigtigare inflytande på dessa djurs nerv- 
system och fortplantningsorganer under löptiden. Hos vargen är 
denna apparat af en mindre betydelse; »kanhända», säger nämnde 
professor, »är den tillstädes endast som en slägt-bildnirigs-form i 
öfvergång till apparatens försvinnande hos hunden.» 

Ungarna äro i början svartgråa eller blåaktigt gråa med 
hvit svansspets, men såsom halfväxta gråbruna med nosen och 
kinderna gulbruna; undre kroppsdelarna ljusgråa. 

Färgvarieteter : 

a) Brandräf (C. Alopex L.). Bringan blåaktig; svans- 
spetsen svart. 



ROFDJUR. 



149 



b) Svartmagad räf. De undre kroppsdelarna mer eller 
mindre svarta eller sotgråa; svansspetsen ofta äfven svartaktig; 
eljest lik den vanliga räfven. — Förekommer ofta hos oss. 

c) Kors-räf (C. cruciger Briss.). Ofvan brandgul med ett 
svartaktigt band långs ryggen och ett annat af samma färg 
öfver bogarna; undre kroppsdelarna och benen svarta. — Sällsynt. 

d) Svart räf (C. argentatus Desm.). Svart med hvit eller 
svart svansspets och silfverhvita hårspetsar på bakryggen och 
långs sidorna. — Sällsynt; skinnet betalas högt. 

e) Silfver-räf. Med hvita hårspetsar på länden och nedåt 
sidorna, eljest lik den vanliga räfven. Anses för att vara mycket 
gammal räf. 

f) Ring-räf. Frambenen, bakfötterna, ett band öfver halsen 
och ett annat öfver nosen hvita; eljest lik den vanliga räfven. 
— Sällsynt. 

g) Hvit räf. Hvit med svarta öron. — Förekommer stun- 
dom i de nordliga provinserna. 

Räfven har, såsom förut blifvit omnämndt, en ganska vid- 
sträckt geografisk utbredning. Han förekommer icke allenast i 
hela Europa, utan äfven i Asien och norra Afrika, och, enligt 
Richardson, lärer icke den räf, som finnes i Nordamerika, 
kunna anses för annat än en varietet af denna. Han tillhör 
således äfven nya verldens fauna. Hos oss finnes han i alla 
landskaper mer eller mindre talrikt. 

Räfven uppehåller sig enligt regeln helst i bebodda trakter 
och synnerligen i sådana, der bergiga skogsbackar omvexla med 
slätter. Inom större skogar deremot vistas han icke gerna, san- 
nolikt tillfölje af den derstädes befintliga mindre tillgången på 
födoämnen. I grannskapet af landtgårdar och byar har han ofta 
sitt tillhåll och i närheten af städer synes han trifvas med sär- 
deles förkärlek, utan att låta bortskrämma sig af det buller, 
som derstädes ofta är rådande. 

Af naturen utrustad med ett utomordentligt fint väderkorn, 
skarp hörsel och god syn, i förening med list och roflystnad, 
kan räfven utan tvifvel hänföras till de rofdjur, som med afse- 
ende på det mindre villebrådet mest skada jagtbanan. 



150 



EOFDJUR. 



Åfven för landtmannen är räfven icke så sällan till ganska 
stor förtret, emedan han ofta bortplockar en och annan af dennes 
mindre hemdjur, såsom lamungar samt gäss, höns och annat 
tamt fjäderfä; men denna skada ersätter han dock sjelf i viss 
mån genom att förtära en mängd skadliga råttor och sorkar, 
hvilka, ifall de ostördt finge föröka sig, snart skulle kunna växa 
till ett oroväckande antal *). Räfven kan med skäl kallas en 
stor råttjägare. Hela året om, men isynnerhet om hösten, förtär 
han råttor och sorkar och under vissa år, då rik tillgång finnes 
på dessa små skadedjur, synas de till och med utgöra hans huf- 
vudsakligaste föda. Han lärer under sådana förhållanden vara 
mindre skadlig för jagtbanan, emedan han då, genom den rik- 
liga och lätt åtkomliga födan, icke blifver i behof att tillgripa 
harar, skogsfogel, änder och annat s. k. matnyttigt mindre ville- 
bråd, som i annat fall äro för honom läckra och eftersökta 
födoämnen. 

Föröfrigt är räfven, i likhet med de öfriga hundartade rof- 
djuren, icke synnerligen grannlaga i afseende på sin föda. 1 
brist på bättre håller han derföre tillgodo med hvarjehanda vid 
gårdarna utkastade afskräden och förtär då äfven grodor, sniglar, 
regnmaskar, skalbaggar samt t. o. m. åtskilliga beståndsdelar 
ur växtriket. Afvenså skattar han icke sällan geting- och 
humlebon på honung och larver. Igelkotten blifver också ofta, 
oaktadt sin taggiga beklädnad, hans byte**), och då nöden tvingar 
honom förtär han äfven köttet af rofFoglar. Han går dessutom 
gerna på åtel, helst då väderleken är blid. 

*) Om man blott antager att en räf under ett par nättter i Maj månad dödar 
30 små gnagare (rättor och sorkar) och att dessa vore jemna par, så skulle 
de, om de fått lefva, efter lag beräkning hafva ökat af sig sålunda: 

15 par yngla under sommarmånaderna 3 gånger och hafva minst 6 ungar 
i hvarje kull, således 18x15 = 270 stycken. Vidare vet man, att första 
kullens ungar redan samma sommar fortplanta sig, och om man derföre antar 
att dessa utgöra 45 par, som hvardera föda blott 4 ungar, så uppgår detta 
till ett antal af 180 stycken. Räfven har således änder ett par nätter i 
sjelfva verket tillintetgjort 450 skadedjur. 

**) Som man vet, så har igelkotten förmågan att, då fara är å färde, rulla sig 
tillsammans till ett taggigt klot. I denna ställning trotsar han hvarje an- 
grepp af sina fiender; men det berättas att räfven, för att kunna bemägtiga 
sig honom, vid sådana tillfällen begagnar sig af den utvägen, att ingjuta sin 
stinkande och vidrigt luktande urin i hans näsa. Igelkotten: rättar då ånyo 
ut sin kropp och får i samma ögonblick banesåret. 



EOFDJUR. 



151 



Af fisk tyckes räfven vara en stor vän; ty man ser honom 
ofta stryka utefter sjöstränder för att uppsnappa de fiskar, som 
vattnet uppkastat. Någon gång begifver Lan sig äfven sjelf ut i 
vattnet på fiske, hvarvid han säges ådagalägga en hög grad af slug- 
het. Han skall nemligen, enligt Prosten Ekströms*) iakttagelse, 
hvarje gång då han upplyfter foten öfver vattenytan, afslicka 
det nedrinnande vattnet, synbarligen för att derigenom göra så 
litet buller som möjligt. Samma metod säges han äfven någon 
gång använda, då han håller jagt efter änder och andungar- 
Afven på land iakttager han vid anställandet af sina jagter stor 
försigtighet och slughet. Vanligen smyger han efter sitt rof 
mot vinden och, dä han fått detsamma i sigte, hukar han sig 
ned, framkryper på magen och griper sedermera detsamma, lik- 
som katten, efter några väl afpassade språng. Men då han un- 
derstundom på detta sätt icke anser sig kunna uppnå det af- 
sedda ändamålet, framsmyger han emellertid så nära sitt offer 
som möjligt samt lägger sig sedermera i försåt tätt utmed någon 
stubbe, sten, buske, tufva eller dylikt för att afbida detsammas 
ankomst. 

Sällan jagar han haren på spåret för att bemägtiga sig 
honom genom springande, och detta lärer väl heller icke lyckas 
annat än möjligen vid djup snö eller då han har en unghare 
för sig. 

Natten, från skymningen till dagbräckningen, är egentligen 
den tid, som räfven använder för sina jagter, och han skyr då 
icke hvilken väderlek som helst. Endast någongäng, då ungarna 
ligga i lyan och äro i behof af en rikligare mängd ut af föda, 
ser han sig nödsakad att äfven använda någon stund på dagen 
för samma ändamål. 

1. Då åtskilliga af våra läsare möjligen skulle önska en när- 
mare skildring af räfvens sätt att gå tillväga vid sina jagter, så 
kunna vi icke lemna någon bättre än den, som Kr Gadamer så 
förträffligt utfört och som lemmar ett icke mindre upplysande än 
intressant bidrag till denna djurarts naturalliistoria. »Borta vid 
randen af den täta ungskogen»), säger han, »ser man jemt sä mycket 

*) Prosten C. U. Ekström var en blaud våra utmärktaste praktiska zoologer 
och har äfven riktat vår fauna med mänga intressanta rön. 
**) 1 Svenska Jägareförb. Nya Tidskrift, första arg. 2:dra häftet sid. 92. 



152 



ROFDJUR. 



som räfvens listig-a fysionomi sticka fram. De högburna öronen 
klippa hit oeli dit, för att uppfånga hvarje aldrig sä svagt ljud. 
Han tycker sig säker och nu synes redan ena foten, likväl ännu i 
beredskap att göra en hastig vändning, om så skulle behöfvas. 
Intet ljud höres, om icke taltrastens och koltrastens melodiska 
sång, eller ock har den sednare observerat skälmen och öser floder 
af skällsord öfver honom. Mickel, såsom många af lians gelikar, 
ignorerar dem; på sin höjd uppkommer den tanken hos honom: 
»ja, om jag hade dig, nog skulle jag täppa munnen på dig». Kol- 
trasten är dock en slug fogel och håller sig jemt så högt öfver 
honom uti tallens eller granens qvistar, att han ej ens med ett 
störtsprång kan nå denne. När han med skefva ögon sneglat en 
stund på bespottaren synes hela hans figur. Han har nu framträdt 
på skogsvägen och hans rörliga näsa söker betänksamt utröna, om 
någon som kunde bringa honom i fara passerat hans stråt. Nu 
tyckes hvarje tvifvel häfdt; han börjar sätta sig i lunk, går tio ä 
femton steg och stannar åter; ty han har framför sig en jordhög, 
en nedhängande eller afbruten gren eller något dylikt, vid eller på 
vägen. Allt skall noga undersökas. Då kommer en torndyfvel fly- 
gande och surrar förbi hans öron; han tar ett hopp, som skulle 
göra stor heder åt en voltigör, och behagligt för hans öron krasar 
nu det arma kräket mellan hans tänder. Då höres på afstånd rapp- 
hönans skärrande liite, och i samma ögonblick sänkes mickels kropp, 
sä att han står hälften högre än förut. Han darrar af begär och 
smyger nu åstad såsom en snigel, långsamt och försigtigt, ljudlöst 
såsom hans skugga, hvilken månan afbildar jemte honom på marken. 
Dock, se, rapphönstuppen ändrar plats och aflägsnar sig under högt 
skrik. Skamflat böjer mickel sig nu och funderar, huru han en 
annan gång skall bete sig än mera fiffigt. 

Smygandet efter rapphönan har fört honom ut på fria fältet, 
och nu, då han kan se vida omkring sig är han fullkomligt lngn 
och sorglös. Snart hör hans öra det fina pipandet af en åkerråtta 
eller näbbmus. Återigen smyger han och är snart der, hvarest åker- 
råttan finnes; återigen ett hopp, men denna gången komma hans 
framfötter i en nästan vibrerande rörelse; han gräfver upp jorden 
med förvånande färdighet och ett, tu, tre, kniper han råttan. Ar 
han icke mycket hungrig, leker han länge med henne, låter henne 
springa och galopperar med högburen svans bredvid, men just som 
hon skall krypa i något hål, har han redan fått fatt på henne igen, 
och i nästa ögonblick är hon kastad flera alnar högt i luften, men 
når ej marken vid sitt återfall mot jorden, ty han fångar henne 
innan hon hunnit ned. Hvart tog han nu vägen? jo, se bara, han 
har tryckt sig ned i stubben eller i den unga sädesbrodden ; hans 
äfven i starkaste skymning förträffliga syn har på afstånd upptäckt 



ROFDJUR. 



158 



en hare, som kommit från skogen för att beta under nattens tyst- 
nad. »dDig måste jag hafva», tänker mickel, och derföre har han 
tryckt sig ned platt till jorden. Under tiden närmar haren sig- och 
gör han icke det, så förstår mickel nog att begagna h varje vänd- 
ning, haren gör, för att osedd komma honom närmare. Men det 
oaktadt springer haren åt sidan, med öronen högt i vädret; han 
har förmärkt något misstänkt, dock låta hans slöa ögon honom ej 
igenkänna sin erkefiende, som ligger i bakall. Räfven har under 
tiden återigen tryckt sig, och haren, något lugnad, återvänder med 
guppande språng. Icke alldeles säker ännu, vill han taga reda på, 
livad som förorsakat hans förskräckelse, och dä och då görande 
några steg närmare döden, blir afståndet mellan honom och riendeu 
allt kortare. Haren, som icke saknar nyfikenhet, närmar sig allt 
mera; hans näsa gör cirkelformiga rörelser för att vädra, men näsan 
är dålig, liksom ögat, och räfven förstår att iakttaga god vind. 
Den förre vill nogare betrakta den röreiselösa massa, som han ser 
framför sig. »Det kan ju vara en tufva och det måste jag under- 
söka, så att jag åter kan beta lugnt-;, tänker han, närma]- sig ännu 
litet — och med ett hopp har mickel fatt honom mellan sina 
tänder. Några klagoljud och den stackars jösse har utandats sin 
sista suck. På så sätt bemägtigar sig räfven haren, ty att springa 
fatt honom duger räfven ej till. utan vid djup snö, såvida ej han 
liar en unghare framför sig.» 

Om dagen hvilar räfven vanligen i något tätt skogssnår, 
bland en- och videbuskar, i säden eller i vassen samt lägger 
sig, då väderleken är vacker, ofta på en stubbe, sten eller 
annat upphöjdt föremal för att sola sig. Han ligger då, liksom 
hunden, med svansen utmed sidan samt hällande nosen under 
densamma. Vid minsta misstänkta buller är han ater på benen 
för att undvika den förmodade faran. Önskar derföre jägaren 
att få skjuta räfven vid lägerstället eller vid uppsprånget måste 
han alltid gå tillväga med största tysthet, varsamhet och för- 
sigtighet; ty i annat fall är räfven med säkerhet långt borta 
innan han hunnit fram. Att räfven vid sådana tillfällen någon 
gång skulle befinnas så djupt insomnad, att han till och med 
skulle kunna tagas med blotta händerna, har man visserligen 
af trovärdiga personer hört berättas; men det får väl räknas 
till de aldra sällsyntaste fall. 

Endast vid ruskig och regnig väderlek, under parnings- 
tiden samt kort före, äfvensom en tid efter ungarnas framfö- 



154 



KOFDJUR. 



dande, vistas räfven i sitt underjordiska bo eller lya, dit han 
iifven plägar taga sin tillflygt dä han blifver jagad och förföljd 
af hundar. 

Till lya använder lian helst, då tillfället så medgifver, ett 
gräflingbo, som antingen frivilligt blifvit öfvergifvet, eller hvars 
egare han genom att förorena detsamma lyckats fördrifva. Då 
gräflingbon deremot icke finnas att tillgå gräfver räfven sjelf 
sitt bo och tillreder det på bästa sätt. Detta bo, som för- 
lägges antingen i någon skogsbacke under trädrötter, stenar 
och berghällar, eller äfven någongång på slätten i kanten af 
en åkerren, är oftast försedt med flera ingångar samt föröfrigt 
af ganska vidsträckt omfång. Utom den egentliga hufvudlyan, 
uti hvilken räfhonan ynglar, tillreder räfven ofta åt sig på tjen- 
liga ställen ett eller flera smärre och grundt löpande tillflygts- 
rör, för att i händelse af behof användas. 

Räfyens parningstid infaller, om väderleken är blid, redan 
i slutet af Januari, men i annat fall, i början af Februari och 
varar någon tid, sannolikt omkring 14 dagar. Da snö be- 
täcker marken, kan man lätt förmärka när räfvarnas par- 
ningstid börjat. Man påträffar då mera sällan enstaka spår, 
utan vanligen 2, 3 eller flera tillsammans, af hvilka de båda 
främsta stä tätt efter hvarandra. Det främsta spåret är i så- 
dant fall efter honan och de öfriga efter en eller flera hannar, 
som åtfölja henne. Endast den närmast honan följande hannen 
är den gynnade älskaren, de öfriga måste alltid hålla sig på 
något afstånd och försöka, märkvärdigt nog, endast högst sällan 
att med våld göra honom platsen stridig. Parningen sker van- 
ligen i boet, sällan i det fria, och under sjelfva akten hänga 
könen tillsammans liksom hundarna, ehuru aldrig så länge. 

Efter 9 veckors drägtighet föder räfhonan 3 — 4—7, van- 
ligast 4 ä 5, mera sällan 8 å 9 ungar, som äro blinda de 
första 10—14 dygnen. De vårdas med stor ömhet af modren^ 
som vid början af digifningen endast högst sällan lemnar dem. 
Under denna tid förses- hon med lifsmedel- af hannen. Längre 
fram begifver äfven honan sig ut på kortare ströftåg, dels för 
att lifnära sig sjelf, dels för att tillika med hannen anskaffa 
loda ät ungarna, h vi i k et isynnerhet är behöfligt sedan dessa 



ROFDJUK. 



155 



upphört att dia. Omkommer under tiden modren, så fortsätter 
den öfverlefvande hannen att ensam draga försorg om ungarna, 
Då dessa blifvit 5 å 6 veckor gamla, gå de ut ur lyan och 
man ser dem då ofta straxt utanför densamma lekande i sol- 
baddet, dels med hvarandra, dels med något byte, vanligen en 
lefvande råtta, som föräldrarne burit till dem. Märka de då 
någon fara, skynda de åter pilsnabbt in i lyan, men visa sig 
åter så snart de tro att faran är öfverstånden. Om föräl- 
drarna äro länge borta och ungarna blifva hungriga, gifva de 
sin längtan tillkänna genom ett svagt skällande. Varseblifva 
föräldrarna att menniskor eller hundar besökt lyan under deras 
frånvaro eller att någon fara eljest hotar densamma, skynda 
de att föra bort ungarna och att åt sig och dem uppsöka en 
säkrare bostad. Aro ungarna vid ett sådant tillfälle ännu helt 
små, bortbäras de i munnen af de gamla. 

Vid 3 å 4 månaders ålder få- ungarna vanligen åtfölja för- 
äldrarna på deras jagter och inöfvas då af dem i samma yrke. 
De uppehålla sig vid den tiden understundom i sädesåkrar, 
hvarest de äro väl skyddade. Pä senhösten öfvergifva de lyan 
alldeles och familjens särskilda medlemmar få sedan livar och 
en på sitt håll draga försorg om sitt uppehälle. 

Har räfven gjort en lycklig jagt och fångat mer än han 
på en gång kan förtära, nedgräfver han det öfverblifna eller 
förer det till sitt bo, för att sedermera vid tillfälle kunna till- 
gripa detsamma. I närheten af sitt bo jagar han sällan, utan 
hemtar vanligen sitt byte från annat håll. 

Räfvens läte är olika, I stark köld och i stormig väder- 
lek om vintern, men isynnerhet under parningstiden, låter han 
höra ett kort skällande, hvarvid 5 å 6 skall följa tätt efter 
hvarandra och liksom i ett sammanhang samt slutas någongång 
i ett oangenämt tjut. Sommartiden låta räfvarna deremot icke 
höra ut af sig i annat fall än då de förlorat sina ungar eller 
då de varna dem för någon fara, hvilket sker genom skällande. 
Kommer räfven i trångmål, morrar han samt frambringar dess- 
utom ett hest och egendomligt knorrande ljud. Ett sådant läte 
gifver han äfven ofta ifrån sig i fångenskapen, då han önskar 



156 



ROFDJUR. 



föda elier vatten, eller då lian i allmänhet lider af någon olä- 
genhet, från hvilken han vill blifva befriad. Skjuter man af 
honom ett ben eller träffar skottet en benkota, låter han ofta 
höra ett klagande ljud, som är svårt att beskrifva. Har skottet 
inträngt i magen eller träffat bakdelen, vänder han vanligen 
hastigt hufvudet och biter i den sårade delen. 

Räfven är mycket seglifvad. Ofta händer det att han helt 
plötsligt qvicknar till och springer sin väg, äfven sedan han 
flera minuter legat fullkomligt orörlig eller liksom död. Man bör 
derföre alltid göra till regel, att genast upptaga en skjuten räf 
samt för säkerhets skull, äfven om han blifver liggande orörlig 
på stället, gifva honom ett slag öfver nosen, eller också vid- 
taga någon annan hastig ätgärd, för att förvissa sig om att 
hans död icke endast är låtsad. 

Om räfven efter skottet faller ned med nosen emot jorden 
samt sträcker svansen rätt uppåt, är detta ett tecken att han 
är väl träffad och att han derföre snart skall nedfalla död. 

Utlagda försåt undviker räfven med stor skicklighet och 
det fordras derföre alltid mycken vana, omtanka och försig- 
tighet för att kunna öfverlista honom. Iakttages ej detta får 
man ovilkorligen dålig fångst. Någongång händer det t. o. m. 
att räfven på det utlagda gillret endast lemnar sin spillning, 
liksom till ett tecken att han gjort en konst i hela inrättningen. 
Har han någongång blifvit fast, men lyckligen undsluppit, vet 
han vanligen att vid ett annat tillfälle noga akta sig. Sin 
frihet älskar han öfver allt. Det inträffar icke så sällan att 
han, då han med ena foten fastnat i en sax, sjelf afbiter den- 
samma för att komma lös. 

Fångad som ung blifver räfven ganska tam och foglig, 
men han sprider en högst oangenäm och frän lukt omkring 
sig. Med hunden blifver han under fångenskapen ofta ganska 
förtrolig; men huruvida någon fruktbar parning dem emellan 
kan ega rum, h vilket några författare uppgifva, torde man 
ännu hafva skäl att betvifla. De försök i den vägen, som för- 
fattaren har sig bekant, hafva åtminstone aflupit fruktlöst, 

I tamt tillstånd lärer räfven uppnå en ålder af omkring 
14 år; i det fria torde han möjligen blifva något äldre. 



ROF.DJUR 



157 



Räfvens spar likna hundens, men de mellersta tårna skjuta 
längre fram sä att sjelfva stämpeln derigenom får en mera 
långdragen form. 

Fig. 87. 




Räfspar: 1, i snö och mjuk mark; — 2. i mera fast mark; — 3, spårens ställning då 
räfven gått på vanligt sätt; — 4, då han varit i traf; — 5, då han varit liygtig. 

Vinterskinnet är af värde i pelshandeln. Köttet ätes icke. 



4. Fjellräfven (Canis Lagopus Linn.). Utsidan af de af- 
rundade öronen tillika med underbenen af samma färg som 
ryggen; fotsulorna starkt ludna; kraniet med en temligen be- 
tygdlig sänkning framom pannbenens spetsiga flikar; näsbenen i 
midten smalare, något inbugtade. — ■ Längd 1 fot 11 tum till 
2 fot. 

Namn: Sv. Fjell-räf, Fjellracka, Hvit Räf; Norr. Fjeld-racka, 
Vestra Norr. Mä-racka; Lapp. Njal; Finn. Nauli. 

Fjellräfven har kortare ben, trubbigare och tjockare nos, 
kortare och bredare öron samt en tätare fäll än den vanliga 
räfven. Vinter- och sommardrägten är olika. Hos den skan- 
dinaviska racen är den förra rent hvit, den sednare mer eller 
mindre svartaktig. — Den isländska fjellräfven har om vintern 



158 



IiOFDJUR. 



en vid roten grå, men 
föröfrigt brun eller hvit 
fäll ; om sommaren en 
mjuk och yfvig hårbe- 
klädnad, som ofvan är 
af en smutsigt gråbrun, 
under af en hvit färg. 
— De asiatiska fjell- 
räfvarna äro vintertiden 
rent hvita, med längre brunastickelhår pa ryggen och svart 
svansspets; sommartiden deremot smutsbruna. Derjemte före- 
komma äfven ibland dem ljusbruna och rödbruna varieteter. 
Mycket sällan är sommarfällen svartbrun. — Den amerikanska 
fjellräfven har äfvenledes en hvit vinterpels, dock icke så 
sällan med gulaktig anstrykning, samt svart svansspets och 
hvita eller bruna morrhår. Den kortare sommarpelsen är på 
ryggen och på sidorna brun, under hvit, på hufvudet brun 
med hvit inblandning; svansen ofvan brunaktig, under och 
vid spetsen hvit. — På Grönland förekomma äfven blåsvarta 
varieteter. — På Spetsbergen är fjellräfvens vinterdrägt hvit 
och dess sommarclrägt svartaktigt blågrå. 

Ungarna äro i början mörkbruna eller gråaktiga, men blifva 
sedermera emot vintern mer och mer hvita. 

Färgvarieteter : 

a) Blå Fjellräf. Ofvan blågrå eller mörkt brungrå, med 
hvita hårspetsar; bottenullen askeblå. 

b) Mörkbrun Fjellräf. Mörkbrun, hufvudet, ryggen och 
öronen med gulgrå anstrykning. 

Fjellräfven har icke så vidsträckt geografisk utbredning 
som skogsräfven, utan är endast inskränkt till de nordliga de- 
larna af Asien, Europa och Amerika, På Spetsbergen före- 
kommer han ganska allmänt och har derstädes blifvit skjuten 
ända vid 80° 10' n. lat. 

Inom Sverige har fjellräfven sitt egentliga tillhåll i de nord- 
liga fjellbygderna; men förirrar sig dock understundom derifrån 



Pig. 88. 




Fjellräfvens kranium. 



11 0 FD J UR. 



159 



till långt sydligare trakter. Sålunda liar han under dessa 
vandringar flera gånger blifvit skjuten såväl i mellersta som i 
södra provinserna. 

Han är mycket mindre rädd än den vanliga räfven. af 
livilken han i list och snabbhet vida öfverträffas. 

Hans födoämnen bestå hufvudsakligen i fjellemlar, ripor, 
fogelägg, fisk, grodor, ungharar o. s. v. På Spetsbergen lärer 
han, enligt Malmgren *), följa isbjörnen och förtära hvad som 
blifver öfrigt efter dennes måltider. 

Liksom skogsräfven, gräfver han sig äfven ett bo af ganska 
vidsträckt omfång. Här framföder honan 9 veckor efter par- 
ningen, som försiggår i Mars eller början af April, 4 — 6 eller, 
enligt Giebels uppgift, ända till 12 eller flera ungar. 

Fjellräfven skäller likt en hund, ehuru svagare och har 
äfven ett tjutande läte. Prof. Nilsson berättar, att han ofta 
sitter utanför öppningen af sin kula och skäller eller gläfser, 
då man på något afstånd går förbi densamma; äfvenså om- 
talar samme författare att man i Skåne gjort den iakttagelsen 
att denna räf icke, liksom skogsräfven, tager till flygten, dä 
man nalkas honom, utan deremot står helt stilla och betraktar 
jägaren. Under vissa vintrar anställa fjellräfvarna till och med i 
flock storartade utvandringar och ströftåg. Hos oss egde detta 
rum åren 1832 och 1841, då de till och med infunno sig i det 
sydligaste Skåne. 

Spåren likna dem af skogsräfven, men, tillfölje af den 
täta hårbeklädnaden, äro märkena efter trampknölarna mindre 
tygliga. 

Skinnet användes till pelsfoder. De blåaktiga betalas 
isynnerhet ganska högt. De hvita äro deremot af föga 
värde. 



*) Magister A. J Malmgren, som var en af deltagarne i den sista svenska 
Spetsbergs-expeditionen 1861, har lemnat många ganska vigtiga bidrag till 
den arktiska vertebratfaunau. 



ICO 



ROFDJUR. 



1. Af utländska, till detta slägte hörande arter, vilja vi endast 
anföra följande: 

a) Vargar. Lupus. 

1. Brasilianska Vargen (C. jubatus Desm.). liknar vår van- 
liga varg, men har en svagare kroppsbyggnad, högre ben, kortare 
svans och spetsigare nos; håren bilda på nacken och långs ryggen 
en slags roströd, i spetsen svart man ; färgen föröfrigt ofvan röd- 
brun, under gulaktig. 

Finnes i Brasilien, Paraguay och de norra delarna af Patago- 
gonien. Han är mera skygg och mindre rofgirig än den europeiska 
vargen, samt lifnärer sig, utom af mindre djur, äfven af frukter. 
Under parningstiden låter han höra ett starkt tjutande läte. Hans 
kött ätes i Brasilien. 

2. Prairie-vargen (C. latrans Say.). Något mindre än vår 
vanliga varg; ofvan grå samt svart och brunskäckig, under hvitaktig. 

Förekommer i Amerika från 55 n. breddgraden ända till Me- 
xiko. Lefver i flock, jagar hjortar, samt skäller och tjuter som 
en hund. 

3. Schakalen eller Guldvargen (C. aureus Linn.). Något mindre 
än vår vanliga varg; ofvan rödaktigt rostfärgad med inblandning af 
hvitt och grått; under smutsigt hvit; svansen yfvig. 

Schakalen bebor länderna såväl omkring Medelhafvet, som om- 
kring Svarta och Caspiska hafven och har dessutom en vidsträckt 
utbredning både i Afrika och Asien. I Europa är Dalmatien dess 
nordliga gräns. Om dagen håller han sig dold i skogarna; men 
nattetid ströfvar han deremot omkring i stora skaror för att söka 
sitt byte. Han är då föga skygg för menniskor, hvilka han dock 
endast sällan angriper. Får, getter och andra mindre tamdjur blifva 
ofta hans byte, men större djur vågar han sällan anfalla. I nöd- 
fall förtär han äfven kadaver, frukter och växtrötter, samt upp- 
gräfver stundom, såsom hyenorna, menniskolik på begrafningsplat- 
serna. Om våren infaller hans parningstid och honan föder 9 
veckor derefter 5 — 8 ungar. Han har ett tjutande läte, omvex- 
lande med ett kort skällande, som ej är olikt hundens. Fångad 
såsom ung är han lättare att tämja än vargen, och bastarder mellan 
honom och hunden äro ej ovanliga. 

b) Räfvar. Vulpes. 

4. Korsak (Canis Corsac Linn.). Liknar den vanliga räfven, 
men är något mindre och har föröfrigt spetsigare och större öron 
samt yfvigare svans. Färgen varierar temligen betydligt. Om vin- 
tern är fallen vanligen mera ljusgrå och hvitaktig än om sommaren. 



E.OFJDJUR. 



161 



Denna räf förekommer från Wolga och Kaspiska liafvet genom 
hela mellersta Asien till Baikalsjön, sydligt derifrån till Indien samt 
vidare vester ut till Sinai, Kordofan o. s. v. I lefnadssättet liknar 
han den vanliga räfven, men lärer vara ännu mera rädd och vild. 
Kirgiserna fånga honom ännu i mängd för skinnets skull. Pallas 
berättar, att de under hans tid årligen skickade ända till 40 ä 
50,000 skinn af denna räf till Ryssland. 

5. Brasilianska Räfven (C. Azarse Wied.). Något mindre än 
den vanliga räfven; ögat med rund pupill; färgen varierande från 
svartbrun till rödbrun, roströd, gulgrå, silfvergrå och rent hvit. 

Pinnes öfver hela Sydamerika. Han är ett mycket skadligt 
rofdjur, förökar sig i otrolig grad och blifver derigenom ofta i 
vissa trakter en riktig landsplåga. Fångad såsom ung blifver han 
lätt tam. 

c) Viverrahundar. Nyctereutes. 

6. Viverrahunden eller Tanuhi (C. viverrinus Temm.). Kroppen 
långsträckt, understödd af korta, muskulösa ben; hufvudet lång- 
draget med spetsig nos och upprättstående, breda öron; svansen 
mycket yfvig, uppåt riktad; vinterfällen mycket tät, lång och ullig, 
till färgen öfvervägande gulgrå; sommarfällen rödaktig och svart. 
Mindre än räfven. 

Han finnes i bergiga skogstrakter på de japanska öarna och 
lefver utaf rötter och frukter, men jagar aldrig efter andra djur. 
Japanesarna äta hans kött och bereda hans hud. 

d) Hyenhundar. Lycaon. 

7. Hyenlmnden (C. pictus Desm.). Fläckig af svart, hvitt och 
ockragult; öronen mycket stora och hängande; svansen med svarta 
ringar och långhårig, hvit spets. 

Lefver flockvis i de sydöstra delarna af Afrika och jagar an- 
tilaper och mindre däggdjur, samt lärer t. o. m. någongång angripa 
menniskor. 

2. Till tågångarnas af delning hör äfven följande familj: 
Fam. Zibetkattor. Viverrina. 

Zibetkattorna igenkännas hufvudsakligen från de öfriga tå- 
gångarna derpå att de i öfverkäken hafva 2, men i underkäken 
blott en enda knöltand. Nosen är spetsig. Tårna äro 5 eller 
4 med till hälften retraktila klor. I likhet med mårddjuren 
hafva dessa rofdjur i närheten af anal- och genital-öppningarna en 
mängd körtlar, som afsöndra egendomliga vätskor. De äro små, 
men i hög grad rofgiriga och lifnära sig förnämligast af mindre 

Zool. 1. Däggdjur. 11 



162 



ROFDJUR. 



däggdjur, foglar, reptilier, insekter ' o. s. v. samt dessutom, ehuru 
blott undantagsvis, af vegetabilier. De bo uti ihåliga träd, bergs- 
klyftor och dylikt. Hit höra ibland andra följande slägten och 
arter : 

1) Zibetkatt-slägtet (Viverra III.)- Kroppen långsträckt. Föt- 
terna 5-tåiga, med helt och hållet eller till större delen håriga fot- 
sulor. I närheten af generationsorganerna hafva dessa djur 2 körtlar, 
hvilka afsöndra en egendomligt luktande substans, som fått namn 
af zibet. Dessa körtlar omslutas af en gemensam säck, som utåt 
öppnar sig emellan genital- och anal-öppningen. Dessutom finnes 
äfven på båda sidor om analöppningen en körtelsäck, från hvilken 
en i hög grad stinkande och vidrig materia afsöndras. Till detta 
slägte höra, jemte några andra, följande arter, nemligen: a) Afri- 
kanska Zibetkatten (V. Civetta Schreb.), som till färgen är smutsigt 
gulhvit med bruna fläckar; svansen yfvig, i spetsen svart med några 
få hvita fläckar. Finnes i Afrika i bergiga trakter. — b) Asiatiska 
Zibetkatten (V. Zibetha Linn.), som liknar den föregående men har 
spetsigare nos, större öron och är mera korthårig; svansen med 
6 — 10 hvita halfringar. Båda dessa arter lemna zibet, en egen- 
domlig, fettartad, hvit, gul eller brunaktig och bittert smakande 
substans. Den begagnas i Orienten till pomada m. m. och har hos 
oss blifvit använd i medicinen. — c) Genetten (V. Genetta Linn.), 
till färgen grå med bruna och svarta 1 fläckar. Finnes i södra Eu- 
ropa och i Afrika. Den hålles stundom i boningshusen, såsom en 
ifrig rå ttj ägare. 

2) Faraokatt-slägtet (Herpestes III.). Kroppen långsträckt och 
lågbent. Fötterna hafva antingen alla 5 tår, eller de bakre blott 
4; fotsulorna nakna eller blott delvis håriga. Mellan anal- och 
genitalöppningen finnes ingen egendomlig körtelapparat; men sjelfva 
analöppningen är deremot insänkt i en körtelsäck. Hit hör, jemte 
flera andra, den välbekanta Faraokatten (H. Ichneumon Wagn.), 
något större än en vanlig katt, rostgul med de öfre kroppsdelarna, 
benen och svansändan svartaktiga. Finnes i Afrika. Han är ett i 
hög grad snabbt och lifligt djur, som lifnärer sig af råttor, foglar, 
ormar, grodor, insekter, maskar o. s. v.; men som isynnerhet blifvit 
märkvärdig, och t. o. m. af de gamla egyptierna hållits helig, till- 
följe deraf att han med begärlighet uppäter krokodilens ägg. Han 
låter lätt tämja sig och inöfvas att liksom en hund följa sin herre 

7:de Familjen. Björnar. 
Ursina. 

Björnarna skilja sig lätt från de öfriga till rofdjurens ord- 
ning hörande hälgångarna genom de stora, starkt utvecklade 



ROFDJUR. 



163 



knöltänderiia, som äro bredare än roftänderna och ställda längs 
med käkarna, samt genom sin starka, muskulösa kroppsbyggnad 
och sitt breda, med en tjock, utdragen nos försedda hufvud. 
Ögonen små. Öronen uppstående, korta. Benen undersätt- 
siga, alla försedda med 5 tår. 

Denna familj är representerad nästan öfver hela jorden, 
såväl i polarländerna, som under den heta zonen, och hvarje 
verldsdel synes ega sina särskilda hithörande slägten. 

Björnarne lefva icke uteslutande af rof, utan hemta äfven 
en stor del af sin näring ur växtriket. Hela deras tandbygg- 
nad utvisar också att de äro allätare. 

Till vår fauna hör blott ett enda slägte, nemligen: 

Björnslägtet (Ursus Linn.). 

Kroppen starkt byggd med lindrigt hvälfd bakrygg, under- 
sättsiga ben och kort svans. Hufvudet bredt med utdragen 
nos, små ögon och korta, uppstående öron. Tänderna 40, 
nemligen : 

2. 1. 3. 1. 6. 1. 3. 1. 2. 
2. 1. 3. 17 "67 TT 3. 1. 2. 

Framtänderna, med undantag af de yttersta i underkäken, 
nästan oflikade eller föga flikiga. Hörntänderna stora, tjocka, 
kantiga; de öfre nästan räta, de undre något krökta. Mellan- 
tänderna sinsemellan skilda genom temligen betydliga mellan- 
rum. Roftänderna i öfverkäken med 2 spetsar; i underkäken 
långa och smala med framtill 2 spetsar utåt och en spets eller 
flera knölar inåt samt med bakre hälften låg och knölig. 
Knöltänderna stora och aflånga, bredare än roftanden; den inre 
i öfverkäken störst. 

Hit höra de största och starkaste af Europas rof djur. 
De uppehålla sig, med undantag af isbjörnen, i stora, ödsliga 
skogar, föra der en blandad diet och ligga i dvala eller uti 
ide om vintern. 

Vår fauna räknar egentligen blott en enda hithörande art, 
nemligen : 



164 



ROFDJUR. 



1. Landtbj örnen (Ursus Arctos Linn.). Färgen olika: 
brun, svart eller gråaktig; svansen kortare än öronen. — Längd 
omkr. 6, höjd öfver bogarna nära 3 fot. 

Namn: Sv. Björn; Norr. Björn, Barns; Lappl. Guonzhia, 
6 u^Enak^jFste; Finn. Nalli, Kondio. 

Färgvarieteter : 

a) Helt svart. Anses hos oss vara mycket gammal björn*). 

b) Mörkbrun. Förekommer vanligast hos oss. Mycket 
stora och gamla individer med denna färgteckning skjutas ofta. 

c) Brun med hvita hårspetsar. Kallas silfverbjörn och 
är mycket sällsynt. 

d) Brun eller gråaktig med en hvit ring omkring halsen. 
Kallas ringbjörn. Ungarna födas ofta med hvit halsring, men 
förlora den vanligen i andra eller tredje året. Blott några få 
behålla denna teckning vid en mera framskriden ålder. 

e) Brokig eller helt hvit. Mycket sällsynt, liksom albinos- 
varieteter i allmänhet. 

Landtbjörnen är det största och starkaste rofdjur i Europa. 
Hos oss uppnår han stundom en längd af öfver 6 fot och en 
höjd öfver bogarna af omkring 3 fot. Då han är fullvuxen 
uppgår hans vigt vanligen till 25 lisp. ; men man har dock hos 
oss skjutit björnar, hvilka vägt ända till 30 å 40 lisp. Huf- 
vudet är bredt med platt, framåtsluttande panna, kägelformig 
nos, korta, afrundade och upprättstående öron samt mycket 
små, med sneda ögonlock betäckta ögon. Den öfre käken är 
något längre än den undre. Kroppen groflemmad med kort 
och tjock hals samt bakåt sluttande, kullrig rygg. De med 
långa, hoptryckta, krökta och svarta klor försedda fötterna 
stödja under gåendet med nästan hela fotbladet på marken. 
Svansen är tjock och trubbig, omkring 4 å 5 tum lång. Spe- 
narna sitta på buken, 4 fram vid bogarna och 2 i ljumsktrakten. 
Hårbeklädnaden yfvig och mjuk. På nosen äro håren kortare, 



*) Prof. Blasius säger, att yngre björnar i allmänhet öro mörkare till färgen 
än äldre, men att de dock merändels utmärka sig genom en ljusare teck- 
ning på halsen. Prof. Nilsson påstår, att ingen ung björn är svart. 



R OF DJUR. 



105 



Fig. 89. 




på buken, bakpå låren och omkring strupen längst. Färgen 
olika, vanligen mörkbrun, stundom svart eller grå. 

1. Emedan björnarne icke allenast i afseende på storlek och 
färgteckning under olika åldrar kunna vara ganska olika, utan äfven 
under sin tillväxt icke så sällan föra ett olika lefnadssätt, så hör 



166 



ROFDJUR. 



man ofta befolkningen i de trakter; der de icke äro sällsynta, om- 
tala flera slag deraf, såsom slagbjörnar, myrbjörnar, gräsbjörnar, 
ringbjörnar o. s. v. Afven zoologerna liafva häraf låtit förleda sig 
att uppställa flera olika arter; men i sednare tider har man dock 
genom flerfaldiga undersökningar kommit till den bestämda slut- 
sats, att, åtminstone hos oss, icke mer än en enda art af landt- 
björn numera förekommer. Blasius och Mlddendorf, som varit i 
tillfälle att granska och noga jemföra en hel mängd björnkranier 
från Europa, Asien och Amerika, äro t. o. ni. af den åsigten, att 
i hela Europa icke finnes mer än en enda landtbjörn-art och att 
denna tillika är utbredd i norra delarna af Asien och Amerika. 
Men i afseende härpå har man dock ännu icke kommit till något 
fullt afgörande resultat. D:r Brehm, föreståndare för zoologiska 
trädgården i Hamburg, antager åtminstone 2 europeiska björnarter. 
De skilja sig, säger han, föga genom färgen, men deremot på- 
fallande genom kroppsbyggnaden och isynnerhet genom kraniets 
form. Den ena är mera hög, långsträckt och smärt, med hufvudet 
åtminstone halfannan gång längre än bredt. Den andra*) är lägre, 
mera undersättsig och grofiemmad, med hufvudet nästan lika långt 
som bredt. Den förra är, enligt B:s förmenande, Linnés U. Arctos 
och den sednare E versmans U. formicarius. D:r Brehm tillägger 
vidare, att skilnaden emellan dessa båda slag af björnar är så i 
ögonen fallande, att den älven måste väcka den i zoologien mindre 
bevandrades uppmärksamhet och af zoologerna säkert ej skulle 
hafva ringaktats om de blott hade haft de båda arterna framför 
sig. Emellertid anse både Prof. Blasius och flera andra af sam- 
tidens utmärktare zoologer att dessa skiljaktigheter blott härröra 
af olikheter i kön och ålder, och samma förhållande är, såsom här- 
ofvan blifvit antydt, äfven rådande med afseende på de olika former 
af landtbjörn, hvilka bebo våra nordiska skogstrakter. Föröfrigt 
få vi framdeles se (vid mården, haren, o. s. v.) huru litet afseende 
man i allmänhet bör fästa vid jägares olika benämningar på vissa 
djurarter. 

Björnen förekommer nerestädes i Europas skogs- och bergs- 
trakter samt föröfrigt i hela Siberien och en del af Nord- 
amerika. I England finnes han dock icke och i mellersta och 
norra Tyskland, äfvensom i Frankrike är han för länge sedan 
nästan helt och hållet utrotad. För närvarande äro Ryssland 
och Skandinavien att anse såsom de enda europeiska länder, 
i hvilka han ännu förekommer till något större antal. Han 



*) Månne denna björn är U. euryrhinus NiLSS. Skand. Faun. Däggdjuren 
sid. 212? 



ROFDJUR. 



167 



är dock hos oss numera vida mindre talrik än i fordna tider, 
emedan, i samma mån som befolkningen ökats, jordbruket till- 
tagit och skogarna glesnat eller blifvit borthuggna, han allt- 
mera blifvit undanträngd mot norden och till sin vistelseort 
fått åtnöj^sig med alltmindre områden. Han har nu alldeles 
försvunnit i det sydliga Sverige och med undantag af Dals- 
land har han för närvarande ingenstädes sitt tillhåll i Göta- 
land. I några delar af Wermland, i Dalarne och i de norr- 
ländska landskapernas skogar förekommer han dock ännu mer 
eller mindre talrikt. Man anser att hans egentliga stamhåll 
hos oss för närvarande är emellan 59 och 69 nordliga bredd- 
graderna. 

Björnen bebor stora och ödsliga, af kärr och moras upp- 
fyllda skogstrakter och lefver der under största delen af året 
ensam inom ett bestämdt område, Iran hvilket han dock tidtals 
företager åtskilliga ströftäg. Det är nästan endast under fort- 
plantningstiden eller då honan har ungar, som man träffar 
flera björnar tillsammans. 

Till skaplynnet är björnen trumpen, vild och folkskygg. 
Bland hans yttre sinnen är lukten det mest framstående och 
det som leder honom vid alla hans företag. Med sin ständigt 
fuktiga näsa vädrar han på långt håll såväl menniskan, som 
sitt byte. Den förra undflyr han med stor sorgfällighet, så att 
man endast högst sällan får se honom, oaktadt han mången- 
gång t. o. m. ganska talrikt förekommer i de skogar, hvilka 
man sommartiden genomvandrar *). Det sednares spår vädrar 
han och följer med mycken noggrannhet. Han har ät ven en 
ganska fin hörsel; men synen tyckes deremot icke vara syn- 
nerligen utmärkt. 

Ehuru björnen i de trakter, hvarest han lefver fullkomligt 
fredad, äfven är i verksamhet om dagen, synes dock i all- 
mänhet aftonen och natten vara cle tider på dygnet, då han 
företrädesvis är i rörelse. Om dagarne ligger han helst un- 



*) Författaren har under sina vandringar i de norrländska fj elitrakterna, der 
björnar icke äro sällsynta, nästan dagligen sett både deras spår och ex- 
krementer, utan att dock en enda gång träffa på dem sjelfva. 



168 



KOFDJUR. 



dangömd i någon bergsklyfta, under en sten, ett rothvalf eller 
dylikt. 

Björnens föda är ganska omvexlande och består icke alle- 
nast af varmblodiga djurs kött, af fisk, insekter, larver o. s. v., 
utan äfven och, såsom det synes, förnämligast af växtämnen. 
Saftiga rötter och växtstjelkar, såsom Angelika (Angelica Ar- 
changelica och silvestris), Syregräset (Rumex Acetosa och auri- 
folius), Mjölkgräset (Epilobium angustifolium), Fjelltisteln (Son- 
chus alpinus) m. fl. samt hvarjehanda bär, såsom Kråkbär 
(Empetrum nigrum), Blåbär och Odon (Myrtillus nigra och 
uliginosa), Lingon (Vaccinium Vitis iclam), Hjortron (Rubus 
chamaemorus) o. s. v. tycker han synnerligen om *). Afvenså 
förtär han gerna gräs, späda blad och skott af asp och rönn 
samt plundrar stundom höstetiden korn- och hafreåkrarna. 

Björnen gör ofta mycken skada och är alltid fruktad såsom 
ett för tamboskapen grymt rofdjur. Det har dock visat sig 
att beteskreaturen icke så sällan sjelfva äro orsaken till de 
blodiga nederlag, som björnen anställer ibland dem, emedan 
de ofta bölande rusa på honom och derigenom uppegga hans 
mordlust. Har han blott en gång fått vanan att döda större 
kreatur, så söker han sedermera alltid, när hungern påkommer, 
tillfälle dertill. Dylika björnar har man gifvit namn af slag- 
björnar och de äro i hög grad skadliga och fruktansvärda. 
Många exempel finnas dock på att björnar under loppet af 
flera somrar vistats jemte kreaturen i betesmarkerna, utan att 
göra dem den ringaste skada. Detta omtalar Hofjägm. Falk**) 
och författaren har flerestäcles såväl i Jemtland som i Lapp- 
markerna erhållit samma uppgift. Sådana fogliga björnar hafva 
fått namn af myrbjörnar eller gräsbjörnar. 

Sitt rof dödar björnen genom slag af framtassarna eller 
ramarna, i hvilka han eger en otrolig styrka, Man har flera 



'') Björnens tillhåll i fjelltrakterna betingas i viss mån af dessa växter. Så- 
lunda vistas han sommartiden i sådana skogar, der Angelica och Sonchus 
växa ymnigast. Sedermera, när hjortronen mogna, drager han sig åt myr- 
trakterna, der dessa bär finnas i öfverflöd. Längre emot hösten uppehåller 
han sig mest uti gran- och tallskogarna, der han har rik tillgång på kråk- 
bär, lingon o. s. v. 

') Se Jägareförb. gamla Tidskr. 3:dje årg. sid. 1138. 



RQFDJUR. 



169 



gånger sett honom gående på bakbenen i upprätt ställning 
bortbära en dödad häst eller ko, och med ett enda slag af 
framtassen förmår han att fälla den största oxe till marken. 
Hofjägm. Falk berättar, att då björnen i sådana marker, der 
inga sumpiga ställen, eller vindfällen och dylikt finnas, an- 
träffar någon stark häst, jagar han ifatt honom, griper tag 
med den ena ramen öfver hans bogar och gallopperar jemte 
honom, till dess att han träffar ett träd, hvilket han då om- 
fattar med den andra ramen och förmedelst ett ryck kastar 
hästen till jorden, hvarefter striden snart är afgjord. Då han 
fällt ett kreatur gräfver han vanligen ned detsamma i ett 
kärr eller myra och återkommer först om ett par dagar för 
att förtära det. 

Oaktadt vi hafva sett att björnen, såväl till anfall, som 
till försvar, begagnar sina ramar, har man dock icke ett enda 
exempel på att han an v än dt dessa da han någongång såsom 
sårad eller såsom försvarare af sina ungar angripit menniskan. 
Henne vågar han icke gerna gå anfallsvis till mötes i upprätt 
ställning, såsom mot djuren, och kan således icke mot henne bruka 
styrkan af sina ramar, utan särar henne alltid genom bett. 

1. Björnjägare påstå i allmänhet, att björnen i det längsta 
undviker att angripa menniskan och att det vanligen endast är 
högsta nöden eller sjelfförsvaret, som tvingar honom dertill. »Honor 
med små ungar», säger Hofjägm. Falk, »ärö merändels farliga, och 
försvara med raseri sina barn. Men äfven häruti äro undantag; 
ty honor med små ungar taga någon gång flygten, utan att för- 
svara dem. Man gör sig i allmänhet ett oriktigt begrepp om 
björnens grymhet och mod. De flesta förblöda efter erhållna bles- 
surer, utan minsta tecken till motstånd; några deremot försvara 
sig med raseri och få ej förr sigte på menniskan, än de genast 
rusa på henne. Att nalkas en särad, arg eller retad björn, utan 
att vara försedd med ett godt gevär, utan köld och utan försig- 
tighet, aflöper aldrig utan fara.» 

Man anser i allmänhet att björnen är ett klumpigt och 
ovigt djur, men detta är ingalunda förhållandet. Om man jem- 
för den springande björnen med vargen eller den på bakföt- 
terna upprätt gående med menniskan, så förefaller han visser- 
ligen ganska klumpig och ovig, men i verkligheten rör han sig 
dock med lätthet, Han springer både fort och uthållande, ja 



170 



ROFDJUR. 



t. o. ni. raskt nog för att uttrötta ett snabbfotadt villebråd; 
han klättrar i förhållande till sin storlek förträffligt och förmår 
till och med att på en svigtande gren bibehålla jemnvigten; 
han simmar äfven utan ansträngning, och skyr der vid icke 
engång de djupaste vatten eller de bredaste strömmar. Det 
berättas att han stundom uppklättrar på ladugårdstaken, gör 
sig derstädes en öppning, nedstiger, dödar ett eller annat krea- 
tur och medtager sedan offret samma väg, som. han inkommit. 

I medlet af November *) går björnen uti ide. Före denna 
tid, eller redan i October, upphör han att äta, tarmarna blifva 
då nästan uttömda och magen hopkrymper till ett litet hårdt 
klot. Blott vid slutet af ändtarmen qvarstannar något af ex- 
krementerna, som kallas tappen, och består af kåda och till- 
hårdnade växtämnen **). 

Idet tillreder björnen antingen uti en bergklyfta, under 
rötterna af ett kullfallet träd, i en jordhåla, urgräfd myrstack 
eller dylikt; stundom äfven helt och hållet ofvan jord. Sjelfva 
bädden består af mossa, ljung eller granris ***). Innan han 
går uti idet ligger han förut några dagar på brått, som man 
säger, d. v. s. han lägger sig på något öppet ställe i grann- 
skapet, för att liksom förvissa sig om att trakten är säker. 
Det lärer då icke så sällan inträffa, att äldre björnhannar låta 
snöa ned sig, liggande under bar himmel. 

Såsom vi redan hafva anmärkt (se sid. 72) faller icke 
björnen i en så djup vinterdvala, som många bland de mindre 
djuren. Midt i vintern, då djup snö betäcker hans ide, ligger 
han vanligen ganska fast deri; men i annat fall, och särdeles 
längre fram på våren, är han oftast så skygg, att det minsta 
buller är tillräckligt för att jaga honom på flygten. Vid dylika 
tillfällen söker han sig vanligen i grannskapet en säkrare hvilo- 

*) Vanligen, enligt jägares utsago, omkring den 14, eller Hypatii dag. 
**) Den s. k. björntappen liar blifvit kemiskt undersökt och befunnits inne- 
hålla: lemningar efter åtskilliga mossor, tall- och enbarr samt föröfrigt 
stärkelse, trädsyra, salt- och svafvelsyrade salter, jemte en grön, flygtig olja 
och ett grönaktigt färgämne af löf. I askan fanns jernoxid och mangan- 
syradt kali. , 
***) Om man vid sökandet efter björnidet finner mossan upprifven och bortburen, 
granqvistar afbrutua och barken på träden afrifven, är man säker om att 
hafva detsamma i närheten. 



ROFDJUIt. 



171 



plats; men förföljes han efter att hafva blifvit uppjagad ur 
idet, kan han stundom löpa undan flera mil innan han ånyo 
lägger sig. Då töväder, regn eller snöyra inträffar och han 
känner sig besvärad deraf, går han vanligen upp ur idet, an- 
tingen för att bryta qvistar och anskaffa andra materialier till 
detsammas bättre ombonande, eller för att på ett mera skyd- 
dadt ställe utvälja och åt sig tillreda en annan hviloplats. 

I April eller Maj, alltefter årstidens beskaffenhet, går björnen 
vanligen upp ur idet. Honorna med sina små ungar ligga dock 
vanligen längre än hannarna. Vid uppvaknadet är björnen, 
efter att icke på flera månader hafva njutit någon föda, ganska 
mager; men sedan han befriat sig från den omnämnda tappen 
och småningom, genom förtärandet af mindre närande ämnen, 
såsom myror, maskar, insektlarver och dylikt, vant magen 
att ånyo fördraga föda, återtager han snart sitt vanliga hull. 
Om somrarna äro dock björnarna alltid mer eller mindre magra; 
men emot hösten, sedan skogsbären mognat, tilltaga de be- 
tydligt i fetma. Afmagringen säges först taga sin början i 
Februari. 

Björnens brunsttid uppgifves olika. Uti Svensk Zoologi, 
utgifven 1806 af Prof. C. Quensel, omtalas att brunsttiden 
vanligen infaller mot slutet af Augusti och fortfar under den 
derpå följande månaden. Derefter tillägger samme författare, 
att björnhonan går drägtig i 6 å 7 månader och framföder sina 
ungar i slutet af Januari eller i början af Februari. Dessa 
uppgifter stämma h varken öfverens sinsemellan eller med de 
iakttagelse]-, som blifvit gjorda i andra länder; men likväl hafva 
de dock blifvit upprepade af alla författare hos oss, hvilka 
sedan den tiden skrifvit om björnen. Blasius, Giebel, Döbner, 
Brehm med flere tyska zoologer påstå emellertid enstämmigt, 
att björnens parning infaller i Maj eller Juni och att således 
de äldre uppgifterna om brunsttiden äro helt och hållet oriktiga. 
Brehm uppgifver t. o. m. att björnarna i Hamburgs zoologiska 
trädgård började sin parning d. 14 Maj och att den sedan fort- 
for under loppet af en månad samt att honan derefter i sista 
veckan af Januari, således vid samma tid som hos oss, fram- 
födde sina ungar. Häraf visar det sig således, att björnens 



172 



ROFDJUR. 



parning antingen icke blifvit iakttagen hos oss eller också blifvit 
till tiden orätt uppgifven ; ty honans drägtighetstid varar utan 
tvifvel lika länge här som annorstädes. 

I slutet af Januari eller i början af Februari föder björn- 
honan uti idet 1 — 3 eller mycket sällan 4 ungar. Dessa äro, 
då de först komma till verlden, mycket små, blott omkring 8 
tum långa, blinda och utan tänder. De dia modrens främre 
spenar tills framemot sommaren, eller tills hennes derpå 
följande brunsttid. Blifver björnhonan då ånyo drägtig, 
tillåter hon icke ungarna af första kullen att under följande 
vinter ligga uti hennes ide, utan tillreder åt dem ett sär- 
skildt i närheten af detsamma. Den derpå följande sommaren 
för hon dock med sig båda kullarna, och, emedan hon då 
icke blifver drägtig, få ungarna sedermera tillbringa vintern 
jemte henne uti idet. Först sedan ungarna uppnått en ålder 
af 3 å 4 år skilja de sig alldeles ifrån modren. Det berättas 
att de äldre, eller första kullens ungar, under sommarvandrin- 
garna göra tjenst som de yngres vårdare, och att de strängt 
bestraffas af modren, om de ej noggrannt fullgöra detta uppdrag. 

Björnhonan visar i allmänhet mycken ömhet för sina ungar *), 
försvarar dem ofta med ilska och jagar dem upp i träden vid 
annalkande fara. Hannen drager deremot ingen omsorg om un- 
garna, utan är snarare flendtlig emot dem. Han är äfven otrogen 
emot honan; ty i fångenskapen har det åtminstone visat sig 
att den starkare björnhanen under brunsttiden kört bort den 
svagare för att blifva ensam om flera honor, och man har an- 
ledning att förmoda det samma förhållande eger rum i det fria. 
Ungarna kunna tämjas och äro då i början mycket fogliga och 
läraktiga; men återfå dock med åren sin naturliga vildhet. 
Man har sagt, att björnen har en mans vett och tolf mans 
styrka. Vi tro dock, att han, hvad förståndsförmögenheterna 
angår, är vida underlägsen många af de andra rofdjuren; men 
hvad styrkan deremot beträffar, så kunna vi, af det som redan 
blifvit nämndt, derom lätt göra oss ett begrepp. 



*) I fångenskapen lärer hon dock icke, enligt Brehm, så särdeles mycket be- 
kymra sig om dem. 



ROFDJUR. 



173 



Björnens läte är en blandning af många olika ljud. Van- 
ligen låter han höra ett svagt mumlande, eller, då han blifver 
ond, ett starkt brummande. Stundom gnisslar han med tän- 
derna och utstöter korta, frustande ljud. 

Björnens högsta ålder har man uppgifvit till omkring 30 år. 

Spåren likna dem af en barfota menniska; men äro bre- 
dare och visa tydliga märken efter 5 grofva klor. 

Köttet är välsmakande och anses t. o. m. mångenstädes 
såsom en läckerhet. Af ven blodet och innanmät et användas 
i hushållet. 

1. Rökta björnskinkor, synnerligen af yngre björnar eller af 
sådana, som blifvit skjutna vintertiden, äro mycket välsmakande. 
På feta björnar lossas späcket och hela det feta lagret, 2 — 5 tum 
tjockt, skiljes från kroppen, skares i skifvor, rökes och nyttjas så- 
som annat fett i hushållet. Hufvudet tillredes såsom svinhufvud, 
äfvenså fötterna. Ister lemnar äfven björnen i mängd. Det an- 
vändes på apotheken. 

Skinnet är för många ändamål ganska användbart och be- 
talas derföre högt. 

1. Till detta slägte hör äfven Isbjörnen (Ursus maritimus 
Linn.): hvit med svarta klor; halsen långsträckt; öronen kortare 
än svansen; fotsulorna till en del håriga. — Längd omkring 8 fot; 
höjd omkring 4 fot. 

Isbjörnen bebor den högsta norden, der han nästan uteslu- 
tande lefver på den fasta isen eller bland de massor af drifis, som 
omgifva stränderna. Vid Grönland är han allmän, äfvenså vid 
Spetsbergen, Nova Zembla samt vid Siberiens och Nordamerikas 
kuster o. s. v. Man har funnit honom ända vid 82 n. breddgraden. 
Han tillhör icke Skandinaviens fauna, men har dock någon gång 
med drifisstycken blifvit förd till Finnmarkens kuster. Sålunda har, 
enligt Adj. Th. Fries, en isbjörn blifvit skjuten vid Kjöllefjorden 
derstädes 1851. 

Isbjörnen lifnärer sig hufvudsakligen af skälar och hvalrossar, 
hvilka han genom list och öfverrumpling bemägtigar sig. Vild- 
renar blifva äfven icke så sällan hans byte och man har dessutom 
funnit honom förtära åtskilliga växtämnen. Det talas ofta i rese- 
beskrifningar om isbjörnens grymhet och om hans fiendtlighet mot 
menniskan. Mag:r Malmgren, som varit i tillfälle att under sitt 
vistande vid Spetsbergen närmare studera isbjörnens lefnads vanor, 
säger dock att han endast högst sällan anfaller menniskan; men 



174 



ROFDJUR. 



att lian deremot ofta, såsom det synes, blott af nyfikenhet dristigt 
och oförskräckt närmar sig henne. Oftast flyr han dock vid åsynen af 
en man, och om han än anfalles sätter han sig icke engång till 
motvärn. Han lärer heller aldrig, enligt Malmgren? förmenande, 
anfalla om han blifver sårad, såsom vi hafva sett månsren gräns: är 
förhållandet med landtbjörnen. 

Parningstiden lärer infalla i Maj eller Juni och honan föder 
om vintern 2 ungar, hvilka sedermera åtfölja henne, såsom det 
säges, under loppet af två år. 

Isbjörnen jagas mycket och värderas nästan lika högt som 
hvalrossen tillfölje af det tjocka späcklager, som han eger emellan 
huden och köttet. . Huden begagnas till kläder, fällar, tält o. s. v. 
och köttet är ätbart. 

2. Af andra till denna familj hörande slägten och arter vilja 
vi endast anföra följande: 

1) Tvättbjörn-slägtet (Procyon Storr.). Hufvudet bredt med 
kort och spetsig nos, stora närstående ögon, uppstående, ovala och 
temligen långt frånskilda öron ; svansen af ungefär halfva kroppens 
längd; 6 spenar. Hit hör Tvättbjörnen eller Sjubben (P. Lotor 
Desm.), som till färgen är gulaktigt grå med på ryggen och si- 
dorna svart inblandning; svansen tjock med brun spets och 5 k 
6 bruna tvärband. — Längd omkr. 2 fot. Förekommer endast i 
Nordamerika. Han är ett nattligt djur, som om dagarna vanligen 
håller sig undangömd uti ihåliga träd. Hans föda består icke alle- 
nast af majs, sockerrör och åtskilliga slags frukter, utan äfven af 
skogsfogel och isynnerhet fogelägg. Honan föder i Maj 2 ä 3 
ungar, som i fångenskapen blifva ganska tama. Hans kött ätes 
och skinnet förekommer allmänt i pelshandeln under namn af 
racon eller sjubb. Namnet tvättbjörn har han erhållit utaf den 
anledning att han tvättar eller doppar sin föda i vatten innan 
han förtär den. Han hetsas med hundar eller fångas i fällor och 
snaror. 

2) Snabelbjöm-slägtet (Nasua Storr.). Hufvudet långsträckt 
med en lång, spetsig och rörlig nos; ögonen af medelmåttig storlek; 
öronen mycket korta och afrundade; svansen täthårig, af kroppens 
längd; tårna sammanväxta, med långa, spetsiga klor; spenarna 6 
eller 8. Hit hör Snabelbjörnen (N. socialis Wied.), som till färgen 
är rödaktig eller gulbrun med bruna ringar på svansen. — Längd 
omkring 2 fot, Bebor de östra delarna af Sydamerika och lefver 
i större eller mindre sällskaper. Han är i rörelse om dagen och 
lifnärer sig såväl af mindre däggdjur, foglar och fogelägg, som af 
hvarjehanda trädfrukter. Med sin snabelformiga näsa* uppgräfver 
han äfven till sin föda insekter och larver ur jorden. Han klättrar 



ROFDJUR. 



175 



med stor skicklighet i träden. Äfven fångad såsom ung lärer han 
svårligen kunna tämjas. 

3) Wickelbjörn-slägtet (Cercoleptes III.). Hufvudet mycket 
kort och tjockt, med kort nos och små öron; svansen lång, i 
spetsen hoprullad. Hit hör Wichelbj örnen (C. caudivolvulus 111.), 
som till färgen är gulaktig med röd och svart inblandning samt 
långs ryggen en mörk linie. Varierar dock till färgteckningen. — 
Längd omkring 1^ fot. Bebor Mexiko, Nya Granada och trakterna 
omkring Eio Negro. I lefnadssättet nära öfverensstämmande med 
de 2 föregående. Trifves väl i fångenskapen och är genom sin 
liflighet och sitt milda lynne ett särdeles behagligt djur. 

8:de Familjen. Mårdartade Rofdjur. 

Mustelina. 

De mårdartade rofdjuren utmärka sig alla genom en lång- 
sträckt, valsformig, af korta, femtåiga ben understödd kropp. 
Från 'björnarna, liksom från de öfriga rofdjuren, kunna de dess- 
utom lätt skiljas genom tandbyggnaden. De bafva nemligen i 
öfver- och underkäken på hvardera sidan blott en enda knöl- 
tand. Mellantänderna, till antalet olika hos olika slägten, till- 
taga i storlek inåt samt äro icke skilda genom några större 
mellanrum, såsom hos föregående familj. Öronen korta, i spetsen 
afrundade. Fällen tät och mjuk. De flesta hafva i närheten 
af anus en mängd körtlar, som afsöndra en frän och stinkande 
vätska. 

Af mårddjurens yttre sinnen äro synen, hörseln och lukten 
starkt utbildade. 

Till skaplynnet äro dessa djur merändels obändiga, vilda 
och till ytterlig grad rofgiriga. De flesta ibland dem lifnära 
sig derföre äfven helst af andra djur, som de sjelfva dödat; 
men många förtära äfven derjemte, eller stundom företrädesvis, 
växtämnen, helst bär och frukter. Många äro i hög grad lif- 
liga och snabbfotade, klättra ofta med stor skicklighet i träden 
och simma äfven med färdighet i vattnet. Genom den lång- 
sträckta och smidiga kroppsbyggnaden sättas många i tillfälle 
att kunna tränga in uti och förfölja sitt byte genom de mest 
trånga smyghål och öppningar. 



176 



ROFDJUR. 



De flesta mårddjur äro skadliga i skog och mark,, på samma 
gång som de dock äfven gagna genom att bortsnappa och för- 
tära en mängd råttor, sorkar och andra för kulturväxterna 
skadliga smådjur. Några kunna dock betraktas såsom uteslu- 
tande nyttiga. 

Honorna föda en gång om året 2 — 8 ungar, som de vårda 
med mycken omsorg. Ungarna växa fort och äro redan följande 
år färdiga till fortplantning. 

Mårddjur förekomma i alla verldsdelar och i alla zoner. 
De äro dels ständiga innebyggare i skogarna, och undfly då 
gerna menniskors grannskap, dels söka de äfven sina tillhåll på 
fälten och i bebodda trakter. Blott en ibland de arter, som 
tillhöra vår fauna, nemligen gräflingen, ligger i dvala under 
vintermånaderna. 

Man kan indela dessa djur uti flera slägten, hvilka hufvud- 
sakligen karakteriseras af knöltändernas form och större eller 
mindre utveckling i öfverkäken samt af mellantändernas antal. 
Af olikheter i detta afseende äro äfven, såsom vi framdeles få 
se, deras lefnadssätt beroende. 

De slägten, som tillhöra Skandinaviens fauna, kunna karak- 
teriseras på följande sätt: 

1. Gräfiingar (Meles Briss.). Knöltänderna i öfverkäken 
utplattade och ända till 3 gånger större än roftänderna, med 
längddimensionen störst; mellantänderna i öfverkäken på hvar- 
dera sidan 3, i underkäken 4. 

2. Jerfvar (Gulo Storr.). Knöltänderna i öfverkäken 
tvärställda och jemnbreda; mellantänderna i samma käk på 
hvardera sidan 3, i underkäken 4; roftänderna i underkäken 
utan någon knöl invändigt. 

3. Mårdar (Mustela Linn.). Knöltänderna i öfverkäken 
tvärställda, inåt bredare; mellantänderna i samma käk på hvar- 
dera sidan 3, i underkäken 4; roftänderna i underkäken med 
en knöl invändigt. 

4. Vesslor (Fcetorius Keys. et Blas.). Knöltänderna i öf- 
verkäken tvärställda och jemnbreda; mellantänderna i samma 
käk på hvardera sidan 2, i underkäken 3. 



ROFDJUR. 



177 



5. Uttrar (Lutra Ray.). Knöltänderna i öfverkäken föga 
bredare än långa; mellantänderna i båda käkarna på hvardera 
sidan 3. 

Gräfiingslägtet (Meles Briss.). 
Kroppen starkt byggd, undersätsig och nedtryckt, med bred 
rygg. Hufvudet baktill temligen bredt och afrundadt, med ut- 
dragen och spetsig nos, små ögon och korta öron. Skallen med 
mycket hög nackkam och rundt foramen infraorbitale (se fig. 
83 g). Tänderna till antalet 38, nemligen : 



Fig. 91. 



1. 1. 4. 1. 6. 1. 4. 1. 1 

Framtänderna i underkäken mera 
framåtliggaude än hos andra rofdjur; de 
yttre i öfverkäken starkast. Af mellan- 
tänderna, som i öfverkäken äro 3, i un- 
derkäken A, äro de främsta mycket små 
och falla lätt bort; de följande tilltaga i 
storlek inåt. Roftänderna i öfverkäken 
temligen små, snedt trekantiga med en 
hoptryckt spets och inåt en rundad häl; 
i underkäken långa med framtill 3, i tre- 
kant ställda spetsar, baktill låga, bredare 
och knöliga. Knöltänderna i öfverkäken 
mycket stora, eller med öfre ytan omkring 
3 gånger större än roftanden, föröfrigt 
något längre än breda, framtill tvära, kens '^ der: «> framtänden 

. ' — b. horntanden; — c, mellan - 

baktill afrundade; i underkäken små, täl \ derna ; — £ roftaaden; - 

' e, den stora utbredda knöltan- 

mindre än roftanden och rundade. Svansen den - 
och benen korta, den förra temligen långhårig, de sednare med 
nakna fotsulor. Framtårnas klor mycket långa. Hårbeklädnaden i 
allmänhet sträf, lång och något yfvig; endast på hufvudet och 
benen kortare och mera tilltryckt. Bottenullen tät och fin. 

Emellan svansroten och analöppningen hafva gräflingarna 
en tvärliggande fördjupning, ur hvilken en gulaktig, fet vätska 
afsöndras. 

Hithörande djur ligga om vintern uti ide liksom björnarna, 
om hvilka de i sin yttre skapnad mycket erinra och med hvilka 

Zool. 1. Däggdjur. 12 




Gra/lingens kranium: öfverkä- 



178 



ROKDJUR. 



de äfven af Linné blefvo sammanförda i ett och samma slägte. 
De äro bland mårddjuren de minst roflystna, och om man tager 
i betraktande att de öfra knöltänderna hos dem äro starkt ut- 
vecklade, att roftänderna jemförelsevis äro små och till stor 
del äfven knöliga, så kan man redan på förhand sluta till att 
dessa djur icke uteslutande lefva af rof, utan att de tillika, och 
måhända hufvudsakligen, lifnära sig af växtämnen. De äro, lik- 
som mårdarna, nattliga djur. 

Af detta slägte känner man endast 2 arter, af hvilka den 
ena tillhör Europa, den andra Amerika. 

1. Gräflingen eller Gräfsvinet (MelesTaxus Pallas). O/van 
hvitgrå med svart inblandning *) ; undre kroppsdelarna och benen 
svartaktiga ; Jiufvudet hvitaktigt med ett svart band genom ögonen. 
Längd 2 fot 4 — 6 tum; svansen 7 tum. 

Namn: Sv. Gräfling, Gräfving, Gräfsvin, Gr åf galt; Norr. 
Sviinsax, Sviintax; Finl. Mäyrä, Mezäsika. 



Fig. 92. 




Gräflingen . 



Gräflingen är ungefär af räfvens storlek; men hans ben äro 
mycket kortare och kroppen baktill tjockare. Färgen är ofvanpå 
ryggen och på sidorna skymlig genom en blandning af grått, 
hvitaktigt och svart. Hufvuclet är hvitt, med på hvardera sidan 
ett temligen bredt svart band, som börjar framför nosen, om- 
sluter ögat och går öfver örat emot nacken. Strupen, undra 
kroppsdelarna och benen svarta eller svartbruna. Svansen 



: ) Hvarje hår är nemligen vid roten gulaktigt, på midten svart och i spetsen 
hvitaktigt. 



KOFDJUR. 



179 



smutsigt hvit eller gulhvit. Hannen säges vara i allmänhet 
något större än honan och hafva en mera ren färgteckning. 

Gräflingen förekommer nästan öfver hela Europa och en 
stor del af Asien. Inom Sverige bebor han de flesta land- 
skaper, der skogiga, bergiga eller kuperade trakter förefinnas. 
Han har der till uppehållsställe jordkulor eller s. k. gryt, som 
han, förmedelst sina långa och skarpa klor, utgräfver under 
någon berghäll, större sten eller sandås. Längst in uti dessa 
tillreder han ett liggställe eller lya af mossa, löf, torrt gräs och 
dylikt och ligger der under den kalla årstiden i en mer eller 
mindre djup sömn. Det inträffar stundom att flera familjer slå 
sig tillsammans och tillbringa vintern i dylika lyor, ehuru alltid 
i skilda rum; men merändels lefver icke gräflingen gerna i säll- 
skaper, utan bebor i de flesta fall i ensamhet sitt vidsträckta 
bo, i hvilket lian sofvande tillbringar nära trefjerdedelar af 
hela sitt lif. Han använder derföre också vid utgräfningen och 
inredningen af sitt bo mycken omsorg. Till det omtalade, djupt 
liggande hvilostället leda flera rör, af hvilka ett eller högst två 
begagnas för in- och utgående. De öfriga gångarna utgöras 
deremot blott af luftöppningar, eller tjena de gräflingen endast 
såsom tillflygtsort, då någon fara är förhanden. 

Gräflingarna äro mycket renliga djur. I sina lyor kunna 
de icke fördraga någon slags orenlighet. Exkrementerna lägga 
de derföre aldrig i sina bon, annat än under de tider af året, 
då de icke gå ut i det fria; men äfven då icke i sjelfva lyan, 
utan i en särskild gång, som de sedermera rengöra. 

Hela dagen h vilar gräflingen merändels i sitt bo; men sedan 
aftonen inbrutit och det börjat mörkna — om sommaren först 
vid 10- eller Il-tiden — uppstiger han från sin liggplats, af- 
skakar sanden och jorden från sin yfviga pels och begifver sig 
tyst och försigtigt ut för att söka sin föda. På något afstånd 
från lyan stannar han först en stund för att rensa magen, och 
fortsätter sedan raskt sin vandring till betesmarken. 

Blott mycket sällan går han ut äfven om dagen för att 
sola sig. Detta inträffar vanligen endast i sådana ensliga och 
från menniskors boningar långt skilda trakter, der han vant sig 
att lefva ostörd. 



180 



E.OFDJUR. 



Under vintern, från November, hvilar han under loppet af 
flera månader beständigt i boet; dock är icke hans vintersömn 
så djup som hos många andra hibernerande djur, utan han går 
äfven under tiden, då väderleken är blid, icke så sällan ut för 
att dricka eller vederqvicka sig. Då stark köld infaller visar 
han sig deremot aldrig utom boet. 

Gräflingen är all-ätare och försmår nästan ingenting ätbart 
ur djur- och växtriket. Bäst tycker han dock om mindre gna- 
gare, ormar, grodor och åtskilliga insekter samt frukter, bok- 
och ekollon, bär, växtrötter o. s. v. För de jagtbara, nyttiga 
djuren är han mindre farlig, ehuru man dock velat påbörda 
honom skulden till en och annan unghares och skogsfogels död. 
Men, det oaktadt, är man dock i allmänhet ense om, att han i 
skog och mark är vida mera nyttig än skadlig och att han så- 
ledes, åtminstone från forstlig synpunkt, alltid bör betraktas 
såsom ett nyttigt djur. Lenz påstår att han är en ifrig för- 
följare af huggormen, som för honom utgör en läcker spis. 
Afven häruti, liksom i mycket annat, har gräflingen således en 
viss likhet med igelkotten. 

Parningstiden infaller på senhösten, kort före den tid då 
gräflingen lägger sig i vinterqvarter. De eljest i hög grad tröga 
djuren uppsöka då hvarandra, men lefva endast en kort tid 
tillsammans. Honan föder uti idet omkring medlet af Februari 
3 — 5 ungar, hvilkas ögon de 9 första dygnen äro tillslutna. 
Ungarna åtfölja modren under loppet af den derpå följande som- 
maren; men om hösten, sedan de blifvit fullvuxna, gräfva de åt 
sig egna lyor. 

Tagna såsom mycket späda, blifva ungarna någongång 
efter god behandling ganska tama och göra då ofta sina egare 
mycken förnöjelse; men fångade såsom äldre öfvergifva de svår- 
ligen sitt vilda lynne. En tysk djurtämjare berättar, att han 
under ett hälft års tid fruktlöst bemödade sig att göra ett par 
gamla gräflingar fogliga i fångenskapen. Under hela dagen lågo 
de orörligt sammanrullade och läto då hvarken med pock eller 
lock bringa sig ur denna ställning. Först vid Il-tiden på af- 
tonen började de att oroligt springa omkring, men vid morgon- 
gryningens inträde intogo de åter sin förra orörliga ställning. 



ROFDJUR. 



181 



Mycket tama gräflingar omtalas dock af naturforskaren Pie- 
trowski. De följde honom liksom hundar på hans spatser- 
turer, igenkände och åtlydde äfven sina namn, då de af 
honom anropades. 

Fig. 93. 




tfelp 



Gräflingens spår: 1, efter framfötterna; 
terna; — 3, spårens ställning. 



efter bakföt- 



Till skaplynnet 
är gräflingen emel- 
lertid mycket skygg 
och döljer sig d er- 
före sorgfälligt vid 
minsta förmodade 
fara; men antastad 
i sitt bo, försvarar 
han sig dock ofta 
med största ilska. 

Gräflingens hög- 
sta ålder uppgifves 
till 12 år och der- e 
utöfver. 

Spåren äro nä- ' 
stan trekantiga, visa 
tydliga märken efter trampknölarna och isynnerhet efter de 5 
långa klorna. De stå vanligen i ziczac, eller, då djuret är 
flygtigt, nästan i trianglar. 

Höstetiden är gräflingen mycket fet och rik på ister, som 
kan användas till smörjning af läder, till lampolja m. m. Köttet 
har en obehaglig lukt, men ätes dock i allmänhet. Skinnet an- 
användes fordom mera än nu till skjutväskor, öfverdrag på 
koffertar och dylikt, och ryggborsten äro förträffliga till finare 
borstarbeten. 

1. Den amerikanska gräflingen (Meles labradorius Sab.) är mindre 
än den europeiska samt har föröfrigt tjockare nos, kortare svans 
och är på ryggen gråfläckig. Han liknar eljest både till utseende 
och lefnadssätt vår vanliga gräfling. 

2. Här vilja vi äfven anföra Stinkdjur-slägtet (Mephitis). Hit- 
hörande arter skilja sig ifrån gräflingarna, med hvilka de eljest i 
afseende på sin organisation närmast öfverensstämma, genom sin 
mera långsträckta kropp, sin långa och yfviga svans o. s. v. 



Tandformeln: 



1. 1. 3. 



— 34 tänder, af hvilka 



182 



ROFDJUR. 



och äro försedda med långa 
senlig storlek 



knöltänderna i öfverkäken äro mycket stora och utplattade liksom 
hos gräflingarna. Fötterna hafva nakna eller halfnakna fotsulor 

gräfklor. Stinkkörtlarna äro af an- 
oppna sig i ändtarmen och! äro försedda med en 
särskild muskel, förmedelst hvilken den afsöndrade vätskan kan 
kringkastas, hvilket isynnerhet sker då djuret kommer i fara eller 
förföljes. Den stank, som denna vätska sprider omkring sig, är i 
hög grad vidrig och kan i flera månader vidlåda de föremål, som 
deraf träffas. Stinkdjurens hemland är Amerika. De äro nattliga 
djur, som om dagarna uppehålla sig uti ihåliga träd, bergs skrefvor, 
jordhålor o. s. v. och först emot natten gå ut för att söka sin 
föda. Denna består uti däggdjur, foglar, amfibier, insekter, ma- 
skar, ägg, bär, rötter o. s. v. Af de arter, som tillhöra detta 
slägte, vilja vi endast anföra M. mesoleuca Licht., svart med hvit 
rygg, och M. cliinga Tied., svartgrå med 2 breda, hvita, längs- 
gående band. 

Jerfslägtet (Gulo Storr.). 

Kroppen starkt byggd, långsträckt med ternligen korta ben, 
ludna fotsulor och yfvig svans. Hufvudet med föga spetsig 
nos, små ögon och korta, afrundade öron. Nackkammen (fig. 
94 a) ternligen hög. Tänderna med ojemn yta; till antalet 38, 
nemligen: 




Af framtänderna, som 
äro något naggade, äro de 
yttersta störst. I öfver- 
käken finnas på h vardera 
sidan framför roftanden 3, 
i underkäken 4 mellantän- 
der, som tilltaga i storlek 
inåt. Roftänderna i båda 
käkarna mycket starka; 
de öfra försedda med tvenne spetsar och invändigt med en häl; 
de nedra utan häl invändigt. Knöltänderna i öfverkäken tvära 
och nästan jemnbreda eller obetydligt bredare inåt; i under- 
käken nästan runda. 

Jerfvarna äro grymma, starka och viga djur, som uppehålla 
sig i skogarna och på fjellen. Europas fauna eger blott en 
enda hithörande art, nemligen: 



Jerfvcns kram 



nackkammen. 



ROFDJUR. 



183 



Jerfven eller Filfrassen (Gulo borealis Nilss.). Svart eller 
svaribrun. med ryggspegeln omgifven af ett brunt eller gulaktigt 
band; öronen i kanten hvitaktiga; klorna lwita; hårbeklädnaden 
sträf och, utom på hufvud och ben, utstående och yfvig; botten- 
ullen fin ock gråaktig. — Längd omkr. 3 fot; svansen 8 tum, 
eller med håren inberäknade, öfver en fot. 

Namn: Sv. Jerf, Fil/rass, FjeUfrass; Norr. Arv, Erv, 
Bjärnserv, Felefrans, Jarrv, Fjéldfras; Finl. Kamppi, Kamppi- 
Karhu. 

Fig. 95. 




Jerften, 



Jerfven har en undersätsig, Iånglaggd, af korta, muskelfulla 
ben understödd kropp. Hufvudet med trubbig, temligen tjock 
nos, framskjutande svart näsa, små bruna ögon, korta, afrun- 
dade och i kanten hvitaktiga öron. Tårna 5, väpnade med 
skarpa, krökta och till färgen hvita klor. Svansen är af 
hufvudets längd och beväxt med täta, långa och yfviga 
hår. Med undantag af hufvudet och underbenen är nästan hela 
kroppen lång- och sträf hårig, hvilka hår äro så täta att de nä- 
stan helt och hållet öfverskyla den korta och fina bottenullen. 
Till färgen äro ryggen, hakan, halsen, alla undre kroppsdelarna, 
benen och svansen svarta; ögon- och öron trakten ljusare, van- 
ligen blekgrå eller brungrå; ryggens sidor och trakten mellan 
länden och svansroten brungula eller gråbruna. Honan är 



184 



ROFDJUR. 



mindre än hannen och har icke så ren färgteckning. Ungarna 
äro i början gråbruna med en svartaktig ryggspegel. 

Jerfven bebor de nordliga delarna af Europa, Asien och 
Nordamerika. Inom Sverige har han sitt egentliga stamhåll i 
de norra provinsernas skogs- och fjelltrakter; men förekommer 
dock dessutom i Gestrikland, norra Uppland, Wermland och 
har äfven, ehuru blott tillfälligtvis, blifvit skjuten i Söderman- 
land. I Lithauens och Wolhyniens skogstrakter skall han äfven 
någon gång hafva visat sig, likaså för längre tid tillbaka på 
några ställen i Tyskland. Den sydliga gränsen för hans ut- 
bredning har emellertid under tidernas lopp allt mer och mer 
flyttat sig mot norden. 

Liksom de flesta andra mårdartade rofdjuren, är äfven 
jerfven i hög grad glupsk och blodtörstig. Han är derjemte 
efter sin storlek begåfvad med en styrka och vighet, som sätter 
honom i stånd att besegra äfven det större villebrådet. Dock 
bemägtigar han sig sällan sitt byte genom öppen strid, utan 
söker vanligen, liksom katten och loen, att på ett försåtligt sätt 
— smygande eller krypande — öfverrumpla detsamma. I lef- 
nadssättet visar jerfven dessutom många andra egenheter, som 
erinra om de kattartade rofdjuren. Liksom dessa dödar han, 
då tillfället medgifver, vida flera djur än han på en gång kan 
förtära. Sålunda berättas det t. ex. att, då han träffar en får- 
skock i skogen, han dödar det ena fåret efter det andra, så 
fort han hinner, och låter ganska få slippa undan med lifvet. 
I träden klättrar han äfven, liksom kattdjuren, men med ännu 
större färdighet. 

Sommartiden utgöres jerfvens föda hufvudsakligen af ripor 
och annan skogsfogel, lemlar och andra mindre gnagare; men 
om vintern följer han såväl de tama som de vilda renarna 
under deras vandringar på fjellen och tillgriper då mest sådana 
individer, som blifvit rifna af vargarna eller af annan orsak 
kommit att skilja sig från de öfriga. Afvenså söker han 
ofta bemägtiga sig skjutna vildrenar, för hvilkas hemfors- 
ling renskyttarna icke hunnit vidtaga några tjenliga åtgärder. 
Då han deremot någongång sjelf fångar en ren, sker detta 



1101 DJUR. 



185 



alltid, såsom redan blifvit nämndt, genom list, i det att han 
vanligen från någon höjd kastar sig ned på sitt byte. Hvad 
han icke för tillfället orkar förtära, gömmer han undan, för att 
sedermera, då behofvet påkommer, kunna tillgripa. Hans göm- 
ställen äro då vanligen bergklyftor eller täta busksnår; men 
stundom finner man dock äfven hans matförråd bland qvi- 
starna i lummiga träd, påtagligen ditfördt i ändamål att hållas 
fredadt för räfvarna. 

Utom varmblodiga djur, fångar jerfven äfven fisk vid sjö- 
stränderna och i fjellbäckarna samt förtär derjemte äfven nå- 
gongång amfibier. Stundom tillgriper han äfven det förråd af 
matvaror, som lapparna om hösten lemna efter sig uti s. k. 
stabur, en slags bodar uppförda af bräder på en 6 å 8 fot hög 
stolpe. För att åtkomma dessa matvaror uppklättrar han 
på stolpen och biter hål uti bräderna. Han går dessutom på 
åtel, helst vårtiden, och, ehuru han i sjelfva verket är ett 
nattligt djur, infinner han sig der stundom äfven om dagen. 

I allmänhet har jerfven en viss bestämd trakt, inom h vil- 
ken han anställer sina jagter. Några längre utvandringar före- 
tager han sällan. 

Han sprider en olidlig stank omkring sig, synnerligen då 
han är mätt eller kommer i fara. Man har af denna anled- 
ning stundom svårt att förmå jagthundarne till att förfölja 
honom. 

Jerfvens fortplantning är ännu icke tillfyllest bekant. Det 
är dock uppgifvet, att parningstiden infaller i Januari eller 
Februari. I April eller Maj föder honan, vanligen långt inne 
uti någon otillgänglig bergklyfta, 2 — 4 ungar, som lätt låta 
tämja sig. 

Spåren likna till formen björnens, men skiljas lätt derifrån 
på den betydligt mindre storleken. 

Köttet ätes af lapparna och skinnet står i ganska högt pris. 

Mårdslägtet (Mustela Linn.). 

Kroppen långsträckt. Hufvudet framtill afsmalnande, med 
långdragen, något spetsig nos och temligen korta, nästan tre- 



186 



ROFDJUR. 



kantiga, i spetsen svagt afrundade öron. Foramen infraorbitale 
rundt. Tänderna till antalet 38, nemligen: 

1. 1. 3. 1^ 6^ 2l 3. 1. 1. 
1. 1. 4~ 1. 6. 17 4. 1. 1. 

*itAÄyrtV&*> Roftänderna*med en spetsig knöl invändigt och en låg, 
något urgröpt knölig del baktill. Knöltänderna i öfverkäken 
tvärställda, inåt något utvidgade; i underkäken små och runda. 
Tungan på öfre sidan försedd med små taggiga papiller. Benen 
korta. Svansen långhårig och af ungefär halfva kroppens längd. 

Mårdarna lefva dels i skogiga trakter, hvarest de då mesf 
uppehålla sig i träden, dels i stenrösen och gamla obebodda 
hus på slättlandet. De äro lifliga och i alla hänseenden vackra 
och behagliga djur, samt sprida icke någon så vämjelig stank 
omkring sig som illrarna. De hafva en genomträngande, eldig 
blick, en listig uppsyn och äro efter sin storlek mycket grymma 
och rofgiriga. I skogarna göra de ofta stor skada genom att 
döda och uppäta en mängd matnyttig fogel samt plundra bon 
på ägg och ungar. De döda äfven mindre däggdjur och förtära 
dessutom i nödfall insekter och andra smådjur. 

Mårdar förekomma såväl i Europa, som i Asien och Ame- 
rika; men slägtet är ej rikt på arter. Hos oss finnes sannolikt 
blott en enda, ehuru man länge varit af den tanken att de båda 
europeiska arterna äfven skulle tillhöra vår fauna. 

1. Skogsmården (Mustela Martes Linn.). Brun med 
framstickande gulgrå bottenidl; strupen och bringan gulaktiga; 
benen och svansen mörkbruna; den innersta kindtanden på 
hv ar der a sidan i öfverkäken utåt af rundad; roftänderna i samma 
käk lika långa med knöltändernas bredd; fotsulorna med en 
ullik hårbeklädnad, de nakna trampknölarna mer eller mindre 
tydligt framträdande. — Längd omkring 20 — 22 tum. — Martes 
sylvestris NlLSS. 

Namn: Sv. Mård, Skogsmård, Furumård; Norr. Maar; 
Lapp. Nätte; Finl. Näätä. 

Albertus Magnus var den förste naturforskare, som be- 
skref skogsmården såsom en från stenmården skild art, och 
hos flera andra äldre författare efter honom finner man ännu 
bestämdare artskilnader uppgifna emellan dessa mårdar. Men, 
det oaktadt, har emellertid skogsmården af sednare tiders zoo- 



HOFDJUR. 



187 



loger ofta torvexlats med stenmården, eller af några t. o. m. 
blifvit ansedd endast såsom en formförändring deraf. Säkert är 
dock, att de båda mårdarna äro skilda arter. Der båda före- 
komma kunna de också med säkerhet åtskiljas, såväl af jägare, 
som af naturforskare, och i pelshandeln vet man dessutom äfven 
att med noggrannhet göra åtskilnad mellan deras hudar. Prof. 
Blasius har, med stöd af en rik erfarenhet, uttalat sig för 
denna åsigt och hans grundliga beskrifning på de båda mår- 
darna lemnar heller icke i detta fall något tvifvel öfrigt. 



Fig. 96. 




Skogsmarken . 



Skogsmården är något större än stenmården. Om man jämför 
de båda närstående figurerna å sid. 188, af hvilka den ena är en 
trogen afbildning af skogsmårdens, den andra af stenmårdens öf- 
verkäk, så skall man först och främst finna, att den inre kindtanden 
eller knöltanden (c) hos dem båda är olika; ty då densamma hos 
stenmården är utåt inbugtad, är den deremot hos skogsmården 
utåt afrundad eller konvex. Vidare ser man äfven, att rof- 
tanden (b) hos skogsmården är lika lång med knöltandens (c) 
bredd, då samma tand hos stenmården är märkbart längre. 
Dessa kännetecken äro alltid konstanta och man kan deri- 
genom med lätthet skilja de båda mårdarna under alla åldrar, 
då tänderna äro utvecklade. 

Skogsmårdens fäll är brun med framstickande botten- 
ull; svansen och benen mörkbruna; tassarna nästan svart- 
bruna; å strupen och undre delen af halsen en större gul eller 



188 



EOFDJUR. 




rödgul, hos yngre mårdar mycket ljus, nästan hvitgul fläck, som 
till formen är något olika hos olika individer. Bottenullen två- 
färgad: vid roten rödaktigt grå, i spetsen ljust rostgråaktig. 
Tassarna tätt och kort håriga; fotsulorna beväxta med mjuka, 
ullika hår, ur hvilka de nakna trampknölarna mer eller mindre 
tydligt framträda. 

Skogsmården förekommer öfverallt i Europa, der större 
sammanhängande skogar finnas, således likaväl uti Italien och 
Spanien, som i norra delarna af Skandinavien. Han bebor dess- 
utom en stor del af Asien. 

Inom Skandinavien finnes han nästan i alla landskaper; 
men ingenstädes talrikt. Gamla och täta barrskogar utgöra 
under alla förhållanden hans förnämsta tillhåll. Blott sällan 
visar han sig uti stenrösen eller uti enstaka skogsdungar på 
slättlandet, och man har äfven högst få exempel på att han, 
liksom stenmården, besöker bebodda trakter eller landtgårdar, 
för att tillgripa de mindre tamdjuren. I städer och byar, hvarest 
stenmården ofta har sitt ständiga tillhåll, torde han aldrig före- 
komma hos oss. 

Liksom de flesta andra mårddjur, jagar han nästan uteslu- 
tande om natten. Större delen af dagen tillbringar han dere- 
raot i något fogel- eller ekorrebo, ihåligt träd, eller en bergs- 
skrefva o. s. v., eller ock hvilande längs utefter en trädgren. 



ROFDJUR. 



189 



Skogsmården är i hög grad liflig och snabb i sina rörelser 
samt klättrar i träden, med utomordentlig färdighet. I detta 
sednare fall öfverträffas han icke engång af ekorren och således 
ännu mycket mindre af något annat bland de däggdjur, som med 
honom bebo samma skogar. På trädstammarna, såväl släta 
som skrofliga, löper han både uppåt och nedåt, uppspringer med 
beundransvärd säkerhet på grenarna och hoppar med lätthet 
från ett träd till ett annat närstående. 

Till skaplynnet är skogsmården, liksom många af sina 
stamförvandter, ytterst rofgirig och blodtörstig. Han behöfver 
också till sitt uppehälle en rikligare mängd af födoämnen än 
månget annat djur. Men i de flesta fall åtnöjer han sig likväl 
icke med att endast tillgripa så mycket, som han för tillfället 
orkar förtära, utan han mördar äfven, då han kan komma åt, 
vida mera. Det synes t. o. m. som att han stundom liksom 
blifver berusad af sina offers blod; ty hans mordlust tilltager 
ofta i samma mån som ett gynnande tillfälle sätter honom i 
stånd att i öfvermått få tillfredsställa densamma. Man berättar 
om honom, att han i fångenskapen icke engång skonar något 
enda smådjur, som insläppes i hans bur. Han är således grym- 
mare än sjelfva tigern och faller nästan i formligt raseri, då ett 
lefvande väsende kommer i hans närhet. 

Då han anfaller ett djur störtar han sig på detsamma med 
blixtens snabbhet och mattar sina bett efter halspulsådrorna. 
Misslyckas hans första anfall, så förnyas detsamma till dess 
han vunnit sin afsigt. Vid dessa angrepp utvecklar skogs- 
mården en hög grad af liflighet och vighet. Man ser honom 
ofta dervid så hastigt snurra omkring med det öfverrumpiade 
djuret, att man knappast kan urskilja honom från detsamma. 
Först sedan han på detta sätt bringat sitt offer om lifvet upp- 
hör han med denna operation, som han dock alltid är beredd 
att omedelbart derefter förnya, i händelse något annat djur 
kominer i hans åsyn. 

Af mindre djur, som han dödat, söndersliter han genast 
och förtär hufvudet, men af större afslickar han först det ut- 
flytande blodet och upprifver derefter halsen och bröstet, för att 
komma åt de blodfullare delarna. 



190 



ROFDJUR. 



Skogsmården är, såsom redan blitvit antydt, icke allenast en 
fiende till de flesta andra djur, som han förmår att bemägtiga 
sig; utan hans oförsynthet går äfven stundom så långt, att han till 
och med försöker sina krafter med djur, hvilka äro honom både 
i storlek och styrka vida öfverlägsna. Men i vanliga fall är 
det dock endast de mindre djuren, som äro utsatta för hans 
förföljelser och på hvilkas bekostnad han hufvudsakligen lif- 
närer sig. Sålunda dödar han bland däggdjuren : ekorrar, ung- 
harar, råttor, sorkar med flera, och bland foglarna: tjädrar, 
orrar, hjerpar, ripor, rapphöns, dufvor, gäss, änder o. s. v. 
Foglarnas bon plundrar han äfven på ägg och ungar. Stundom 
förtär han dessutom skalbaggar, gräshoppor och andra insekter 
samt åtskilliga frukter, såsom päron, körsbär, plommon o. s. v. 
Mullvadar och näbbmöss dödar han oftast, då cle af honom an- 
träffas, men han äter dem icke. Fisk lemnar han äfven å sido. 
I fångenskapen har man mången gång funnit honom utan skon- 
samhet öfverfalla och förtära yngre individer af sitt eget slägte. 

I slutet af Januari eller i början af Februari infaller skogs- 
mårdens parningstid. Flera hannar åtfölja då hvarje hona och 
föra sinsemellan en blodig strid, som stundom slutar dermed 
att segervinnaren utan betänkande uppäter sin besegrade rival. 
Efter 9 veckors drägtighet föder honan — i slutet af Mars 
eller början af April — 3 — 4 blinda ungar, hvilka först efter 
omkring 10 dygn kunna öppna sina ögon. Sitt bo tillreder 
honan vanligen af mossa uti ett öfvergifvet ekorrenäste, fogelbo 
eller ihåligt träd. Hon vårdar ungarna med stor omsorg och 
bär till dem rikligt med födoämnen af alla slag. Omkring 5 å 
6 veckor gamla springa de redan omkring i träden och öfva 
sig i att hoppa och klättra, och emot hösten samma år hafva 
de redan uppnått föräldrarnes skicklighet i denna konst. Då 
öfvergifva de äfven de gamla, skingra sig i skogarna och söka 
sedan hvar och en på sitt håll att draga försorg om sitt 
uppehälle. 

Infångade såsom unga blifva skogsmårdama ganska tama. 
De vänja sig då äfven ganska snart vid sin egare, leka långa 
stunder med honom, gifva sin glädje tillkänna då han kommer 
till dem samt följa honom såsom hundar under hans prome- 



ROFDJUR. 



191 



nåder i det fria. Men att de dock vid en mera fram- 
skriden ålder återfå sitt naturliga, vilda lynne finner man 
af den berättelse, som Lenz lemnat, rörande de mårdar, 
hvilka han en längre tid hade i fångenskap. Han fann nem- 
ligen, att de, efter att hafva uppnått sin fulla storlek, icke 
allenast visade föga tillgifvenhet för sin vårdare, utan att deras 
mordlust dag från dag tilltog, så att slutligen blott vilda begä- 
relser framstrålade ur deras svarta, eldiga ögon. 

Skogsmården har en ovanlig förmåga att kunna gömma sig 
undan för sina fiender. Man anträffar honom derföre blott yt- 
terst sällan då man vandrar i skogarna, och det fordras icke 
så ringa erfarenhet hos jägaren om han skall kunna finna ho- 
nom, äfven i de trakter der han eljest icke är sällsynt. Då 
mården märker jägaren eller hundarna, lägger han sig vanligen 
alldeles stilla och orörlig samt förblifver i denna ställning ända 
till dess att han ånyo tror sig vara fullt säker, hvarigenom han 
naturligtvis är ännu svårare att upptäcka. Går man obeväpnad 
i skogen och händelsevis upptäcker en mård, som intagit en 
dylik ställning, behöfver man blott, om man har en hund med 
sig, binda densamma i närheten, eller i annat fall derstädes 
upphänga sin rock eller något annat klädesplagg, så kan man 
vanligtvis ganska lugnt gå hem efter bössan, för att sedermera 
vid sin återkomst, såvida denna inträffar före skymningens in- 
brott, vara säker på att ännu finna mården på samma ställe. 
Kastar man då en sten öfver honom, så följer han densamma 
noggrannt med sina blickar, men förblifver föröfrigt alldeles 
orörlig. Träffas han deremot af stenen och således finner sig 
vara upptäckt, undflyr han med utomordentlig snabbhet och är 
då svår att följa, synnerligen om skogen är tät. Han löper 
då undan, dels ifrån träd till träd, dels på marken. Vintertiden, 
då snö betäcker marken, är det naturligtvis vida lättare att 
upptäcka mården än om sommaren eller då marken är bar, 
ehuru man äfven då måste hafva mycket tålamod och gå till- 
väga, med stor uppmärksamhet och försigtighet. Har man funnit 
hans spår, så har man alltid anledning att söka honom i hvarje 
anträffadt ekorre- och fogelbo eller ihåligt träd. I Tyskland 
och flerestädes fångas dock vida flera skogsmårdar i utsatta 
giller, än som fällas med skjutgevär. 



192 



ROFDJUE. 



Spåren hafva till for- 
men någon likhet med hus- 
kattens; men emedan skogs- 
mården icke går, utan hoppar 
nästan jemnfota på marken, 
så komma spåren icke att stå 
i rät linia efter hvarandra, 
utan i sned riktning parvis 
eller i zigzag mot hvarandra. 
Afvensä synas vanligen små 
märken efter klorna. Vid ett 
flygtigt påseende hafva spå- 
ren ät ven någon likhet med 
dem efter en h al f vuxen hare. 

Skinnet är vintertiden 
både vackert och varaktigt, 
samt utgör ett dyrbart pels- 
verk. Köttet är mindre smak- 
ligt, men lärer dock ätas i vissa länder. Det har, liksom mår- 
dens exkrementer, en temligen stark och frän mysklukt. 

2. Stenmården (Mustela Foina Briss.). Brun med grå- 
aktig anstrykning; bottenullen hvitaktig; strupen och bringan 
hvita; benen och svarisen svartbruna; den innersta kindtanden 
på livar der a sidan i öfverkäken utåt inbugtad; rof tänderna i samma 
käk längre än knöltändernas bredd; fotsulornas trampknölar 
nakna. — Längd omkr. 17 tum. — Martes Foina NlLSS. 

Stenmården förekommer i de flesta europeiska länder och 
är mångenstädes till och med allmännare än skogsmården. I 
Tyskland t. ex. fällas årligen omkring 70,000 individer. 

Prof. Nilsson, som anser troligast att de båda mårdarna, 
skogsmården och stenmården, icke äro annat än olika former 
af en och samma art *), påstår tillika att stenmården icke är 
så sällsynt hos oss, som han i allmänhet anses vara, utan att 
han förekommer öfver hela landet, från det sydligaste Skåne 




*) Se Skand. Faun. sid. 171, anm. 



ROFDJUR. 



193 



till långt upp i norden. Flera andra zoologer och många af våra 
erfarna jägare hålla dock före, att han sannolikt endast finnes i 
de södra landskapen, och grunda merändels sin öfvertygelse om 
dess arträttighet endast på den förmenta olikheten i hans vi- 
stelseort och lefnadssätt. Författaren, som under de sednare 
åren egnat någon uppmärksamhet åt denna fråga, har visser- 
ligen ännu icke kommit till någon bestämd öfvertygelse rörande 
stenmårdens geografiska utbredning; men vågar dock i hög grad 
betvifla dess förekommande inom Sverige. Att stenmården är 
en från skogsmården väl skild art, torde deremot de uppgifna 
olikheterna i storlek, färgteckning och hufvudsakligen i tand- 
byggnad tillräckligt bekräfta. 

Orsaken till att man så ofta hos oss får höra jägare tala 
om stenmård, aspmård, skogsmård, furumård o. s. v., är påtag- 
ligen helt och hållet att tillskrifva en bristande kännedom om dessa 
djurarter och har ingen annan betydelse än t. ex. de olika benäm - 
ningarne på loen, björnen, haren och flera andra djur. Ty man kan 
vara fullt förvissad om, att hvarje jägare, som icke med säkerhet 
har reda på de zoologiska kännetecken, h varigenom mårdarna skilja 
sig ifrån hvarandra, bestämdt påstår sig hafva skjutit en stenmård, 
då han händelsevis påträffat skogsmården i ett stenrös och en 
skogsmård, då han stött upp honom i skogen. Orsaken till att 
äfven zoologerna i allmänhet anse, att de båda mårdarna före- 
komma hos oss, torde hufvudsakligen härleda sig derutaf, att 
de fästat alltför mycken vigt vid och låtit missleda sig af de 
tillfälliga olikheter i färgteckningen, som någon gång förefinnas 
hos skogsmården. Den väsendtliga skilnaden emellan dessa 
mårdar består dock, såsom härofvan redan blifvit nämndt, i 
tandbyggnaden. 

På intet svenskt museum finnes för närvarande, så vidt vi 
kunnat utröna, något svenskt exemplar af den rätta stenmården och 
författaren har dessutom genom samtal med jägare i olika delar af 
landet, hvilka trott sig hafva skjutit denna mårcl, alltid kommit till 
den bestämda öfvertygelsen att de misstagit sig. Men emellertid 
skulle det för vetenskapen vara utaf stort intresse om våra jägare 
och zoologer ville egna denna fråga någon mera uppmärksamhet, så 

Zool. 1. Däggdjur. 13 



194 



ROFDJUR. 



att man derigenom möjligen kunde komma till någon visshet 
rörande stenmårdens geografiska utbredning, och huruvida han 
bör uteslutas ur Sveriges fauna eller fortfarande qvarstå såsom 
en representant deraf. 

Stenmården vistas helst i bebodda trakter och har der fö- 
reträdesvis sitt tillhåll i stenrösen, gamla förfallna stenhus- 
byggnader, lador o. s. v. Om dagen ligger han gömd och är 
endast om natten ute på rof, då han stundom besöker gårdarna 
för att plundra dufslagen och hönshusen. Ute i marken är han 
ett skadedjur, som förtär allehanda slags skogsfogel, dess ägg 
och ungar. 

Parningstiden infaller om våren, sednare än hos skogs- 
mården, i Februari eller Mars och honan framföder i April 
eller Maj 2 — 4, eller ofta ännu flera, ungar på en mjuk bädd 
af mossa, fjäder och dylikt uti en bergsklyfta, något ihåligt träd 
eller gammalt ekorrebo. 

Spåren lika med föregåendes. 

Skinnet af stenmården anses mindre värdefullt än skogs- 
mårdens och köttet är ej användbart. 

1. Till detta slägte hör, jemte några andra utländska arter, 
äfven Zobeln (Mustela zibellina Linn.), som är ganska lik skogs- 
mården, från hvilken han dock skiljer sig genom sin mindre stor- 
lek, sitt mera långsträckta hufvud, sina större öron och sin kortare 
svans. Hårbeklädnaden lång, fin och glänsande med ljust rödgrå 
bottenull. 

Zobeln finnes i Siberien, från Kamtschatka till Ural. Han uppe- 
håller sig i bergiga skogstrakter, hvarest han, liksom skogsmården, 
lifnärer sig af ekorrar, harar och andra mindre gnagare samt hvarje- 
handa skogsfogel, dess ägg och ungar. Hans parningstid infaller 
i Januari och honan föder i Mars eller April 3 — 5 ungar. Zobeln, 
hvars skinn står i ännu högre värde än skogsmårdens, är af denna 
anledning i Siberien föremål för en ständig förföljelse. Från trak- 
terna af Ud, Nertschink och Baikal fås de bästa zobelskinnen. 

Vesleslägtet (Foetorius Keys. et Blas.). 

Kroppen långsträckt och jemnsmal samt understödd af 
korta ben. Hufvudet framtill afsmalnande, med temligen trubbig 
nos och afrundade öron. Tänderna till antalet 34, nemligen: 



ROFDJUR. 



195 



1. 1. 2. 1. 6^ 1. 2. 1. 1. 

U i. 3. 17 IT 17 37171! 

Framtänderna släta, ej naggade, de yttersta störst. Mellan- 
tänderna i öfverkäken på hvardera sidan 2, i underkäken 3, 
tilltagande i storlek inåt. Roftänderna i båda käkarna ganska 
starka; i öfverkäken försedda med en spets framtill, en spets 
och en skarp egg baktill samt en häl inåt. Knöltänderna i öf- 
verkäken dubbelt så breda som långa, inåt blott obetydligt bre- 
dare än utåt; i underkäken små, runda. Svansen af nära halfva 
kroppens längd, eller stundom kortare, temligen långhårig, föga 
yfvig. Honorna hafva 6 spenar på underlifvet. ' 

Hithörande djurarter äro till storleken oansenliga, men 
deremot ganska grymma och blodtörstiga. De kunna, med få 
undantag, svårligen klättra i träden och hålla sig derföre mest 
på marken, samt vistas såväl i skogstrakter som på slättlandet. 
Då de komma i fara eller blifva onda sprida de en odräglig 
stank omkring sig. 

Veslorna äro, liksom mårdarna, merändels nattliga djur. 
De lifnära sig hufvudsakligen af små skadliga gnagare och blifva 
derigenom nyttiga i skog och mark; men många ibland dem 
förorsaka derjemte icke så liten skada genom att döda och upp- 
äta en mängd nyttig fogel. Då de någon gång besöka gårdarna 
anställa de äfven stor förödelse i hönshusen och dufslagen. 

De få hithörande arterna äro utspridda såväl öfver gamla 
som nya verlden. I Europa finnas 5 och hos oss 3, eller 
möjligen 4 arter. De kunna indelas i trenne grupper, nemligen: 

lista Gruppen. Egentliga Veslor. Kroppens under- 
sida hvit eller gulhvit. 

Veslorna äro de minsta till vår fauna hörande 
rofdjur och hafva en mycket smal och långsträckt 
kroppsbyggnad. Till uppehållsställe välja de helst fält, 
trädgårdar och skogsbryn, jordhålor, stenrösen o. s. 
v., samt äro icke uteslutande nattdjur, utan visa sig 
äfven ofta om dagen. 
1. Hermelinen eller Lekatten (Foetorius Erminea Linn.). 
Om sommaren of van rödbrun, under hvit, om vintern hvit; 
svansen, som är längre än bakfötterna, ändas med en lång, svart 
hårpensel. — Längd 8 — 13 tum; hannen större än honan. 



196 



ROFDJUR. 



Namn: Sv. Vesla, Vissla, Hermelin, Lekatt; Finl. Kärppä. 

Hermelinen är Fig. 100. 

till färgen olika 
under olika årsti- 
der. Om sommaren 
är hela ryggsidan 
brunröd, de undre 
kroppsdelarna hvi- 
ta med gulaktig an- 
strykning; svansen 
i spetsen alltid 
svart. Om vintern 
blifver hermelinen 
hos oss, med un- 

Hermelinen. 

dantag af morr- 

håren, ögonlockens kanter och svansspetsen, som äro svarta, 
rent hvit, eller i de sydliga landskapen hvit med på de undre 
kroppsdelarna i svafvelgult dragande anstrykning. Om hösten 
och våren, under hårfällningen, är han brun- och hvitskäckig, 

Hermelinen har sitt egentliga hemland i de norra delarna 
af gamla verlden. Både i Europa och Asien har han en ganska 
vidsträckt utbredning och inom Skandinavien finnes han nästan 
i alla landskaper. 

Han har sitt tillhåll i jordhålor, stengärdesgårdar, stenrösen, 
ihåliga träd, gamla byggnader, lador, stall o. s. v. Liksom 
skogsmården visar han i alla sina rörelser en förvånande vighet 
och liflighet. Han löper och springer både raskt och uthållande, 
klättrar med stor färdighet i träden, simmar med skicklighet öfver 
bäckar och floder och dyker äfven, då någon fara hotar honom. 
Hans egentliga jagttid begynner först på aftonen efter solned- 
gången, ehuru han icke så sällan äfven om dagen springer om- 
kring för att söka sitt byte. Genom sin smala och smidiga 
kroppsbyggnad sättes han i tillfälle att intränga i de mest 
trånga öppningar och smyghål och blifver af denna anledning 
de små gnagarnas farligaste fiende. 

I förhållande till sin storlek är hermelinen i hög grad 
modig och tilltagsen, samt står i afseende på rofgirighet och 




110FDJUR. 



197 



blodtörst föga efter mårdaraa. Stundom anfaller han med stor 
glupskhet åtskilliga andra varmblodiga djur, hvilka både till 
storlek och styrka äro honom vida öfverlägsna. Utom sorkar 
af alla slag, råttor, möss, mindre foglar, grodor, ormar, fiskar 
o. s. v., som utgöra hans vanliga byte, angriper han äfven nå- 
gongång ungharar och kaniner, biter sig fast vid dem och plågar 
dem sålunda till döds. Änder och matnyttig skogsfogel, äfven- 
som bland tamdjuren dufvor, höns, gäss, ankor o. s. v. blifva 
heller icke så sällan hans byte. Dessutom hemtar han äfven 
stundom sin näring ur växtriket; smultron, körsbär, jemte åt- 
skilliga andra bär och frukter, förtär han ofta. 

Men oaktadt hermelinen genom sin roflystnad stundom kan 
blifva besvärlig ute i marken och vid landtgårdarna, bör han dock 
med rätta alltid betraktas såsom ett öfvervägande nyttigt djur; ty 
den skada, som han gör genom att bortsnappa ett eller annat min- 
dre tamdjur eller i skogarna och på fälten en eller annan mat- 
nyttig fogel, uppväges dock i betydlig mån af den nytta han åstad- 
kommer genom förtärandet af en otalig mängd skadliga gnagare. 
Men det förhåller sig emellertid med hermelinen, liksom med 
många andra nyttiga djur, att han blifvit misskänd och derföre 
mångenstädes äfven utsatt för en ständig förföljelse. I de 
trakter, hvarest han i mängd förekommer, är dock det kostbara 
pelsverk, som hans skinn lemnar, förnämsta orsaken till att han 
under vissa årstider så ifrigt eftersättes. 

Hermelinens parningstid infaller i Mars. Vid den tiden 
träffar man vanligen flera individer af båda könen tillsammans, 
sällan, såsom eljest bland rofdjuren oftast är fallet, några styc- 
ken hannar om en enda hona. Omkring 9 veckor efter par- 
ningen föder honan å något doldt ställe, vanligen i ett ihåligt 
träd, i ett jordhål, i ett stenrös, en bergsklyfta eller dylikt, på 
ett mjukt läger af mossa, gräs, ull eller fjäder, 3 — 6 ungar, 
hvilka först efter 9 dygn få sina ögon öppna. De vårdas af 
modren med stor omsorg och ömhet och hon drager under lop- 
pet af flera månader försorg om deras uppehälle, genom att i 
öfverflöd tillföra dem födoämnen. Under tiden växa de ganska 
fort och öfva sig småningom att sjelfva fånga lefvande byte. 
Vid tillstötande fara bortbäras de i munnen af modren från ett 



198 



ROFDJtiR. 



gömställe till ett annat. Blifva de plötsligt angripna af hun- 
dar eller kattor, försvarar hon dem med ilska. 

Fig loi Hermelinen trifves i all- 

mänhet icke rätt väl i fån- 
genskapen; men man har 
dock exempel på tama her- 
meliner, h vilka gjort tjenst 
såsom ifriga råttjägare och 
skaffat sina egare mycken 
förnöjelse. 

Spåren stå i sned rikt- 
ning bredvid hvarandra och 
hafva temligen långt afstånd 
sinsemellan. 

Hermelinens hvita vin- 
terskinn med vidhäftade 
svarta svansspetsar begag- 
nades mycket i fordna tider till bräm och mantlar. 




Hermelinens spår 
efter bakfötterna. 



1, efter framföttt 



a.: - 2, 



2. Småveslan (Foetorius nivalis Linn.). Om sommaren 
of van rödbrun, under hvit; om vintern helt och hållet hvit eller 
of van brun; svansen, som är kortare än bakfötterna och en- 
färgad, saknar hårpensel i spetsen. — Längd 6 tum 4 lin. (9) 
eller 8 tum 4 lin. (tf). — Mustela vulgaris NlLSS. 

Namn: Sv. Småvesla, Snörnus; Norr. Lekatt; Finl. Lu- 
mitirka, Lumikko eller Nirppa. 

Anm. Vi hafva icke funnit något skäl att ändra det la- 
tinska namn, som Linné gifvit denna vesla, ehuru han 
endast beskrifvit henne i vinterdrägt. Benämningen 
vulgaris (allmän) synes föröfrigt icke vara på något sätt 
karakteristisk för arten" 

Småveslan är betydligt mindre än hermelinen, från hvilken 
hon föröfrigt är lätt att skilja på den kortare, enfärgade svansen, 
som saknar hårpensel i spetsen. 

Hon har ungefär samma geografiska utbredning som her- 
melinen, men synes dock allestädes förekomma mera sällsynt. 
Hennes egentliga stamhåll inom Sverige lärer numera vara trak- 



K OF DJUR . 



199 



ter, som ligga i grannskapet af fjellen; i södra och mellersta 
delarna af landet är hon ganska sällsynt. 

Hon är ett nyttigt djur, som nästan uteslutande lifnärer 
sig af de små, skadliga gnagarna, hvilka hon med stor skick- 
lighet fångar och hvilka hon genom sin smidiga kroppsbyggnad 
kan förfölja ända in i deras smyghål. Hon är lika qvick och liflig 
i sina rörelser som hermelinen, men saknar förmågan att klättra. 

Parningstiden infaller i Mars och honan föder i Maj 4 å 
5 ungar. Några zoologer påstå, att hon sätter flera kullar år- 
ligen, men detta har man icke iakttagit hos oss. Ungarna, 
som vårdas af modren med stor omsorg, följa henne hela 
sommaren. 



2:dra Gruppen. Illrar. Undre kroppsdelarna af mycket 
mörkare färg än de öfre, synnerligen än bröstsidorna. 

Illrarna hafva- kortare Imfvud oeh ben än mår- 
darna. I afseende på skaplynne och lefnadssätt öfVer- 
ensstämma de ganska nära med stenmården. 

3. Illern (Foetorius Putorius Linn.). Undre kroppsde- 
larna, benen och svansen svarta; föröfrigt mörkbrun med f ram- 
stickande gul bottenull; läpparna, hakan, öronens kanter och 
klorna hvita; fotsulorna nakna. — ■ Längd omkring 1 fot 4 å 
5 tum. — Mustela Putorius NlLSS. 

Namn: Sv. Jller, Hitler. 

Illern förekommer i 
södra och mellersta Sve- 
riges landskaper, såväl i 
skogarn*, som på slätt- 
landet, dock ingenstädes 
allmän. Utom Sverige fin- 
nes han nästan i hela Eu- 
ropa samt föröfrigt i norra 

, ji , i i f uterns Kranium. 

och mellersta delarna ar 
Asien. 

Om sommaren uppehåller han sig ute i marken, helst vid 
torfmossar, i jord vallar nära vattengrafvar, i stengärdesgårdar, 



Fur. 102. 




200 



ROFDJUR, 



under trädrötter, i gamla räflyor o. s. v., men om vintern tager 
han ofta sin tillflygt till lador och andra uthus. Om dagarna 
sofver han i sina gömställen och går endast nattetid ut på rof. 
Då besöker han stundom gårdar och byar, smyger sig in uti 
dufslag och hönshus och ihjälbiter der, i likhet med många 
andra af sina samslägtingar, allt hvad han kan komma öfver 
af smådjur och fjäderfä. Dessutom gör han icke så liten skada 
på fälten och i skogarna genom att döda och uppäta ungharar, 
hvarjehanda matnyttig skogsfogel, ägg och ungar. Han förtär 
äfven råttor, möss, sorkar, fisk, ormar och grodor ined stor be- 
gärlighet. Dessa sednare utgöra vintertiden hans hufvudsakli- 
gaste föda, då han fångar dem under isen. 

I vighet står illern betydligt efter mården och han klättrar 
äfven dåligt i träden. Han är mycket seglifvad och, enligt 
Lenz, lärer icke huggormens gift verka på honom. 

Parningstiden infaller i slutet af Februari eller i Mars och 
honan, som går drägtig omkring 2 månader, föder i slutet af 
April eller i början af Maj 3 — 8, i början blinda ungar, i en 
jordhåla, under en rishög, i en bergskrefva eller dylikt. Un- 
garna kunna uppfödas och blifva då ganska tama. 

Illern, hvars analkörtlar äro mycket utvecklade, sprider en 
högst vämjelig lukt omkring sig. Han kallas derföre i Tysk- 
land vanligen för stinkmård eller stinkvesla. 

3:dje Gruppen. Mäiikar eller Flod-illrar. De undre 
kroppsdelarna af samma färg som de öfre. 

4. Flod-illern eller Mänken (Foetorius Lutreola Linn.). 

Brun med gråaktig bottenull; nosen, fötterna och svansen svart- 
aktiga; läpparna och hakan hvita; tårna vid roten förenade 
medelst en hårbeklädd simhud. — Längd omkr. 1 fot. 

Mänken, som i afseende på lefnadssättet och den yttre 
gestalten bildar liksom en mellanlänk mellan illern och uttern, 
är ännu icke funnen i Sverige; men förekommer deremot icke 
så sällsynt i åtskilliga delar af östra Europa, såsom Finland, 
Ryssland, Polen och Lithauen. Sannolikt kommer han fram- 



ROFDJUR. 



201 



deles äfven att tillhöra vår fauna, om han icke, som man för- 
modar, redan finnes i de nordöstra kusttrakterna. 

Han vistas mest vid rinnande vatten, der han lefver af 
fisk, grodor och företrädesvis af kräftor. Han fångar dock äf- 
ven foglar och mindre däggdjur. 

Parningstiden lärer inträffa i April och honan föder i medlet 
af Juni 4 — 7 ungar. 

Skinnet är af ringa värde. 

1. På åtskilliga ställen i mellersta och södra Europa före- 
kommer i tamt tillstånd en annan art af detta slägte, eller möjli- 
gen hlott en albinos-varitet af den vanliga illern, som fått 
namn af Skunken (F. Furo Linn.) och begagnas till jagt efter ka- 
niner. Han är till färgen ofvan ljusgul, på undre sidan något 
mörkare, med röda ögon. Denna iller är känd sedan de äldsta 
tider tillbaka. Enligt Strabo's uppgift har han först blifvit förd 
till Spanien från Afrika i ändamål att inöfvas till kaninjagt och 
derifrån har han sedermera alltvidare blifvit kringspridd. 1 vildt 
tillstånd finnes han ingenstädes i Europa. Han är ömtålig för kyla 
och man tillreder derföre åt honom i en tunna, lår eller dylikt 
ett liggställe af hö eller halm samt föder honom med semlor och 
mjölk, med kött, råttor, grodor, ödlor, ormar o. s. v. Liksom de 
öfriga mårddjuren är han i hög grad rofgirig och mördar nästan 
alla smådjur, som komma i hans väg. Honan föder 2 gånger år- 
ligen 5 — 8 ungar, hvilka först efter 10 dygns förlopp få sina ögon 
öppna. Hannen måste skiljas ifrån ungarna, emedan han eljest 
vanligen dödar och uppäter dem. Med den vanliga illern parar 
han sig och ungarna, som derigenom tillkomma, låta lättare tämja 
sig än illerns ungar och stinka icke så vidrigt som dessa. — L T nder 
vintermånaderna börjas kaninjagten med skunken. Han föres då i 
en korg till kaninkoloniens bo samt insläppes derefter i en af det- 
sammas hufvudgångar. Så snart kaninerna märka honom skynda 
de förskräckta ut ur boet och blifva fångade i säcknät, som an- 
bringats framför öppningarna till de öfriga gångarna. 

Ater en annan art har man gifvit namnet Tigev-iller (F. sar- 
maticus Pall.). Han har en kortare, tätare och mera sträf hår- 
beklädnad än den vanliga illern; svansen är ungefär af halfva 
kroppens längd; fallen ofvan brun och gulfläckig, under svartaktig. 
Han finnes i de sydöstra delarna af Europa och är isynnerhet tal- 
rik i södra Ryssland. I lefnadssättet öfverensstämmer han i det 
närmaste med F. Putorius. 



202 



ROPDJUR. 



Utterslagtet (Lutra Ray.). 

Kroppen långsträckt och understödd af mycket korta ben. 
Hufvudet bredt och plattadt med kort nos, små ögon och korta, 
nästan dolda öron. Skallen långlagd och något nedplattad ; 
foramen infraorbitale stort och trekantigt. Tänderna till an- 
talet 36, nemligen: 

i. 1. 3. i. o. i. 3. i. i. 

l. i. 3! 1. "tT T7 3. 1. 1. 

De yttre framtänderna större än de öfriga. Mellantän- 
derna på hvardera sidan i båda käkarna 3, af hvilka de båda 
främsta i öfverkäken äro mindre än de öfriga och ställda in- 
nanför hörntänderna, hvilka sednare äro temligen långa och 
spetsiga. Roftanden i öfverkäken med en hög spets nära mid- 

ten, en bred, skarp 
kant eller spets bak- 
till och en mindre 
framtill, samt en stor 
halfrund häl inåt; i un- 
derkäken framtill med 
3, i trekant ställda 
spetsar, baktill ned- 
Dttmia kranium. plattad, bred och föga 

knölig. Knöltänderna i öfverkäken 
ungefär af roftandens storlek, ut- 
bredda och något bredare än länga, 
med 4 knölar, 2 i yttre och 2 i 
inre kanten ; i underkäken trinda. 
Svansen plattad och emot spetsen 
utterns fötter: i, framfoti; - 2, bakfot. sm åningom afsmalnande. Tama för- 
enade genom simhud. Hårbeklädnaden glatt och glänsande, 
bestående dels af gröfre plattryckta hår, dels af en mycket fin 
och tät bottenull. 

Arterna af detta slägte äro, med undantag af Nya Hol- 
land, der inga uttrar finnas, fördelade nästan öfver hela jorden. 
De uppehålla sig merändels uti vatten, eller i grannskapet deraf 
och föda sig hufvudsakligen, liksom skälarna, af fisk. De hafva 
sina bon i bergsskrefvor, jordhålor och dylikt i närheten af 





ROFDJUR. 



203 



vatten och äro mest i rörelse nattetid. De simma med utmärkt 

färdighet och kunna äfven temligen raskt förflytta sig på 
marken. 

I Europa finnes blott en enda art, nemligen: 



1. Uttern eller Fisk-uttern (Lutra vulgaris Erxl.). Brun 
med hufvudets sidor, strupen och bringan gråaktiga; svansen 
något längre än halfva kroppen. — Längd 2 fot 6 — 8 tum. 

Namn: Norr. Otter s Slenter; Finl. Saukko, Saarva. 



Fig. 




Fig. 1Q6 



Uttern kan i storlek och styrka jemföras med en mindre 
räf; men hans kroppsställning är helt och hållet olika. Huf- 

vudet bredt och något nedplattadt ut- 
löper i en kort, med tjocka läppar och 
långa morrhår försedd nos; näsan be- 
klädd af en vårtig, nedtill afrundad, 
upptill nästan treflikig, naken hud (se 
fig. 106). Ögonen små, bruna. Öronen 
korta, afrundade. Halsen jemntjock och 
temligen kort. Svansen vid roten tjock 
och något nedplattad, mot spetsen små- 
ningom afsmalnande. Benen korta, 
tjocka och väpnade med starka och 
hoptryckta klor; tärna förenade genom 
en simhud. Färgen är öfvervägande mörkbrun och glänsande; 
kinderna, strupen och bringan ljusare. Fallen består dels af 
en tät, fin och grågul bottenull, dels af längre, sträfva, bruna och 




Utterns hufvud. 



204 



ROFDJUR. 



glänsande hår, hvilka, liksom simfoglarnas fjädrar, så länge 
djuret lefver, icke vätas af vattnet. — Hannen har på sidan 
om analöppningen 2 körtlar, hvilka afsöndra en vidrigt luk- 
tande materia. — Honan är mindre starkt byggd än hannen 
och har vanligen en ljusare färg. Hon har dessutom 4 spenar 
.och under födseln en säckformig hudfåll, som innehåller en illa- 
luktande materia. 

Uttern bebor nästan hela Europa samt mellersta och norra 
Asien. Inom Sverige förekommer han i nästan alla provinser 
och uppehåller sig såväl inuti landet vid sjöar, floder och bäc- 
kar, som vid klippiga stränder längs hafskusterna *). Här har 
han mest sitt tillhåll under strandbräddarna i hålor, som vattnet 
bildat. Ingången till dessa hålor ligger under vattnet; uttern ut- 
vidgar dem, gör sig derifrån ett uppåtstigande rör, ledande till den 
egentliga lyan, hvilken han alltid tillreder öfver vattenytan på 
det torra. Stundom bebor han gamla räf- och gräflinglyor, 
eller något ihåligt, nära vattnet stående träd, en bergklyfta 
eller dylikt. 

Till skaplynnet är uttern vild och obändig samt derjemte 
ytterst skygg och försigtig. Hvad hans yttre sinnen beträffa, 
så synes han icke allenast vara begåfvad med skarp syn, utan 
äfven med ett ganska fint väderkorn **). Han döljer sig sorg- 
fälligt vid minsta förmodade fara och, uppmärksam på allt, som 
tilldrager sig omkring honom, varseblifver han oftast jägaren på 
ganska långt afstånd. Dä han någon gång kommer i trångmål, 
biter han omkring sig med ilska och mången hund har dervid 
blifvit illa sårad af hans skarpa tänder. 



*) Jägare hafva påstått, att uttern om sommaren företager små utvandringar 
från skärgårdarna till insjöarna, hvarest han bland tät säf och gräs tillreder 
sitt bo och framföder sina ungar samt att dessa vandringar ske om nät- 
terna och att han derunder har sina bestämda h viloställen. Detta oaktadt 
vet man dock med bestämdhet, att uttern ynglar i skärgårdarna och att 
han äfven vintertiden förekommer inuti landet. Att han deremot ofta 
byter om vistelseort och företager små utfiygter från en trakt till en annan, 
är en känd sak. 

: *) Hvad detta sednare angår, så äro visserligen åsigterna derom delade; men man 
kan dock svårligen på annat sätt, än att tillerkänna uttern ett fint väder- 
korn, förklara hans förmåga att uppsöka fiskrika dammar och småsjöar 
inuti landet, då man vet att han eljest följer vattendragen. 



ROFDJUR. 



205 



Uttern är i många fall lika mycket begåfvad som mår- 
darna, ehuru han med afseende på sin organisation blifvit ut- 
rustad för ett helt annat lefnadssätt. Han klättrar dåligt, 
liksom illern, och på marken rör han sig heller icke med någon 
särdeles snabbhet; men i vattnet simmar och dyker han dere- 
mot med en utomordentlig skicklighet. »Det är en verklig lust 
och glädje», säger Brehm, »att betrakta honom i vattnet. Jag 
känner intet däggdjur, som der öfverträffar honom. Icke engång 
de egentliga hafsdäggdjuren undantagna; ty, ehuru dessa hafva 
skapnad af fiskar, äro de likväl icke så rörliga som uttern. 
Svansen och de breda fötterna, hvilka på ett förträffligt sätt 
göra tjenst såsom åror, sätta honom i tillfälle att kunna täfla 
med sjelfva forellen i snabbhet. Han simmar lika raskt mot 
som med strömmen; lika raskt djupt under vattnet, som vid 
dess yta; lika raskt på magen, som på ryggen och sidan; han 
kan simma med halfva kroppen öfver vattnet, slingra och vända 
sig, som en ål, simmande beskrifva de minsta kretsar och han 
leker stundom i och med vågorna, liksom en apa bland gre- 
narna i ett träd. I zoologiska trädgården stå ofta åskådarna 
förvånade vid den bäck, som detta intagande djur bebor, och 
på de utrop af beundran, hvilka man der förnimmer, kan man 
lätt förstå huru öfverraskande utterns utomordentliga färdighet 
måste förefalla.» 

Uttern är, liksom mårddjuren i allmänhet, ett nattligt djur, 
som om dagarna ligger dold i sina jordhålor och gömställen och 
först emot natten går ut för att söka sin föda. Dock visar 
han sig någongång äfven om dagen, sommartiden hvilande i sol- 
baddet, vintertiden sittande på iskanten vid någon vak, och i 
obebodda trakter, der han icke ofredas, lärer han anställa sina 
fisken när som helst på dygnet. Han träffas sällan ensam. 
Under de små vandringar, som ofta företagas långs vatten- 
dragen, åtföljes vanligen hela familjen: hannen och honan jemte 
1 — 3 ungar. 

Utterns föda består hufvudsakligen af fisk, kräftor, grodor, 
sorkar, näbbmöss med flera andra djur, som af honom kunna 
anträffas i vattnet. Afven tillgriper han åtskilliga vattenfoglar, 



206 



ROFD.JUR. 



deras ägg och ungar. Fisk, isynnerhet af laxslägtet, är dock 
under alla förhållanden hans mest omtyckta föda. Större fiskar 
förtär han på land, de mindre i vattnet. Af de förra äter han 
blott de köttfullaste delarna och qvarlemnar benen och innan- 
mätet orörda. Om vintern, då de vatten, vid hvilka han vistas, 
delvis äro tillfrusna, fiskar han under isen, och man har dervid 
ofta sett honom neddyka i en vak och komma upp i en annan 
med en fisk i munnen. 

Parningstiden infaller i Februari eller Mars, då uttrarna 
nattetid låta höra en uthållande, fin och skarp hvissling, och 
honan föder i Maj *), efter 9 veckors drägtighet, i någon sten- 
klyfta, under en trädrot, i en jordhåla eller dylikt 2, 3 eller 
högst 4 ungar, hvilka först efter 9 dygn få sina ögon öppna. 
De däggas af modren i 2 månader och åtfölja sedermera för- 
äldrarna åtminstone ett hälft år, innan de på egen hand kunna 
draga försorg om sitt uppehälle. 

Vill man tämja uttern bör man taga honom ur boet medan 
han ännu är mycket ung. Han kan då till en början uppfödas 
med mjölk; sedan vänjer han sig snart vid annan föda. Man 
har många exempel på tama uttrar, hvilka icke allenast funnit 
mycken trefnad i menniskors sällskap, utan äfven vant sig att 
vistas tillsammans med husdjuren. Afvenså har man både hos 
oss och annorstädes haft dresserade uttrar, hvilka dagligen för- 
sett sina egare med ett rikligt förråd af fisk. 

1. En utmärkt zoolog och jägare, Dietrich a. d. Winkell, 
berättar om en tam fiskutter, hvilken af honom blifvit uppfödd, att 
han aldrig trifdes så väl, som i menniskors sällskap. Uppehöll hr 
W. sig i trädgården, så infann sig äfven uttern derstädes, klätt- 
rade upp på honom och gömde sig i barmen under den tillknäppta 
öfverrocken. Han åtlydde sitt namn, lärde sig att apportera och 
att utföra åtskilliga konststycken. Hans mest omtyckta lekkamrat 
var en temligen stor taxhund. 

Äfven hos oss omtalas tama och till fiske dresserade 
uttrar. Sålunda berättas redan för öfver 300 år sedan af 
Olaus Magnus, att de förmögnares kockar i Sverige brukade 



*) Prof. Blasius jemte flera andra tyska zoologer och jägare påstå, att uttern 
icke fortplantar sig vid någon bestämd årstid, utan att man kan träffa dess 
små ungar såväl midt i vintern som om sommaren. Förhållandet torde 
möjligen vara olika i mera nordliga klimater. 



ROFDJUR. 



207 



tama uttrar att liemta fisk till köken ock W. J. Low har, uti 
Kongl. Vet. Akadem. Handl. 1752 sid. 139, lemnat en detal- 
jerad beskrifning på huru utter kan dresseras och inöfvas till fiske. 
Afvenså läsa vi uti Jägareförb. gamla Tidskr. 2:dra årg. sid. 406 
följande »försök att tämja en ung utter» af Conservator Blank : 
»Uttern köptes d. 3 Sept. förlidet år af en arbetare vid Rörstrands 
porcellainsbruk. Samme person var på ofvannämnde dag ute om 
morgonen vid Brunsviken i trakten af Järfva för att meta fisk. 
Under det han stod vid stranden fick han höra på något afstånd 
derifrån ett besynnerligt skrik; han sprang då genast för att se 
hvad som var på färde och fann en utterhona, som förföljde en 
en räf, hvilken hade tagit den ena ungen ifrån henne; den andra 
(hvilken denna berättelse angår) sprang efter modren, men kunde 
ej komma så synnerligen fort, utan blef derföre lätt fångad. Mo- 
dren hade äfven kunnat skjutas om han medhaft en bössa, emedan 
hon för det mesta höll sig på stenarna uti sjön och lockade sina 
förlorade ungar. Denne sistnämnde ungen, som blef fångad, tycktes 
då vara mycket ung; han hade ännu ej fällt de första mjölktän- 
derna och hade svårt för att söndertugga en liten fisk; hans gång- 
var ranglande. Först då han blef fångad sökte han att försvara 
sig, hvarigenom arbetaren erhöll några småhugg i händerna; men 
efter de första dagarna var han nästan icke ond. Man fick bära 
honom i händerna; men vid pass 14 dagar derefter (vid denna tid 
hade han blifvit raskare än förut, och kunde springa bättre) då jag- 
skulle taga honom fram från ett skåp, hvarunder han hade in- 
krupit och lagt sig, hände ej bättre än att Figge (så kallar jag 
honom) bet mig i handen. Jag lät mig ej dermed nöja, utan tog 
honom fram med våld och gaf honom till straff duktigt med stryk. 
Efter denna bastonad blef han ytterst vild, han spottade ungefär 
som en katt, fräste och sprang fram, för att bitas, såsnart man 
stack handen åt honom; sedermera var det ej möjligt att gifva 
honom mat ur handen. Yi fortforo att vara ovänner en längre tid 
och Figge fick för hvarje, gång han sökte bitas, några rapp, men 
som detta hjelpte så litet, begynte jag, för att få honom tam, att 
tala vänligt med honom, gaf honom sin mat ur hand på en sticka, 
så att han ej kunde bitas. I början högg han i stickan, men då 
han ej fick straff derföre, begynde slutligen hans hämdlystnad gå 
öfver och han blef, efter 5 veckors förlopp, så tam, att man kunde 
ge honom födan ur handen. Då man slår honom spottar han och 
fräser och hans skrik är gällt, samt låter ynkligt; han söker äfven, 
ytterst uppretad, att försvara sig så länge han förmår. 

I början åt han ej annat än fisk; men nu förtär han äfven 
kött, till och med om det ligger i vatten att ruttna. Då han först 
blef fångad var han i längd 16 tum eller kanske litet drygare; nu 



208 



ROFDJUR. 



har han efter 4 månaders förlopp eller sedan d. 3 September, växt 
till 11 aln i längd, från nosen till yttersta ändan af svansen. Han 
är nu så tam, att när man lockar på honom, kommer han vanligt- 
vis genast. Yill man röra honom, lägger han sig på rygg och låter 
smeka sig; likväl icke kring hufvudet. Han är mycket lekfull, och 
fördrifver tiden med ett trädklot, som han rullar på bröstet under 
det han ligger på rygg och ömsom fattar det med fram- och bak- 
tassarna; äfvenledes leker han med fiskar, då han är något när 
mättad. Han plägar äfven ibland rulla klotet framför nosen och 
springer på det sättet kring golfvet; stundom fattar han det med 
munnen och kastar det långa stycken. Han kan klättra, isynnerhet 
på galler, och hoppar ganska högt i förhållande till sina korta ben. 

När man hutar honom blir han ledsen och springer undan, 
samt tillkännager sin ledsnad med en slags blåsning; då man åter 
tilltalar honom vänligt kommer han tillbaka och vill leka. När någon 
främmande inkommer i rummet, lägger han sig på golfvet, antingen 
med halsen utsträckt eller upphöjd och betraktar den okände noga; 
slutligen närmar han sig den okände för att lukta på kläderna 
samt börjar åter springa omkring; när flera inkomma, springer han 
in i sin bur och ställer sig i luckan för att se på dem. Om en 
hund inkommer i rummet, lägger han sig, som först är nämndt, 
för att se på honom; men om hunden kommer honom närmare, 
springer han baklänges åt någon vrå, samt spottar och rusar emot 
för att bitas, ifall hunden kommer ännu närmare. När han för- 
märker något buller eller någon komma gående utanför det rummet, 
der han vistas, förstår han mycket väl att urskilja hvilkendera 
dörren den gående nalkas. k Då han får vatten vill han merändels 
äfven bada; han doppat- då hufvudet först, sedan kryper han ned 
hel och hållen. Vill han hafva mat, så tillkännager han sin hunger 
med ett läte, ungefär som en katt, när den är hungrig.» 

2. I Jägareförb. gamla Tidskr. l:sta årg. sid. 315 läses vidare 
rörande en tam utter följande: »En hemmansegare tog en gång en 
lefvande utterunge, som han tämde, födde väl och hade qvar i flera 
år. Denne utter blef hans ständige fiskare. Uttern begaf sig som 
oftast ner till strömmen, fångade der en myckenhet större fisk, 
deribland äfven lax, som han ständigt hembar till gården, åtnöjande 
sig endast med skrädet. Egaren var aldrig utan fisk någon tid på 
året och sålde sin fiskredskap, hvilken han tyckte var ett onödigt 
inventarium, då han erhållit en så skicklig fiskare.» 

. Uttern gör lika mycken skada i våra fiskvatten, som räfven 
i våra skogar. Då han inkommer i en fiskdam utrotar han inom 
kort all fisken derstädes och höstetiden plundrar han äfven ofta 
sillgarnen. 



ROPDJUR. 



209 



'..i.'"'- 



2 1 



Utterns spär hafva vid första påseendet en viss likhet med 
gräflingens. De äro framtill äfrundade, baktill mera tillspet- 
sade samt visa äfven aftryck efter hälen. De hafva 3 olika 
ställningar. Da uttern går stå nemligen cle två främsta i bredd, 
de 2 bakre snedt emot hvarandra och då synes äfven ett smalt 
streck efter den släpande svansen. Då uttern löper undan eller 
hoppar sta alla Fig 107> 

spåren nästan fSi& * " " 

på samma ställe, 1 . \ 

och då han mera ' 
makligt färdas .. ; 
fram släpar han v r 
den ena sidan 
af bakdelen, så 
att spåren ef- 
ter fram fötterna I 
igensopas. Utom 
genom spåren •••••• 

gifver sig ut- •••••• 

tern lätt till- 3 

känna vid de merna apar: 1, efter framfötterna; — 2, efter bakfötterna; — 

vatten, der han 3 ' spärens stallnillg 1 vanliga falL 

förekommer, dels genom lemningarna efter sina fiskmåltider, dels 
genom sina exkrementer, som han lägger på stockar och stenar. 
Dessa sednare hafva en stark lukt af tran. 

Man har påstått, »att utterns electricitet är så utomor- 
dentligt stark, att kroppen lyser då han i mörkret (?) simmar 
genom vattnet, och att skytten derigenom kan upptäcka dess 
närvaro»; men detta sken torde dock hafva en helt annan 
orsak och möjligen härleda sig från utterns glatta, glänsande 
hårbeklädnad. 

Köttet har en ganska obehaglig, tranig smak, men ätes 
dock understundom. 

Skinnet är eftersökt och betalas ganska högt. 

1. Den nordamerikanska uttern (L. canadensis Sab.) är större 
än den europeiska, liar en kortare svans och är om sommaren svart 
och korthårig, om vintern brun och mera långhårig. Skinnet är af 
högt värde i pelshandeln. Till England föras årligen mer än 8,000 hudar. 

Zool. 1. Däggdjur. 14 



210 



SKÄLDJUR. 



2. Här vilja vi äfven anföra Hafsutter slag tet (Enhydfis Flemm.), 
som genom de bakåt riktade bakbenen bildar en öfvergång till skå- 
larna. Tandformeln är: j' [' "," ~ ^- ^- g-J-J' =36 tänder. 
Svansen kort och tjock. Till detta slägte hör hafsuttern (E. marina 
Flemm.). Svart, hårbeklädnaden mycket fin och silfvergiänsande. 
Förekommer emellan Asien och Amerika vid kusten och öarna af 
Stora Oceanen mellan 50 och 60 n. breddgraderna. Honan har 2 
spenar och föder efter 8 ä 9 månaders drägtighet, liksom skålarna, 
vanligen blott en unge. Han lefver i sällskaper. Fällen utgör ett 
ibland de mest kostbara pelsverk. 

IV. Ordningen: Skäldjur. 
Pinnipedia 1. Phocacea. 

Skaldjuren, som bilda en på arter ganska fattig ordning 
ibland däggdjuren, igenkännas lätt icke allenast på sin yttre 
gestalt och allmänna kroppsform, utan äfven på extremiteterna, 
som blifvit ombildade till simorganer, samt på tandbyggnaden. 
De stå närmast rofdjuren, med hvilka de i skaplynne och i 
många andra hänseenden hafva en stor öfverensstämmelse. 

Kroppen är af medelmåttig eller stundom af ganska an- 
senlig storlek, nästan spolformig, någongång mycket klumpig 
och oformlig, något nedtryckt och baktill starkt afsmalnande 
samt försedd med mycket kort svans. Dess yttre beklädnad ut- 
göres af styfva, korta och tilltryckta hår. Benen ganska korta; 
de två främre riktade åt sidorna eller framåt, cle två bakre 



Fig 108. 




Skälarnes tänder: 1, Fjärdskälens; — 2, Hafsskälens; — 3. Blåsskälens; — 4, Hvalrossens. 



bakåt; alla med fem, genom en simhud förenade och med klor 
väpnade tår. Tänderna äro, liksom hos rofdjuren, af tre slag: 



SKÄLDJUR. 



211 



framtänder, hörntänder och kindtänder; men af kindtänderna 
förekomma aldrig, såsom hos dessa, samtidigt flera former, utan 
de äro alla af ett slag, antingen flerspetsade, koniska eller trubbigt 
afstymj ade. Underkäksfästet utgöres af en tvärliggande vals. 
Ögonen äro stora med aflång, nästan horizontalt ställd pupill. 
Utöron finnas stundom, men saknas hos alla de slägten, som 
tillhöra vår fauna. Tungan i spetsen tvådelad. Nosen med 
grofva och plattryckta morrhår. 

I afseende på skelettet (sid. 32) vilja vi blott anmärka, 
att nyckelbenen saknas, att skulderbladen äro halfmånformiga, 
att öfverarmbenen äro korta, S-formiga och att lårbenen äro 
mycket korta, men bäckenbenen deremot ganska långdragna. 

Skäldjuren bebo hafven i alla klimater, dock företrädesvis 
i de kalla. Några arter lefva uti de större insjöarna, såsom i 
Caspiska hafvet, i Baikal och Ladogasjöarna och uppstiga äfven 
i floderna; men de, som tillhöra vår fauna, hafva dock alla sina 
stamhåll i hafven och skärgårdarna, ingenstädes numera uti in- 
sjöarna, och uppstiga blott någongång tillfälligtvis i floderna. 

Deras föda utgöres hufvudsakligen af fisk, krustacéer, mol- 
lusker och andra lägre vatten djur. 

De äro sällskapliga djur och lefva derföre ofta i större eller 
mindre flockar, dock stundom äfven parvis eller till och med 
ensamma. 

I vattnet, ur hvilket de blott tidtals uppstiga, för att på 
isstycken eller stenar hvila sig eller framföda och dägga sina 
ungar, simma de vanligen med stor skicklighet. Härvid betjena 
de sig hufvudsakligen endast af bakfötterna; de främre ligga 
derunder vanligen, liksom hos grodorna, tryckta intill kroppen 
och användas blott för att styra eller reglera farten. Afven 
på land förflytta sig skålarna icke så långsamt, som man skulle 
tro. De hafva dervid en hoppande rörelse, hvilken åstad- 
kommes derigenom att de liksom framkasta kroppens främre 
del, men låta den bakre släpa. 

Skäldjuren äro mindre fruktsamma än rofdjuren; honorna 
föda blott en unge, hvilken hos de egentliga skälarna vid födseln 
merändels har en ull-lik fäll, hos hvalrossarna en hårig be- 
klädnad. 



212 



SKÄLDJUR. 



Af deras yttre sinnen äro isynnerhet hörseln och synen 
ganska skarpa. 

Många af dessa djur kunna tämjas och blifva då stundom 
mot sina egare nära nog lika trogna och tillgifna som hundar. 
De äro ytterst seglifvade, men kunna dock ofta lätt nog dödas 
genom ett slag på nosen eller hufvudet. 

I polarländerna äro skälarna för innebyggarnes existens lika 
nödvändiga och oumbärliga, som renarna i våra fjellbygder äro 
det för lapparnes. De hafVa alla, äfven hvalrossarna, emellan 
huden och köttet ett tjockt lager af späck, hvaraf en utmärkt 
och i handeln mycket begärlig tran beredes. 

9:de Familjen. Skalar eller Skäihundar *) 
Phocina. 

Skälarna skilja sig ifrån hvalrossarna, eller de djur, sonr 
tillhöra följande familj, hufvudsakligen derigenom att de hafva 
en spolformig kropp, fullständigt utbildade framtänder i båda 
käkarna, samt hörntänder, hvilka aldrig utväxa till betar. 

Skälar förekomma hos oss både i Östersjön, Nordsjön och 
Ishafvet eller i alla de haf och skärgårdar, som omgifva våra 
kuster. De jagas allestädes för sitt späck och sina hudar. 

De arter af denna familj, som tillhöra vår fauna, kunna 
hänföras till följande slägten: 

1. Fjärdskälar (Phoca Linn.). I öfverkäken 6, i un- 
derkäken 4 framtänder. I båda käkarna på hvardera sidan 
5 kindtänder, med 3 å 4 i rad stående spetsar och dubbla 
rötter. 

2. Hafsskälar (Halichoerus Nilss.). I öfverkäken 6, 
i underkäken 4 framtänder. I båda käkarna på hvardera sidan 
5 kägelformiga kindtänder, af hvilka alla utom de innersta 
hafva enkla rötter. 

3. Blåsskälar (Cystophora Nilss.). I Öfverkäken 4, i un- 
derkäken 2 framtänder. I båda käkarna på hvardera sidan 5, 



) Vi hafva för dessa djur bibehållit benämningarna skälar och skälhundar, 
ehuru man i nyare zoologiska arbeten mera allmänt kallar dem sälar. 



SKALDJUR. 



213 



sinsemellan frånskilda kindtänder, med en kort, tjock, på si- 
dorna strimmig och hopknipen krona. 



Fjärdskäl-slägtet (Phoca Linn.). 

Fjärdskälarna hafva rundadt hufvud med kort och trubbig 
nos samt en sänkning framom ögonen. Tänderna 34, nemligen: 



Af dessa äro framtänderna i öfverkäken 6, i under- 
käken 4, något tillbakaböjda, kägelformiga och tillspetsade; 
de yttre störst och starkast; de mellersta i underkäken något 
tillbakaställda och sinsemellan frånskilda. Hörntänderna starka, 
krökta och tillspetsade. Kindtänderna på hvardera sidan i 
båda käkarna 5, temligen lik— 

' ö Fig. 109. 

formiga, 3 — 5-spetsade och för- 
sedda med dubbla rötter. Näs- 
borrarna bilda 2 halfmånfor- 
miga springor. Klorna starka. 

Af detta slägte eger vår y9yBeA 
fauna 4 arter. De uppehålla *llF^^åÉt# 
sig vanligen i vikar och skär- 
gårdar, sällan i öppna hafvet, 

och 2 af dem tillhöra nästan uteslutande polarhafven. 




Ffardxkdlskraniar 



1. Spräckliga Skälen eller Hafsvikaren (Phoca vitulina 
LlN.). Kroppen trindlagd, of van småspräcklig af svart och 
hvitaktigt eller af gulbrunt och gulgrått med mörkare rygg, 
stundom enfärgad, under hvitaktig; omkring ögonen en blek 
ringfläck; morrhåren på 'öfverläppen vågiga. de främre tjocka 
och bleka, de bakre finare och mörka; kindtänderna snedt sit- 
tande; gombrädden bildar en ingående vinkel; f ramfotens första 
tå längst. — Längd 5 — 6 fot. 

Namn: Sv. Spräcklig skäl; Blek. Bottenskäl eller Tnbotten- 
skäl; Upl. Vikare eller Hafsvikare; Bohusl. Kubbsäl, yngre Fjord- 
nacke; Österbott. hannarna Älgar, honorna Laggar, ungarna Kutar; 
Norr. Kobbe, Stenkobbe; Finl. Hylje; Lapp. Nuorgo. 



214 



SKÄLDJUR. 




F är gv arietet : enfärgadt rostgul eller brungul, of van något 
mörkare. Ungarna äro ofvan svartaktiga och småspräckliga, 
under hvita. — Fostret har en krusig 
och ullig samt till färgen gulhvit be- 
klädnad, som redan fälles i moderlifvet 
och utbytes mot en annan liknande 
modrens. 

Hafsvikaren är allmän på flera stäl- 
len vid våra kuster, men förekommer 
dock aldrig i större flockar. Utom Sve- 
rige finnes han äfven allestädes i Bott- 

Ofverkäken af Hafsvikaren, ut- 

visande de snedt sittande kind- niska och Finska vikarna, längs Norises 

tänderna och den vinkligt in- t ° 

skjutande gombrädden vestkust, vid kusterna af norra Tyskland, 

England, Frankrike och Spanien. Dessutom förekommer han äfven 
i Nordamerika samt vid Island och Grönland. 

Han vistas helst i skärgårdarna, hvarest man oftast ser 
honom uppstiga på stenar och klippor, eller om vintern på is- 
kanten, för att hvila eller för att dägga sina ungar. Vanligen 
hafva dessa skälar några vissa bestämda hviloställen, hvarest 
de uppehålla sig från skymningen om aftonen ända till morgo- 
nen. Sällan anträffas de längre ut i hafvet. Då isen betäcker 
fjärdarna göra de sig hål eller vakar i densamma för att emel- 
lanåt kunna uppstiga och andas. 

Hafsvikaren är mycket mera vaksam och rädd än de andra 
skälarna, och jägaren måste, till följd deraf, iakttaga mycken 
försigtighet då han vill nalkas honom. 

Hans föda består till det mesta af fisk, helst sill. Af större 
fiskar förtär han endast köttet och lemnar benen orörda. 

Parningstiden lärer infalla i September och honan säges 
framföda en unge vid midsommartiden. 

Skinnet är snagghårigt och starkt samt användbart till 
skjutväskor, öfverdrag på koffertar, till bösshylster eller i all- 
mänhet till sådana saker, som äro ämnade att motstå regn och 
väta. Späcket, som begagnas for mångahanda ändamål, är af 
vida större värde än skinnet, och köttet af yngre djur ätes på 
många ställen af skärgårdsfolket. 



SKÄLDJUR. 



215 



2. Ringlade Skälen eller Småvikaren (Phoca hispida Fabr.). 

Kroppen elliptisk, svartahtig och tecknad med hvita ringar; ögon- 
kretsarna enfärgade; morrhåren på öfverläppen vågbräddade, 
hoptryckta, långa, fina och till färgen bleka eller brunaktiga; 
kindtänderna rättsittande; gombrädden bildande en ingående 
vinkel; f ramfotens första tå längst. — Längd 3 — 4 — 6 fot. — 
(Phoca annellata Nilss. Phoca foetida Blas.). 

Namn: Sv. Ringlad Skäl; Blek. Inskärsskäl eller Skävfmng; 
Upl. Småvikare; Finl. Vikare. 

Färgvarietet : svart med otydliga bleka fläckar på sidorna 
och på buken. 

Ungarna hafva vid födseln en ull-lik beklädnad. Denna 
är till färgen smutsgrå med svartaktig anstrykning på hufvudet 
och framryggen samt aflägges inom en månad, da ungen erhåller 
modrens dräst. 

Fig. 111. 




Ringlade Skälen. 



Denna skäl förekommer mångenstädes i hafsvikar och skär- 
gårdar längs Skandinaviens kuster, vanligen ensam eller parvis, 
aldrig i flock. Han har föröfrigt nära nog samma utbredning 
som föregående art; dock går han längst mot norden af alla 
skälar och är hitintills icke funnen sydligare än i Engelska 
Kanalen. Han går dessutom äfven upp i sött vatten och finnes 
såväl i Saimen och Ladogasjön, som i Baikalsjön i Siberien. 
Hos oss linnes han emellertid ingenstädes i de insjöar, som stå 



216 



SKÄL DJUR. 



i förbindelse med hafvet, utan uppehåller sig endast, såsom 
redan blifvit nämndt, i hafsvikarna och skärgårdarna. 

I lefnadssättet är småvikaren nära öfverensstämmande med 
föregående art. Han har äfven, liksom denne, sina bestämda 
hviloställen på stenar, klippor och iskanter, men lärer, enligt 
Nilsson, vara mindre rädd, än hans öfriga samslägtingar. 

Han lifnärer sig af fisk och krustaceer och är i skärgår- 
darna mycket skadlig för fisket. Det påstås t. o. m. att en 
enda skälhund kan under en höstnatt plundra ett helt sillgarn.. 

Parningstiden lärer infalla i Juni och honan föder i Mars 
eller April på isen eller på ett skär en enda unge. MALMGREN 
säger, att den nyfödda ungen, medan han ligger på isen, är yt- 
terst svår att fånga, emedan han vid minsta tecken till fara 
går i vattnet. Nilsson påstår deremot, att modren icke låter 
ungen komma i vattnet förrän han fällt den hvita ullen. 

Skinnet användes på samma sätt som föregåendes. Späcket 
är förträffligt och beredes till tran. 

3. Grönlands-skälen (Phoca grcenlandica Mull.). Krop- 
pen trindlagd och något nedtryckt, grå eller hvitaktig med svarta 
fläckar; morrhåren på öfverläppen vågbräddade, ljusbruna; 
kindtänderna rätsittande ; gombrädden tvä.r; framfötterna snedt 
af stympade, andra tån längst. — Längd 4 — 5 fot. 

Ungarna hafva vid födseln en hvit, mjuk och något glän- 
sande ullik beklädnad, som de aflägga efter omkring en månad, 
då de blifva blekgrå med mörkare rygg. men sedermera — i 
tredje och fjerde året — mera brokiga och svartfläckiga. I 
femte året är denna skälart hvit, med hufvmdets sidor, pannan 
och nosen svarta samt på hvardera sidan framtill öfver bo-* 
garna försedd med en större kantig, halfoval eller månformig 
grå eller svart fläck. 

Grönlandsskälen har sitt stamhåll i polarhafven och före- 
kommer mest talrikt vid Island, Grönland och Spetsbergen. 
Finnmarkens kuster blefvo äfven vintertiden för ett antal år 
tillbaka regelbundet besökta af denna skäl, särdeles af yngre 
ännu icke fortplantningsskickliga individer; men han visar sig 
numera sällan derstädes. 



SKÄLDJUR. 



217 



I sitt egentliga hemland träffas grönlandsskälen aldrig, lik- 
som de tvenne föregående arterna, ensam eller parvis, utan 
alltid i större flockar, dels simmande i hafvet, dels hvilande 
på drifisen, bland hvilken han helst trifves. A den fasta isen 
lärer han icke, såsom de öfriga skålarna, göra sig sjelf några 
vakar, genom hvilka han kan nedstiga i vattnet för att hemta 
sin föda eller uppstiga för att hvila, utan han vistas helst vid 
sådana större öppningar uti isen, som genom strömdrag eller på 
något annat sätt bildat sig och vidmakthållas. 

Han är ingenstädes stationär, utan företager årligen på be- 
stämda tider större regelbundna utvandringar från en trakt af 
polarhafven till en annan. Magister Malmgren yttrar härom 
— i sina »Iakttagelser och anteckningar till Finnmarkens och 
Spetsbergens Däggdjursfauna» pag. 139 — att grönlandsskälens 
första utvandring sker i Mars månad i afsigt att yngla på isen 
långt från laijd, antingen i midten af Davids-sund eller i norra 
delen af Atlantiska oceanen, och att han derifrån sedermera i 
slutet af Maj återvänder till Grönlands vestra kuster i stora 
skaror, kommande söderifrån och medförande sina ungar, samt 
att hans andra utvandring försiggår i slutet af Juni och att han 
derifrån först återvänder i September. Efter återvändandet från 
denna sista vandring äro honorna drägtiga, hvaraf samme för- 
fattare drager den slutsatsen, att ändamålet med vandringen 
varit att i fred få verkställa parningen. Under dylika ströftåg 
händer det stundom att yngre individer förirra sig till långt 
sydligare trakter, och Nilsson omtalar, att ungar i andra året 
blifvit anträffade icke allenast vid Orkney-öarna, utan t. o. m. 
äfven vid kusten af England. Annu har dock icke grönlands- 
skälen blifvit anträffad vid Noriges vestkust. 

I vattnet simma dessa skälar med stor snabbhet och tumla 
om i alla möjliga riktningar. De äro, synnerligen då de ligga 
på isen, mycket vaksamma och varna h va rand ra då någon fara 
är förhanden. 

Parningstiden infaller, såsom redan blifvit omnämnclt, i 
Augusti och honan föder på isen långt ute på hafvet en unge 
i Mars eller April. Sålänge denne ännu bär sin hvita ulldrägt, 
hvilken han fäller först en månad efter födseln, går han icke 



218 



SKALDJUR' 



i 



i vattnet, äfven om han ansattes af menniskor, utan blifver 
under den tiden alltid ett lätt byte för skälf^ngaren. 

Grönlandsskälens föda består förnämligast af småfisk, syn- 
nerligen af simpor och polar-nors, samt af krustaceer och andra 
lägre hafsdjur. 

Vid Skandinaviens kuster kan icke denna skäl blifva före- 
mål för någon egentlig jagt; men i de norra delarna af polar- 
hafvet och isynnerhet vid Grönlands sydvestra kuster fångas 
han deremot till ett ganska betydligt antal. Han utgör också, 
jemte de följande skälarterna, grönländarens enda rikedom och 
enda vilkoret för hans existens. 

4. Haf-erten eller Storkobben (Phoca barbata Fabr.). 
Kr of pen stor, under sättsig, grå och ofläckad; morrliåren hel- 
bräddade, gr of va och till färgen hvita eller gulaktiga; kindtän- 
derna rätsittande; gombrädden h ågf or migt ur ring ad ; f ramfötterna 
afrundade och väpnade med starka klor. — Längd 8—10 fot. 

Namn: Sv. Skäggiga Skälen; Norr. Haf-ert; Spetsb. Stor- 
kobbe eller Blåkobbe. 

Haferten är icke allenast den största arten i sitt slägte, 
utan äfven, näst hvalrossen, det största af alla skäldjur i de 
nordiska polarhafveu. Efter fällningen är hans nya drägt kort- 
hårig och till färgen stålgrå, på ryggen mörkare, stundom nä- 
stan svart, nedåt sidorna vanligen ljusare och på buken någon 
gång helt hvit. 

Ungarna hafva vid födseln en mörkgrå, ullik beklädnad. 

Haferten är en ibland de skälarter, som aldrig förekommer 
i flock eller större sällskaper, utan anträffas nästan alltid en- 
sam. Han tillhör uteslutande de af ismassor uppfyllda polar- . 
hafven och trifves ingenstädes i det öppna, isfria vattnet. På 
den fasta isen gör han sig vakar för att derstädes emellanåt 
kunna uppstiga och hvila. 

Då denna skäl simmar i hafvet är han föga skygg och 
kan derföre ganska lätt fångas; men då han ligger på isen är 
han deremot mycket vaksam och låter svårligen jägaren komma 
inom skotthåll. Malmgren säger, att han ofta, t. o. m. sjelf- 
mant, närmar sig fångstbåten, och att han då med största lätt- 



1 



SKÄLDJUR. 



219 



het kan skjutas. Genom de talrika, grofva rnorrhåren och den 
stirrande blicken lärer hans uppsyn vara i hög grad bister och 
vederstygglig. Han simmar med ryggen högt öfver vattenytan 
och kan äfvén derigenom igenkännas från andra skalar. 

Enligt Malmgrens iakttagelser, består hans föda huf- 
vudsakligen af större mollusker och krustaceer samt af smärre 
fiskar. 

Honan föder i Februari, Mars eller möjligen ännu sednare 
en enda unge. 

Vid Grönland och flerestädes fångas denna ensligt lefvande 
skälart årligen till stor mängd. Hans hud är mycket stark 
och begagnas till harpunlinor, fisksnören, rep, tåg o. s. v. och 
han lemnar dessutom äfven en riklig mängd späck. 

1. Till detta slägte hör äfven den Kaspiska Skälen (Phoca 
caspica Nilss.), som är af samma storlek som småvikaren, ofvanpå 
ryggen gråbrun med oregelbundna gulaktiga ringar, på undre sidan 
blekgul samt förofrigt försedd med mycket grofva och ljusa morrhår. 
Han lefver i Caspiska hafvet i större sällskaper. Om hösten lärer 
han blifva så fet att han liknar en med tran fylld lädersäck, ur 
hvilken fötterna och ansigtet knappast kunna framsticka. I fordna 
tider dödades årligen ända till 20,000 stycken i ofvannämnda haf, 
men numera är denna jagt icke på långt när så indrägtig. 

Hafsskäl-slägtet (Halichoerus Nilss.). 

Hafsskälarna hafva ett aflångt hufvud, utan någon sänk- 
ning framom ögonen, samt en tjock och långdragen nos. Tän- 
derna äro till antalet 34, nemligen: 

5* 1^ 6. 5. 
TT 17 2—2. TT "57 

Framtänderna i öfver- 
käken 6, i underkäken 4, 
Jvägelformiga, något tillbaka- 
böjda; de yttersta störst och Xjt^ 
starkast; de mellersta i under- 
käken något tillbakaställdä ^>^ : 
och sinsemellan frånskilda. 
Hörntänderna starka, krökta, Hafssmskranium. 
tillspetsade och temligen langa. Kindtänderna på hvardera 




220 



SKÄLDJUR. 



sidan i båda käkarna 5, en sp etsad e , kägelformiga eller något 
krökta samt tillspetsade och framtill såväl som baktill försedda 
med en kant. De hafva alla, med undantag af de tvenne 
innersta, på hvardera sidan i hvardera käken, enkla rötter. 
Dessa hafva deremot dubbla rötter och äro föröfrigt försedda 
med en liten tagg nära roten. Klorna starka. 

Hafsskälama förekomma sällan i de inre skärgårdarna, 
utan hålla sig mera vid det öppna hafvet. Man känner icke 
mer än en enda hithörande art och denna tillhör norra Europa. 

1. Gråskälen eller Hafsskälen (Halichoerus grypus Fabr.). 
O/van och på sidorna ljusare eller mörkare grå, stundom silfver- 
hvit, med oregelbundna svarta eller svartaktiga teckningar; undre 
kroppsdelarna hvitaktiga glest sv ar t fläckig a; morrhären vågbräd- 
dade och hoptryckta, till färgen bleka; gombrädden bågformigt 
urringad; framfötterna snedt afstympade. — Längd 4 — 8 fot. 

Namn: Sv. Gråskäl eller Hafsskäl; Blek. Sjöskäl eller Utskärs- 
skäl; Bohusl. Krumnos; Finnmark. Grönsälg? 



Fig. 113. 




Gråskälen. 



Unga.rna hafva vid födseln en gul, sedermera en hvitaktig, 
ullik beklädnad, som de småningom fälla och utbyta mot en 
drägt liknande modrens. 

1. En ung gråskäl liknar mycket, synnerligen sedan han 
blifvit uppstoppad, en yngre Grönlandsskäl, från hvilken man dock, 
utom genom andra skiljetecken, lätt kan igenkänna honom derige- 



SKÄLDJUK. 



221 



nom, att ögonöppningens afstånd från ögat utgör j af ögats af- 
stånd från nässpetsen hos Grönlandsskälen, då detta afstånd hos 
Gråskälen knappt är hälften deraf. (Nilss.) 

Gråskälen tinnes nästan allestädes vid Skandinaviens ku- 
ster, men synes dock hafva sitt egentliga stamhåll i Östersjön, 
hvarest han på många ställen förekommer ganska talrikt. Prof. 
LiLLJEBORG har äfven under sin resa observerat honom vid 
Finnmarken. Utom Skandinavien tinnes han dessutom nästan 
allestädes vid Östersjöns och Nordsjöns kustländer. 

Dessa skälar uppehålla sig mest, såsom redan blifvit nämndt, 
i Öppna hafvet eller bland de yttersta skären, på hvilka de van- 
ligen uppstiga till stor mängd för att hvila öfver natten. Det 
inträffar då ofta att de komma i ett blodigt slagsmål om ligg- 
platserna och uppgifva dervid ett vrålande läte, som höres på 
ganska långt afstånd. I sällskap med de öfriga skäl-arterna 
trifvas de nästan aldrig. 

I likhet med Grönlandsskälen företager äfven denna, under 
olika årstider, vandringar från en trakt af hafvet till en annan. 
Under vintern, vid den tiden då honorna framföda sina ungar, 
vistas gråskälarna ganska talrikt i norra delarna af Östersjön, 
men framemot våren, sedan ungarna blifvit så utväxta att de 
kunna följa föräldrarna, tåga de mot söder. Det säges att 
ungarna under denna färd så noga följa den raka linien, att de 
till och med taga tvärsöfver landtuddar och stengrund, som 
ligga i deras väg. 

Gråskälen, som är en ibland de glupskaste af alla våra 
skäldjur, förtär dagligen en stor mängd fisk af alla slag. 

Parningstiden infaller i slutet af Juni och honan föder i 
Februari — mellan Kyndelsmessan och Mattsmessan — obe- 
roende af den starkaste kyla, en enda unge på något skär eller 
isstycke. Sålänge denne ännu icke aflagt sin ulliga fäll, vågar 
han sig ej i vattnet, utan däggas af modren på isen och biifver 
af henne bortförd i munnen från ett isstycke till ett annat, då 
hans säkerhet så påfordrar. Först sedan ungen blifvit omkring 
en månad gammal kan han följa modren på hennes ströftåg och 
sjelf söka sin föda. 

Gråskälen är, synnerligen i norra delarna af Östersjön, 
föremål för en större fångst. 



222 



SKÄLDJUR. 



Biåsskäl-slägtet (Cystophora Nilss.). 

Blåsskälarna hafva fått sitt namn derutaf, att hannarna 
ofvanpå nosen hafva en lös hud, som de efter behag kunna 
uppblåsa till likhet med en blåsa eller snabel. Hufvudet är 
t em ligen stort med bred panna samt kort och tjock nos. Tän- 
derna till antalet 3^nemligen : 



Fig. 114. 




lUn^skiilskraiiiai 



Framtän derna i öfver- 
käken 4, kägelformiga, till- 
spetsade och något inkrök- 
ta, de yttersta stora; i un- 
derkäken 2, sinsemellan 
något frånskilda, små och 
trubbspetsade. Hörntän- 
derna starka. Kindtän- 
derna på h varder a sidan 
i hvardera käken 5, temligen små, under kronan hopknipna, 
i spetsen liksom afhuggna, ojemna och kantiga; de främre åt- 
minstone med enkla rötter. Framfötterna liksom snedt afhuggna ; 
alla tårna väpnade med starka klor. Svansen bred. Hårbekläd- 
naden tät, sträf och något yfvig. 

Blåsskälarna äro stora hafsdjur, som endast förekomma i 
polarhafven, hvarest de lefva truppvis eller i större sällskaper. 
Man känner endast tvenne hithörande arter, en i södra och en 
i norra hemisferens polartrakter. Den sednare förekommer äfven 
någon gång vid Skandinaviens kuster. » 

1. Blåsskälen eller Klappmytsen (Cystophora cristata 
NlLSS.). Stålgrå, undre kroppsdelarna ljusare; ungarna er/fär- 
gade, de äldre svartfläckiga eller småningom alltmer och mer 
brokiga af svart och hvitgrått; nosen hvitaktig och Jiårbeväxt; 
morrhåren vågbräddade och bruna : klorna kvita; gombrädden 
nästan tvär. — Längd 6 — 8 fot. 

Namn: Sv. Klappmytsa; Norr. Klackekal, KabhatskobUe ; Finn. 
Kiknebb; Lapp. Ävjor Oaado. 



SKÄLDJim. 



223 



Klappmytsen är en ibland de skalar, som helst vistas långt 
ute i hafvet, och som derföre endast sällan uppehåller sig i när- 
heten af land. Till kusterna af sydvestra Grönland kommer 
han med drifisen söderifrån och visar sig der endast under April, 
Maj och Juni månader. Vid Island har han någon gång blifvit 
anträffad, äfvensom, ehuru blott högst sällan, vid Finnmarkens 
kuster. Vid Spetsbergen är han, enligt Malmgrens uppgift, 
icke med visshet observerad under de sednare åren. 

Han lefver ständigt bland drifisen och vandrar truppvis 
under vissa årstider från en trakt af hafvet till en annan. 

Hans föda lärer, enligt Fabricius, mest bestå af större 
fiskar. 

Man känner ännu icke med visshet tiden för hans fort- 
plantning. 

I de norra polarhafven blifver han allestädes, der han 
förekommer, föremål för jagt, hufvudsakligen tillfölje af sin 
stora rikedom på späck, hvaraf en ymnig mängd tran erhålles. 

1. Den andra arten till detta slägte är den s. k. Sjöelefanten 
(Cystophora proboscidea Nilss.), livars kroppsfärg är grön- eller blå- 
aktig, sällan svartbrun, och hos hvilken hannarna hafva nosen ut- 
vidgad och förlängd till en öfver fotsläng snabel. 

Sjöelefanten, som lefver i Atlantiska och Stilla hafvet, mellan 
35 och 55 sydliga breddgraderna, är det största af alla till denna 
ordning hörande däggdjur. Han uppnår icke sällan en längd af 
20 — 25 fot och har en deremot svarande tjocklek, som, jemte den 
snabellikt förlängda nosen, gifver honom en viss likhet med elefanten. 

I början af innevarande århundrade förekom detta kolossala 
skäldjur till stort antal vid Patagoniens kuster. Man berättar att 
ända till 40,000 sjöelefanter årligen dödades derstädes; men sedan 
dess hafva de, genom de ständiga förföljelserna, oupphörligt förmin- 
skats, och komma sannolikt förr eller sednare att helt och 
hållet utdö. 

Fa in. Hvalrossar. 

Trichechina. 

Hvalrossarna hafva en klumpig och oformlig kroppsbyggnad 
och korta ben, af hvilka de främre äro bakåt, de bakre något 
utåt riktade. De hafva i öfverkäken 2 långa betar samt i un- 
derkäken föga utvecklade framtänder. 



224 



SKÄL DJUR. 



Honorna föda en, aldrig flera ungar, h vilka vid födseln 
äro hårbeklädda och icke, liksom skålarnas, betäckta af en 
ullig fäll. 

Hvalrossarna förekomma uteslutande i polarhafven, hvarest 
de lefva flockvis bland drifismassorna och isbergen. 

De ega äfven, liksom skålarna, ett ganska tjockt späck- 
lager mellan huden och köttet. De fångas derföre icke huf- 
vudsakligen för betarna och huden, som man vanligen trott, 
utan äfven för späckets skull *). 

Till denna familj hör blott ett enda slägte, nemligen: 



Hvalross-slägtet (Trichechus Linn.). 

Kroppen stor, klumpig och oformlig, baktill af smalnande 
och betäckt af en lös, tjock och med tvärfållar försedd hud. 
Hufvudet aflångt, med kuilrig 
och bred nos, beväxt med 
grofva och långa morrhår. Hår- 
beklädnaden kort och temli- 
gen mjuk. Tänderna utveckla 
sig olika och äro alla i början 
nästan kägellika, men blifva 
sedermera, med undantag af 
betarna, genom tuggningen 

liksom snedt afstympade. Deras antal är olika under 
djurets olika åldrar. 

Frambenen, som kunna böjas under kroppen, äro 
temligen korta samt hafva 5, med små klor väpnade 
tår. Svansen kort, nedplattad. 

Till detta slägte hör endast 

Hvalrossen (Trichechus Rosmarus Linn.). Hårbeklädnaden 
brun, gulbrun eller grå. — Längd 14—16 fot; betarna, fullt 
utväxta, omkring 2 fot. 




) 1 Skand. Fauna I. (1847) sid. 275 och 317 uppgifves, att intet späck- 
lager tinnes under huden hos hvalrossen; men att detta är ett miss- 
tag finner man af Mag:r Malmgrens undersökningar. Han fann späck- 
lagret icke mindre än 3 tum tjockt på ryggsidan och blott något tunnare 
på baksidan. 



SKÄLDJUR. 225 

Namn: Sv. Hvalross; Norr. Havhest, Rosmar; Lappl. Morsk. 
Hvalrossen är det största skäldjur i de nordiska polar- 
hafven. Vid Skandinaviens kust visar han sig blott mycket 



sällan och tillhör egentligen icke vår fauna, 

Fig. 116. 




Hvidros&en. 



Man har i allmänhet, genom de teckningar öfver hvalrossen, 
som varit att tillgå, gjort sig ett oriktigt begrepp om dess utseende; 
ofvanstående fig. är emellertid en trogen kopia af en teckning, 
tagen efter naturen under Spetsbergsexpeditionen 1861 af Hr 
v. Yhlen. 

Hvalrossen lefver i flockar eller hjordar bestående af från 
20 — 40 ända till flere hundrade individer. Endast under sina van- 
dringar från en trakt i hafvet till en annan, lemna dessa djur nå- 
gon gång kusterna och drifisfälten, hvilka eljest utgöra deras 
förnämsta tillhåll. De uppstiga ofta till stort antal såväl på 
de sandiga hafssträndernå, som på isstyckena för att hvila eller 
sofva och lägga sig då liksom svinen i klump öfver hvarandra. 
Märka de någon fara, störta de sig ånyo i vattnet, hvarvid ett 
förfärligt alarm uppstår. Då lugnt och stilla väder inträffar, 
tumla de om och förfölja hvarandra under lek, simmande i 
hafvet samt lära derunder gifva ifrån sig ett ljud, som i det 
närmaste kan förliknas vid oxens råmande. 

Zool. 1. Däggdjur. 15 



I 



226 



SKÄLDJUR. 



Hvalrossarnes föda synes nästan uteslutande bestå af muss- 
lor *), som de förmedelst betarna uppgräfva ur leran på hafs- 
botten. Med tillbjelp af tungan och de trubbiga kindtänderna 
skala de dessa musslor med stor färdighet och nedsvälja der- 
efter sjelfva djuren otuggade. 

Parningstiden säges infalla i slutet af Maj eller i Juni 
månad och honan gar drägtig omkring ett helt år, hvarefter hon 
föder en enda unge, som sedermera diar henne ända till dess hans 
betar hunnit utväxa till en sådan längd, att de af honom kunna 
begagnas till uppgräfvandet af de i hafsbotten inbäddade muss- 
lorna. Detta inträffar först sedan ungen uppnått en ålder af 2 
år. Mag:r Malmgren, som meddelat dessa uppgifter, håller 
för högst sannolikt, att honan enligt regeln icke derefter in- 
låter sig i parning förr, än hon upphört att gifva di, och att 
således 3 år skulie förflyta mellan hvarje regelbunden börd. 

Betarna, som af hvalrossen begagnas, dels såsom försvars- 
vapen, dels och i synnerhet för uppgräfvandet af musslorna ur 
hafsbotten **), skattas i handeln nästan lika högt som elfenben 
och användas äfven för nästan samma ändamål. Huden bere- 
des och skall isynnerhet vara förträfflig till remtyg. Späcket 
står i lika högt värde, som de öfriga skäldjurens. Ett enda 
djur anses gifva en hel tunna tran. 

1. Bland utländska till denna ordning hörande slägten och 
arter vilja vi ytterligare anföra följande: 

1) Sjömunk-slägtet (Pelagius Cuv.): med fyra framtänder i båda 
käkarna, utan flerspetsade kindtänder samt yttre ,öron. Hit 
höra: a) Sjömunken (P. monachus Cuv.), som är mörkbrun med 
talrika gula fläckar samt gulhvit strupe och hals. Han förekommer 
i Medelhafvet samt i Adriatiska och Svarta hafven och är ungefär 
af hafertens storlek. — b) Hafsleoparden (P. leopardinus Wagn.), 
som ofvan är gråbrun med små gulaktiga fläckar, på undre kropps- 
delarna gulaktig, nästan utan fläckar. Han är af föregåendes stor- 
lek och har blifvit funnen vid Falklandsöarna, södra Georgien och 
Nya Holland. 



*) Man har äfven påstått att hvalrossen skulle lifnära sig af vegelabilier, så- 
som hafstång och andra hafs växter; men detta har icke blifvit bekräftad!; 
af sednare iakttagelser. 
**) Att betarna äfven skulle göra tjenst såsom lokomotionsorganer påstår 
Malmgren blott vara en fabel. 



GNAG ARE. 



227 



2. Öronshäl-slägtet (Otaria Peron.): med 6 framtänder och 
lika många kindtänder i öfverkäken, 4 framtänder och 5 kindtän- 
der i underkäken, samt synliga, tydligt framskjutande utöron. Till 
detta slägte höra de så kallade Hafslejonen och Hafsbj örnarna. Af 
de förra lefver en art, O. Stelleri, på åtskilliga ställen i nordliga 
Stilla hafvet. Denna är till färgen ofvan gulaktigt grå, under röd- 
brun och saknar man, som deremot är utmärkande för O. jubata, 
h vilken förekommer vid kusterna af Amerikas sydspets samt vid 
södra delarna af Nya Holland och Nya Seeland. Till de sednare 
hör den märkvärdiga O. ursina, som genom sin svarta eller ask- 
gråa grofva fäll utmärker sig från de öfriga bland sina samsläg- 
tingar. Han lefver i talrika hjordar på åtskilliga ställen i stora 
oceanen, synnerligen vid Behrings sund och Pribilows-öarna, hvarest 
han i början af detta århundrade fångades till ett ofantligt stort 
antal. Sålunda berättas att 1803 icke mindre än 800,0000 indi- 
vider dödades, af hvilkas hudar man dock ej kunde hinna med att 
preparera mer än 100,000, de öfriga måste förbrännas eller kastas 
i hafvet. 

V. Ordningen: Gnagare. 
Glires. 

Gnagarna bilda en artrik och tillika ganska naturlig ord- 
ning inom däggdjurens klass. Den innefattar en mängd små 
djur, som i allmänhet hafva de bakre extremiteterna starkare eller 
längre än de främre, samt föröfrigt utmärka sig genom sin oftast 
mjuka hårbeklädnad, sitt rundade hufvud och sina stora ögon*), 
men isynnerhet genom sin egendomliga tandbyggnad. De hafva 
nemligen såväl i öfver- som underkäken 2 mejselformiga, på 
främre sidan med emalj försedda framtänder. Endast hos hararna 
återfinner man i öfverkäken, bakom de stora framtänderna yt- 
terligare 2 små tänder. Hörntänder saknas alltid, hvarigenom 
en stor tandlucka uppkommer emellan framtänderna och kind- 
tänderna. Dessa sednare äro till antal och form ofta olika hos 
olika djurslag, men hos ett och samma alltid sä till vida lika, 
att de antingen alla äro knöliga eller alla på tvären streck- 
tecknade. Framtänderna hafva öppna rötter, afnötas och till- 
växa ånyo beständigt under djurets hela lifstid. De bibehålla 
sig derigenom ständigt hvassa och tillskärpta. Underkäksfästet 



*) Med undantag af sådana arter, som lefva i vattnet eller i jorden. 



228 



GNAGARE. 



Fig. 117. 




Kranium af en Gnagare. 



bildar på h vardera sidan en längsgående ledknapp, som artiku- 
lerar uti en framtill öppen, men på sidorna sluten ledgrop. 

Käkarna röra sig således mot hvar- 
andra fram och tillbaka och djuret kan 
derföre icke af bita eller afrycka sin 
föda, utan afgnager den med f ram- 
tänderna samt sönderdelar den derefter 
finare mellan kindtänderna, hvilkas 
knöliga eller streckade tuggytor gnidas 
tvärsöfver hvarandra. 

Med undantag af hararna, hafva 
alla till vår fauna hörande gnagare 
fullständigt utvecklade nyckelben. De hafva derföre i allmänhet 
stor rörlighet i framfötterna, som kunna föras i flera riktningar 
och begagnas att bringa födan till munnen. Genom denna 
ledighet i framfötterna, hvilka stundom dessutom äro försedda 
med starka klor, få gnagarna ofta äfven förmågan att med 
stor färdighet gräfva, klättra och simma. 

I afseende på lefnadssättet förete gnagarna många olikhe- 
ter; men till skaplynnet öfverensstämma de dock i allmänhet 
deruti, att de äro i hög grad brunstiga, skygga, lifliga och 
oläraktiga. 

De uppehålla sig i skogar och busktrakter, på fält, i jord- 
hålor, som de sjelfva gräfva, i bergsgryt, uti ihåliga träd, i 
vatten o. s. v. 

Deras föda består, såsom tandbyggnaden antyder, företrä- 
desvis af växtämnen, såsom allehanda slags frukter, blad, gräs, 
rötter, bark o. s. v., men vissa arter tillegna sig derjemte äfven 
åtskilliga näringsämnen ur djurriket. 

Fördelade öfver hela jorden och i bergiga trakter uppsti- 
gande ända till den eviga snögränsen, finna icke dessa djur i 
de tempererade och kalla länderna under alla årstider tjenliga 
och tillräckliga födoämnen. Vissa arter samla derföre under 
hösten ett förråd af lifsmedel, som de sedermera under vinterns 
lopp efter behof tillgripa, andra falla under denna årstid, liksom 
flera bland de förut beskrifna däggdjuren, i en lethargisk sömn, 
från hvilken de först emot våren uppvakna, och åter andra 



GNAG ARE. 



229 



anställa då nöden tvingar dem stora utvandringar från sin fö- 
delsebygd, tor att i andra trakter söka sitt uppehälle. 

Gnagarnas parningstid infaller vårtiden och honorna, som 
hafva sina spenar i 2 rader långs underlifvet, föda efter endast 
några få veckors drägtighet flera ungar, som de vårda till dess 
att de uppnått en sådan storlek, att de sjelfva kunna söka sin 
föda. Detta inträffar hos några arter (hararna) ganska kort 
etter födseln, hos andra sednare. 

o 

Åtskilliga arter sätta under vårens och sommarens lopp 2, 
3 eller ännu flera kullar, hvarigenom de ofta i otrolig grad för- 
öka sig och stundom kunna blifva en verklig landsplåga. 

I allmänhet kunna gnagarna från ekonomisk synpunkt be- 
traktas mera såsom skadliga än nyttiga djur. I båda fallen 
äro de utsatta för en ständig förföljelse. Nyttiga blifva några 
arter hufvudsakligen genom sina hudar eller sitt sunda och smak- 
liga kött. Den skada, som de flesta åstadkomma i boningshus, 
lador, och magasiner, i skogar, ängar och betesmarker, på od- 
lade fält och i trädgärder, är dereinot icke sällan af en betyd- 
ligare omfattning än man i allmänhet förmodar. 

Ibland de öfriga vertebrerade djuren hafva gnagarna många 
fiender, och genom sin stora förökelseförmåga vill det äfven 
synas, som att de af naturen liksom blifvit bestämda att tjena 
till föda åt en mängd andra djur. 

Gnagarna hafva merändels ett fint pipande eller hviss- 
lande läte. 

10: de Familjen. Ekorrar. 
Sciurina. 

Ekorrarna hafva ett ofvan kullrigt, på sidorna något hop- 
tryckt hufvud, med bred panna och temligen kort, naken nos, 
klufven öfverläpp, yfvig och långhårig svans, samt 5 fullt ut- 
bildade tår på bakfötterna och fyra pa de främre. I afseende 
på tandbyggnaden skilja de sig frän de öfriga gnagarna deri- 
genom att de i öfverkäken hafva 5, i underkäken 4 knöliga 
kindtänder. 

Tandformeln: ^ ^ ^ == 22 tänder. 



230 



GN ÄGARE. 



Den första kindtanden på hvardera sidan i öfverkäken är 
mycket liten emot de öfriga och faller lätt bort. Morrhåren äro 
långa och öronen utstående ur fällen. Ögonen stora. 

Ekorrarna äro särdeles täcka smådjur, som dels hela året 
om äro i en liflig verksamhet, dels ligga i vinterdvala *). De 
uppehålla sig nästan ständigt i skogarna, hvarest de med stor 
skicklighet klättra och hoppa i träden. Några utländska arter 
lefva dock älven i jordhålor eller i bergsskrefvor. 

Deras föda består hufvudsakligen af vegetabilier, men de 
förtära äfven stundom animaliska ämnen. Nötter och andra 
skogsfrukter utgöra vanligen deras förnämsta föda. 

Representanter af denna familj förekomma, med undantag 
af Nya Holland, nästan öfver hela jorden. 

Till den nordiska faunan höra endast tvenne slägten, 
nemligen: 

1. Flygekorrar (Pteromys Geopr.). Öronen sakna hår- 
pensel i spetsen. Mellan fram- och bakbenen på hvardera si- 
dan en bred hudfåll, som understödjes af ett långt ben från 
handlofven. 

2. Ekorrar (Sciurus Linn.). Öronen med hårpensel i spetsen. 
Kroppssidorna utan hudfållar. 

Flygekorre-slägtet (Pteromys Geofr.). 

Flygekorrarna visa i sin organisation flera egenheter, hvari- 
genom de icke allenast skilja sig ifrån de vanliga ekorrarna, 
med hvilka de af Linné förenades i ett och samma slägte, 
utan äfven från gnagarna i allmänhet. I detta hänseende är 
den egendomliga utvidgningen af huden långs kroppens sidor 
mest anmärkningsvärd. Den bildar nemligen på hvardera sidan 
om kroppen liksom en fallskärm, som understödjes af ett från 
handlofven utgående långt och spetsigt ben. Medelst denna fall- 
skärm förmår djuret svinga sig i luften och förflytta sig emellan 
träd, som till och med stå på ett afstånd af öfver 120 fot från 
hvarandra. Öronen äro korta och sakna hårpenslar i spetsarna. 
Nosen trubbig och beväxt med mycket långa morrhår. Ögonen 



*) Detta är förhållandet med inånga utländsk^parter. 



GNAGARE. 



231 



äro stora och utstående. Tänderna 22. Första kindtanden på 
hvardera sidan i öfverkäken liten och trubbig, den andra tre- 
kantig, de öfriga nästan fyrkantiga. I underkäken tilltaga kind- 
tänderna i storlek inåt. Svansen är kortare än kroppen, lång- 
hårig och yfvig. Framfötterna försedda med 4, bakfötterna med 
5 fullständigt utvecklade tår, alla väpnade med retraktila, krökta 
och spetsiga klor. Hårbeklädnaden fin och yfvig. 

Flygekorrarna tillhöra den kalla och tempererade zonens 
skogstrakter. De äro nattliga djur, som dölja sig om dagen och 
först emot aftonen gå ut för att söka sin föda. Denna består 
mest af vegetabilier, synnerligen af knoppar och unga skott af 
björk och barrträd. 

I Europa finnes blott en enda art, nemligen: 

Flygande Ekorren (Pteromys volans Linn.). Om som- 
maren of van ljust gråbrun, under gulhvit; om vintern ljust 
gråaktig, under hvit. — Längd 6 tum 6 lin.; svansen 4 tum 
2 lin. 

Flygekorren anföres af Linné såsom förekommande i Lapp- 
land; men har efter hans tid, såvidt författaren har sig bekant, 
icke blifvit återfunnen derstädes, och kan för närvarande egent- 
ligen icke räknas till vår fauna. Han tillhör hufvudsakligen de 
nordliga delarna af östra Europa. I Finland lärer han före- 
komma på åtskilliga ställen, äfvenså i Eyssland och Siberien, 
men synes i allmänhet vara temligen sällsynt. Möjligen torde 
dock hans lefnadssätt icke så sällan gifvit anledning till att han 
undgått uppmärksamheten äfven i de trakter, der han oftare 
förekommer. Han är nemligen, såsom redan blifvit nämndt, ett 
nattligt djur, som om dagarna vanligen håller sig alldeles stilla 
och gömd uti ihåliga träd och först emot aftonen och natten 
tyst och föfsigtigt klättrar och hoppar omkring i träden för att 
söka sin föda. Lägger man så vidare härtill, att han, i likhet 
med många andra gnagare, är rädd och varsam, liflig och yt- 
terst snabb i sina rörelser samt till färgen nära nog lik de träd- 
grenar på hvilka han hvilar sig, så torde man ofta häruti hafva 
att söka anledningen till att han endast sällan påträffas. 



232 



GNAG ARE. 



Vid boet är flygekorren lättast att upptäcka, emedan han 
nedanför det träd, i hvilket detsamma befinner sig, hoptals 
plägar lägga sin spillning. Denna är lik råttornas och så harts- 
haltig, att den brinner med klar låga då den antändes. 

Parningstiden infaller i April eller Maj och honan föder i 
sistnämnde månad 3 å 4 ungar. 

Skinnet är tunnt och har föga värde. 

Ekorre-slägtet (Sciurus Linn.). 

Ekorrarna hafva en smärt kroppsbyggnad, stora ögon och 
öron, af hvilka de sednare äro uppstående och i spetsarna för- 
sedda med långa hår; lång svans, beväxt med yfviga, långa och 
åt tvenne sidor utstånde hår. Från flygekorrarna skilja de sig, 
utom genom andra kännetecken, vid första påseendet derigenom 
att huden långs kroppens sidor ligger alldeles slät, liksom på 
däggdjuren i allmänhet. I afseende på tändernas byggnad likna 
de flygekorrarna, men framtänderna äro mera 

Fig. 118. * /b 

hoptryckta och kindtändernas knölar trubbi- 
gare. Kindtänderna visa föröfrigt en temligen 
tydlig öfvergång till den strecktecknade formen. 

Hithörande arter hafva en vida större 
geografisk utbredning än de föregående. De 
förekomma, med undantag af Nya Holland, 
nästan i alla delar af jorden, der skogar 
finnas. Deras föda består både af djur och 
växtämnen, dock hufvudsakligen af dessa sed- 
nare. De äro i verksamhet om dagen och 
insamla om hösten ett förråd af nötter, ollon, 
frön, knoppar o. s. v. till vinterföda. Deras 
bon, som de bygga mellan grenklykor eller uti ihåliga träd, 
äro sammansatta af mossa och böjliga qvistar. De uppföda 
deruti sina ungar och begagna äfven desamma såsom tillflygtsort 
då stark köld inträffar. Hos oss ligga de dock icke i vinterdvala. 

Man känner till detta slägte omkring 60 arter, hvilka dock 
vid en närmare granskning i betydlig mån torde låta reducera 
sig. I mellersta och norra Europa finnes blott en enda, 
nemligen : 




GNAG ARE. 



233 



Allmänna Ekorren (Sciurus vulgaris Linn.). Om somma- 
ren of van rödbrun, om vintern mer eller mindre blågrå; undre 
kroppsdelarna hvita. — Längd 8—8^ tum; svansen ungefär af 
samma längd. 

Namn: Sv. Ekorre, Ikorre, Ikorn; Ostergöthl. Ikorninge; 
Osterb. Gråverk, Gråskinn; Norr. Ikorn; Finl. Orava. 
Färgvarieteter : 

a) Svart. Ganska sällsynt. 

b) Hvit med röda ögon. Sällsynt. 

c) Hvit med öronen och svanstrakten rostgula Mycket 
sällsynt, skjuten i Skåne. 

d) Röd och hvitbrokig. Sällsynt. 

e) Svansspetsen hvit. Sällsynt. 

Ekorren bebor alla Europas och norra Asiens skogstrakter 
och hos oss finnes han öfver hela landet, såväl i barr- som 
i löfskogar. Han är ett lifligt och särdeles behagligt djur, som 
mest uppehåller sig i träden, der han klättrar och hoppar med 
stor skicklighet. Någon gång nedstiger han äfven och löper om- 
kring på marken; men uppstiger åter genast, vanligen på en 



Fig. 119. 




Allmänna Ekorren. 



frånvänd sida af trädet, då han blifver skrämd eller jagad. Ofta 
ligger han äfven, då någon fara hotar honom, alldeles tyst och 
orörlig långs utefter en trädgren eller tätt intill en trädstam, 



234 



GNAGARE. 



med blicken uppmärksamt fästad på de föremål, som hota ho- 
nom. Förföljd uti ett ensamt stående träd, nedkastar han sig 
ofta från en betydlig höjd till marken, men uppspringer åter 
skyndsamt i närmaste träd för att fortsätta sin flygt. Stå 
träden icke alltför långt ifrån hvarandra, hoppar han med lätt- 
het från det ena till det andra. 

I barrskogarna lifnärer han sig förnämligast af gran- och 
tallfrön; i löfskogarna af nötter, ollon, knoppar o. s. v. ; i träd- 
gårdarna af hvarjehanda frukter. Han förtär dock äfven ani- 
maliska beståndsdelar och fångas derföre ofta i fällor, som blifvit 
betade med torr fisk och dylikt. Det säges t. o. m. att han 
någon gång plundrar foglarnas bon på ägg och ungar. Då han 
äter sitter han oftast i upprätt ställning på bakbenen med 
svansen längs efter ryggen och håller sin föda emellan tåän- 
darna. Smärre frön och korn fattar han emellan tumvårtorna. 
Med de skarpa framtänderna förmår han att söngergi\aga de 
hårdaste skal af nötter och andra trädfrukter för att åtkomma 
kärnorna. Han äter ganska mycket för sin storlek, men dric- 
ker sällan. 

Ekorrarna tros, åtminstone i mellersta och södra provinserna, 
fortplanta sig två gånger om året. Detta kan dock icke förf. af 
egen erfarenhet intyga. Den första kullen sättes i Maj eller 
Juni och honan föder då 3 å 4 ungar, som hon däggar inemot 4 
veckor. Sina bon bygga Ekorrarna dels uti ihåliga träd, dels i 
en grenklyka invid trädstammarna. De äro i sednare fallet sam- 
mansatta af ris, löf och mossa samt försedda med 2 öppningar. 

I likhet med flera andra gnagare anställa äfven ekorrarna 
understundom i flock vidsträckta vandringar från en skogstrakt 
till en annan. De kunna då anträffas i otrolig mängd i trakter, 
hvarest de eljest ganska sparsamt förekomma. Sådana van- 
dringar omtalar Linné i sin Olands- och Gotlandsresa, äfvenså 
lära de icke så sällan inträffa i de norra provinserna och 
sjelf har författaren sett en dylik ekorre vandring i norra Oster- 
göthland. 

Ehuru ekorrarna af naturen halva den ovanan att sönder- 
gnaga allt som de komma öfver, och tillika den oarten, att öf- 
verallt, med undantag af sina bon, hvilka de hålla mycket 



GNAGARE. 



235 



snygga, smutsa ned och orena, blifva de dock i fångenskapen 
genom sitt milda sinnelag, sin, eljest bland gn a garn a ovanliga, 
läraktighet och sin nätta, sirliga gestalt särdeles behagliga och 
omtyckta djur. De böra dock i sådant fall uppfödas såsom 
ungar, ty annars bibehålla de gerna sin naturliga vildhet. 

1. I fångenskapen förtär ekorren hvarjehanda vegetabiliska 
ämnen, äfvensom smör och ost, men deremot blott sällan eller al- 
drig kött. Han håller äfven gerna tillgodo med bröd, kokta kål- 
rötter, morötter och palsternackor, men råa förtär han dock hvarken 
dessa rotfrukter eller rå potatis, h vilken han eljest såsom kokt 
gerna äter. Kål af alla slag, äfvensom äpplen och päron utgöra 
också för honom en lämplig föda. Dessa sednare skalar han först 
omsorgsfullt och gnager dem sedan med de nedre tänderna nästan 
ända till kärnhusen, som han, i motsats till råttorna, lemnar orörda. 
Kärnorna af plommon, körsbär och andra stenfrukter rör han heller 
icke, 'men förtär deremot gerna köttet, sedan han likväl först skaffat 
bort ytterhuden. Halftorkade fläderbär äro för honom en stor läc- 
kerhet, äfvenså skalad mandel och hampfrö. Socker tycker han 
mycket om, men förtär likväl icke gerna bröd, hvaruti det blifvit 
inblandadt. Af drycker läppjar han gerna på kaffe med mjölk, té, 
och t. o. m. på öl och vin. Man berättar med afseende härpå om 
en ekorre, som tidigt togs ur boet och uppföddes af en katta, att 
han icke allenast vande sig att läppja på vin, utan att han äfven 
gerna drack deraf ända till dess att han blef yr och somnade. 

Då ekorren i tamt tillstånd får fritt springa omkring i rummen, 
har man svårt att vänja honom från den ovanan att bortsnappa 
och undangömma hvarjehanda ätbara saker. Nötter har han då 
isynnerhet stor benägenhet att bortbära och hopsamla i några be- 
stämda gömställen. 

Ekorrarnas spår, som man ofta vintertiden bemärker på 
snön i våra skogstrakter, leda upp åt trädstammarna, äro par- 
vis ställda och visa märken efter klor och tår. 

Fig. 120. 

® • • • « 

• • • • • 

• • • • • 

Ekorrespårens ställning. 

För skogarna äro ekorrarna skadligare än man i allmänhet 
föreställer sig; ty de lifnära sig, såsom härofvan redan blifvit 



236 



GN ÄGARE. 



^lämndt, icke blott af skogsträdens frön, knoppar och späda 
bladdelar, utan afgnaga dessutom äfven de unga årsskotten 
af tall och gran. I lärkträdsbeständ göra de äfven skada ge- 
nom att a fät a barken, och i trädgårdarna infinna de sig der- 
jemte icke sällan höstetiden, för att lifnära sig af de mogna 
frukterna. 

Vinterskinnet kallas gråverk och användes af bundtmakare 
till pelsfoder och dylikt. 

Köttet, tillredt såsom harkött, är ganska läckert; men ätes 
det oaktadt sällan hos. 

1. Af utländska till denna familj hörande slägten och arter 
vilja vi endast anföra följande: 

1) Ziselslägtet (Spermophilus Cuv.) med kort och endast från 
midten till spetsen långhårig* svans; ansigtet försedt med kind- 
påsar; pupillen i ögat aflång. Af detta slägte känner man omkring 
20 arter, hvilka dels förekomma i det mellersta Europa, dels i 
norra Asien och Nordamerika. De bo alla i jordhålor och föra ett 
med murmeldjuren nära öfverensstämmande lefnassätt. Liksom 
dessa falla de äfven i vintersömn. Af hithörande arter förekommer 
den vanliga Ziseln (Sper. citillus) i Böhmen, Schlesien, Polen, Öster- 
rike och Ungern. Han är något större än den stora husråttan 
och till färgen gulgrå med hvit strupe. Hans föda består såväl af 
växtrötter, frön, bär och dylikt som af andra mindre gnagare, små- 
fogel o. s. v. Både yngre och äldre individer blifva i fångenskapen 
lätt tama och deras kött anses i vissa trakter såsom en läckerhet. 

2) Murmeldjur-slägtet (Arctomys Schreb.) med kort men ända 
från roten till spetsen långhårig och yfvig svans; ansigtet utan 
kindpåsar; pupillen i ögat cirkelrund. Till detta slägte känner man 
■endast omkring 6 arter, af hvilka 2 förekomma i mellersta Europa 
och Asien, de öfriga i Amerika. Bland dessa förtjena följande att 
omnämnas: a) Murmeldjiiret (Aret. marmota LiNx\ T .): ofvan svait- 
grå med grå och hvitaktig inblandning, under gulaktigt röd med 
grå och svart inblandning; af en kanins storlek. M.urmeldjuren 
bebo Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna och lefva der i jordhålor 
ända öfver trädgränsen, vanligen i närheten af snön och isfälten. 
De lifnära sig af gräs och åtskilliga alpväxter, men i fångenskapen 
förtära de äfven kål, rötter och frukter af hvarjehanda slag. Under 
varma sommardagar gå de ut ur sina hålor för att sola sig och 
leka med hvaraudra, men vid minsta förmodade fara gömma de sig 
åter. Begåfvade med en skarp hörsel och syn samt fin lukt, und- 
går ingenting deras uppmärksamhet och de varna hvarandra äfven 



GNAGARE. 



237 



genast med en ån hvissling, då fara är förhanden. Vintertiden? 
falla de i en djup dvala. Deras parningstid infaller i April och 
honan föder efter 6 veckors drägtighet 2 — 6 ungar, hvilka seder- 
mera ända till följande sommar åtfölja föräldrarna. Deras kött 
ätes, såväl färskt, som rökt och insaltadt och fettet är användbart 
att bränna i lampor. På senhösten äro de mycket feta och man, 
brukar då i vissa trakter utgräfva dem ur hålorna sedan de lagt 
si< i vinterdvala. Genom detta fångningssätt blifva de dock mån- 
genstädes totalt utrotade, hvarföre man i Schweitz och flerestädes viå 
högt vite förbjudit detsamma. Skinnet är af mindre värde, men be- 
gaguas dock till pelsfoder. — b) Bobak (Aret. bobac Pall.): rost- 
gul med svart inblandning. Bebor Polens, Galiziens, Rysslands och 
Siberiens bergstrakter. I lefnadssättet är denna art nära överens- 
stämmande med föregående och jagas äfven, liksom denna, för sitt 
kött och fett. Båda arterna blifva lätt tama och yänja sig snart 
vid menniskors sällskap. — c) Prairiehunden (Aret. ludovicianus- 
Ord.): ofvan rödbrun med grå och svart inblandning, under smut- 
sigt hvit; den korta svansen med bruna tvärband i spetsen; föga 
större än de föregående. Denna art, som fått sitt namn derutaf 
att hans läte liknar hundens skällande, förekommer mycket talrikt 
i de nordamerikanska högländerna, Mexiko, Texas, Kalifornien och 
Kanada. Han lefver kolonivis i jordhålor och är mycket rädd och 
vaksam. Indianerna hålla hans kött för en stor läckerhet. 

3) Jordekorre-slägtet (Tamias Illig.): öronen afrundade; svansen 
gleshårig, kortare än kroppen; fötterna femtåiga; fallen kort och 
på ryggsidan försedd med markerade längdlinier. De få till detta 
slägte hörande arter lefva i jordhålor och förekomma i Nordame- 
rika, Siberien och östliga delarna af Europa. Af dessa vilja vi 
endast omnämna den randiga jordekorren (T. striatus Blas.) gul- 
aktig, på undre sidan gråhvit, på ryggen försedd med 5 svarta 
längdlinier, Han förekommer från Ural genom hela den skogbe- 
växta delen af Siberien. 

12:te Familjen. Hasselmöss. 

Myoxina. 

Hasselmössen bilda en bestämd öfvergång mellan föregående 
och följande familj och hafva äfven af några författare blifvit 
förenade med ekorrarna, af andra med mössen. Från de förra 
skilja de sig dock ganska tydligt genom sina strecktecknade* 
kindtänder och från de sednare, utom genom tandbyggnaden v 
genom den täthåriga och något yfviga svansen. Hufvudet tern— 



238 



GN ÄGARE. 



ligen bredt; nosen spetsig med långa morrhår; ögonen stora; 
öronen håriga, breda och afrundade. Tänderna 20, nemligen: 

4. 2. 4. 

"47 27 T" 

Framtänderna något hoptryckta, framtill aftrindade. Kind- 
tänderna såväl i öfver- som underkäken på hvardera sidan 4. 
af hvilka den främsta är mycket liten och jemte den innersta 
mindre än de öfriga, den andra längst och den tredje bredast; 
alla på tvären strecktecknade. Tårna på framfötterna 5, af 
hvilka tummen utgöres af en rund knöl utan nagel; på bakföt- 
terna 5. Svansen ungefär lika lång med kroppen och synner- 
ligen från midten till spetfen försedd med långa, utstående hår. 

I afseende på skaplynne och lefnadssätt stå hasselmössen 
temligen nära ekorrarna. Liksom dessa klättra de med lätthet 
i träd och buskar, bygga sina bon höjda öfver marken samt 
Mfnära sig företrädesvis af frön och frukter. De äro likväl 
nattdjur, som ligga gömda om dagen och först emot aftonen gå 
ut för att söka sin föda. Om vintern ligga de i dvala. 

Alla kända arter tillhöra den gamla verlden. 

Hasselnius-slägtet (Myoxus Zimm.). 

Hufvudet temligen aflångt; nosen något tillspetsad; öfver- 
läppen fårad. Svansen ungefär af kroppens längd, stundom 
något längre eller kortare, beväxt med temligen yfviga hår. 
Kindtändernas emaljstreck nära parallela. Framfötterna med 
5, bakfötterna med 6 trampknölar. 

Hasselmössen vistas dels i trädgårdar, dels i busksnår, å gär- 
desbackar och i ängar. Hos oss förekommer blott en art, nemligen : 

1. Hasselmusen (Myoxus avellanarius Linn.). Ofre kropps- 
delarna brungula eller brunröda, de undre blekare, med strupen 
och bröstet hvita. — Längd. 2§ — 3 tum; svansen 2 tum. 

Hasselmusen finnes nästan öfver hela Europa. Hos oss 
torde hon möjligen icke vara så sällsynt, som man förmodat, 
ehuru hon hitintills endast blifvit funnen på några få ställen 
i de södra och mellersta landskaperna. Hon uppehåller sig 
vanligen i täta busksnår, är ytterst skygg och endast nattetid i 
verksamhet. Af denna anledning torde hon hafva undgått upp- 



GNAGARE. 



239 



märksamheten äfven i de trakter, hvarest hon till och med 
oftare förekommer. 

Hasselmusen li f när er sig htifvudsakligen af hasselnötter, 
ekollon, frön, saftiga frukter, bär*) och trädknoppar. Häråt" 
insamlar hon äfven 
om hösten ett för- 
råd, som hon seder- 
mera vid sitt upp- 
vaknande ur vinter- 
sömnen tillgriper. 

Honan synes 
sätta 2 kullar år- 
ligen, med 3—6 un- 
gar i hvardera. Sitt 
bo bygger hon bland 
qvistarna i täta bu- 
skar. Det är rundt 
och hopfogadt af 
löf, gräs och mossa samt försedt med en öppning på sidan 
eller ofvanpå. 

Hasselmusen är ett särdeles nätt och behagligt djur och 
hålles derföre stundom i fångenskap, der hon dock sällan för- 
lorar sin naturliga vildhet. 

1. Af utländska till detta slägte hörande arter vilja vi anföra 
följande: 

1) Trädgårdssofvaren (M. quercinus Linn.): ofvan rödaktigt 
grå, under hvit, med på hvardera sidan ett svart band, som löper genom 
ögat nedåt halsen; svansen endast emot spetsen yfvig; något större 
än liasselmusen. Pinnes företrädesvis i de vestra och mellersta de- 
larna af Europa, hvarest han mest lefver i löfskogar och trädgårdar. 
Han lifnärer sig icke blott af åtskilliga trädfrukter, utan äfven af unga 
foglar, ägg, insekter o. s. v. Parningstiden infaller i April eller 
Maj och honan, som bygger sitt bo emellan trädgrenarna eller 
stundom inkräktar något ekorrebo, föder 4 — 7 ungar. — 2) Sju- 
sof våren (M. glis Linn.): ofvan dunkelt askgrå, under hvit; hela 
svansen yfvig; större än föregående. Förekommer på åtskilliga 

*) Blasius berättar, att hon på Harz icke så sällan flingas i don or betade 
med rönnbär. 



Fig. 121. 




Hasselmusen. 



240 



GNAGARE. 



ställen i Europa och vistas företrädesvis i ek- och bokskogar. Hans 
föda består dels af ollon och nötter, dels af unga foglar och ägg, 
som han tillgriper i fogelnästena. Föröfrigt har han ungefär samma 
lefnadssätt som föregående. De gamla romarna ansågo köttet af 
denna art såsom en läckerhet. Skinnet kan begagnas. 

13:de Familjen. Råttor och Möss. 

Murina. 

Till denna familj höra en mängd smådjur, hvilka skilja sig 
sig ifrån de öfriga gnagarna, utom genom andra kännetecken, 
hufvudsakligen genom tandbyggnaden och svansens hårbekläd- 
nad. De hafva nem ligen i öfverkäken 3 eller 4, i underkäken 
endast 3 knöliga kindtänder, samt svansen försedd med fina, 
vanligen glesa hår *). Framtårna 5, af hvilka dock tummen 
endast utgöres af en mer eller mindre framstående knöl, för- 
sedd med en mindre nagel; baktårna 5, fullt utvecklade. 

Mössen äro i allmänhet nattdjur, som lifnära sig dels af 
animaliska, dels af vegetabiliska ämnen. De förekomma öfver 
hela jorden och utgöra den artrikaste familjen ibland gnagarna. 
I ekonomiskt hänseende kunna de flesta ibland dem betraktas 
såsom verkliga skadedjur. 

Till vår fauna höra endast tvenne slägten, nemligen: 

1. Buskråttor (Sminthus Keys. et Blas.). Öfverläppen hel. 
Kindtänderna i öfverkäken på hvardera sidan 4, knöliga. Öro- 
nen håriga. Svansen längre än kroppen, temligen täthårig. 

2. Råttor (Mus Linn.). Öfverläppen framtill klufyen. 
Kindtänderna i öfverkäken på hvardera sidan 3, knöliga. Öro- 
nen stora, nästan nakna, aldrig dolda i fallen. Svansen ungefär 
af kroppens längd, gleshårig och ringlad. 

Buskrått-slägtet (Sminthus Keys. et Blas.). 

Dessa små möss skilja sig i flera hänseende från de öfriga 
till denna familj hörande gnagare. De hafva ett långdraget 

*) Hos några utländska sliigten är svansen helt och hållet eller till en del 
långhårig och hos Rmirifhvs är den beväxt ined korta, men temligen 
täta hår. 



GNAGARE. 



241 



hufvud med spetsig nos, luden öfverläpp, som är hel och icke, 
såsom hos de egentliga råttorna och mössen, försedd med en 
skåra framtill emot näsan. Morrhåren långa och ställda i 2 
rader. Öronen håriga och räckande utom fällen, äro mindre 
an hos arterna till följande slägte. Tänderna 18, nemligen 

3. Ig 2. 1. 3. 

3. "27 37 

Kindtänderna i öfverkäken på hvardera sidan 4, i under- 
käken 3, alla med höga, skarpa, nästan taggiga knölar. Af öfver- 
käkens (a) kindtänder äro den första och fjerde 
minst och till formen rundaktiga; de 2 mellersta 
störst, sinsemellan lika stora och till formen 
nästan fyrkantiga. Af underkäkens (b) 3 kind- 
tänder äro de första störst och nästan lika med 
de 2 mellersta i öfverkäken; den innersta minst, 
men större än den första och fjerde i öfver- 
käken. Svansen ungefär af samma längd som 
kroppen, eller längre, hårig och försedd med 
■ingår. Benen spensliga, de främre med 4 ut- 
växta tår, som hafva spetsiga klor, samt en med en liten nagel 
försedd knöl utgörande tummen; de bakre 5, af hvilka de 3 
mellersta äro längst, den innersta kortast. Hårbeklädnaden fin 
och mjuk. 

Buskråttorna äro qvicka och lirliga djur, som, enligt Pal- 
las, lifnära sig af växtfrön. Nilsson förmodar, på grund af 
deras tandbyggnad, att de äfven förtära insekter och andra 
djurämnen. 

I Europa finnes blott en enda art, nemligen: 




Buskråttans tänder. 

140—170 fjäl 



1. Långsvansade Buskråttan (Sminthus vagus Pall.). 
Rostgul med svarta sticJcelhär samt ett svart streck längs ryggen 
från bogarna till svansroten; undre kroppsdelarna jemte benen 
gråaktigt hvita. — Längd 2* tum. — S. betulinus NlLSS. m. fl. 

Denna buskråtta tillhör egentligen Siberien, hvarest hon 
mest lefver i björkskogar och på sandfält. Blott några få gån- 
ger har hon blifvit funnen annorstädes och endast en gång hos 
oss, nemligen för flera år tillbaka vid Rönneberga i Skåne. 

Zool. 1. Däggdjur. 16 



242 



GNAGAItE. 



Råttslägtet (Mus Linn.). 

Hufvudet temligen långsträckt eller äggformmigt, med något 
utlöpande och tillspetsad nos samt klufven öfverläpp. Morr- 
håren långa och talrika, ordnade i 5 rader. Öronen till större 
delen nakna, räcka temligen långt utom fallen. Tänderna 16, 
nemligen : 

3. 2. 3. 



Fig. 123. 




Råttänder. 
öfver-, b underkäken. 



Framtänderna sammantryckta, i spetsen ständigt tillskärpta. 
Kindtänderna på hvardera sidan i båda käkarna 3, försedda 
med delade rötter och knöliga *) kronor, hvilka knölar stå i 
rader tvärsöfver tanden. Hvardera kind- 
tandradens längd är ungefär lika med af- 
ståndet emellan dem begge baktill, men 
kortare än afståndet mellan dem och fram- 
tänderna. Foramina infraorbitalia stora och 
uppåt riktade. Benen spensliga; de främre 
halva 4 utbildade tår med korta klor samt 
en knöl, motsvarande tummen, försedd med 
en trubbig nagel; de bakre med 5 tår, för- 
sedda med korta klor. Svansen ungefär 
af kroppens längd, beväxt med glesa hår, mellan hvilka fjäll- 
ringarna tydligt framträda. Fallen består dels af mjuka och 
fina hår, dels af insprängda längre stickelhår. 

Råttorna vistas såväl i husen, som på fälten och i sko- 
garna, der de, utan undantag, lefva i hålor och underjordiska 
gångar, som de sjelfva tillreda. De lifnära sig både af djur- 
och växtämnen och äro alla i mer eller mindre grad glupska 
och roflystna skadedjur. De sätta flera kullar årligen och för- 
öka sig otroligt. 

Hvad råttornas geografiska utbredning angår, så finnas de 
numera nästan öfver hela jorden. Till vår fauna höra blott 4 
arter, ehuru knappast mer än en kan anses såsom ursprung- 
ligen inhemsk. De öfripja hafva under olika tider inkommit 



*) Hos äldre individer äro tandkronorna stundom alldeles plattnötta. 



GNAGARE. 243 

med fartyg till våra hamnplatser och sedermera spridt sig vida 
omkring i landet. 

1. Till utrotandet eller fördrifvandet af dessa skadedjur hafva 
flera mer eller mindre tillförlitliga medel blifvit använda och före- 
slagna. Af dessa vilja vi anföra följande: 

1) Fällor. Af sådana finnas en hel mängd olika slag, dels 
af trä, dels af ståltråd. Man brukar beta dem med stekt fläsk 
eller bröd; men såsom lockmat är äfven en blandning af 10 lod 
maltmjöl uppblandadt med smör till en deg, som försättes med 2 
droppar anisolja, att rekommendera. I allmänhet låta råttorna deri 
lätt fånga sig de första dagarna, men snart vaknar deras misstro- 
ende och man får då vanligen ingen enda. 

Ett annat sätt att fånga råttor, som mycket berömmes, är 
äfven följande: Man fyller nemligen en silltunna, eller något annat 
dylikt kärl, till nära hälften med vatten samt strör derofvanpå ett 
lager af linknopp. Råttorna gä gerna den och drunkna. Annu 
bättre än linknopp äro afskräden (skulor) från köken. Tunnan bör 
då helst ställas i ett svinhus, der råttorna vant sig vid dylik föda. 
I båda fallen bör man ställa sä till, att råttorna kunna beqvämt 
komma i kärlet. 

2) Gifter. De bästa medel att rekommendera äro gifter, men 
vid deras användande måste man iakttaga mycken försigjjhet, eme- 
dan man eljest både kan skada sig sjelf och andra, Afvenså måste 
man tillse att husdjuren noga afhållas ifrån de ställen, der förgif- 
tadt bete utlägges. En annan olägenhet dervid, som svårligen kan 
förekommas, är den stank, som utvecklar sig från de döda råttorna, 
och som mångengång kan blifva i hög grad vederstygglig. De gifter, 
som användas, äro företrädesvis följande: a) ffvit arsenik. Vid be- 
gagnandet häraf skär man små stycken mjukt bröd i tvenne hälfter, 
inlägger den pulveriscrade arseniken deremellan och sedan åter passar 
styckena tätt tillsammans. Afvenså kan man sammanblanda arseniken 
med honung och mjöl, eller koka hvetekorn med en arseniklösning 
och sedan nedkasta dessa i rätthålen. — b) Bäfkaka. I en ren sten- 
kruka blandar man tillsammans 3 pulveriserade räfkakor, 1 
skålpund fint hvetemjöl, 1 lod mjukt hvetebröd, 3 lod socker- 
sirap och några droppar kumminolja; — eller låter man 4 
lod pulveriserad räfkaka och 1 skalp, hvetekorn eller bönor ligga 
omkring ^ dygn i vatten för att uppblötas, hvarefter blandningen 
kokas, tills livetet eller bönorna utsvällt och insugit vattnet. Der- 
efter åtskiljes räfkakspulvret så noga som möjligt och något socker 
tillsättes i stället. Stekta fläskbitar inrullade i räftakspulver göra 
äfven samma tjenst. — c) Tungspai pulveriseras mycket fint och 
inknådas med mjöl och i mjölk uppmjukadt hvetebröd. Af denna 



244 



GNAG ARE. 



deg göres sedan små bollar, hvilka beströs med mjöl ocli uppmju- 
kas i uppvärmdt fett samt, sedan de insugit fettet och kallnat, 
nedläggas i råtthålen. — d) Bittermandlar. Dessa sönderstötas och 
inblandas i någon lockmat. — e) Fosfor. Man rifver den under 
vatten, i hvilket man sedan inblandar mjöl till en grötlik massa, 
hvilken strykes på papperslappar, som inläggas i råtthålen. 

3) Af andra medel att fördrifva råttor eller att förminska 
deras antal kunna följande äfven rekommenderas: a) Att uppblanda 
en del hvetemjöl med \ del osläckt kalk eller pul veriserad gips 
samt utställa något deraf, der råttorna hålla till. Bredvid denna 
mjölblandning bör man dessutom anbringa ett kärl med vatten, 
emedan, då råttorna äta deraf, en brännande törst inställer sig, 
hvilken de skynda att tillfredsställa; men då kalken eller gipsen 
komma i beröring med vattnet angripa de med våldsamhet mag- 
väggarna och sönderspränga dem, hvaraf djuren hastigt ljuta döden, 
innan de hinna ned i sina hål. Pulveriseradt socker och osläckt 
kalk, på samma sätt anbringadt, gör lika verkan. — b) Att koka 
turska bönor (endast bönorna, ej baljorna) i vatten till dess att 
de svälla och sedan; de derefter kallnat bryna dem i salt smör. 
Om man sedermera utströr dessa, der råttor finnas, så dö alla, som 
äta deraf. — c) Att koka valnötskärnor i pottask-lut och sedan ut- 
lägga dessa, der råttor finnas. — d) Att fukta tyglappar med ter- 
pentinolja och nedlägga i råtthålen. — e) Kungsljus (Verbascum 
Thapsus) sky äfven råttorna, äfvenså Hundtungan (Cynoglossum 
officinale) och Brakved (Rhamnus Frangula). Dessa växter kunna 
med fördel inläggas i spanmålsbodar eller på andra ställen, der 
man vill vara fredad från råttor. 

Hithörande gnagare kunna indelas i tvenne grupper, nemligen : 

l:sta Gruppen: Mattor. Hit höra de större arterna, 
hos hvilka kroppens och svansens längd samman- 
räknade utgöra något öfver 1 fot. Gomfållarna i 
midten odelade. Svansen med 210 — 260 fjällringar. 

Dessa råttor äro i hög grad glupska och göra stor 
skada hvarhelst de förekomma. De finnas såväl i stä- 
derna som på landsbygden, uppehålla sig ständigt i 
menniskors närhet, intränga i hus, magasiner, källare, 
kök o. s. v. och tillgripa alla slags födoämnen. 

1. Svarta Råttan (Mus Rattus Linn.). Of van svartaktig, 
på undre sidan askegrå; öronen stora af halfva hufvudets längd; 
svansen längre än kroppen; mellanhj essbenet half ovalt med sido- 



GNAGARE. 



245 



hörnen något framåt riktade. — Längd omkr. 6^ tum; svansen 
7^— 8 tura. 

Färgvarieteter : 

a) Helt och hållet svart. 

b) Helt och hållet hvit, med röda ögon. 

Svarta råttan, som tros härstamma från Asien och ända 
till emot slutet af förra århundradet var allmän öfver större 
delen af Europa, är numera pä de flesta ställen utrotad eller 
undanträngd af följande art. Hos oss finnes hon, med få un- 
dantag,' ingenstädes annat än i de delar af landet, dit den 
bruna råttan ännu icke hunnit framtränga, såsom i det inre 
af Småland och Wermland. I Stockholm har hon dock årligen 
blifvit fångad, ehuru sparsamt, men författaren känner icke 
om hon bibehållit sig i någon annan af våra större sjöstäder, 
sedan den bruna råttan dit inkommit. Till Amerika blef hon 
1544 öfverförd med skepp från Europa och lärer numera icke 
vara sällsynt derstädes. 

Svarta råttan är i afseende på lefnadssättet nära över- 
ensstämmande med följande art; men lärer icke företaga några 
större vandringar och undviker vanligen vatten och gyttjiga 
ställen, der åter den bruna råttan gerna söker sitt tillhåll. 

Parningstiden infaller första gången redan i Mars eller 
April och honan, som lärer gå drägtig omkring 4 veckor, föder 
i hvarje kull 7—9 ungar. 

2. Bruna eller Stora Husråttan (Mus decumanus Pall.). 
Gulbrun med svarta stickelhår; på undre sidan gråhvit med 
skarp färggräns ; öronen omkring en tredjedel af hufvudläng- 
den; svansen kortare än kroppen; mellanhjessbenets sidohörn 
bakåt riktade. — Längd omkring 9 tum, med svansen 6| — 7 
tum; eller 7 tum lång, med en svans af 6 tum. 

Namn: Magasinsråtta, Skeppsråtta; Finl. Kirko-hiiri. 

Färgvarieteter : 

a) Si^art med en hvit fläck i bringan. — Sällsynt. 

b) Hvit med röda ögon. 

Den bruna råttan, som tros härstamma ifrån Asien, var 
okänd i Europa ända till förra århundradet; men har seder- 



246 



GNAG ARE. 



mera dels genom utvandringar, dels genom skeppsfarten spridt 
sig snart sagt öfver hela jorden. I London visade hon sig 
1730, i Paris 1753; men i Sverige, äfvensom i Danmark och 

Fig. 124. 




Stora husraitan. 



Tyskland först omkring 1780. Af Linné var hon okänd, äf- 
vensom af nästan alla zoologer före hans tid. Pallas var 
den förste, som beskref henne, såvida icke den Kaspiska råt- 
tan, som iELiANUS anför, bör hänföras till denna art. Emel- 
lertid är den bruna råttan numera allmän nära nog öfver hela 
Skandinavien, men förekommer dock icke hos oss i sådan oer- 
hörd mängd, som i andra länder *). 

Hon är af ett ilsket och obändigt lynne och dessutom en 
ibland de glupskaste och skadligaste af alla råttor. Derigenom 
att hon gerna uppehåller sig på smutsiga och snuskiga ställen, 
samt orenar hvarhelst hon vistas, är hon också mycket veder- 
värdig och allestädes afskydd. 

I magasiner, packbodar, qvarnar, visthus, källare, lador 
eller, med ett ord, allestädes hvarest hon kan finna några 
födoämnen, söker hon att intränga, och för vinnandet af detta 



*) Såsom ett exempel härpå vilja vi blott anförn, att i ett nattmanshns vid 
Paris icke mindre än 35 döda hästar på en enda natt ända till benen 
blelVo uppätna af dessa råttor. 



GNAGAEE. 247 

ändamål söndergnager hon icke allenast golfven och löften, 
utan gräfver sig äfven gångar under hus och murar, så att 
man i allmänhet endast med stor svårighet kan utestänga 
henne. I närheten af vatten söker hon gerna sitt tillhåll och 
deri kan hon både simma och dyka med stor färdighet. 

Hennes föda består af allehanda såväl växt- som djur- 
ämnen; men hon synes dock föredraga de sednare. Hon är i 
hög grad rofgirig, anfaller ofta och dödar icke blott kycklingar, 
unga dufvor och ankungar, utan äfven stundom sina egna likar. 
Yngre vattenfoglar angriper hon ofta simmande i vattnet. Af- 
venså har man flera exempel på att hon urgnagt de fetaste 
delarna af gäss, kalkoner och svin, som stått på gödning. På 
fälten och i trädgårdarna gör hon äfven ofta stor skada ge- 
nom att afäta sädesbrodden och köksväxterna, och i skogarna 
förtär hon bok- och ekollon. Vintertiden infinner hon sig i 
lador och spanmålsmagasiner för att lifnära sig af säden, och, 
i brist på annat, håller hon äfven tillgodo med afskräden och 
spillning. Dessutom söndergnager och förstör hon många sa- 
ker, som icke egentligen kunna tjena henne till någon näring. 

Men oaktadt denna råtta således under vanliga förhål- 
landen med skäl kan anses såsom ett i hög grad besvärligt 
skadedjur, får man likväl icke frånkänna henne all nytta. I 
större städer, der utdunstningen från en mängd ämnen i klo- 
akerna eljest skulle förpesta luften, gör hon utan tvifvel stor 
nytta genom att begagna dessa till sin föda. I de stora ka- 
nalerna i London, hvilka äro afsedda att bortleda all stadens 
orenlighet, lefver denna råtta i milliontal och förtär alla fasta, 
i förruttnelse stadda och illaluktande ämnen, som deruti ned- 
föras. Man vet också derstädes att skydda henne och högt 
uppskatta hennes närvaro, emedan eljest hela staden, som man 
påstår, skulle blifva förpestad. Af samma skäl torde man 
hafva henne att tacka för att vissa trånga stadsdelar, äfven 
hos oss, äro så pass sunda, som de befinna sig. 

Liksom alla sina samslägtingar, är denna råtta mycket 
afvelsam. Hon sätter nemligen flera kullar årligen med ända 
till 12 — 14 ungar i hvarje kull. Dessa kunna uppfödas och 
blifva ganska tama, 



248 



GNAGATtE. 



Köttet ätes af vissa folkslag och af huden förfärdigas fina 
handskar. 

2:dra Gruppen: Möss. Hit höra de mindre arterna, 
hos hvilka kroppens och svansens längd samman- 
räknade ej öfverstiga 9 tum. De mellersta gomfål- 
larna i midten delade. Svansen med 120 — 182 
fjällringar. 

Dessa små gnagare lefva dels i husen och föra då 
ett med de större råttorna liknande lefnadssätt, dels på 
fälten och i skogarna, då de i sina lefnadsvanor hafva 
en viss öfverensstämmelse med sorkarna. 

3. Husmusen eller Lilla Husråttan (Mus Musculus Linn.). 
Of van dunkelt grå, hvilken färg småningom, utan någon mar- 
kerad färggräns, öfvergår i de undre kroppsdelarnas smutsigt 
Jivita eller i gult stötande färg; öronen af halfva hufvudets 
längd; svansen af omkring samma längd som kroppen; mellan- 
hjessbenet, som på sidorna, är jemnbredt och trubbigt afrundadt, 
har framtill en trubbig spets, — Längd 3 tum ; svansen omkr. 
3 tum. 

Namn: Sv. Mus, Småråtta; Verml. Skåpsråtta; Finl. Pää- 
råtta, Hiiri. 

Färgvarieteter : 

a) Hvit med röda ögon. — Hålles ofta i fångenskap. 

b) Hvit med gråaktiga fläckar. — Sällsynt, 

c) Brungrå med hvita fläckar. — Sällsynt. 

cl) På undre sidan hvit eller gulaktig med något mörkare, 
gulaktig färggräns. — Temligen allmän. 

Lilla husråttan är allmän öfver större delen af Skan- 
dinavien och har föröfrigt en nästan lika vidsträckt utbred- 
ning som föregående art. Hon var känd redan i de äldsta 
tider, men anses icke vara inhemsk i Europa, utan tros här- 
stamma ifrån Asien. 

Hon vistas i boningshus, uthus, källare o. s. v. hvarest 
hon har sina smyghål mellan tapeter, i väggspringor, under 
golf, eller i lador bland säden, i halmtak och dylikt. Sommar- 
tiden begifver hon sig ofta ut på åkerfälten. 



GNAG ARE. 



249 



Hon är mycket snabb i sina rörelser, liflig och rädd, samt 
klättrar med stor skicklighet. 

Hennes föda består af allehanda matvaror och hon är 
efter sin storlek ganska glupsk och skadlig. Liksom före- 
gående söndergnager hon böcker, papper, kläder och allt, som 
ligger i hennes väg. 

Hon ynglar flera gångar om året, med 4—8 ungar i livar je 
kull. I fångenskapen blifver hon lätt tam. Den hvita varie- 
teten plägar isynnerhet ofta underhållas i tamt tillstånd, der 
hon ganska starkt fortplantar sig. Man bör dock, sedan honan 
framfödt sina ungar, skilja dem ifrån hannen, emedan han el- 
jest icke så sällan biter ihjäl och uppäter dem. Genom sin 
nätta gestalt, lifliga och lekfulla väsende är hon ett ganska 
täckt djur, men hon sprider en mycket oangenäm lukt om- 
kring sig. 

4. Skogsmusen eller Skogsråttan (Mus sylvaticus Linn.). 
Of van gulgrå eller rostbrun, något mörkare längs ryggen; under 
Jivit med bestämd, markerad färg gräns ; öronen af hal f v a hitfvu- 
dets längd; svansen något kortare än kroppen; mellanhjessbenet 
af smalnande åt sidorna, utan någon tydligt framstående spets i 
midten framtill. — Längd 3 — 4 tum; svansen 3 tum 4 å 6 lin. 

Namn: Sv. Skogsmus, Skogsråtta, Fältråtta; Finl. Kirko-hiiri. 
Färgvarieteter : 

a) Hvit med röda ögon. 

b) Brokig af kvitt och gulgrått. 

Skogsråttan förekommer nästan öfver hela Europa och är 
hos oss temligen allmän i de flesta landskaper. Hon vistas 
såväl i skogar, som på fält, i ängar och trädgårdar, och vin- 
tertiden infinner hon sig ofta i lador och uthus. Liksom före- 
gående är hon liflig och snabb i sina rörelser samt klättrar 
äfven med stor färdighet. 

Utom insekter, maskar och fogelungar, som skogsråttan 
gerna tillgriper, består äfven hennes föda af hvarjehanda fruk- 
ter, nötter, ek- och bokollon, rötter, barken af unga träd och 
buskar m. m. I sina gångar samlar hon ofta ett ansenligt 
vinterförråd af dessa ämnen. 



250 



GNAGATtE. 



Hon föder 2 a 3 gånger årligen 4 — 6, i början nakna och 
blinda ungar. 



Skogsråttan är i de vårdade skogarna skadligare än man 
i allmänhet förmodar. Pa kulturplatserna uppäter hon ofta 
de utsådda ek- och bokollonen och afgnager vintertiden de unga 
plantornas bark. Helst gnager hon barken på bok, afvenbok, 
lönn, alm, ask ock vide, men angriper dock äfven gerna 5 — 14- 
åriga plantor af gran och lärkträd. 

Vid utrotandet af denna råtta använder man samma me- 
toder som för sorkarna. Se derom längre fram. 

1. Af utländska till detta slägte hörande arter vilja vi endast 
anföra följande: 

1) Egyptiska råttan (M. alexandrinus Geoffr.): något mindre än 
den stora husråttan; ofvan till färgen brunaktigt gulgrå eller rödgrå, 
under gulhvit. Härstammar ifrän Egypten och Nubien oeh har 
numera utbredt sig ganska vidsträckt i det södra Europa. I lef- 
nadssättet öfverensstämmer hon nära med svarta råttan. — 2) 
Brandmusen (M. agrarius Pall.): ofvan brunröd eller gråaktigt 
rostgul med ett smalt svart streck långs ryggen, på undra sidan 
hvit med skarpt markerad färggräns; längd 3 tum 5 lin. Före- 
kommer mångenstädes i Europa (norra Tyskland och Danmark), äf- 
vensom i vestra Siberien. Hon vistas företrädesvis på åkrar och 
odlade ställen och öfverensstämmer i afseende på lefnadssättet mest 
med skogsråttan. — 3) Dvergmusen (M. minutiis Pall.): ofvan 
gulaktigt brunröd, under hvit med skarpt markerad färggräns; längd 



Fig. 125. 




Skngsråttan . 



GNAG ARE. 



251 



2 tum 5 lin. Förekommer äfven mångenstädes i Europa och Si- 
berien. Hon vistas i trädgårdar, på fält, ängar ocli i busktrakter, 
är mycket glupsk och roflysten och bygger emellan grässtrån högt 
öfver marken ett rundt eller ovalt bo. Hon klättrar med utmärkt 
färdighet. 

2. Till denna familj hör äfven 

Hamsterslägtet (Cricetus Desm.). Kindtänderna 3 på hvardera 
sidan i båda käkarna, knöliga. Nosen spetsig. Munnen med stora 
kindpåsar, som öppna sig inåt. Svansen mycket kort och täthårig. 
Hit hör den vanliga Hamstern (C. frumentarius Pall.): of van röd- 
gul, under svartbrun, på sidorna af hufvudet och på skuldrorna 
med rostgula teckningar; längd omkr. 10 tum. Varierar ganska 
mycket till färgteckningen. Hamstern förekommer mångenstädes i 
Europa, men linnes icke i Frankrike, England och Skandinavien. 
Han vistas mest på åkerfälten, der han gräfver sina konstiga bon 
och gångar. Han är allestädes ett för landtmannen i hög grad 
besvärligt skadedjur, som förnämligast lifnärer sig af säd, rötter, 
gräs- och sädesbrodd, hvaraf han äfven insamlar ett betydligt vin- 
terförråd. Sommartiden förtär han äfven sorkar, råttor, fogelungar, 
grodor, ormar och insekter. Yid slutet af Oktober begynner hans 
vintersömn; men denna är icke så fullständig, som hos en mängd 
andra mindre djur. Under blida vinterdagar visar han sig t. o. 
m. utom sina hålor och tillgriper då äfven sitt vinterförråd. Han 
förökar sig ganska starkt. Honan föder nemligen 2 gånger om 
året 4—13 eller ännu flera ungar, hvilka äro nakna och blinda 
då de komma till verlden. - Han fångas i fällor, uppgräfves vinter- 
tiden ur sina gångar eller dödas med gift. Lenz berättar att 1847 
endast omkring Gotha 111,817 individer af detta skadedjur blefvo 
dödade. Skinnet användes till pelsfoder. 

14:de Familjen. Sorkar. 
Arvicolina, 

Sorkarna hafva en mera undersättsig och klumpig kropps- 
byggnad, bredare hufvud och trubbigare nos än rättorna, från 
hvilka de dock hufvudsakligen skilja sig genom tandbyggnaden. 
De hafva nemligen på hvardera sidan i båda käkarna 3 t ätt- 
sittande kindtänder, hvilka äro försedda med öppna och van- 
ligen odelade rötter, och hvilkas platta tuggyta är tecknad 
med i ziczac ställda emaljstreck. 

Tandformeln: ^ ^- = 16 tänder. 



252 



GNAG ARE. 



Fig. 12p, 




Öronen äro alltid kortare än hos råttorna, samt föröfrigt 
hårbeklädda och mer eller mindre dolda i fällen. Morrhåren 
mycket långa och fina. Svansen hårig; hos olika arter af olika 
längd, hos alla dock kortare än kroppen, ofta mycket kort. 

1. Vid bestämmandet af de särskilda till denna familj hörande 
djurarter, erbjuda kindtänderna ganska vigtiga kännemärken. Så- 
som ofvan blifvit omnämndt, är h varje kindtandrad sammansatt af 
3 tänder (figg. 126 och 127 a, b och c), h vilka oftast stå så tätt till- 
sammans, att man har svårt att finna 
gränsorna dememellan. Tuggytan å 
h varje tand är platt och dess åt båda 
sidor utskjutande triangelformiga sido- 
kanter begränsas af en upphöjd emalj- 
list. Dessa sidokanter äro till antal, 
riktning, form och storlek olika hos 
olika arter, men hos samma art der- 
emot nästan alltid lika. Det är endast 
ändslyngorna af den innersta tanden 
i öfverkäken (c) och af den främsta 
i underkäken (a), som hos vissa arter 
i någon mån variera i nämnde hän- 
seenden, dock aldrig så, att de helt 
och hållet förlora sin karakteristiska 
form. Om man betraktar närstående 
figur 126, som föreställer kindtand- 
raden i underkäken hos vattensorken 
(Paludicola amphibius), så finner man, att den främsta kindtanden 
(a) har, utom ändslyngan (a), 3 sidokanter utåt och 4 inåt och 
att både den mellersta (b) och den innersta (c) kindtanden har 3 
sidokanter utåt och 3 inåt. 1 öfverkäken (fig. 127) är förhållandet 
deremot nära omvändt. Här är det neinligen den inre kindtanden (c), 
som är försedd med ändslynga (c) och den främsta, som har 3 
sidokanter inåt och 3 utåt. 

Denna familj är, med undantag af Nya Holland, repre- 
senterad nästan i alla verldsdelar och länder. Inom Skandi- 
navien finnas dessa gnagare i alla landskaper, men flera ibland 
dem äro dock uteslutande innebyggare i den högre norden. 

Sorkarna lifnära sig hufvudsakligen af växtämnen; men 
tillgripa dock äfven animaliska beståndsdelar, hvilket isynner- 
het är förhållandet med flera bland dem som tillhöra de norra 
provinserna. De flesta uppehålla sig mest under jordytan, 



GNAGARE 



253 



hvarest de hafva sina bon och gångar. Några uppkasta mull- 
högar, liksom mullvadarna, och hafva derföre ofta blifvit för- 
blandade med dessa *). Ingen bland de arter, som tillhöra 
vår fauna, ligger i vinterdvala, utan de samla alla åt sig om 
sommaren och hösten ett förråd af födoämnen, som de seder- 
mera under vintern efter behof tillgripa. 

Sorkarna uppehålla sig i skogar, betesmarker, på odlade 
fält, i ängar, trädgårdar o. s. v., gerna i närheten af vatten, 
hvaruti några arter simma med stor skicklighet. Vissa arter 
intränga äfven i honingshusen, hvarest de föra ett med råt- 
tornas ofverensstämmande lefnadssätt. En art hos oss, nem- 
ligen Fjell-lemmeln (Myodes lemmus), företager under vissa år 
i stora skaror vidsträckta vandringar från det inre af landet 
till kusterna. 

Alla hithörande gnagare äro skadedjur och anställa stun- 
dom, eller då de förekomma till något större antal, ganska stor 
förödelse. För skogarna kunna de anses såsom de skadligaste 
bland alla däggdjur, emedan de icke allenast förtära det ut- 
sådda fröet, utan äfven stundom ödelägga betydande kulturer 
och plantskolor. Det inträffar icke så sällan att de vid gräf- 
ningen af sina under jordytan löpande gångar afbita de späda 
rötterna af plantor och ungträd, eller under snön och det viss- 
nade gräset af gnaga deras bark. För en sådan åverkan äro 
nästan alla trädslag i mer eller mindre män utsatta. Björk 
och tall synas dock mindre lida af sorkarnas angrepp, eller 
äro för dem möjligen mindre begärliga än åtskilliga andra 
trädslag. 

Ungträd, särdeles 4— 15-åriga, och på kulturplatserna upp- 
kommande plantor synas mest vara utsatta for sorkarnas härj- 
ningar. De större arterna kunna dervid t. o. m. afbita rötter 
af ända till 2 tums diameter. Barken på trädstammarna af- 
gnaga de nära intill jordbrynet, hvarest den är mjukare och 
lättast åtkomlig; men dä djup snö betäcker marken, bruka de 
äfven icke så sällan afskala stammarna i jemhöjd med snö- 
kanten. I plantskolor angripa sorkarna företrädesvis sådana 
i ömtåligare plantor, som hållas täckta af ris eller mossa. 

*) Se vidare härom sid. 96. 



254 



GNAG ARE. 



I bokskogarna är o några arter — hos oss isynnerhet den 
lån g svansade skogssorken (Hypudseus glareolus) *) — ganska 
besvärliga. Här lefva *de under det nedfallna löfvet eller i 
hålor under trädens rötter ofta alldeles obemärkta och fredade, 
och lifnära sig, isynnerhet vintertiden, af saftiga, mjukare rot- 
delar. Då ett så kalladt ollonår inträffar, märker man ofta 
att deras antal i otrolig grad förökas. Detta är dels en na- 
turlig följd af den rådande väderleken, hvilken, på samma 
gång den under försommaren utöfvar ett gynnsamt inflytande 
på bokens frösättning, äfven befordrar de i hög grad frukt- 
samma sorkarnas välbefinnande; dels en följd derutaf, att de 
i den omgifvande trakten lefvande sorkarna, sedan skörden på 
åkrarna blifvit inbergad, i stor mängd infinna sig i boksko- 
garna för att derstädes frossa af den rika tillgången på ollon. 

Afven landtmannen har stor anledning att beklaga sig 
öfver sorkarnas härjningar; ty säkert är, att de på åker och 
äng göra vida mera skada än man i allmänhet föreställer sig. 
De äro mera i rörelse och verksamhet om natten, än om dagen, 
och undgå derföre ofta vår uppmärksamhet. 

De yngla, åtminstone i mellersta och södra provinserna, 
3 gånger om året och föda i hvarje kull omkring 5—7 ungar**). 

1. Ehuru naturen sjelf förmedelst vissa djurarter, såsom ves- 
k>r, gräfsvin, igelkottar, vråkar, ugglor, jemte många andra, hvilka 
liufvudsakligen lifnära sig af mindre gnagare, kraftigt bidrager till 
sorkarnas utrotande eller förminskande, måste man dock stundom, 
när dessa skadedjurs ofog antagit en alltför stor utsträckning, till- 
gripa sådana åtgärder, som man sjelf kan hafva under sin ledning. 
Dessa äro hufvudsakligen följande: 

1) Ar det fält, på hvilket sorkarna innästlat sig, så beläget, 
att man kan sätta det under vatten, är denna utväg särdeles att 
rekommendera och man bör ej dröja dermed, synnerligen om en 
blid och torr vår gynnat skadedjurens förökning. Förnyas detta 
medel 3 å 4 gånger under loppet af 14 dagar, så dränkes derige- 



*) Under sista hälften af Augusti månad 1854 anträffade författaren denna 
sorkart sä talrikt i bokskogarna på Hallands ås, att det knappast var möj- 
ligt att gå fram öfver den tjocka löfbädden utan alt ihjährainpa en eller 
annan deraf. Med en käpp skulle nian på några timmar kunnat döda tjog- 
tals, för att icke säga hundradetals individer. 
**) Jemför sid. 150. 



GNAGARE. 



255 



nom icke allenast ungarna, utan de gamla sorkarna lida äfven der- 
utaf och begifva sig bort på annat håll. 

2) Att å kulturplatserna insläppa svinkreatur, hvilka icke alle- 
nast uppäta sjelfva sorkarna, då de komma åt dem, utan äfven 
genom sitt bökande förstöra deras gångar. Man har dessutom 
funnit, att sorkarna svårligen kunna fördraga svinspillning. 

3) Att höstetiden å kulturplatserna i skogarna låta nötkrea- 
turen afbeta den derstädes merändels ymniga gräsväxten, på det 
att sorkarna måtte beröfvas en tillflyktsort, som de eljest gerna 
söka under det vissnade gräset. 

4) Att utsätta fällor i öppningarna till sorkarnes jordgångar. 
De härtill mest brukliga och ändamålsenliga äro de s. k. Hohen- 
heimerska, hvilka bestå af en 5 å 6 tum läng utborrad träcylinder, 
(fig. 128 a) med 1 ä 1^ tums öppning i dagen (b). En tum från 



öppning gående tråd, som inträdes genom ett nära intill mynningen 
beläget hål på undre sidan af röret, der den fästes för medelst en 
stark knut (/). — Den ändan (g) hvarvid fjedern är fästad insattes 
sedan i jordgången. Men innan detta sker böra dock ingångarna 
till samtliga jordgångarna tilltrampas, för att derigenom få reda pä 
hufvudgångarna, hvilka snart åter blifva öppnade af sorkarna. Dä 
dessa sedan fällorna blifvit inpassade, finna sina gångar spärrade 
af gillertråden, afgnaga de densamma, hvarvid fjedern lösgöres och 
djuret fångas i den dervid fastade ringen. 

Ett annat slags fångningsinstrument är den af jern tillverkade 
5 å 6 tum långa rättsaxen, hvjlken uppgillras med en halfmån- 
formig jernplåt af 7 eller 8 liniers radie och som användes pä 
samma sätt som den nyss omtalade fällan. Afgillringen sker här 
vid sorkarnas försök att förbi jernplåten tränga sig igenom öpp- 
ningen. — En person kan sköta 100 fällor och saxar *). 

5) Anbringandet af U å 2 fot djupa, samt 4 tum vida och 
mot botten tillspetsade jordhål, hvaruti sorkarna nedfalla. Detta 



*) I Bayern fångades på ett ställe med 200 Hohenheimerfällor, hvilka voro 
utsatta under 38 dygn, mer an 1500 sorkar och råttor. Kostnaden för 
denna fångst uppgick till 70 R:dr Runt med fällorna och arbetskostnaden 
för deras skötsel inberäkuade. 




Fig. 128. 



öppningen är detta trädrör till 
hälften genomsågadt (c) för att 
bereda genomgång åt en jern- 
eller messingring (d), hvilken är 
fästad vid en fjeder (e) på öfre 
sidan af röret. Gillringen sker 
derigenom att fjedern nedbindes 
med en diametralt öfver rörets 



256 



GNAG ARE. 



fångningssätt kan dock endast användas på sådana platser, der ej 
vatten uppfyller hålorna, hvilkas väggar böra vara släta och glatta. 
Hålen anbringas genom att i jorden neddrifva en tillspetsad ocli i 
den ena ändan jernskodd stör af 4 turas tjocklek och 3 fots längd, 
tillverkad af något hårdt trädslag och förörigt försedd med ett 
handtag samt ofvan omgifven af en stark jernring. Hålen göras 
på åkrarna i någon fåra; men eljest är det af vigt att med en 
käpp upprista några sådana i marken, för att derigenom ditleda 
sorkarna, hvilka gerna under sina ströftåg följa dylika fördjup- 
ningar. A platser der kulturen skett i rader har detta fångnings- 
sätt visat sig mest verksamt. Sedan sorkarna nedfallit i dessa hål 
kunna de icke vidare komma upp, utan dö snart af ansträngningar 
och hunger. Stundom ihjälbita de hvarandra, då flera fallit der- 
uti. På en natt kan man ofta fånga 5 ä 6 sorkar i ett enda så- 
dant hål. 

I plantskolor och på sandiga ställen, der jorden är lösare och 
der således hålen lättare igenrasa, kunna de ersättas genom i jemn- 
höjd med jordytan nedgräfda och med vatten till hälften fyllda 
lerkrukor, på hvilkas kanter man uppgillrat tunna brädlappar (stic- 
kor) såsom fallbryggor. 

6) Der andra åtgärder äro otillräckliga måste man ofta taga 
sin tillflygt till gifter. Härvid kan man gå tillväga på följande 
sätt: a) Man sammanblandar hvetemjöl med J pulveriserad räfkaka 
och lägger sedan något af denna blandning i eller vid sorkarnas 
hål. — b) Man tager 1 skålp. pulveriserad räfkaka och 3 skalp, 
hasselnötter eller, i brist deraf, lika mycket boknötter, sötmandel, 
ekollon eller hvetekorn, tömmer alltsammans i ett kärl och på- 
häller sedan så mycket vatten att det fullkomligt betäcker massan, 
hvarefter den lemnas för att draga i 8 — 14 dagar. Derefter tor- 
kas den utbredd på grått sugpapper och kan sedan antingen genast 
begagnas eller förvaras i flera månader, utan att förlora sin verk- 
samhet. Man utlägger sedan deraf vid kanten af sorkgångarna, och 
medlet förfelar sällan sitt ändamål. Det kan äfven begagnas mot 
råttor och andra växtätande skadedjur. — c) Man begagnar äfven 
arsenik- och fosforspreparater. Dessa gifter förskaffar man sig under 
form af piller eller deg från apotheken, och de böra, åtminstone 
fosforspreparaterna, genast användas, emedan de förlora sina egen- 
skaper vid förvarande. — cl) Man lägger hvetekorn någon tid i 
stöp uti arsenik- eller fosforsvatten och anbringar sedermera de- 
samma uti tegelrör, som införas i sorkarnas gångar eller läggas 
under ris- och löfhögar, der dessa skadedjur hafva sina gömställen. 

7) Till utrotande af skogssorkar har man äfven icke utan för- 
del användt hvete, korn eller råg, som legat någon tid i stöp uti 
en stark lut af ekaska. 



GNAGARE. 



257 



De till denna familj hörande småslägten kunna indelas och 
karakteriseras på följande sätt: 

A. Kin dt andraderna, såväl i öfver- som under- 

käken, inåt afsmalnande, med alla strecken 
i ziczac. Öronen mer eller mindre utstå- 
ende ur fallen. Svansen antingen af halfva 
kroppens längd eller kortare, stundom föga 
längre än hufvudet. 

1. Skogssorkar (Hypudaeus Illig.). Mellersta kindtanden 
i öfverkäken med 3 olikstora sidokanter utåt och 2 ännu större 
inåt, utan spär till en tredje. Svansen kort. sällan U gång 
så lång som hufvudet. Fällen ofvan brunröd. 

2. Jordsorkar (Paludicola Blas.). Mellersta kindtanden 
i öfverkäken med 3 lika stora sidokanter utåt och 2 ännu 
större inåt, utan spår till en tredje. Svansen något öfver J, 
eller hälften så lång som kroppen. Fällen ofvan gråbrun 
eller svartbrun. 

3. Akersorkar (Agricola Lacep.). Mellersta kindtanden 
i öfverkäken med 3 sidokanter utåt Och 3 inåt. Svansen föga 
längre än hufvudet. Fällen ofvan mörkt gråbrun. 

B. Kindtandraderna nära jemnsmala, med den 

innersta tandens streck nästan parallela. 
Öronen dolda bland håren. Svansen kor- 
tare än hufvudet. Fr amfötternas klor an- 
tingen större eller mindre än bakfötternas. 

4. Fjellsorkar eller Lemlar (Myodes Pallas). 

Skogssork-slägtet (Hypudseus Illig.). 

Arterna till detta slägte, hvilka bilda liksom en öfvergång 
mellan de egentliga råttorna och sorkarna, igenkännas lätt vid 
första påseendet genom sin ofvan brunröda fäll, sina något ut- 
stående öron och sin korta, tvåfärgade och i spetsen temligen 
långhåriga svans. 

Zool. 1. Däggdjur, 17 



258 



GNAG ARE. 



De vistas helst i skogar, skogsbryn och busktr akter samt 
fortära icke allenast barken af unga löfträd, rötter, knoppar 
och frön, utan lifnära sig dessutom äfven af animaliska 
ämnen. De arter, som tillhöra den högre norden, infinna 
sig äfven i boningshusen och föra der ett lefnadssätt liknande 
råttornas. De kunna äfven klättra i träd och buskar. 

Honorna hafva 8 spenar och sätta åtminstone 3 kullar 
årligen, med 4 — 8 ungar i hvarje kull. 

Till Skandinaviens fauna höra följande arter: 

1. Långsvansade Skogssorken (Hypudseus glareolusScHREB.). 

Of van brunröd, fötterna och de undre kroppsdelarna hvita ined 
markerad färggräns; öronen temligen breda och utstående ur 
fallen; svansen jemnsmal, ungefär 1\ gång så lång som liufvu- 
det, of van brun, under hvit, innersta kindtanden på livar der a 
sidan i öfverkäken med 3 sidokanter inåt. — Längd 3 tum 6 
lin.; svansen 1 tum 6 lin. 

I öfverkäken på hvardera sidan har 
FifeP - den främsta kindtanden 3 sidokanter inåt 

och 3 större utåt; den mellersta 2 sido- 
kanter inåt, 3 utåt, al hvilka den främ- 
sta är mycket liten; den innersta 2 inåt, 
3 mycket mindre utåt samt en ändslynga. 
I underkäken på hvardera sidan har den 
främsta kindtanden 4 sidokanter inåt, 4 
utåt; den mellersta 3 inåt, 3 utåt; den 
innersta 3 inåt samt 3 små, temligen 

Långsvansade Skogssorlcens län- Otydliga, Utat. 

ä^enr^™' ~ >' un " Af denna art förekommer, såväl hos 
oss, som i vissa andra europeiska länder, 
en fjellform, hvars färgteckning på sidorna öfvergår mera 
i grått och hvars tandbyggnad är såtillvida olika, att den 
innersta kindtanden i öfverkäken endast har 2 tydliga sido- 
kanter utåt. — Ofvan är denna sork till färgen rödbrun med 
inströdda svarta hår; på sidorna grå; under hvit eller smutsigt 
hvit med tydlig färggräns. Svansen ofvan mörkbrun, på undre 
sidan hvitaktig. 





GNAG ARE. 



259 



Den långsvansade skogssorken förekommer nästan öfver 
hela Sverige och är äfven temligen allmän flerestädes i det öf- 
riga Europa. Han uppehåller sig helst på tufviga ängar 
eller på sänka ställen bland buskar och småskog. I södra 
provinserna infinner han sig ofta till oräkneligt antal i bok- 
skogarna (se sid. 254 not.). Det säges att han, jemte växt- 
ämnen, äfven skall förtära kött och åtskilliga andra anima- 
liska beståndsdelar. 

2. Gråsidiga Skogssorken (Hupudaeus rufo-canus Sundew.). 
Ofvan längs ryggen och hjessau brunröd med insprängda svarta 
hår, på sidorna askgrå med markerad färggräns, under ljus- 
grå; öronen föga utstående ur fållen; svansen smal, obetydliqt 
längre än hufvudet, ofvan brun, under blekgrå samt försedd 
med hårpensel i spetsen ; innersta kindtanden på hvardera sidan 
i öfverkäken med 3 sidokanter inåt. — Längd 3 tum 3 lin. och 
derutöfver; svansen omkring 1 tum 1} lin. 



Fig. 130. 




Gråsidiga Skogssorken. 



I öfverkäken har den främsta kindtanden på hvardera 
sidan 3 sidokanter inåt och 3 något större utåt; den mellersta 
2 inåt och 3 utåt, af hvilka den främsta är mindre än de öf- 
riga; den innersta, utom ändslyngan, 3 inåt och 3 något min- 
dre utåt. I underkäken har den främsta kindtanden på 
hvardera sidan, utom ändslyngan, 4 sidokanter inåt och 4 utåt ; 
den mellersta 3 inåt och 3 utåt; den innersta 3 inåt och 3 



260 



GNAG ARE. 



små obetydliga utåt. — Färgen är från hjessan längs hela 
ryggen brunröd, föröfrigt askegrå med de undre kroppsdelarna 
något ljusare. Svansen är kortare och öronen mindre utstå- 
ende än hos föregående art. 

Inom Sverige har denna art blifvit funnen endast i Torneå 
och Luleå lappmarker, hvarest han vistas dels ute pä fälten, 
dels i boningshusen. I Norige har Mag:r Malmgren älven 
funnit honom ganska allmänt på lindor och ängar nedanför 
fjellen vid Balsfjorden nära Tromsö, der den hade sina gångar 
i torfsvålen och tufvorna. Utom Skandinavien är denna sork- 
art äfven (af Middendorff) uppgifven såsom tillhörande Ryska 
Lappland, Boganida, Kamtschatka och Altai. 

3. Rödbruna Skogssorken (Hypudasus rutilus Pall.). Ofvan 
rödbrun, undre kroppsdelarna småningom öfuergående i gråhvitt 
med föga tydlig färggräns ; benen grå; öronen tydligt utstående 
ur fållen; svansen jemnsmal, föga längre än hufvudet, ofvan 
mörkbrun, under ljust gulgrå med temligen långhårig spets; in- 
nersta kindtanden på livar der a sidan i öfverkäken med 4 sido- 
kanter inåt — Längd 3 tum 6 lin.; svansen omkring 1 tum 1 lin. 

I öfverkäken har den främsta kindtanden på hvardera 
sidan 3 sidokanter utåt och 3 mindre inåt; den mellersta 3 
inåt och 3 utåt, af hvilka sednare den främsta är mindre än 
de öfriga; den innersta 4 inåt och 3 utåt. I underkäken 
har den främsta kindtanden 4 sidokanter utåt jenite en änd- 
slynga och 4 inåt; den mellersta 3 inåt och 3 utåt; den in- 
nersta 3 inåt och 3 små utåt. — Färgen är ofvan från hjessan 
längs hela ryggen rödbrun; på sidorna gulgrå, hvilken färg 
småningom på de undre kroppsdelarna öfvergår till smutsigt 
hvit. Öronen är o mera utstående än hos föregående art. 

Denna sorkart har, liksom den föregående, hos oss endast 
blifvit funnen i de nordliga lappmarkerna. Han vistas icke 
blott i skogarna, utan intränger äfven i boningshusen, der han 
tillgriper kött, bröd och andra matvaror, samt söndergnager 
hvad annat han kommer öfver. Utom Sverige finnes han äfven 
i Finland, hela Siberien, Kamtschatka o. s. v., men i mellersta 
Europa förekommer han deremot icke. 



GNAGARE. 



261 



Honan sätter 3 å 4 kullar årligen med 4 — 6 ungar i 
h varje kull. 

Jordsork-slägtet (Paludicola Blås,). 

I detta slägte återfinner man de största och kraftigaste 
af alla till denna familj hörande arter. Ifrån skogssorkarna 
kunna de lätt skiljas genom sin mörkare kroppsfärg, sina i 
fallen nästan dolda öron, sin längre svans o. s. v., och genom 
tandbyggnaden afvika de betydligt frän följande slägte. 

Jordsorkarna vistas på åkrar och sidländta ängar, i trädgår- 
dar, parker o. s. v., helst på fuktiga ställen eller i närheten af 
vatten, och göra allestädes stor skada. En art uppkastar mull- 
högar, liksom mullvaden, och simmar dessutom med stor skick- 
lighet i vatten, hvaruti han gerna vistas. 

Deras föda utgöres hufvudsakligen af vegetabiliska 
ämnen, såsom säd, frukter, växtrötter, potates, sädesbrodd 
och dylikt; men de tillgripa äfven någon gång födoämnen ur 
djurriket. Om hösten insamla de i sina jordhålor ett stort 
förråd af näringsämnen för kommande behof under vintern. 
Malmgren berättar att han i norra Finland sett några af den 
större jordsorkens s. k. vinterförråd uppgräfvas och att hvarje 
af dem innehöll omkring två kappar potatis. Man kan häräf 
sluta till huru skadliga dessa öfver hela landet allmänt före- 
kommande sorkar måste vara för landtmannen; men derigenom 
att de endast nattetid i all tysthet plundra hans fält, undgå 
de vanligen hela hans uppmärksamhet. 

Honan sätter två eller tre kullar ärligen och föder i hvarje 
kull 4 — 8 ungar. 

Till detta slägte känner man tre arter, af hvilka två till- 
höra vår fauna. Dessa äro: 

1. Större Jordsorken (Paludicola amphibius Linn.). O/van 
svart eller brun, på undre sidan brungrå; läpparna livitaktiga; 
öronen dolda i fållen; svansen af omkring hal/va kroppens 
längd, enfärgad; innersta kindtanden på hvardera sidan i öf- 
verkäken med 2 a 3 sidokanter inåt och 3 utåt. — Längd 6 tum 
4 lin.; svansen 3 tum 3 lin.— 4 tum 2 lin. 



262 GNAGAUE. 

Namn: Vattenråtta, Jordrätta, Mullsork, Vattenlemming ; Bo- 
husl. och Westergöthl. Vand; Herjeåd. Vassvand; Norr. Vond; 
Finl. Vasi-rotta. 

Färgvarieteter : 

a) Of van helt svart, på undre sidan stötande i blågrått; 
läpparna och någon gång äfven tårna och svansspetsen hvita. 

b) Ofvan brunaktig, undre kroppsdelarna askgråa. 

Fig. 181. 




Större Jordsorken eller V altenrattan. 



I öfverkäken har den innersta kind- 
tanden, utom ändslyngan, 3 sidokanter 
utåt och 2 å 3 inåt; den mellersta 3 
utåt och 2 inåt; den främsta 3 utåt 
och 3 inåt. I underkäken har den in- 
nersta kindtanden 3 sidokanter utåt 
och 3 inåt; den mellersta äfven 3 utåt 
och 3 inåt; den främsta, som framtill 
är afrundad, har, utom ändslyngan, 3 
sidokanter utåt och 4 inåt. 

Denna sorkart, som är allmän öfver 
hela Europa, förekommer äfven allmänt 
öfver större delen af Skandinavien och 
är tillika en ibland de skadligaste af 

Större Tordsorkens tänder : a, i 

öfverkäken; — b. i underkäken, alla till denna familj hörande arter; 



Fig. 132. 




GNAGARE. 



263 



men det oaktadt torde han dock för mången landtman vara 
okänd eller förvexlad. Han liknar mycket den svarta råttan, 
men är mindre och har en kortare svans, som föga öfverstiger 
halfva kroppens längd. Öronen äro dessutom så korta att de 
nästan döljas af håren, då de deremot hos den svarta råttan 
äro ganska långa, tunna och utstående. 

Han vistas gerna i vatten och lefver derföre oftast i när- 
heten af floder, bäckar, vattengrafvar. sjöar, dammar o. s. v. 
Då han förekommer inuti landet, uppehåller han sig före- 
trädesvis på sidländta ängar, i kärr och myrtrakter. Om 
dagen håller han sig vanligen dold i sina underjordiska 
gångar och hålor. Först vid nattens inbrott börjar han sin 
egentliga verksamhet. I vattnet simmar och dyker han för- 
träffligt och kan derunder, liksom bäfvern, släpa med sig till 
boet rötter och späda qvistar. Hans gångar löpa icke sällan 
så nära jordytan, att man tydligt på den här och der uppka- 
stade mullen kan följa deras riktning och bestämma deras ut- 
sträckning. I likhet med mullvaden uppkastar han äfven mull- 
högar, hvilka dock vanligtvis äro mindre och utan all ordning. 
Gångarna äro ofta så vida att man deruti beqvämt kan in- 
föra hela sin arm. Genom dessa gångar banar han sig väg 
till de växters rötter, af hvilka han hemtar sin näring och 
förorsakar derigenom både i skogar, ängar och trädgårdar 
ganska stor skada. Utom det att han gnager rötterna af al- 
och videbuskar, som företrädesvis växa i närheten af vatten, 
angriper han äfven med stor begärlighet rötterna af flera 
trädslag, synnerligen af ek, lönn och bok. Men den största 
skadan förorsakar dock denna jordsork å de i närheten af 
hans tillhåll belägna fälten och trädgårdarna. Här förtär 
han eller bortsläpar till sina hålor rötterna af hvarjehanda 
köksväxter, stjelkknölar och lökar, men isynnerhet potatis, mo- 
rötter och sellerier. Det säges äfven, att han understundom 
tillgriper och förtär djurämnen, liksom skogssorkarna. 

Honan sätter årligen 2 å 3 kullar med 6 till 7 ungar i 
hvarje kulle. 



264 



GNAG ARE 



Fig. 133. 



2. Mindre Jordsorken (Paludicola ratticeps Blas.). Of- 
van mer eller mindre mörkbrun, stundom med rostgul inbland- 
ning, på undre sidan ljusgrå; läpparna livita; öronen föga 
utstående ur fållen; svansen obetydligt längre ån \ af kroppen, 
tvåfärgad: of van mörkbrun, under hvitaktig; innersta kindtanden 
på hvardera sidan i öfverkäken med 3 å 4 sidokanter inåt och 4 
utåt. — Längd omkring 5 tum; svansen 2 tum. — Lemmus 
medius Nilss. 

I öfverkäken har den främsta kindtanden 
på hvardera sidan 3 sidokanter utåt och 3 
inåt; den mellersta 3 utåt och 2 inåt; den 
innersta, utom ändslyngan, 3 större och en 
mindre utåt, 3 å 4 inåt. I underkäken här- 
den främsta kindtanden på hvardera sidan 
framtill en öppen emaljslynga samt dessutom 
3 sidokanter utåt och 5 inåt; den mellersta 3 
^ sidokanter utåt och 3 inåt; den innersta 3 små 
u tåt och 3 stora inåt. Utom genom dessa olik- 
heter i tandbyggnaden skiljer sig äfven denna 
sork från den föregående genom sin silkesfina 




Mindre Jordsorkens 
r: a. Öfverkäki 
b, underkäkens 



(änder .■ a. ofverkäkens ; hårbeklädnad, som ej är uppblandad med några 



gröfre stickelhår. 

Denna jordsork har hitintills hos oss endast blifvit funnen 
i fjelltrakterna, hvarest han dock mångenstädes är temligen 
allmän. Utom Skandinavien har han blifvit anmärkt i Fin- 
land, Ryssland, Siberien, på Kamtschatka o. s. v. 

I lefnadssättet öfverensstämmer han nära med föregående 
art, men lärer icke vara till den grad vattendjur som denne, 
hvilket också bristen pä gröfre borsthår i tallen synes antyda. 
Han vistas helst pä sumpiga och sänka ställen, men infinner 
sig äfven på nybyggarnes uppodlade tegar, der han är lika 
skadlig som äkersorken. 

Hans fortplantning är ännu obekant. 



Åkersork-slägtet (Agricola Blas.). 
Af detta slägte, som lätt igenkännes från alla närstående 
derigenom, att den mellersta kindtanden på hvardera sidan i öfver- 



GX ÄGARE. 



265 



käken både inåt och utåt är försedd med 3 sidokanter, är 
hitintills blott en enda art bekant. Från jordsorkarna, som 
den mest liknar, skiljes den äfven genom sin trubbigare nos 
och något kortare svans. 

Akersorkarna vistas helst på fuktiga ställen och lifnära 
sig företrädesvis af vegetabiliska beståndsdelar. Genom sin tal- 
rikhet förorsaka de ganska stor skada, hvarhelst de förekomma. 

Vanliga Åkersorken (Agricola agrestis Linn.). O frän 
mörkt gråbrun, stundom med rostgul och svart inblandning, på 
undre sidan jemte fötterna blekt askgrå; öronen föga utstående 
ur - fallen, som är yfvig; svansen emot spetsen af smalnande, 
of van mörkbrun, under ljusgrå. — Längd 4 tum; svansen 
l\— 1\ tum. 

Namn: Markmus, Plöjråtta, Akersork. 

I öfverkäken har den främsta kindtanden på hvardera 
sidan 3 sidokanter utåt och 3 inåt, med ofta ett litet rudi- 
ment till en fjerde; den mellersta 3 utåt och 
3 inåt, af hvilka sednare den innersta är minst; 
den innersta med 3 utåt och 4 inåt, utom änd- 
slyngan. I underkäken på hvardera sidan har 
den främsta kindtanden, utom en utåt riktad 
ändslynga, 5 sidokanter inåt och 4 utåt; den 
mellersta 3 inåt och 3 utåt; den innersta 2, 
jemte ett rudiment till en tredje, utåt och 3 
större inåt. — Akersorken har en viss yttre 
likhet med den mindre jordsorken, från hvil- 
ken han dock vid ett närmare påseende lätt 
kan skiljas icke allenast genom sin kortare underkäkens, 
och mera trubbiga nos, sina lägre ben och sin ännu kortare 
svans, utan älven genom sin vanligen mörkt gråbruna ryggsida. 

Akersorken är allmän i mellersta och norra Europa. Inom 
Skandinavien förekommer han allestädes, åtminstone ända till 
den 66 n. breddgraden, och är den allmännaste af alla sorkarter. 

I jorden gräfver han med stor skicklighet och kan äfven 
simma i vattnet. Hans gångar, som löpa tätt under jordytan, 
ser man allestädes på åkerfält, i ängar, trädgårdar och plan- 



Fio. 134. 




% 



Mcrrwlfcns tänder- 
ifverkäkens; — b. 



266 



GNAGARE. 



teringar. Han lifnärer sig af växtfrön, säd, gräsbrodd, rötter 
o. s. v. och är allestädes ett skadedjur på åker och äng samt 
i unga planteringar. 

Honan sätter flera kullar årligen, med 4 — 7 ungar i hvarje 
kull. Hennes bo liknar en rund boll, hopfogad af sönder- 
gnaget torrt gräs, hvari ungarna ligga. 

Lenimel- eller Fjellsork-slägtet (Myodes Pallas). 

Arterna till detta slägte hafva en mera undersättsig kropps- 
byggnad än de öfriga sorkarna och igenkännas föröfrigt, utom 
genom den särdeles karakteristiska tandbyggnaden, ganska lätt 
på sina i fallen dolda öron och på sin mycket korta svans, 
som knappast är längre än halfva hufvudet. 

Arterna till detta slägte bebo de norra delarna af gamla 
verlden och Amerika. En af dem har blifvit bekant för 
de stora utvandringar, som den under stränga vintrar eller 
sedan den i oerhörd grad förökat sig, understundom företager. 

De lifnära sig af växtämnen och en art är hos oss, under 
sina vandringar, ganska besvärlig och skadlig. 

Till Skandinaviens fauna hör endast 2 arter: 

1. Fjell-lemmeln (Myodes Lemmus Linn). Of van rost- 
gul och svartfläckig, på undre sidan blekgul; svansen kort och 
tjock; f ramfötternas klor större och starkare än bakfötternas. — 
Längd 5—5^ tum; svansen med håren 6 å 7 lin. — -Lemmus 
uorvegicus NlLSS. Mus lemrnvs Linn. 

Namn: Sv. Fjellråtta, Fj elimus, Lemmel, Lemming ; Norr. 
Lemam, Lemett; Hallingdal. Lomäldre; Lapp. Gadde-Sapan, Lwnmeck. 

Fjellemlarna hafva ända från de äldsta tider tillbaka 
ådragit sig en stor uppmärksamhet genom de märkvärdiga ut- 
vandringar, som de efter vissa mellantider företaga. De hafva 
eljest sitt stamhåll på de ödsliga hedar och bergskedjor, som 
ligga i grannskapet af norrska fjellryggen. Här föröka de sig 
otroligt och samla sig stundom om höstarna till ett oräkneligt 
antal samt begifva sig derefter på vandring i täta troppar och 
i rät linie, antingen åt öster eller vester. Intet hinder, hvarken 
floder, sjöar, berg eller klippor kunna dä hejda deras framfart, 
endast hafvet sätter en gräns derför och uppslukar dem i 



GNAG ARE. 



267 



otrolig mängd, då de än vidare vilja fortsätta sin färd. Under 
dessa vandringar förstöra de emellertid all växtlighet, såväl 
gräset och grödan, som trädens och buskarnas bark och rötter, 
och marken, der de framtågat, ser ut som vore den härjad af 



Fig. 134. 




Fjell-lemmeln. 



elden. Man anser att åtminstone omkomma under van- 
dringen; de öfriga stanna qvar öfver vintern, göra sig gångar 
under snön och förorsaka då ofta stor förödelse på yngre träd 
och buskar genom att nära roten å desamma afgnaga bark- 
och bastlagren. Vid vårens annalkande påstås det, att de åter 
begifva sig tillbaka till sina stamhåll på fjellen. 

Honan bygger sig af söndergnaget gräs, löf och qvistar 
ett bo under någon tufva eller dylikt, och föder der 5 å 6 
ungar. Man antager att hon sätter mer än en kull årligen, 
emedan halfvuxna ungar blifvit anträffade såväl i Juli som i 
Augusti månader. 

2. Skogs-lemmeln (Myodes schisticolor Lilljeb.). Of van 

mörkgrå, med på bakryggen en roströd fläck, på undre sidan 
ljusgrå; svansen kort och tjock, of van mörkbrun, under livit- 



268 



G N ÄGARE. 



akiig ; bakfötternas klor större än f ramfötter nas. — Längd 3— 4 
tum; svansen 44 lin. 

Namn: Sv. Blåmus; Norr. Svartgrå Mus. 

Skogslemmeln liar hitintills endast blifvit funnen i de norra 
provinsernas skogs- och fjelltrakter, men der synes han nu- 
mera icke vara sällsynt. 

Vig. 135. Fig. 130. 





Skogs-lemmelns tänder: Skogs-lemmeln. 
a, öfverkakens; — b, underkäkens. 

Hans föda består uteslutande af vegetabiliska ämnen och 
han säges afgnaga barken på enbuskar och yngre tallar. 

1. Af utländska till denna familj hörande slägten och arter 
vilja vi anföra följande: 

1) Fältsorh-slägtet (Arvicola Lacep.): den mellersta kindtanden 
i öfverkäken med 2 sidokanter inåt och 3 utåt; den första i un- 
derkäken med 4 sidokanter utåt och 5 inåt; ryggen gulaktigt grå 
eller mörkt askgrå. Hithörande arter vistas på fält och ängar samt 
på öppna platser i skogarna och lifnära sig företrädesvis af växt- 
ämnen. De föröka si»- utomordentlio-t starkt, förekomma stundom 
i otaliga skaror och göra då stor skada. De förnämsta äro : a ) 
fältsorken (A. arvalis Pall.): ofvan gulaktigt grå, på sidorna lju- 
sare, under smutsigt gulhvit. Denna sorkart finnes allestädes i 
mellersta Europa och uppstiger pä Alperna ända till en höjd af 
6000 fot öfver hafvet. Om hösten intränger han i lador, stall och 
källare och om vintern gräfver han långa gångar under snön, isoni 
synas i grässvålen vårtiden. Han samlar vinterförråd af säd och 
andra fröslag och vandrar ofta i flock från en trakt till en annan. 
Hans föda består nästån uteslutande af växtämnen, såsom frön, 
frukter, rötter och rotknölar, eller vintertiden utaf brodden och 
rötterna af säd och andra kulturväxter eller af barken och knop- 
parna af unga träd. Honan sätter ärligen 6 — 7 kullar, med 4 — 8 
ungar i hvarje kull. Härigenom föröka sig dessa sorkar så starkt, 
att den skada de anställa blifver alldeles oerhörd. Det är t. o. m. 



GNAGARE. 



269 



exempel på att de i hela landsträckor totalt sköfiat åkerfälten och 
afgnagit barken på yngre bokskogsbestånd. Marken är då alldeles 
genomkorsad af deras gångar och, oaktadt de egentligen äro natt- 
djur, äro de dock vid sådana tillfällen i full verksamhet äfven om 
dagen. Till storleken öf verensstämma dessa sorkar med vår van- 
liga åkersork. — b) Rotsorken (A. ceconomus Desm.) : ofvan brun, 
under hvit. Denna art lefver i Siberien och har blifvit märkvärdig 
derigenom att han vid sitt bo anlägger o — 4 stora förrådskällare,, 
hvaruti han insamlar en ansenlig mängd växtrötter till vinterföda. 
Dessa rötter uppgräfver han, rensar dem sorgfälligt från jord och 
smuts samt afbiter dem i 3 tums långa stycken innan de inläggas 
till förvaring. Om sommaren lefver han af bär, blad och växt- 
stjelkar. Kamtschacralerna uppgräfva rotsorkarnas vinterförråd, som 
för dem utgöra en god näringskälla. Äfven dessa sorkar företaga 
ofta stora utvandringar, och äro då så talrika, att det fordras flera 
timmar för att komma förbi den antågande flocken. 

2) Bäfverrått-slägtet (Fiber Cuv.): med 4 strecktecknade kind- 
tänder på hvardera sidan i båda käkarna; bakfötterna med länga 
simhår; svansen från sidan sammantryckt, fjällig och korthårig\ 
Hit hör Ondatra eller den kanadiska Bäfverr åttan (F. zibethicus 
Cuv.), som är till färgen rödbrun och till storleken jemförlig med 
en större kanin. Den finnes i hela Nordamerika, hvarest den vid 
stränderna af sjöar, floder och bäckar tillreder åt sig en konstig bostad. 
Denna liknar nemligen en rund bakugn, är 2 fot vid, sammanfogad af 
säf och jord, har en ingång under vattenytan och står föröfrigt i för- 
bindelse med flera sidogångar. Dessa djurs föda består af örter, frukter 
och rötter. Honan föder flera gånger om året 3 — 6 ungar. Skinnet 
är af värde i pelshandeln och til] England föras årligen 4 — 500,000 
stycken. 

15:de Familjen. Bäfrar. 
Castorina. 

Bäfrarna, som hafva en undersätsig, kraftfull och något 
tjock kroppsbyggnad, äro bland de större till denna ordning 
hörande däggdjur. Från de öfriga gnagarna skilja de sig, utom 
genom andra väsendtliga karakterer, ganska lätt genom den 
nedplattade, breda, till större delen nakna och fjälliga svansen 
samt genom bakfötternas tår, som äro förenade genom en 
simhud. 

Bäfrarna lefva vid sjö- och flodstränder i ödsliga, skogiga 
och vattenrika trakter. De uppehålla sig helst i vattnet, der 
de simma och dyka med stor skicklighet. I trakter, hvarest 



270 



GN ÄGARE. 



de få vara ostörda, lefva de koloni vis och bygga åt sig ge- 
mensamma, konstiga hus och dammar. 

Deras föda består hufvudsakligen af bark utaf åtskilliga 
trädslag. Animaliska ämnen förtära de icke. 

Hvad deras geografiska utbredning angår, så finnas de nu- 
mera nästan endast eller företrädesvis i de norra delarna af 
gamla verlden och i Nordamerika. 

Hit hör blott ett enda slägte: 

Bäfverslägtet (Castor Linn.). 

Bäirarna hafva tjockt och bredt hufvud, med kort och 

trubbig nos, långa morrhår, temligen små ögon samt korta, tiil 

största delen dolda öron. Tänderna äro till antalet 20, nemligen: 

ii 2 - _*i 
IT T 4. 

Framtänderna mejselformigt tillskärpta, på främre sidan 
bruna. Hörntänderna med platta kronor, hvilka äro försedda 
med vågiga eller slingrande tvärstreck. 
Både på fram- och bakfötterna 5 tår, 
af hvilka de förra äro sins emellan fria, 
de sednare förenade genom en simhud. 
Dessutom har den andra tån på bak- 
fötterna en dubbel klo. Honan har en- 
dast 2 par spenar. Yttre könsdelar saknas. Dessa, jemte anus, 
ligga i samma säckformiga öppning, som innesluter de s. k. 
olje- och gällpungarna, i hvilka sednare bäfvergällen, utgörande 
ett fett, starkt luktande ämne, samlar sig. 

1. Hos bäfvern äro inga yttre könsdelar synliga. Dessa ligga 
nemligen, såväl hos hannen som hos honan, inom en stor krets- 
formig fördjupning eller säck, som äfven innesluter analöppningen. 
Emedan hanlemmen blott vid parningen derur framträder, så kunna 
könen följaktligen till det yttre vanligen icke åtskiljas. På hvardera sidan 
nära könsdelarna ligger i undeiiifvet omedelbart under huden en 
egendomlig körtelpung, som afsöndrar bäfvergällen (castoreum) och 
hos hannarna öppnar sig i förhuden, hos honorna i slidan. Öfver 
dessa, på båda sidor om ändtarmen, äro de s. k. oljekungarna be- 
lägna. Dessa afsöndra en blekgul, oljehaltig vätska (bäfverolja) 
och utmynna mellan analöppningen och könsorganerna. Bäfver- 
gällpungarna äro runda eller päronformiga, liksom sammansmälta 
med hvarandra och hafva en mycket olika storlek hos olika indi- 




GNAG ARE. 271 

vider. De afsöndra, såsom nämndt är, bäfvergällen, en egendomlig-, 
starkt luktande, i början tunnflytande, sedermera fastare och i tor- 
kadt tillståndt gulaktig eller mörkbrun materia, som låter pulve- 
risera sig och står i. högt värde på apotheken. Genom en tryck- 
ning på kloaken kunna djuren lätt utpressa denna vätska, och 
emedan de. synnerligen under fortplantningstiden, smeta den på 
trädstammar, stockar och stenar, sä anser man att den tjenar bäf- 
rarna såsom ett medel att dä kunna uppvädra hvarandra. 

Till detta slägte hör endast en enda art. 

1. Bäfvern (CJastor Fiber Linn.). Brun med grå botten- 
ull; svansen af ungefär halfva kroppens längd. — Längd omkr. 
2 fot 6 tum; svansen något öfver 1 fot. 

Namn: Fordom Bjur; Norr. Bcvver; Lappl. Majeg; Finl. 
Maja, jy/ajawa. 

Fig. 138. 




Bäfvern. 



Bäfvern är till färgen brun. Fallen bestar dock dels af en 
silkesfin gråaktig bottenull, dels af längre, bruna och glänsande 
hår, som helt och hållet betäcka densamma. Benen korta och 
fötterna försedda med 5, med temligen starka klor väpnade tår, 
af hvilka de bakre äro förenade genom en tjock simhud. Svansen 
nästan naken, platt, till formen aflångt oval, betäckt af en 
svartblå, knottrig och med nätlika fjäll försedd hud. 

Bäfvern bebor numera den norra hemisferens tempererade 
och kalla zoner. I Europa är han dock mångenstädes redan 
undanträngd eller utrotad. Sålunda har han i England sedan 



272 



GNAGARE. 



lång tid tillbaka icke funnits. I Frankrike förekommer han 
endast högst sparsamt, äfvenså i Tyskland; men föröfrigt torde 
han numera icke finnas någonstädes i södra och mellersta Eu- 
ropa. I Ryssland, Polen, äfvenså i Siberien, Tartariet och 
omkring Kaspiska hafvet, lärer han dock icke vara så sällsynt. 
Inom Skandinavien är han för längesedan undanträngd till de norra 
landskapernas mest ödsliga och otillgängliga skogstrakter; men 
har äfven der under tidernas lopp blifvit allt mer och mer säll- 
synt. I Norrige finnes han ännu på några ställen mera talrikt 
än hos oss. Allmännast förekommer dock bäfvern i Nord- 
amerika, från Ohio och Missisippi till 68 n. breddgraden; men 
genom det utrotningskrig, som städse föres emot honom, 
torde han, äfven der, förr eller sednare blifva lika sällsynt, 
som uti Europa. Redan 1788 infördes nemligen frän Kanada 
till England 170,000, 1808 från Quebec 127,000 och 1827 
sändes ifrån dessa trakter till London 50,000 stycken bäfverskinn. 
Sedermera hafva dessa summor ärligen betydligt förminskats. 

Bäfvern var redan känd i de äldsta tider. ^Elianus be- 
nämner honom Castor och Plinius omtalar honom under namn 
af Fiber. Med dessa båda benämningar har han sedermera blifvit 
uppkallad af Linné. I fordna tider hade bäfvern, såsom redan 
blifvit antydt, en mycket vidsträckt utbredning och var mångenstä- 
des ganska allmän, der han numera icke finnes. Han fanns då icke 
allenast öfver hela Europa och större delen af Asien, utan äfven i 
norra Afrika. I en tid då Sverige var uppfylldt utaf stora, öde 
sträckor och mindre befolkadt, hade han allestädes sitt tillhåll, äf- 
ven i dess sydligaste landskaper. Derom vittna ännu i dag de 
bäfverskeletter, hvilka ej sällan blifvit påträffade i torfmossama 
omkring Ystad och Malmö, och derom vittnar äfven den gamla 
Ostgötha Lagen, der det icke allenast omtalas att bäfvern 
byggde sitt bo, liksom menniskan sina hus, utan äfven stadgas, 
att den som dödade en bäfver och nedbröt hans hus, skulle 
lemna honom till jordegaren och böta 3 mark; men om man 
toge honom på allmänning fick man behålla honom. Häraf synes 
det således, att bäfvern på den tiden fanns i ganska stor mängd, 
emedan han aldrig bygger några hus, der han mera sparsamt 
förekommer. Han är följaktligen en ibland de djurarter 



GNAGARE. 



273 



hos oss, hvilka, i samma mån som landets odling fortgår och 
befolkningen ökas, småningom kommer att försvinna. I slutet 
på 1700-talet erhöll Prof. Thunberg den sista bäfver, som 
blifvit skjuten i Småland, och numera äro de få qvarlefvande 
bäfrarna, såsom namn dt är, undanträngda till de mera ödsliga 
trakterna i Norrland och Lappland. Men äfven der torde inga 
större bäfverkolonier för närvarande finnas, emedan dessa djur 
ständigt oroas af nybyggarne och kringstrykande lappar. Åt- 
minstone har icke författaren, under sina resor i fjelltrakterna, 
sett annat än gamla qvarlefvor af deras hus, eller hört talas 
om annat än enstaka eller parvis I ef van de individer. De^sa 
uppehålla sig vid sjöstränder och flodkanter, der de, liksom 
uttrarna, hafva sina kulor i jorden under öfverhängande klipp- 
block, trädrötter, uti ihåliga trädstammar och dylikt *). 

Der bäfrarna deremot finnas i något större antal lefva de 
alltid familjevis eller i större eller mindre kolonier. De utvälja 
då till vistelseort helst ödsliga, tysta, af löfskogar och vatten- 
drag uppfyllda trakter och uppföra derstädes, vid stranden af 
någon lugn vik eller flodbugt, sina märkvärdiga hus. Prof. 
Nilsson yttrar derom: 

»På det att vattnet, under långvarig torka, ej må blifva 
för lågt vid deras boning, anlägga de förut en damm (ett 
dämme) nedanför det ställe, der de ämna bygga. För detta 
ändamål hugga de först löfträd: asp, arre*), björk, vide, sälj 

*) Då af det, som redan blifvit omnämndt, tydligen framgår, att man i fordna 
tider, medan bäfrar ännu temligen allmänt funnos inom landet, insåg deras 
värde och, tillfölje deraf, egnade dem en vis? omvårdnad, måste hvarje jä- 
gare och jagtvän med verklig ledsnad erfara, att man deremot i våra dagar, 
när dessa djur äro på väg att utdö, på några orter räknar dem bland 
de skadliga rofdjuren. Man får nemligen läsa i »Landshöfdinge-Embetets 
uti Westerbotten Län underdåniga berättelse för åren 1856 — 1860» under 
rubriken »Dödade Rofdjur», att icke mindre än 67 bäfrar under loppet af 
nämnde tid blifvit fällda inom detta län; men att dock icke »alla de fall 
då rofdjur (inbegripet bäfrar) dödats, torde kommit till Kronobetjening*ens 
kunskap». Då sålunda de myndigbeter, under hvilka s hägn jagten utöfvas, 
genom att fortfarande — på grund af den bristfälliga och föråldrade jagt- 
stadgan af 1808 — upptaga bäfveru bland de skadliga rofdjuren, liksom 
uppmuntra den jagtlystna befolkningen att förnuftsvidrigt och till dess eget 
förfång förfölja honom, så må det i sanning icke förvåna oss om detta egen- 
domliga och värdefulla jagtdjur snart skulle alldeles försvinna från jagtbanan. 
v *) Gråal (Alnus incana). 

Zool. 1. Däggdjur. 18 



274 



GNAG ARE. 



och rönn, hvilka de draga till elfven och forsla till ett ställe, 
der bräddarna äro höga, men botten lös och gyttjefull, t. ex. 
nedanför vikar, der små näs på sidorna framskjuta och bidraga 
till beqvämare uppdämning. Här lägga de först de afhuggna 
träden tvärs före, och sedan uppresa de andra från botten, 
snedt lutande inot nämnde tvärträd. Derefter upptaga de från 
botten jord och gyttja, som de lägga ofvanpå, samt derpå åter 
trädstycken, till dess dammen är 4 å 5 alnar tjock och väl 
vattentät. 

Ett stycke ofvanför dammen, på ett sumpigt och skuggrikt 
ställe, bygga de sitt hus, sedan de der utanför gräft ganska 
djupt och om möjligt omdikat hela kretsen deromkring. Huset 
ligger på marken vid brädden, stundom med en del utöfver 
vattnet. Det ligger merändels på den södra sidan af elfven, 
sällan på den norra, stundom enstaka, stundom finnas flera på 
ett ställe. Dessa äro af åtskillig storlek; ty ibland bo blott 
ett eller två par, ibland hela sex par i samma hus, då hvart 
par har sina särskilta gångar och lönngångar. Huset är vid 
grunden rundt eller ovalt och har ända till 30 fot i omkrets 
eller 5 — 6 alnar i genomsnitt, och 6 — 10 fot i höjd. Grund- 
laget består af trästockar, hvilka ligga med ändarna redigt i 
kors, der ofvanpå är virket allenast oredigt lagdt. Taket är 
hvälfdt och hela huset utvändigt belagdt med gyttja, torf och 
jord, allt skiftevis tätt sammangyttradt, och så slätt och jordlikt 
ofvanpå tillagdt, att huset föga kan märkas. 

När regn och flod öka vattnets vanliga höjd, utsläpper 
bäfvern det öfverflödiga ned vid stora dammen, och då lång- 
varig torka för mycket minskat det vid dess boning, uppdäm- 
mer han det så, att det blir lagom för hans beqvämlighet. — 
De flesta hus hafva dessutom tre våningar eller afsatser, trapp- 
vis öfver hvarandra, och på dessa afsatser har bäfvern sina 
sängar, bäddade med torrt gräs, så att han, efter vattnets af- 
och tilltagande, flyttar sig till den högre eller lägre våningen; 
ty han säges ligga ständigt med kroppen på det torra och med 
svansen och bakbenen i vattnet. På h vardera sidan af huset 
finnas två ingångar, af hvilka den ena går från stranden, den 



GN ÄGARE. 



275 



andra från botten af vattnet och ligger så djupt, att den går 
under isen om vintern. 

För att bygga sådana hus, behöfves ett helt bäfversällskap, 
hvaraf hvarje enskild bäfver skall hafva sina bestämda göromål. 
Några fälla träden och afhugga dem, andra forsla bort dem till 
vattnet och vidare till den bestämda platsen, andra lägga dem 
i ordning, andra gräfva gångar, andra framsläpa jord, stenar 
och lera o. s. v. Om så förhåller sig kan jag ej af egen er- 
farenhet intyga. Somliga påstå att bäfrarna samlas i stort 
antal för att anlägga dammen, der de ämna uppföra sina hus, 
och att de, sedan denna är färdig, skilja sig familjevis för att 
hvart par eller kull för sig anlägga sina boningar. 

De träd, som bäfvern brukar till byggnadsvirke, fäller han 
med tillhjelp af de hvassa framtänderna. För att fälla en asp 
af ett qvarters diameter, behöfver han ej mera än en timmas 
tid. Vid detta arbete står han på bakfötterna och begagnar 
sin styfva svans som ett tredje ben. De korta framfötterna 
håller han vid sidorna af munnen och bortplockar dermed spå- 
norna så fort de lossna. Han vänder sig icke rätt emot trä- 
det, utan ställer sig på sidan och håller hufvudet på sned, samt 
drager sig, under arbetet, småningom tillbaka rundt omkring 
trädet. Spånorna se ut som om de varit utbilade med en smal 
skälyxa. Han skall kunna nedhugga aspar af en hel famn i 
omkrets. Mellan huggen ser han uppåt trädet för att ej fälla 
det på sig sig sjelf, och då det faller ned, springer han ett 
långt stycke derifrån. Derefter afsnider han grenarna så slätt, 
som om det skett med en yxa, och sedan sönderskär han det 
till byggnadsvirke i stycken af vid pass fem qvarters längd, 
något längre eller kortare, alltefter tjockleken och möjligheten 
att kunna transportera dem. Till denna transport nyttjar han 
framfötterna på det sätt, att han tager trädstycket mellan dem 
i famnen och dels bär det, dels skjuter eller drager det fram- 
för sig till elfven. På samma sätt forslar han trädvirket i 
vattnet, ty för att ro sig fram begagnar han endast bakföt- 
terna. Den mull och lera, som han behöfver till sina bygg- 
nader, uppgräfver han med de små framfötterna, föser den 
sedan tillsammans, fattar om den med frambenen, håller huf- 



276 



GNAG ARE. 



vudet ofvanpå och skufvar eller bär den således framför sig dit 
han vill, Ar något träd honom i vägen, så hugger han bort 
det och gör vägen ren, hvilken blir mer och mer slät genom 
den myckna mullen, som spilles under det han skufvar framför 
sig hvar fora. 

Alla dessa arbeten förrättar bäfvern om sommarnätterna 
i svalkan.» 

Samma uppgifter återfinner man icke allenast i Jägare- 
förb. gamla Tidskr. 3:dje årg. sid. 866, utan äfven hos de flesta 
tyska författare, som skrifvit om bäfvern. 

Oaktadt bäfvern är djerf och af ett ilsket lynne, lärer han 
dock sällan vara den angripande, utan använder endast till 
sjelfförsvar sina skarpa tänder och klor. Han är en stor äl- 
skare af renlighet och kan af denna anledning icke fördraga 
någon slags osnygghet, aldra minst i sitt bo. Af hans yttre 
sinnen är också lukten det mest utmärkta och synnerligen fin. 

Liksom de flesta andra gnagare är han egentligen i verk- 
samhet om natten. Om dagarna finner man honom vanligen 
djupt insomnad, antingen i boet, eller, då väderleken är vacker, 
på något soligt ställe utanför detsamma. Han ligger då icke, 
liksom många andra djur, på sidan, utan på buken eller på 
ryggen. Ofta hvilar han på detta sätt på stammen af något 
större, öfver vattnet lutande träd, eller på någon i vattnet ut- 
skjutande udde. 

På land har icke bäfvern förmågan att röra sig med någon 
större vighet och hastighet, utan är snarare något klumpig och 
senfärdig samt har en vaggande gång, som påminner om sjö- 
foglarna; men i vattnet deremot täflar han med sjelfva uttern 
i snabbhet. Han simmar endast med tillhjelp af bakfötterna; 
de främre håller han dervid vanligen alldeles orörliga under 
buken. Med svansen, som af honom kan vändas äfven på si- 
dan, styrer han och reglerar farten. 

Bäfverns föda består af barken och löfvet utaf åtskilliga 
löfträd, äfvensom af gräs och andra småväxter. Att han der- 
jemte, såsom några författare påstå, skall förtära fisk, kräftor 
och andra vattendjur, är utan tvifvel alldeles falskt. Han är 
sannolikt uteslutande ett växtätande djur. De löfträdslag, som 



GNAG ARE. 



277 



han isynnerhet tillgriper äro asp, sälg, vide och björk. Rönn 
och hägg lärer han deremot lemna alldeles orörda. 

Emot hösten då kyla inträder och vattendragen börja att 
frysa, insamlar bäfvern för kommande behof under vintern ett 
förråd af födoämnen. Dessa bestå af gröna sälg- och aspgrenar, 
hvilka han nedlägger i vattnet utanför sitt hus, för att seder- 
mera under vinterns lopp efter behof tillgripa. Vid vårens an- 
nalkande, eller t. o. m. då blida dagar inträffa i Februari och 
Mars, går han ofta ut till skogs för att ytterligare proviantera. 
Han gör sig dervid ofta minor i snön för att undgå uppmärk- 
samhet och förföljelse. I likhet med ekorren och flera andra 
gnagare äter han i sittande ställning, hållande födan emellan 
framtassarna. 

Bäfvern, som lefver i engifte, parar sig, enligt några för- 
fattares påstående, vintertiden, enligt andras om hösten eller 
om våren. Nilsson uppgifver att honan ynglar i Mars månad 2 
å 3 ungar, och att hon redan omkring 4 veckor derefter bär 
till dem grenar af löfträd till föda. Sedan de uppnått en ålder 
af 6 veckor förer hon dem med sig ur boet. 

Ungarna kunna svårligen tämjas, utan bibehålla gerna sitt 
rädda, vilda och obändiga lynne. 

Spåren efter framfötterna hafva någon likhet med hund- 
spår, ehuru tårna och klorna äro längre åtskilda och märkena 
efter trampknölarna mindre djupt intryckta; spåren efter bakföt- 
terna hafva deremot en viss likhet med dem efter en svan eller gås. 

Köttet lärer vara ganska välsmakande. Skinnet står högt 
i värde och användes för många ändamål. Men sitt största 
värde får dock bäfvern genom gällen och oljan. Hos en stor 
bäfver väger gällpungarna ända till ett skålpund och derutöfver 
hos en medelstor 15 — 20 lod. 

Bäfvern skadar derigenom att han ödelägger löfskogarna. 

16:de Familjen. Harar. 
Leporina. 

Hararna utmärka sig hufvudsakligen från de öfriga gna- 
garna genom den egendomliga tandbyggnaden. De hafva nem- 



278 



GNAG ARE. 



ligen i öfverkäken dubbla framtänder samt i båda käkarna 
ett större antal (5 å 6) tvärställda och nästan parallelt streck- 
tecknade kindtänder, enligt denna formel: 

2. 

|l ii |i = 26 + 2 tänder. 

5. 2. 5. 

Föröfrigt hafva hararna i afseende pä den yttre gestalten 
och allmänna kroppsbyggnaden många egendomligheter. I detta 
afseende äro de långa, håriga öronen, de stora ögonen, de tjocka, 
mycket rörliga läpparna, den mjuka, täta och glatta fällen, de 
vanligen mycket förlängda bakbenen samt den korta, uppåt 
böjda svansen särdeles karakteristiska. Fötterna, af hvilka de 
främre äro försedda med 5, de bakre med 4 tår, hafva alla 
ludna fotsulor. Nyckelbenen, som egas af andra gnagare, saknas 
deremot eller äro endast rudimentära hos hararna. Dessa djur 
besitta derföre icke förmågan att klättra, som deremot till- 
kommer nästan de flesta andra smådjur af denna ordning. 

Honorna hafva 10 spenar, af hvilka 2 par sitta på brö- 
stet och 3 par i 2 rader längs buken. De sätta årligen flera 
kullar. 

Harar finnas, med undantag af Australien, nästan öfver 
hela jorden. De vistas såväl på slättlandet som i skogstrak- 
terna. I likhet med de flesta andra gnagare äro de nattliga 
djur, som gömma sig undan om dagen och först emot aftonen 
och natten gå ut för att söka sin föda. Denna består uteslu- 
tande af vegetabiliska ämnen. 

Af denna familj känner man tvenne slägten; men blott det 
ena af dem tillhör vår fauna, nemligen: 

ffarslägtet (Lepus Linn.). 

Kroppen långsträckt. Hufvudet kort, kullrigt, något hop- 
tryckt på sidorna, med trubbig, hårbeväxt och mycket rörlig 
nos, smala näsborrar, klufven öfverläpp och talrika morrhår. 
Öronen af omkring samma längd som hufvudet, eller något 
längre, aflånga med något inviken framkant. Svansen, som är 
mycket kort och något uppåt böjd, liknar en yfvig hårtoffs. 
Hårbeklädnaden i allmänhet mjuk, tät och fin. 



GNAGARE. 



279 



Kraniet är långsträckt och sammantryckt, sedt från sidan 
starkt bågböjdt, så att ansigtsdelen bildar en trubbig vinkel 
mot hjernskålsdelen. Näsbenen breda, framtill kullriga. Pann- 
benen framtill något konkava, deras ögonutskott breda, nästan 
trekantiga. Hjessbenen något konvexa. Tinningbenen framom 
bulla ossea delvis genombrutna, denna sednare stor flaskformig 
med en stor, rund öppning; okutskotten korta, bågböjda, utåt 
riktade. Mellanhjessbenet litet och bredt, sammanväxer tidigt 
med angränsande ben. Nackhålet mera högt än bredt. Kilbenets 
vingformiga utskott urgröpta. Okbenen långa, sinsemellan nära 
parallela, längs midten konkava. Ofverkäkbenen framför 
ögonkretsarna genombrutna; foramen infraorbitale litet, nedåt 
riktadt. Ögonhålan framtill försedd med benknölar, Mellan- 
käkbenet långsträckt, på sidorna konvext. Framtänderna hvita, 
de öfra 4, af hvilka de främre äro störst, i spetsen tillskärpta 
och försedda med en fåra längs utefter, de bakre sinsemellan 
åtskilda, till formen cylindriska med afstym ad spets. Kind- 
tänderna vid inkanten delvis brunfläckiga, tuggytan med 2 
å 3 upphöjda emaljstreck; den innersta tanden i båda käkarna 
liten, framåt riktad. Gomhålen stora. 

De till detta slägte hörande arter kunna indelas sålunda : 

A. Egentliga Harar (Lepus). Öronen, som äro mer 
eller mindre svarta i spetsen, räcka, då de framläggas, 
nära till nosspetsen eller derutöfver. Den stora bakre 
gomhålan är omkring dubbelt så bred som de mel- 
lersta kindtänderna och afsmalnar endast obetyd- 
ligt inåt. 

a. Föränderliga eller kortörade Harar. Öronen 
räcka, då de framläggas, ungefär till nosspetsen, stun- 
dom icke fullt så långt. Den främsta kindtanden på 
hvardera sidan i öfverkäken med 2 emaljkanter inåt (se 
fig. 31j. Svansen enfärgadt hvit eller på öfre sidan 
med några få insprängda gråbruna hår, föröfrigt endast 
omkring hälften så lång som hufvudet. Fällen om 
sommaren brunaktig, om vintern hvit eller ljusgrå. 



280 



GNAGAEJE. 



1. Vanliga Haren eller Snöharen (Lepus timidus *) Linn.). 

Ofvan och på sidorna om sommaren gråbrun, ofta med gul- 
aktig anstrykning, om vintern blågrå eller helt hvit; öronen i 
spetsen mer eller mindre svarta. — Längd omkring 2 fot; svansen 
2 tum. — Lepus variabilis PALLAS m. fl. 

Af denna hare förekomma trenne former, nemligen: 

a) Mohären eller Sydharen: Ofvan och på sidorna om som- 
maren gråbrun med gulaktig anstrykning, om vintern blågrå; 
öronen i hela spetsen och nedåt bakre kanten svarta. — Lepus 
canescens NlLSS. — Förekommer mest i de södra provinserna. 

Namn: Skogshare, Skånsk Hare, Hedning; Finl. Jänis. 

Fig. 139. 




Sommar dr äg ten: Hufvudet gråbrunt; öronen framtill af 
samma färg, baktill ljusgrå, i spetsen till omkring 6 liniers 
bredd svarta, hvilken färg, isynnerhet i bakbrädden, nedlöper 
ganska långt, stundom ända till roten. Kroppen ofvan och på 
sidorna brungrå, med brungulaktiga stickelhår; bröstet, magen 



*) Att Linnés Lepus timidus är denna och icke, såsom Keyserl och Blasius 
m. fl. zoologer mena, följande art, framgår tydligt af den i Fauna Sv. p. 
9 n. 25 lemnade beskrifning, der det heter: »hyeme semper albus». 
Författaren har derföre trott sig böra bibehålla denna benämning för vår 
vanliga hare. 



GNAG ARE. 



281 



och benens insidor hvita med skarpa färggränser. Svansen hvit 
och ullik. Fällen består af längre och kortare hår, af hvilka 
de sednare äro mycket täta, vid roten till raidten ljust blågrå, 
i öfra hälften brungrå. 

Vinterdrägten : Hvit. Öronen framtill gråbruna, baktill 
hvitaktiga; den svarta färgen i spetsen har samma utsträck- 
ning som i sommardrägten. Ofver hvardera ögat en liten brun 
fläck och under detsamma en mindre, rostgul. Nosen och pannan 
rostfärgade. Ryggen, kroppssidorna och utsidan af skänklarna 
ljust blågrå, med inströdda längre hår af svart färg. Framfötternas 
utsidor och framtassarna ofvan rostbruna; bakfötterna hvita, 
endast mellan tårna rostbruna, Fällen vid roten ljust askblå. 

Ungarna äro ofvan gråbruna med gulaktiga hårspetsar och 
stickelhår, på de undre kroppsdelarna hvitblackiga. Svansen 
under hvit, ofvan ljusgrå med gulaktig .anstrykning. Benen 
gulbruna; lårens insidor hvitaktiga. 

b) Fjellharen eller Nordharen: Ofvan och på sidorna om 
sommaren gråbrun, om vintern helt hvit; öronen nästan endast 
i spetsen svarta. — Lepus borealis NlLSS. — Förekommer mest 
i de norra provinserna. 

Namn: Backhare, Tomthare, Vidbit; Verml. Fjellhare. 



Fig 140. 




Fjellharen i vinterdrägt. 

Sommardrägten något mörkare än hos föregående. Öronen 
i septsen till ungefär 3 å högst 4 lin. bredd svarta, hvilken 



282 



GNAG ARE. 



färg i bakkanten nedlöper i en smal linie blott till omkring 
1^ tums längd. Fällen vid roten, hos äldre individer, nästan 
hvit, hos yngre askgrå. 

Vinter dr ägten rent hvit, med glest inströdda svarta hår 
på kinderna, hufvudet och ryggen. Öronen framtill blekt grå- 
aktiga, med svart spets liksom i sommardrägten. De öfra ögon- 
locken upptill och de nedra nedtill med svart kant; öfver hvar- 
dera ögat en liten rundaktig rostbrun fläck. Fotsulorna rostgråa. 

c) Polarharen: Hvit under alla årstider. — Förekommer i de 
nordligaste delarna af Asien och Europa. — Lepus glacialis Leach. 

Utom dessa hufvudracer, förekomma äfven af vår vanliga 
hare följande 

Färg v arietet er : 

1) Svarta Haren eller Trollharen, som är helt och hållet svart 
under alla årstider. — Sällsynt, skjuten i Upland och Småland. 

2) Röda Haren, som, med undantag af hufvudet och bak- 
benen, är helt och hållet mörkröd. — Skjuten en gång i Nerike. 

1. Det förhåller sig med haren som med flera' andra däggdjur, 
hvilka hafva en större geografisk utbredning, att han, i afseende på 
färgteckningen under olika åldrar och under olika breddgrader, 
uppträder under något förändrade former. Detta har också gifvit 
anledning till att han af zoologerna blifvit beskrifven under olika 
specifika namn. Men de kännetecken, hvilka man antagit såsom 
karakteristiska för de sålunda uppställda arterna, hafva dock, såsom 
man lätt kan förstå, vid en närmare pröfning befunnits vara mindre 
tillförlitliga. Emellertid torde det likväl, äfven hos oss, ännu finnas 
mänga jägare och zoologer, som, stödjande sig på de äldre uppgif- 
terna, anse att vår fauna hyser flera än en art af de s. k. förän- 
derliga hararna. Författaren har dock kommit till en annan åsigt, 
hufvudsakligen genom Prof. Elasii grundliga undersökningar, hvilka 
i många fall öfverensstämma med de iakttagelser, som under sed- 
nare tider blifvit gjorda hos oss. I det följande skola vi med några 
ord vidröra detta ämne. 

Haren var redan känd i de äldsta tider. Han omtalas både 
af Varro och Plinius. Brisson skilde emellan 2 olika former, af 
hvilka han kallade den ena L. niger, den andra L. albus. Af 
Pennant är den vanliga haren uppförd under namn af L. alpinus 
och Linné upptager honom i Fauna Suecica under benämningen 
L. timidus, ehuru sednare författare oriktigt öfverflyttat detta namn 
på följande art. Af Pallas har äfven den föränderliga haren nog- 



GNAGARE. 



283 



grannt och fullständigt blifvit beskrifven under namn af L. vana- 
bilis, en benämning som var särdeles passande för denna art. 

Ar 1833 blef den irländska haren beskrifven af Yarrell, 
under namn af L. hibernicus; men Blasius har sedermera visat 
att den icke är skild från L. variabilis Pall. och denna åsigt har 
äfven blifvit biträdd af engelske zoologen Thompson vid naturfor- 
skaremötet i Cork 1844. Man hade nemligen gjort den iaktta- 
gelsen, att haren uti Irlands blida klimat icke, såsom i Skottland, 
om vintern antager en helt hvit drägt. Samma förhållande inträffar 
äfven hos oss. I de södra provinserna få hararna vanligen icke 
den rent hvita vinterdrägten, såsom uti de norra. Nilsson har 
också af denna anledning uppställt 2 arter, Mohären (L. canescens) 
och Fjellharen (L. borealis), och äfven andra zoologer hos oss hafva 
delat denna åsigt, ehuru det blifvit anmärkt att dessa harar endast 
skilja sig till färgen, och att ingen olikhet förefinnes dem emellan, 
hvarken i afseende på kroppsställningen, kraniets form eller tand- 
byggnaden. Blasius har nu visat att dessa förmenta hararter, lik- 
som de engelska, kunna betraktas blott såsom olika färgvarieteter 
eller lokalracer af en och samma, och att de båda äro identiska 
med L. variabilis Pall. • 

I norra delarna af Europa och Asien linnes icke, enligt Bla- 
sius, mer än en enda art kortörad hare och denna är Pallas' L* 
variabilis. Äfven den kortörade hare, som lefvar i mellersta Eu- 
ropas alptrakter, L. alpinus Penn., måste, oaktadt Schimpers be- 
bestämda påstående att han utgör en från L. variabilis skild art, 
föras hit. Blasius har undersökt ett stort antal deraf, och genom 
en noggrann jemförelse med talrika exemplar från Ryssland, Sve- 
rige, Norige och Irland, kommit till den slutsats, att ingen vä- 
sendtlig skilnad dem emellan är att finna. Den grönländska haren, 
L. glacialis Leach, har äfven blifvit ansedd såsom en af klimatiska 
förhållanden uppkommen form af L. variabilis, men denna hare 
bibehåller dock hela året om sin hvita färg och är äfven i afseende 
på tändernas och kraniets byggnad något afvikande från de förän- 
derliga hararna *). 

Häraf visar det sig sålunda, att i norra delarna af den 
gamla verlden icke egentligen finnes mer än ett enda slags kort- 
örad hare, ehuru denna, såsom redan blifvit nämndt, under olika 
breddgrader och under inflytandet af vissa klimatiska och lokala 
förhållanden, i afseende på storleken, fällens färg och öfriga be- 
skaffenhet är underkastad åtskilliga förändringar, hvarigenom man 



Hela kraniet är mera långsträckt, mellanhjessbenet baktill afrundadt och 
de främre gomhålen mycket smala i midten. Föröfrigt äro tänderna i all- 
mänhet betydligt längre än hos vanliga haren och de främre i öfverkäken 
framtill aftrindade med en föga märkbar längsfåra. 



284 



GNAGARE. 



kunnat uppställa de härofvan karakteriserade racerna. Haren står 
i detta afseende icke ensam inom däggdjurens klass. Hos lilla 
veslan, renen och boskapskreaturen m. fl. finner man att ett lik- 
nande förhållanda eger rum, och äfven inom foglarnas klass ser 
man t. ex. ripan vara underkastad samma förändringar. Hon är 
nemligen hvit i de högre polartrakterna, ombyter drägt efter års- 
tiderna i våra norrländska landskaper, men bibehåller deremot en 
mer eller mindre spräcklig drägt hela året i Skottland. 

Det är en vanlig företeelse i naturen, att de svagare djuren, 
hvilka äro utsatta för ständiga faror genom förföljelser från de star- 
kares sida, fått till skydd en yttre beklädnad, som till färgteckningen 
har en öfverraskade likhet och öfverensstämmelse med de föremål, 
som omgifva dem. Så är förhållandet, som vi framdeles få se, med 
många foglar, hvilka derigenom ofta undgå den spejande hökens 
uppmärksamhet, och så är t. o. m. förhållandet med många bland 
de lägre djuren. Inom däggdjurens klass finnes knappast något 
djur, som har så många förföljare som haren, och det var derföre 
nödvändigt att äfven han blef utrustad med en drägt, som kunde 
bidraga till hans skydd. Det bör således lika litet förundra oss, 
då vi känna denna naturens omsorg för sina alster, att haren nästan 
hela året om bibehåller sin hvita drägt i de trakter af jorden, der 
marken ständigt är beklädd af snö, som att han, fostrad under 
mera blida luftstreck, fått en annan färgteckning, ombytlig efter 
årstiderna, för att icke alltför mycket kontrastera mot sin omgif- 
ning. Men dessa olikheter i färgteckningen utgöra inga artskil- 
nader. På samma sätt förhåller det sig äfven med de olikheter, 
som blifvit angifna med afseende på storleken. Man får dervid 
icke fästa alltför mycken betydelse. Att hararna i sådana trakter, der 
de under alla årstider hafva rik tillgång på föda, äro både större 
och fetare än de, som bebo den högre norden, der vegetationen 
är mera torftig, bör icke förefalla besynnerligt. Större olikheter 
än emellan de särskilda har-racerna har man att bemärka emellan 
Spetsbergens och de norrländska fjelltr aktern as renar, utan att det 
likväl fallit någon in att anse dem såsom skilda species, och de 
qvarlefvor efter forntidens renar och elgar, som man funnit i de 
skånska torfmossarna, utvisa att de tillhört djur, hvilka varit vida 
större än de nu lefvande. Dessa sednare hafva också under ti- 
dernas lopp blifvit undanträngda allt mer och mer mot norden. 

Den kortörade haren är temligen allmän öfver hela Skan- 
dinavien, från det sydligaste Skåne ända inom polcirkeln, och 
förekommer såväl på låglandet som i de högsta fjelltrakterna. 
Utom Skandinavien har han foröfrigt, såsom redan blifvit om- 
nämndt, en ganska vidsträckt geografisk utbredning. 



GNAG ARE. 



285 



Liksom räfven uppehåller sig äfven haren helst i bebodda 
trakter, der löf- och barrskogar omvexla med odlade fält, ängar 
och betesmarker. Han träffas dock äfven någon gång på gräs- 
rika och med löfträd beväxta ställen djupt inne i stora och 
ödsliga skogar, och i de norrländska och lappska fjelltrakterna 
är han mångenstädes icke sällsynt. Författaren har t. o. nu 
sett honom sommartiden på snöfjellen långt upp öfver träd- 
gränsen. På öar och holmar i skärgården och insjöarna trifves 
han särdeles väl, äfven om dessa äro obebodda, såframt han 
der kan finna tillgång på gräs, löf och bark till sin föda samt 
tillräckligt skydd mot rofFoglar och andra fiender. 

Man har funnit, att haren vanligen ombyter vistelseort efter 
årstiderna, så att han i de mellersta och södra landskapen om 
sommaren merändels uppehåller sig i busktrakter, på tufviga ängar 
och sädesfält, om vintern mera i ängsbackar, beteshagar och 
skogskanter; i de norra delarna af landet, om sommaren mer 
eller mindre högt upp på fjellen, om vintern i de lägre skogs- 
trakterna. 

Utsatt för ständiga faror genom otaliga fiender bland de 
öfriga djuren är haren af naturen ytterst skygg och vaksam. 
Han är begåfvad med en skarp hörsel; men hans syn tyckes 
deremot, liksom hans väderkorn, vara temligen slö. Med de 
klippande, spetsade öronen uppfattar han h varje det minsta 
buller, och man vill till och med påstå, att han af rädsla och 
försigtighet har ögonen öppna, äfven då han sofver. Det är 
också nödvändigt för honom att ständigt iakttaga den största 
varsamhet; ty då fara är på färde, eger han snart sagt inga 
försvarsvapen, utan måste alltid söka sin räddning genom flygten. 
Men i detta hänseende har dock naturen icke lemnat honom 
lottlös. Han är ett ibland de mest snabbfotade bland alla våra 
däggdjur, och föröfrigt har han, såsom härofvan redan blifvit 
omtaladt, erhållit en drägt, som under olika årstider är olika 
och så nära öfverensstämmanda med markens färg, att han ofta 
derigenom undgår att väcka sina fienders uppmärksamhet. 

Haren är ett nattligt djur. Om dagen visar han sig sällan, 
såframt han icke tillfälligtvis blifver uppskrämd eller uppehåller 
sig i sådana trakter, der han får lefva fullkomligt ostörd. Eljest 



286 



ÖN ÄGARE. 



plägar han först emot aftonen eller vid skymningens inträde 
lenina sitt sofläger, för att sedan hela natten, ända till morgon- 
gryningen, ströfva omkring och söka sin föda. Man har iakt- 
tagit, att han om sommaren vanligen omkring kl. 6 eft. m. 
lemnar sitt liggställe och att han sedermera först omkring kl. 
3 på morgonen ånyo går till hvila. Under parningstiden är 
han dock i rörelse största delen af dygnet och hvilar blott 2 
å 3 timmar midt på dagen. Hannarna pläga äfven den tiden 
stundom aflägsna sig från sina vanliga tillhåll och ströfva ganska 
vida omkring för att uppsöka honorna. 

Till liggställe för dagen tillreder han vanligen åt sig en 
håla under en buske, vid en sten, stubbe, tufva o. s. v., eller 
i en fåra på sädesfälten. Ar marken lös och mjuk gräfver han 
sig ned så djupt deri, att knappast mer än öfra delen af ryggen 
blifver synlig. I denna håla hvilar han alltid med nosen vänd 
mot vinden, och man har äfven observerat, att han af instinkt 
går till liggstället med vinden, påtagligen i afsigt att värja sig 
emot sina fiender, hvilka i de flesta fall följa hans spår. Utom 
dessa försigtighetsmått brukar han äfven, för att undgå att blifva 
upptäckt af räfvar och andra rofdjur, först gå ett stycke 
förbi det ställe, hvarest han ämnar lägga sig, samt derefter 
återvända i samma spår. Man säger då på jagtspråket att han 
gjort lycka. Efter att på detta sätt hafva kommit ett stycke på 
bakvägen gör han ett långt afspråny tvärt åt sidan samt der- 
efter ytterligare några väldiga språng än hit än dit, tills han 
finner något lämpligt liggställe. Detta är hans vanliga sätt att 
gå tillväga; men gamla harar, som flera gånger blifvit jagade, 
iakttaga ännu mera försigtighet och göra derföre vanligen flera 
lyckor och afsprång innan de lägga sig. 

Då haren funnit ett liggställe, i hvilket han tror sig vara 
skyddad och som föröfrigt är för honom beqvämt och ända- 
målsenligt, bibehåller han gerna detsamma för en längre eller 
kortare tid *), men eljest plägar han ofta göra ombyte. 



*) Prosten Ekström omtalar att han vintertiden 3 morgnar å rad uppstött 
samma hare ur samma buske, och författaren har äfveu varit i tillfälle att 
göra en dylik iakttagelse. 



GNAG ARE. 



287 



Då han förföljes af hundar begagnar han sig äfven, om 
tiden medgifver, af nästan samma försigtighet, som nyss blifvit 
omtalad, för att förvilla dem. Han springer nemligen äfven då 
tillbaka ett sycke i sina spår, sätter alla fötterna tillhopa, gör 
några långa afsprång åt sidan och kastar sig derefter ned bland 
buskar, gräs, säd och dylikt, för att sedermera, då hundarna 
sprungit förbi, ånyo fortsätta sin flygt, vanligen åt samma håll 
från hvilket han kommit. Vid dylika tillfällen följer han gerna 
banade vägar och gångstigar, om sådana finnas, för att ännu 
mera vilseleda hundaina. 

Stundom tager han äfven, då han förföljes af hundar, sin 
tillflygt till sådana ställen, som jägaren minst skulle kunnat ana. 
Sålunda har det inträffat, att hundarna midt under drefvet helt 
plötsligt tappat bort honom, i det att han antingen hoppat upp 
på någon lutande trädstam, på någon större sten, begifvit sig 
ut i vatten eller på något annat sätt sökt att missleda dem 
och undkomma. Afvenså berättas det att han stundom uppdrifver 
andra harar, som han träffar på sätet under sin flygt, intager 
deras plats och räddar sig på deras bekostnad. 

Af allt detta visar det sig således, att grunddragen i ha- 
rens natur och skaplynne äro en egendomlig blandning af för- 
sigtighet, rädsla och list, och erfarenheten har äfven bekräftat, 
att han vid sina företag icke endast ledes af en inneboende 
naturdrift, utan att dessa egenskaper, genom de förföljelse]-, för 
hvilka han ständigt är utsatt, småningom af honom kunna upp- 
bringas till en viss grad af fulländning. Gamla harar gäcka 
derföre icke sällan den erfarne jägarens alla bemödanden, då 
deremot yngre individer ganska lätt blifva hans byte. 

Årstiderna och väderlekens vexlingar utöfva ofta ett stort 
inflytande på hararna, äfvenså förhålla de sig icke sällan olika 
under olika tider på dagen. Då första snön fallit om senhösten 
sitta de vanligen hårdast och »tro», som man säger, i allmänhet 
väl till nära jul. Derefter blifva de mera lättskrämda, Under 
fortplantningstiden, äfvensom om sommaren, äro de ganska 
rädda. Likaså vintertiden, då stark köld inträffar. Van- 
ligen sitta de hårdare vid middagstiden, än emot aftonen. 



288 



GNAG ARE 



Då haren förföljes af hundar går han alltid i större eller 
mindre bugter samt återkommer förr eller sednare till det ställe, 
der han blef uppstött. Unga harar göra vanligen endast små bug- 
ter, då de äldre deremot, synnerligen hannarna, och detta mest 
under fortplantningstiden, gå vida längre innan de återvända. 
Under loppet stanna de ofta och sätta sig på bakfötterna i upprätt 
ställning, för att med spetsade öron lyssna på drefvet, hvarefter 
de ånyo skyndsamt fortsätta sin flygt. Afvenså händer det icke 
sällan, att en flygtande hare helt plötsligt stannar några 
ögonblick, om han får höra en stark hvissling eller något annat 
ovanligt ljud. 

Haren är, liksom flertalet af sina öfriga stamförvandter, 
ett i hög grad fruktsamt djur. Honan sätter, åtminstone i södra 
och mellersta delarna af landet, tre kullar årligen. Den första 
parningstiden för året infaller i de södra provinserna redan i 
medlet af Februari månad, eller stundom, alltefter årstidens be- 
skaffenhet, något tidigare eller sednare; i de norra landskapen 
troligen alltid något sednare. Under denna tid löpa hannarna, 
som på jägarespråket fått namn af ramlare, omkring för att 
uppsöka honorna, hvilkas spår de följa, liksom hundarna, nied v 
nosen nedsänkt mot marken. Då de sedermera, ofta 4 — 6 eller 
ännu flera, träffa tillsammans med honan, komma de vanligen 
sinsemellan i en häftig strid, bitas och utdela slag med fram- 
tassarna. Den starkaste eller mest uthållige blifver då i de 
flesta fall den af honan gynnade och får merändels ensam 
para sig med henne. För att vinna detta ändamål uppbjuda de 
emellertid hvar och en alla sina krafter, och deras egendomliga 
åtbörder, hopp, dansar och strider äro dervid af en särdeles 
komisk art. 

Omkring en mnnad, eller, såsom det i allmänhet uppgif- 
ves, 30 å 31 dagar efter parningen, framföder honan 3 — 5, 
stundom ända till 7 ungar. Dessa hafva redan vid födseln 
öppna ögon och äro i allmänhet mera försigkomna, än ungarna 
hos de flesta andra gnagare. 

Det säges, att honan, redan 6 dagar efter sedan hon födt 
ungar, ånyo skall para sig; men att hon likväl skall dägga sina 



GNAG ARE. 



289 



ungar omkring 20 dagar *), efter hvilken tid de på egen hand 
få draga försorg om sitt uppehälle. Detta vet man dock icke 
med full visshet; säkert är, att unghararna, redan såsom 
ganska späda, löpa omkring i den närmaste trakten, samt att 
de ganska tidigt ti lgripa de födoämnen, som derstädes stå dem 
till buds. Modren visar dem aldrig någon uppoffrande ömhet 
och hannen synes till och med vara fiendtlig emot dem. 

Första kullen sätter honan i Mars eller April; den andra 
i Juni vid midsommartiden; den tredje i Augusti. Detta är 
det vanliga förhållandet. — Föröfrigt beror det ganska mycket 
på väderlekens och årstidens beskaffenhet, huruvida någon regel- 
bundenhet i detta hänseende eger rum eller icke. Någon gång har 
man till och med funnit drägtiga harhonor både i November 
och December. Det är en sägen bland jägare, att den första 
kullen omkommer af köld och att den tredje förstöres af mygg 
och andra insekter. Blott den andra kullens ungar skola, en- 
ligt deras förmenande, komma till lif. Författaren vågar vis- 
serligen icke motsäga detta, som möjligen har ett stöd i erfa- 
renheten, men nog vore det besynnerligt om icke naturen äfven 
här, liksom annorstädes, skulle draga bättre försorg om sina 
alster. 

1. Då olika meningar gjort sig gällande rörande superf osta- 
tionen hos harhonan, d. v. s. att ny befruktning hos henne skulle 
kunna ega rum sedan hon redan är drägtig, vilja vi anmärka, att 
detta förhållande så många gånger på sednare tider blifvit af jä- 
gare iakttaget, att man numera icke kan betvifla detsamma. För- 
öfrigt är detta ingenting egendomligt för haren. Hos många andra 
djur, ja t. o. m. någon gång hos menniskan lärer detta inträffat. 
Att det oftare eger rum hos haren och de andra i hög grad brun- 
stiga gnagarna, torde man till en del äfven få tillskrifva byggnaden 
af dessa djurs könsorganer. Hos dem förblifver nemligen lifmodern 
ständigt tvådelad och bildar 2 säckar (se sid. 65). 

Tagna såsom mycket små kunna harungarna blifva ganska 
tama, och vänja sig snart vid menniskans sällskap. Men de 
äro osnygga, och sprida alltid en mer eller mindre obehaglig 
stank omkring. Afvenså fordra de mycken tillsyn och under 

*) Man finner derföre mjölk i spenarna hos drägtiga harhonor. Samma för- 
förhållande inträffar äfven med björnhonan. 
Zool. 1. Däggdjur. 19 



290 



GNAGARE. 



sin uppväxttid god omvårdnad för att komma till lif, synner- 
ligen om de hållas i rum. Genom sina löjliga och putslustiga 
upptåg blifva de i fångenskapen särdeles roande. Ibland andra 
besynnerliga egenheter är den så kallade trumningen ganska 
karakteristisk för hararna. Denna består deruti, att de vexel- 
vis med framfötterna, vanligen på en dörr eller kakelugnslucka, 
åstadkomma så hastiga slag, att det buller, som derigenom 
uppkommer, får en viss likhet med en trumhvirfvel. 

1. Författaren såg för några år sedan en särdeles tam ung- 
hare. Denne hade blifvit tagen såsom mycket späd, uppföddes med 
omsorg och växte ganska fort. Han trifdes väl i sin egares säll- 
skap, emottog gerna hans smekningar och visade icke engång mot 
främmande personer den ringaste fruktan. Med en ung rapphöns- 
tik lefde han på särdeles vänskaplig fot. De hade båda under en 
soffa sin gemensamma liggplats, frän hvilken de utan motsträfvig- 
het framkommo för att emottaga den föda som erbjöds dem. Haren 
hvilade mest om dagen, men var deremot hela natten i rörelse, 
trummade än på dörrarna, än på kakelugnsluckorna och förde stun- 
dom mycket buller. Då han några timmar blifvit lemnad ensam 
och utan föda, framkom han vid sin egares återkomst och satte 
sig i upprätt ställning pä bakfötterna, för att derigenom tillkänna- 
gifva sin trängtan efter föda. Det inträffade icke sällan att båda 
sofkamraterna vid dylika tillfällen och i samma ändamål företogo 
samtidigt samma manöver. Efter att en afton hafva förtärt en 
större qvantitet färskt gräs blef haren sjuk och dog ganska hastigt 
några timmar derefter. 

2. Såväl i fångenskapen som i det fria tillståndet är haren 
underkastad flera sjukdomar, såsom: 1) Blåssjuka, som yttrar sig 
på det sättet, att lefvern och ändtarmen få en mängd blåsor af 
omkring en ärtas storlek. Denna sjukdom är sällan dödande. — 
2) Lefverröta, då lefvern blifver uppfylld med en mängd variga 
bölder. Har ofta en dödlig utgång. — .3) Venerisk sjuka, då en 
mängd variga bölder och frätsår icke blott uppstå i lungan, utan 
äfven på könsdelarna. 

Harens föda består uteslutande af vegetabilier. Om som- 
maren och hösten förtär han gräs, säd, saftiga växter, rötter 
o. s. v. Om vintern gnager han barken och uppäter knopparna 
af unga träd, synnerligen af asp, vide, sälg, bok, alm, af unga 
ekar, björkar, fruktträd och lärkträd. Vintertiden besöker han 
äfven ofta fälten, der han undankrafsar snön för att komma åt 
den gröna höstrågen. Han har då ofta i snön sina bestämda 



GNAGARE. 



291 



tilltrampade vägar, som han vanligen följer till och från åkrarna. 
Då åkerfälten äro inhägnade af gärdesgårdar, som han ej 
förmår att hoppa öfver, gör han sig i dessa sednare passande 
kryphål. 

1. Man har trott att haren och de andra gnagarna, med 
strecktecknade kindtänder, idisla sin föda; men detta är inga- 
lunda förhållandet. Harens näringskanal har icke en sådan byggnad, 
att någon uppstötning af födan kan ega rum, såsom förhållandet 
är hos de egentliga idislarna, t. ex. hjorten, oxen, fåret med flera. 
Men emellertid har haren i de äldsta tider ansetts för oren, just der- 
före att man räknat honom till de idislande, men icke tvåklöfvade 
djuren. Sålunda läser man i 3 Mose B. 11: 6. att: »haren idislar 
ock; men han är icke tvåklöfvad. derföre är han eder oren», och 
i 5 Mose B. 14: 7: »men det skolen J icke äta, som idislar, och 
icke tvåklöfvadt är; kamelen, haren, kaninen, de som idisla, och icke 
tvåklöfvade äro, de skola vara eder orena.» Men det är icke blott 
genom Moses som denna oriktiga åsigt gjort sig gällande. Långt 
sednare författare hafva hållit haren för att vara ett idislande djur. 
Linné var af denna tanke och i Jägareförb. gamla Tidskr. sid. 993 
läser man i en not följande: »idislandet eller födans omtuggning 
tillhörer likväl icke uteslutande dessa djur (idislarne), utan upp- 
gifves äfven ega rum hos haren, och kanske hos alla gnagare med 
sammansatta kindtänder». 

Jägare uppgifva att man kan skilja de olika könen af haren 
då han jagas af hundar derpå, att hannen har sina öron mera 
framåt, honan sina mera bakåt riktade. Afvenså lärer någon 
skilnad finnas i spåren. Hannen lärer nemligen ställa sina 
bakfötter så, att spetsarna vetta utåt, då deremot honan ställer 
sina så, att de vetta inåt. 

Harens högsta ålder uppgifves till 7 å 8 år. 

Spåren hafva sinsemellan den ställning, som närstående 
figur utvisar. 

Fig. 141. 

• • • • 

. • • • * • • • 

Ställningen af harens spår. De 2 första ställningarne äro de mest vanliga. 

Harens kött är förträffligt. Mest användas delar af ryggen, 
bakdelen och låren. 

Vinterskinnen användas äfven för åtskilliga ändamål. 



292 



GNAGAHE. 



b. Oföränderliga eller långörade Harar. Öronen 
räcka, då de framläggas, öfver nosspetsen. Den 
främsta kindtanden på hvardera sidan i öfverkäken 
med 1 emaljkant inåt. Svansen, på öfre sidan svart, 
af omkring samma längd som låret. Färgen icke 
ombytlig efter årstiderna. 

2. Tyska Haren [Lepus europseus Pall.). Of v an och på 

sidorna gråbrun med gulaktig anstrykning; bottenullen hvit; öro- 
nen med en större svart fläck vid spetsen. — Längd omkring 2 
fot; svansen omkring 5 tum. — Lepus timidus Blas. m. fl. 
Namn: Seländsk Hare. 

Denna hare finnes mångenstädes i Europa och har äfven i 
fordna tider förekommit i södra Skåne, der han dock numera, 
som det synes, är totalt utrotad. För några år sedan blef 
han utplanterad på ön Hven, der han lärer trifvas ganska väl. 
I afseende på lefnadssättet öfverensstämmer han nära med före- 
gående art. 

B. Kaniner (Cuniculus). Öronen, som äro enfärgade, 
räcka icke, då de framläggas, till nosspetsen. Den 
stora bakre gomhålan är afsmalnande inåt och icke 
bredare än de mellersta kindtänderna. 

• 

3. Kaninen (Lepus Cuniculus Linn.). Grå med gulbrun 
inblandning och rödbrun nacke; hos den tama är färgen mycket 
varierande ; svansen kortare än låret. — Längd 1 fot 5 tum ; 
svansen omkr. 3 tum. 

Af den tama kaninen, som i afseende på färgteckningen 
varierar snart sagt i oändlighet, förekomma vanligen tvenne 
mera karakteristiska former eller racer, nemligen: 

a) Silfverkaninen: silfvergrå med hufvudet och öronen 
nästan svarta. 

b) Ang or a-kaninen eller Silkeshåren: med lång och sil- 
kesfin fäll. 

Kaninen, som ursprungligen härstammar från det södra 
Europa, förekommer numera vild, förvildad eller såsom ett tam- 
djur i de flesta europeiska länder. 



GNAGARE. 



293 



I vilda tillståndet lefva kaninerna kolonivis, helst i kupe- 
rade och bergiga trakter, der de uppehålla sig i underjordiska 
hålor, som de sjelfva gräfva. I lefnadssättet hafva de mycket 
gemensamt med hararna, med hvilka de dock icke kunna för- 
likas. De äro nattliga djur; ty ehuru de någon gäng äfven 
visa sig om dagen, är det dock egentligen först vid aftonens in- 
brott som de gå ut för att söka sin föda. Denna består af 
säd, gräs, saftiga örter, rötter, knoppar och bark. I ängar, 
skogar och trädgårdar göra de ofta stor skada, äfven derige- 
nom att de undergräfva marken. 

Kaninerna äro ännu mera afvelsamma än hararna. Ho- 
norna yngla ända till 8 gånger om året och föda 4 — 8 ungar i 
h varje kull. Man har beräknat, att ett enda par under gynn- 
samma förhållanden och under loppet af 4 år skall kunna lemna 
en af komma af omkring 1,250,000 stycken. Honorna gå drägtiga 
omkring 30 dygn. 

I södra och mellersta Sverige underhållas kaniner på många 
ställen, äfvenså i Norige. Man fodrar dem med säd, gräs, hö, 
kål, rotväxter o. s. v. och de äro i allmänhet mycket lättfödda. 
Om vintern brukar man merändels göra en afstängning åt dem 
i ladugården jemte boskapen. Att låta dem löpa fritt omkring 
i ladugården är ej rådligt, emedan de orena, fodret genom sin 
spillning, hvarigenom sjukdomar kunna uppkomma hos de krea- 
tur, som förtära deraf. 

Under parningstiden föra hannarna sinsemellan en blodig 
strid, som ofta slutar med den svagares död. 

Kaninens kött är hvitt till färgen och ganska välsmakande. 
Skinnet och hären användas för mångahanda ändamål. 

1. Af de egentliga hararnas grupp känner man, utom de här- 
ofvan beskrifna, omkring 9 andra arter, såsom t. ex. storörade 
haren (L. macrotis Hodgs.) från Himalaya och Gangesområdet, 
svarthalsade haren (L. nigricollis Cuv.) från de japanska öarna, 
afrikanska haren (L. regypticus Geoffii.) från östliga Afrika, ame- 
rikanska hararne (L. americanus Erxl. och campestris Eachm.), 
mexikanska haren (L. calotis Wagl.) och brasilianska haren (L. 
brasiliensis L.). Men af kaninernas grupp känner man deremot 
endast några få arter, af hvilka L. hispidus från Assam och L. 
brachyurus från Japan äro de anmärkningsvärdaste. 



294 



GNAGARE. 



2. Till denna familj hör dessutom äfven Piphare-slägtet (La- 
gomys Cuv.), med korta öron, föga förlängda bakben, nästan ingen 
yttre svans och med 5 kindtänder på hvardera sidan i båda kä- 
karna. Hithörande arter äro små som kaniner, med hvilka de äfven 
öfverensstämma i afseende på lefnadssättet. Den mest anmärk- 
ningsvärda är Alp-pipharen (L. alpinus Cuv.), som bebor Siberiens 
fjelltrakter, der han lefver dels enslig, dels i större eller mindre 
sällskaper uti bergsgryt eller jordhålor. Under varma dagar håller 
han sig alltid undangömd, men då väderleken är ruskig, löper han 
deremot omkring hela dagen för att söka sin föda och låter då höra 
ett genomträngande, skarpt hvisslande eller pipande läte. Till vin- 
terförråd hopsamlar han, torkar och stacklägger i närheten af sitt 
bo en större mängd gräs och saftiga örter. 

3. Till denna ordning höra äfven, jemte flera andra, följande 
utländska familjer, slägten och arter, nemligen: 

Tam. 1. Blindmöss. Spalacina. 

Hufvudet tjockt, med trubbig nos; utöron saknas; ögonen 
mycket små, dolda i fällen. Fötterna 5-tåiga. Svansen kort eller 
ingen. Spenarna 6. Kindtänderna -}'- eller -Jr Hithörande gnagare 
lefva i underjordiska hålor, som de sjelfva gräfva, och lifnära sig 
hufvudsakligen af vegetabilier, sällan af insekter och maskar. Hit 
höra följande slägten : 

1) Blindmus-slägtet (Spalax Guldenst.). Kindtänderna -f-. 
Ögonen dolda i fällen. Utöron och svans saknas. Framfötterna 
med korta naglar. Hit hör Blindmusen (S. Typhlus Pall.): ofvan 
gulgrå, under gråhvit, kinderna och hufvudets sidor hvita. — Längd 
6 — 8 tum. Förekommer i vestra delarna af Asien och i södra 
Europa, Ungern, Moldau, Sydryssland o. s. v. 

2) Mullvadsmus- slägtet (Georrhychus III.). Kindtänderna 
Ögonen små. Svansen mycket kort. Hit hör Mullvadsmusen (G. 
capensis Wiegm.): ofvan brungrå, under smutsigt hvit; på hufvudet 
med hvita fläckar. — Längd omkr. 8 tum. Finnes på Goda Hopps- 
udden, der hon gör mycken skada på fälten och i trädgårdarna. 

Fam. 2. Springråttor. Macropoda. 

Hufvudet tjockt med spetsig nos, långa morrhår och stora 
öron. Kindtänderna, 3 på hvardera sidan i båda käkarna, streck- 
tecknade. Bakbenen mycket långa, längre än hos de öfriga gna- 
garne; frambenen deremot ganska korta. Svansen lång och hårig. 
Springråttorna äro nattliga djur, som lefva i jordhålor, hvilka de 
sjelfva gräfva. De lifnära sig af vegetabilier. Hit hör 



GNAGARE. 295 

1) Springrått-slägtet (Dipus III.). Svansen i spetsen yfvig. 
Framfötterna med 5, bakfötterna med 3 långa tår. Honorna med 
8 spenar. De bebo steppländerna i sydöstra delarna af Europa, 
i Asien, Afrika och norra Amerika, äro mycket lifliga i sina rö- 
relser samt hoppa och springa omkring om nätterna för att söka 
sin föda. Men om vintern ligga de i dvala. Man känner många 
hithörande arter, af hvilka Jerboa (D. sagitta Schreb.) förekommer 
i stepptrakterna mellan floderna Don och Wolga. Hon är omkring 
6 å 7 tum lång och till färgen grågul med svart och hvit svansspets. 

Fam. 3. Piggsvin. Aculeata. 

Kroppen på öfre sidan beväxt med långa, spetsiga taggar. 
Hufvudet tjockt, med kort och trubbig nos; öfverläppen klufven; 
tungan försedd med små taggar. Hithörande gnagare äro tröga 
djur, som lefva dels i träden, dels i jordhålor, hvilka de sjelfva 
gräfva. Deras föda består af blad, frukter, rötter o. s. v. och de 
äro mest i verksamhet om natten. 

1) Piggsvin-slägtet (Hystrix Linn.). Hufvudet borsthårigt med 
kullrig och hvälfd nos. Framfötterna med 4 tår och en knöl 
i stället för tumme; bakfötterna 5-tåiga. Klorna långa. Svansen 
kort. Hyggen och kroppssidorna beväxta med långa och styfva 
taggar. De undre kroppsdelarna hafva en kort, sträf och borstlik 
hårbeklädnad. Honorna hafva 4 spenar. Hithörande djur lefva i 
jordhålor. Det vanligaste piggsvinet är H. cristata, som har sitt 
hemland uti Italien, Sicilien, Spanien och hela Nordafrika. Det 
utmärker sig genom en af långa borst bestående man, som be- 
täcker en del af nacken och som djuret efter behag kan uppresa, 
samt genom sina ända till nära 1 fot långa, svart- och hvitringlade 
taggar. Såsom nämndt är, har piggsvinet sitt tillhåll i underjor- 
diska gångar, hvilka det först vid nattens inträde lemnar för att 
söka sin föda. Då det angripes eller retas rullar det sig till- 
sammans, uppreser sina taggar, stampar med fötterna i marken 
och låter höra ett grymtande läte. Det hålles ofta i fångenskap. 

2) Klätterpiggsvin-slägtet (Cercolabes Beandt). Fram- och 
bakfötterna med 4 utbildade tår och vårtiga fotsulor. Den långa 
svansen, som är fjällig i spetsen, begagnas såsom gripsvans då 
djuren klättra i träden. Hit höra de s. k. klättrande piggsvinen: 
a) Cuandu (C. prehensilis Beandt), som bebor Guianas och Bra- 
siliens skogar. Han närer sig af trädfrukter och har ett grymtande 
läte. Köttet är hvitt och ganska välsmakande. — b) Cuiy (C. in- 
sidiosus Beandt) finnes äfven i Brasilien, der han beständigt lefver 
i träden. Köttet, som har en stark och oangenäm lukt, ätes åt- 
minstone icke af européerna. — Utom dessa arter känner man 
flera andra från södra Amerika. 



296 



GNAG ARE. 



Fam. 4. Bråckmoss. Orycterina. 

Kindtänderna 4 på hvardera sidan i båda käkarna, streckteck- 
nade. Framfötterna med 4, bakfötterna med 5 fullt utväxta tår. 
Svansen lång, fjällig och gieshårig. De likna råttor, äro skygga 
och fruktsamma samt lefva dels i jordhålor, som de sjelfva gräfva, 
dels i träd. Hit hör: 

1) Sumpbäfver-slägtet (Myopotamus Geoffr.). Tårna förenade 
genom simhud och väpnade med starka klor. Spenarna ligga dolda 
i den ulliga fallen långt upp på sidorna af kroppen. Af detta 
slägte känner man blott en enda art, sumpbäfvern (M. coypus 
Geoffr.), som lefver vid flodstränderna i Sydamerika. Fällen an- 
vändes vid hattfabrikerna. Endast till England infördes 1831 från 
Buenos Ayres och Montevideo 430,000 stycken. 

Fam. 5. Harmöss. Lagostoma. 

Kindtänderna, 4 på hvardera sidan i båda käkarna, äro sam- 
mansatta och utgöras af på tvären ställda lameller, utan några af- 
skilda rötter. Svansen yfvig och långhårig. Fällen ytterst fin och 
mjuk. Hithörande djur äro af kaninens storlek. De lefva koloni- 
vis i jordhålor, bergsgryt o. s. v. Deras kött är välsmakande och 
deras hudar stå högt i värde. Hit räknas ibland andra 

1) Ullhare-slägtet (Eriomys Lichtst ). Af kindtänderna äro 
alla försedda med 3 lameller, utom den första på hvardera sidan 
i underkäken, som blott har 2 dylika. Framfötterna med 5, bak- 
fötterna med 4 tår. Bland de arter, som höra till detta slägte, 
vilja vi endast anföra Chinchillan (E. lanigera Benn.). Den är 
ofvan ljusgrå, under hvitaktig; den yfviga svansen något längre än 
halfva kroppen; fällen lång, tät och ytterst fin. Förekommer 
i bergstrakterna i Chili, Bolivia och Peru. 

Fam. 6. Marsvin. Subungulata. 

Kindtänderna, 4 på hvardera sidan i båda käkarna, äro streck- 
tecknade eller sammansatta, med odelade rötter. Svansen kort eller 
ingen. Klorna korta, breda och nästan klöfTormiga. Dessa djur 
tillhöra egentligen södra Amerika. 

1) Mar svin- slägtet (Cavia Marcgr.). Kindtänderna med spets- 
vinkliga, djupa emaljbugter. Framfötterna fyratåiga, utan tum- 
vårta, de bakre tretåiga. Marsvinen äro muntra och lifliga små- 
djur, som mest uppehålla sig i busktrakter och skogskanter, der 
de lefva i större eller mindre sällskaper och stundom gräfva sig 
tätt under jordytan löpande gångar. Om aftonen och morgonen 
äro de mest i verksamhet. De lifnära sig af gräs, saftiga blad och 



GNAG ARE. 



297 



örter. Honorna föda flera gånger årligen 1 — 4 ungar, Ii vilka redan 
då de komma till verlden äro hårbeklädda och hafva sina ögon 
öppna, samt kunna vanligen redan några få timmar derefter löpa 
omkring med föräldrarna. Marsvinen hafva en viss likhet med 
små grisar. Deras läte består äfven i ett svagt grymtande. Hit hör 
Marsvinet (C. Cobaya Mak.cgr.), hvars kroppsfärg är brokig af 
svart, rostgult och hvitt. Längd omkring 11 tum. Det härstammar 
från Sydamerika; men finnes dock icke numera, hvarken der eller 
annorstädes, i vildt tillstånd. Tama marsvin underhållas deremot för 
nöje skull i de flesta länder och äro icke engång sällsynta hos oss 
i de mellersta och södra provinserna. De äro dock ömtåliga för 
kyla och måste derföre under vintrarna hållas i varmt rum. De 
föröka sig starkt och äro ganska lättfödda. 

2) Vattensvin-slägtet (Hydrochcerus Briss.). De bakre kind- 
tänderna sammansatta af talrika emaljskifvor. Framfötterna med 
4, bakfötterna med 3 tår, hvilka sinsemellan äro förenade genom 
en half simhud. Hit hör vattensvinet (H. capybara Ekxl.), som är 
störst bland alla kända gnagare. Det uppnår nemligen en längd 
af öfver 3 fot. Kroppsfärgen brun. Finnes i Sydamerika och lef- 
ver i större sällskaper, af ända till 100 stycken, i sumpiga trakter 
vid floder och sjöar. Dess föda består uteslutande af vegetabilier, 
såsom saftiga blad och dylikt. Köttet är ätbart. 

3) Aguti-slägtet (Dasyprocta 111.). Kindtänderna strecktecknade. 
Framtårna 4 jemte en med nagel försedd tumknöl; baktårna en- 
dast 3 fullt utvecklade. Svansen mycket kort. Hit hör Aguti (Da- 
syprocta Aguti Desm.): framtill gul med svart inblandning, baktill 
enfärgadt gul och glänsande; öfver 1 fot lång. Förekommer i 
Guiana och de nordliga delarna af Brasilien. I fångenskapen blifver 
han lätt tam och håller då tillgodo med allehanda vegetabiliska 
födoämnen. Han fångas i fällor eller jagas med hundar, synner- 
ligen för sitt hvita, smakliga kött. 

VI. Ordningen. Idislare. 
Ruminan tia. 

Xdislarna bilda genom sin egendomliga tandbyggnad och öf- 
riga organisation en ganska naturlig ordning ibland de med 
klöfvar försedda däggdjuren. Alla ibland dem, som tillhöra 
vår fauna, hafva nemligen i öfverkäken, i stället för framtänder, 
en broskartad valk *), men i underkäken deremot 8 mejselfor- 

T ) Hos kamel- och lama-slägtena, hvilka äfven tillhöra denna ordning, iinnas 
deremot 2 framtänder i öfverkäken. 



♦ 



298 



IDISLARE. 



miga eller spadiika, tättsittande framtänder. Hörntänder 
finnas äfven någon gång i öfverkäken. Emellan framtänderna 
och kindtänderna är alltid en stor öppning eller tandlucka. 
Kindtänderna, som äro 6 (3 äkta och 3 oäkta) på hvardera 
sidan i hvardera käken, hafva en strecktecknad tandkrona. 
Dessa streck, som äro ställda i vågiga linier längs efter tanden, 
bilda emellan sig på tuggytan af de 3 främre eller de oäkta 
kindtänderna en dubbel, af, de 3 innersta eller äkta kindtän- 
derna en tvådubbel rad af halfmånformiga emaljfigurer, hvilka 
i öfverkäken hafva sina spetsar utåt, i underkäken inåt vända. 
Vid födoämnenas sonderdelning i munnen måste således käkarna 
röras åt sidorna och gnidas emot hvarandra i horizontal rikt- 
ning. Af denna anledning utgöres äfven underkäksfästet på 
hvardera sidan af en ofvan tillplattad ledknapp, som upptages 
i en motsvarande ledgrop. 

Idislarna, isynnerhet hannarna, äro merändels försedda med 
horn *), hvilka utgöras af ett utskott från pannbenet och visa 
i afseende på sin byggnad hos olika slägten ganska betydliga 
skiljaktigheter. Sålunda finna vi, att de greniga horn, som hos 
hjortarna årligen bortfalla och ånyo årligen med en så utom- 
ordentlig hastighet ersättas af nya, uppkomma derigenom, att 
under huden ofvanpå pannknölarna bildar sig en broskartad 
massa, som småningom utväxer och förbenar sig, hvarefter huden 
torkar bort och oftast sedermera af djuret sjelft afskrapas mot 
trädstammar och trädgrenar. Hos sädana djur deremot, som 
äro försedda med ständigt qvarMttande horn, t. ex. oxen. fåret 
och geten, uppkomma dessa på ett helt annat sätt. Här bildar 
sig nemligen omkring tvenne porösa bentappar eller s. k. q vickar 
på pannbenet en af ett hornartadt ämne bestående hylsa, som 
sedermera ständigt tillväxer genom nya aflagringar. Det förra 
slaget af horn tillkommer hjortarna och ibland dem, med un- 
dantag af renen, vanligen endast hannarna; det sednare slaget 
tillhöra de öfriga bland idislarna och vanligen båda könen. 

Idislarna afvika äfven ifrån de öfriga kiöfdjuren med af- 
seende på bildningen af deras tår. De hafva nemligen, utom 



*) Flera utländska idislare sakna horn, såsom kamelerna, myskhjorten m. fl. 



IDISLAUE. 



299 




de tvenne framåt riktade tårna, af hvilka hvarderas sista 
led omgifves af en klöfva, älven baktill tvenne mindre tår y 
hvilkas klöfvar, som fått namn af lättklöfvar, icke räcka till 
marken då djuret går. 

Slutligen afvika idislarna ganska betydligt från alla de öf- 
riga däggdjuren i afseende på byggnaden af deras näringskanal. 
Magen består nemligen hos Fig 142 

dessa djur af 4 särskilda 
kaviteter : våmmen (rumen), 
nätmagen (reticulum), blad- a- 
mageh (omasum) och den 
egentliga magen eller den h . 
s. k. löpmagen (obomasum). 
Af dessa kaviteter är våra- ° 
men störst *) och på inre 
sidan besatt med en stor 
mängd vårtor eller papiller. d 
Nätmagen, som är belägen » -f g '< 

på högra Sidan Om mat- Idislarnes magar (till det yttre): a, matstrupen j 

0 — b, matstrupens sidokanal; — c, bladmagen; — 

Strupen framför Vammen, d. tolffingertarmen; - <■. pylorus; - /, löpmagen ; 

o . — q, nätmagen: — h, våmmen. 

är liten och pa inre sidan 

försedd med en mängd veck, som äro så ställda, att de bilda 
mångkantiga celler eller likna maskorna i ett nät. Bladmagen 
är något större än nätmagen och på insidan försedd med stora 
längsgående veck, som hafva en viss likhet med bladen i en 
bok. Den fjerde magen eller löpmagen är större än bladmagen 
och har fått sitt namn deraf, att den afsöndrar en sur vätska, 
som då den hålles i mjölk kommer densamma att löpna eller ysta. 

Våmmen, nätmagen och bladmagen stå alla i förbin- 
delse med matstrupen på sådant sätt, att denna sednare, som 
direkte nedlöper till bladmagen, nedtill har en sidoöppning, hvar- 
igenom näringsämnena kunna komma in såväl i våmmen som i 
nätmagen. Dessa båda magar tjena endast såsom reservoireiv 
i hvilka födoämnena förvaras och uppmjukas, till dess att de 



*) Detta är dock eudast förhällandet efter sedan djuret börjat att äta vegeta- 
bilier; ty, så länge det endast diar modren och lifnärer sig af dess mjölk, 
är våmmen alltid mindre än löpmagen. 



300 



IDISLARE. 



sedermera efter hand uppstötas och bringas till munnen i än- 
damål att ånyo omtuggas och finare sönderdelas mellan kind- 
tänderna. Då de se- 
dan för andra gången 
nedsväljas komma de 
direkte in uti blad- 
magen och derifrån Vi- 
dare i löpmagen, hvar- 
est först den verkliga 
matsmältningsproces- 
sen försiggår. En så- 
dan uppstötning och 
omtuggning af födan 

Idi»larnes mag.tr (till det inre): a, matstrupen; b, äl' det jllSt SOI11 111811 
matstrupens sidokaiuil ; — c, bladrnagen; — d, löpma- 
gen; — e, tolffingertarmen nätmagen; - g, våmmen. kallar att idisla den. 

Idislarna hafva merändels en smärt, långlagd och, som man 
säger, välformad kropp, som vanligen understödjes af höga och 
smala ben. Hufvudet är jemförelsevis litet; öronen långa, myc- 
ket rörliga och nedtill rörformiga; ögonen oftast stora med en 
elliptisk, något tvärstående pupill; nosen bred och afrundad; 
tungan med skarpa och spetsiga papiller. Honorna hafva 2 
eller 4 spenar, sittande på jufver mellan baklåren. Hanlemmen, 
lång och smal, framträder nästan midt under magen, och sjelfva 
slidöppningen är försedd med en längre eller kortare hårtofFs. 
Testiklarna stora, nedhängande mellan bakbenen. Hårbekläd- 
naden olika, bestående dels af korta och släta hår, dels af 
längre hår eller ragg, dels af ull, och hannarna hafva dessutom 
någon gång på nacken och öfre delen af halsen en längre eller 
kortare man. 

Idislarna, som äro utspridda öfver hela jorden, äro merändels 
sällskapliga djur och lefva derföre tillsammans antingen i större 
eller mindre hjordar, eller i familjer. Sin föda hemta de uteslutande 
ur växtriket. Honorna framföda årligen 1 å 2 ungar, hvilka 
då de komma till verlden äro hårbeklädda, hafva öppna ögon 
och äro i allmänhet mera utvecklade och försigkomna, än un- 
garna hos de flesta andra däggdjur. De idisla icke så länge 



Fig. 143. 




IDISLARE. 



301 



de dia modren, hvilken de redan kort efter födseln följa på 
hennes vandringar i betesmarkerna. 

Många idislare kunna tämjas, och de vigtigaste bland 
våra husdjur tillhöra denna ordning. Deras hudar och hår 
användas till kläder, deras kött, fett och mjölk till närings- 
medel och flera ibland dem äro såsom lastdjur och dragare 
till och med kraftfullare än hästen. 

Idislarna äro plågade af åtskilliga parasitbrömsar hörande 
till familjen Oestracides, för hvilka vi, uti sista delen af detta 
arbete, närmare skola redogöra. Dessa insekter lägga sina ägg 
dels uti näskaviteten, dels under huden, och de ur desamma se- 
dermera framkläckta larverna blifva under lång tid särdeles be- 
svärande och plågsamma. Men uti idislarnas kött eller muskler 
har man deremot aldrig funnit några sådana intestinalmaskar, 
som, efter att hafva inkommit i menniskokroppen, kunnat 
åstadkomma någon slags olägenhet. Se vidare härom vid 
svinet. 

17:de Familjen. Hjortar, 
Cervina. 

De bland våra idislare, som höra till denna familj, ut- 
märka sig alla derigenom, att de ofvanpå pannbenet hafva 
tvenne korta horntappar eller s. k. rosenstockar, hvilka hvar- 
dera uppbära ett mer eller mindre grenigt, periodiskt afFal- 
lande horn. Horntapparna äro rundtomkring öfverväxta af 
den håriga huden, så att hornet endast med sin nedre änd- 
yta står i beröring med desamma. Vid sin första utveckling 
visa sig hornen säsom en trind, odelad, med talrika blodkärl 
genomdragen och med en hårig hud beklädd broskartad massa, 
som sedermera, derigenom att ett kalkartadt ämne småningom 
afsätter sig, erhåller en större fasthet, utvecklar sig i en 
bestämd riktning och antager hos hvarje djurart en för den- 
samma egendomlig och karakteristisk form. Sedan hornen 
uppnått sin fulla storlek och erhållit tillräcklig fasthet, upp- 
hör blodcirkulationen i desamma och den omklädande huden 



302 



IDISLARE. 



bortfaller, eller blifver vanligen, såsom redan är omtaladt, af 
djuret sjelft afskrapad mot trädstammar och buskar. Hornens 
utveckling står, såsom vi framdeles få se, i ett bestämdt för- 
hållande till djurens fortplantningsförmåga. Sedan parningen 
försiggått bortfalla de alldeles, eller afstötas, sedan de börjat 
lossna, mot trädstammarna. 

I afseende på kraniets bildning skilja sig hjortarna från 
de öfriga idislarna derigenom, att de hafva ett större hål eller 
genombrytning ofvanför ögonhålorna på hvardera sidan emellan 
pannbenet, näsbenet och öfverkäkbenet. Nedanför detta hål, 
framför ögonhålorna, finnes dessutom alltid en fördjupning af en 
rundaktig eller aflång form, som man gifvit namn af tårgrop. 

Slutligen utmärka sig hjortarna derigenom, att de på 
haslederna hafva tjocka, rundaktiga och starkt hårbeväxta 
hudsvulster, hvilka genom sitt olika läge ofta vid arternas 
särskiljande erbjuda goda och konstanta kännemärken. 

Hjortar finnas, med undantag af Afrika och Australien, 
nästan öfver hela jorden. De äro alla i hög grad skygga, och 
hafva derföre vanligen sina tillhåll i större, ödsliga skogar, 
hvilka de endast nattetid lemna för att söka sin föda. 

I jagtlagarna förekomma hithörande djurarter under be- 
nämningen högdjur. 

De till vår fauna hörande hjortarna kunna hänföras till 
följande småslägten: 



1. Hjortar (Cervus Linn.). Svansen af halfva lårets 
längd eller kortare. Tårgroparna stora och djupa. 

2. Rådjur (Capreolus H. Smith). Svansen nästan ingen. 
Tårgroparna flacka. 

B. Nosen helt och hållet eller till största delen hårig. 

3. Elgar (Alces Sm.). Nosen, med undantag af en liten 
bar fläck mellan näsborrarnas frambrädd, helt och hållet 
hårbevuxen. Hörntänder saknas. Endast hannen försedd 
med horn. 



A. Nosen naken. 




IDISLAHE. 



303 



4. Renar (Rangifer Sm.). Nosen helt och hållet hårbe- 
vuxen. Hörntänder finnas i öfverkäken. Båda könen för- 
sedda med horn. 

Hjortslägtet (Cervus Linn.). 

De egentliga hjortarna hafva en smärt kroppsbyggnad, 
upprätt hals samt smala, spensliga och medelmåttigt höga 
ben. Nosen framtill bar. Öronen upprättstående, unge- 
fär af halfva hufvudets längd. Svansen mer eller mindre 
utstående, stundom af halfva lårets längd. Bakbenens has- 
led på baksidan ofvan midten försedd med en hårbeväxt 
hudsvulst. Hvad tandbyggnaden angår så finnas stundom i 
öfverkäken 2 hörntänder. Tändernas antal är derföre än 32, 
än 34. Af dessa äro de mellersta framtänderna skofvelfor- 
miga och bredare än de öfriga. A kraniet har man vidare 
att märka de korta gombenen, som icke räcka till midten af 
kindtandsraden, samt tårgroparna, som äro mycket djupa och 
af en oval form. Horn egas normalt endast af hannarna. 
De äro greniga och, åtminstone nedtill, trinda, med ett tätt 
ofvanför rosenkransen framstående ögonspröt. Hårbeklädna- 
den temligen tät, om sommaren kort och till färgen ofvan 
rödaktig, om vintern längre och mera stötande i grått. 

Arter af detta slägte förekomma i de tempererade de- 
larna såväl af gamla, som af nya verlden. 

1. Kronhjorten (Cervus Elaphus Linn.). Om sommaren 
rödbrun eller kastaniebrun med livit buk, om vintern mera grå; 
svansen hälften så lång som örat; hornen trinda, ej utplattade, 
knottriga, hafva i sitt normala tillstånd, utom kronan, 2 ögon- 
spröt och ett midtelspröt; i öfverkäken på hvardera sidan en hörn- 
tand. — ■ Längd 6 — 7 fot; höjd något öfver 4 fot; svansen 
omkring 6 tum. 

Namn: Sv. Hjort; hannen Hjortoxe; honan Hind, Hjortko; 
Norr. Röddyr; honan Dyrkolle. 

Hjortoxen är större än hinden och utmärker sig föröf- 
rigt framför henne genom sina prydliga horn, sina smärta, 



304 



IDISLAUE. 



Pig. 144. 



afrundade former och sin mera ståtliga hållning. Hornen äro 
trinda ända ifrån roten och på alla sidor knottriga samt för- 
öfrigt här och der för- 
sedda med längsgående 
fåror, i hvilka de under 
den omklädande huden 
befintliga blodkärlen varit 
inbäddade. Från hornens 
främre sida utgå åtskilliga 
spetsiga grenar, hvilkas 
antal stundom är olika 
under djurets olika ål- 
drar. Sålunda har hjor- 
ten i första året enkla 
horn, utan grenar; efter 
andra året en gren på 
hvarje horn; efter tredje 
året 3 eller 4 dylika gre- 
nar; efter fjerde året van- 
ligen äfven lika många; 
efter femte året fem o. s. 
v. ända till åttonde året, 
då man icke mera efter 
horngrenarnas antal kan 
sluta till åldern. 




onhj ortens hufvud. 



Såsom redan blifvit nämndt, fallas hornen årligen. Tiden 
för denna fällning är något olika hos äldre och yngre indi- 
vider. De gamla hjortarna fälla vanligen sina horn i slutet 
af Februari; de yngre deremot oftast i Mars, April eller Maj. 
Endast några få dagar derefter börja de nya hornen att fram- 
växa och deras utveckling är så snabb, att de redan under 
loppet af tvenne veckor uppnått en längd af ^ fot och afsatt 
sin första gren. I tionde eller fjortonde veckan äro de redan 
fullt utväxta. I Juli eller Augusti lossnar den omtalade 
huden, som bekläder dem, och^afrifves då af djuret mot bu- 
skar och trädstammar. 



IDISLARE. 



305 



1. Emedan det säkerligen skall intressera mången jagare och 
hornsamlare, vilja vi här, efter Prof. Blasius, lemna en mera 
noggrann redogörelse för hornens utveckling hos kronhjorten. 

De nya hornen, uti hvilkas första utbildning redan grunden 
ligger till de äldre hornens fällning, inneslutas till en början af 
en hårig och med blodkärl uppfylld hud samt äro knottriga, mjuka 
och elastiska. Först frigöras de nedre och sedan de o fre spetsarna 
från hufvudstammen, och sedan de nya hornen blifvit tillräck- 
ligt utbildade i den proportion, de skola hafva, afstannar cirkula- 
tionen och hjorten får behof att afrifva huden eller bastet, som 
nu äfven af sig sjelf begynner att lossna. Dervid gnider och slår 
han hornen emot unga trädstammar, eller ofta äfven emot sådana, 
som äro temligen grofva. Det märke, han på detta sätt leinnar 
efter sig, kallas af tyska jägare I-Iimmelsspur, och utaf dettas höjd 
samt trädens groflek kan man oftast sluta till den ifrågavarande 
hjortens storlek. 

Skogens naturförhållanden utöfva ett öfverraskande inflytande 
på hornens egendoraligheter. Sålunda äro de s. k. kärrhjortarna, 
som företrädesvis uppehålla sig i alskögar och kärrtrakter, lätt igen- 
känliga på hornens mörkbruna färg. Afvenså har hvarje trakt sina 
ärftliga egenheter och slägttycken utpräglade i hornens ställning, 
storlek och öfriga kännemärken. Markens beskaffenhet har endast 
ett direkt inflytande på klöfvarna, hvilka blifva mera trubbigt af- 
rundade på stenig och bergig mark, än på mjukare jord, der de 
antaga en smalare form. 

Med kronhjortarnas tilltagande ålder försiggår en mångfaldig 
förändring af deras horn. Den första allmänna och i ögonen fal- 
lande förändringen är den af rosenkransarna, hvilka i sammanhang 
med pannknölarnas utveckling allt mer och mer förstoras för hvarje 
år samt närma sig hvarandra mot midten af pannan. Likaledes 
förminskas för hvarje år afståendet emellan rosenkransarna och kra- 
niet. Men ännu mera anmärkningsvärda äro de förändringar, som 
försiggå med afseende på hornens form och antalet af deras spetsar. 

Att på jägarmanér bestämma spetsarnas antal, för att derige- 
nom beteckna gången af hornens successiva utveckling, är med af- 
seende på kronhjorten ännu mindre tillräckligt än i fråga om rå- 
bocken. Om man också, hvad spetsarnas antal beträffar, ofta kan 
iakttaga en oregelbundenhet i den fortgående utvecklingen, så att 
till och med ett tillbakagående icke sällan ger sig tillkänna, så eger 
dock en sträng ordning rum uti gången af den utveckling, som 
yttrar sig i formens förändringar i sammanhang med spetsarnas 

Zool. 1, Däggdjur. 20 



306 



IDISLARE. 



olika antal, med hvilka förändringar rosenkransens redan omnämnda 
förstoring och nedsänkning gå parallelt. Bestämmandet af en så- 
dan utvecklingsgång måste vara af intresse äfven för jägaren; ty 
derigenom komma spetsarnas antal icke så ofta i motsägelse mot 
hornens eller djurets storlek, som vanligen är fallet vid det blott 
empiriska räknandet af spetsarna, hvilket jägarne använda. 

För en naturhistorisk åskådning synes hornens form vara af 
vida större vigt än spetsarnas antal; vid spetsarnas räkning åter 
-bör deras ställning komma mera i åtanka än deras absoluta antal. 
Blott sådana spetsar äro af betydelse, som stå i direkt beröring 
med hufvudstammen ; alla från hufvudstammen aflägsna utgreningar 
deremot kunna endast betraktas såsom tillfälliga afvikelser, hvilka 
icke förutsätta någon väsendtlig förändring i utvecklingens norm. 
Men understundom måste man äfven afse från spetsar, som utgå 
direkte från kufvudstammen, i det fall nemligen, att de utskjuta 
på ovanliga punkter af densamma. Sådana horn äro att anse så- 
som abnormiteter. Afräknar man alla dylika tillfälligheter, så er- 
håller man en ordningsföljd, uti hvilken spetsarnas antal äfven 
angifver djurets utveckling, och i hvilken ett så stort spelrum som 
möjligt blifver öfrigt för den individuela skiljaktigheten. 

Det torde vara ändamålsenligt att först betrakta hvarje enskildt 
element i dess utveckling för sig samt derefter hornbildningen i 
dess helhet. 

Hufvudstammen har i början blott en enda likformig och svag 
krökning utåt från rosenkransen, spetsarna äro vända inåt. Detta 
är fallet med den s. k. spets- och gaffelhjorten. 

Derefter får den en hastig, knäformig böjning i diagonal rikt- 
ning utåt och framåt, på det ställe, der midtelsprötet uppstår. 
Hufvudstammen böjer sig här bakåt i motsatt riktning mot knäets 
läge; men dess spets förblifver fortfarande inåt vänd. Denna första 
knälika böjning framträder hos sådana hjortar, som fått namn af 
sexspetsar och bibehåller sig i alla följande utvecklingsstadier. 

Den andrt knäformiga böjning erhåller hufvudstammen vid 
tolf spetsens krona. Hufvudstammen böjer sig nu åter bakåt och 
bildar en vinkel vid foten af kronan. En tredje böjning bakåt 
framträder hos sextonspetsar, en fjerde hos tjugospetsar, alltid högre 
upp i kronan, under det att hufvudstammens spets alltid vänder 
sig inåt. Hvar och en af dessa böjningar fortfar som basis för 
alla följande utvecklingsstadier, och spetsen är alltid vänd något 
snedt inåt, tillfölje af de knäformiga böjningarna. 

Midten af stammen har blott en enda vinkelböjning; men i 
kronan förnyas de, från och med tolfspetsen, för hvarje nytt par 
af spetsar på en och samma stam. / 



IMSLARE 



307 



Likaså anmärkningsvärd är den förändring, som ögonsprötet 
under utvecklingens förlopp undergår. Till en början står det tem- 




Kronhjortens horn under olika utvecklingsstadier. 



ligen högt och aflägset från rosenkransen, men närmar sig under 
tidernas lopp alltmera, tills det slutligen utskjuter nästan i jemn- 
höjd med densamma. Vidare har man a' t märka en olikhet med 
afseende pa . Ögonsprötets riktning. I början utskjuter det i höjden 
från hufvudstammen, så att det bildar en spetsig vinkel med denna; 
men denna vinkel förökar sig. med hvarje år, öfverskrider snart en 
rät vinkel, och slutligen sänker sig ögonsprötet nedåt från den 
uppåt sträfvande hufvudstammen. Den tredje förändringen består 
deruti, att ögonsprötet alltid med åren tilltager i groflek, längd 
och krökning. 

Ögonsprötet framträder först hos gaffelhjorten, och sin ifrån 
hufvudstammen nedåt lutande ställning intager det först hos tio- 
spetsen. * 

- En dylik förändring eger äfven rum med midtelsprötet.-^ Detta 
utskjuter alltid vid hufvudstammens första knäformiga böjning, och 
båda dessa egendomligheter böra tänkas i ett nödvändigt samband 
sinsemellan. Dess hufvudriktning är alltid konstant, nemligen vid 
basen snedt framåt och utåt, vid spetsen uppåt och något inåt. 
I afseende på vinkeln med hufvudstammen eger samma förändring 
rum som vid ögonsprötet. I början sträcker det sig i höjden, bil- 
dande en spetsig vinkel med hufvudstammen. Denna vinkel blifver 
allt större och större, tills sprötet slutligen med sin bas sänker sig 
ifrån hufvudstammen under en rät eller trubbig vinkel, hvilken lik- 



308 



IDISLARE. 



väl aldrig, med afseende på storlek och k rökning, blifver så be- 
tydlig som vid ögonsprötet. 

Midtelsprötet framträder först hos sexspetsen och begynner 
hos tiospetsen, men ännu mera afgjordt hos tolf spetsen, att med 
basen sänka sig nedåt från hufvudstammen. 

Det andra ögonsprötet eller issprötet., har sin plats emellan de 
båda föregående (ögonsprötet och midtelsprötet), något närmare det 
egentliga ögonsprötet, på en skarp kant af hornet. Någon ändring 
af hufvudstammen är icke med detsamma förbunden, en antydan, 
att det icke är af någon ovilkorlig betydelse för utvecklingsgången 
af det hela. I början är det blott svagt utveckladt, ofta endast 
antydt genom en valk, eller genom en upphöjd, skarp och glatt kant 
på hufvudstammen, och det uppnår aldrig samma storlek som 
hufvudstamrnens båda öfriga basarspetsar. Det uppträder först hos 
tiospetsen. 

Vi hafva nu att betrakta kronbildningen eller hufvudstamrnens 
delning i toppen. Denna bildning uppträder utan undantag endast 
ofvanom midtelsprötet samt på ungefär samma afstånd ifrån nämnde 
spröt som emellan detta och ögonsprötet. Ifrån hufvudstammen 
utgrenar sig här ett bispröt, som utan undantag sträcker sig snedt 
framåt och utåt mot höjden. Derigenom uppstår en gaffel, hvars 
vinkel delas ungefär midt itu genom en förlängning af den odelade 
hufvudstammen. Från den gemensamma gaffelklykan vänder sig 
hufvudstammen alltid inåt. En dylik gaffel uppträder först hos 
åttaspetsen och försvinner icke vidare under utvecklingens fortgång, 
lika litet som alla de förändringar, hvilka hornen föröfrigt un- 
dergått. 

Anmärkningsvärdt och i alla fall betecknande är, att alla sido- 
utgreningar ända till denna gaffel ligga sinsemellan och med huf- 
vudstammen ungefär i ett och samma likformigt böjda plan. Ingen 
enda spets, ända till hos tiospetsen, skjuter vid normal utveckling 
fram ur denna likasom ömsesidigt sig betingande bugtning, det må 
vara framåt eller bakåt. Från det framåtvända ögonsprötet genom 
det snedt utåt vettande midtel- och gaffelsprötet till hufvudstam- 
men eger alltid en successiv anslutning i spetsarnes riktningar rum. 

Denna gaffelbildning upphör icke, såsom redan blifvit antydt, 
med tiospetsen. Den upprepas vid hufvudstamrnens slut flera gånger 
i kronan på det angifna sättet. Bisprötet ligger alltid utåt och 
hufvudstammen inåt. Sådana förgreningar förekomma vid hufvud- 
stamrnens bakåt böjda ändar hos fjortonspetsen, adertonspetsen o. s. 
v. På hvart och ett af dessa horn bildar sig vid hufvudstammen 
en tvådelad gaffel. 



IDISLARE. 



309 



Efter dessa betraktelser öfver fortgången af hornens elementar- 
bildningar kan man lätt karakterisera de enskilda utvecklingssta- 
dierna efter spetsarnas form och antal. 

1) Spetshjorten har smala, odelade hufvudstammar, med en 
likformig krökning utåt samt utan någon knäformig böjning; spet- 
sarna äro inåt vända. 

2) Gaffelhjorten har på en motsvarande, likformigt utåtböjd 
hufvudstam med inåt vända spetsar ett svagt ögonspröt, som sträc- 
ker sig uppåt och står temligen aflägsnadt från rosen kransen. 

3) Sexspetsen. Med denna börjar en ny grupp. Den i sin 
helhet temligen likformigt böjda hufvudstammen har emot midten 
en knäformig böjning och dess båda hälfter utlöpa i bakåt krökta 
bågar. Vid det framåt vända knäet befinner sig nu för första 
gången det svaga, uppåt sträfvande midtelsprötet. Ögonsprötet 
står något lägre och mera framåtlutande än hos gaffelhjorten, men 
bibehåller sig fortfarande svagt och uppåtsträfvande. 

Midtelsprötet kan dock under detta utvecklingsstadium saknas 
såväl pä en, som på båda stammarna, och blott vara antydt genom 
hufvudstammens knäformiga böjning. I sådant fall har man enligt 
formen en sexspets, hvilken jägare skulle räkna för gaffelhjort. 
Saknades äfven ögonsprötet, så hade man en spetshjort, den man 
likvisst efter formen måste förklara för en sexspets. 

4) Attaspetsen har uti toppgaffeln ett nytt inträdande element. 
Ögon- och midtelspröten äro gröfre, det förra nästan vinkelratt 
utstående, det senare blott obetydligt uppåtstigande. Ögonsprötet 
sitter redan tätt invid rosenkransen. 

* Ganska ofta saknas gaffelns bispröt på en stam och antydes 
blott derigenom, att hufvudstammen bildar en vinkel inåt, samt 
genom en skarp, glatt kant vid denna böjningsvinkel. Saknas det 
på båda stammarna, så har man efter formen en åttaspets, men 
blott med sex spetsar enligt jagtspråket. Gaffelhjortar af dylik 
form, hos hvilka, utom gaffelns bispröt, äfven midtelsprötet icke 
kommit till full utveckling, äro icke sällsynta. 

5) Tiospetsen. Här uppträder för första gången issprötet eller 
det andra ögonsprötet, fastän svagt, och hufvudstammen har i 
toppen en gaffel. Ögonsprötet sänker sig nedåt från hufvudstam- 
men under en trubbig vinkel, och midtelsprötets ställning närmar 
sig mycket en rät vinkel. 

Ofullständiga bildningar inträffa här genom saknandet af is- 
sprötet, som ofta blott antydes frampå hufvudstammen genom en 
skarp, glatt kant eller genom en långsträckt, glatt valk. Då har 
man en åttaspets, hvilken måste betraktas såsom en tiospets. Afven 
det yttre sprötet eller gaffelns bispröt är ofta outbildadt, liksom 
hos åttaspetsen, och antydes endast genom en böjning af, eller 



310 



IDISLA.RE. 



genom en skarp yttre kant på hufvudstammen, hvarigenom likaledes 
en form uppstår, som af jägare kallas åttaspets. Inträffa dessa båda 
ofullständigheter samtidigt, så tror man sig endast hafva en sex- 
spets, oaktadt formen och grofleken angifva en tiospets. Sådana 
horn äro allsicke sällsynta; men anses tillfölje af sin storlek älven 
af jägare vanligen som märkvärdigheter. Kommer nu härtill äfven 
midtelsprötets ofullständighet, så har man gaffelhjortar, hvilka, till- 
följe af hufvudstammens böjningar, zoologiskt måste förklaras vara 
tiospetsar. Sådana horn höra dock till sällsyntheterna. 

6) Tolf spetsen. Hos denna uppträder kronan för första gången. 
Ifrån gaffeln hos den normala tiospetsen utskjuter hufvudstammen 
knäformigt bakåt med sin spets inåt vänd. För första gången ligga 
nu icke mera alla spetsarna uti ett och samma likformigt böjda 
plan, emedan hufvudstammens öfversta del bildar genom den andra 
knäformiga böjningen på densamma, ett undantag derifrån. Ifrån 
den odelade, öfre hälften af hufvudstammen utskjuter dennes spets 
i en och samma punkt som tiospetsens båda gaffelspetsar, och 
denna bildning är vilkoret för dess karakter af krona. Hornets 
nedra hälft ända till midtelsprötet är icke i någon betydlig mån 
olika den hos tiospetsen, blott att de tre basalspetsarna blifva gröfre 
och bilda en större vinkel med hufvudstammen. 

Ofullständiga bildningar med ett ringare antal af spetsar in- 
träffa här ofta. Vanligen saknas isspröten' och man har då s. k. 
kron-tiospetsar, hvilka man med full rätt zoologiskt betecknar såsom 
tolfspetsar. Ofta saknas äfven det yttre bisprötet i tiospetsens 
gaffel, d. v. s. den yttre spetsen i den främre krongaffeln. Hor- 
nets topp bildar då åter en gaffel, uti hvilken likväl icke alla spet- 
sarna ligga i ett och samma likformigt böjda plan, hvilket deremot är 
förhållandet hos den normala tiospetsen. Äfven sådana tolfspetsar 
gå och gälla för tiospetsar. Inträffa håda de nämnda ofullkomlig- 
heterna samtidigt, så får man åttaspetsar, hvilka zoologiskt måste 
gälla för tolfspetsar och äfven alltid kunna, hvad hornens groflek 
angår, uthärda jemförelsen med normala tolfspetsar. Äfven den 
inre spetsen af tiospetsens gaffel kan, både ensamt eller i förening 
med den yttre, vara borta. Derigenom uppstå tolfspetsar med ett 
mindre antal spetsar, men hvilka dock alltid på hufvudstammens 
andra knä kunna igenkännas såsom tolfspetsar. Sådana horn äro 
dock sällsynta. Ännu mera sällan påträffar man tolfspetsar, hos 
hvilka midtel- och ögonsprötet saknas. Alla dessa bildningar 
måste emellertid städse betraktas som tolfspetsar, så snart det 
andra karakteristiska knäet på hufvudstammen är tillfinnandes i 
kronan. 

7) Fjortonspetsen. Hos denna bildar den bakåt riktade spetsen 
af tolfspetsens hufvudstam åter en ny gaffel, d. v. s. der framträder 



IDISLARE. 



311 



ett nytt, utåt vändt bispröt på hufvudstammen. Derigenom upp- 
står bakom den första gaffeln en annan dylik, hvars delningspunkt 
ligger något högre än den föregåendes. Fjortonspetsens krona be- 
står hufvudsakligen uti denna dubbelgaffel. Hornets nedre del är 
fortfarande väsendtligen densamma, som hos tiospetsen, blott att 
de allt gröfre blifvande basalspröten ännu äro mera nedåtlutande, 
än hos tolfspetsen. 

Saknas isspröten hos en sådan fjortonspets, så anses han af 
jägare för en tolfspets. Icke sällan saknas den ena spetsen i den 
nedre, främre krongaffeln. Hornet har då till utseendet en krona, 
liknande tolfspetsens, dock med den skilnad, att hos tolfspetsen 
befinner sig spetsen framför hufvudstammens knäformiga böjning 
i kronan, men hos fjortonspetsar åter bakom denna knäformiga 
böjning. Andra ofullständigheter kan man lätt utreda efter den 
angifna karakteren hos de qvarsittancle spetsarna af hufvudstammen. 

8) Sextonspetsen. I dennes krona böjer sig hufvudstammen 
bakom fjortonspetsens dubbelgaffel ånyo tillbaka, men vänder åter med 
spetsen inåt. Den väsendtliga karakteren på sextonspetsen är den 
femdelade kronan jemte hufvudstammens knäformiga böjning inom 
densamma. 

9) Adertonspetsen. I dennes krona bildas vid ändan af sex- 
tonspetsens hufvudstam åter ett bispröt utåt. Derigenoin uppstår 
en trefaldig gaffel ofvanom och bakom hvarannan, småningom bö- 
jande sig framåt och bakåt. Denne trefaldiga gaffel jemte hufvud- 
stammens dubbla böjning i kronan karakteriserar adertonspetsen. 

10) Tjugospetsen. Hos denna böjer sig hufvudstammen bakom 
adertonspetsens trefaldiga krongaffel ånyo knäformigt och bakåt. 
Kronan räknar alltså sju spetsar och tre knäformiga böjningar. 

11) Tjugotvåspetsen. Hos denna skulle kronan hafva 4 kron- 
gafflar bakom hvarandra samt en trefaldig knäformig böjning på 
hufvudstammen inom kronan. 

Och så vidare. 

I dessa drag ligger den normala utvecklingsgängen antydd, 
och sammanhanget emellan form och antal är omisskänlig. For- 
men på kronan visar sig såsom hufvudsak, såsom det bestämmande; 
till formen sluter sig åter spetsarnas antal såsom det oväsendtliga, 
det betingande. Vid bristfällig utbildning kan antalet af spetsar 
vara missvisande, och då är det formen ensam, som fäller utslaget 
Står formen i förbindelse med det betingande antalet af spetsar, 
så har man normala horn; är deremot antalet bristande' hos den 
bestämda formen, så har man abnorma. Dylika abnormiteter med 
ett mindre antal spetsar äro ibland andra de af jägare s. k. 
omaka hornen, på hvilka spetsarna räknas efter den ena stammens 
större spetsantal. 



312 



IDISLARE. 



Men efter naturhistorisk åskådning kan äfven det större spets- 
antalet möjligtvis icke motsvara formen på deras stammar. Man 
skulle då få ett annat slag af abnormitet. För att hafva en säker 
norm för sitt omdöme, måste man derföre, såsom i det ofvanstå- 
ende blifvit anfördt, fatta utvecklingens gång i sin helhet och i 
hvarje fall afse från oväsendtliga företeelser. 

En art af dylika abnormiteter är den ovanliga delningen af 
bispröten. En sådan delning kan inträffa med hvar och en af huf- 
vudstammens utgreningar och fortgå i det obegränsade. För alla 
sådana förgreningar ligger dock den gemensamma karakteren till 
grund ; att de icke stå uti direkt beröring med hufvudstammen. 
Sådana, normalformen underordnade, bildningar visa sig afslutade 
med förgreningen af ett bispröt, utan att utöfva något inflytande 
på normalformen. Vid en naturhistorisk betraktelse förtjena de så- 
ledes alldeles intet afseende. 

Dylika förgreningar visa sig icke sällan vid kronans spetsar 
på mycket gamla hjortar; dernäst förekomma de ofta på midtel- 
sprötet; mindre ofta har ögonsprötet fall af dylik art att framvisa. 
Men t. o. m. issprötet, ehuru mycket sällan, är icke fritt från så- 
dana förgreningar. 

Ett annat slag af dessa abnormiteter visar sig deruti, att sido- 
spröt utskjuta från hufvudstammen på ovanliga ställen, och, såväl 
med afseende på höjd som riktning äro afvikande från den vanliga ut- 
vecklingsgången. Understundom inträöar detta på den öfra hälften 
af hufvudstammen nedanför kronan, understundom i närheten af 
ögon- och isspröten. 

Mycket sällan förekomma bland dessa abnormiteter på samma 
höjd fördubblingar af de tre basalspröten, hvilka hafva ett så- 
dant läge, att de normala sprötens riktning skola hafva kommit att 
ligga midtemellan dem. 

De sistnämnda abnormiteterna angifva alla, enligt jägares åsigt, 
ett större antal spetsar, än hvad den zoologiska betraktelsen tillåter. 
Den naturhistoriska uppfattningen nedsätter i alla dylika fall det 
empiriska spetsantalet, likasom den, i fråga om de förut omnämnda 
ofullständiga utbildningarna, måste höja detta tal Först sedan 
man underkastat ett hjorthorn denna tvåfaldiga kritik af dess ab- 
normiteter, kan man bestämma det normala antalet af dess spetsar, 
d. v. s. det antal, som det vid en normal utbildning skulle hafva 
utvecklat. Man skall då finna, att det, för en viss trakt sålunda 
bestämda normala spetsantalet, icke står i motsägelse med hornens 
groflek eller djurets utveckling. 

Endast på en sådan grundval kan man bestämma maximum 
af det normala spetsantal, till hvilket en hjort kan komma. Det 
faller då nästan af sig sjelft, att spetsantalet hos många beryktade 



IDISLARE. 



313 



hjorthorn, t. ex. sextiosexspetsen på Morizburg, som sköts af kur- 
fursten Fredrik III år 1696, i en väldig grad skall falla tillsam- 
mans. Mera än 20 normala spetsar hafva väl mycket sällan före- 
kommit; och t. o. m. 20-spetsar äro ganska sällsynta. Aderton- 
spetsar får man deremot se redan i hvarje medelmåttigt stor 
hornsamling och ibland lefvande hjortar förekomma sextonspetsar 
eller fjorton- och tolfspetsar ingalunda sällsynt. 

Det har redan blifvit nämndt, att ingen regelbundenhet i 
spetsantalets utveckling eger rum med de fortgående åren. Sålunda 
öfverhoppas ibland andra vanligen gaffelhjorten, och mycket ofta 
äfven åttaspetsen. Men mycket sällan förekommer det, att sex- 
och tiospetstillståndet förbigås. Ännu oftare än ett öfverhoppande 
förekommer ett återupprepande af spetsantalet, isynnerhet hos hjortar 
med 10 och flera spetsar. Hornen blifva då vanligtvis gröfre och 
basalspröten sänka sig mera nedåt, utan att ändgaffeln eller kronan 
delar sig. Man har icke sällan funnit horn utaf en och samma 
hjort ifrån olika är, hvilka varit nästan fullkomligt lika med hvar- 
andra. Men likaså ofta förekommer ett tillbakagående till ett rin- 
gare spetsantal, i hvilket hänseende tiospetsen bildar en i ögonen 
fallande gräns. En hjort, som en gång burit krona, går aldrig 
längre tillbaka i hornbildningen, än till normal tiospets. Härvid 
eger således en gräns rum, t. o. m. för mycket gamla hjortar, 
hvilka annars ofta göra stora steg tillbaka i fråga om spetsarnas 
antal och hornens groflek. 

2. Vi hafva förut yttrat, att den årligen återkommande horn- 
vexlingen hos hjortarna står i ett nära samband med utvecklin- 
gen af dessa djurs könsorganer och aningsförmåga. Härvid har 
man nem igen funnit det märkvärdiga förhållandet ega rum, att 
om en ung hjort, som ännu icke fått några horn, eller om en 
gammal hjort efter hornfällningen kastrems, så få ingen af dem 
vidare några horn. Kastrems åter en hjort, hvars horn redan äro 
utvuxna, så fäller han dem sedermera aldrig, utan behäller dem 
under hela sin återstående lefnad. Skadas hornen före brunsttiden, 
så kan icke hjorten samma är fortplanta sig, utan är helt och hållet 
oskicklig till parning. 

Kronhjorten var känd redan i de äldsta tider. Aristo- 
TELES kallar honom Elaplios och PLINITJS omtalar honom un- 
der namn af Cervus. Det förhåller sig med denna djurart, 
liksom med många andra däggdjur, att han i afseende pa stor- 
leken i olika länder visar sig något olika; men de försök, som, 
på grund derutaf, blifvit gjorda i afsigt att skilja honom i flera 
arter, hafva dock alltid varit misslyckade. Man har nemligen 



314 



IDISLARE. 



aldrig, hvarken i afseende på den yttre kroppsgestalten eller 
med hänsyn till kraniets eller tändernas byggnad, funnit hos 
honom sådana väsendtliga afvikelser, som kunnat berättiga till 
uppställandet af några specifika skiljaktigheter. Den stora tyska 
kronhjorten, som blifvit kallad C. germmiicus. är följaktligen 
lika litet någon skild art som den mindre korsikanska hjorten, 
hvilken man gifvit benämningen C. corsicanus, eller som den 
skandinaviska, hvilken äfven till storleken ar underlägsen den 
tyska. Den nordamerikanska, C. st7'ongyloceros, äfvensom C. 
Wallachii från Himalaja, äro dock tvenne skilda, ehuru mycket 
närstående arter. 

Kronhjorten var i fordna tider icke sällsynt någonstädes i 
Europa,, der större, sammanhängande skogar förefunnos; men i 
sednare tider har han deremot, tillfölje af de särskilda ländernas 
fortgående uppodling, blifvit allt mer och mer undanträngd och, 
på många ställen, der han förut varit allmän, är han numera 
ganska sällsynt eller till och med alldeles utrotad. Han finnes 
dock ännu mer eller mindre talrikt på många ställen såväl i 
södra och mellersta delarna af Europa, som i södra Siberien. 

I Sverige har kronhjorten deremot för närvarande sitt stam- 
håll blott inom ett ganska inskränkt område och han är san- 
nolikt att räkna till de djurarter, som, åtminstone i vildt till- 
stånd, förr eller sednare icke mera komma att finnas hos oss. 
De enda trakter, hvarest man ännu med säkerhet vet att han 
förekommer, torde vara skogarna omkring Skabersjö, Häcke- 
berga, Krageholm o. s. v. i södra Skåne. I Norige lärer han 
ännu förekomma på åtskilliga ställen i de vestliga delarna. 

Hjortarna uppehålla sig företrädesvis i större skogar, helst 
i sådana, som bestå af bok, ek och andra löfträd, och der äldre 
och yngre trädgrupper omvexla med busktrakter. Finnas der- 
jemte ängar, öppna betesmarker och sädesfält i grannskapet så 
är lokalen ännu mera passande. 

De lefva vanligen tillsammans i större eller mindre hjordar. 
De större hjordarna bestå då oftast hufvudsakligen af hin- 
darna och kalfvarna, under det att de medelstora hjortarna, 
äfvensom de äldre, hvar för sig bilda mindre sällskaper. En- 
dast under fortplantningstiden skilja sig de äldre oxarna åt 



IDISLARE. 



315 



och uppsöka den större hjorden, från hvilken de bortjaga 
de yngre. 

Vid solnedgången om aftnarna lemna hjortarna vanligen 
skogarna och begifva sig ut på de öppna platserna för att beta;, 
men vid morgongryningen draga de sig åter tillbaka i den täta 
skogen. 

Vårtiden utgöra för dem bokens späda blad en eftersökt 
föda, men de förorsaka stundom äfven under denna årstid myc- 
ken skada på de odlade fälten genom att uppäta eller nedtrampa 
den späda sädesbrodden. Samma förhållande inträffar likaledes 
om hösten, då de icke blott på sädesfälten göra betydlig skada, 
utan äfven i skogarna uppäta de mognande bok- och ekollonen 
samt de unga skotten af ek och hassel. Om vintern förtära 
de knopparna, årsskotten och barken af yngre träd samt bort- 
skrapa snön med klöfvarna för att åtkomma gräs och mossa. 
Med undantag af björk, al och några buskslag, angripa de nä- 
stan alla trädartade växter. Dock synes ek, lönn och ask vara 
mindre utsatta för deras angrepp, än flera andra trädslag. Men 
utom den skada, som hjortarna anställa genom att begagna åt- 
skilliga kulturväxter till sin föda, göra de äfven icke så sällan 
ganska betydlig åverkan i skogarna derigenom, att de under 
trädens saltid, liksom af okynne, afskala deras bark. Härige- 
nom blifva dessa djur, synnerligen i ungskogar och å kultur- 
platser, ofta mycket besvärliga I större parker och djurgårdar 
deremot, hvarest träden i allmänhet uppnått en sådan storlek, 
att deras grenar för hjortarna icke äro åtkomliga, är förhållandet 
helt annorlunda. Här äro hjortarna, liksom tamboskapen, helt och 
hållet hänvisade till gräset och de mindre växterna på marken. 

Hjortarnas brunsttid infaller i September eller Oktober, de 
yngres nästan en hel månad sednare än de äldres. De gamla 
hannarna bortjaga då, såsom nämndt är, de yngre, och kämpa 
sinsemellan på lif och död samt äro i allmänhet mycket ilskna 
och stundom, t. o. m. för menniskor farliga att råka ut för. 
Det lärer icke så sällan inträffa, att de äldre, starkare hjort- 
oxarna under sina strider till den grad intrassla sina horn, att 
de icke vidare kunna komma loss från hvarandra. De blifva 
då lätt ihjälstångade af de öfriga. 



316 



IDISLARE. 



Under parningstiden utgöres hjortarnas läte af ett starkt 
och genomträngande skri, som höres på långt afstånd. Det är 
isynnerhet under klara och kalla nätter, eller i gryningen om 
morgonen och i skymningen om aftonen, som de äldre oxarna, 
aldrig de yngre, låta höra dessa ljud. Det säges att deras 
vilda och ilskna lynne under denna tid uppkommer derigenom, 
att de förtära en mängd giftiga svampar. Om morgonen för- 
siggår merändels den egentliga parningen. 

Hinden går drägtig omkring 40 veckor och framföder der- 
efter, oftast i Maj, en, sällan två kalfvar, hvilka redan några få 
dagar gamla äro så försigkomna, att de kunna följa modren, 
som daggar dem ända till dess hon ånyo blifver drägtig. Kalf- 
varna äro i början hvitfläckiga, men blifva sedan emot hösten 
efter hårfäilningen enfärgade liksom de äldre hjortarna. Tagna 
såsom unga kunna de uppfödas med komjölk och blifva 
lätt tama. 

Spåren likna dem af den yngre hornboskapen. 

Köttet, synnerligen af yngre individer, är ganska välsma- 
kande. Huden och håren användas för inånga ändamål, äfven- 
som hornen. Af dessa sednare, som innehålla ett eget salt, 
hjorthornssalt, tillredes på apotheken åtskilliga preparater och 
af dem fäs äfven ett allmänt bekant förträffligt gelé. 

2. Dofhjorten (Cervus Dama LlNN.). Om sommaren brun 
eller rödbrun, med små hvita fläckar på skuldrorna, ryygen och 
låren samt med. hvit buk; om vintern gråaktig, utan fläckar; 
svansen något längre än örat; hornen, vid basen trinda, hafva 
i sitt normala tillstånd 1 ögonspröt, 1 midtelspröt samt en skof- 
velformigt utplattad och fler spetsad krona; i öf ver käken inga 
hörntänder. — Längd något öfver 4 fot; höjd nära 3 fot; 
svansen med ändhåren omkring 10 tum. 

Dofhjorten står i afseende på storleken ungefär inidtemellan 
kronhjorten och rådjuret. På den långa svansen skiljer han sig 
ifrån alla andra hjortar. Hornen äro hos de fullvuxna han- 
narna från roten till nära midten trinda, med ett framåt rik- 
tadt ögon- och midtelspröt; isspröt saknas alltid; i den öfra 
ändhälften äro hornen glatta, skofvelformigt utvidgade, med 



IDTSLARE. 



317 



bakåt riktade spetsar, hvilkas antal och ställning är olika hos 
skilda individer och under djurets olika åldrar. HankallVarna 

Fig. 146. 




Dofhjortens horn. 



få i andra aret 2 runda hornspetsar, och från det femte bär 
hornet först den greniga skofvelformiga kronan. Dofhjorten 
fäller sina horn något tidigare om våren än kronhjorten, och 
de äldre hjortarna något tidigare än de yngre. Till färgteck- 
ningen varierar han stundom ganska betydligt. Man har exem- 
pel på både svarta, svartbruna och rent hvita varieteter. 

Afven denna hjortart var känd i de äldsta tider och om- 
talas af PLINIUS under namn af Platyceros. Hans ursprungliga 
hemland synes hafva varit länderna omkring Medelhafvet, såväl 
i Europa, som i sydvestra Asien och norra Afrika. Numera 
linnes han i halftamt tillstånd uti parker och djurgårdar i de 
flesta europeiska länder. Afven hos oss förekommer han i 
detta tillstånd på några ställen såväl i mellersta delarna af lan- 
det, såsom t. ex. på Djurgården vid Stockholm, som i de södra, 
såsom vid Ottenby på Oland och vid Åtvidaberg i Ostergöthland. 

Dofhjorten har i lefnadssättet mycken öfverensstämmelse 
med kronhjorten; men är mindre skygg och visar sig derföre 



318 



IDISLARE. 



äfven om dagen på de öppna betesplatserna. Fuktiga och sumpiga 
ställen undviker han nästan alltid. I skogarna och på fälten 
är han lika skadlig som kronhjorten, ehuru man dock aldrig 
bemärkt, att han, i likhet med denne, afskalat trädens bark 
under saftiden. 

Brunsttiden infaller i slutet af Oktober eller i November 
och honan föder efter 8 månaders drägtighet, således i Juni 
eller Juli månader, en, sällan två kalfvar. 

Dofhjorten lärer uppnå en ålder af omkring 20 år. 

Rådjur-släktet (Capreolus H. Smith). 

Rådjuren äro små hjortartade idislare, med en smärt kropps- 
byggnad, upprätt, smal hals, ytterst spensliga samt medelmåt- 
tigt höga ben. Öronen upprättstående och något längre än 
halfva hufvudet. Yttre svans saknas nästan helt och hållet. 
Bakbenens hasled på baksidan ofvan midten försedd med en 
hårbeväxt, stark hudsvulst. Hörntänder saknas*); tändernas 
antal är derföre 32. Åf dessa äro de mellersta framtänderna 

o 

skofvelformiga och bredare än de öfriga. A kraniet har man 
vidare att märka de bakre gombenen, som räcka till midten af 
kindtandraden, samt tårgroparna, som äro flata och otydligt be- 
gränsade. Endast hannarna hafva horn**), som, äro trinda, 
från basen till midten groft knaggliga och från midten till 
spetsen med både framåt och bakåt riktade spetsar. Hårbe- 
klädnaden temligen tät, om sommaren kort och till färgen röd- 
aktig; om vintern längre och mera stötande i grått. 

Rådjuren tillhöra de nordliga delarna af gamla verlden, 
och af detta slägte känner man blott en enda art. Denna är 

Rådjuret (Capreolus vulgaris Brehm). Om sommaren gul- 
brun, om vintern gråbrun; svanstrakten hvit. — Längd omkring 
4, höjd omkring 2\ fot. 



*) Prof. Nilsson anmärker dock att han sett ett råbockskranium, som på ena 

sidan hade en spetsig hörntand. 
**) Man har äfven någongång, ehnru mycket sällan, anträffat honor, som haft 

mycket korta horn. 



IDISLARE. 



319 



Namn: Sv. Rådjur; hannen: Råbock, honan Rå, Råget; un- 
garna: Kal/var, Kid; Norr. Raadyr. 

Denna vackra och in- 
tagande djurart är den 
minsta af alla våra hjortar. 
Honan eller rågeten är nå- 
got mindre och har en 
spensligare kroppsbyggnad 
än hannen eller råbocken, 
som i afseende på former- 
nas afrundning och den 
ståtliga hållningen föga står 
efter kronhjorten. Hornen, 
som äro upprättstående 
och sitta på föga afstånd 
från ögonen, äro merän- 
dels sinsemellan så när- 
stående, att de båda ro- 
senkransarna nästan beröra 
hvarandra. Från roten till 
midten äro de mycket knö- 
liga och knottriga samt 
utan spetsar. De sakna 
således ögonspröt; men 
midtelsprötet är deremot 
ganska starkt utveckladt. I spetsen dela sig hornen slutligen 
i tvenne gaffelformiga grenar, af hvilka den ena är inåt böjd. 

Bockarna skilja sig lätt ifrån råna, äfven på afstånd och då 
de sakna horn, derigenom att de hafva en längre hårtofFs under 
buken vid slid öppningen. 

Tiden, som åtgår för hornens nybildning, den storlek, som 
'de komma att erhålla jemte deras öfriga beskaffenhet, betingas 
i allmänhet af yttre förhållanden, och fällandet af de gamla 
hornen är alltid en följd af den nya hornbildningen. Hos 
gamla råbockar försiggår horntal lningen redan i Oktober eller 
November, hos yngre i December eller Januari, och redan nå- 
gra få veckor derefter framskjuta de nya hornen. Dessa äro i 



Fig. 147. 




Rådjuret. 



320 



IDISLARE. 



början mjuka och elastiska samt öfvervuxna af en hårig, med 
talrika blodkärl genomdragen hud; men sedan de uppnått 
sin fulla storlek och öfriga utveckling, hvilket hos de äldre 
bockarna inträffar tidigare än hos de yngre, hafva de äfven 
på samma gång tillhårdnat och antagit en fastare konsi- 
stens. Bocken affejar då på vanligt sätt den omtalade hu- 
den emot trädstammar och buskar. Sker detta emot torra, 
hårda och skrofliga trädstammar, så afnötas stundom äfven 
hornens knölar och knottror på den främre och den utåt vända 
sidan, och man har stundom äfven sett exempel på, att det garf- 
ämne, som finnes uti trädens bark, har ett visst inflytande på 
hornens färg. 

Då råbockarna på eftersommaren och hösten haft rik till- 
gång på föda, sätta de mycket kraftigare horn än eljest; men 
då stark köld inträffar under vintern affrysa ofta de ännu 
mjuka hornen i spetsarna. Föröfrigt må här äfven anmärkas, 
att nästan hvarje trakt har att framvisa sina egendomligheter 
i afseende på dessa djurs hornbildning, hvilket dels har sin 
grund i yttre inflytelser, dels torde härröra af ärftligheter inom 
familjen. 

Åfven hos rådjuret, liksom hos de öfriga hjortarterna, stå 
fortplantningsfunktionerna i ett nära samband med öfverhuds- 
och hornbildningen. Efter befruktningen försiggår nemligen både 
hår- och hornvexlingen. De nya hornen hafva först ernått sin 
fulla utbildning sedan sommarhåren börjat framkomma, och när 
de blifvit fullt utväxta, infaller parningen och rågeten blifver 
drägtig. Skador å könsorganerna förorsaka icke sällan större 
eller mindre missbildningar af hornen. 

1. Att på jägaremanér endast räkna spetsarna af råbockens 
horn är, liksom hos hjortarna, icke tillfyllest, ifall man derigenom 
vill bestämma lagarna för deras naturliga tillväxt och successiva 
utveckling. Man måste dervid, jemte spetsarnas antal, äfven taga 
hornens form i betraktande. 

Under loppet af första vintern får råbocken en smal, odelad 
hornspets, med en föga utbildad rosenkrans vid basen. Han kallas 
då spetsbock. 

Sedan delar sig hornet ungefär i midten och vid delnings- 
punkten får hufvudstammen en svag, knäformig böjning och fort- 



TDISLARE. 



321 



sätter i en riktning bakåt, dä den andra spetsen deremot vettar 
framåt. Denna hufvudstammens knäformiga böjning bakåt är be- 
tecknande för gaffelbochen, äfven om den framåt riktade spetsen 
någon gång skulle saknas. 



Fig. 148. 




Rabockem horn under olika utvecklingsstadier. 



Vidare delar sig den bakåt riktade hufVudstammen för andra 
gången och böjer sig vid delningspunkten åter framåt, under det 
att den andra spetsen får en riktning bakåt. Denna andra knä- 
formiga böjning af hufvudstammen är karakteristisk för sexspetsen, 
äfven om de öfriga spetsarna någon gång skulle saknas. 

Slutligen delar sig ånyo den öfver den andra gaffeln eller knä- 
böjningen uppåt eller bakåt riktade spetsen, ocli en ny spets till- 
kommer då ytterligare. Man har då en åttaspets. 

Tio spetsar är det högsta normala spetsantal, som man hit- 
intills känner hos råbockshorn. Sådana säger sig Blasius endast 
hafva sett från Syrmien och Croatien. Men man har dock exempel 
på råbockshorn, å hvilka en liten föga utvecklad, 1 tum lång spets 
förefunnits på insidan tätt under midtelsprötet. En råbock med 
en sådan hornbildning kallas af jägare tolfspets. Föröfrigt kunna 
hornen antaga åtskilliga andra monströsa former, tillkomna, såsom 
nämndt är, dels af fel och skador på könsorganerna, dels af andra 
orsaker. Man har t. o. m. funnit råbockar med blott ett enda 
horn, men någon gång äfven med tre. 

Rådjuret omtalas redan af Plinius, under namn af Caprea, 
och Albertus Magnus anför det under benämningen Capreo- 
hts. Med denna lilla hjortart har alldeles samma förhållande 
egt rum som med kronhjorten, att den, på grund af de olik- 

Zool. 1. Däggdjur. 21 



322 



IDISLA.RE. 



heter i storlek och färgteckning, som tillkommit af klimatiska 
eller lokala inflytelser, blifvit beskrifven under olika spe- 
cifika namn. Sålunda har t. ex. den siberiska formen, som 
vanligen är något större än den europeiska, blifvit ansedd för 
en skild art och af Pallas uppförd under namn af Cervus 
pygargns, ehuru dock samme utmärkte naturforskare sedermera 
upptagit densamma blott såsom en varietet af den europeiska. 
Numera är man emellertid i allmänhet ense om, att icke mer 
än en enda art af detta slägte hitintills blifvit funnen. 

Rådjuret förekommer icke allenast i de flesta europeiska 
länder, utan har äfven en ganska vidsträckt utbredning i Asien. 
Inom Sverige fanns det äfven i fordna tider ganska talrikt, 
såväl i de södra som i de mellersta provinserna; men numera 
har det dock endast i södra Skåne sin egentliga ståndort. Men 
äfven der voro dessa djur, tillfölje af landets fortgående upp- 
odling, skogarnas undanrödjande och den ringa omvårdnad man 
egnade åt vårt jagtväsende på väg att alldeles försvinna, då i 
sednare tider några för jagten nitälskande män oegennyttigt fat- 
tade det lyckliga beslutet, att inom kretsen af sina vidsträckta 
possessioner lemna dem skydd och ett stamhåll, der de i fred 
kunde fa fortplanta sitt slägte. Detta vackra föredöme verkade 
äfven välgörande på angränsande trakter, så att man numera 
har den tillfredsställelsen att se detta ståtliga jagtdjur år- 
ligen föröka sig inom provinsen och sprida sig t. o. m. till 
sådana ställen, der det icke sedan längre tid tillbaka varit sedt. 
Man uppger, att i södra Skåne med säkerhet skall finnas 
åtminstone 2,000 stycken rådjur, då ensamt på de Piperska 
godsen, Söfdeborg, Snogeholm, Krageholm och Högestad deras 
antal kan uppskattas till 4 å 500 *). I norra Skåne deremot, 
äfvensom i Halland och Blekinge, finnes rådjuret blott till ett 
mindre antal, och i Ostergöthland, Westergöthland och Nerike, 
der det förut funnits, har det på sista tiden icke visat sig 
annat än enstaka och tillfälligtvis. 

Rådjuren trifvas icke, liksom kronhjortarna, uteslutande i 
stora, sammanhängande skogar, utan deras mest omtyckta till— 

*) Se Jägareförb. nya Tidskrift första årg. sid. 38, der en noggrannare redo- 
görelse för rådjurets utbredning inom landet förekommer. 



IDISLARE. 



323 



håll äro sådana trakter, der äldre och yngre skogsgrupper om- 
vexla med öppna, högländta platser, odlade fält, ängar och 
busktrakter. Här lefva de familjevis eller i mindre grupper af 
3 — 10 stycken. Om dagarna hvila de vanligen i täta skogs- 
lundar eller busktrakter, och gå först emot aftonen ut på fälten 
och de öppna platserna för att beta. Vid dagbräckningen 
vända de åter tillbaka till skogen. Man berättar, att, då de i 
lugn begifva sig till betesplatserna, alltid en äldre bock går i 
spetsen, seende sig omkring åt alla sidor, för att förvissa sig 
om, att ingen fara är å färde; men att deremot alltid en get 
löper förut, då de äro stadda på flygt. Detta är dock icke 
förhållandet under brunsttiden, clå de utan ordning drifva om- 
kring i skogarna. 

Rådjuren hafva, liksom hjortarna i allmänhet, en skarp syn 
och hörsel samt ett särdeles fint väderkorn. De sättas deri- 
genom i stånd att undvika många faror, för hvilka de äro ut- 
satta. De kunna äfven löpa med utmärkt snabbhet, och hafva 
derjemte förmågan att simma. 

De lifnära sig af samma ämnen som hjortarna, och der 
de i mängd förekomma göra de stundom ännu mera skada 
än dessa. 

Rådjurens parningstid infaller i Augusti, icke i November 
eller December, som vissa författare uppgifva, och hannarna 
föra då smsemelian en blodig strid. Honorna gå drägtiga ända 
in i nionde månaden och framföda således icke sina ungar förr 
än i Maj *). De föda vanligen en å två kalfvar, men man 
saknar icke exempel på, att de äfven haft tre, eller till och 
med ända till fyra. Men detta hör dock till undantagen**). 
Ungarna äro vid födseln brunröda och ljusfläckiga, hvilken 
drägt de dock inom några månader fullständigt utbyta mot en 
sådan, som utmärker föräldrarna. Tagna såsom unga kunna 
de lätt uppfödas med komjölk och blifva då ganska tama, 
ehuru dock hannarna, såsom fullt utväxta, oftast återfå sitt 

*) Uppgifterna om att houorna skulle gå drägtiga endast 21 veckor, eller 5 

månader, äro icke överensstämmande med rätta förhållandet. 
**) Jemför Frih. Arv. Kurcks särdeles intressanta »Anteckningar om rådjuret», 
so in äro intagna i Jägareförb. nya Tidskr. första årg. sid. 33. Vi hafva 
derur hemtat åtskilligt för denna uppsats. 



324 



LDISLARE. 



argsinta, naturliga lynne, och gerna vid hvarje tillfälle söka 
att begagna sina horn och framfötter såsom anfallsvapen. 

Rådjurens spår likna till formen och ställningen kronhjor- 
tens, men äro af en mindre storlek. 

Köttet är förträffligt och anses af mången till och med 
bättre än kronhjortens. Skinnet begagnas af sämskmakare för 
många ändamål. ^ 

Elgslägtet (Alces Sm.). 

Elgarna hafva icke den smärta kroppsbyggnad, ejheller 
den afrunclning och skönhet i formerna, som utmärka de egent- 
liga hjortarna, från hvilka de dessutom genom sin korta, hög- 
benta gestalt, sin till större delen håriga nos, sin egendomliga 
hornbildning o. s. v. lätt kunna skiljas. Hufvudet tjockt och 
stort, längre än halsen, som är kortare och mera framåt sträckt 
än hos hjortarna. Nosen mycket bred och, med undantag af 
en liten bar, till formen rhombisk fläck nedtill emellan de stora, 
vidöppna näsborrarna, helt och hållet hårbeväxt; öfverläppen 
stor, nästan fyrkantig, hängande öfver underkäken. Svansen 
mycket kort. Bakbenens hasled på insidan försedd med en 
tofs af styfva hår. Under strupen en nedhängande, långhårig 
köttlapp. Tändernas antal 32. Hörntänder saknas. Fram- 
tänderna ungefär af lika bredd, eller de mellersta föga bredare 
än de öfriga. Tårgroparna mindre än hos hjortarna. Horn 
egas endast af hannarna. Dessa äro nedtill trinda, men dela 
sig snart i tvenne breda, skofvelformiga och med åtskilliga spet- 
sar försedda partier. Utom den vanliga hårbeklädnaden hafva 
dessa djur på halsryggen, från nacken till manken, en af grofva 
hår bestående man, som dock hos honan är mycket kortare 
än hos hannen. 

Elgarna bebo skogarna i gamla och nya verldens norra 
tempererade zoner. 

1. Elgen (Alces palmatus Sm.). Om sommaren svartbfun 
eller brunaktigt mörkgrå, med insidan af benen hvitaktigt ask- 
grå; om vintern å alla kroppsdelarna mera gråaktig. — Längd 
omkring 7 — 8 fot; höjd öfver manken omkring 6 fot. 



IDISLARE. 



325 



Namn: Sv. Elg; Norrl Elk; Norr. Elg, Elsdyr, Ellgur; Finl. 
Hirvi; hannen: oa?e; honan: ko; ungen: katf. 



Elgen är icke allenast den största bland alla till denna 
familj hörande djurarter, utan öfverträffar äfven i detta hän- 
seende alla andra landtdjur, som för närvarande i vikit tillstånd 
bebo Europas skogar, och hannen eller elgoxen har isynnerhet 
genom sin högresta gestalt, sina utplattade, stundom kolossala 
horn och sin långa man ett i hög grad imponerande utseende. 
Man kan också af denna anledning utan tvekan instämma med 
en ryktbar författare, som säger, watt elgen utgör de skandina- 
viska skogarnas största prydnad och kronan för alla jagtbara 
djur i norden». 

I afseende på hornens utveckling visar sig här samma för- 
hållande, som vi anmärkt hos hjortarna, nemligen att hornen 
icke blott äro olika efter årstiderna, utan äfven under djurens 
olika åldrar. Sedan elgkålfven uppnått en ålder af 9 månader 
visa de sig såsom små ludna upphöjningar pä pannan och äro 
under första året helt korta; i andra året blifva de omkring 
en fot långa, men bibehålla sig enkla och odelade samt fällas 
först under loppet af den derpå följande vintern; i tredje året 
få de vanligen 2 spetsar; i det fjerde 3, clå de äfven börja 
att utplattas; i det femte eller sjette hafva de ernått sin fulla 
längd, men växa sedan årligen alltmera på bredden och er- 
hålla alltflera spetsar, ända till dess att djuret uppnått en ålder 




Elgoxens hufvud. 



af 18—20 år. 



326 



IDISLARE. 



Närstående figurer visa bäst hornens utseende under deras 
olika utvecklingsstadier. 

Fig. 150.' 




Elgeus horn under olika utvecklingsstadier. 



Hos elgen fällas hornen årligen, och, såsom det visat sig, 
under olika tider för äldre och yngre individer. De äldre fälla 
dem från December till Mars, de yngre något sednare. De ut- 
växa derefter ånyo småningom, men hafva dock icke förrän i 
Augusti eller September uppnått sin fulla storlek och utveck- 
ling. Vid den tiden afgnider elgen på vanligt sätt emot träd- 
stammar och buskar den håriga hud, som betäcker dem. Ett 
elghorn kan stundom uppnå en vigt af öfver 40 skålpund. 

Elgen var redan känd af de gamla romarne, ehuru de ofta 
gjorde sig en ganska egendomlig och oriktig föreställning om 
hans utseende och lefnadsvanor; men för de äldre grekiska för- 
fattarne deremot synes han hafva varit alldeles obekant. 

Numera förekommer elgen endast temligen sparsamt i de 
norra delarna af gamla och nya ve riden, der han nästan ute- 
slutande har sitt stamhåll i vidsträckta, ödsliga, af kärr- och 
myrtrakter uppfyllda skogar. I fordna tider var han deremot 
vida talrikare och fanns äfven långt sydligare än nu. Detta 
var i allmänhet icke blott förh Ilandet hos oss, utan äfven an- 
norstädes. Man har många bevis på, att elgen funnits äfven i 
Sveriges sydligaste provinser, och att han fordom var allmän i 
Westergöthland kan synas af den gamla Westgötha-lagen, der 



IDISLARE. 



327 



han upptages såsom ett skadedjur bland björnar, vargar och 
räfvar, och hvarest stadgas, att den, som fäller en elg, sjelf 
får behålla honom. 

Elgen har påtagligen, i likhet med flera andra af de dägg- 
djur, som tillhöra vår fauna, invandrat söderifrån under en tids- 
period, då Skåne var sammanhängande med den nuvarande 
germaniska kontinenten och, jemte hela landet, uppfyldt af stora, 
ödsliga skogar. Här förökade han sig och spred sig vida om- 
kring; men, i samma män som befolkningen sedermera tilltagit 
och landets uppodling fortgått, har han småningom allt mer och 
mer blifvit undanträngd mot norden. Han finnes af denna an- 
ledning för närvarande endast på några fä ställen i södra Sve- 
rige; men i de mellersta landskaperna förekommer han deremot 
oftare och i Jemtlands, Herjeåclalens och Dalarnas vidsträckta 
skogar synes han ännu vara temligen talrik. Man kan således anse, 
att elgens egentliga tillhåll inom Sverige för närvarande är emellan 
den 58: de och den 64:de nordliga breddgraden. Under sednare 
åren har det visserligen visat sig, att eJgen mångenstädes i de 
delar af landet, der ännu så kallade elgstånd finnas, till icke 
ringa grad förökat sig; men detta glädjande förhållande bör 
dock icke, såsom vi hoppas, gifva anledning till försummandet 
af sådana åtgärders vidtagande, som kunna lända till skydd 
för detta ståtliga högdjur; ty i sådant fall torde fara vara för 
handen, att det, liksom kronhjorten, förr eller sednare kommer 
att försvinna från jagtbanan. Detta är isynnerhet att befara i 
de norra länen, hvarest elgjagt i större skala och på ett för- 
nuftsvidrigt sätt bedrifves, och hvarest elgen numera, sedan den 
jagtlystna befolkningen förskaffat sig enkom för denna jagt 
dresserade hundar alltid blifver ett lätt och säkert byte. I 
Jemtland t. ex. dödas årligen icke blott under tillåten, utan 
äfven under förbjuden ticl ett stort antal elgar, och samma 
förhållande torde äfven beklagligen ega rum mångenstädes i de 
norra provinserna, der ingen åklagare är tillstädes för att stäfja 
detta oskick, och der befolkningen ännu icke kommit till in- 
sigt om, att den, genom vanvardandet af elgjagten och för en 
lumpen, tillfällig vinning, just arbetar |iriot sin egen framtida 
fördel. 



328 



IDISLARE. 



Elgarna äro af naturen mera tröga och makliga än hjor- 
tarna, och söka derföre, såsom nämiidt är, sina tillhåll i sådana 
stora, tysta och frän menniskors boningar aflägsna skogar, der 
de hafva rik tillgång på födoämnen. Der lefva de under som- 
maren familjevis tillsammans eller i mindre hjordar och äro då 
ganska skygga och vaksamma; men emot hösten i September, 
då deras parning begynner, samla de sig i större flockar och 
uppehålla sig då i någon viss bestämd skogstrakt, hvilken de 
icke allenast högst ogerna lemna, utan till hvilken de äfven 
inom kort återvända, t. o. m. om de blifva derifrån bortjagade. 
Sådana ställen kallas på jagtspråket elg stånd*). Om vintern 
deremot, då elgarna hafva större möda att förskaffa sig sitt 
uppehälle, lefva de oftast mera åtskilda och söka livar och en 
för sig skydd mot storm och oväder. De anträffas då, ofta i 
barrskogarna på mera högländta ställen eller, vid regnväder, 
snöglopp och snöyra, i tätt bevuxen skogsmark. Ar luften åter 
klar, sä bruka de icke sällan under vintern infinna sig på de 
öppna platserna i skogen. 

Ehuru icke elgarna röra sig med den liflighet och rask- 
het, som de egentliga hjortarna, hafva de likväl, till följd 
af sin storlek, ett ganska snabbt lopp. Då de blifvit skrämda 
och äro i fullt traf springa de nästan dubbelt så fort som en 
trafvande häst och öfverhoppa då, utan ringaste möda, gärdes- 
gårdar eller andra stängsel al' ända till 3 ä 4 alnars höjd. 
Sålunda omtalade nyligen en af författarens bekanta, att en af 
honom anskjuten elgoxe, under sin flygt i skogen, icke engång 
vek undan för några derstädes uppstapplade vedfamnar, utan 
hoppade med lätthet midtöfver desamma. 

Då elgen går eller springer höres, liksom hos renen, ett 
knäppande ljud i fötterna, li vilket uppkommer derigenom. att 
lättklöfvarna hastigt -lå emot h varandra dä foten upplyftes. 

Prosten Ekström berättar, att, clå elgarna flockvis, utan 
att vara skrämda, genomtåga en skogstrakt, de merändels gå 
i rad efter hvaranclra, och att de äldsta dervid gå först, de 
yngsta sist. 



*) Med el g stånd menar man dock i allmänhet äfven sädana trakter i skogen, 
der elgarna företrädesvis haf\"a sina tillhåll. 



LDISLARE. 



329 



Elgarna gå gerna i vatten och simma med lätthet öfver 
floder och mindre sjöar. Dessutom kunna de, genom att åt si- 
dorna utspärra sina klöfvar, med en beundransvärd färdighet 
och säkerhet vandra öfver sänka kärr, myrar och moras, utan 
att nedsjunka, och undgå derigenom ofta sina fiender. 

Såsom försvarsvapen begagna elgarna sina horn och fötter, 
företrädesvis fram fötterna. Vid strider sinsemellan bruka elg- 
oxarna vanligen hornen, mot rofdjuren åter vanligen de främre 
fötterna. 

Elgens föda bestar, liksom hjortarnas, förnämligast af vissa 
träd- och busklags skott, telningar, löf och bark, samt af gräs 
och grön säd. Isynnerhet föredrager han unga skott, knoppar 
och blad af sälg, vide, asp, rönn, björk; men han försmår ej 
heller tall, gran, al, ek, med flera andra trädslag, samt lingon- 
och blåbärsris, sqvattra (Ledum palustre), o. s. v. Denna sed- 
nare växt säges han blott förtära under brunsttiden, och man 
tror, att hans vildhet och hetsighet derigenom i betydlig mån 
ökas. Barken på qvistarna och p# de unga trädstammarna al- 
mejslar han med framtänderna så långt upp han räcker. De 
grenar och ungträdstoppar, som han deremot icke når, nedböjer 
han med halsen och qvarhåller med hufvudet under det han afäter 
löfven och de spädare qvistarna. Man far af denna anledning 
ofta se elgar, hos hvilka huden på halsen till en del är hårlös 
eller sårig. 

Af mindre växter, örter och grässlag, förtär han helst så- 
dana, som växa i vatten, i kärr eller på andra sumpiga ställen. 
Ibland andra säges han med särdeles begärlighet förtära kalfle- 
kan (Caltha palustris). På åkrarn# äter han åtskilliga sädes- 
slag, så länge halmen ej är alltför grof och torr, utan så länge 
den ännu är grön. Närmare mognadstiden gör han deremot 
ingen skada på säden. 

Brunsttiden infaller i September och varar ofta tills i bör- 
jan af Oktober. Elgoxarna, som förut lefvat fredligt tillsam- 
mans, blifva då mycket vilda och ilskna samt föra sinsemellan 
en blodig strid om honorna, och under det att de ströfva om- 
kring i skogen för att uppsöka dessa, sky de icke engång be- 
bodda trakter, utan synas nästan helt och hållet hafva förlorat 



330 



IDISLARE. 



sin naturliga rädsla. Man har till och med under sådana för- 
hållanden exempel på, att de anfallit menniskor. Prosten Ek- 
ström omtalar, att elgoxarna, under detta sitt vilda kringstry- 
kande i skogarna, låta höra ett frustande ljud, likt hästens, 
men mycket starkare och med en ton, som från en basun. 

Elgkon går drägtig omkring 40 veckor och föder derefter 
i någon aflägsen, tät skogsdunge, första gången en, sedermera 
vanligen två, sällan tre kalfvar. Dessa äro till färgen ljus- 
bruna, ofläckade och redan efter några få dagars förlopp så 
försigkomna, att de kunna följa modren omkring i betesmar- 
kerna och skogarna. De dia henne ända till desss att hennes 
nästa brunsttid infaller, och öfverge henne icke helt och hållet 
förrän i tredje året. 

Elgkalfvar, infångade såsom unga, äro merändels svåra att 
uppföda och bibehålla vid lif. De dö ofta, oaktadt den sorg- 
fälligaste omvårdnad, af utsot och afmagring. Fullkomligt tama 
blifva de troligen aldrig, eller åtminstone högst sällan, i fån- 
genskapen. Man har visserligen både hos oss och annorstädes 
gjort försök med att uppföda och tämja elgen såsom ung; men 
dylika bemödanden hafva blott sällan lemnat några gynnsamma 
resuitater, och man synes numera nästan hafva uppgifvit allt 
hopp om att fullkomligt lyckas deri. 

Spåren likna temligen tamboskapens. Man brukar kunna 
skilja elgoxens och elgkons spår derpå, att lättklöfvarna hos 
den förra stå mera åtskilda och att gångklöfvarna lemna efter 
sig kortare, bredare och mera trubbiga märken. 

Huden beredd som semsk, är af stort värde och användes 
för många ändamål. Köttet är af utmärkt beskaffenhet; men 
något olika under olika årstider. Fullvuxna elgoxar äro bäst 
kort före och efter brunsttiden; under sjelfva brunsten deremot 
får köttet en lukt och smak af bock och är då knappast ätbart. 
Elgkorna äro bäst i Oktober, kalfvarna i Juli och Augusti; men 
elgen är fridlyst från och med den 1 Okt. till och med den 10 
Augusti. 

Kenslägtet (Rangifer Sm.). 
Renarna hafva en mera undersätsig kroppsbyggnad och kor- 
tare ben än hjortarna. De kunna lätt skiljas från de föregå- 



IDISLARE. 331 

ende hjortartade idislarna derigenom, att nosen är helt och 
hållet hårbeklädd och att båda könen ar o försedda ined horn 
Hufvudet långdraget, med stora, utstående ögon och temligen 
långa, öron. Svansen kort, starkt hårbeväxt. Benen korta, 
klöfvarna afrundade och trubbiga; lättklöfvarna ganska breda; 
på insidan af hasleden en större och på baksidan midt på 
benet en mindre hårtofs. Hörntänder finnas i öfverkäken hos 
båda könen. Tårgroparna små och föga djupa. Hornen gre- 
niga och emot spetsen flathandslikt utplattade. Utom den van- 
liga hårbeklädnaden hafva dessa djur, längs undre sidan af 
halsen, långa, nedhängande hår. 

Renarna bebo numera endast den högre norden i gamla 
och nya verlden. 

1. Renen (Rangifer Tarandus Linn.). Om sommaren mörkt 
gråbrun, med de undre kroppsdelarna hvita; om vintern of van 
mera ljusgrå eller Jivitgrå. — Längd omkring 6 fot ; höjd öfver 
manken omkring 3 fot 9 tum. Storleken varierar dock ganska 
betydligt. — Cervus Tarandus NlLSS. 

Namn: Sv. Ren, Renoxe, Renko; Norr. Ren, Rensdyr, Grådyr, 
Halsbuk, Simter; Lappl. Gödde, Påtso, Boétsoi; renoxen: Sarves, 
Hirvas, kastrerad: Herke, renkon: Vain, Vaija, kalfven: Vasicka; 
Einl. Peura, Petra, Porv. 

Tiil storleken är renen vanligen något mindre och mera 
lågbent än kronhjorten, och de tama renarna äro alltid mindre 
än de, som förekomma i ursprungligen vildt tillstånd. Bland 
de tama renarna gifves det dessutom tvanne racer, skogsrenar 
och fjeUrenar, af hvilka den förra merändels är större än den 
sednare. 

Hornen äro släta och nästan trinda, med till en del ut- 
plattade grenar. De hafva först vid roten en riktning bakåt 
och utåt, men böja sig derefter bågformigt uppåt, framåt och 
inåt. Tätt ofvanför den lilla rosenkransen utskjuter framåt en 
mer eller mindre lång gren och ofvanför denna åt skmma håll 
en annan. Af dessa är vanligen den ena, eller stundom båda, 
i spetsen utplattade och flathandslika. Ungefär vid midten af 
af bågen utgår vidare bakåt en enkel eller dubbel gren. Vid 
spetsen äro hornen föröfrigt mer eller mindre utplattade samt 



332 IDISLAEE. 



försedda med länga, fingerlika spetsar. Renoxen har merändels 
alltid större horn än renkon. 

Fig. 151. 




Renen. 

Hvad hornens utveckling beträffar, så har man icke så 
noggrannt följt densamma hos renen, som hos hjorten. De äldre 
renoxarna fälla hornen vid medlet eller emot slutet af December. 
Hos renkorna och de yngre hannarna försiggår hornfällningen 
deremot först om våren i Maj. 

Liksom elgen och flera andra bland de förut omtalade 
djuren, hade äfven renen i fordna tider en långt större utbred- 
ning, än hvad han nu har. Af de benlemningar, som mången- 
städes blifvit anträffade i torfmossarna, såväl i Tyskland, som 
i det södra Skåne, visar det sig tydligt, att han funnits der- 
städes ännu under alluvialperioden. Numera har han dock, så- 
som redan blifvit nämndt, endast sitt stamhåll i de nordligaste 
delarna af gamla och nya verlden och hans sydligaste gräns 
inom Sverige är omkring den 62 n. breddgraden. Den vilda 
renart, som för närvarande bebor våra nordliga fjelltrakter och 



IDISLARE. 



333 



från hvilken lapparnas tama ren härstammar, är dock påtag- 
ligen icke en afkomling af de renar, hvilka i f ordna tider fun- 
nits i södra delarna af landet, utan har helt säkert under en 
långt sednare tid inkommit den norra vägen. Detta bevisas 
ibland annat, enligt Prof. Nilsson, derutaf, att, då man i Skånes 
torfmossar funnit talrika benlemningar efter renar, aldrig något 
enda spår till sådana kunnat upptäckas i de vidsträckta mellan- 
liggande delarna af landet. Dessutom hafva de försök, som man i 
södra Sverige, England, Tyskland och flerestädes anställt, för att 
acklimatisera den nordiska renen, alltid utfallit ogynnsamt. De 
varma och qvalmiga somrarna derstädes har han svårligen kun- 
nat uthärda, icke engång i menagerierna eller i de zoologiska 
trädgårdarna, der man egnat honom all möjlig omvårdnad*). 

Vildrenen, som lefver i stora hjordar, förekommer hos oss 
långs norska fjellryggen och ä de från densamma utlöpande, höga 
och vidtutgrenade fjellsträckningarna. Mot norden har han dock 
spridt sig vida längre än den skandinaviska halfön räcker. Sålunda 
förekommer han icke allenast talrikt på Grönland, utan äfven 
på Spetsbergen, hvarest han blifvit anträffad ända vid 80:de n. 
breddgraden. 

Han byter om vistelseort efter årstiderna. Om sommaren 
uppehåller han sig vanligen uti de nedre skogstrakterna, eller i 
de med frodigt gräs och saftiga örter beväxta fjelldalarna. Emot 
hösten begifver han sig småningom upp på fjellen, hvarest han 
sedermera under hela vintern qvarstannar. Under vandringarna 
går han alltid mot vinden. 

Renarna hafva ett ganska fint väderkorn, och kunna der- 
före på långt afstånd uppvädra både hvarandra och sina födo- 
ämnen. Vintertiden, då djup snö betäcker marken, kommer 
dem denna förmåga särdeles väl till pass. Deras hörsel är 
äfven synnerligen skarp. 

Under sina vandringar från fjell till fjell simma cle med 
stor färdighet öfver floder och mindre sjöar, som ligga i deras 
väg, och de hafva äfven, liksom elgarna, förmågan att, förme- 
delst utspärrandet af sina klöfvar, vandra öfver sänka moras 

*) I zoologiska trädgården vid Berlin såg förf. för några år tillbaka flera stycken 
renar; men de tycktes vantrifvas och hade ett mycket utmärgladt utseende. 



334 



ID1SLARE. 



och myror, utan att nedsjunka. Då de gå eller löpa höres i klöf- 
varna ett knäppände ljud såsom hos elgarna och af samma orsak. 

Renens föda består af hvarjehanda slags små växter, laf- 
var, gräs och örter. Afvenså förtär han knoppar och späda 
bladdelar af björk och vide. Vintertiden utgöra vissa lafarter, 
isynnerhet den så kallade renmossan, hans hufvudsakliga och 
ofta enda föda. 

I slutet af September eller i början af Oktober infaller 
brunsttiden. Renarna samla sig då, liksom de öfriga hjort- 
djuren, i stora flockar och hannarna föra sinsemellan en blodig 
strid om honorna. ])e yngre renoxarna blifva. clervid bortjagade 
af de äldre, hvilka den ena efter den andra betäcka korna. 
Dessa sednare gå drägtiga omkring 30 å 32 veckor och föda i 
Maj eller Juni en, sällan två kalfvar, hvilka redan efter några 
få dagar kunna följa modren, under hennes vandringar på fjellen. 
Till färgen äro de späda kalfvarna rödbruna, utan fläckar, med 
en mörkare linie långs ryggen samt en ljusare teckning på 
undre sidan af halsen, buken och benen. De antaga dock emot 
hösten samma år föräldrarnes drägt, och fem månader gamla 
hafva de redan uppnått en sådan storlek, att de kunna fort- 
planta sig. 

Renens läte utgöres endast af ett slags grymtande, liknande 
svinens. Hans högsta ålder uppgifves till omkring 14 år. 

Den tama renen, som härstammar från den vilda, är, såsom 
redan blifvit nämndt, alltid mindre än denna, och man har 
deraf tvenne hufvudracer, skogsrenen och fjeUrene?i, af hvilka 
den förra, som ständigt betas i skoglandet, är större än den 
sednare, som under sommaren och hösten betas i fjellen, men 
under vintern deremot i skoglandet. 

De tama renarna utgöra lappens enda rikedom och enda 
vilkoret för hans existens. En enda lappfamilj kan hafva ända 
till flera tusende renar, och detta nomadfolks förmögenhet bestäm- 
mes i allmänhet efter antalet af de renar, som egas af detsamma. 

Hela året om vallar lappen, ined tillhjelp af sina trogna 
och vaksamma hundar (se sid. 137), renhjordarna på fjellen, 
och der dessa för någon längre eller kortare tid hafva tillräckligt 
bete, der uppslår han äfven sjelf sitt tjäll, sin kåta. På detta 



IDISLARE. 



335 



sätt flyttar han flera gånger under årets lopp från den ena fjell- 
trakten till den andra. Vintertiden, då ofta djup snö betäcker 
marken, uppsöka renarna sjelfva, såsom närandt är, genom sitt 
fina väderkorn sådana trakter, der renmossan växer ymnigt, och 
undanskrapa snön för att komma åt densamma. Renarna blifva 
under den tiden af året lappens vägvisare på de ödsliga snö- 
fjellen. 

Från medlet af Juni ända till Oktober lemnar renkon åt 
sin egare en kraftig och födande mjölk, hvaraf en fet ost be- 
redes. Lappen slagtar vanligen sina renar vid jultiden och an- 
vänder då i sin matredning, med undantag af hjernan, nästan 
alla inre delar. Med hudarna kläder han sig vintertiden och 
med dem bäddar han äfven sin säng. Af benen gör han skedar 
och andra mindre husgerådssaker eller prydnader, och med se- 
norna syr han sina kläder. 

Vanligen kastrerar lappen sina renoxar i andra eller tredje 
året, och har blott en eller några fä fortplantningsskickliga i 
sin hjord. Afven de kastrerade renarna ombyta årligen sina 
horn, men de fälla dem sednare eller vid nyårstiden. 

Renen användes om sommaren af lapparna såsom lastdra- 
gare och om vintern såsom kör-ren att draga deras egendom- 
liga, båtlika släda, som kallas ahja eller pulka. En stark 
ren kan bära en tyngd af 4 lisp. och om vintern kan han draga 
ett lass af dubbla denna vigt. Han springer både fort och ut- 
hållande. Man har t. o. m. exempel på renar som sprungit 20 
mil på ett enda. dygn. 

1. Till denna familj hör äfven 

My shlxj ort- slägtet (Moschus L.). Saknar horn, äfvenså tår- 
gropar samt har heller inga hårtoffsar på bakbenen. Svansen är 
mycket kort. Hannarna hafva långa, framstående betar i öfver- 
käken. Hit hör Myskhjorten (M. mosciferus L.): gråbrun, med 
på båda sidor om halsen ett emellan frambenen nedlöpande 
hvitt streck. Till storleken lik ett ungt rådjur. Den finnes i 
China, Tibet o. s. v. Hannen har en körtelsäck under magen, i 
livilken den allmänt kända mysken afsöndras. Den utgöres före 
torkningen af en klibbig, rödbrun materia. Myskhjorten lefver ens- 
lig; endast under fortplantningstiden slå sig flera stycken tillsam- 
mans. Detta inträffar i November, och i Maj eller Juni föder honan 
1 å 2 ungar. 



336 



IDISLARE. 



18:de Familjen. Boskapsdjur. 

Cavicornia. 

Hithörande idislare skilja sig från de föregående, utom ge- 
nom andra kännetecken, hufvud sak ligen genom vissa karakteri- 
stiska afvikelser i hornbildningen. På pannbenet uppväxer 
nemligen hos dem tvenne spetsiga benutskott, kallade qvickar, 
hvilka hvardera slidformigt omgifvas af en hornskifva, som icke 
afFaller, utan deremot under djurets hela lifstid, genom nya 
hornaflagringar nedtill, ständigt fortväxer. Sådana ihåliga horn 
bäras af båda könen, sällan endast af hannarna. Qvicken, 
eller den inre af benämne bestående delen, är sällan fast och 
solid, utan vanligen genomborrad af en mängd hål och kanaler, 
i hvilka blodkärl löpa, samt innehåller föröfrigt ett större eller 
mindre antal stora celler, som stå i förbindelse med näshålorna 
och pannbenets kaviteter, hvarigenom de kunna emottaga luft 
i sitt inre. Kraniets ben sluta sinsemellan tätt tillsammans 
och någon genombrytning i närheten af ögonen, såsom hos hjor- 
tarna, finnes icke; ejheller hafva dessa djur några håriga hud- 
svulster på bakbenen, hvilka deremot äro karakteristiska för 
hjortarna. Hörntänder saknas alltid. 

Tandformeln: A. i i ^ 32 tänder.. 

6. 8. 6. 

Idislare, tillhörande denna familj, finnas nästan öfver hela 
jorden. De lefva i större eller mindre hjordar dels i skogrika 
trakter, dels i vidsträckta, skoglösa grässtepper, dels i höga 
bergstrakter. Vissa arter äro tröga och otympliga i sina rö- 
relser, andra åter lifliga och utmärkta genom sina smärta, af- 
rundade former. 

De slägten, som tillhöra Skandinaviens fauna, kunna karak- 
teriseras på följande sätt: 

l:sta Gruppen. Getartade idislare (Caprina). Öf- 
verläppen fårad; näsan hårig; svansen kort, med en 
likformig hårbeklädnad. 

1. Getter (Capra Linn.). Pannan hvälfd; lår- 
gropar saknas; hornen kantiga. 

2. Får (Ovis Li^n.). Pannan platt eller något 
nedsänkt; tårgroparna djupa; hornen kantiga. 



IDISLATLE. 



337 



2:dra Gruppen. Oxartade idislare (Bovina). Öfver- 
läppen hel; näsan naken; svansen temligen lång och 
i spetsen långhårig. 

3. Oxar (Bos Linn.). Tårgropar saknas; hor- 
nen trinda. 

Getslägtet (Capra Linn.). 

Getterna hafva i allmänhet en kraftig, undersätsig kropps- 
byggnad, starka och medelmåttigt höga ben samt temligen kort 
och muskulös hals. Ifrån fåren skilja de sig, utom genom sin 
k ull riga, uppåtstigande panna, sin raka näsrygg och sitt långa 
hakskägg*), äfven derigenom att de helt och hållet sakna tår- 
gropar, att hornen äro på sidorna sammantryckta och bakåt 
böjda, samt att svansen är kort och vanligen uppåt böjd. 
Båda könen bära merändels horn och dessa äro kantiga och 
skrynkliga samt uppåt och bakåt böjda. Honorna hafva 2 
spenar. Fällen består af 2 slags hår: en finare ull jemte längre 
ragghår. Endast hos några få arter saknas den finare ullbe- 
klädnaden sommartiden. 

De vilda getterna äro mycket qvicka och lifliga djur, som 
söka sina tillhåll i höga bergstrakter, långt ifrån menniskors 
boningar. Här lefva de familjevis eller i mindre hjordar, och 
äro i en beständig verksamhet, oroliga, rädda och vaksamma. 
Vid minsta fara begifva de sig till de mest otillgängliga trakter, 
hoppa dervid med en beundransvärd säkerhet från klippa till 
klippa, och klättra upp och ned i de största branter och af- 
satser. De lifnärä sig af örter, gräs, lafvar, knoppar, löf o. s. 
v. Parningstiden infaller vanligen om hösten, eller tidigt på 
våren, och honorna föda omkring 5 månader derefter en å två, 
sällan flera killingar. 

De yttre olikheter, synnerligen i afseende på hornens form 
och fällens beskaffenhet, som man icke sällan har att bemärka 
hos dessa djur, hafva oftast sin orsak i lokala eller klimatiska 
förhållanden. 



*) Stenbocken, jemte några andra närstående arter, saknar skägg. 
Zool. 1. Däggdjur. 22 



338 



IDISLARE. 



Getter finnas öfver hela den gamla verlden och en art fö- 
rekommer äfven i Nordamerika. I Europa finnes en vild och 
en tam art. Denna sednare är allmänt känd, äfven hos oss. 
Men det förhåller sig med den tama geten, liksom med många 
andra bland våra husdjur, att man numera icke med visshet 
kan afgöra från hvilken eller hvilka bland de vilda arterna hon 
egentligen härstammar. Det synes dock sannolikt att åtmin- 
stone 2 af dessa sednare bidragit till frambringandet af de tal- 
rika getracer, hvilka sedan de äldsta tider förefunnits i tamt 
tillstånd. Vi vilja derföre, innan vi öfvergå till tamgetens na- 
turalhistoria, i korthet omnämna dessa 2 stamformer. Den ena 
af dem är: 

a)' Stenbocken (Capra Ibex Linn.). Of van rödaktigt grå, 
på undre kroppsdelarna mer eller mindre hvitaktig; hårbekläd- 
naden om sommaren kort och slät, om, vintern mera lång och 
grof, samt tillika bestående af täta ullhår; egentligt skägg sak- 
nas; hornen hos bocjcen stora, frandiU af rundade, med tvär- 
valkar; hos geten mindre och mera lika den tama getens. 

Stenbocken, som i fordna tider var allmän och hade en 
vidsträckt utbredning på Alperna i södra Europa, är numera, 
genom de ständiga förföljelser, för hvilka han varit utsatt, un- 
danträngd till de mest otillgängliga delar af den stora alp- 
kedjan. Sålunda finnes han t. ex. ännu, ehuru sparsamt, på 
sydostsidan af Montblanc samt på sydsidan af Monte Rosa. 
Här lefver han högt upp, ända vid gränsen af gletscherna (is- 
fälten) och den eviga snön. Vid nattens inbrott nedstiger han 
från dessa höga regioner, för att vid trädvegetationens öfre 
gräns söka sin föda, bestående af hvarjehanda örter, unga skott, 
blad och knoppar; men vänder åter tillbaka vid morgongry- 
ningen, och hvilar sedan, merändels på någon utskjutande klippa, 
ända till följande afton. 

Stenbockens förmåga att springa och hoppa bland de mest 
otillgängliga klippor, den säkerhet och färdighet, hvarmed han 
förmår att klättra, såväl uppföre som nedföre de brantaste 
klippväggar och afsatser, äro i hög grad beundransvärda. Van- 
ligen lefva dessa djur familjevis « tillsammans eller i mindre 



IDTSLARE. 



339 



hjordar, men efter parningstiden skilja sig de äldre bockarna 
från de Öfriga och lefva ensamma i de högsta alptrakterna. 
Parningstiden infaller i Januari, och i Maj eller Juni föder 
stengeten en killing, som efter några få dagar redan är så 
försigkommen, att han kan följa henne bland klipporna. 

Stenbocken kan para sig och frambringa en fruktbar af- 
komma med tamgeten. 

1. Afven andra bergländer hysa stenbockar, hvilka dock, oak- 
tadt deras stora öfverensstämmelse med den här ofvan beskrifna, 
blifvit uppställda såsom skilda arter. Sålunda har man att märka 
C. caucasica Guld. på Kaukasus, C. hispanica Schimp. i Sierra de 
Eonda, C. pyrenaica Schinz på Pyrenéerna. Alla dessa arter hafva 
blott ett kort skägg. C. sibirica Pall. i Siberiens bergstrakter och 
C. Beden Wagn. i Egypten, Syrien och Arabien hafva deremot båda 
ett långt hakskägg. 

Den andra stamformen är: 

b) Bezoarbocken (C. JEgagrus Gmel.). Ofvan rödahtigt 
grå, rned svansen och en svartbrun linie längs ryggen svartbruna; 
under hvitaktig ; båda könen hafva långt hakskägg; hornen starkt 
bakåt böjda., 7iärmande sig hvarandra med spetsarna, hoptryckta, 
skrynkliga samt framtill försedda med, en kant. 

Denna getart har sitt egentliga stamhåll på de höga Al- 
perna i Kaukasus, Persien, Taurus och Imaus. Liknar ännu 
mera, än den föregående, den tama geten. 

]. Tama Geten (Capra Hircus Linn.). Kroppsfärgen va- 
rierande: grå, brun, hvit, svart eller fläckig; båda könen hafva 
hakskägg; hornen, synnerligen hos bocken, starkt bakåt böjda, 
hoptryckta, skrynkliga, med vanligen utåt vända spetsar, samt 
framtill försedda med en kant. 

Namn: Hannen: Bock, honan: Get, ungen: Killing, Kid; Finl. 
Kili, Wuohi, Wohla, Kauris, Kurmu. 

Geten är, såsom redan blifvit nämndt, ett allmänt kändt 
husdjur. Hos oss finnes hon öfver hela landet, från Skåne ända 
inom polcirkeln; men förekommer dock vanligast och till största 
antalet i de mellersta provinsernas skogiga och bergiga trakter 



340 



IDISLAUE. 



samt hos nybyggarne och den jordbrukande befolkningen i 
Norrland. 



trakter alltid är att betrakta såsom ett för kulturväxterna i 
hög grad skadligt djur. 

Till skaplynnet är geten lifligare och mindre rädd än fåret, 
men hon är nyckfull och obeständig, och har mer än de flesta 
andra bland de idislande tamdjuren bibehållit sitt naturliga, 
ursprungliga sinnelag, som ofta yttrar sig genom en egendomlig 
blandning af foglighet och vildhet. 

Getterna äro i hög grad brunstiga och kättjefulla djur. 
Deras egentliga parningstid infaller visserligen i September, 
Oktober och November, men geten synes dock vara beredvillig 
att emottaga bocken snart sagdt hvilken årstid som helst. Då 
hon emellertid förråder denna längtan löper hon oroligt omkring, 
vädrar öfver allt, glömmer att äta, skakar hufvudet, antager 
en vild uppsyn och låter höra ett oupphörligt bräkande. Den 
brunstiga bocken är mycket hetsig och har en frän, stin- 
kande lukt. 

Geten går drägtig 21 å 22 veckor och föder derefter 1—3, 
mycket sällan 4 killingar, hvilka sedermera dägga henne om- 
kring 4 å 5 veckor. Vid ett års ålder är bocken skicklig till 
fortplantning och geten är ännu tidigare utbildad; men i femte 
året har dock redan den förres aflingsförmåga gått betydligt 



Fig. 152. 



I vilda, bergiga 




trakter, der det ma- 
gra, torftiga betet 

svårligen skulle 
kunna lemna till- 
räcklig näring åt 
den öfriga tambo- 
skapen trifves geten 
aldra bäst. Der gör 
hon äfven föga eller 
ingen skada, då hon 
deremot i mera jem- 
na, odlade eller med 
ungskog beväxta 



Bezoarbocken. 



IDISLARE. 341 

tillbaka och han bör aldrig nyttjas till fortplantning vid en 
ännu högre ålder. 

Getterna äro svåra att hålla tillsammans under betandet. 
De 'skri Liga sig snart än hit än dit, och hafva en synnerligen 
stor lust att löpa omkring och klättra på de brantaste ställen. 
En väktare kan af denna anledning endast med den största möda 
hålla reda på flera än 40 å 50 stycken. A fäbodvallarna 
i de norrländska skogarna följa dock getterna af vana den öf- 
riga boskapen och Fordra sålunda derstädes icke så sträng till- 
syn som eljest. De vaksamma och pålitliga vallhundarna hålla 
dem äfven inom tillbörliga gränsor. 

Getterna sky fuktiga ställen, sänka ängar och äfven i all- 
mänhet feta betesmarker. Men daggigt gräs skadar dem icke, 
utan kunna de derfore utsläppas tidigare på dagen än fåren. 
Solhetta, regn och storm kunna de äfven väl uthärda, men för 
köld äro de cleremot mycket ömtåliga. Om vintern måste man 
derfore vara betänkt på att hälla dem inom hus och skaffa 
dem tjenlig föda. 

Stallet eller gethuset bör vara måttligt varmt, rent, torrt 
och tillräckligt ljust, med lutande golf, att urinen lätt afrinner 
och ej väter ströet, som ofta bör ombytas. Hvarje get erfor- 
drar ett utrymme af åtminstone 2 alnar i längd och 1J aln i 
bredd. Vinterfodret består af hö, torrt löf, rofvor, potates, 
hafra o. s. v. Salt slicka getterna med begärlighet och må väl 
deraf. Vatten böra de hafva 2 gånger om dagen. 

Getens ålder bestämmes på samma sätt som fårets. Se 
derom längre fram. 

I ofruktsamma, bergiga trakter kan geten anses såsom den 
fattiges ko, och följaktligen såsom ett särdeles nyttigt husdjur. 
Det gifves kanske icke så få fattiga hushåll äfven hos oss, för 
hvilka ett torftigt bröd jemte mjölken af några getter utgöra 
den hufvudsakligaste födan. Denna mjölk är närande, lättsmält 
och berömmes dessutom såsom ett ganska verksamt medika- 
ment i åtskilliga tärande sjukdomar. En get, som fodras och 
vårdas väl, gifver årligen, som man påstår, omkring 92 kannor 
mjölk, och deraf kan 300 skålpund ost eller 100 skålpund smör 



342 



IDISLARE. 



beredas. Föröfrigt är huden och håret användbara för åtskil- 
liga ändamål. 

\. De mest anmärkningsvärda former eller varieteter af den 
vanliga geten äro: a) Kaschmirs-geten, med temligen raka horn, 
hängande öron och en lång hvit hårbeklädnad, har sitt egentliga 
hem på ostsidan af Himalaya. De försök att acklimatisera 
henne, som blifvit gjorda i England, Frankrike, Ungern och flere- 
städes, hafva lemnat temligen gynnsamma resultater. — b) Angora- 
geten, med spiralformigt vridna, utåt vända horn och en silkesfin 
hårbeklädnad, härstammar ifrån Angöra i Mindre Asien. Af denna 
fås det s. k. kamelgarnet. — c) Mamber-geten, med korta horn och 
mycket långa, hängande öron, är hemma i Levanten och Palestina. 
— d) Krumnosade geten, med starkt kullrig näsrygg och långa, hän- 
gande öron samt korta hår, är inhemsk i Egypten. 

Fårslägtet (Ovis Linn.). 

Fåren hafva i hela sin organisation en nära öfverensstäm- 
melse med getterna. Deras kroppsbyggnad är i allmänhet smärt. 
Hufvudet framtill afsmalnande, med hvälfd näsrygg, platt eller 
något insänkt panna, medelstora ögon och öron, hoptryckta, 
kantiga, skrynkliga och stundom snäckformigt vridna horn, som 
merändels endast bäras af handjuren. Honorna äro oftast all- 
deles hornlösa. Hakskägg saknas hos båda könen, men tår- 
gropar finnas *). Benen spensliga, temligen höga, med smala 
klöfvar, som äro högre än breda och, sedda ifrån sidan, tre- 
kantiga samt baktill spetsigt utlöpande. Svansen kort. Ho- 
norna hafva 2 spenar. 

De vilda fåren hafva uteslutande sina stamhåll i den norra 
hemisferens bergländer, och lefva der tillsammans i större eller 
mindre flockar. De flesta tillhöra den gamla verlden, hvarest 
nästan hvarje större afskild bergsgrupp, der vilda får före- 
komma, hyser sina särskilda, egendomliga former, som af zoo- 
logerna vanligen blifvit uppställda såsom sjelfständiga arter. 

Fåren äro i sitt vilda tillstånd till skaplynnet fogliga, rädda 
och dumma. Ofta låter en hel fårhjord leda sig af en enda 



*) Härifrån gör dock det nordafrikanska så kallade Malin/året (O. tragelaphus 
Desm.) ett undantag. Denna fårart saknar nemligen tårgropar, och har äfven 
nosen något inbngtad, liksom getterna. 



IDISLARE. 



343 



äldre bagge, som den utan betänkande blindt följer, äfven om 
han skulle föra den på villovägar eller utsätta den för de 
ögonskenligaste faror. Så är, som vi framdeles få se, äfven ofta 
förhållandet med de tama fåren, hvilka föröfrigt är o mindre 
lifliga än de vilda och i de flesta fall visa sig mera slöa och 
likgiltiga för yttre inflytelser. 

Man känner icke med visshet från hvilken af de vilda ar- 
terna det tama fåret härstammar. Här vilja vi dock anföra 
tvenne arter, som länge, ehuru möjligen med mindre skäl, hållits 
för att vara dess ursprungliga stamföräldrar. 

a) Argali (Ovis Argali Pall. eller O. Ammon Cuv.). 

Brungrå, på undre sidan grålwit; båda könen med spiralvridna 
horn; hårbeklädnaden, bestående dels af sträfva ragghår, dels 
af en fin ull, är om sommaren kort, om vintern lång. — Af en 
mindre hjorts storlek. 

Förekommer i mellersta och norra Asiens bergstrakter. 

b) Mufflon (Ovis Musimon Schreb.). Of van rödaktigt 
brun eller gulbrun, med gulaktig anstrykning, under mer eller 
mindre hvit; halsen och en strimma på sidorna af buken svart- 
aktiga; endast hannen har horn och dessa är o stora och utåt 
bågböjda; hårbeklädnaden består dels af längre ragghår, dels af 
en fin ull, samt bildar dessutom vintertiden på halsen en slags 
malm. — Ar något större, mera högbent och har längre hals än 
det vanliga fåret. 

Finnes numera endast på Sardiniens och Corsicas berg; 
men hade fordom en temligen vidsträckt utbredning i södra 
Europa. 

1. Tama Fåret (Ovis Aries Linn.). Färgen mycket varie- 
rande; kroppen till största delen beklädd, med ull; hornen, som > 
äro skärformiga eller skrufformigt vridna, saknas vanligen hos 
hondjuren; svansen längre än hos de vilda arterna. 

Namn: Sv. Får; hannen: Bagge, Gumse, Vädur, kastrerad: 
Hammel, Bete, honan: Tacka, Fåra, ungen: Lamm; Smål. och Hall. 
på vissa orter: Sör, Söer; Norr. Sou, Souer, Smole, Kaas; Finl. 
Oinas, Jäärä (honan), Nuhi, Karitsa, Karkko. 



344 



1DISLAJIE. 



Fåret, som ända sedan de uräldsta tider varit ett husdjur 
hos menniskan, är sannolikt, näst hunden, det första bland de 



såväl som mångfaldigt andra yttre inflytelser under tidernas lopp 
undergått en mängd formförändringar, hvarigenom de talrika 
varieteterna och racerna, som nu finnas, uppkommit. 

1. Vi vilja här först, efter Giebel, lemna en kort, allmän 
öfversigt af de äldsta fårracerna, för att sedermera återkomma till 
dem, som redan finnas, eller som möjligen framdeles komma att 
införas hos oss. 

De långsvansade fårracerna äro vanligen af medelstorlek, med 
en vhlformad kroppsbyggnad, ren och hvit ull, smal och till knä- 
vecket räckande svans samt upprätta öron. Horn saknas vanligen 
hos tackorna. De finaste bland hithörande racer äro de spanska 
eller Merino-fåren (O. a. hispanica). De hafva ett bredt hufvud, 
tjocka, snäckformigt vridna horn, kort och tjock hals, något lång- 
sträckt och fylligt lif samt med veckad hud på halsen, bröstet och 
svanstrakten. Föröfrigt äro benen hos dessa får korta och starka, 
pannan och tinningarna ullbeväxta, ullen i allmänhet kort, fin, 
krusig, tät, elastisk och fet. Merinobaggar hafva sedan lång tid 
tillbaka blifvit använda att förädla andra racer, hvarigenom redan 
till en del deras ursprungliga karakterer efter åtskilliga genera- 
tioner gått förlorade, såsom t. ex. hos de franska fårracerna m. fl. 

Det tyska fåret är redan för länge sedan förädladt genom 
andra racer och i sednare tider isynnerhet genom Merino-fåret. Den 
ursprungliga tyska fårracen kändes igen på sitt rödaktiga hufvud 
och sina korta, äfven rödaktiga ben, på sin långa men föga fina 
ull samt dessutom derpå, att båda könen vanligen voro hornlösa. 
1 olika delar af landet finnas nu åtskilliga fårracer, så att man 
vanligen gör skilnad emellan schlesvigska, sachsiska, hanoveranska, 
mechlenburgska m. fl. slags får. På lyneburgerheden finnes en egen, 




Fig. 153. 



vilda djuren, som 
öfvergätt i tamt 
tillstånd. Det fin- 



Argali. 



nes numera ut- 
spridt snart sagt 
öfver hela jorden 
och bar genom 
olika kulturför- 
hållanden, olika 
näringsmedel, ge- 
nom klimatiska 



IDISLAKE. 



345 



liten ocli hornbärande fårrace, med svart ansigte, svarta ben och 
lång, grof ull. 

Det polska fåret har höga ben, långsträckt hals, temligen 
smärt kroppsbyggnad samt i allmänhet grof ull. Hufvudet saknar 
hos denna fårrace nästan all ullbeklädnad. 

De engelska, skottska, danska, frisiska och turkiska fårracerna 
äro mindre uppblandade. Det i Grekland, Ungern och Böhmen 
inhemska fåret, 0. strepsiceros, är utmärkt genom sina upprätta, 
skrufformigt krökta horn. Det lemnar en grof ull. 

I Guinea och Senegal lefver en mycket högbent fårrace, som har 
en vanlig hårbeklädnad och saknar egentlig ull samt föröfrigt, utom 
genom sin starkt kullriga panna, sina enkelt böjda horn, sina hän- 
gande öron och långa svans, äfven utmärker sig derigenom, att 
halsen är försedd med malm och ulltofsar. 

Turkomanernas, kirgisernas och kalmuckernas s. k. fettsvan- 
sade får, O. steatopyga, uppnår en ganska ansenlig storlek och är 
utmärkt genom tvenne större, nakna fettklumpar, belägna under den 
korta svansen. Utom dess hafva de en undersätsig kroppsbyggnad, 
hängande öron, höga ben, köttlappar på halsen och halfmånformiga 
horn. Baggarna hafva icke sällan 3 — 5, eller ända till 6 å 8 horn, 
en abnormitet, h vilken äfven ofta, ja t. o. m. regelmässigt före- 
kommer hos de till Peru införda spanska fåren. Äfven hos andra 
fårracer, såsom t. ex. den isländska, ega dessa 1 abnormiteter icke 
så sällan rum. 

Vidare har man att bemärka de bredsvansade fåren, O. pla- 
tyura, som äro utmärkta genom sina långa, ulliga och vid basen 
af fett öfverdragna svansar. Dessa får äro af medelstorlek 
och underhållas i Mindre Asien, Persien, Syrien, på Kaukasus 
och i några delar af Afrika. De äldre eller mera utväxta indivi- 
derna af denna race hafva en lång och grof ull, då fallen hos de 
nyfödda lammen består af en vacker, krusig och till färgen svart 
och hvit eller blågrått skäckig ull. Sådana lammskinn kallas i 
pelshandeln kfimmer fållar och stå i högt pris; men ännu mera 
värdefulla äro dock fållarna efter de ofödda lammen. De gå i han- 
deln under namn af astrachan fållar. 

I llyssland, Siberien, Norige och Danmark gifves det andra 
kortsvansade får af en mindre storlek, med grof ull och vanligen 
utan horn. I Sverige kan den nordiska eller isländska fårracen, 
som nästan allestädes förekommer, der han ej blifvit ersatt eller 
förädlad af några utifrån införda, anses såsom den äldsta och längst 
inhemska. Dessa får utmärka sig i allmänhet genom en kort svans 
samt grof och raggig ull. 



346 



miSLARE. 



2. Af utländska fårracer, som blifvit införda här i landet, 
eller, som förtjena att användas till färafvelns förbättrande, tro vi 
oss böra anföra följande: 

1) Merino- fåret. Denna fårrace härstammar, såsom redan blifvit 
nämndt, ifrån Spanien och finnes numera icke allenast öfver hela 
Europa, utan förekommer dessutom i talrika hjordar snart sagt 
öfver hela jorden. I Tyskland och Frankrike har man af denna 
fårrace utbildat tvenne andra, hvilka, med afseende på ullens be- 
skaffenhet, i betydlig- mån öfverträffa sina spanska stamfäder. Dessa 
racer äro: a) Infantado-racen, hvilken, mera än den följande, bibe- 
hållit sin ursprungliga merino-karakter och föröfrigt utmärker sig 
genom en tät ull, som icke allenast betäcker ansigtet, utan äfven 
benen ända till klöfvarna. Gumsarna kunna gifva ända till 4 å 6, 
tackorna omkring 3 skålp. tvättad ull årligen. Denna fårrace är 
mycket utbredd i Österrike och isynnerhet i Mähren. I Tyskland 
har den förut blifvit kallad Negretti-race. — b) Electoral-racen: 
med mindre ymnig, men mycket finare ull än föregående. Ansigtet 
och benen merändels utan ullbeklädnad. Gumsarna lemna vanligen 
3 å 4, tackorna 2 å 2i skålp. tvättad ull om året. Denna fårrace 
har först utbildat sig i Sachsen och Preussen. 

I Frankrike har det spanska merino-fåret, med afseende på 
storlek och ullrikhet, uppnått den största fullkomlighet. De der- 
städes förekommande så kallade Ramboullet- och Nazer-fåren ut- 
märka sig, de förra genom sin storlek och starka kroppsbyggnad, 
de sednare genom sin ytterst tina ull. 

I Preussen har man äfven genom ändamålsenlig parning och 
vård åstadkommit en förbättrad raceförändring af electoralfår, som 
man kallat Escurkd. 

2) Southdoivn- -fåret: med litet, kort, hornlöst hufvud, fläckigt 
och svartgrått ansigte samt korta, fina och svartgråa ben. Denna 
fårrace är något större än våra vanliga landtfår, men räknas i Eng- 
land, hvarifrån den härstammar, till de medelstora fårracerna. I 
Sverige finnas redan på flera ställen temligen stora hjordar af dessa 
får, som synas vara ganska härdiga och trefsamma. Deras slagt- 
vigt uppgår i medeltal till 3 ä 5 lisp. och den årliga ullafkast- 
ningen till 3 l skålp. tvättad ull. 

3) Dishley- eller Nya Leicester- fåret: med litet, hvitt hufvud 
och hvita ben; temligen långlagd och undersätsig kroppsbyggnad, 
med mycket bredt bröst; ullen lång, hvit och len. Denna lång- 
ulliga, engelska fårrace, som är särdeles egnad att på kort tid taga 
hull och gifva en ansenlig mängd kött af utmärkt beskaffenhet, kan 
tillfölje deraf anses såsom typen för ett godt köttfår. Den har 
också af denna anledning så allmänt blifvit använd i England till 
de öfriga fårracernas förbättrande, att numera knappast ett enda 



IDISLARE. 



347 



får i hela England lärer finnas, som icke kan räkna en viss slägtskap 
med Leicester-racen, och denna slägtskap lärer isynnerhet vara fram- 
stående hos de fårracer derstädes, hvilka i sednare tider börjat att vinna 
en slags ryktbarhet. Äfven ullen af dessa får är ymnig, men 
icke synnerligen fin. Hvarje får lärer årligen lemna omkring 7 — 8 
skålp. ull, och slagtvigten vid 2 års ålder antages i medeltal till 
7 å 8 lisp. Hos oss finnas Leicester-får på många ställen, syn- 
nerligen i de södra landskapen. 

4) Cotsivolds-fåret: med kraftig hals, starka ben, väl propor- 
tionerad, bred och rund kroppsform; hufvudet ofta svartfläckigt och 
alltid tätt beväxt med hvita hår; ullen mycket grof. Denna en- 
gelska fårrace, som äfven kallas Gloucester- eller Oxforäshire-racen, 
har en betydlig slägtskap med föregående, från hvilken den utan 
tvifvel äfven leder sitt ursprung. Den berömmes ganska mycket 
för sin snabba växt, köttrikhet och ymniga ull samt derjemte för 
sin fruktsamhet och härdighet; men den fordrar också godt bete 
om sommaren och rikligt underhåll om vintern. Uppfyllas dessa 
vilkor så lärer det emellertid knappast finnas något får, som lemnar 
större afkastning än Cotswoldsfåret. Man underhåller det numera 
flerestädes hos oss, och det lärer vara särdeles passande till kors- 
ning, för att derigenom vinna större kroppar och bättre gödnings- 
förmåga hos våra grof-ulliga får. 

5) Cheviot-fåret: något mindre än Southdown-fåret ; hufvudet, 
hornlöst och utan ullbeklädnad, till färgen hvitt, med starkt hår- 
beväxta öron; kroppen af medelmåttig längd, stark bakdel och 
hvälfda sidor; benen undersätsiga; svansen lång, räckande till har- 
leden och, liksom halsen, bogarna, magen och låren, temligen starkt 
ullbeväxt. På Cheviotbergen, som äro belägna på gränsen emellan 
England och Skottland, har denna värderade fårrace funnits sedan 
urminnes tider. Den lefver der ute hela året om och är särdeles 
härdig. Likväl måste man dock under mycket snörika vintrar, då 
fåren och lammen hafva svårt att skaffa sig föda, lemna dem skydd 
under tjenliga skjul och tillika förse dem med lämpligt höfoder. 
Man anser att denna fårrace borde vara särdeles passande äfven 
hos oss. Gumsarnas slagtvigt uppgår till 3 ä 4 lisp. och derut- 
öfver och tackornas till omkring 2^ — 3 lisp. Ullen är medelfin och 
^mycket lämplig till husbehofsbruk. Tackorna kunna lemna 3 å 4 
skålp. tvättad ull årligen. 

Inom Skandinavien är det tama fåret allestädes välbekant. 
Det underhålles icke blott allmänt i de mera bebyggda och 
odlade delarna af landet, utan är till och med ett husdjur hos 
befolkningen långt upp i polartrakterna. Endast hos lapparna 
linnes det icke. 



348 



IDISLARE 



Liksom de vilda fårracerna, trifvas icke heller de tama rätt 
väl annat än i bergiga, högländta eller torra trakter. Fuktiga 
och sumpiga betesmarker kunna de icke fördraga, och ingenting 
är i allmänhet så skadligt för fåren som väta, emedan den 
lägger grunden till de svårartade lung- och lefverlidanden, som 
äro deras mest vanliga sjukdomar. Men oaktadt fåren sålunda 
helst hafva sina tillhåll på högländta och torra lokaler, äro de 
dock i allmänhet ganska ömtåliga för hetta och "söka derföre 
gerna skydd och skugga under de varma och heta sommarda- 
garna. För köld äro de deremot jemförelsevis mera härdiga. 
På öarna vid norska kusten finnas till och med temligen stora 
hjordar af så kallade utgångsfår, hvilka, i likhet med de skottska 
Cheviot-faren samt den fårrace, som finnes på Island och Fär- 
öarna, hela året om gå ute på bete, och detta torde äfven vara 
förhållandet på åtskilliga andra ställen, åtminstone der ett mil- 
dare kustklimat sätter dem i tillfälle att äfven under vintern 
kunna förskaffa sig sitt uppehälle. 

Bland de Öfriga tamdjuren finnas inga, som med sådan 
lätthet låta hålla sig tillsammans i stora flockar som fåren, och 
följaktligen heller inga hjordar af tamdjur, som äro så lätta att 
hafva uppsigt öfver som dessa. De följa nästan alltid med blind 
lydnad icke blott de inöfvade vallhundarnes anordningar, utan 
äfven det i spetsen för hjorden gående så kallade ledfårets alla . 
rörelser. De tama fåren visa således, som vi härofvan redan 
an ty dt, i detta hänseende en nära öfverensstämmelse med de 
vilda, och föröfrigt hafva de äfven i det närmaste bibehållit sitt 
ursprungliga skaplynne, i hvilket fromhet, rädsla och dumhet 
utgöra de mest framstående och karakteristiska grunddragen. Man 
saknar icke exempel på, att hela fårskocken störtat sig utför 
klippväggar och bräddjup, sedan deras ledare (ett äldre får) 
genom en tillfällighet först blifvit i deras åsyn ett offer för ett 
dylikt missöde. Afvenså får man icke sällan vara vittne till 
huru våldsamt och utan den minsta besinning alla medlemmarne 
af en dylik fårskock följa en eller annan okynnig äldre kamrat, 
som fått vanan att öfverhoppa eller genombryta gärdesgårdar 
eller annan stängsel. Denna egendomliga naturdrift hos fåren 
har emellertid alltid det goda med sig, att till och med mycket 



IDISLARE. 



349 



stora hjordar, bestående af flere tusende får, med lätthet kunna 
hållas tillsammans endast af några få väktare, och att således 
deras tillsyn sällan är förenad med någon särdeles stor kostnad. 

Det billigaste och tillika mest naturliga sätt att framföda 
fåren är, att släppa dem ut på tjenliga betesmarker under den 
tid af året, då de derstädes kunna finna tillräcklig näring. Rö- 
relsen i den fria naturen är äfven egnad att bibehålla dem vid 
god helsa. och af det gröna fodret, som de under betningen 
efter behag kunna utvälja, må de alltid bättre än af hö, och 
halm under stallfodringen. I vissa delar af landet låter man 
fåren gå ute, såväl om natten som om dagen, och i de norra 
provinserna få de till och med mångenstädes hela sommaren, 
utan all tillsyn, ströfva omkring i de vidsträckta betesmarkerna. 
Men der man icke på sådant sätt vanvårdar dessa nyttiga djur, 
utan egnar dem en bättre omsorg, plägar man vanligen drifva 
dem hem från betesmarken om aftonen och låta dem få till- 
bringa natten inom hus, och sedermera icke utsläppa dem på 
betet förrän längre fram på morgonen, sedan daggen upptorkat. 

Om vintern vårdar man fåren inom hus, på samma sätt 
som den öfriga boskapen. Fårhusen böra vara rymliga, ljusa 
och luftiga, och hvarje får bör derstädes hafva ett utrymme, 
som motsvarar dess dubbla bredd och tvådubbla längd. Uti 
trånga, intäppta och osunda hus blifva de deremot ofta hem- 
sökta af hvarjehanda sjukdomar. Fåren kunna länge undvara 
vatten, och ju mindre de dricka, ju bättre tyckas de befinna 
sig. Det är i allmänhet tillräckligt, att endast en gång om 
dagen låta dem komma till vattnet, men detta bör vara rent 
och friskt, emedan de af orent vatten ofta få lefversjuka. Salt 
tycka de mycket om, och man bör emellanåt gifva dem något 
deraf, för att stärka deras matlust. 

Fåren lefva i månggifte. En god och kraftfull bagge kan 
vara tillräcklig för 30 å 40 tackor. Parningstiden infaller van- 
ligen i September eller Oktober; men tackorna kunna dock lik- 
som husdjuren i allmänhet, äfven vara brunstiga vid andra års- 
tider. De gå drägtiga ungefär 150 dagar, eller omkring 5 
månader, och föda derefter vanligen ett, någongång 2, mycket 
sällan 3 å 4 lamm. 



350 IDISLARE. 

Baggarna äro i de flesta fall fortplantningsskickliga från 
en ålder af 18 månader till 7 å 8 år, men efter den tiden 
äro de merändels för gamla. Vid 3 års ålder kunna de anses 
kraftigast och mest lämpliga till fortplantning. Ungefär.samma 
förhållande är det äfven med tackorna. Af hanlammen brukar 
man utvälja de bästa till afvel och kastrera de öfriga efter 
14 dagar. En god bagge bör hafva stort hufvud, krumnos, 
svarta, stora och lifliga ögon, stark hals och föröfrigt väl- 
formad, stark kroppsbyggnad. Hvad ullen beträffar, så bör 
inan äfven noga efterse att den är utaf den beskaffenhet, som 
man åsyftar. På samma sätt utväljer man äfven de bästa 
honlammen till afvel. 

Med iakttagande af de förändringar, som framtän derna 
hos fåren undergå genom sin olika utveckling och slitning, 
kan man temligen noggrannt sluta till dessa djurs ålder, ända 
till det 5:te å 6:te året. Man har med afseende härpå in- 
delat fårens lif uti tvenne särskilda utvecklingsperioder, nem- 
ligen: 1) den då de så kallade mjölktänderna framväxa och 
slitas, och 2) den då de så kallade ersättningständerna fram- 
bryta och afnötas. Af framtänderna kallar man de 2 mel- 
lersta tångtänder och de öfriga 3, på hvardera sidan om dessa, 
den inre, mellersta och yttre sidotanden *). 

I de flesta fall äro tångtänderna hos fåren redan utveck- 
lade vid födseln, men först några dagar derefter utbryta de 
inre sidotänderna; i 10:de till 12:te dygnet framväxa de mel- 
lersta sidotänderna och i det 20: de till 25:te de yttre. Om- 
kring en månad gamla hafva fåren således fått alla sina 
mjölktänder utvecklade. Dessa bibehålla de sedermera ända 
till dess att de uppnått en ålder af 15 — 18 månader, då de 
nya tångtänderna, som äro längre och bredare än de förra, 
börja att visa sig. Med de öfriga ersättningständernas ut- 
veckling dröjer det deremot något längre. Vid 2 — 2\ års 
ålder framskjuta nemligen de inre sidotänderna, vid 3 — 3^ 



*) Att, såsom vissa författare, kalla dessa sednare tänder inre midteltänder , 
yttre midteltänder och. hörntänder , är missledande och dessutom i zoologiskt 
hänseende oriktigt, emedan hörntänder alldeles icke finnas hos fåren. Den 
yttre sidotanden är, liksom alla de öfriga, påtagligen en verklig framtand. 



IDISLAUE. 



351 



års ålder de mellersta och vid 4 — 4^ års ålder de yttre. Dessa 
sednares utveckling är dock mindre regelbunden än de of- 
ri gas. Vid 5 års ålder äro alla framtänderna fullt utväxta. 
Sedermera nötas de år efter år, glesna, svartna, lossna och 
falla slutligen bort. 

»Vi kunna ej annat än, i likhet med de flesta, som skrif- 
vit öfver husdjursskötseln, beklaga den ringa uppmärksamhet 
detta djurslag hos oss röner. Ty de fördelar, dess underhål- 
lande medför, äro så stora, att de mer än väl ersätta det 
besvär och den omtanka man beh öfver egna detsamma. Vi 
inse visserligen, att fåret ej någonsin kan hos oss vinna den 
vigt det har uti Stora Britanien och andra länder, men för 
folkets trefnad är det oundgängligen nödvändigt, att kött mer 
ingår uti den dagliga födan, än hittills varit fallet, och det 
är just underhåll af får, som möjliggör en ständig tillgång 
på färskt kött, äfven för mindre jordbrukarehushåll. Men det 
är ej ensamt och allenast i detta hänseende fåren äro vigtiga 
för menniskans trefnad, ty utan underhåll af får och ett gan- 
ska betydande antal sådana måste den i vårt klimat och för 
klädedrägten så oundgängliga ullen, antingen umbäras eller 
betalas med ett pris, som öfverssiger all höfva. Vi anse det 
sålunda vara en samvetssak, att rekommendera underhållet 
af får, åt alla landets jordbrukare.» Med dessa behjertans- 
värda ord inleder Professor Sjöstedt sin försjenstfulla af- 
handling om fårets ytterlära, och vi äro öfvertygade om, att 
hvar och en, som varit i tillfälle att iakttaga, huru allmo- 
gens får, i de flesta provinser och synnerligen i de norr- 
ländska, om icke alldeles vanvårdas, åtminstone på långt när 
icke egnas den omsorg, som de för sin trefnad och utveck- 
ling äro i behof af, utan betänkande skall instämma deruti. 
Det är visserligen sann t, som man anmärkt, att vårt sträfva 
klimat lägger ett väsendtligt hinder i vägen för en rikligare 
ullproduktion, och att således de båda syften, man afser med 
fårens underhåll, nemligen kött- och ullproduktionen, svår- 
ligen låta hos oss förena sig; men man må dock icke förbise, 
att den sednare i alla händelser måste blifva en särdeles 
värdefull biprodukt jemte den förra. 



352 IDISLARE. 

Hos oss klipper man vanligen fåren 2 gånger årligen, 
om våren, innan de utsläppas på betet, och om hösten, då 
de tagas derifrån. Ullen är icke allenast af olika godhet hos 
de särskilda fårslagen och individerna, utan äfven af en skilj- 
aktig beskaffenhet på de olika kroppsdelarna hos' ett och 
samma får. Sålunda är den ull, som växer långs ryggen, 
från manken till svansroten, och på nedre delen af halsens 
sidor vanligen bäst; den på låren, halsens öfre kant och på 
buken sämre; den på pannan, kindbenen, underarmen och 
hasen sämst. Hos ett så kalladt ullfår bör ullen vara ymnig, 
fin, stark och elastisk. Föröfrigt är det endast den hvita 
ullen, som kan antaga ren och klar färg vid tygers färgning. 
All annan är endast användbar till simplare arbeten. 

Skinnet beredes och brukas af allmogen till vinterpelsar, 
med köttsidan vänd utåt och håren inåt, samt föröfrigt till 
fållar, täcken o. s. v. Afven brukas de beredda lamskinnen 
för åtskilliga andra ändamål. 

Köttets, talgens och mjölkens användning är allmänt känd. 

1. Af utländska, till de getartade idislarnes grupp hörande 
djurarter, vilja vi, efter Döbner, anföra följande: 

Antilop-slägtet (Antilope Linn.). Kroppen smal, välformad, 
med en slät, åtliggande hårbeklädnad; hakan merändels skägglös; 
hornen vanligen trinda, glatta och ringlade; öfverläppen fårad; tår- 
gropar tydliga eller inga; svansen antingen kort eller lång, i sed- 
nare fallet vanligen försedd med en tofs af längre hår i spetsen, 
sällan helt och hållet långhårig; spenarna 2 eller 4. — Detta slägte 
innefattar en hel mängd arter, hvilka, i afseende på storlek och 
kroppsform, sinsemellan förete många skiljaktigheter. Många äro 
smärta och hjortlika, andra hafva i sitt yttre en viss överensstäm- 
melse med getterna och åter andra erinra i detta hänseende om de 
oxartade idislarna eller om hästarna. De lefva vanligen i större 
eller mindre sällskaper, flockar eller hjordar. Somliga hafva sina 
tillhåll i höga, klippfulla bergstrakter, andra bebo slättlandet. De 
äro alla skygga och vaksamma samt begåfvade med en skarp syn 
och ett fint väderkorn. Köttet är ganska smakligt och huden an- 
vändes till läder. 

Detta stora slägte har blifvit sönderdeladt i flera småslägten. 
Endast 2 arter tillhöra Europas fauna. 

1) Gemsen (Antilope 1. Gapella rupicapra Linn.). Om som- 
maren rödbrun, med strupen och hufvudet gulaktiga, det sednare 



IDISLARE. 



353 



med ett mörkt band från örat till nosspetsen; om vintern lång- 
hårig och till färgen brunsvart, med hufvudet och strupen hvita; 
hornen upprätta, i spetsen starkt bakåt böjda; tårgropar saknas; 
svansen kort med en temligen likformig hårbeklädnad. Gemsen 
förekommer på Alperna, Pyrenéerna, Centralkarpatherna och Kau- 
kasus. Han lefver i hjordar, bestående af ända till 40 stycken och 
derutöfver, och uppehåller sig sommartiden högt upp i närheten af 
den eviga snön och isfälten, om vintern i skogsregionen. Små fjell- 
växter samt knoppar och unga skott af träd och buskar utgöra 
dessa djurs vanliga föda. Parningstiden infaller i November och 
honan eller geten föder sedermera, efter 20 veckors drägtighet, en, 
sällan 2 killingar, hvilka lätt låta tämja sig. Gemsbockar kunna, 
parade med den tama geten, frambringa en fruktbar afkomma. J 
magen på gemsen finnas de s. k. gemskulorna, hvilka bestå af rot- 
fibrer öfverdragna med en mörkbrun, glänsande och välluktande 
massa. — 2) Stepp-antilopen (Antilope Saiga Pall.). Smutsigt hvit 
eller gulgrå, med buken och insidan af benen glänsande hvita samt 
hufvudet och halsen askgråa; tårgroparna små; hornen, som blott 
egas af hannarna, äro ringlade och böjda emot hvarandra. Honan 
har endast 9 spenar. Af dofhjortens storlek. Finnes i de syd- 
vestliga delarna af Siberien, äfvenså i det sydöstra Europa, hvarest 
den lefver i flockar, som emot hösten förena sig och bilda stora 
hjordar af flera tusende individer. — 3) Gazellen (Antilope Dorcas 
Pall.). Rödbrun; horn egas af båda könen; svansen försedd med 
en hårtofs i spetsen. Honan har 2 spenar. Denna antilop, som 
är berömd för sin skönhet och sin smärta, sirliga kroppsform, är 
ungefär af rådjurets storlek och lefver flockvis eller i större hjordar 
i det norra Afrika och Arabien. — 4) Ko-antilopen (Antilope bu- 
balis Pall.). Brungul med svart svanstofs; af kronhjortens sfor- 
lek och till kroppsbyggnaden lik nötboskapen. Finnes i norra Af- 
rika. — 5) Gnu (Antilope 1. Cotoblepas Gnu Zimm.). Detta märk- 
värdiga djur har ett hufvud liknande oxens, men är föröfrigt till 
det yttre mycket lik en mindre häst. Hornen betäcka med sin 
breda bas den öfre delen af pannan, och hafva nedtill först en 
riktning utåt, derefter vända de sig med j af sin längd snedt 
framåt och nedåt och slutligen med sina spetsar uppåt. Ögonen 
äro stora, dunkelt bruna och kantade med styfva, långa, hvita borst. 
Nässpetsen svart och nästan hårlös. Halsen kort och stark, med 
en tipprättstående man. Ryggen, den afrundade länden och svansen 
likna samma delar hos hästen. Kroppsfärgen mörkbrun. Han har 
i lefnadssättet och skaplynnet mycket, som påminner om hästen, 
och är det mest snabbfotade djur på det sydafrikanska slättlandet, 
der han har sitt stamhåll. Han är dessutom utmärkt genom styrka, 
mod och uthållighet samt genom sin skarpa syn och sitt fina vä- 

Zool. 1. Däggdjur. 23 



.354 



IDISLARE. 



derkorn. Då han blifver skrämd flyr han undan i ett raskt galopp, 
men blifver han deremot särad, går han icke sällan löst på sin 
motståndare. Han lefver i hjordar, men säges icke låta tämja sig, 
liksom vanligen är förhållandet med sädana. däggdjur, som lefva i 
sällskaper.' I menagerierna bibehåller han åtminstone alltid sitt 
vilda lynne. 

2. På öfvergången mellan denna och följande grupp står 
Myskoken (Ovibos moschatus Gmel.), med släta, hvarandra mycket 
närstående, vid roten breda och utplattade horn; kroppen lång- 
raggig; nosen hårig; färgen brun. Förekommer i Nordamerika och 
lefver i ödsliga, steniga och bergiga stepptrakter, der han lifnärer 
sig af gräs, lafvar, mossa, knoppar o. s. v. Parningstiden infaller 
i slutet af Augusti och honan kalfvar i Maj följande år. Han är 
i allmänhet skygg och lättskrämd samt snabb i" loppet. Köttet haj- 
en vidrig bisamsmak. Huden lämnar ett godt läder till skoplagg 
Af den långhåriga fällen förfärdiga sig eskimåerna peruker och 
andra hufvudkläd nåder. 

Oxslägtet (Bos Linn.). 

De till detta slägte hörande idislare bilda en ganska na- 
turlig grupp inom boskapsdjurens familj, och skilja sig lätt, 
genom de redan uppgifna yttre kännetecknena, från de djur, 
som tillhöra de tvenne föregående slägtena. De äro, med få 
undantag, de största bland alla idislare, och deras robusta, 
starka kroppsbyggnad samt hela deras yttre habitus antyda 
äfven grofva och kraftfulla former i skelettbildningen. Krop- 
pen groflemmad, med kantig, ej afrundad länd. Hufvudet mer 
eller mindre aflångt, slutande framtill i en bred, naken nos 
eller mule. Hornen oftast trinda och, utom vid roten, der 
de antingen äro bredare, mera ojemna och stundom mer eller 
mindre utplattade, eller, alltefter den årliga tillväxten, för- 
sedda med ett större eller mindre antal ringar, nästan all- 
deles släta. Svansen temligen lång,, nedhängande och i spetsen 
försedd med en tofs af längre hår. Honorna hafva 4, i två 
rader ställda och på jufver fästade spenar. 

De vilda oxarterna lefva alltid tillsammans i större säll- 
skaper, flockar eller hjordar och, för att hemta sin föda, ströfva 
de omkring såväl på slättlandet å gräsrika, yppiga, betes- 



IDISLARE. 



355 



marker, som i bögländta bergiga skogar eller i låga vatten- 
rika trakter. De lifnära sig mest af gräs och örter, men der- 
jemte äfven af löf, späda skott, mossa, lafvar o. s. v. Till 
skaplynnet äro de i allmänhet fromma och godmodiga och lefva 
derföre oftast fredligt tillsammans, utom under brunsttiden, då 
tjurarna merändels sinsemellan föra en blodig strid om honorna. 
De lefva föröfrigt, liksom de flesta andra idislare, i månggifte 
och det är vanligen den starkaste tjuren, som ensam kommer 
att fortplanta slägtet. Korna föda, enligt regeln, blott en kalf 
årligen. 

Hithörande idislare äro utspridda nästan öfver hela jorden. 
Endast i Nya Holland och Sydamerika finnas inga ursprung- 
ligen vilda oxarter; men i detta sednare land lefva dock nu- 
mera otaliga skaror af förvildade nötkreatur, som härstamma 
från Europa. 

De tama oxarterna kunna, såsom bekant är, räknas bland 
de nyttigaste och mest oumbärliga bland alla våra husdjur, och 
de vilda, äfvensom de förvildade, äro städse föremål för en gan- 
ska indrägtig jagt. 

I Europa finnes numera en vild jemte tvenne tama oxarter. 
Af dessa sednare är den ena ett af våra nyttigaste och all- 
männast bekanta husdjur. 

1. Tama Oxen (Bos Taurus Linn.). Kroppens hårbe- 
klädnad kort, likformig och till färgen varierande; pannan platt) 
längre än bred; hornen, till storleken och formen mycket olika, 
saknas stundom hos vissa racer. 

Namn: Sv. Nöt, Fä; hannen: Tjur; kastrerad: Oxe; honan: 
Ko, innan hon kalfvat: Qviga; ungen: Kalf; Norr. Höved, Ko, 
Ku, Tyr, Oxe eller Yxe; Finl. Härkä; tjur: Sonni; ko: Lehnä; 
kalf : Vasikka. 

Det förhåller sig med de tama nötkreaturen, liksom med 
geten och fåret, att man numera icke med fullkomlig visshet 
kan afgöra från hvilken vild art de egentligen härstamma. 
Man tror sig dock kunna antaga, att deras ursprungliga stam- 
art i fordna tider lefvat vild i Europa norr om alperna; emedan 
en derstädes förekommande vild oxart omtalas i de gamles 



356 



IDISLARE. 



skrifter, och emedan man på många ställen i torfmossarna och 
de öfriga alluvialbildningaraa funnit kranier, ben och till och 
_ med hela skeletter 

Fig. 154. 

utaf en oxart, som, 
utom hvad storleken 
beträffar, i det när- 
maste öTverensstäm- 
mer med den tama. 
Sådana lemningar ef- 
ter numera utdöda, 
vilda oxarter hafva 
äfven blifvit funna 
hos oss i det sydliga 
Skånes torfmossar. 

1. Man har myc- 
ket tvistat om huruvida 
den numera utdöda så 
kallade uroxen, hvilken i allmänhet anses utgöra stammen för 
den vanliga nötboskapen, verkligen funnits till, såsom en skild 
och sjelfständig art, eller om han blott utgjort det ena könet af 
den ännu lefvande visenten eller bisonoxen. Ehuru vi hvarken ega 
tillräcklig erfarenhet för att tilltro oss kunna uttala någon egen 
åsigt rörande denna sak, ejheller anse oss i denna afhandling börtu 
gifva plats åt en närmare granskning af de olika meningar, som i 
detta hänseende gjort sig gällande, tro vi oss dock icke böra lemna 
detta ämne alldeles å sido, synnerligen, som det torde intressera 
flera bland våra läsare. Vi vilja derföre, . hufvudsakligen efter 
Blasitjs, lemna en kort framställning deraf. 

G. Cuvier uttalade redan den åsigten, att uroxen • utgjorde 
stammen för den tama nötboskapen och att han ännu i den hi- 
storiska tiden, ja ända i det 16:de århundradet, jemte .bisonoxen, 
lefde i Polens skogar samt att det tyska namnet Ur och det polska 
Tyr tillkom denna oxart, ehuru dessa benämningar sedermera blifvit 
öfverflyttade på den qvarlefvande visenten eller bisonoxen. Denna 
åsigt gendrefs visserligen af flera zoologer och. det var isynnerhet 
Prof. Pusch i Warschau, som genom sina historiska och linguistiska 
forskningar trodde sig kunna visa oriktigheten deraf; men hans be- 
mödanden i den vägen blefvo dock i det hela taget utan något 
åsyftadt resultat, hufvudsakligen emedan de uppgräfda skeletterna 
gåfvo ett alltför kraftigt stöd åt Cuviers mening. 




IDISLARE. 



357 



Att de gamla skriftställarne, Herodotus, Aristoteles, Julius 
OiESAR m. fl., blott omtala en oxart, bör man icke fästa något sär- 
deles stort afseende vid; ty, om man än antager, att de anfört alla 
oxarter, livilka på den tiden i vildt tillstånd hade sina tillhåll i de 
af dem kända länderna, så ligger det dock icke utom möjlighetens 
gräns, att äfven andra vilda oxarter samtidigt kunde hafva funnits 
i de länder, dit deras forskningar icke hunnit sträcka sig. För- 
öfrigt fanns helt säkert, äfven pä den tiden, många bland de ännu ' 
lefvande nordiska djurarterna ehuru de gamla författarne icke kände 
till dem, och således icke kunde lemna oss några historiska vittnes- 
börd om deras tillvaro. Deremot är det ett faktum, att Seneca, 
Plinius, Albertus Magnus, von Herberstein m. fl. i sina skrifter 
antingen mer eller mindre bestämdt skilja emellan tvenne vilda ox- 
arter, eller åtminstone samtidigt och för samma ort använda tvenne 
särskilda benämningar för de derstädes lefvande vilda oxarterna, 
och samma uppgifter finner man äfven i äldre tyska lagar, urkunder 
och jagtberättelser. Man måste således, om man icke vill frånkänna 
dessa historiska vittnesbörd all betydelse*), antaga, att tvenne sär- 
skilda oxarter förekommo och hade sina stamhåll norr om Alperna. 
Vill man så vidare ställa dessa historiska uppgifter i samband med 
de gjorda fynden af kranier och skeletter, så synes det icke alle- 
nast vara påtagligt, att en storväxt, vildt förekommande oxart, som 
i kroppsbyggnaden haft mycken öfverensstämmelse med den tama 
nötboskapen, lefvat i Europas skogar jemte bisonoxen, utan att 
den äfven haft en ganska vidsträckt utbredning, då den, såsom vi 
anmärkt, fanns ända i det södra Skåne, som sannolikt på den tiden 
var sammanhängande med den germaniska kontinenten. Men denna 
oxart, som var ansenligt större än den tama, är nu allestädes ut- 
död, såvida man icke vill biträda deras åsigt, som anse, att den i 
Skottlands vidsträckta parker lefvande, till hälften vilda och till 
färgen snöhvita oxart (Bos scoticus) är en qvarlefva deraf. 

Hvad slutligen beträffar den fossila oxart, som Bojanus be- 
nämner Bos primigenius, så är den icke, enligt Blasius, hvarken i 
afseende på storleken, kraniets form eller hornens riktning och 
längd, väsendtligen skild från den tama nötboskapen, och samma förhål- 
lande torde det äfven vara med Högnachade Oxen (Bos frontosus) och 



*) Prof. Nilsson, som i Skand. Fauna sid. 543 med vanlig skarpsinnighet och 
grundlighet äfven behandlat detta ämne, säger slutligen: »Det är nästan 
obegripligt att man ens vill bjuda till att jäfva så många och från vidt 
skilda ställen och tider så öfverensstämmande intyg, att det, under histo- 
riens tid, i Europa lefvat en ofantligt stor vildoxe af tamoxens skapnad, 
med svart färg, och långa, vidlöftiga horn, samt helt olik Bisonoxen. Detta 
förnekande är så mycket orimligare, som man i jorden finner benen af just 
en sådan oxe, som de gamle beskrifvit, och finner dem i samma lager som 
Bisonoxens.» 



358 



IDISLARE. 



Dvergoxen (Bos longifrons), hvilka blifvit beskrifna i Skand. Fauna 
af Prof. Nilsson, 

När nötkreaturen öfvergått i tamt tillstånd och hvarest 
detta först skett, kan man numera omöjligt afgöra; men säkert 
är att detta inträffat långt före den historiska tiden. Oxen 
omtalas redan såsom tam i de österländska och sydeuropeiska 
folkens äldsta urkunder, och kon Audumbla förekommer, såsom 
bekant är, i en af nordens äldsta myther. 

Till den skandinaviska norden hafva nötkreaturen påtag- 
ligen först blifvit införda från den germaniska kontinenten af 
de invandrande folkstammar, som idkade åkerbruk. »Oxens 
tämjande», säger Prof. Nilsson, »förde .småningom från det 
kringvandrande nomadlifvet till fästandet vid bestämda bonings- 
platser, till åkerbruket och egoväldet. Ock jordens fördelning 
mellan egare med bestämda gränser utgjorde väl första grunden 
för allt egentligt statsskick och all nationalförmögenhet.» 

Nötkreaturen kunna numera räknas såsom de allmännaste 
bland alla Skandinaviens husdjur, och de hafva inom landet 
nära nog samma geografiska utbredning som fåren. Man finner 
också af dem, liksom af de Öfriga husdjuren, en otalig mängd 
varieteter och racer, hvilka, i olika länder och under inflytandet 
af olika lokala och klimatiska förhållanden samt derjemte ge- 
nom djurens särskilda behandling, skötsel och vård, småningom 
uppstått och utbildat sig. 

1. Vi vilja nu i korthet (efter Sjöstedt, Lindeqvist, Giebel 
m. fl.) redogöra för de vigtigaste nötkreatursracerna i olika länder, 
och på samma gång antyda, hvilka ibland dem, som redan finnas 
eller anses böra införas hos oss. 

Tillfölje af det inflytande, som betets olika beskaffenhet i flera 
länder, efter jordmån och olika lokala förhållanden, utöfvar på upp- 
komsten och utvecklingen af de särskilda nötkreatursracerna, kan 
man indela dessa i 3 temligen distinkta grupper eller hufvudracer, 
nemligen : 

1) Berg- eller Höglands-racer, hvilka genom att ständigt beta 
i bergstrakter erhålla följande egendomligheter: Hufvudet bredt och 
kort; öronen inuti starkt håriga; hornen ofta bakåt eller uppåt 
riktade Halsen tjock och kort, med en temligen långt nedhän- 
gande hudfåll eller s. k. dröglapp. Kroppen undersätsig, bakdelen 
gröfre och starkast utbildad, med det breda korset något högre än 



IDISLAllE. 



359 



ryggen och länden; buken hvälfd eller tunnlik. Benen teraligen 
korta, grofva och muskelfulla. Svansen högt ansatt. 

Såsom representanter för denna, grupp kan man företrädesvis 
betrakta de i södra Europas alptrakter förekommande nötkreaturs- 
racerna. nemligen: de Schweiziska (med undantag af den i kan- 
tonen Bern förekommande skäckiga racen), hvilka hafva en olika 
färgteckning och förekomma under olika benämningar, såsom 
Schwyzer-, Hasli-, Freiburger- med flera racer, samt vidare de Ty- 
rolska, Sydbairiska, Steiriska, Kramska m. fl. racer. Till denna 
grupp torde man äfven kunna räkna den i våra norrländska land- 
skaper förekommande s. k. Herjeåclals- eller Fjellracen, hvilken igen- 
kännes på sin starka, undersätsiga kroppsbyggnad, på sitt stora, 
vanligen hornlösa hufvud och på sin kroppsfärg, som antingen är 
helt och hållet hvit, eller hvit med smärre bruna fläckar. 

2) Slätt- eller Låglands-racer, hvilka genom att ständigt hafva 
sina tillhåll och beten på stora, jemnä och oftast sidländta eller 
sänka slätter, erhålla följande egendomligheter: Hufvudet långdraget 
och smalt; hornen nedåt böjda och framåt riktade. Halsen lång, 
smal och utan nedhängande hudfåll eller dröglapp. Kroppen tem- 
ligen stor, framdelen starkast utvecklad; buken mindre hvälfd än 
hos bergracerna; korset bredt, kort och stupande. Benen spensliga 
och höga. Svansen lång och djupt ansatt. Färgen oftast mörk. 
svart- eller brunskäckig. 

Denna grupp representeras hufvudsakligen af de s. k. Nord- 
sjöracerna, som förekomma i det nordvestra Europas kusttrakter. 
De mest bekanta bland dessa racer äro: a) Friesiska racen, med 
stark kroppsbyggnad, långt bakåt ställda öron, framåt och något 
utåt riktade horn, samt vanligen rödbrun färg : — b) Oldenburgska 
racen, med kort och temligen undersätsig kroppsbyggnad, bågfor- 
migt böjda horn, hvilkas spetsar vetta något inåt, samt svart eller 
skäckig färg; — c) Holländska racen, som är ganska storväxt, har 
ett långdraget, smalt hufvud, med korta, framåt riktade och i spetsen 
inåt böjda horn, samt vanligen svart- och hvitbrokig, stundom blå- 
grå, svart, brun eller hvit färg. Denna race berömmes ganska 
mycket, icke blott för sin storlek, utan äfven för sin mjölkrikhet, 
i hvilket sednare fall den knappast öfverträffas af några andra racer. 
Man har till och med exempel på stora och välfödda holländska 
kor, som gifvit från 8 ända till 15 kannor mjölk om dagen och 
årligen omkring 1,500 å 2,000 kannor. Men de fordra för att 
väl trifvas både ymnigt sommarbete och saftigt vinterfoder. Oxarna 
hafva deremot mindre värde såsom dragare, och i afseende på kött- 
rikhet står denna race betydligt efter de engelska. Hos oss är den 
holländska boskapsracen känd sedan lång tid tillbaka, synnerligen i 
Skåne, der större hjordar af densamma förekomma. Men den passar 



360 



IDISLAllE. 



icke så väl för vårt klimat, för våra beten och öfriga förhållanden, 
som de engelska racerna. Der fodertillgången är stor och der man 
hufvudsakligen afser en större mjölkproduktion, är denna boskaps- 
race emellertid att föredraga, äfvensom då inan åsyftar att förme- 
delst korsning förbättra andra racer; — d) Cotentin-racen i Frank- 
rike, som uppkommit genom korsning af franska och holländska racer. 

3) Mellanracer. ' Dessa racer, hvilka förekomma i sådana 
trakter, der hvarken bergen hafva någon betydligare höjd, ejheller 
slätterna någon större utsträckning, bilda liksom en. mellanlänk 
emellan de båda förra grupperna, i det att de, alltefter betenas 
egendomligheter, än hafva en större öfverensstämmelse med den ena 
gruppens racer, än med den andras. Hit kunna alla de i Europa 
förekommande boskapsracer, hvilka icke blifvit omnämnda såsom 
tillhörande de 2 förra grupperna, hänföras, såsom: a) De flesta 
Franska racerna, hvilka, enligt Desmakest, bilda omkring 20 sär- 
skilda stammar. Af dessa lärer det hufvudsakligen vara den från 
Perigord, som förser Paris med kött. Denna race är starkt byggd, 
har stora, krokiga horn och en ljus färg. Gascogne-racen är äfven 
storväxt och ljus till färgen, men har ännu större horn. Köttet 
afyttras i Bordeaux och blifver vanligen nedsaltadt för den franska 
marinens behof. Auvergne-racen är starkt byggd, men uppnår icke 
den storlek, som de föregående. Färgen är vanligen röd eller brun 
och de korta hornen uppåt böjda. Såsom den bästa af alla franska 
racer anför Desmahest den från Pays d'Auge. Den uppnår en 
ganska ansenlig storlek, har ett kort och bredt hufvud, korta, 
hvita horn samt röd och hvit, röd och svart eller svart och hvit- 
skäckig, grofhårig fäll. — b) Många bland våra svenska nötkrea- 
tursracer. — c) Den i Danmark och hos oss införda och ofta före- 
kommande Angler-racen, som är af medelstorlek och föröfrigt 
utmärker sig genom ett smalt hufvud, bred och rak länd, smal 
och lång svans, höga och smala ben samt gul eller brun fäll, med 
eller utan tecken. — d) Voigtländer-racen i Tyskland, är af medel- 
storlek, har ett långdraget, smalt hufvud, smal och med dröglapp 
försedd hals, rakt och bredt kors, smal svans och korta ben. 
Denna race värderas både för sin mjölkrikhet och gödningsförmåga. 
Den förekommer äfven hos oss och är särdeles omtyckt äfven för 
sin vackra, mellanbruna färg. — e) De Engelska racerna höra slut- 
ligen alla till denna grupp. Af dessa vilja vi i korthet anföra de 
vigtigaste, såsom: 1) Ayrshire-racen. Denna är af medelstorlek, 
har en väl proportionerad kroppsbyggnad, ett smalt hufvud, små 
framåt och uppåt böjda horn, korta ben, röd eller röd och hvit 
färg, samt i sitt yttre mycken likhet med slättlandsracen. Den här- 
stammar från landskapet Ayrshire, som är beläget i sydvestra Skott- 
land, och utmärkt genom sitt milda, fuktiga klimat och sina yppiga 



IDISLARE. 



361 



gräsbeten, hvilka gynnande omständigheter haft till följd utveck- 
landet af tvenne egenskaper hos Ayrshirekorna, nemligen mjölk- 
rikhet och anlag för gödning. I det förra afseendet äro de ungefär 
jemngoda med de bästa svenska kor, men i det sednare öfverträffa 
de dem, och detta är äfven förhållandet med afseende på deras 
snabbvuxenhet. Hvad oxarna af denna race angår, så kunna de 
äfven såsom arbetsdjur anses fullt jemngoda med bättre svenska 
dragoxar, hvilka de dessutom öfverträffa i snabbvuxenhet och göd- 
ningsförmåga. Tjurarna äro ganska tjenliga till parning med svenska 
kor. Ayrshire-racen är vida kringspridd i Europa, äfvenså i Nord- 
amerika. Hos oss rinnas flera stamholländerier deraf såväl i södra 
som i mellersta provinserna. - — ■ 2) Devonshire-racen är af medel- 
storlek, har en väl proportionerad kroppsform, litet och framtill 
smalt hufvud, medelmåttigt stora, böjda horn samt muskulösa ben. 
Färgen är brunröd, ljusare omkring mulen ögonen och pä öronens 
insidor. Tjurarna äro vanligen till färgen mörkare och hafva stun- 
dom hvita näckar i pannan. Denna race är en af de vackraste i 
England. Oxarna äro starka, härdiga, lättstyrda och snabbfotade 
samt anses öfverträffa alla andra såsom dragare. Korna gifva tem- 
ligen ymnig mjölk af god beskaffenhet. Såsom gödboskap betraktad 
täflar denna race med de bästa andra. Herr Lindeuvist säger, att 
»en stamhjord af denna race, med särskildt fästadt afseende på goda 
mjölkkännetecken, skulle sannolikt blifva välkommen till boskapens 
förbättring i de distrikter, hvarest man uppföder och mycket be- 
gagnar dragoxar, t. ex. i Småland; ty Devonshire-racen är just 
mönstret af en vacker oxe efter smålänningarnes smak. Efter De- 
vonshire-tjurar och utvalda svenska kor skall sannolikt äfven er- 
hållas goda mjölkkor». — - 3) Galloway-racen, som är hornlös, kortbent 
och till färgen svart, härstammar från Skottland och utmärker sig 
genom sin stora gödningsförmåga samt sitt tina kött, Den under- 
hälles pä flera ställen hos oss. — 4) Den s. k. förbättrade Kört- 
horns-racen utmärker sig genom en väl proportionerad kroppsform, 
litet hufvud, bred panna, korta och lina horn, smal hals, bredt och 
framstående bröst, långlagd och äfrundad bål, korta och smala ben. 
Färgen antingen hvit med röda fläckar, eller stundom helt hvit; 
någongång äfven vackert rödskymlig. Denna nya race, som anses 
för den ädlaste bland alla i England förekommande boskapsracer, 
har bildats genom förbättring af de i Holderness, Durham och 
Yorkshire med flera ställen inhemska racerna, hvilka anses vara be- 
slägtade med den holländska racen. Man har dervid utvalt de ut- 
märktaste och me>t passande individerna samt låtit dem fortplanta 
sig sinsemellan och med den genom sin gödningsförmåga utmärkta, 
nyss omtalade Galloway-racen. I England underhälles denna race 
hufvudsakligen för köttproduktion, och såväl hos oss, som i andra 



362 



TDISLAllE. 



länder, stå afvelsdjur deraf i stort anseende, såsom särdeles pas- 
sande till korsning med andra racer. I Skåne, på egendomen Ska- 
bersjö, och i Halland, på egendomen Skottarp, finnas t. o. m. hela 
hjordar af ren korthornsrace, hvarest korna äfven berömmas för sin 
mjölkrikhet. Oxarna äro deremot mindre goda dragare, än oxarna' 
af andra racer. De hafva korta och smala horn och böra derföre 
draga med sele i stället för med ok. 

2. Såsom redan blifvit nämndt, har den tama hornboskapen 
ursprungligen endast tillhört den gamla verlden ; men derifrån har 
den sedermera blifvit öfverförd både till Amerika och Australien, 
hvarest numera stora hjordar af förvildade nötkreatur finnas. Äfven 
den uti Indien förekommande Gaur (Bos Gaurus Traill.) synes 
vara en förvildad afkomling af den tama. Han lefver i mindre 
hjordar af 10 — 30 individer, uppehåller sig mest i täta skogar och 
är ytterst skygg. En annan märkvärdig afart, som förekommer uti 
Indien, Persien, Arabien och en stor del af Afrika, är Zebu. Den 
har små eller inga horn, långa öron samt utmärker sig föröfrigt 
derigenom, att han. har en eller två fettknölar på ryggen mellan 
skuldrorna. 

På öarna vid Skandinaviens nordvestliga kuststräckor, ända 
långt upp emot den T0:de nordliga breddgraden, underhäller 
man allmänt nötkreatur, hvilka, liksom faren, gå ute på bete 
hela åtet om; men eljest är det vanligt i de delar af landet, 
der boskapsskötseln mera ordentligt bedrifves, att kreaturen 
antingen ständigt fodras på stall, eller endast under sommar- 
månaderna släppas ut på bete. Deras behandling är föröfrigt 
olika pa olika orter. Men bos ess egnar man i allmänhet icke 
dessa nyttiga husdjur en sådan omvårdnad, som i andra länder, 
ehuru dock på sednare tider, både från statens och den en- 
skildtes sida, många kraftiga åtgärder blifvit vidtagna till bo- 
skapsskötselns befrämjande. Sålunda finnas redan flerestädes 
icke blott å de större herresätena uti mellersta och si5dra pro- 
vinserna mer eller mindre betydande stamholiänderier, der genom 
croissering och blandning emellan de särskilda nötkreatursra- 
cerna en förbättrad och för våra förhållanden passande boskaps- 
afvel uppdrages och vidmakthålles, utan dylika stamholiänderier 
hafva äfven blifvit inrättade på flera af statens egendomar; ett 
föredöme, hvarigenom den jordbrukande befolkningens uppmärk- 
samhet mer och mer skall komma att riktas åt denna vigtiga 
näringsgren, och hvars välgörande verkningar sålunda, såsom 



IDISLARE. 



363 



vi hoppas, i väsendtlig mån skola komma att bidraga till den 
allmänna välmågan inom landet. 

Nötkreaturens brunst infaller ofta i April, Maj eller Juni 
månader; men är dock, liksom de flesta andra husdjurs, i de 
flesta fall icke egentligen bunden vid någon viss årstid. Man 
kan derföre, om man så önskar, låta korna bespringas nästan 
hvilken årstid som helst, och ofta lämpar man parningen så, 
att man kan draga största fördelen utaf den dermed förknip- 
pade afkastningen af mjölk och kalfvar. 

Den brunstiga tjuren är mer eller mindre vild och orolig, 
löper vanligen omkring än hit än dit, utan något bestämdt än- 
damål, mister matlusten, dricker ofta och låter höra ett doft 
och hest vrålande läte. Den brunstiga kon visar äfven en stor 
oro, bölar beständigt och sitter ofta upp på andra kor. Hon 
går drägtig i 9 å 10 månader och föder efter den tiden 1, 
sällan 2 kalfvar. 

En tjur är tillräcklig för 25 — 30, eller till och med ännu 
flera kor, och är fortplantningsskicklig i andra eller tredje året. 
Skall han begagnas till dragare (oxe), så måste han kastreras, 
och detta verkställes vanligen i 4:de å 5:te veckan, 5:te å 6:te 
månaden, eller i andra året. 

Nötkreaturens ålder kan i det närmaste bestämmas icke 
blott, liksom hos faren, genom granskningen af deras fram- 
tänder, utan äfven genom iakttagandet af de förändringar, som 
deras horn årligen undergå. Vi vilja här, efter Prof. SjÖSTEDT, 
lemna en kort framställning af dessa förhållanden. 

Med afseende på de förändringar, som framtänderna*) un- 
dergå genom sin olika utveckling och slitning, kan man indela 
nötkreaturens lif uti tvenne särskilda utvecklingsperioder eller 
tidskiften, nemligen : 1) då mjölktänderna framväxa och slitas, 
och 2) då ersättningständerna frambryta och afnötas. 

Första tidskiftet, som tager sin början vid födseln, slutar 
med 15 — 20:de månaden. Kalfven har vanligen redan vid föd- 
seln tångtänderna och de inre sidotänderna mer eller mindre 
utvecklade; de mellersta sidotänderna visa sig vanligen omkring 



*) De särskilda tänderna hatVa hos nötkreaturen samma benämningar, som 
hos fåren. 



3Ö4 



IDISLARE. 



den 8:de och de yttre omkring den'16:de dagen derefter, så att 
kalfven inom 3 veckors tid i vanliga, fall har alla sina fram- 
tänder utvecklade. Slitningen af dessa begynner sedermera att 
blifva märkbar i 5:te eller 6:te månaden, och i den 10:de äro 
kanterna på tångtändernas krondel helt och hållet afslitna. 
Vid omkring 1 år äro de inre sidotändernas kanter afslitna, 
vid 14 — 16 månader äfven de mellerstas och vid 15 — 20 må- 
nader de yttres. Denna slitning påskyndas, såsom man lätt 
kan förstå, om djuret erhållen torrt, hårdt och groft foder, men 
fördröjes deremot om fodret är mjukt eller gifves i flytande och 
upplöst form. 

Andra tidskiftet, som börjar vid en ålder af omkring 20 
månader, varar till dess djuret dör. I 18— 20:de månaden bort- 
falla tångtänderna och ersättas af nya. I 3:dje året frambryta 
de inre sidotänderna, i det 4:de de mellersta och i det 5:te de 
yttre. Vill man efter denna tid bestämma djurens ålder, måste 
man taga tändernas successiva slitning i betraktande. Denna 
slitning eller äfnÖtmng gifver sig först tillkänna i det 6:te året 
å tångtänderna, som då vanligen visa sig något lägre än de 
inre sidotänderna. 1 7:de året afslitas dessa sednares främre 
kanter, och man kan då äfven bemärka en stark afnötning å 
tångtändernas bakre yta. I 8:de året är de mellersta sidotän- 
dernas främre kant afnött, och tångtändernas yttre sidokanter, 
äfvensoin deras bakre yta, afslitna. I 9:de året är de yttre sido- 
tändernas främre kant afnött, och slitningen af de öfriga tän- 
derna har än vidare fortgått, sä att äfven de mellersta sido- 
tändernas yttre kanter och bakre yta äro afnött a, och tång- 
tänderna få vid basen en fördjupning, i hvilken öfverkäkens 
broskvalk inpassar. I 10:de året äro de yttre sidotänderna 
jemnslitna och de inre få då äfven en fördjupning motsvarande 
öfverkäkens broskvalk. I ll:te året får den öfre tandkronan 
å tångtänderna och de inre sidotänderna en nära fyrkantig form 
och å de yttre sidotänderna börjar då äfven visa sig en sådan 
fördjupning, som blifvit omnämnd hos de öfriga tänderna. I 
12:te året är afståndet emellan tänderna större och alla 
hafva en nästan fyrkantig tandstjerna samt en mera tydlig ur- 
hålkning för öfverkäkens broskvalk. Vid en mera framskriden 



IDISLARE. 



365 



ålder aflägsna sig tänderna alltmera från hvarandra och afnötas 
slutligen så, ätt blott en liten gulaktig bennubb qvarstår af 
tandroten. 

Som emellertid de tecken, hvilka här blifvit angifna för 
bestämmandet af nötkreaturens ålder, icke alltid äro tillförlitliga, 
så måste man för det afsedda ändamålets vinnande, jemte tän- 
dernas granskning, äfven underkasta hornen en noggrannare 
undersökning. De misstag, som i förra fallet begås, kunna 
dervid ganska ofta nöjaktigt korrigeras. Vid första årets slut 
hafva hornen en längd af 2 å 3 tum, och då bildar sig omkring 
desamma en liten fördjupning, som ger tillkänna att djuret upp- 
nått en ålder af 1 år. Under andra året uppstår vid roten af 
hornen en ny ring och denna skiljer sig genom en lindrig för- 
djupning från den ring, som derefter bildar sig under loppet af 
det 3:dje året. Denna sednare är tjockare och framstår ~mera 
tydligt än de föregående, hvilka genom nötning försvinna, så 
att man vanligen betraktar denna tredje ring såsom den första 
och såsom utmärkande 3 års ålder. Sedermera bildar sig år- 
ligen, ända till dess att djuret uppnått en ålder af 8 — 10 år r 
en ny ring, hvarigenom man lätt genom att räkna dessa ringar 
kan bestämma åldern. Men efter denna tid blifva dock rin- 
garna mer och mer otydliga, så att man då svårligen af dessa, 
tecken kan sluta till djurens ålder. Hos korna äro hornringarna 
alltid mycket tydliga. 

Nötkreaturen kunna uppnå en ålder af ända till 30 å 40 
år; men de förlora dock långt tidigare sitt egentliga varde så- 
som husdjur. I det tolfte året hafva korna merändels så att 
säga uppnått sin kulminationspunkt såsom goda mjölkdjur. 

Utom det att nötkreaturen lemna oss mjölk, smör, ost, 
kött, talg, läder o. s. v. i riklig mängd och af utmärkt beskaf- 
fenhet, kunna de äfven användas såsom dragare vid utförandet 
af många olikartade förrättningar. Rörande deras skötsel, vård 
och användbarhet, finnas så många värdefulla och allmänt 
spridda skrifter*), att vi anse oss här kunna förbigå detta 
ämne. 



*) Bland svenska arbeten tro vi oss särskildt böra rekommendera Prof. G. 
W. Sjosteuts »Handbok i Husdjursskötseln för Sveriges Jordbrukare.» 



366 



IDISLARE. 



1. Af utländska, till detta slägte hörande arter, vilja vi i 
korthet anföra följande, som synas oss vara förtjenta utaf att 
komma till en allmännare kännedom. Då man tager i betraktande 
alla kända oxarter, så kunna dessa, med uteslutande af my sh- 
owen, som redan blifvit omnämnd, uppställas i trenne grupper, 
nemligen: 

l:sta Gruppen: Egentliga Oxar (Tauri). Pannan platt 
eller konkav, släthårig och något längre än bred. Hor- 
nen nedtill vid roten sinsemellan åtskilda, trinda, framåt 
och utåt böjda, med uppåtkrökta spetsar. 

Till denna grupp hör den tama oxen jemte dennes stamarter 
och afarter. 

2:dra Gruppen: Buffeloxar (Bubali). Pannan kort och 
hvälfd, med krullig hårbeklädnad. Hornen nedtill vid 
roten ofta sinsemellan föga åtskilda, vanligen samman- 
tryckta, bakåt riktade och i spetsen båglikt böjda. 

Till denna grupp kunna trenne af de kända oxarterna hän- 
föras, nemligen: 1) Vanliga Buffeln (Bos Bubalus Briss.). Svart, 
brun- eller gråsvart; hornen temligen tjocka, aftrindade, vid roten 
bakåt, emot midten uppåt, vid spetsen framåt och utåt riktade; 
håren på pannan långa och krusiga, på de öfriga kroppsdelarna 
kortare och åtliggande. Förekommer ännu i vildt tillstånd i Ost- 
indien och på omkringliggande öar; i Asien hålles han allmänt tam 
och har såsom sådan derifrån blifvit införd i Europa, isynnerhet 
till Italien. Han är vild och obändig samt besitter en stor styrka. 
Tycker mycket om att vistas i vatten och vältrar sig gerna i gyttja. 
Buffelkon går drägtig i 12 månader. ■ — 2) Kapska Buffeln (Bos 
CafFer Linn.) skiljer sig från den föregående genom sina vid basen 
tjocka och sinsemellan närstående horn, genom sina stora, hängande 
öron, sin långa och sträfva hårbeklädnad. Förekommer från det 
sydliga Afrika till Guinea och Abyssinien. Han är mycket vild och 
obändig, samt låter svårligen tämja sig. — 3) Yak eller Grymt- 
oxen (Bos grunniens Linn.) är mindre än de båda föregående, har 
en mjuk, sidenglänsande och till färgen vanligen svart hårbekläd- 
nad, en med hvita, krusiga hår beväxt knöl emellan skuldrorna 
och en lång, yfvig, hvit svans. Förekommer i bergiga trakter i 
Tibet, China och Mongoliet, hvarest den äfven hålles tam. I sitt 
vilda eller förvildade tillstånd är han ilsken, obändig och stundom 
farlig 4 att råka ut för. Han har ett grymtande läte, liknande 
•svinens. 



IDISLARE. 



3J57 



3:dje Gruppen: Bisonoxar (Uri). Pannan bred ocli kullrig, 
med en krusig- hårbeklädnad. Hornen nedtill vid basen 
sinsemellan långt frånskilda, trinda, framåt och utåt 
riktade, med spetsarna riktade mot h varan dra. Främre 
delen af kroppen beväxt med långa, nedhängande hår. 

Hit höra: 1) Bisonoxen eller Visenten (Bos Bison Linn.). 
Mörkbrun och glänsande, om vintern gråbrun. Denna oxart är 
det största nu lefvande landtdäggdjur i Europa. I fordna tider 
synes han hafva haft en ganska vidsträckt utbredning norr om 
Alperna, och var icke allenast inhemsk i Tyskland, utan äfven i 
Sveriges sydligaste delar, hvarest man i torfmossarna funnit hans 
skeletter. Men numera tinnes han dock ingenstädes i Europa, annat 
än i den stora Biolowieser-skogen i Lithauen, hvarest ännu lärer 
finnas omkring 700 individer, som under regeringens beskydd strängt 
fredas. De uppehålla sig företrädesvis i sumpiga skogstrakter och 
lifnära sig dels af löf, qvistar och bark utaf unga träd och buskar, 
isynnerhet vide, poppel, ask o. s. v., dels af gräs och örter. De 
äro vilda och starka. Under brunsttiden, som infaller i Augusti 
kämpa och stångas tjurarna med hvarandra och utsprida en af bisam 
eller mysk starkt luktande utdunstning. Efter denna tid skilja sig 
de äldre tjuiarna från hjorden, under det att de yngre stanna qvar 
och lefva tillsammans med korna. Korna gå drägtiga i 9 månader 
och föda i Maj en kalf, som diar omkring ett helt år och först i 
det sjette året har uppnått sin fulla utveckling. Bisonoxen säges 
uppnå en ålder af 40 år. — 2) Amerikanska Bisonoxen (Bos ame- 
ricanus Gmel) skiljer sig från den europeiska genom kortare ben, 
kortare svans, mera hög skulderknöl och längre hårbeklädnad på 
de främre kroppsdelarna; men dessa olikheter anser man dock icke 
vara tillräckliga artskilnader, utan zoologerna hänföra numera van- 
ligen dessa bisonoxar till ett och samma species. Den amerikanska 
bisonoxen har sitt egentliga stamhåll på de omätliga grässlätterna 
omkring Missisippi, Missouri och deras bifloder, äfvenså i Mexiko 
och Californien; men han har under sednare tider blifvit undan- 
trängd mer och mer mot norden. På dylika vidsträckta betesmarker 
lefva dessa oxar i ofantligt stora hjordar, bestående af ända till 
20,000 individer, och lifnära sig hufvudsakligen af gräs och örter. 
Korna kalfva i April, och kalfvarna följa dem sedermera omkring 
ett år. Man jagar dessa oxar till häst, och deras kött, såväl som 
deras hudar, äro högt uppskattade. 

2. Till idislarnes ordning höra äfven följande familjer: 

1. Fam. Kameldjur. Tylopoda. 

Hufvudet hornlöst, långsträckt, med hårig nos och klufven öf- 
verläpp ; i öfverkäken 2, eller, hos yngre individer, 4 — 6 hörntands- 



368 



IDISLARE. 



lika framtänder, i underkäken 6; hörntänderna i båda käkarna tem- 
ligen långa; kindtänderna på hvardera sidan i öfverkäken 6 eller 
5, i underkäken 5 eller 4; halsen lång-; lättklöfVar saknas. Ho- 
norna hafva 4 spenar. Till denna familj höra: 

1) Kamelslägtet (Caraelus Linn.). Kindtänderna på hvar- 
dera sidan, af hvilka den första är hörntandsartad; tårna förenade 
genom en tramphud, långa och klöfbärande; ryggen med en eller 
två fettknölar. Kamelerna äro stora och sttarka djur, med krum- 
böjd hals, hög nacke och kroppen delvis betäckt med ull-lika hår. 
Dera*s parningstid infaller i Februari och Mars, då honan i liggande 
ställning emottager hannarna; 11 — 12 månader derefter framföder 
hon en unge. Dessa 'djur lifnära sig af löf, gräs, torra -växtstjel- 
kar, tistlar, hö, lafvar o. s. v. Vatten kunna de bättre racerna 
umbära ända till 5 å 6 dygn. Af denna anledning blifva de af 
stor nytta för menniskan, emedan det endast förmedelst dessa djur 
kan blifva möjligt för henne att beresa de större öknarne i Afrika och 
Asien. Kamelerna hafva äfven för denna orsak skull af araberna blifvit 
kallade »öknens skepp», och man har af detta slägte tvenne arter, 
hvilka båda numera endast förekomma i tamt tillstånd. Dessa äro: 
a) Dromedaren eller Enpuckliga Kamelen (C. Dromedarius Linn.), 
med blott en fettknöl på ryggen. Förekommer företrädesvis i Af- 
rika. — b) Tvåpuckliga Kamelen (C. Bactrianus Linn.), med två 
fettknölar på ryggen, förekommer i Asien. Af båda dessa arter 
användas huden, håret, köttet och mjölken. 

2) Lamaslägtet (Auchenia III.). Kindtänderna hos mycket 
unga individer -J- på hvardera sidan, hos äldre -Jr; tårna åtskilda. 
Hithörande djurarter tillhöra Sydamerikas bergstrakter, hvarest de 
under regntiden, från Oktober till April, uppehålla sig flockvis 
bland bergen, men under den heta årstiden deremot begifva sig 
ned i dalarna. Hit höra: a) Lama (Au. Lama Brndt.), som är 
brun och ungefär af en hjorts storlek. Hon hålles tam i hjordar och 
begagnas såsom lastdjur. I tamt tillstånd varierar hon mycket i 
afseende på färgteckningen. — b) Alpako (Au. Paco Desm.), som 
är mindre än den föregående, till färgen svart eller hvit samt försedd 
med en lång hårbeklädnad. Lefver uti halfvildt tillstånd i Perus 
bergstrakter. — c) Vicunna (Au. Vicunna Fisch.), rödaktigt gul 
och af en gets storlek. Lefver uti Perus bergstrakter, ofta vid en 
höjd af 13—16,000 fot öfver hafvet. 

2. Fam. Giraffer. Devexa. 

Hufvudet har hos båda könen tvenne af en hårig hud öfver- 
dragna pannknölar och i midten framför desamma en stark upp- 
höjning. Tänderna: - G 6 '- -J- -|- Halsen mycket lång och upprätt. 
Lättklöfvar saknas. Hit hör blott 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



369 



1) Giraffs lagtet (Cameleopardalis Gmel.). Byggen starkt 
bakåt sluttande; svansen försedd med en hårqvast i spetsen. Den 
enda till detta slägte hörande art är Giraffen (C. Giraffa Gmel.), 
som är till färgen ljusgul ocn beströdd med talrika, oregelmessiga, 
bruna fläckar. Han finnes i Afrika, från gränsen af Capkolonien 
ända till Nubien, lefver i mindre sällskaper och förtär bladen af 
löfträd. Honan säges gå drägtig i 14 månader. 

VII. Ordningen. Enhofvade Däggdjur. 

Solidungula. 

Denna ordning, som blott innefattar ett mindre antal arter, 
är genom den egendomliga fotbildningen och tandbyggnaden hos 
dessa arter ganska skarpt begränsad. Hithörande däggdjur hafva 
en välformad och kraftig kroppsbyggnad. Hufvudet smalt och 
långsträckt, med stora, lifliga ögon samt temligen långa, till- 
spetsade och mycket rörliga öron. Halsen sammantryckt, mu- 
skulös och försedd med man. Svansen antingen helt och hållet 
beväxt af länga tagel, eller blott i spetsen, liksom hos nötbo- 
skapen, försedd med en tofs af längre hår. Benen höga och 
kraftfulla, med blott en enda tå, hvars sista led är omgifven af 
en hornartacl hof. I öfver- och underkäken 6 framtänder och 
pa h vardera sidan ofta en hörntand samt alltid 6 strecktecknade 
kindtänder. 

I afseende på den öfriga kroppsbyggnaden stå de enhof- 
vade däggdjuren nära de idislande; men deras mage är enkel 
och liknar mera svinens. Honorna, som hafva 2 spenar, sittande 
på jufver långt tillbaka mellan skänklarna, föda årligen enligt 
regeln blott en unge. 

Dessa djur, hvilkas föda består af vegetabilier, såsom gräs, 
örter, knoppar, blad o. s. v., lefva uti månggifte samt hafva sina 
förnämsta tillhåll i vidsträckta, skoglösa trakter och stepper. 

Till denna ordning hör endast en familj, nemligen: 

19:de Familjen. Hästar. 
Equina. 

Af hästarnas familj, till hvilken äfven de för länge sedan 
utdöda slägtena Hipparion och Hippotherium hörde, är numera 

Zool. 1. Däggdjur. 24 



370 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



blott ett enda slägte bekant, och detta igenkännes lätt genom 
de härofvan för ordningen uppgifna karaktererna. 

Hästslägtet (Equus Linn.). 
Hästarna, hvilka, tillika med elefanten, flodhästen, noshör- 
ningen, svinet jemte flera andra med klöfvar försedda, icke idis- 
lande däggdjur, af mänga zoologer blifvit hänförda till ordningen 
Tjockhudar (Pachydermata), synas bilda en öfvergång mellan 
denna sednare ordning och idislarnes. 

Tandformeln: |r TT IT T7 Ir — 40 tänder. 
Framtänderna tättsittande och tvära, emot spetsen breda 
och platta, vid basen smalare och mera aftrindade. De hafva 
på tuggytan en svart grop, som fått namn af kärnan eller 
bönan, hvilken med åren alltmer och mer förminskas, så att den 

slutligen i 7:de eller 8:de 



i :>->. 




Hastens kranium: a, nackbenet; — b. hjessbenet; — 
c, pannbenet; — a, ögonhålan ; — e, näsbenet — f, öfver- 
käkbenet; — g, mellankäkbenet; — h, framtänderna; — 
i, hörntanden; — k, kindtänderna — l, underkäken. 



aret vanligen är alldeles 
bortnött och den svarta 
fläcken försvunnen. Hörn- 
tänderna, som merändels 
saknas hos honan, äro 
skilda från framtänderna 
genom en mer eller min- 
dre bred tandlucka. Kind- 
tänderna i öfverkäken på 
hvardera sidan 6, af 
hvilka den främsta är störst och de 4 mellersta fyrkantiga, 
något bredare än långa, tuggytorna kantade af en vågig och 
slingrande emaljskifva och föröfrigt ofvanpå tecknade med åt- 
skilliga emaljfigurer samt försedda med en från den inre bak- 
kanten inlöpande emaljslynga. I underkäken finnas äfven på 
hvardera sidan 6 kindtänder, hvilka äro hoptryckta och mera 
långa än breda; tuggytorna i kanten omslingrade af en emalj- 
skifva, hvilken från båda sidor af tanden inskjuter en emalj- 
slynga. Ögonhålorna o,mslutna af ben. Nyckelben saknas. Hand- 
lofven består af 7 ben och vristen af 6. Mellanhanden och 
mellanfoten bestå hvardera af ett långt ben, jemte tvenne bakom 
detsamma liggande fina benstifter, som kunna betraktas såsom 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



371 



rudimenter till de outvecklade sidotårnas mellanfotsben. — Hvad 
de inre delarna angår, så vilja vi blott i korthet anmärka, att 
magen är enkel, tarmkanalen mycket lång, förhållande sig till 
kroppens längd såsom 8:1, med grof blindtarm, och lefvern 
tvåflikig, utan gallblåsa. 

De vilda hästarterna förekomma endast i gamla verlden, 
nemligen de mera enfärgade — hästen och åsnan — i de asia- 
tiska steppländerna; de mörkrandiga — zebran och quaggan — 
i det sydliga Afrika. De tama arterna, synnerligen hästen, 
hafva deremot för närvarande en mycket vidsträckt utbredning 
både inom och utom vår verldsdel. 

1. Hästen (Equus Caballus Linn.). Kroppsfärgen mycket 
varierande ; öronen räcka icke, då de framläggas, öfver midten 
af hufvudet; svansen ända ifrån roten beväxt med långa tagel. 

Namn: Sv. Häst; hannen: Hingst, kastrerad: Häst; honan: 
Sto, Märr; unga djur: Unghäst, Ungsto, Föl; Norr. Hest, Mcer 
o. s. v. 

Hästen utmärker sig framför de flesta bland sina stam- 
förvandter icke blott genom sin stolta hållning och sina väl 
proportionerade former, utan äfven genom sin storlek, styrka 
och uthållighet. Genom dessa egenskaper, i förening med ett 
lifligt temperament och ett fogligt sinnelag, blifver han för 
menniskan vid många af hennes företag ett särdeles nyttigt 
djur. Men dessa yttre och inre egenskaper hos hästen hafva 
dock under tidernas lopp och under inflytandet af de mest 
olikartade kulturförhållanden, antagit en mängd förändringar, 
hvarigenom den ursprungliga karakteren hos detta djur i all- 
mänhet gått mera förlorad, än hos boskapsdjuren och de mång- 
klöfvade tamdjuren. Hos de särskilda hästracerna är hufvudets 
form ofta ganska olika. Den mest vanliga och vackraste är 
den raka hufvudformen, hvilken igenkännes derpå, att hufvudet 
utlöper i en rak linie från den breda pannan till nässpetsen 
och synes framtill liksom tvärt afhugget. Andra former förete 
de s. k. gamshufvade hästarna, hos hvilka hufvudet, sedt ifrån si- 
dan, utlöper i en båge från pannan till öfverläppen; de fårhiifvade, 
hos hvilka isynnerhet pannan bildar en båge; de harhufvade, 



372 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



hos hvilka pannan är ännu mera framskjutande; de gädd- 
hufvade, hos hvilka näsryggen är insänkt; de svinhufvade, hos 
hvilka både pannan och näsryggen äro insänkta; de omhufvade, 
hvilka likna de föregående, men hafva mindre bred panna och 
tjockare läppar; de åsnehufvade, hos hvilka hufvudet är stort 
och klumpigt, med starkt utstående okbågar och käkben. 
Öronen äro vanligen uppstående, sällan utstående eller ned- 
hängande. Halsen hos hästen är äfven olika i afseende på 
längd, styrka och fyllighet. Den är alltid längs utefter öfre 
sidan försedd med en nedhängande, mer eller mindre lång man, 
och framtill med en emellan öronen nedåt pannan hängande 
lugg. Manken är mer eller mindre hög och muskelfull. Brö- 
stet bredt. Buken afrundad, icke hängande. Korset bredt. 
Svansen högt ansatt och beväxt med täta och långa tagelhår. 
Benen ofta kraftiga och höga, dock hos några racer äfven 
korta och mera undersätsiga, eller hos andra smala och spens- 
liga; hofvarna höga, afrundade och till färgen svarta eller gråak- 
tiga. Den korta och merändels släta hårbeklädnaden är antingen 
till hufvudsaklig del enfärgad eller blandad. De enkla färgerna 
äro svart, brun, röd, black, gul eller hvit. Efter färgen har 
man gifvit hästarna olika benämningar. Sålunda kallas de röda 
hästarna i allmänhet fuxar, de, hos hvilka den rådande färgen 
är uppblandad med ett större antal inströdda hvita hår, skimlar 
och de fläckiga tigrar eller skäckar. 

Hästen, som är ett ibland de ädlaste och nyttigaste hus- 
djur, förekommer numera i tamt tillstånd nästan öfver hela 
jorden, och hans tämjande tillhör helt säkert, liksom hundens 
och boskapsdjurens, en förhistorisk urtid. Hos de äldsta bil- 
dade folkslag, om hvilka vi ega någon kännedom, omtalas han 
redan såsom ett högt värderadt rid- och dragdjur. 

Att den tama hästen härstammar från de vilda hästar, 
hvilka i fordna tider funnits flerestädes i Europa och som 
ännu i mindre hjordar lefva i det sydöstra Europas och mel- 
lersta Asiens vidsträckta och skoglösa landsträckor, synes vara 
ganska påtagligt, ehuru många zoologer velat påstå, att, åt- 
minstone dessa sednare hästar, böra betraktas såsom förvildade 
afkomlingar af de tama. De vilda hästarne äro, enligt Pallas, 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



373 



till färgen ljust gråbruna med en mörkare linie längs ryggen, 
mörkare man och svans, hvit näsa och svart mule; till stor- 
leken mindre än de tama och föröfrigt försedda med längre 
öron, kraftigare ben, korthårig och upprätt man, föga lång- 
hårig svans och en grof vinterfäll. 

1. Såväl i Skånes torfmossar, som äfven annorstädes i de 
södra provinserna hos oss, har man vid gräfning funnit hästtänder, 
hvilka anses hafva tillhört vilda hästar, och i den gamla Skåne- 
Lagen stadgas, att den, som är i besittning af vilda hästar, skall 
taga vara på dem, att de icke från Pingst till Michaelis måtte 
komma in på andras åkrar eller ängar. Att vilda eller halfvilda 
hästar fordom funnits äfven i flera andra europeiska länder, har 
man, såsom redan blifvit antydt, inånga bevis för, och man bör 
således härutaf kunna draga den slutsatsen, att hästen ursprung- 
ligen varit inhemsk på högslätterna och de öppna fälten i Europa 
och Asien, hvarest han, såsom det synes, samtidigt på flera orter 
öfvergått i tamt tillstånd och sedermera småningom spridt sig med 
menniskan öfver snart sagt hela jorden. Sålunda lefva numera, 
som vi längre fram få se, talrika hjordar af förvildade hästar på 
de gräsrika slätterna eller pampas i Sydamerika, der de ursprung- 
ligen aldrig funnits, och samma förhållande eger äfven rum annor- 
städes i de länder, hvilka först sednare blifvit bebodda af civiliserade 
folkstammar. 

Inom Sverige har den tama hästen en ganska vidsträckt 
utbredning, och .är allestädes sedan de uräldsta tider ett kändt 
och värderadt husdjur. 

2. Såsom redan blifvit antydt hafva de tama hästarna, liksom 
flertalet af de öfriga tamdjuren, genom en olika skötsel och vård samt 
genom inflytandet af mångfaldigt olikartade lokala och klimatiska 
förhållanden, för hvilka de i de särskilda länderna och verldsdelarna 
varit utsatta, under tidernas lopp, i afseende på storlek, gestalt 
och färgteckning, undergått otaliga förändringar, hvarigenom en 
mängd olika hästracer uppkommit. De asiatiska, sannolikt de äldsta, 
kunna skiljas i tvenne större stammar, nemligen i de arabiskt- 
persiska och de mongoliskt-scythiska, på hvilkas karakteristiska egen- 
domligheter klimatet och näringsmedlen i första hand utöfvat ett 
mägtigt inflytande, men hvilka än vidare utbildat sig under den 
vård och behandling, som djuren varit underkastade. De arabiska 
hästarna, som allmänt erkännas såsom de ädlaste bland alla häst- 
racer, hafva ett litet hufvud; spetsiga, upprättstående öron; stora, 
lifliga och mörka ögon; bred, platt eller något insänkt panna; smal 



374 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



nos, med stora näsborrar; lång, välformad och med fint tagel för- 
sedd hals; bredt och rymligt bröst, med hög manke; kort och stark 
rygg, med vackert, afrundadt kors; smala, senfulla ben; högburen 
och högt ansatt svans, beväxt med rikt och fint tagel; samt van- 
ligen hvit eller brun kroppsfärg. Den arabiska hästen är liflig, 
uthållig och modig samt läraktig och trogen mot sin vårdare. De 
persiska hästarna likna de arabiska, men äro större, hafva smalare 
hals och bröst samt mera långsträckt kroppsbyggnad. De ädlaste 
hästar af denna race härstamma från provinserna Irak och Fars. 
De tscherkassiska, från nordsidan af Kaukasus, härstamma äfven 
från de arabiska, men äro starkare, större och oftast skimlar. De 
kabardiska och georgiska äro föga afvikande från de föregående; 
men de natoliska utmärka sig deremot genom en större storlek, 
smalare hals och smärtare kroppsbyggnad. De tartariska hästarna 
äro af mindre storlek, hafva litet hufvud lång hals, starka ben och 
smala hofvar. De äro kraftiga, snabbfotade och uthålliga samt der- 
jemte modiga och läraktiga. De kirgisiska hästarna äro fårhufvade, 
hafva smalt bröst och mindre storlek. De mongoliska äro små, 
men starka och snabbfotade. De kalmuckiska äro högbenta, mindre 
starka, rädda och vilda. De indiska, sumatrensiska, japanska och 
chinesiska äro i intet hänseende utmärkta. 

I Afrika underhållas förträffliga hästar af arabisk race. Af 
dessa äro de egyptiska storväxta och i många hänseenden särdeles 
utmärkta. De nubiska stå föga efter de arabiska i skönhet, och äro 
tillika stora, starka och kraftiga. De anses såsom de förnämsta 
bland Afrikas hästracer. De berbiska skilja sig ifrån de arabiska 
genom en mera afrundad hals, smalare hufvud, finare man och 
mera välbildade extremiteter. 

En stor del af de hästracer, som förekomma i södra Europa, 
härstamma utan tvifvel från de berbiska och hafva blifvit öfver- 
förda från Afrika af Mohrerna. De ädlaste och mest berömda af 
dessa hästracer finnas i det sydliga Spanien, i provinserna Andalu- 
sien, Grenada och Estremadura. De utmärka sig genom sin ståt- 
liga gestalt och sina afrundade, sköna former. Eljest hafva de 
spanska hästarna vanligen ett stort hufvud, bågböjd näsrygg, hög- 
nacke, lång man, bredt bröst och merändels brun, sällan svart eller 
grå kroppsfärg. Från de andalusiska, arabiska och berbiska hä- 
starna härstamma äfven de neapolitanska, sicilianska och sardinska. 
De italienska äro stora och starka samt hafva en vacker kropps- 
byggnad; men obändiga och föga läraktiga. De turkiska hafva stor 
öfverensstämmelse med de asiatiska, äfvenså de ungerska och sie- 
benburgska. 

I England, hvarest hästskötseln företrädesvis bedrifves med stor 
omsorg, finnas många olika racer. Bland dessa är den s. k. 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



375 



Fullblods- eller Kapplöpare-hästen särdeles egendomlig genom sin 
långsträckta kroppsställning, sina höga ben och sin långa, raka hals. 
Han är af orientaliskt ursprung och härstammar hufvudsakligen från 
berbiska och arabiska hästar, hvilka han öfverträffar i styrka, stor- 
lek och synnerligen i snabbhet på jemn mark, men hvilka han dock 
visat sig vara underlägsen i afseende på härdighet. Af engelska 
fullblodshästar gifves det äfven åtskilliga andra, som hafva en mera 
undersätsig, stark och afrundad kroppsform samt mera muskulösa 
och starka ben. Dessa hästar stå i högt värde och anses såsom 
de yppersta i Europa. Men fullblodshästarna äro dock alltför öm- 
tåliga, hetsiga och obändiga för att någonsin i och för sig sjelfva 
kunna blifva lämpliga till det mångsidiga bruk man i allmänhet 
afser med en häst. Deremot äro de särdeles förträffliga såsom af- 
velsdjur att förbättra de vanliga, mera grofbyggda hästracerna; 
emedan derigenom just sådana mellanformer uppstå, som blifva 
tjenliga att kunna uppfylla hvarje särskildt behof. Ett exempel 
härpå är, ibland andra, den berömda Norfolks-trafvaren. En annan 
mera grofbygd engelsk hästrace är den s. k. Clydesdale-hästen, som 
mycket berömmes i England och Skottland, der den hufvudsakligen 
användes för åkerbruksarbeten och såsom lassdragare. Den linnes 
införd på åtskilliga egendomar i mellersta och södra Sverige. Slut- 
ligen vilja vi bland de engelska hästracerna äfven omnämna den 
jättestora Elefanthästen, som egentligen blott uppfödes såsom en 
lyxartikel för Londons bryggare, och Shetlandsöarnes dverglika 
Pony *). 

I Tyskland hafva de mecklenburgska och holsteinska hästracerna 
mest kommit i rop. De förstnämnda hafva en välformad, vacker 
kroppsbyggnad, medelmåttigt stort hufvud, kort och muskulös hals, 
fin man, bredt bröst, något insänkt rygg och väl proportionerade 
ben. Derjemte hafva de ett lugnt temperament samt mycken energi 
och uthållighet. De berömmas både såsom rid- och draghästar och 
såsom goda krigshästar. De holsteinska hästarna äro gumshufvade, 
med lång, krökt hals, bredt bröst, långa hasleder och platta hofvar. 

I Ryssland och Polen finnas inga särdeles vackra eller ut- 
märkta inhemska hästracer. 

I Holland förekomma storväxta och starka hästar, som utmärka 
sig genom ett stort hufvud, med breda munvalkar, en kort hals 
och i allmänhet en undersätsig kroppsbyggnad. Af de franska 



*) Dylika små dverglika hästar äro icke sällsynta. De synas ursprungligen 
endast hafva tillhört åtskilliga större öar, från hvilka de dock numera i 
allmänhet försvunnit och lemnat plats för mera storväxta hästracer. Så- 
lunda finnas de ännu eller hafva åtminstone funnits på Oland i Östersjön, 
på Wärö och Röst i Ishafvet, på Shetland i Nordsjön samt på Corsika, Sar- 
dinien och flera andra öar i Medelhafvet. 



376 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



hästracerna äro de starka normandiska och de fint byggda limousiner- 
hästarna berömda. En annan fransk hästrace, som fått mycket 
anseende såsom dragare, landtbruks- och posthäst, är den s. k. 
Percheron-hästen. Han har litet hufvud, mycket bred bringa, bredt 
kors samt grofva och muskelfulla ben. Han är mild till lynnet, 
villig och läraktig. Hos oss har han blifvit införd till Nerike, 
Södermanland o. s. v., der han visat god trefnad. 

I Skandinavien torde, bland de inhemska, de norska hästarna 
förtjena mest uppmärksamhet. De äro groflemmade, härdiga, ut- 
hålliga, snabbfotade och af ett fogligt lynne samt kunna redan i 
en tidig ålder användas till arbete. Man antager tvenne ursprung- 
liga racer af dessa hästar, af hvilka den ena, som förekommer i 
Agerhus stift och i de Trondhjemska amterna, vanligen är af me- 
delstorlek och oftast till färgen brun eller mörkbrun ; den sednare 
deremot, som förekommer i Bergens och Christiansands stift samt 
i en del af Romdals amt, är mindre, mera oansenlig och vanligen 
af blackig, röd eller gul färg, samt ofta försedd med svart man, 
svart svans, en linie af samma, färg längs ryggen och stundom en 
annan dylik tvärs öfver bogarna. Dessa båda racer äro dock nu- 
mera mycket hopblandade. I Guldbrandsdalen och omkring Mjösen 
lärer emellertid den förstnämnda ännu förekomma temligen ren. 

Till Sverige har utifrån tid efter annan ett icke obetydligt 
antal afvelshästar af god och ädel race blifvit införda och under- 
hållas, för hästafvelns förbättrande, dels hos enskilta, dels vid sta- 
tens stuterier. De hästracer, som underhållas vid dessa sednare — 
vid Ottenby, Strömsborg och Flyinge — äro alla af orientalisk 
härkomst eller af engelsk fullblodsrace. 

Amerika erhöll först, såsom vi redan omtalat, sina hästar genom 
invandrande européer. Dessa hästar hafva nu derstädes en mycket 
vidsträckt utbredning, och hafva allestädes temligen bibehållit sina ur- 
sprungliga egendomligheter. Sålunda återfinner man ännu i Para- 
guay en dålig spansk hästrace, i Chili deremot träffar man den 
vackra andalusiska hästen, i Virginien osh i Nordamerika öfver 
hufvudet taget engelska och franska hästracer. 

i större, glest befolkade landsträckor lefva ofta hela hjordar 
af förvildade hästar. För längre tid tillbaka fanns på Sardinien 
sådana hästar af arabisk och numidisk race, hvilka trotsade alla 
tämjningsförsök och derföre alldeles gingo till grund. I sydöstra 
delen af det europeiska Ryssland och derifrån ända till det Ja- 
panska hafvet lefva ännu i våra dagar, såsom nämndt är, förvildade 
eller, såsom det tros, ursprungligen vilda hästar, infångade såsom 
unga låta dessa tämja sig, men förlora dock svårligen helt och 
hållet sin naturliga vildhet; de äldre äro mycket obändiga. I Af- 
rika gifves det blott här och der förvildade hästar; men i Amerika 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



377 



deremot hafva dessa djur inkräktat ett långt vidsträcktare territo- 
rium och förökat sig i otrolig grad. Emellan Laplata och Kio- 
negro finnas hjordar bestående af ända till 10,000 individer. Dessa 
låta lätt tämja sig och äro till färgen bruna, sällan svarta. Man 
jagar dem dels för köttets och hudarnas skull, dels emedan de i 
vissa trakter förorsaka betydlig skada på beteim. 

Till skaplynnet är visserligen den tama hästen mera rädd 
och lättskrämd än flertalet af de öfriga husdjuren; men det 
oaktadt är han dock i allmänhet godmodig, läraktig och trogen, 
hvilka egenskaper hos honom kunna bibehållas eller vidare 
ntvecklas om han lar röna en god behandling och omvårdnad; 
men hvilka, i motsatt fall, icke sällan till större eller mindre 
del gå förlorade, då han ofta blifver obändig, vild och arg. 
Man har sett många exempel på hästar, hvilkas förståndsför- 
mögenheter, om vi så få säga, kunnat uppbringas till en hög 
grad af fulländning och hvilkas tillgifvenhet och trohet mot 
menniskan varit egnade att väcka den största beundran. 

Vid ett ansträngande arbete utvecklar hästen ofta stor 
kraft och ihärdighet, och utsatt för faror visar han icke sällan 
mycket mod och sjelfbeherrskning. Hans försvarsvapen äro 
bakfötterna och tänderna. Vid fullgörandet af den tjenst man 
pålägger honom, rör han sig hufvudsakligen på trenne olika 
■sätt, nemligen i skridt, traf och galopp. Men dessa rörelse- 
takter kunna dock genom konst ytterligare förändras, såsom 
förhållandet är hos rid- och paradhästar, och en hästs godhet 
såsom lassdragare, vagnshäst, ridhäst o. s. v. är, jemte styr- 
kan, ihärdigneten och andra väsendtliga egenskaper, i allmänhet 
mycket beroende af hans medfödda anlag för en eller annan 
af dessa rörelser. 

Hästens sömn är kort. Han behöfver blott efter dagens 
arbete sofva några få timmar, för att hemta tillräckliga krafter 
för nya ansträngningar. Många hästar sofva stående, andra 
liggande och åter andra intaga vexelvis dessa ställningar under 
det att de hvila. 

Hästen är ett renligt djur, och fordrar i allmänhet större 
omvårdnad och mera omsorgsfull skötsel än de flesta andra 
husdjur. Hans föda består uteslutande af vegetabilier, såsom 



378 



/ 

ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



gräs, löf, säd och mjöliga växtfrön. Om vintern fodras han, 
såsom bekant är, bäst med hårdvallshö, hackelse, gröpjad 
hafra, vicker o. s. v., och den dagliga fodringen, som sker 
morgon, middag och afton, måste i afseende på mängd och 
godhet alltid stå i ett bestämdt förhållande till arbetstidens 
längd och arbetets beskaffenhet, på det att hästen icke må 
utmattas, förlora sin energi och sina krafter. Hans dryck bör 
vara rent och friskt vatten. 

Den tama hästens parningstid är lika litet regelbunden, 
som de öfriga husdjurens, ehuru våren synes vara den årstid, 
som af naturen blifvit bestämd dertill. Stoen gå drägtiga i 
11 å 12 månader, hvarefter de föda 1, sällan 2 föl, hvilka 
dia dem i 4 å 5 månader. I 3:dje till 4:de året brukar man 
låta kastrera de hanhästar eller hingstar, som ej äro afsedda 
för afvel. 

Hästens högsta normala ålder synes vara omkring 40 år, 
ehuru han dock i vanliga fall sällan blifver mycket öfver 20 
år förrän han i betydlig mån förlorat sin kraft och ihärdighet 
såsom dragare. Annu äldre, eller 50-åriga hästar äro mycket 
sällsynta. Hästens ålder bestämmes vanligen efter de nedra 
tramtänderna, då man ä desamma har att iakttaga: 1) deras 
utveckling och vexling; — 2) slitningen och den förändrade 
formen af deras tuggytor; — 3) tandradens mer eller mindre 
båglika ställning. 

Hos fölet, som i de flesta fall födes utan framtänder, 
börjar vanligen efter 6 — 12 dygn de tvenne tångtänderna att 
frambryta, och äro sedermera efter omkring en månad fullt 
utvecklade. I 5:te å 6:te veckan visa sig de inre sidotänderna; 
men tiden för de yttres frambrytande är deremot mera obe- 
stämd. De visa sig än i 5:te, än i 10:de månaden. Vid 2\ 
års ålder utfalla tångtänderna, vid 3^ de inre sidotänderna och 
vid 4^ de yttre. Vid denna tid, eller då hästen är vid pass 
5 år gammal, bilda de på tvären aflänga och med en stor 
kärna försedda tänderna sinsemellan en nästan halfcirkelformig 
linie. Hörntänderna utbryta vanligen i 3:dje eller 4:de året. 
Efter 5:te året, eller sedan tandvexlingen försiggått, måste 
man vid ålderns bestämmande taga tuggytornas förändrade 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



379 



form i betraktande. Till en början är denna nästan fyrkantig, 
sedan blifver den oval, öfvergår derefter till rund, trekantig 
eller slutligen till omvändt oval. Vid 6:te året hafva tång- 
tändernas tuggytor blifvit till formen ovala; vid det 7:de hafva 
derjemte de inre sidotändernas tuggytor antagit samma form, 
och vid det 8:de äfven de yttres. Vid 9:de året hafva tång- 
tändernas tuggytor blifvit nära runda och en tandstjerna visar 
sig då emellan tandens främre kant och kärnspåret; vid 10:de 
året hafva de inre sidotändernas tuggytor undergått samma 
förändringar och vid det ll:te äfven de yttres. I 12:te året r 
då alla tändernas tuggytor äro runda, med ofta helt och hållet 
försvunnet kärnspår, men med tydliga tandstjernor, börjar tång- 
tänderna öfvergä till den trekantiga formen. Vid 13:de året 
har tångtändernas tuggyta nära nog antagit den trekantiga 
formen och i de flesta fall har kärnspåret försvunnit, så att 
endast tandstjernan visar sig. Vid 14:de året hafva tångtän- 
dernas tuggytor blifvit fullkomligt trekantiga och de inre sido- 
tänderna börjat antaga samma form. Vid 15:de året hafva 
de inre sidotänderna blifvit helt och hållet trekantiga, och vid 
det 16:de året börja äfven de yttres tuggytor att antaga samma 
form. Vid 17:de året antaga nästan alla tändernas tuggytor 
formen af en liksidig triangel. Vid 18:de året äro tångtän- 
derna hoptryckta ifrån sidan, hvilken hoptryckning visar sig 
ännu tydligare i det 19:de året. Efter denna tid blifva äfven 
de öfriga tänderna småningom af samma hoptryckta form och 
komma slutligen i det 30:de året att tillsammans bilda en 
rät linie. 

Att de här angifna tecknen för bestämmandet af en hästs 
ålder af många mellankommande orsaker kunna blifva mer 
eller mindre otillförlitliga, är lätt att finna. Dock lemna de 
åtminstone ända till det 12:te året, eller så länge hästen är i 
sin bästa och kraftfullaste ålder, ganska goda resultater och 
kunna följaktligen blifva af ganska stor praktisk nytta. 

Hästens stora betydelse såsom ett ibland våra nyttigaste 
husdjur är så allmänt känd och erkänd, att vi anse för öfver- 
flödigt att inlåta oss i någon närmare redogörelse derför. Utom 
de tjenster han såsom dragare lemnar oss vid jordbrukets och 



380 



ENHOFVADE DÄGGDJUR. 



slöjdernas bedrifvande, är han också snart sagt oumbärlig vid 
mänga andra af våra företag, och deltager dessutom med oss 
såväl i jagtens nöjen, som i krigets faror. 

Hästens kött, som är sundt och välsmakande, ätes af 
flera folkslag, såsom af Kalmucker, Tartarer o. s. v., men hos 
oss har dess användande ännu icke kommit till allmänt bruk. 
Samma förhållande är det äfven med mjölken. Huden, som 
är stark och seg, beredes till skodon, remtyg m. m. Afven 
taglet begagnas, såsom bekant är, för åtskilliga ändamål; likaså 
benen och hofvarne. 

Liksom boskapskreaturen, besväras äfven hästen af en 
parasit-insekt, Häststyynet (Gastrus Equi), hvars larv lefver i 
hans mage. Uti 5:te delen af detta arbete skola vi närmare 
redogöra för denna insekts utveckligshistoria. 

2. Åsnan (Equus Asinus Linn.). Gråblack med en svart 
linie iänys ryggen och ett tvärstreck af samma färg nedåt bo- 
garna; öronen räcka, då de framläggas, långt utöfver hufvudets 
midt; svansen, endast i spetsen långhårig; till storleken mindre 
än hästen. 

Namn: Sv. Åsna, Boricka. 

Den tama åsnan härstammar från vildåsnan (Kulan, Ona- 
ger), som troppvis eller i stora flockar och hjordar, behor de 
vidsträckta, bergiga och sandiga öknarna i det inre af Asien. 

Den tama åsnan har en ganska vidsträckt geografisk ut- 
bredning; men förekommer dock hufvudsakligen i sydliga berg- 
länder, der hon såsom lastdragare och riddjur är ett nästan 
oumbärligt husdjur. Hon är mera ömtålig för kyla än hästen, 
och trifves derföre icke rätt väl i kalla klimater. Hos oss 
finnes hon blott här och hvar i de södra provinserna, och be- 
gagnas endast för lättare körslor. Hennes parningstid infaller 
om våren och honan går drägtig i 11 månader, hvarefter hon 
föder 1, sällan 2 föl. 

Genom hästens och åsnans parning hafva 2:ne bastarder 
uppkommit, nemligen: 

1) Mulåsnan (Mulus)," uppkommen genom åsnehannens 
parning med stoet. Den liknar till färgen mest fadren, men 



MÅNGKLÖFVADE däggdjur. 



381 



öronen, länden och svansen äro mera öfverensstämmande med 
samma kroppsdelar hos hästen. I bergiga länder nyttjas mul- 
åsnan till riddjur och att bära tunga bördor. Hon berömmes 
mycket för sitt tålamod, sin uthållighet och säkra gång i klipp- 
fulla och obanade bergstrakter. Hos oss är hon sällsynt. 

2) Muldjuret (Hinnus), uppkommen genom hingstens och 
åsnehonans parning, är liten, ful och trög. Finnes troligen 
icke hos oss. 

1. Till detta slägte höra äfven följande arter: a) Dschiggetai 
(E. Hemionus Pall.), gulbrun med svart man och en svart linia 
längs ryggen; under hvitaktig. Står i afseende på storleken midt 
emellan åsnan och hästen. Lefver i små hjordar och bebor Asiens 
sandstepper. — b) Zebran (E. Zebra Linn.), gulhvit med svarta 
tvärband; af åsnans skapnad. Lefver i små hjordar i det södra 
Afrika. Ar mycket skygg och låter svårligen tämja sig. — c) 
Quaggan (E. Q-uagga Gmel.), på halsen och skuldrorna brun med 
hvita tvärstreck, korset rödgrått, svansen och benen hvitaktiga. 
Liknar i afseende på kroppsställningen mera hästen än åsnan. Be- 
bor sydliga Afrika, der den lefver i hjordar af 50 — 100 stycken. 
Låter lättare tämja sig än zebran, men kan dock ej blifva husdjur. 

VIII. OrdningeD: Mångklöfvade Däggdjur 
eller Tjockhudar. 

Multungula 1. Pachydermata. 

De till denna ordning hörande däggdjur utmärka sig i all- 
mänhet genom klumpiga och otympliga former, tjock och läder- 
artad hud, som antingen endast delvis är beväxt med styfva 
hår, eller också har en temligen tät och borstlik hårbeklädnad. 
De hafva merändels ett stort hufvud, med små ögon, stora 
eller medelmåttigt långa öron samt ofta en långdragen eller 
snabellikt förlängd nos. Halsen kort och muskulös. Bålen 
tjock. Benen korta, men temligen normalt utvecklade; föga 
förlängda mellanhands- och mellanfotsben ; fötterna hafva 3 — 5 
tår, som antingen alla stå bredvid hvarandra och samtidigt 
under gåendet beröra marken, eller af hvilka endast de mel- 
lersta beröra marken och de öfriga äro mera upplyftade. Hvad 
tandbyggnaden angår, så har man dervid att bemärka många 



382 



MÅNGKLÖFVäDE DÄGGDJUR. 



olikheter hos de särskilda hithörande slägtena. Oftast finnas 
alla tre tandformerna samtidigt närvarande, och vanligen hafva 
hörntänderna erhållit en stark utveckling. Kindtändernas form 
liäntyda i allmänhet på att djuren äro växt- eller allätare. 

Denna ordning innefattar de största bland alla landtdägg- 
djur, såsom elefanten, noshörningen, flodhästen m. fl., men den 
hyser derjemte äfven åtskilliga mindre arter, såsom svinet, 
klipptaxen o. s. v. De flesta tillhöra de varma klimaterna. 

Till uppehållsställen utvälja dessa djur helst fuktiga skogar 
och sumptrakter. De äro merändels af ett fogligt lynne och 
deras förståndsförmögenheter äro, med få undantag, föga ut- 
vecklade. Angripna försvara de sig med stor vildhet, ilska 
och grymhet. De lefva i hjordar eller familjevis, och hafva i 
allmänhet mycken benägenhet för att vada och vältra sig i 
vatten och gyttja samt att hvila på soliga och varma ställen. 

I ekonomiskt hänseende är nästan endast elefanten och 
svinet af någon större betydenhet. 

Till denna ordning höra äfven de numera utdöda kolossala 
djuren, som äro kända under namn af Dinotheriiim, Mastodon, 
Mammuth o. s. v. 

Till vår fauna hör blot en familj, nemligen: 

20:de Familjen. Svin. 
Setigera. 

Till denna familj höra de minsta nu lefvande tjockhudar. 
De utmärka sig från de öfriga hufvudsakligen genom vissa 
egenheter i tand- och fotbildningen samt genom nosens form. 
Hufvudet är långsträckt, kägelformigt och framtill utlöpande i 
ett tvärt afstympadt, rörligt tryne, hvaruti näsborrarna öppna 
sig; ögonen små; öronen af medelmåttig storlek, i de flesta 
fall uppstående. Hörntänderna äro mycket starkt utvecklade 
och utskjuta ofta långt öfver läpparna; deras hålor äro mer- 
ändels så vida och utsvällda, att käkarna derigenom nästan få 
samma bredd framtill som öfver kindtänderna; dessa sednare 
äro af ett större antal. Halsen kort. Brösttrakten från si- 
dorna något sammantryckt. Kroppen föröfrigt temligen starkt 



MANGKLÖFVADE DÄGGDJUR. 



383 



byggd och beklädd af täta, borstlika hår, hvilka längs ryggen 
äro längre och gröfre. Benen korta och smala; endast de två 
främre tårna stödja under gåendet på marken, de två bakre 
äro upplyftade och beröra marken på sin höjd med klöfspetsarna. 
Spenarna talrika, ordnade i två rader längs buken. 

De vilda arterna lefva företrädesvis i sumpiga, vattenrika 
skogstrakter, äro allätare och föröka sig mycket starkt. I nä- 
stan hvarje verldsdel förekommer ett för densamma egendomligt 
hithörande slägte. 

Den skandinaviska faunan hyser blott ett slägte nemligen: 

Svinslägtet (Sus Linn.). 

I båda käkarna 6 framtänder, af hvilka öfverkäkens äro 
korta, underkäkens längre och framåt liggande. Hörntänderna 
eller de s. k. be- 
tarna äro utåt och 
uppåt böjda, långa, 
tresidiga och skju- 
tande utom munnen. 
Kindtänderna på 
båda sidor i hvar- 
dera käken 7, af 
hvilka den innersta 
är störst och de öf- 
riga småningom af- 
tagande i storlek framåt; i afseende på tuggytans beskaffenhet, 
så äro de 4 innersta knöliga, med parställda knölar, de 3 främre 
naggade och hoptryckta; den främsta på hvardera sidan i un- 
derkäken mindre än de öfriga och mera framstående. 

Tandformeln: £ £ i t >J; = 44 tänder. 

Svinen äro glupska, envisa, oläraktiga och osnygga djur. 
De lifnära sig hufvudsakligen af vegetabilier, såsom åtskilliga 
frukter, rötter, späda växter o. s. v.; men tillgripa derjemte 
äfven animaliska ämnen af åtskilliga slag, stundom till och med 
halfruttna kadaver. Svinen försvara sig med ilska, då de blifva 
anfallna och begagna dervid sina betar såsom fruktansvärda 




384 



MANGKLÖFVADE DÄGGDJUR. 



vapen. De äro de mest fruktsamma bland alla tjockhudade 
däggdjur. Honorna hafva 7 par spenar och föda ända till 14 
a 22 ungar. 

De vilda svinen lefva i större sällskaper eller hjordar, helst 
i fuktiga, sumpiga och vattenrika trakter, der de sättas i till- 
fälle att kunna vada och vältra sig i dy 'och örja samt finna 
skydd mot solhetta. 

Till detta slägte hör blott en enda art, och denna före- 
kommer både i Europa, Asien och norra Afrika. Den har öf- 
vergått till husdjur och finnes nu såsom sådant i mångfaldiga 
racer kringspridt öfver nästan hela jorden. 

Innan vi öfvergå till framställningen af det tama svinets 
naturalhistoria, vilja vi först med några ord omnämna det vilda. 

Vildsvinet (Sus Scrofa LlNN.). Svart eller gråsvart, med 
mörkare hen och öron; de sednare trubbigt af rundade och kor- 
tare än hos det tama svinet; betar na, der emot starkare än hos 
detta och nosen gröfre, mera långdragen. 

Vildsvinet har ursprungligen varit inhemskt i en stor del 
af Europa, Asien och norra Afrika; men ehuru det ännu i vissa 
länder förekommer till ganska stort antal, har det dock redan 
mångenstädes alldeles försvunnit, der det fordom var allmänt. 
Sålunda finnes det numera ingenstädes i England, ejheller i stora 
sträckor på det europeiska fastlandet och i Skandinavien är det 
för länge sedan försvunnet, ehuru det att dömma af de talrika 
kranier och skeletter, som blifvit uppgräfda ur Skånes torf- 
mossar, synes hafva varit ganska allmänt i dess sydliga trakter. 
Till Oland lät Fredrik 1 år 1723 införa vildsvin från Tyskland, 
hvilka derstädes funno mycken trefnad och starkt förökade sig. 
Men de gjorde mycken skada på åkrar, ängar och i planterin- 
gar, så att man vid riksdagen 1752 fann sig föranlåten att hör- 
samnia allmogens klagomål och bifalla deras utrotande på ön. 
Efter den tiden hafva de också småningom blifvit alldeles utrotade. 

Tama Svinet (Sus Scrofa, domesticus Erxl.). Kropps- 
färgen varierande: hvit, svart, röd eller fläckig; nosen icke så 
grof, som hos vildsvinet; betarna mindre långa och starka } öro- 
nen der emot längre och icke sällan hängande. 



MANGKLÖFVADE DÄGGDJUR. 



385 



Namn: Sv. Svin; hannen: Far galt, Orne, kastrerad: Galt; 
honan: So, Sugga, kastrerad: Snitta; ungen Gris; FinL Sika, Karju, 
Porcas. 

Det tama svinet har nära nog samma vidsträckta geogra- 
fiska utbredning som en stor del af de öfriga husdjuren, och 
har äfven, liksom dessa, under tidernas lopp genom klimatiska 
inflytelser, genom olika skötsel och andra väsendtliga orsaker 
undergått otaliga förändringar, hvarigenom en hel mängd racer 
eller artförändringar uppkommit. 

1. Vi vilja här anföra de vigtigaste svinracerna. Prof. Sjö- 
stedt indelar dem uti 3:ne hufvudracer, nemligen: a) De vanliga 
svinen, hvilka förekomma öfverallt i mellersta och norra Europa, 
utmärka sig genom ett stort hufvud, med långa eller små öron; 
undersätsig eller långsträckt kroppsbyggnad, med uppåt böjd rygg, 
beväxt med styfva, upprättstående borst; tjock hud och i allmänhet 
tät och grof hårbeklädnad; hvit färg. — b) Medelhaf s-svinen, som 
förekomma i södra Europa omkring Medelhafvets stränder, hafva 
ett bredt, men, i förhållande till kroppen, litet hufvud; medelstora, 
spetsiga öron; starka käftar; mycket kort. hals; rak och bred rygg; 
tunn och vid hufvudet veckad hud; sparsam hårbetäckning och an- 
tingen inga, eller endast på halsen och manken förekommande rygg- 
borst; färgen mörk, från röd till askgrå och kolsvart. — c) Söder- 
ha,f s-svinen, som finnas i det sydöstra Asiens kustländer och på de 
större omkringliggande öarna, äro mindre än de föregående; hafva 
litet hufvud; små, upprättstående" öron; kort och trubbigt tryne; 
bred och något nedsänkt rygg; mycket nedhängande, stundom nä- 
stan släpande buk; mycket korta och temligen grofva ben; varie- 
rande färg, som dock sannolikt ursprungligen varit svart eller 
svartgrå. 

De svinracer, som för närvarande finnas i det mellersta och 
norra Europa, äro antingen afkomlingar af den vanliga racen, eller 
tillkomna genom densammas blandning med någon af de öfriga. 
I England har man isynnerhet egnat mycken omsorg åt svinkrea- 
turs-racernas förbättrande, och man har derstädes uppdragit tvenne 
dylika, som genom flera utmärkande egenskaper företrädesvis gjort 
sig förtjenta af mycken uppmärksamhet. Dessa äro: 1) Be stora 
racerna, till hvilka Lincolnshire-, New-Leicester- och Yorkshire- 
racerna höra. De kunna såsom fullvuxna och väl gödda stundom 
uppnå ända till 40 å 50 lisp. lefvande vigt. Af dessa racer äro 
isynnerhet Lincoln shire-racen dels såsom ren, dels blandad, utbredd 
i Sverige. — 2) De små racerna,' till hvilka hufvudsakligen Berk- 
shire-racen och den förbättrade Essex-racen kunna hänföras. Dessa 

Zool. 1. Däggdjur. 25 



386 



MANGKLÖFVADE DÄGGDJUR. 



hafva äfven blifvit införda i Sverige. — De engelska svinracernå 
utmärka sig genom en långsträckt, rak och djuplagd kroppsbyggnad, 
litet hufvud, kort hals och korta ben, tunn hud och gles hårbe- 
klädnad. De äro lättfödda, växa fort, hafva ett lugnt temperament 
och visa mindre benägenhet att ströfva omkring eller att rota i 
jorden. 

Såsom redan' blifvit nämndt, är svinet ett allätande djur, 
som snart sagt med lika begärlighet förtär alla slags födoämnen 
ur djur- och växtriket, och som i allmänhet är föga grannlaga 
i afseende på valet af sin föda. Med sitt långa, rörliga tryne 
uppbökar det marken på åkrar och ängar för att åtkomma röt- 
ter, växtstjelkar, säd, maskar, insekter, larver o. s. v. Häri- 
genom göra svinen stundom stor skada*); men i skogarna blifva 
de dock ofta ganska nyttiga, dels derigenom att de uppäta en 
mängd skadliga sorkar, råttor, insekter och larver, dels derige- 
nom att de genom sitt bökande göra marken mera mottaglig 
för det nedfallande skogsfröet. Man brukar derföre ofta in- 
släppa svinen på sådana platser i de vårdade skogarna, der 
skadedjuren tagit öfverhand eller der man har att befara deras 
härjningar**); äfven som på gräsbundna hyggesplatser, der man 
afvaktar att marken genom s. k. sjelfsådd skall åter försättas 
i skogsbärande skick. 

Af säd, potatis, ek- och bokollon m. m. blifva svinen isyn- 
nerhet mycket feta, och i allmänhet lemnar svinafveln ganska 
gynnsamma resultater, då djuren under ollonår kunna ut- 
släppas i ek- och bokskogarna, eller då de få göra sig till- 
godo det ofta rikliga affallet vid q varnar, bryggerier, bagerier 
o. s. v., der säd i större mängd förbrukas. 

Af naturen äro svinen, såsom nämndt är, ganska osnygga 
djur, som gerna vältra sig i dypölar, på gödselstackar och an- 
dra orenliga ställen, och de sprida äfven en ganska oangenäm, 
stinkande lukt omkring sig, som många andra djur svårligen 
kunna fördraga. Men oaktadt denna naturliga böjelse för oren- 
lighet fordrar dock det tama svinet, för att väl kunna trifvas, 

*) För att hindra svinen ifrån att uppböka marken, brukar man allmänt sätla 

en jerrftrådsring genom deras öfra näsbrosk. 
**) Vid utrotandet af vissa skadliga skogsinsekter bar man nästan inga bättre 
medel att tillgripa. Se vidare härom i 5:te delen af detta arbete. 



MANGKLÖFVADE DÄGGDJUR. 



387 



mycken snygghet i sitt hus och ofta ombyte af strö i sitt läger. 
Man har ofta gjort den iakttagelsen, att svinen bäst trifvas 
och snarast blifva feta i sådana svinhus, som omsorgsfullt 
hållas rena och snygga, då de deremot i smutsiga och osunda 
hålla sig magra, vantrifvas och springa oroliga omkring under 
beständiga grymtningar. 

Svinens fortplantning infaller icke vid någon bestämd års- 
tid; men då honorna vanligen kunna föda två kullar om året. 
har man funnit det mest fördelaktigt att låta dem para sig i 
November och December samt i Maj och Juni månader. Redan 
vid 8 — 18 månaders ålder kunna de fortplanta sig, och en hanne 
är tillräcklig för 20 honor, hvilkas drägtighetstid varar 16 — 17 
veckor. 

Svinet har ofta icke uppnått sin fulla storlek och utveck- 
ling förrän i femte eller sjette året, och dess högsta ålder upp- 
gifves till omkring 20 år. Kännare kunna efter tänderna äfven 
någorlunda bedöma svinets ålder, men man anser det vara af 
mindre praktisk nytta för detta djur, än för nötboskapen och 
hästen. 

Svinets nytta i hushållningen är allmänt känd. 

1. Uti svinens kött lefva åtskilliga små intestinaldjur, som 
göra att dess förtärande af menniskor kan medföra ganska svåra 
sjukdomar, och till och med stundom hafva döden till följd. Af 
dessa djur är isynnerhet den så kallade dynten allmänt bekant. 
Den liknar till utseendet små, gryniga blåsor, hvilka, inkomna i 
menniskokroppen, utveckla sig till fullständiga, mångledade bennicke- 
maskar, som sedermera, såsom bekant är, ofta åstadkomma svåra 
lidanden. Andra intestinaldjur hos svinen äro trichinerna, hvilka 
i sednare tider blifvit så mycket omtalade. De äro ännu mindre 
än dynten, och kunna näppeligen skönjas med blotta ögat. In- 
komna i menniskokroppen genomborra de magen och tarmarna, taga 
sin tillflygt till musklerna eller kroppens köttfulla delar och föröka 
sig der ofta så starkt, att de inom kort uppfylla hela köttmassan, 
hvaraf döden icke sällan blifver en följd. De äro ytterst seglifvade 
och fortfara derföre ofta att lefva både i rökadt och saltadt svin- 
kött. Endast genom att fullständigt koka eller steka detsamma 
kan man vara någorlunda säker om att blifva befriad ifrån dem. 
Det är mer än troligt, att många sjukdomsfall, hvilkas rätta be- 
skaffenhet eller orsak icke af läkare kunnat utrönas, varit en följd 
af trichiner. — I sista delen af detta arbete, hvilken kommer att 



\ 



388 MANGKLÖFVADE DÄGGDJUR. 

I 

innefatta de lägre djuren, skola, vi närmare redogöra för intestinal- 
djurens och särskildt för tricliinernas utvecklingshistoria. 

2. Till denna familj höra äfven följande slägten: 

1) Uj ortsvin- si ägtet (Porcus Klein.). Framtänderna -Jrå kind- 
tänderna ~; hörntänderna cirkelformigt böjda och mycket långa. 
Benen höga. Hit hör hjortsvinet (P. Babyrussa Klein.); brunt och 
af en hjorts storlek. Finnes på de ostindiska öarna och liknar i 
afseende på lefnadssättet vildsvinet. 

2) Vårtsvin-slägtet (Phacochoerus Cuv.). Framtänderna 2 6 -^^; 
hörntänderna trinda och mycket långa. Nosen mycket "bred. Under 
ögonen en köttig knöl eller vårta. Hit hör Vårtsvinet eller Em- 
gallo (Ph. africanus Cuv.): med framtänder. Finnes i Afrika 
och är af vildsvinets storlek. 

3) Mysksvin-slägtet (Dieotylus Cuv.). Framtänderna \ kind- 
tänderna ^; hörntänderna föga utstående. Svansen mycket kort. 
Bakfötterna tretåiga. På länden en större körtel, som afsöndrar 
en starkt luktande materia. Hit hör Mysksvinet eller Pekari (D. 
torquatus Cuv.): svart och hvit med brun inblandning på sidorna 
och på buken. Finnes i Sydamerika. Infångad såsom ungt blifver 
det mycket tamt. 

3. Till denna ordning höra äfven följande familjer: 

Fam. 1. Uddatåiga Tjockhudar. Anisodactyla. 

Hörntänderna äro antingen korta eller saknas. Tårnas antal 
udda. Huden än beväxt med täta och glatta hår, än nästan helt 
och hållet naken. Hit höra följande slägten: 

1) Tapir-slägtet (Tapirus Linn.). Hörntänderna små. Näsan 
förlängd till en kort snabel. Svansen kort. Fyra tår på de främre, 
3 på de bakre fötterna, alla försedda med stora klöfvar. Honorna 
hafva 2 spenar. Tapirerna bebo de varmare delarna af Asien och 
Sydamerika. De uppehålla sig i stora vattenrika skogstrakter, hvar- 
est de ofta lefva ensamma och föda sig af växtämnen. De besöka 
icke sällan melon- och sockerrörsplanteringar. Den amerikanska ta- 
piren (T. americanus Linn.) är till färgen gråbrun; halsen tjock 
och försedd med en kort man. Ar det största däggdjur i Sydame- 
rikas skogar, 3 fot hög och 6 fot lång. Under brunsttiden låter 
han höra ett egendomligt, pipande läte. Honan föder i slutet af 
året en unge. Tapiren kan tämjas, och behandlas då på samma 
sätt som svinet. Den asiatiska tapiren (T. indicus Desm.) är svart- 
brun med ett bredt, hvitt bälte på ryggen. Han bebor Sumatra, 
Malakka och de sydvestliga delarna af China. Liknar i lefnads- 
sättet nästan helt och hållet den föregående. 

2) Noshörning-slägtet (Rhinoceros Linn). Hörntänder saknas; 
kindtänderna ~, försedda med tvärgående upphöjningar. Nosen för- 



MÅNGKLÖFVADE DÄGGDJUR. 



389 



sedd med ett eller tvenne kägelformiga eller något bakåt böjda horn, 
hvilka endast äro fastade i huden. Kroppshuden utomordentligt 
tjock, valkig och nästan naken. På alla fötterna 3 tår. Honorna 
hafva 2 spenar, fastade mellan de bakre benen. Noshörningarna 
äro stora och groft byggda djur, som helst vistas i vattenrika, sum- 
piga trakter, der de lefva ensamma eller i mindre sällskaper och 
lifnära sig af rötter, gräs, löf o. s. v. De tillhöra sydliga Asien 
och omkringliggande öar samt en stor del af Afrika. De särskilda 
arterna bilda tvenne grupper, nemligen: A) Noshörningar med 
blott ett enda näshorn. Hit höra: 1) Indiska noshörningen 
(Rh. indicus Cuv.), som finnes uti Indien och, China, och 2) Ja- 
vanska noshörningen (Rh. javanicus Cuv.), som förekommer på Java. 
B) Noshörningar med tvenne näshorn. Af denna grupp vilja 
vi äfven anföra 2 arter, nemligen: 3) Afrikanska noshärningen (Rh. 
africanus Wagn.), som finnes i Afrika, numera hufvudsakligen i 
Kafferländerna, och 4) Sumatrensiska noshörningen (Rh. sumatrensis 
Cuv.), som lefver på Sumatra. — - Noshörningarna äro i allmänhet 
af ett godmodigt, fredligt lynne och angripa sällan menniskor om 
de icke blifva sårade eller på något sätt retade. De låta äfven 
tämja sig utan någon särdeles svårighet. Af deras yttre sinnen äro 
lukten och hörseln starkast utbildade, synförmågan är deremot tem- 
ligen klen. Honan föder efter 17 månaders dragtighetstid en unge. 
Noshörningarna kunna icke, såsom husdjur betraktade, blifva till 
någon särdeles nytta för menniskan. De äro dertill alltför mycket 
slöa, dumma och. dyrfödda. Köttet lärer dock vara ganska välsma- 
kande och huden, äfvensom hornen, användas för flere ändamål. 

3) Daman-slägtet (Hyrax Herm.) Framtänder -Jr; hörntänder 
saknas; kindtänderna likna noshörningens. Kroppen täthårig 
och svansen helt och hållet dold i fällen. Framfötterna med 4, 
bakfötterna med 3 tår, af dessa sednare är den innersta försedd 
med en klolik klöfva. Damanerna äro små djur, af kaninens eller 
murmeldjurets sterlek, och hafva i sin kroppsbyggnad mycket som 
erinrar om gnagarna De tillhöra de bergiga trakterna af Asien 
och Afrika. Den mest bekanta är den kapska damanen eller klipp- 
taxen (H. capensis Schreb.), som är gulgrå, med svarta fläckar på 
ryggen. Finnes på Godahoppsudden i klippfulla trakter och lif- 
närer sig af vegetabilier. 

Fam. 2. Flodhästar. Obesa. 

Hörntänderna stora. På alla fötterna 4 lika långa tår, för- 
sedda med små klöfvar. Nosen icke snabelformigt förlängd. Hit 
hör blott 

1) Flodhäst-slägtet (Hippopotamus Linn.). Framtänderna -** , 
af hvilka de mellersta i underkäken äro långa' och framåt böjda. 



390 



MANGKLÖFVADE DÄGGDJUR. 



Hörntänderna äro mycket stora, men räcka dock icke utom läp- 
parna. Mellan dessa tänder och de 7 kindtänderna finnes en tand- 
lucka. Kroppen mycket stor, plumpt byggd och beklädd af en 
tjock, nästan naken hud. Nosen uppsvälld, med hängande läppar. 
Benen mycket korta. Till detta slägte hör Flod- eller Nilhästen 
(H. amphibius Linn.), som är svartbrun till färgen, med små ögon 
och öron samt kort svans. Han kan uppnå en längd af öfver 12 
fot, men är knappt hälften så hög. Honorna hafva 2 spenar på 
underlifvet. Flodhästen lefver i Afrikas floder och sjöar och lif- 
närer sig af vegetabilier, synnerligen af åtskilliga vattenväxter. Han 
simmar med utmärkt skicklighet och kan äfven ganska länge hålla 
sig under vattnet. Nattetid stiger han stundom upp på land, och 
gör då icke sällan stor skada på sädesfält och sockerplanteringar, 
som finnas i närheten. Honan lärer gå drägtig omkring 18 må- 
nader, hvarefter hon föder en unge. 

Fam. 3. Elefanter Proboscidea. 

Hörntänder saknas. Framtänderna i öfverkäken utvuxna till 
långa betar. På alla fötterna 5. ända till klöfvarna förenade tår. 
Nosen utdragen till en lång, rörlig snabel. Hit hör 

1) Elefant- slägtet (Elephas Linn.). Fram tänder finnas blott i 
öfverkäken. De äro 2 och hafva ntvuxit till långa betar. I under- 
käken finnas blott 2 ofantligt stora, platta, sammansatta kindtän- 
der. Dessa afnötas och ersättas ånyo flera gånger under djurets 
lifstid. Tillfölje af den ofantliga vidd, som de främre tand- 
hålorna ega för att kunna upptaga de kolossala betarna, äro näs- 
benen så korta, att näsöppningarna komma att sitta långt upp 
på kraniet. Snabeln är mycket rörlig, uttänjbar och besitter 
en stor muskelkraft samt en fin känsel. Med snabeln bringar ele- 
fanten sin föda till munnen; äfvensom sin dryck, i det att han der- 
med fyller densamma och sedermera sprutar vätskan in i munnen, i 
Elefanternas ögon äro mycket små, men öronen deremot ansenligt 
stora. Likväl är deras syn liksom hörseln ganska fin. Svansen 
ändas med é en tofs af långa, sträfva borsthår. Huden nästan hår- 
lös. 'Honorna hafva 2 spenar mellan frambenen, och då ungarna 
dia, hvilket sker med munnen, ej med snabeln, lägga de denna 
sednare tillbaka längsefter underlifvet af modern. Magen är enkel, 
med en utomordentligt stor blindtarm. Elefanterna äro jättestora 
djur af en mycket groflemmad och plump kroppsbyggnad. De uppe- 
hålla sig helst i fuktiga, skuggrika trakter, hvarest de lefva till- 
sammans i stora hjordar under ledning af en gammal hanne eller 

*) Vi hafva här upptagit dessa djur såsom tillhörande en familj lydande under 
de mångklöfv;ide däggdjurens ordning, oaktadt de i allmänhet (se sid. 76) 
föras till en egen ordning, benämnd Snabeldjur (Proboscidea). 



H VALDJUR. 



391 



hona. De lifnära sig uteslutande af vegetabilier. Till skaplynnet 
äro de fromma, kloka och läraktiga. De ega en ofantlig styrka, 
men äro det oaktadt äfven i vilda tillståndet sällan farliga 
att råka ut för, emedan de vanligen blott använda sina krafter till 
eget försvar. De användas mycket både som lastdjur och riddjur; 
men, så vidt vi veta, har man ännu icke lyckats att i fångenskapen 
få dem att fortplanta sig. De sägas kunna uppnå en ålder af ända 
till 200 år. Tvenne nu lefvande arter äro bekanta, nemligen: a) 
Asiatiska eller Indiska Elefanten (E. indicus Linn.); med konkav 
panna, medelmåttigt långa öron och fyra klöfvar på bakfötterna. 
Honorna hafva korta betar, då hannens deremot äro af en ansenlig 
längd. Denna elefant har sedan de äldsta tider tillbaka varit tämd 
och begagnats såväl såsom lastdragare som till krigsbruk. Han är 
mycket läraktig och klok samt visar sig i allmänhet vara i besitt- 
ning af många intellektuella förmögenheter, h varigenom han intager 
en framstående plats bland de öfriga tama djuren. Honan går 
drägtig i 20 månader och 18 dagar, hvarefter hon föder en unge. 
Denna elefant förekommer i alla de varma delarna af Indien och 
på de stora omkringliggande öarna. — b) Afrikanska Elefanten (E. 
africanus Bltjmb.), med konvex panna, långa öron, fyra klöfvar på 
de främre samt 4 eller blott 3 på de bakre fötterna. Förekommer 
i de varma delarna af Afrika och är af samma storlek som den 
asiatiska. Han låter äfven tämja sig, men hålles dock icke såsom 
husdjur. Han jagas mycket för sina betar och sitt kött. 

Till denna familj kunna äfven flera numera utdöda djur 
hänföras, bland hvilka vi blott här vilja nämna Mammuthdjuret, 
som lefvat i Europa och Siberien och hvars betar uppnådde en 
längd af 15 fot, och Jätte-mastodonten, som lefvat i Nordamerika 
och var gröfre än elefanten. 

IX. Ordningen: Hvaldjur*). 

Cetacea. 

De däggdjur, som bilda denna ordning, äro lätt igenkänliga 
från alla de öfriga. De hafva nemligen i sin yttre skapnad 
nästan intet som påminner om fyrfotadjuren, utan deremot i 
detta hänseende en öfverraskande likhet med fiskarne, från 
hvilka de dock vid första påseendet lätt kunna skiljas derige- 
nom, att stjertfenan, som hos dessa sednare är vertikalt ställd, 



") Vid beskrifningen och uppställningen af dessa djur har författaren nästan 
helt och hållet följt Prof. Lilljeborgs med mycken omsorg och skarpsin- 
nighet. utarbetade »Ofversigt af Skandinaviens hvaldjur». TJpsala 1862. 



392 



HVALDJUR. 



deremot hos hithörande däggdjur alltid är horisontal. Hufvudet 
vanligen mycket stort, med bredt gap. Tänderna spetsiga och 
vanligen kägelformiga, saknas stundom helt och hållet hos de 
fullt utvuxna djuren, och ersättas då, på hvardera sidan i öf- 
verkäken, hos vissa ibland dem af hornartade skifvor eller sa 
. > kallade barder, hvilka fungera såsom en sil, då djuren intaga 
föda. Näsborrarna ligga långt upp på hufvudets öfre sida, och 
utgöras af de så kallade s-prutltålen, genom hvilka andningen sker 
och genom hvilka det vatten, som med födan inkommeri mun- 
nen, utsprutas i form af ångar?" Ögonen äro mycket små i för- 
hållande till kroppens storlek och hafva sitt läge, ett på hvar- 
dera sidan, nära mungipan. Utöron saknas. De främre extre- 
miteterna äro fenlika, d. v. s. alla (leras särskilda ben äro 
omslutna af en gemensam yttre hud. De bakre extremite- 
terna saknas helt och hållet till det yttre. Ryggfena finnes 
stundom, men utgöres då endast af en lös hud, utan att vara 
understödd af något särskildt ben, Kroppshuden är naken, och 
under densamma befinner sig ett tjockt lager af späck. Köns- 
delarna äro belägna något framom analöppningen och honornas 
^ spenar ligga dolda i hvar sitt veck på deras sidor. De föda 
; ,/ ], eller högst två ungar. 

Hvaldjuren lefva uteslutande i vatten, men andas dock med 
^ 4(n lungor liksom de öfriga däggdjuren, och m^ste af denna anled- 
-</ •' ning emellanåt upp till vattenytan för att hemta frisk luft och 
utstöta den redan förbrukade. De lefva vanligen i det öppna 
hafvet, sällan nära kusterna, och endast några få arter i de 
varmare länderna gå upp i floderna. Om vi undantaga siren- 
, djuren, som egentligen böra hänföras till en egen ordning (se 
„ ^/ ?u* sid. 77), så ii f nära de sig alla af animaliska födoämnen, såsom 
fisk, blötdjur, krustacéer o. s. v. Under olika årstider flytta de 
ensamma, parvis eller i stora flockar från en trakt i hafvet till 
,v en annan. De röra sig med utmärkt snabbhet och ledighet i 
vattnet, och skjuta fram med brusande fart genom hafsvågorna. 
Den kraft, som dervid gör sig gällande, är koncentrerad i den 
böjliga, starka och muskelfulla stjerten med sin breda, tvåflikiga 
fena. Bröstfenorna deremot tjena blott till att hålla kroppen i 



jemnvigt och att reglera farten. 



HVALDJUR. 393 

Till denna ordning höra de största nu lefvande däggdjur. 
De kunna stundom uppnå en längd af omkring 100 fot. 

Hvalarna jagas för sitt späck, sitt kött och sina barder, 
hvilka sistnämnda äro bekanta i handeln under namn af fiskben. 

21:sta Familjen. Delfiner eller Tandhvalar. 

Delphinodea. 

Hithörande hvaldjur utmärka sig derigenom att de sakna 
barder, men i deras ställe äro försedda med tänder, åtminstone i 
endera af käkarna. De igenkännas dessutom derpå, att näsbor- 
rarna eller spruthålen öppna sig i en gemensam yttre öppning 
eller tvärspringa öfverst på hufvudet. Kroppen långsträckt, spol- 
formig, med glatt och naken hud. Endast ungarna hafva några 
borst på nosen. Denna sednare är antingen mer eller mindre 
spetsig, eller tjock och afrundad. Ryggfenan, som i de flesta 
fall linnes, har sitt läge vid midten af ryggen, eller också något 
framom densamma. 

Tandhvalar förekomma i alla större haf. De lefva vanli- 
gen it större sällskaper eller flockar och lifnära sig af fisk, 
mollusker o. s. v. 

De till Skandinaviens fauna hörande tandhvalarna kunna 
hänföras till följande slägten, nemligen: 

A. Of v er käken försedd med tänder. 
a. Af ven underkäken försedd med tänder. 

1. Delfiner (Delphinus Linn.). Nosen utdragen och spet- 
sig. Ryggen försedd med fena. 

2. Hvalhundar (Grampus Hunter). Nosen trubbig och 
afrundad. Ryggen försedd med fena. Tänderna trinda, koniska. 

3. Tumlare (Phocaona Cuv.). Nosen tjock och afrundad. 
Ryggen försedd med fena. Tänderna sammantryckta. 

4. Hvitfiskar (Delphinapterus Lacep.). Nosen tjock och 
afrundad. Ryggen utan fena. Tändarna koniska. 

b. Underkäken saknar tänder. 

5. Karhvalar (Monodon Linn.). 



394 HVALDJUR. 

B. Ofverkäken utan tydliga tänder. 
6. Näbbhvalar (Hyperoodon Lacep.). 

Delfin-slägtet (Delphinus Linn.). 

Delfinerna utmärka sig från de öfriga till denna familj hö- 
rande och med fullständig tandbyggnad försedda hvaldjuren huf- 
vudsakligen derigenom, att främre delen af hufvudet, eller no- 
sen, är mer eller mindre förlängd och spetsig och "har ofvan 
merändels en tydlig af sats. Näsborrarna äro belägna långt 
bakom nosspetsen och öppna sig uti en gemensam, tvärställd 
springa. Ryggfena finnes alltid. Kroppen spolformig, åt båda 
ändar starkt afsmalnande. 

Delfinerna äro mycket lifliga djur, som i snabbhet vanligen 
öfverträffa de trubbnosiga hvalarterna. Man känner 30 — 40 
arter, af hvilka dock endast 4 tillhöra Skandinaviens fauna. 

1. Springaren (Delphinus Delphis Linn.). Ofvan svart, 
kroppssidorna, underkäken och buken hvita; trakten omkring 
ögonen, ett band från bröstfenorna till hakan och ett annat dy- 
likt på hvardera sidan under bakre delen af ryggfenan svarta; 
å kraniet är på undre sidan af ofverkäken innanför hvardera 
tandraden en fördjupning, som sträcker sig ungefär till j af 
tandradens längd. — Längd 6 — 8 fot. 

Förekommer allmänt i hafvet vid England och Frankrike; 
men är deremot ganska sällsynt vid Skandinaviens kuster. 

2. Hvitnosen (Delphinus albirostris J. Gray). Kroppen 
svart, med anstrykning af purpur; nosen, öfverläppen, under- 
käken och undre kroppssidan till något bortom ryggfenan gul- 
livita; å kraniet är det trekantiga, framåt tillspetsade fältet på 
mellankäkbenen framom näsborrarna mycket upphöjdt och baktill 
konvext. — - Längd omkring 9 fot. — Delph. Ibsenii NiLSS. Sk. 
Fauna. 

Förekommer i Nordsjön, och har blifvit anträffad vid ku- 
sterna af Jutland och England. På våra skandinaviska muséer 
finnas, enligt Lilljeborg, för närvarande endast fragmenter 
efter tvenne inom Skandinavien erhållna exemplar, ett från Sve- 
rige och ett från Norige. 



HVALDJUR. 



395 



3. Hvitskärving (Delphinus acutus J. Gray). Nosen, de 
öfre kroppsdelarna och fenorna blåsvarta; underkäken och den 
undre kroppssidan hvita, hvilken färg sträcker sig uppåt hufvu- 
dets sidor till öfre kanten af ögonen och framskjuter i en spets 
öfver mimvinkeln; de bakre kroppssidorna med en aflång hvit 
fläck; å kraniet är det trekantiga fältet framom näsborrarna en- 
dast baktill något upphöjdt och med plan yta, framtill konkavt; 
tänderna på hvardera sidan i båda käkarna 30 — 40. — Längd 
8 — 8\ fot. — Delph. leucopleurus NlLSS. Skand. Fauna. 

Förekommer i Nordsjön och Kattegatt. I Christianiafjorden 
och i hafvet utanför Bergen har han ofta blifvit anträffad. 

4. Öresvinet (Delphinus Tursio Fabr.). Svart; buksidan 
från underkäksspetsen till analöppningen rent hvit; på kropps- 
sidorna 2 hvitaktiga flammor; trakten från ögat till bröstfenan 
hvitaktig; å kraniet är det trekantiga fältet framom näsborrarna 
liksom hos föregående art; tänderna på hvardera sidan i båda 
käkarna veoclande emellan 20 och 25, merändels 22 — 24. — 
Längd 10—12 fot. 

Förekommer vid våra vestra kuster, och har äfven en och 
annan gång blifvit anträffad vid Danmarks, Englands, Hollands 
och Frankrikes, der han stundom går in i flodmynningarna. 

Hvalhund-slägtet (Grampus Hunter). 

Från delfinerna kunna hithörande arter lätt skiljas derpå, 
att kroppen är mera undersätsig och, isynnerhet framtill, mera 
tjock, samt derpå att nosen är trubbig, rundad och saknar tyd- 
lig afsats ofvantill. Från de följande afvika de i afseende på 
tandbyggnaden derigenom, att tänderna äro koniska, ej tillplat- 
tade. De hafva föröfrigt ett mindre antal tänder än delfinerna, 
vanligen icke flera än 12 — 14 på hvardera sidan i båda käkarna. 

Man känner icke många arter till detta slägte, men de äro 
utbredda i alla haf. Af dessa tillhöra 3 Skandinaviens fauna. 

1. Störhvalen (Grampus Gladiator Lacep.). Of van svart, 
under hvit; en rundad hvit fläck of vanpå nacken och en annan 
af samma färg, men af half månlik form under hvardera ögat; 



396 



HVALDJUR. 



rygg fenan mycket hög; ref benen 12 par. — Längd 20 — 24 fot. 

— Delph. orca NlLSS. 

Ehuru störh valen mindre efta fångas, än följande art, synes 
han dock icke vara så särdeles sällsynt vid våra vestra kuster. 
Dessutom går han stundom äfven in i Östersjön. Han är stark 
och rofgirig, träffas ofta ensam och visar sig i allmänhet vara 
mindre sällskaplig än många andra hvaldjur. 

2. Hvalhunden (Grampus Orca Schlegel). Ofvan svart, 
med ett violett band bakom ryggfenan samt på hvardera sidan 
ofvan och bakom ögonen en stor, aflång, hvit fläck; undre kropps- 
sidan hvit; ryggfenan mindre hög; ref benen 11 par. — Längd 
16—18 fot. 

Hvalhunden eller späckhuggaren, som han äfven kallas, lä- 
rer icke vara sällsynt vid de vestra kusterna af Norige, samt 
har föröfrigt en ganska vidsträckt utbredning i de nordiska 
hafven. Han är mycket glupsk och rofgirig samt anställer i 
flock jagt efter fiskstim och skälar. Det säges till och med att 
han stundom angriper sjelfva grönlandshvalen, hugger sig fast i 
hans sidor och på sådant sätt någongång bringar honom om lifvet. 

3. Grindhvalen (Grampus Melas Trail.). Svart, pä undre 
sidan längs midten från hakan till analöppningen hvit; rygg- 
fenan högre än lång; refbenen 11 par. — Längd 14 — 20 fot. 

— Delpbin. globiceps NlLSS. 

Grindhvalen förekommer i norra delen af Atlantiska ocea- 
nen och i Nordsjön, hvarest han alltid anträffas i större eller 
mindre flockar. 

Tumlare-slägtet (Phocaena Cuv.). 

Hos dessa tandhvalar är nosen kort, afrundad och trubbig 
samt har icke någon tydlig afsats ofvan, såsom de egentliga 
delfinerna. Nässpringan är belägen långt bakom nosspetsen, 
nästan midtöfver ögonen. Ryggen försedd med en fena, som är 
belägen ungefär vid midten af kroppen. Kroppen undersätsig, 
framtill tjockare. Tänderna i båda käkarna talrika, små, trub- 
biga och i spetsen hoptryckta. 

Af detta slägte eger vår fauna blott en enda art, nemligen: 



HVALDJUR. 



397 



Tumlaren (Phocaena communis Lesson). O/van svart, 
under hvit, utan .någon markerad färggräns: på hvardera sidan 
i båda käkarna 20 — 29 tänder; på, mellankäkbenen framom näs- 
borrarna en temligen hög knöl. — Längd 4 — 6 fot. — Delphi- 
nus phocama NlLSS. 

Tumlaren är den allmännaste af alla våra tandhvalar. Han 
finnes i alla de haf, som omgifva våra kuster, ända upp till 
Finmarken. Han lefver af fisk och mollusker och träffas ofta 
flockvis vid kusterna och i flodmynningarna, dit han förföljer 
fiskstimmen. Han säges kunna lemna ända från 3 — 9 kannor traiu 

Ilvitfisk-slägtet (Delphinapterus Lacep.). 

Hos dessa tandhvalar är hufvudet framtill mycket kullrigt, 
nosen kort och rundad. Nässpringan tvärställd och belägen på 
öfre sidan af hufvudet, långt bakom nosspetsen. Kroppen un- 
dersätsig, tjock och framåt trubbig samt utan ryggfena. Tän- 
derna på hvardera sidan i båda käkarna af ett färre antal, 
trubbiga och sinsemellan frånstående. 

Man känner endast 2:ne arter till detta slägte, af hvilka 
den ena tillhör de nordiska polarhafven, den andra hafvet vid 
Australien. 

Hvitfisken (Delphinapterus Leucas Pallas). Kroppen glän- 
sande mjölkhvit; bröst- och stjertfenorna i kanten blåsvarta. — 
Längd 12 — 18 fot och derutöfver. — Delphinus leucas NlLSS. 

Hvitfisken, som pä ryska kallas Belaga, är icke sällsynt i 
det norra Ishafvets nordligare trakter, såsom vid Grönland, 
Spetsbergen, Novaja Semblia o. s. v. Enligt Ström lärer han 
någon gång visa sig utanför Norrigés vestkust, men kan dock 
knappast räknas såsom tillhörande Skandinaviens fauna. 

Narhval-slägtet (Monodon Linn.) 

Dessa hvaldjur kunna lätt igenkännas derpå, att de endast 
hafva 1 å 2, mer eller mindre utbildade tänder, som äro fastade 
i främre kanten af öfverkäken *). Några andra tänder finnas 



*) Hos honorna inträffar det ofta, att tänderna stanna i sin utvecklig, så att 
de icke blifva synliga utom tandhålorna. De visa sig derföre till det yttre 



398 



HVALDJUR. 



icke. Nässpringan tvärställd och belägen på öfre sidan af huf- 
vudet långt bakom nosspetsen. Kroppen undersätsig, framtill 
tjock, saknar ryggfena. Munnen liten. Bröstfenorna små och 
korta. 

Af detta slägte känner man blott en art och denna tillhör 
nästan uteslutande de norra polarhafven. 

Karhvalen (Monodon Monoceros Linn.). Hvitaktig med 
gråa och svartbruna fläckar; ungarna antingen svartgråa, eller 
of van svarta, under och på, sidorna fläckiga af grått och hvitt. 
— Längd 12—20 fot; tanden 6—10 fot. 

Narhvalen tillhör, såsom nämndt är, de norra polarhafven. 
och förirrar sig endast mycket sällan längre söder ut. Vid Nor- 
riges nordvestra kust lärer han blott en enda gång blifvit fån- 
gad, och kan lika litet som hvitfisken sägas tillhöra Skandina- 
viens fauna. 

Näbbhval-slägtet (Hyperoodon Lacep.). 

Näbbhvalarna utmärka sig hufvudsakligen derigenom, att 
käkarna framtill äro starkt afsmalnande och liksom snabelfor- 
migt förlängda, samt hafva på hvardera sidan en rad af 12 — 13 
mycket små och rudimentära tänder, som ligga lösa och dolda 
i tandköttet. Kroppen långsträckt, med största tjockleken 
framom midten. Ryggfenan liten, belägen något framom krop- 
pens midt. Bröstfenorna mycket små. Ögonen sitta långt 
bakom munvinklarne. 

Af detta slägte är blott en, eller möjligen två arter kända. 
Dessa tillhöra de norra delarna af Atlantiska hafvet, Nordsjön 
och Ishafvet. Till Skandinaviens fauna hör blott den ena, 
nemligen : 

Näbbhvalen (Hyperoodon rostratus Pontopp.). Kroppen 
of van svart med blygrå anstrykning; undre kroppdelarna ljusare; 
färgen torde dock variera. — Längd 18 — 26, eller stundom ända 
till 30 å 40 fot. — Hyperoodon borealis NlLSS. 

helt och hållet vara i saknad af tänder. Hos hannarna brukar blott den 
ena tanden komma till utveckling, och denna utväxer då till en utomordentlig 
'ängd, under det att den andra antingen tidigt bortfaller, eller stannar i sin 
utveckling, liksom hos honorna. 



HVALDJUR. 



399 



Namn: Grönl. Anarnah; lsl. Andhval; Färöarna: Dögling. 

Näbbhvalen tillhör egentligen norra polarhafvet och de norra 
delarna af Atlantiska hafvet. Vid Skandinaviens vestra kuster 
visar han sig mycket sällan. 

22:dra Familjen. Bardhvalar. 

Balsenodea. 

Bardhvalarna äro antingen helt och hållet utan tänder, eller 
hafva åtminstone inga, som till det yttre äro synliga. Men i 
stället för tänder hafva de deremot, på hvardera sidan i öfver- 
käken, tvärställda och uti inre och undre kanten trådlikt delade, 
hornartade skifvor, eller så kallade barder, hvilka fungera så- 
som en sil, då djuren intaga föda. Näsborrarna eller spruthålen 
ligga icke, såsom hos tandhvalarna, i en gemensam tvärspringa, 
utan öppna sig uti skilda, långsgående springor eller öppningar 
på öfre sidan af hufvudet, långt bakom nosspetsen. 

Till denna familj höra de största nu lefvande däggdjur. 
De kunna stundom uppnå en längd af 40 — 80 fot eller derut- 
öfver, och hafva sina tillhåll i de stora verldshafven, synnerli- 
gen i de norra polartrakterna. 

De till Skandinaviens fauna hörande bardhvalarna kunna 
hänföras till följande slägten : 

1. Fenhvalar (Balaenoptera Lacep.). Kroppen på undre 
sidan framtill med längsgående talrika veck och hudfållar; på 
öfre sidan försedd med ryggfena. 

2. Rätthvalar (Balasna Linn.). Kroppen på undre sidan 
slät, utan några veck eller hudfållar; på öfra sidan utan spår 
till rygg fen a. 

Fenhval-slägtet (Balaenoptera Lacep.). 

Dessa hvalar hafva en stor och långsträckt kropp, försedd 
med en hög, eller stundom mycket låg, långt tillbaka sittande 
ryggfena. Undre kroppssidan med talrika veck, hudfållar eller 
rullsar. Hufvudet mycket stort; käkarna sakna qvarblifvande 
tänder; öfverkäken försedd med små och korta, hornartade, 
elastiska och mer eller mindre vridna barder. 



400 



H VALDJUR. 



Fenhvalarna äro lifliga och snabba djur. Då de harpuneras 
lära de icke, liksom grönlandshvalen, rusa ned till botten, utan 
simma deremot rakt framåt med mycken snabbhet, så att de 
tillfölje deraf helt hastigt draga ut hela harpunlinan. Denna 
måste följaktligen till förekommande af båtens kantring genast 
kapas, och det är derföre i allmänhet icke rådligt att harpunera 
dessa djur. De lifnära sig af fisk och lägre hafsdjur. 

Man känner flera arter af detta slägte. Inom Skandinavien 
hafva 5 å 6 blifvit anträffade, men af dessa synes en numera 
vara alldeles utdöd. De kunna indelas i tvenne grupper. 

l:sta Grupp en : 'Ryggfenan mycket hög, sällan helt liten, 
sittande långt tillbaka. Bröstfenorna vanligen korta, 
med jemna, ej vågformiga, framkanter. Kroppen 
t r , å** * långsträckt. 

1. Rörhvalen (Bala?noptera Musculus Compan.). Ofvan 
svart eller grå, under hvit ; barderna antingen ljusblå med hvita 
streck, eller svartgrå med grålivita flammor; vertebrerna 61 — 62, 
af hvilka 15 tillhöra ryggen. — Längd omkring 7 O fot. 

Angående denna hvals utbredning vilja vi, efter Prof. Lilljje- 
BORG, anföra följande: »Rörhvalen förekommer i norra delen af 
Atlantiska oceanen, i Nordsjön och Ishafvet samt ingår äf- 
ven i Medelhafvet. Möjligen förekommer den äfven längre i 
söder, samt i den norra delen af Stilla hafvet. Utanför ku- 
sterna af Norrige tyckes den icke vara så sällsynt, ehuru den 
sällan erhålles. Man känner att den åtminstone tre gånger der- 
städes strandat: vid Kragerö 1837, vid Oster-Risör 1857, och 
vid Bergen 1858. Några säkra bevis på dess förekomst vid 
någon svensk kust känner jag icke.» 

2. Jättehvalen (Balaenoptera Gigas Eschricht.). Svart, 
något ljusare under bakre delen af kroppen; undre sidan af 
•wfggfenorna hvit; barderna svartbruna; ryggfenan mycket literi, 
sittande på en tjock knöl; vertebr ernås antal omkring 55; ref- 
benen 14 par. — Längd 70—80 fot, eller ännu större. 

Jättehvalen synes allestädes vara ganska sällsynt. Vid 
Skandinaviens kuster har han, så vidt man vet, ännu icke 
blifvit funnen. Han tillhör de arktiska hafven. 



HVALDJUR. 



401 



3. Sillhvalen (JBalaenoptera laticeps Gray). O/van svart, 
under hvit; bröstfenorna på öfre sidan svarta; barderna svarta; 
vertebr ernås antal 55; ref benen 13 par; ryggfenan af vanlig 
storlek. — Längd 32—34 fot. 

Sillhvalen tillhör äfven egentligen polarhafven, men före- 
kommer dessutom i Nordsjön och Atlantiska hafvet. Vid Nor- 
riges vestkust lärer den icke vara sällsynt; men hitintills hafva 
endast några få exemplar blifvit tillvaratagna och beskrifna. 

4. Vikhvalen (Balaénoptaera rostrata Fabr.). Ofvan blå- 
svart, under hvit; bröstfenorna hvita, vid basen, spetsen och bakre 
kanten svarta; stjertfenan under hvit; barderna gulhvita; 'rygg- 
fenan af vanlig storlek; vertebrernas antal 48. — Längd 32 — 33 
fot, sällan större. /^/?av f«M, ^ , 

Rörande vikhvalens utbredning och lefnadssätt vilja vi, efter 
Prof. LlLLJEBORG, anföra följande: »Vikhvalen, som är de.n 
minsta af alla våra bardhvalar, är också den, som oftast er- 
håiles vid Norriges kuster, isynnerhet de vestra. Ehuru den 
någon gäng ingår i Kattegatt, och har, enligt ESCHRICHT, en 
gång erhållits i Christiania-Fjorden vid Dröbak, och en gång 
vid östra kusten af Jutland i grannskapet af Horsens, är det 
ännu icke kändt, att den någon gång strandat eller blifvit fån- 
gad vid kusterna af Sverige. Häraf vill det synas, som det 
hörde till undantagen att den ingår i Kattegatt. Den har sitt 
hem i de norra delarna af Atlantiska Oceanen, och äfven i Is- 
hafvet. Det är. blott under sommaren, som den träffas' i de nord- 
ligarne trakterne. Den, såsom de andre, vandrar mot vintern åt 
söder. Den erhålles icke sällan vid de vestra och nordliga ku- 
sterna af Norrige, vid Island och Grönland, och har äfven blifvit 
observerad vid Spitsbergen. Vid Tromsö i Norrige har jag 
sett barder af ett individ af denna hval, som strandat der, upp- 
drifvet på grund af de förföljande, glupska Hvalhundarna (»Wagn- 
hundar»). Ehuru den är en nordlig hvalart, synes den dock 
icke vara så nordlig, som våra andra Balaenopterer, och före- 
kommer oftast under sommaren vid de vestra kusterna af Nor- 
rige, och kallas derföre derstädes stundom Sommarhval, i mot- 
sättning mot Sillhvalarne, som komma under vintern och våren. 

Zool. 1. Däggdjur. 26 



402 



HVALDJUR. 



I trakten af Bergen, der den är allmänt känd under namn af 
Waagelival, fångas den uti vissa mindre vikar med smalt in- 
lopp, hvilket tillstänges med ett slags groft nät af basttåg, eller 
också stundom med stängsel af träd. Sedan den blifvit instängd, 
bevakas inloppet noga, och den dödas derefter med harpuner, 
eller stundom med pilar, som afskjutas med bågar. Den dör 
slutligen af sina sår, men lefver stundom 8 — 14 dagar efter det 
den blifvit instängd. Man har uppgifvit flera ställen, der den 
på detta sätt fångas, såsom Florvåg, Stegesund, Telleväg, Skogs- 
våg, Qvalvåg m. fl. Förr skall den oftare hafva erhållits å 
dessa ställen än nu, men der fås dock merändels någon hvarje 
år. Stundom synas 2:ne, sällan 3:ne individer tillsammans; of- 
tast lär den förekomma ensam. Den erhålles äfven en och an- 
nan gång vid kusterna af England och Frankrike,' men den lär 
icke hafva anträffats i medelhafvet. Afven har den erhållits 
vid östra kusterna af Nordamerika. Hannen fås mycket mera 
sällan än honan. Af 11 af Eschricht uppräknade exemplar, 
som erhållits, har endast en varit hanne. Den lefver företrä- 
desvis af smärre fiskar.» 

2:dra Gruppen: Ryggfenan mycket låg och fastad framom 
analöppningen; bröstfenorna långa, i främre och bakre 
kanterna något vågiga; kroppen tjock. 

n %J5,4;5. Puckelhvalen (Balaenoptera Boops Fabr.). Ofvan svart, 
på undre sidan hvit med svarta fläckar; bröstfenorna hvita; 
stjertfenan ofvan svart, under hvit med svarta kanter; barderna 
svarta med bruna borst. — Längd 55 — 60 fot. 

Rörande denna hval har Prof. Lilljeborg, i sin omnämnda 
afhandling pag. 94, ibland annat meddelat följande: »Denna hval 
har högst sällan, såvidt kändt är, erhållits vid Skandinaviens 
kuster, och i allmänhet mycket sällan vid Europas. Oftare fås 
den vid kusterna af Grönland. Enligt en af ESCHRICHT anförd 
skrifvelse af framl. Stiftsamtmannen Christie strandade i början 
af April 1846 vid en ö öster om Fäön och Karmön i Stavanger 
Amt i Norrige en drägtig hona af omkring 47 fots längd. Den 
hade börjat framföda fostret, som var 14^ fot långt, och hade 
troligen tillfölje af de dermed förenade svårigheterna, aflidit och 



HVALDJUR. 



403 



sedermera drifvit i Jand, enligt de af Christie meddelade före- 
gående iakttagelserna. Den hade varit beledsagad af 2:ne an- 
dra hvalar, förmodligen en äldre unge och hannen. Utom detta 
exemplar känner jag blott ett till, som strandat vid en skandi- 
navisk kust, nemligen det, af hvilket de i sanden vid utloppet 
af Heljarps å i Skåne funna benen äro, såvida de, såsom tro- 
ligt är, tillhöra denna art, och icke den Capska, ifall denna är 
skild art. Eschricht uppräknar, utom det första, 2:ne andra 
exemplar som erhållits vid Europas kuster, nemligen det af 
Kudolphi beskrifna, som strandade i Nov. 1824 vid Vogelsand 
vid mynningen af Elben, och ett som strandade vid Berwick i 
England 1829. Ar 1851 anträffades ett dödt exemplar af denna 
hval flytande i hafvet utaför Reval. Enligt Eschricht är puc- 
kelhvalen, som på grönländska kallas Kepokak, i Davissundet 
den allmännaste af alla bardhvalarne. Han inställer sig här och 
utanför Grönlands kuster i slutet af April, och vandrar vanli- 
gen bort i November. Under vintern vandrar han åt söder. 
Han skall blåsa ut luften med mindre styrka än grönlandshvalen 
och de föregående rullshvalarna. Om han simmar utan att söka 
föda, dyker han ofta under, men kommer snart upp igen. Dy- 
ker han ned, för att söka sin föda, är han deremot längre un- 
der vattnet. I lugnt väder ligger han emellanåt alldeles stilla 
i vattenytan för att hvila sig. Stundom ligger han på ena sidan 
och slår sig med bröstfenorna, liksom om han ville slå bort 
något, som besvärade honom. Vid andra tillfällen springer han 
någon gång upp ur vattnet med hela kroppen och vänder sig 
om i luften, så att han faller ned på ryggen, och klappar sig 
dervid med bröstfenorna. Stundom visar han sig helt orädd och 
simmar rundtomkring och nära intill båtarna, liksom om de 
vore hans kamrater. Ungen följer modren tills hon får en 
annan unge, hvilket icke lär inträffa hvarje år, emedan man 
ofta ser temligen stora ungar i sällskap med mödrarna. Dessa 
beskydda sina ungar med den största omsorg, och äro dervid 
dristigare och farligare än eljest. För att förmå ungen att dyka 
under, då en båt nalkas, slår modren starkt med stjerten i vatt- 
net, och slår dervid lätt båten omkull, ifall han kommit så 
nära. Ofta lyckas det modren att taga ungen med sig ned, 



404 



HVALDJUR. 



äfven om han är starkt sårad, och hon fattar då om honom 
med sina bröstfenor. En gång blef vid Grönland eji unge fån- 
gad, hvilken ännu åtföljde modren, ehuru han var betydligt 
större än vikhvalen någonsin blir. Följande dagarne såg man 
modren simma omkring i samma fjärd med den största oro, ofta 
ingående i den smalare bugt, hvarest man hade aftagit späcket 
af ungen. Hennes häftiga språng, och ett eget sätt, hvarpå hon 
utblåste luften, så att der hördes ett bölande ljud, tillkänna- 
gåfvo nogsamt hennes smärta. — Den jagas af grönländarna på 
det sätt, att de smyga sig intill den under det att den ligger 
stilla, och sticka den med lansar, samt söka dervid att träffa 
hjertat. Om detta lyckas, händer det att han ögonblickligen 
dör. Eljest dyker han straxt under, men kommer snart upp 
igen, hvarvid man förföljer honom samt söker gifva honom nya 
lansstygn, tills han dör. Dessa anfall göras uti fjärdarna. Då 
han söker att undkomma, bemödar man sig om att hindra ho- 
nom från att åter gå ut till hafs. När han blifvit dödad, bogse- 
ras han af flera båtar till land. Det händer stundom att han, 
då han dör, straxt sjunker till botten. I sådant fall kan krop- 
pen efter några dagar åter flyta upp, såvida han ej blifver upp- 
äten af de stora och glupska hajarna.» — Puckelhvalen är be- 
svärad af många parasiter, som fästa sig i fårorna och mellan 
rullsarna under strupen, vid nafveln och på stjerten. 

1. På Gräsön i Roslagen uppgräfdes för några år sedan ske- 
lettet af en stor, till detta slägte hörande hval, som numera synes 
vara alldeles utdöd. Prof. Lilljeborg har i den anförda afhand- 
lingen, sid. 77 — 87, lemnat en noggrann och omständlig beskrif- 
ning på detta märkvärdiga fynd. 

Rätthval- eller Hvalfisk-slägtet (Bålarna Linn.) 

Dessa hvalar "skilja sig ifrån de föregående hufvudsakligen 
derpå, att den undre kroppssidan är slät, utan några långsgående 
fåror, och att å ryggen icke finnes något spår till fena. De 
hafva föröfrigt, liksom rullshvalarna, en grof och tjock kropps- 
form, stort och trubbigt hufvud, med starkt böjd och i båge uppåt- 
stigande munspringa. Barderna i öfverkäken långa, hornartade 
och elastiska. Tänderna små, qvarblifvande. 



HVALDJUR. 



405 



Rörande förekomsten och utbredningen af hithörande arter 
taga vi oss friheten att ur Prof. LlLLJEBORGS afhandling låna 
följande : »Arter af detta slägte förekomma i alla haf. J. Gray 
upptager 5 arter, och dessutom en osäker, nemligen: Bålarna 
mysticetus Linn., från norra Ishafvet, B. australis Desm., från 
hafvet vid Goda Hopps-Udden och' Söderhafvet, B. japonica 
Gray, från hafvet vid Japan, B. antar ctica & marginata från 
hafvet vid Australien, och B. gibbosa Briss., som är osäker. 
Der upptages äfven en varietet med större hufvud af B. my- 
sticetus, enligt uppgifter af Guerin, som varit läkare på ett 
hvalfångstfartyg. Till dessa arter kan läggas de gamles Nord- 
kapare (B. borealis Klein, eller B. islandica Briss., och B. 
nordcaper Lacep.), hvilken genom Prof. Eschrichts forsk- 
ningar, har visat sig vara en säker och från de andra skild art, 
ännu sparsamt förekommande i Atlantiska Oceanen, der den 
förr varit längre utbredd mot norden. Inom Skandinavien 
hafva 2:ne arter af detta slägte fordom förekommit, enligt de 
lemningar af deras skeletter, som här mer eller mindre långt 
från hafvet blifvit uppgräfda ur jorden. Den ena af dessa arter 
är ännu lefvande i norra Ishafvet, och denna har sannolikt fö- 
rekommit här under den så kallade isperioden; och den andra 
är möjligtvis ännu lefvande i sydligare haf, och har sannolikt 
besökt Skandinavien under en blidare period. Åtminstone den 
ena af dem har ännu under den historiska tiden förirrat sig in 
uti Östersjön, samt strandat vid kusterna af Sverige.» 

Hvalfiskarna äro af jättelika dimensioner, och de största af 
alla nu lefvande djur på jorden. De lefva dock endast af kru- 
stacéer, blötdjur och mindre fiskar; ty, oaktadt deras gap är 
utomordentligt stort, är dock sjelfva svalget mycket trångt och 
släpper icke igenom några större kroppar. 

Grönlandshvalen (Bålarna mysticetus Linn.). Of van och 

på underkäken till större delen, äfvensom på stjert- och bröst- 
fenorna svart; främre delen af underkäken eller stundom af 
båda käkarna, och en del af buken hvita; äldre individer stun- 
dom något hvitfläckiga; ref benen 13 par; vertebrernas antal 54. 
— Längd 60—70 fot och derutöfver. 



406 



HVALDJUR. 



Grönlandshvalen tillhör de norra delarna af polarhafvet. 
Vid Grönlands kuster visar han sig endast under vintern, och 
han kan numera icke räknas till Skandinaviens fauna. Under 
en äldre period är det dock ganska sannolikt att han normalt 
förekommit äfven vid våra kuster, hvilket tyckes bevisas af de 
lemningar af hans skelett, som på åtskilliga ställen blifvit upp- 
gräfda ur jorden. Rörande grönlandshvalens lefnadssätt, utbred- 
ning, fångst m. m. yttrar Prof. Lilljeborg följande: »Det är, 
som bekant, företrädesvis denna hval, som utgjort föremålet för 
den under sekler med stor vinst bedrifna hvälfångsten. Baskerna 
och sannolikt äfven de fransmän, som bo i grannskapet af Bi- 
scaya Bugten, hade redan före 12:te seklet sysselsatt sig med 
hvalfångst, och utsträckte denna slutligen ända till Grönland. 
Ehuru de hufvudsakligen egnat sig åt fångsten af Nordcaparen 
i norra delen af Atlantiska Oceanen, är det dock säkert att de, 
då de utsträckte sina expeditioner ända till Grönland, derstädes 
äfven fångat grönlandshvalen. Från slutet af 16:de och början af 
I7:de seklet började Holländare och Engelsmän egna sig åt 
hvälfångsten, sedan de dertill blifvit undervisade af Baskerne; 
och följden deraf blef den, att dessa sednare derifrån blefvo ut- 
trängda. Sedan Holländarne i slutet af 16:de, och HUDSON i 
början af l7:de seklet hade upptäckt Spetsbergen, och erfarit 
den rikliga tillgången på hvalar i hafvet derstädes, vände man 
sig snart med förenade krafter åt hvälfångsten der, hvilken i 
l7:de och 18:de seklerna och stundom ännu i början af 19:de 
seklet var gifvande. Afven andra nationers fartyg: ryska, 
franska, danska och norska, svenska, hamburgska och bremen- 
ska deltogo deri. Följden deraf blef den, att hvalarna nästan 
blefvo utrotade i hafvet vid Spetsbergen, och redan i förra delen 
af 18:de seklet började hvalfångarne draga sig från detta haf, 
samt begifva sig åt Grönland och Davis-Sundet. Sedan hväl- 
fångsten å sednare stället allt mer och mer aftagit, bedrifves 
den numera endast af ett ringare antal, vanligen engelska och 
amerikanska fartyg, samt är föga lönande, såvida man icke lyc- 
kas intränga uti förut obesökta trakter. Enligt RiNK har hväl- 
fångsten vid de danska kolonierna på Grönland sedan 1827 
märkbart aftagit. Under 1849 — 1851 erhöllos 6 hvalar, i de 



HVALDJUR. 



407 



derpå följande 3:ne åren ingen, och 1855 — 1856 3:ne hvalar. 
— Den fångas för erhållande af dess späck och barder (fisk- 
ben). Det förra bildar ett lager af 8 — 20 tum i tjocklek 
(olika på olika ställen af kroppen), som under huden om- 
sluter kroppen. Det uppgår enligt Melchior, hos en större 
hval till 140 å 170 tunnor. Enligt Scoresby uppgår vigten 
af bardejna af en sådan hval stundom till 1| tons. — Grön- 
landshvalen är i allmänhet skygg och rädd, och brukar icke 
sätta sig till motvärn, då den angripes. När den blifvit 
träffad af en harpun, rusar den vanligen mot botten, och håller 
sig. under vattnet så länge den kan — vanligen omkring 30 
minuter, stundom H timma, enligt Scoresby — och då den 
derefter återkommer till vattenytan för att andas, är den myc- 
ket utmattad, destomera ju längre den hållit sig under vatt- 
net. Den erhåller då straxt en eller flera harpuner och rusar 
ånyo ned, men återkommer upp efter några minuter. Der- 
efter stickes den med lansar, hvarvid man söker träffa hjer- 
tat. Då döden nalkas, blåser den vanligen ut blod ur näs- 
borrarna, och hafvet färgas vida omkring af dess blod. Så 
snart hvalen blir död, vänder han straxt buken i vädret, och 
man bogserar honom derefter oförtöfvadt till det i grannska- 
pet liggande fartyget, vid hvilket han göres fast; och sedan 
man der aftagit späcklagret och barderna, låter man den öf- 
riga delen af kroppen gå till botten. De stora svårigheterna 
för att vid sådana tillfallen taga vara på skelettet, såvida 
man icke varit i tillfälle att bogsera hvalen till någon strand, 
har säkerligen varit orsaken, att man under dylik hvalfångst 
aldrig tillvaratagit något helt skelett af denna hval. — Enligt 
Scoresby har man ofta iakttagit deras parning under slutet 
af sommaren och den skall ske i upprätt ställning, med huf- 
vudet uppe öfver vattnet. Den föder blott en unge, enligt 
Scoresby's förmodan i Februari eller Mars, efter 9 eller 10 
månaders drägtighet. Modren visar stor omsorg om ungen, 
och vågar lifvet för hans räddning, på samma sätt, som för- 
hållandet är med puckelhvalen. Ungen skall då han födes 
vara 10—14 fot lång. Den följer sin moder sannolikt så 
länge till dess hans barder blifva så utbildade, att den sjelf 



408 HVALDJUR. 

kan förskaffa sig sin näring. Scoresby antager, att den vid 
12 års ålder liar barder, som ärö 6 fot långa, och att den vid 
20 eller 25 års ålder är fullvuxen. Den lefver uteslutande 
af sådana smärre hafsdjur, hvaraf norra polarhafvet hvimlar, 
men icke af fiskar. Vanligen stanna de vid vattenytan en- 
dast ett par minuter för att att andas, under hvilken tid de 
blåsa 8 eller 9 gånger, och hålla sig derefter under vattnet 
5 å 10 minuter, men stundom, då de hemta sin, föda, 15 å 
20 minuter. Då de harpuneras, är det det långa uppehållet 
i inhemtandet af luft, som gör dem så utmattade, då de upp- 
kommit till vattenytan; och då de simma och anstränga sig 
mycket, blir deras blod stundom så förkämdt, att hela deras 
kropp får en vidrig lukt. Den luft, som de utandas, luktar 
illa. Deras hörsel och syn skola ofvan vattnet vara mindre 
goda än under detsamma. Deras värsta fiender, näst menni- 
skan, är störhvalen och hvalhunden, eller möjligen endast den 
förre af dessa. De vandra icke i flock, ehuru man stundom 
har sett många i närheten af hvarandra, när de hafva haft 
en gynnsam plats, t. ex.' uti bugter, belagda med tunn is, som 
de kunna upplyfta och bryta sönder, då de skola andas; of- 
tast träffas de ensamma, och stundom ett par eller tre till- 
sammans.)) 

1. Till de fisklika däggdjurens grupp höra äfven Sirendjuren, 
hvilka, såsom vi sid. 77 redan anmärkt, bilda en särskild ordning. 
Dessa djur hafva i sin organisation mycket som påminner om un- 
gulaterna eller de med klor försedda däggdjuren. Hufvudet är 
litet; underkäken kortare än öfverkäken; öfverläppen tjock, upp- 
svälld och beväxt med täta borsthår; näsborrarna öppna sig vid 
nosspetsen, såsom hos däggdjuren i allmänhet. Framtänderna, som 
egas af de unga djuren, falla bort med åren, och saknas alltid hos 
äldre individer eller utvecklas blott i den ena käken. Hörntänder 
saknas. Kindtänderna hafva platta, eller med tväråsar försedda 
kronor. Spenarna äro 2, mycket stora och hafva sitt fäste på 
bröstet, hvilket gifvit anledning till att dessa djur benämnas sjö- 
qvinnor, sjöjungfrur o. s. v. — Sirendjuren lefva flockvis vid hafs- 
kusterna och de större flodmynningarna. De lifnära sig af hafstång 
och andra vattenvexter samt afbeta stundom gräset vid stränderna. 
— Hit hora följande slägten och arter: 

1) Manati- eller Sjö-ko-slägtet (Manatus Cuv.). Framtänderna 
i öfverkäken 2, tidigt utfallande; kindtänderna på hvardera sidan 



APDJUR. 



409 



i båda käkarna 8, försedda med 2 tvärställda knölar. De främre 
extremiteterna hafva rudimentära naglar; svansfenan af oval form. 
Manaterna förekomma i Atlantiska Oceanens tropiska trakter? och 
uppnå en ganska ansenlig storlek. Hit hör Lamantinen eller Sjö- 
kon (M. americanus Desm.), som är grå, med några få borsthår på 
ryggen. Den förekommer vid Sydamerikas kuster, och uppnår en 
längd af öfver 20 fot. 

2) Dugong- eller Sjöjungfru-slägtet (Halicore Illig.). I öfver- 
käken 2 långa betar; kindtänderna på h vardera sidan i båda kä- 
karna 3, eller hos yngre 5, försedda med platta kronor. Svans- 
fenan halfmånformig. Till detta siägte hör Diigong en (H. cetacea 
III.), som till färgen är blågrå, ofvan grönaktig, på buken hvit. 
Lefver i Indiska arkipelagen. 

3) Barhijur-slägtet (Rhytina Illig.). Utan tänder, men i 
stället i båda käkarna 2:ne tuggskifvor, bestående af ihåliga, sam- 
manvuxna horncylindrar. Kroppshuden naken, mycket tjock, sprickig 
och skroflig liksom ekbark, och bildad af hornartade, sinsemellan 
sammanvuxna fibrer. Svansfenan halfmånformig. Hit hör Bark- 
djuret (Hh. Stelleri III.), som är svartbrunt och ända till 20 å 24 
fot långt. Det fanns fordom talrikt vid Kamtschatka och Kurilerna, 
men tyckes numera vara nästan alldeles utrotadt. 

2. Till denna grupp anses äfven det numera utdöda, kolos- 
sala och märkvärdiga djuret, Dinoterium giganteum, hafva hört. 
Det var försedt med snabel och 2-.ne nedåt riktade betar i under- 
käken. 

Utländska däggdjur tillhörande sådana ordningar, 
som icke äro representerade hos oss. 

I. Ordningen : Apdjur. 
Ouadrumana. 

Kroppen till större delen hårbeklädd. Ögonen sinsemellan 
närstående, framåt riktade. Extremiteterna danade för att klättra; 
alla 4, eller någon gång endast de bakre, försedda med händer; 
fingrarna rörliga, väpnade med platta eller kupiga naglar, stundom 
med klor. Svansen lång, kort eller ingen. Spenarna 2, sällan 4, 
sittande på bröstet. Tänderna vanligen af 3 slag; hörntänder sak- 
nas blott sällan. 

Aporna stå i afseende på sin organisation högst bland dägg- 
djuren, och närma sig härutinnan i många fall nära intill menni- 
skan, ehuru deras ordning äfven innefattar en hel serie af djur- 



V 



410 



APDJUR. 



former, hvilka, i en naturlig följd grupperade, allt mer och mer 
aflägsna sig ifrån menniskan och slutligen antaga lika mycken öf- 
verensstämmelse med de öfriga däggdjuren. Många apor, såsom 
t. ex. Orang-utangen, Chimpansen m. fl., äro välbekanta för sitt 
menniskolika utseende; andra, såsom många bland de små aporna 
och markattorna, hafva gjort sig kända för sin vighet, läraktighet 
och stora efterhärmningsförmåga; och åter andra, såsom Gorillan, 
de stora Babianerna m. fl., äro allestädes fruktade och afskydda 
för sin grymhet och sitt i hög grad vederstyggliga utseende. 

Apdjuren utmärka sig synnerligen genom en stor förmåga att 
klättra i träden. Deras extremiteter äro också danade för ett så- 
dant ändamål. Då deras händer äro fullständigt utbildade, hafva 
de samma byggnad som menniskans. De bakre extremiteternas 
händer, som begagnas för att gripa omkring trädgrenarna, besitta 
nästan alltid den äkta handens egenskaper; men på de främre 
deremot har tummen stundom samma riktning som de öfriga fin- 
grarna, är ofta mer eller mindre förkrympt och aldrig så rörlig 
eller till samma grad motsättlig de öfriga fingrarna, som hos men- 
niskan. Vissa bland de små aporna hafva fingrarna väpnade med 
hvassa och krokiga klor, i stället för platta eller kupiga naglar, 
som utmärka de öfriga. På marken röra sig aporna med vida 
mindre färdighet än i träden och gå i allmänhet på 4 ben; blott 
några bland de mest menniskolika (Orang-utang, Chimpansen) gå 
mest på bakbenen, vanligen stödjande sig på de främre händernas 
knogar. 

Apdjurens kropp är tätt beklädd af stripiga eller ullika hår. 
Ansigtet, öronen och undre sidan af händerna äro dock vanligen 
nakna, och vissa arter hafva dessutom omkring sätet (anus) större 
eller mindre hårlösa, ofta bjert färgade, fält eller s. k. sitt- 
valkar. 

Flera af gamla verldens apor hafva ingeri yttre svans, hos 
andra deremot är denna kroppsdel mer eller mindre utsträckt, och 
åter hos andra är den stundom af en ganska betydlig längd I 
detta sednare fall kan svansen stundom göra tjenst såsom en femte 
hand, i det att djuret, genom att slingra den omkring trädgrenar 
och dylikt dels dermed kan hålla sig fast, dels kasta sig från ett ställe 
till ett annat i trädet. En sådan svans har man gifvit namn af 
rullsvans eller gripsvans. 

Tänderna äro o&ftast af 3 slag och bilda merändels en sluten 
tandrad; endast emellan fram- och hörntänderna i öfverkäken är 
på h vardera sidan en större öppning eller lucka, i h vilken under- 
käkens hörntänder passa in då munnen är tillsluten. Blott hos ett 
slägte (Gnagare-aporna) öfverensstämmer tandbyggnaden i det när- 
maste med gnagavnes. 



APDJUR. 411 

Honorna hafva 2, sällan 4, spenar på bröstet*), och föda 
vanligen blott en enda unge årligen, som de vårda med stor ömhet. 

Apdjuren bebo hufvudsakligen de varma delarna af gamla och 
nya verlden, med . undantag af Nya Holland och Söderhafsöarna, 
der inga apor af något slag finnas. De lefva mest i större sällska- 
per och vistas vanligen i träden, af hvilkas frukter de förnämligast 
hemta sin föda. Vissa arter lifnära sig dock äfven af fogelägg och 

insekter. 

» * 

A. Helapor eller Egentliga Apor (Simiae). Ansigtet naket. 
Fyra händer, med platta eller kupiga naglar. Fram- 
tänderna f; hörntänderna \; kindtänderna med trubbiga 
knölar. 

a. Gamla verldens apor (Catarrhinre). Näsans skiljevägg 
smal, så att näsborrarna öppna sig nedåt. Kindtänderna 
| Med eller utan svans; aldrig gripsvans. 

* Mennisko-apor. Yttre svans saknas. 

1) Orang-utang-slägtet (Simia Linn.). Kindpåsar och sitt- 
valkar saknas. Armarna långa, stödja under gåendet på fingrarnes 
knogar. — Hit höra: a) Orang-utangen eller Asiatiska Skogsmenni- 
skan (S. Satyrus Linn.). Hårbeklädnaden rostbrun eller svartbrun; 
ansigtet och händerna blygrå; öronen mycket små. Fullvuxen 4 
fot lång. Finnes i stora, ödsliga och sumpiga skogstrakter på 
Borneo och Sumatra; men är numera, till följd af ständiga för- 
följelser, temligen sällsynt. Besitter en stor kroppsstyrka, men är 
af' ett fredligt lynne och anfaller blott sällan menniskor. — b) 
Jätteapan (S. Gorilla Sav.). Hårbeklädnaden svart, med hvit anal- 
fläck. Fullvuxen omkring 6 fot lång. Upptäcktes 1847 af ameri- 
kanska missionären Sauvage i vestra Afrika, der hon lefver i små 
flockar. Hon är störst af alla apor, vild och modig samt öfver- 
faller ofta menniskor under ett förfärligt tjatande. Infödingarna äro 
mera rädda för henne än för lejonet. — Chimpansen eller Afrikanska 
Skogsmenniskan (S. Troglodytes Linn.). Hårbeklädnaden svart, med 
hvit analfläck; munnen, ansigtet, öronen och händernas insidor 
nakna och mer eller mindre köttfärgade. Fullvuxen omkring 5 
fot lång. Lefver i de flesta skogar på Afrikas vestkust. Låter 
lätt tämja sig; men är i vildt tillstånd mycket skygg för menniskor. 

2) Langs-iiculsmlv Aps lagtet (Hylobates 111.). Små, men tyd- 
liga sittvalkar. Armarna mycket långa, räcka nästan till marken, 
då djuret står upprätt. — Hit höra: a) Hvithändta Gibbon (H. Lar 
Linn.). Svart, med en krans af hvita hår omkring ansigtet samt 
hvitaktiga händer. Kroppslängden omkring 2 fot. Lefver på de 



*) Undant. Gnagare-aporna. 



412 



APDJUR. 



Moluckigka öarna, och är af ett mildt och fogligt lynne. — b) Siamangen 
(H. syndactylus Raffl.). Hårbeklädnaden glänsande svart och raggig; 
halsen och bröstet grågula, nakna. Kroppslängden omkring 2^ fot. 
Lefver familjevis eller trupp vis i Sumatras skogar, och har ett skri- 
kande läte, som höres vida omkring. 

Träd-apor. Yttre svans finnes, men inga kindpåsar. 

3) Smal-ap-slägtet (Semnopithecns Cuv.) Sittvalkarna tydliga, 
Inre kindtänderna på hvardera sidan i underkäken med 5 knölar. 
Tummen på främre händerna tydlig, men kort. Svansen längre än 
kroppen. — Hit hör, ibland andra, Näs-apan (S. nasicus Schr.). 
Brungul eller rödbrun, med mycket framskjutande näsa. Kropps- 
längd omkring 2 fot. Finnes endast på Borneo, der den lefver i 
större eller mindre flockar, helst i närheten af floder och sjöar. 

*** Markattor och Babianer. Både yttre svans och kind- 
påsar finnas. 

4) Mar katt-s lagtet (Cercopithecus Erxl.) Sittvalkar tydliga. 
Alla kindtänderna med 4 knölar. Främre händerna med tumme. 
Svansen lång. Afrikanska arter, som lefva truppvis och göra stor 
skada i planteringar. De kunna lätt tämjas. Kroppslängden om- 
kring 2 fot. — Hit höra-, a) Gröna Markattan (C. sabseus Linn.). 
Gröngrå, mer eller mindre svartskäckig, med svart ansigte och gul- 
aktig svansända; undre kroppsdelarna hvitaktiga. Allmän i Abys- 
sinien. Hålles ofta i menagerier. — ■ b) Hvitögda Markattan (C. 
fuliginosus Geoffr ). Ofvan skiffergrå eller svart, under grähvit; 
ögonlocken hvitaktiga, Från Guinea. Visas äfven ofta i menage- 
rier. — c) Hvithalsade Markattan (C. sethiops Cuv.). Ofvan mörkt 
kastaniebrun; kring halsen ett hvitt band. Visas ofta i menagerier, 
men dess ursprungliga fädernesland är icke med visshet kändt. 

5) Makako-slägtet (Inuus Cuv.). Sittvalkar tydliga. Den inre 
kindtanden på hvardera sidan i underkäken med 5 knölar. Främre 
händerna med tumme. Svansen lång eller mycket kort. Hufvudet 
rundadt, med en bred nos. — Hit höra: a) Allmänna Makako-apan , 
(I. cynomolgus Linn.). Ofvan grönbrun, under gråhvit; sittvalkarna 
köttfärgade; svansen längre än kroppen. Allmän och vida kring- 
spridd på öarna i den indiska Archipelagen. Visas ofta i menage- 
rier. — b) Hundapan (I. sylvanus Linn.) Gulgrå med köttfärgadt 
ansigte. Bebor det nordliga Afrika och klipporna omkring Gi- 
braltar. Hon är den enda apa, som i vildt tillstånd lefver i Eu- 
ropa. Hon är mycket läraktig och af ett mildt lynne. Hålles ofta 

i menagerier. 

6) Babian-slägtet (Cynocephalus Briss.). Sittvalkarna mycket 
stora. Den inre kindtanden på hvardera sidan i underkäken med 



APDJUR. 



413 



5 knölar. Hörntänderna mycket starka. Främre händerna med 
tumme. Nosen långdragen. Man känner 9 hithörande arter från 
Afrika. De äro näst Orang-utangerna de största apor, och utmärka 
sig föröfrigt genom sin styrka och vildhet. Kroppslängd 2 — 4 fot. 
— Hit höra: a) Allmänna Babianen (C. Sphinx Linn.). Olivbrim, 
med gulaktig anstrykning, svart ansigte, blodröda sittvalkar och 
lång svans. Från Guinea, — ► b) Mandrillen eller Skogsdjefvuln (C. 
Mormon Linn.) Ofvan olivbrim, under ljusbrun; de äldre hannarna 
hafva glest hakskägg, blått ansigte, samt stora, glänsande och blåa 
sittvalkar; honorna mindre än hannarna, med de nakna delarna af 
kroppen mindre lifiigt färgade. Bebor Guinea och är mycket fruk- 
tad för sin vildhet. Ungarna kunna uppfödas och blifva i början 
ganska tama, men återfå med åren sitt vilda och ilskna lynne. 

b. Nya verldens apor (Platyrr.hinae). Näsans skiljevägg 
bred, hvarigenom näsborrarna komma att öppna sig på 
sidorna Kindtänderna ~ Svansen merändels lång; 
ofta rullsvans. Både kindpåsar och sittvalkar saknas. 
Hithörande apor äro vanligen mindre än de föregående, 
och till lynnet mindre vilda och obändiga. 

Gripsvansen under spetsen naken. 

7) Bölap-slägtet (Mycetes III.). De främre händerna med 
fullständigt utbildad tumme. Hakan be växt med ett yfvigt skägg. 
Hufvudet pyramidformigt. Dessa apor hafva emellan tungbenet och 
struphufvudet en benblåsa, genom hvilken det bölande läte, som de 
morgon och afton låta höra, i betydlig mån förstärkes. De äro 
mycket skygga och uppspringa högt i trädtopparna, då de märka 
den minsta fara. Kroppslängd omkring 2 fot. — Hit hör-. Röda 
Bölapan (M. seniculus Linn.). Såsom äldre kastaniebrnn eller glän- 
sande rödbrun; såsom ung svartaktig eller mörkbrun. Allmän i 
Guiana och Sydamerika. 

8) Gripsvans-ap-slägtet (Ateles Geoffr.). De främre händerna 
med kort eller ingen tumme. Svansen längre än kroppen. — Hit 
hör: Coaiti (A. paniscus Geoffr). Helt svart, med köttfärgadt 
ansigte. Omkring 2 fot lång. Finnes i Guiana, Brasilien och Peru. 

Eullsvansen öfverallt hårig. 

9) Rullsvans-ap-slägtet (Cebus Erxl.). Hufvudet rundadt-, med 
föga framstående nos. Svansen muskulös med inrullad spets. Lif- 
liga apor, med mycket varierande färgteckning. — Hit hör 'kapusiner- 
apan eller Sal (C. capusinus Linn.). Brun, med skuldrorna och. 
ansigtets omkrets hvitaktiga. Finnes i Guiana och blifver lätt tam. 
Yisas i menagerier. 



414 



APDJUR. 



B. Klo-apor (Arctopitheci). Ansigtet naket. Endast händer 
på de bakre extremiteterna; alla fingrarna och tårna, 
utom de bakre tummarna, som hafva platta naglar, för- 
sedda med klor. Kindtänderna -fr Öronen små. Svan- 
sen längre än kroppen, långhårig Till storleken van- 
ligen som ekorrar, qvicka och lifliga. Lefva i sällskaper 
och lifnära sig af frukter och insekter. 

10) Sidenap-slägtet (Hapale III.). Framtänderna och hörn- 
tänderna lika långa, Svansen svart- och hvitringlad. — Hit höra: 
a) Hvitörade Sidenapan eller Uistiti (H. Jacchus Linn.). Gråbrun, 
med brunt hufvud och hals samt en trekantig fläck på pannan 
tillika med öronens hårtofsar hvita. Finnes i Brasilien. Hålles 
ofta i menagerier. — b) Svartörade Sidenapan (H. penicillata 
Kuhl.). Liknar den föregående, men öronen hafva svarta hårtofsar. 
Finnes äfvenledes i Brasilien. 

11) Glattap-slägtet (Midas Geoffr.). Framtänderna i under- 
käken mejselformiga, kortare än hörntänderna och ställda i en rät 
linie. Öronen sakna hårtofsar och svansen ringar. Till storleken 
som ekorrar. — Hit höra: a) Björnapmn (M. ursula Hffs.). Svart, 
ofvan med en rödaktig anstrykning; ansigtet och händerna nakna, 
svarta med violett anstrykning. Finnes i Guinea, — b) Lejonapan 
(M. rosalia Linn ). Enfärgadt rödgul, med en lång man på huf- 
vudet, nacken och halsen, som efter behag kan uppresas. Finnes 
i Brasilien. 

C. Half-apor (Prosimiae). Ansigtet hårigt. Hufvudet van- 
ligen med utdragen och spetsig (rätlik) nos. Fyra hän- 
der; alla fingrarna och tårna försedda med plattnaglar, 
utom pekfingret på bakhänderna, som har en spetsig 
klo. Framtänderna i öfverkäken 4, vanligen i midten 
åtskilda genom en tandlucka; i underkäken 2, 4 eller 
6. Härbeklädnaden tät och mjuk Förekommer i gamla 
verldens heta zoner. 

12) Makt- eller Räfap-slägtet (Lemur Linn.). Nosen spetsig 
Svansen längre än kroppen, som är täthårig. Öronen korta, håriga 
och afrundade. Framtänderna ^± Små apor, som finnas på Ma- 
dagaskar och lefva af frukter och insekter. — Hit hör: Makt (L. 
Catta Linn.). Ofvan grå, under hvitaktig; nosspetsen och ögon- 
trakten svarta; svansen svart- och hvitringlad. Hålles ofta i me- 
nagerier. 

13) Trögap-slägtet (Stenops III.). Nosen mycket kort. Öro- 
nen korta, håriga och afrundade. Svansen kort eller saknas Ögo- 
nen mycket stora, närstående. Framtänderna ~ Nattdjur, som 
lefva af småfogel, insekter och trädfrukter. l)e ligga om dagarna 



• TRÖGDJUR. 415 

undangömda, vanligen uti ihåliga träd. — Hit hör: Lori (S. tardi- 
gradus Linn.). Rödaktigt grå, med en brun linie längs ryggen. 
Förekommer i Bengalen. 

14) Långvristade Apslägtet (Tarsius Storr.). Öronen och 
ögonen mycket stora. De bakre extremiteterna dubbelt längre än 
de främre. Svansen dubbelt så lång som kroppen, i spetsen lång- 
hårig. Framtänderna ™ Nattliga, föga skygga djur. — Hit hör: 
Spökdjuret (T. Spectrum Pall.). Rödbrun, med röda händer och 
gul svansspets. Kroppslängden omkring 8 tum. Finnes på Mo- 
luckiska öarna. 

D. Guagare-Apor (Glirisimiae) Tandbyggnaden som hos 
gn ägarn a, d. v. s. 2 framtänder i hvardera käken och 
emellan dessa och kindtänderna en stor tandlucka. Spe- 
narna i ljumsken, ej på bröstet. Dessa apor hafva 
länge blifvit hänförda till gnagarnes ordning. 

15) Gnagareap-slägtet (Daubentonia Geoffr.). Öronen stora 
och tunna. Framfingrarna långa och smala. Hårbeklädnaden mjuk 
och tät. Svansen läng och yfvig. — Hit hör: Gnagareapan (D. mada- 
gascariensis Geoffr.). Svartaktig, med brun anstrykning; ansigtet 
och undre kroppsdelarna hvitaktiga; ögonen röda. Nattdjur, som 
finnes på Madagaskar. Lefver af insekter och maskar. 

IL Ordningen: Trögdjur eller Tandfattige djur. 

Bruta 1. Edentata. 

Hithörande däggdjur utmärka sig derigenom, att de antingen 
sakna framtänder och ofta äfven hörntänder, eller att munnen 
är alldeles tandlös. De tänder, som finnas, hafva en myc- 
ket enkel byggnad, äro försedda med öppna rötter och sakna 
emalj öfverdrag. Tårna äro vanligen sinsemellan sammanvuxna ända 
till de långa, sammantryckta klorna, och omslutna af huden. — 
Dessa djur äro kända för sin tröghet och sina ytterst långsamma 
rörelser. I lefnadssättet visa de många olikheter, äfvenså i afseende 
på utseendet och beskaffenheten af den yttre kroppsbeklädnaden. 
De lifnära sig dels af växtämnen, dels af insekter. De nu lefvande 
arterna äro af medelstorlek eller små; men det har funnits 
sådana, som i detta hänseende föga stått efter sjelfva elefanten, 
ehuru dessa för länge sedan försvunnit från de lefvandes antal, t. 
ex. Mylodon robustas och Megatherium (Juvieri, som under de yngre 
tertiära perioderna lefvat i Amerikas varma och tempererade delar. 
— Till denna ordning höra följande familjer: 



416 TRÖGDJUR. _• 

I 

Fam. 1, Sengångare. Tardigrada. 

Hufvudet litet, rundadt, med kort nos. Tänderna \. -~ -J- -J 
Kindtänderna cylindriska. Frambenen mycket långa, med starka, 
skärformigt böjda klor. Svansan kort. Spenarna 2, sittande 4pä 
bröstet. Hårbeklädnaden lång och grof. — Sengångarne uppehålla 
sig i träden, af hvilkas blad de lefva. På marken förflytta de sig 
med stor svårighet. De föda årligen blott en unge, som de bära , 
med sig på ryggen. De förekomma blott i Sydamerika. 

1) Sengång ar e-slägtet (Bradypus III.). Hit hör: a) Ai (B. 
tridactylus Cuv.), som är svartbrun, med små hörntänder och tre 
klor på alla fötterna. — b) Unau (B. didactylus III.), som är grå- 
brun, med starka hörntänder och endast två klor på framfötterna. 

Fam. 2. Gördeldjur. Cingulata. 

Hufvudet med spetsig nos. Fram- och hörntänder saknas; 
kindtänderna cylindriska. Framfötterna försedda med starka' gräf- 
klor. Svansen lång. Kroppen bred och betäckt af intill hvarandra 
stötande benskifvor. — Hithörande djur äro i allmänhet små, lefva 
af insekter, maskar och frukter samt gräfva i jorden med utmärkt 
skicklighet. De tillhöra Sydamerika. 

1) Bältdjur-slägtet (Dasypus Linn.). Öronen långa. Fram- 
fötterna med 4 eller 5, bakfötterna med 5 tår. Benpansaret bildar 
tvärringar endast på midten 'af kroppen. — Hit hör den Niegörd- 
lade Bältan (D. novemcinctus Linn.), hos hvilken benpansaret på 
midten af kroppen bildar 9 tvärrader. Allmän i Brasilien. 

2) Pansardjur-slägtet (Chlamydophorus Harl ). Benpansaret, 
som helt och hållet består af tvärband, är endast fästadt längs 
ryggen och baktill liksom afhugget. Kroppen föröfrigt beklädd af 
mjukt hår. — Till detta slägte hör Pansardjuret (Chlamyd. truncatus 
Harl.) från Chili, som är föga större än en stor mullvad. 

Fam. 3. Myrätare. Vermilinguia. 

Hufvudet med långdragen nos. Mun öppningen liten. Tungan 
låno- och maskformiff. Tänder saknas ofta nästan helt och hållet. 

o o 

— Hithörande djur lefva mest af myror och termiter, som de upp- 
fånga medelst sin långa klibbiga tunga. Med sina långa klor gräfva 
de hålor i jorden och i myrstackarna. 

1) Jordsvin-slägtet (Orycteropus Geoffr.). Kindtänder finnas, 
bestående af ihåliga längsfibrer; deras antal är olika under djurens 
olika åldrar. Kroppen hårbeklädd. Framtårna 4, baktårna 5 på 
hvarje fot. Hit hör det Kapska jordsvinet (O. capensis Geoffr.), 
som är nära 3^ fot långt och till färgen gråbrunt. Finnes i södra 
Afrika. Dess kött lärer vara ganska välsmakande. 



PUNGDJUR. 



417 



2) Myrslok-slägtet (Myrmecophaga Linn.). Munnen tandlös. 
Öronen korta. Kroppen långhårig. Honorna hafva 2 eller 4 spe- 
nar, men föda blott en unge årligen, som de en tid bära med sig 
på ryggen. Hit höra: a) Stora Myrsloken (M. jubata Linn.), som 
är svartbrun, med inblandade gulaktiga hår på halsen och ryggen; 
svansen lång och yfvig; på de främre fötterna 4, på de bakre 5 
starka klor; omkring 3 i fot lång. Finnes i Sydamerika. — b) 
Tvåtåiga Myrsloken (M. didactyla Linn.), som ofvan är gulgrå, med 
en mörk linie längs ryggen ; hårbeklädnaden mjuk och sidenglän- 
sande; svansen, som är naken i spetsen, kan inrullas och göra tjenst 
som gripsvans; på de främre fötterna endast 2, på de bakre 4 
klor; af en ekorres storlek. Finnes i Sydamerika och klättrar i 
träden. 

3) Myrkott-slägtet (Manis Linn.). Kroppen betäckt af stora, 
hårda, skarpkantiga och hornartade fjäll. Tänder saknas. På alla 
fötterna 5 starka gräfklor. Honorna hafva 2 spenar på bröstet. 
Nattliga djur. Hit hor den Långsvansade Myrkotten (M. longi- 
caudata Shaw.), med svarta och gulkantade fjäll; omkring 14 tum 
lång, utom svansen, som är nära dubbelt längre. Förekommer i 
vestra Afrika. 

III. Ordningen : Piingdjiir. 

Marsupialia. 

Pungdjuren liksom Kloakdjuren tillhöra, såsom vi redan sid. 
77 uppgifvit, den andra serien ibland däggdjuren, som igenkännes 
derpå, att fostret icke är förenadt med moderdjuret genom någon 
moderkaka (se sid. 58), utan ligger fritt inom lifmodren och hemtar 
sin näring ur de vätskor, som innehållas uti densamma, förmedelst 
en enkel inbibition eller insugning genom ägghöljena. I afseende 
på skelettet afvika dessa djur ifrån de föregående derigenom, att 
bukkavitetens väggar understödjas af 2:ne framåt riktade och från 
bäckenets främre kant utgående ben. Spenarna ligga på buken 
insänkta i en särskild säck, eller dolda på ömse sidor af ' ett hud- 
veck. Pungdjurens ungar framfödas i ett högst outveckladt tillstånd, 
och äro till och med hos de temligen stora Känguruh-arterna vid 
sin födsel knappt mer än tumslånga. De suga sig fast vid moder- 
djurets spenar, och kringbäras på detta sätt till dess att de upp- 
nått en sådan storlek, att de kunna hjelpa sig sjelfva. - — Pung- 
djurens tandbyggnad är mycket olika hos olika slägten, äfvenså 
dessa djurs lefnadssätt och födoämnen. Vissa arter lefva af varm- 
blodiga djur och insekter, då de i afseende på tandbyggnaden hafva 
en viss öfverensstämmelse med rofdjuren och insektätarne ; andra 
åter lefva af vegetabilier, då deras kindtänder äro knöliga eller 

Zool. 1. Däggdjur. 27 



418 



PUNGDJUR. 



strecktecknade. Några arter hafva en tand byggnad, som nära öf- 
verensstämmer med gnagarnes. Afven hvad extremiteternas byggnad 
angår finner man hos dessa djur stora olikheter. Sålunda hafva 
de klättrande pungdjuren på bakfötterna en motsättlig tumme, 
liksom aporna, då hos flera bland de växtätande andra och tredje 
baktån äro mycket smala och sinsemellan sammanvuxna. — 
Pungdjuren bebo till största delen Nya Holland och Van Diemens 
land, hvarest med få undantag inga andra däggdjur finnas. Några arter 
förekomma på Nya Guinea och Moluckerna, andra i Sydamerika. 
Man kan indela dem i 2 afdelningar: köttätande och växtätande 
pungdjur. 

Lsta Afdeln. Köttätande Pungdjur (Marsupialia sarcophaga). 
Hafva fullständig tandbyggnad, med många små fram- 
tänder, stora hörntänder och spetsiga eller spetsknöliga 
kindtänder. 

Pam. 1. Pungråttor. Pedimana. 

Tänderna 4r 4r ?r ir 4r 3 aI> hvilka hörntänderna och kind- 
tänderna till formen likna rofdjurens. Potterna femtåiga; tummen 
på bakfötterna fri och motsättlig, utan nagel. Svansen lång, fjäl- 
lig. Till denna familj hör 

Pungrått-slägtet (Didelphis Linn.). Svansen, som kan inrullas, 
är nästan naken. Honorna hafva 9 — 13 spenar, af hvilka en är 
kretsformigt omgifven af alla de öfriga. Pungråttorna äro nattliga 
djur, som förnämligast lefva af rof och insekter. Deras parnings- 
tid infaller vintertiden och honan föder efter 3 veckors drägtighet 
i under loppet af o — 4 dagar 8 — 14 ungar, som hon sedermera bär 
vid sina spenar i 50 dagar. Pungråttor finnas endast i Amerika. 
Hit höra: a) Opossum (D. virginiana Shaw.): kroppen gulaktigt 
hvit och brunskäckig, hufvudet och halsen hvita; spenarna ligga i 
en säck. — b) JEneasråttan (D. dorsigera Linn.): gråbrun, med kin- 
derna och pannan hvita; spenarna ligga emellan tvenne hudfållar. 
Honan bär med sig ungarna, sedan de lemnat spenarna, en längre 
eller kortare tid på ryggen, då de med sina rullsvansar hålla sig 
fast vid hennes svans, som hon lagt tillbaka. 

Pam. 2. Pungmårdar. Dasyurina. 

Framtänderna ~ Alla tårna fria; de bakre endast 4 fullt ut- 
bildade. Svansen hårig. Hit hör 

Pungmård-slägtet (Dasuyrus Geoffr.). Svansen otjenlig att 
gripa med. Spenarna ligga i hudfållar. Till detta slägte hör Pung- 
mården (D. viverrinus Geoffr.), som är grå eller svartaktig med 



PUNGDJUR. 



419 



livita fläckar; tummen på bakfötterna saknas. Finnes på Nya Hol- 
land och lefver mest af insekter. 

Ånm. Till denna afdelning höra äfven de s. k. Pungvargarna (Thy- 
lacinus), Pungmössen (Phascogale) och Pungliararna (Para- 
meles), som finnas på Nya Holland. 

2:dra Afdeln. Yäxtätaude Puiigdjur (Marsupialia phytophaga). 
Hafva i öfverkäken 2 — -6 små framtänder, i underkäken 
2 större, framåtliggande. Hörntänder saknas vanligen 
i underkäken, stundom äfven i den öfre. Kindtänderna 
fyrsidiga, knöliga eller med platta kronor. De finnas i 
Australien, på Moluckerna och Celebes. 

Fam. 3. Klättrande Pungdjur. Scandentia. 
Framtänder ofvan 6. Bakbenen föga längre än de främre; föt- 
terna femtåiga; de bakre med en motsättlig tumme utan nagel. 
De äro nattliga djur, som klättra i träden med stor skicklighet 
och lifnära sig af frukter och andra växtämnen. Hit höra: 

1) , Pung ap- slägtet (Phalangista Cuv.). Med gripsvans och en 
stor tumme på bakfötterna. Honornas buksäck stor, inneslutande 

• 4 spenar. — Pungapan (Ph. ursina Temm.), svart och gulskäckig; 
af en katts storlek. Bebor täta skogar på Celebes. 

2) Flygpung 'djur- slägtet (Petaurus Shaw.). Har huden på 
kroppens sidor emellan de främre och bakre extremiteterna utspänd 
till en slags fallskärm. Svansen lång och hårig, kan ej användas 
såsom gripsvans. — Flygpung djur et (P. pygmoeus Desm.). Ofvan 
gråbrun, på undre sidan gulhvit. Finnes på Nya Holland. 

Fam. 4. Hoppande Pungdjur. Macropoda. 

Framtänderna ofvan 6. Hörntänderna i öfverkäken små, i 
underkäken inga. Bakbenen mycket längre än de korta frambenen. 
Dessa sednare hafva fem tår, med starka krökta klor; bakfötternas 
tår äro blott fyra, med mycket starka, klöflika naglar. Svansen 
lång, vid roten tjock och muskulös. Honorna hafva stor buksäck, 
inneslutande 4 spenar, men de föda vanligen blott en unge. Dessa 
pungdjur finnas på Nya Holland. De äro mycket skygga och lif- 
nära sig uteslutande af mjuka växtdelar. 

Kängurun- slägtet (Halmaturus III.). Tänderna ~ ~ 
Hit hör, ibland andra, Australiens största däggdjur, nemligen Jätte- 
känguruhn (H. giganteus Shaw.), som blir öfver 4 fot lång och är 
till färgen brungrå, under hvit. Lefver i hjordar på gräsrika fält 
och kan göra språng af 20 — 30 fots längd. Köttet är välsmakande. 

Fam. 5. Gnagarelika Pungdjur. Glirina. 

Framtänder ~ ; hörntänder saknas; kindtänderna streckteck- 
nade och försedda med öppna rötter. Hit hör * 



420 



KLOAKDJUR. 



i Pung gnag ar e-slägtet (Phascolomys Geoffr.). Tänderna 4r ~Sr 4: 
~ -|r Framfottérna hafva fem tår, försedda med starka gräfklor; 
bakfötternas tår 4 fullt utbildade samt en kort, rudimentär tumme. 
Svansen utgöres blott af en liten, nästan naken stjelk. Hit bör 
Wombat (Ph. vombat Geoffr.), som ofvan är brungrå, under hvit. 
Finnes på Nya Holland och är ungefär af en gräflings storlek. 

IV. Ordningen: Kloakdjur. 
Monotremata. 

Hithörande märkvärdiga djur bilda liksom en öfvergång från 
däggdjuren till foglarne och reptilierna; ty liksom hos dessa ut- 
mynna hos kloakdjuren såväl ändtarmens som generationsorganernas 
öppningar i en gemensam kloak, och utom nyckelben hafva de främre 
extremiteterna tvenne andra ben, som aldrig finnas hos andra däggdjur, 
men deremot egas af de 2 följande djurklasserna. 1 afseende på den 
inre organisationen hafva de föröfrigt mycken öfverensstämmelse med 
pungdjuren; men ehuru de ega pungben, hafva de dock ingen säck 
under buken för upptagandet af ungarna. Munnen hos dessa djur 
saknar köttiga läppar, äfvenså tänder och utgöres af en hornartad 
näbb. Ögonen äro små och utöron saknas. Hannen har en sporre 
på bakbenet, som man orätt ansett för giftig. De lefva af insekter, 
blötdjur o. s. v., och förekomma endast i Nya Holland och Van 
Diemens land. Endast tvenne hithörande slägten äro bekanta, 
nemligen : 

1) Myrpiggsvin-slägtét (Echidna Cuv.). Näbben lång och smal. 
Tungan masklik och utsträckbar Tänder saknas, men i gomen 
finnas flera rader af bakåt riktade horntaggar. Kroppen hårig och 
på ryggen försedd med styfva taggar. Framfötterna väpnade med 
starka gräfklor. Hit hör Myrpiggsvinet (E. hystrix Cuv.), som' till 
färgen är svartbrunt. Det tinnes på Nya Holland och lefver af 
myror och termiter. Man känner äfven en annan art, E. setosa, 
från Van Diemens land. 

2) Näbbdjur-slägtet (Ornithorhynchus Blumb.). Näbben lång, 
platt och hornartad, liknande en anknäbb, och i hvardera käken 
försedd med 2 platta, ihåliga tuggskifvor. Tårna förenade genom 
simbud. Svansen platt, såsom bäfverns, men hårig. Hit hör Näbb- 
djuret (O. paradoxus Blumb.), som till färgen är mörkbrunt eller 
svartaktigt, och lefver vid sjö- och flodstränder i Nya Holland och 
Van Diemens land. Dess föda består af vatteninsekter, blötdjur 
o. s. v. 



TILLÄGG. 



421 



Tillägg. 

Sid. 88. Efter att ytterligare hafva underkastat Vesperugo 
borealisem närmare granskning, tror jag mig nu hafva skäl att 
anse, K denna flädermus, snarare än den förra, är den verkliga 
V. murmus Linn. 

Sid. 180 Gräfiingens parningstid. Ehuru jag vid omnämnan- 
det af årstiden för gräfiingens parning redan hyste den tanken, att 
något observationsfel blifvit begånget och gifvit anledning till, att 
man trott densamma infalla på senhösten, ansåg jag mig dock icke 
böra uppträda med någon annan åsigt, synnerligen som jag icke 
kunde gifva densamma något stöd af egen erfarenhet. Men sedan 
den del af min afhandling, som innefattar gräfiingens naturalhisto- 
ria, redan var tryckt, fick jag läsa en uppsats uti Jägarförb. nya 
Tidskrift andra årg. 3 häftet sid 153 om gräf svinshonans slägtlif 
af H. W. Wheelmght, som gifver mig anledning att äfven uttala 
min åsigt rörande denna sak. Frågan är, huruvida gräflingen parar 
sig om våren eller om hösten. Jag för min del antager att par- 
ningen sker under den förra årstiden, och det af skäl, som jag nu 
i korthet vill anföra. 

Det är en känd sak, att rofdjuren, för att icke äfven tala om 
de flesta andra däggdjur, under parningstiden till den grad låta 
könsdriften taga ut sin rätt, att de blott springa oroliga omkring 
för att uppsöka hvarandra, att de försaka snart sagt all föda och 
att de följaktligen under den tiden i betydlig mån afmagra. Om 
vi nu antaga, att äfven detta är förhållandet med gräflingen, h vilket 
ingen torde betvifla, så följer deraf, att äfven detta djur måste vara 
mycket magert om hösten, ifall dess parning då skulle ega rum. 
Men nu veta vi deremot, att förhållandet är alldeles tvärtom. Gräf- 
lingen, liksom alla andra hibernerande djur, måste också om hö- 
sten, enligt min tanke, vara fri från alla andra omsorger, för att 
ostördt kunna frossa och såmedelst förse sig med ett rikligt förråd 
af fett, på hvars bekostnad han sedermera under sin vintersömn 
skall lefva. Jag tror af denna anledning, att gräfiingens parning- 
försiggår ungefär samtidigt med björnens, d. v. s. i Maj eller Juni, 
och att således gräflingshonan, liksom björnhonan, går längre drägtig 
än honorna af andra rofdjur. 



INNEHÅLL 



Inledning. Sid- 
Djurens allmänna kännetecken. — Skilnaden mellan djuren och 

växterna ... 1- 

Djurens organiska väf nåder och organer. Celler 2- 

Indelning af djurens funktioner 3 

Sensationsorganer. — Nervsystemet, — Sinnesorganerna 4- 

Börelseorganer. .". v . . . 5 

Närings- eller Nutritionsorganer 5 

Forlplantningsorganer. Olika fortplantning 6- 

Djurrikets indelning. — Vertebrerade djurens kännetecken 8 

1. Däggdjuren. 

Deras kännetecken 9 

2. Däggdjurens sensationsorganer. 

Nerverna 11 

Sinnesorganerna 13. 

Känselsinnet. — Smaksinnet. — Luktsinnet. — Hörselsinnet. 

3. Däggdjurens rörelseorganer. 

Musklerna 22 

Benskellettet 22- 

Hufvudets ben. — Bålens ben. — Extremiteternas ben. 

4. Däggdjurens nutritionsorganer. 

Digestionen och dess organer 36 

Absorptionen och dess organer 46 

Blodet, cirkulationen och dess organer 48 

Bespirationefi och dess organer 54 

Exhalationen eller iiidunstningen 57 

Sekretionen eller af söndringen och dess organer 58 

Assimilationen .» 60 

5. Däggdjurens fortplantningsorganer. 

De hanliga 61 

De honliga 64 

6. Däggdjurens fortplantning och utveckling 65 

7. Däggdjurens lefnadssätt, ålder, utbredning m. m 69- 

8. Däggdjurens indelning i allmänhet 75 

9. Öfversigt af de Skandinaviska Däggdjurens ordningar och familjer... 77 

I. Ordningen. 

Flädermöss. Chiroptera "81 

Fam. 1. Flädermöss med slät nos. Vespertiliones 82 

fam. 2^ Flädermöss med skinnflikar på nosen. Phyllostoraata 92 



TNNEHÅLL. 423 

II. Ordningen. 

Insektätare. Insectivora 93. 

Fam. 2. Mullvadar. Talpina 94. 

Fam. 3. Näbbmöss. Soricina 99. 

Fam. 4. Igelkottar. Erinacei 104. 



III. Ordningen. 

Rofdjur. Carnivora 107. 

Fam. 5. Kattartade Bo/djur. Felina 109. 

Fam. 6. Hundartade Rofdjur. Canina 124. 

Fam. 1) Zibetkattor. Vivtsrriiia 161. 

Fam. 7. Björnar. Ursina 162. 

Fam. 8. Märdartade Bo/djur. Mustelina 175. 



IV. Ordningen. 

Skäldjur. Piimipedia 210. 

Fam. 9. Skålar. Phocina 212. 

Fam. 10. Hmlrossar. Trichechina 223. 

V. Ordningen. 

Gnagare. Glires 227. 

Fam. 11. Ekorrar. Sciurina 229. 

Fam. 12. Hasselmöss, Myoxina 237. 

Fam. 13. Båttor. Murina 240. 

Fam. 14. Sorkar. Arvicolina 251. 

Fam. 15. Bä/rar. Castorina 269. 

Fam. 16. Harar. Leporina 277. 

Fam. 1) Blindmöss. Spalacina 294. 

Fam. 2) Springråttor. Macropoda 294. 

Fam. 3) Piggsvin. Aculeata 295. 

Fam. 4) Bråchnöss, Orycterina 296. 

Fam. 5) Harmöss. Lagostoma 296. 

Fam. 6) Marsvin. Subungulata 296. 

VI. Ordningen. 

Idislare. Ruminantia 297. 

Fam. 17. Hjortar. Cervina 301. 

Fam. 18. Boskapsdjur. Cavicornia 336. 

Fam. 1) Kameldjur. Tylopoda 367. 

Fam. 2) Giraffer. Devexa 368. 

VII. Ordningen. 

Enhofvade Däggdjur. Solidungula 369. 

Fam. 19. Hästar. Equina 369. 

VIII. Ordningen. 

Mångklöfvade Däggdjur. Multungula 381. 

Fam. 20. Svin. Setigera 382. 

Fam. 1) Uddatåiga Tjockhudar. Anisodactyla 388. 

Fam. 2) Flodhästar. Obesa 389. 

Fam. 3) Elefanter. Proboscidea 390. 



424 



INNEHALL. 



IX. Ordningen. 

Hvaldjur. Cetacea 391. 

Fam. 21. Delfiner. Delphinodea 393. 

Fam. 22. Hvalfiskur. Balsehodea 399. 

Utländska Däggdjur tillhörande sådana ordningar, som icke äro re- 
presenterade hos oss 409. 

I. Ordningen. 

Apdjur. Quadrnmana 409. 

II. Ordningen. 

Trögdjur eller Tandfattige djur. Bruta 1. Edentata 415. 

Fam. 1. Sengångare. Tardigrada 416. 

Fam. 2. Gördeldjur. Cinguläta. . . 416. 

Fam. 3. Myrätare. Vermilinguia 416. 

III. Ordningen. 

Pungdjur. Marsupialia 417. 

Fam. 1. Pungråttor. Pedimana 418. 

Fam. 2. Pungmhrdar. Dasyurina 418. 

Fam. 3. Klättrande Pungdjur. Scandentia 419. 

Fam. 4. Hoppande Pungdjur. Macropoda 419. 

Fam. 5. Gnagarelika Pungdjur. Glirina 419. 

IV. Ordningen. 

Kloakdjur. Monotremata 420. 



Register öfver de svenska namnen. 



Sid. 

^Eueasråtta 418. 

Aguti 297. 

Ai 416. 

Alpako 368. 

Antilop. 

Ko- 353. 

Stepp- 353. 

Apa. 

Björn- 414. 

Böl- 413. 

Gnagare-. 415. 

Glatt- 414. 

Gripsvans- r 413. 

Half- 414. 

Hel- 411. 

Hund- 411. 

Kapusiner- 413. 

Klo- 414. 

Lejon- 414. 

Långsvansad 411. 

Långvristad 415. 

Makako- 411. 

Näs- 411. 

Pung- 419. 

Rullsvans- 413. 

Siden- 414. 

Smal- 411. 

Trög- 414. 

Argali 343. 

Babian 413. 

Barbastell 85. 

Barkdjur 409. 

Bezoarbock 380. 

Bisamråtta 104. 

Bisonoxe 367. 

Bjur 271. 

Björn 164. 

Is- 173. 

Mvr- 168. 

Slag- 168. 



Sid. 

Tvätt- 174. 

Vickel- 175. 

Blendling 139. 

Blindmus 294. 

Bobak 237. 

Boricka 380. 

Buffeloxe 366. 

Bulldogg 138. 

Buskråtta 241. 

Bäfver 271. 

Sump- 296. 

Bäfverråtta 269. 

Bälta 416. 

Bältdjur 416. 

Chimpans 411. 

Chinchilla 411. 

Coaiti 413. 

Cuandu 295. 

Cuiy 295. 

Daman 389. 

Desman 104. 

Dingo 139. 

Dofhjort 316. 

Dogg 136. 

Dansk 138. 

Bull- 138. 

Dschiggetai 381. 

Dvergmus 102. 

Diigoag 409. 

Ekorre. 

Allmän 233. 

Flygande 231. 

Jord- 237. 

Elefant 351. 

Elg 324. 

Emgallo 388. 



I Faraokatt. 



162. 



Sid. 

Filfras 183. 

Fiskutter 203. 

Fjellfras 183. 

Fjellemmel 266. 

Fjellracka 157. 

Fjellräf 157. 

'Blå 158. 

Mörkbrun 158. 

Fjellsork 266. 

Flodhäst 390. 

Flodiller 200. 

Flygekorre 231. 

Flygpungdjur 419. 

Flädermus. 

Bredörade 85. 

Dverg- 87. 

Gråskymlig 87. 

Nordisk 88. 

Rostbrun 87. 

Stor 86. 

Får*) 343. 

Fältsork 268. 

Gaur 362. 

Gazell 353. 

Gems 352. 

Gepard 121. 

Get 339. 

Gibbon 411. 

Giraff 369. 

Gnu 353. 

Grindhval 396. 

Gräfgalt 178. 

Gräfling 178, 421. 

Amerikansk 181. 

Gräfsvin 178. 

Gräfving 178. 

Grönlandshval 405. 

*) De särsskilda fårracerna 
finnas upptagna på sid. 
344-347. 



426 



REGISTER. 



Sid. 

Hafert 218. 

Hafsbjörn 227. 

Hafslejon 227. 

Hafsleopard 226. 

Hafsutter 210. 

Hafsvikare 213. 

i Hamster 251. 

Hare. 

Afrikansk 293. 

Amerikansk 293. 

Back- 281. 

Brasiliansk 293. 

Pjell- 281. 

Mexikansk 293. 

Mo- 281. 

Nord- 281. 

Polar- 282. 

Pung- 419. 

Röd 282. 

Seländsk 292. 

Silkes- 292. 

Skogs- 280. 

Skånsk 280. 

Snö- 280. 

Storörad 293. 

Svart 282. 

Svarthalsad 293. 

Syd- 280. 

Tomt- 281. 

Troll- 282. 

Tysk 292. 

Ull- 296. 

Vanlig 280. 

Hasselmus 238. 

Hermelin 195. 

Hiller 199. 

Hjort 

Dof- 316. 

Kron- 303. 

Mysk- 335. 

Hj ortsvin 388. 

Hund 134. 

Abyssinisk 139. 

Albanesisk 139. 

Band- 137, 138. 

Bernhards- 139. 

Blod- 136. 

Bologneser- 138. 

Calabrisk 139. 

Dalbo 136. 

Dubbelnosad 138. 

Eskimo- 139. 

Plygande 93. 

Harlekins- 138. 





Sid 


Hyen- 


161 




137, 138. 


Kurs- 


139. 




139. 


Naken 


138. 


Newfoundlands- . . 139. 


Otaheitisk 


139. 


Par for ce— 


139 


Pomeransk 


138 


Puckel- 


139 


Rapphöns- 


135 


Rått- 


138 


Schweiss- 


139 


Siden- 


138 


Si a ortav— 


136 


Spctrtciiisk 


139 


Turkisk 


138 


Utter- 


139 


Vfl Vcr- 


139 


Vaktel- 


138 


Vall- 


138 


Vildsvins- 


138. 


Viudt- 


137 


Viverra 


161. 


Hval. 




Grönlands - 


405 


Puckel- 


402. 


Sill- 


401. 


Vik- 


401. 


Hvalbund 


396 


Hvitfisk 


397 


Hvitnos 


398 


Hvitskärving 


399 


Hyena. 




Pläcki 0- 


124 


Str immig 


124 


Hyenbund — 


1 £i 


Häst *) 


371. 


Hästskonäsa 


92. 


Igelkott. 


107. 


Långörad 


Svanslös 


107. 


Vanlig 


106. 


Ikorre 


233. 


Iller 


199. 


Plod- 


200. 


Tiger- 


201. 




122. 




173. 



) De särskilda hästracerna 
finnas anförda på sidd. 
373-376. 



Sid. 

Jaguar 121. 

Jerboa 295. 

Jerf 183. 

Jordråtta 262. 

Jordsork» 

Mindre 264. 

Större 261. 

Jordsvin 416. 

Jätteapa 411. 

Jättebval 400. 

Kalong 93. 

Kamel. 368. 

Kanin. 

Angöra- 292. 

Silfver- 292. 

Karakal 123. 

Katt 113. 

Parao- 162. 

Nubisk 122. 

Stepp...... 122. 

Vild- 122. 

Zibet- 162. 

Kattlo 116. 

Klappmyts 222. 

Klipptax 389. 

Korsak 160. 

Kronhjort 303. 

Kuguar 121. 

Känguruh 419. 

Lama 368. 

Laman tin 409. 

Lejon 121. 

Lekatt 195. 

Lemmel. 

Pjell- 266. 

Skogs- 267. 

Lemming 266. 

Leopard 122. 

Lo. 

Katt- 116. 

Räf- 116. 

Röd 123. 

Snmp- 123. 

Varg- 116. 

Läderlapp 83. 

Maki 414. 

Mandrill 413. 

Markatta. 

Grön 412. 

Hvithalsad 412. 

Hvitögd 412. 



REGISTEK. 



427 



Sid. 

Markmus 265. 

Marsvin 296. 

Mops 138. 

Bastard- 138. 

Mufflon 343. 

Muldjur 381. 

Mullsork 261. 

Mullvad. 

Allmän 95. 

Blind 99. 

Guld 99. 

Vatten- 99. 

Mullvadsmus 294. 

Mulåsna 380. 

Murmeldjur 236. 

Mus. 

Blind- 294. 

Blå- 268. 

Brand- 250. 

Dverg- 250. 

Fjell- 266. 

Hus- 248. 

Mark- 265. 

Mullvads- 294. 

Pung- 419. 

Skogs- 249. 

Myrkott 417. 

Myrpiggsvin 420. 

Mvrslok 417. 

Myskhjort 335. 

Myskoxe 354. 

Mysksvin 388. 

Mård. 

Asp- 193. 

Furu- 186. 

Pung- 418. 

Skogs- 186. 

Sten- 192. 

Narhval 398. 

Nattblacka. 

Fransad 90. 

Hårbent 92. 

Långörad 89. 

Mustascherad 91. 

Vatten- 91. 

Nippon 139. 

Noshörning 389. 

Näbbdjur.; 420. 

Näbbhval 398. 

Näbbmus. 

Allmän 102. 

Fält- 103. 

Liten 102. 



Sid. 

Tjocksvansad 102. 

Vatten- 100. 

Näsapa 412. 

Nötboskap 355. 

Ondatra 269. 

Opossum 418. 

Orang-utang 411. 

Otter 203. 

Oxe. 

Bison- 367. 

Buffel- 366. 

Dverg- 358. 

Grymt- 366. 

Högnackad 357. 

Tam*) 355. 

Pansardjur 416. 

Panther 122. 

Piggs v in 106, 295. 

Klättrande 295. 

Myr- 420. 

Pinnsvin 106. 

Piphare 294. 

Plöjråtta 265. 

Prairiehund 237. 

Puckelhval 402. 

Pudel 138. 

Dverg- 138. 

Puma 121. 

Pungapa 419. 

Punggnagare 420. 

Punghare 419. 

Pungmus 419. 

Pungmärd 418. 

Pungråtta 418. 

Pungvarg 419. 

Quagga 381. 

Ramlare 288. 

Ren 331. 

Rotsork 269. 

Rabock 319. 

Rådjur 319. 

Råtta. 

iEneas- 418. 

Brun 245. 

Busk- 241. 

Bäfver- 269. 

Egyptisk 250. 

Fält- 249. 



*) De särskilda nötkrea- 
tursracerna finnas anför- 
dap a sidd. 358-362. 



Sid. 

Hus- 248. 

Jord- 262. 

Magasins- 245. 

Plöj- 265. 

Pung- 418. 

Skepps- 245. 

Skogs- 249. 

Skåps- 248. 

Små- 248. 

Spring- 294. 

Svart' 244. 

Räf 146. 

Brand- 148. 

Brasiliansk 161. 

Fjell- 157. 

Hvit 149, 157. 

Rmg- 149. 

Silfver- 149. 

Skogs- 148. 

Svart 149. 

Svartmagad 149. 

Räflo 116. 

Rörhval 400. 

Sai 413. 

Schakal 160. 

Sengångare 416. 

Siamang 412. 

Silkeshare 292. 

Sillhval 401. 

Sjubb 174. 

Sjusofvare 239. 

Sjöelefant 223. 

Sjöjungfru 409. 

Sjö-ko 409. 

Sjömunk 226. 

Skunk 201. 

Skogsdjefvul 413. 

Skogsmenniska 411. 

Skogssork 

Gråsidig 259. 

Långsvansad 258. 

Rödbrun 260. 

Skäl. 

Blås- 222. 

Botten- 213. 

Fjärd- 213. 

Grå- 220. 

Grönlands- 216. 

Hafs- 220. 

Inbotten- 213. 

Inskärs- 215. 

Kaspisk 219. 

Kubb- 213. 



428 



REGISTER. 



Sid. 

Ringlad , 215. 

Skäggig 218. 

Utskärs- 220. 

Skärfving 215. 

Slenter 203. 

Småvikare 215. 

Snabelmus 103. 

Snömus 198. 

Sork. 

Fjell- 266. 

Fält- 268. 

Jord- 261. 

Rot- 269 

Skogs- 257. 

Åker- 265. 

Spaniel 136. 

Spets 138. 

Springare 358. 

Springråtta 295. 

Spökdjur 415. 

Stenbock 338. 

Steppkatt 122. 

Stinkdjur 181. 

Storkobbe 218. 

Stöfvare 136. 

Störhval 395. 

Svin 384. 



Sid. 

Säl 212. 

Tanrek 107. 

Tanuki 161. 

Tapir 388. 

Tax 136. 

Tiger 121. 

Tiger-iller 201. 

Trädgårdssofvare.... 239. 

Tumlare 397. 

Tvättbjörn 174. 

Ullhare 296. 

Unau 416. 

Utter 203. 

Fisk- 203. 

Hafs- 210. 

Nordamerikansk . 209. 

Vampyr 92. 

Varg 127. 

Brasiliansk 160. 

Guld- 160. 

Prairie- 160. 

Pung- 419. 

Varglo 116. 

Vattenlemming 262. 

Vattenråtta 262. 



Sid. 

Vattensvin 297. 

Vesla 196. 

Små- 198. 

Vicent 367. 

Vickelbjörn 175. 

Vicunna 368. 

Vidbit 281. 

Vikhval 401. 

Vildkatt '.. 122. 

Vildsvin 381. 

Viverrahund 161. 

Vombat 420. 

Vårtsvin 388. 

Yak 366. 

Zebra 381. 

Zebu 362. 

Zibetkatt 162. 

Zisel 236. 

Zobel 194. 

Äkersork 265. 

Angermus 102. 

Åsna 380. 

Oresvin 395. 



Register öfver de latinska namnen. 

(De synonyma namnen äro betecknade med *). 





Sid. 


Agricola agrestis .... 


265. 


Alces palmatus 


324. 


Antilope bubalis .... 


353. 


Dorcas 


353. 


Gnu 


353. 


Kupicapra 


352. 


Saisa 


353. 


Arctomys Bobac .... 


237. 


ludovicianus 


237. 


Mar mota 


236. 


Arvicola oeconomus 


269. 


arvalis 


268. 


Ateles paniscus . . 


413. 


Auchenia Lama 


368. 


Paco 


368. 


Vicunna 


368. 


Balaena antarctica . . 


405. 


australis 


405. 


borealis 


405. 


gibbosa 


405. 




405. 


japonica 


405. 


marginata 


405. 


mysticetus 


405. 


* nord caper 


405, 


Balsenoptera Boops. 


402. 


Gi<?as 


400. 


laticeps 


401. 


Musculus 


400. 


rostrata 


401. 


Bos americanus 


367. 


Bison 


367. 




366. 


* frontosus 


357. 




366. 


*lona;ifrons 


358. 


moschatus 


354. 


* primigenius 


357. 



Sid. 

Taurus... 355. 

Bradypus didactylus 416. 

tridactylus 416. 

Cameleopardalis Gi- 

raffa 369. 

Bactrianus 368. 

Camelus Dromeda- 

rius 368. 

Canis alopex 148. 

argentatus 149. 

aureus 160. 

Azarae 161. 

Corsac 160. 

cruciger 149. 

familiaris *) 134. 

jubatus 160. 

Lagopus 157. 

lo.trans 160. 

Lupus 127. 

pictus 161. 

viverrinus 161. 

vulpes 146. 

Capra ^Egagrus .... 339. 

Hircus 339. 

Ibex 338. 

Capreolus vulgaris . 318. 

Castor Eiber 271. 

Catoblepas Gnu 353. 

Cavia Cobaya 297. 

Cebus capucinus 413. 

Centetes ecaudatus . 107. 

Cercolabusinsidiosus 295. 

preliensilis 295. 

Cercoleptes caudi- 

volvulus 175. 

*) De särsskilda hundsla- 
gens latinska benämnin- 
gar finnas angifna på 
sidd. 138-139. 



Sid. 

Cercopithecusoethiops412. 

fuliginosus 412. 

sabaeus 412. 

Cervus Alces 3^24. 

Capreolus 318. 

* corsicanus 314. 

Dam a 316. 

Elaphus 303. 

*gerinanicus 314. 

strongyloceros — 314. 

Tarandi 331. 

•Wallicbii 314. 

Chlamydophorus 

truncatus 416. 

Chrysochloris inau- 

rata 99. 

Cricetus frumenta- 

rius 251. 

Crocidura Araneus . 103. 

leucodon 103. 

svaveolens 103. 

Crossopus fodiens.. 101. 
Cynailurus jubatus . 123. 
Cynocephalus Mor- 
mon 413. 

Sphinx 413. 

Cystophora cristata. 222. 

proboscidea. . . ! 223. 

Dasyprocta Aguti... 297. 
Dasypus novemcinc- 

tus 416. 

Dasyurus viverrinus 418. 
Daubentonia mada- 

gascariensis 415. 

Delphinapterus Leu- 

cas 397. 

Delpbinus acutus... 395. 

albirostris 394. 



430 



REGISTER. 



Sid. 

Delphis 394 

•Ibsenii 394 

Leucas 397. 

*leucopleurus 395. 

*Orca 396. 

*pbocaena 397. 

* Tursio 395. 

Dicotylus torquatus 388. 

Didclphis dorsigera 418. 

virginiana 418. 

Dinoterium gigan- 

teum 409. 

Dipus Sagitta 295. 

Ecbidna Hystrix .... 420. 

Elephas africanus . . . 391. 

indicus 391. 

Equus Caballus 371. 

Hemonius 381. 

Quagga 381. 

Zebra 381. 

Erinaceus auritus... 107. 

europaeus 106. 

Eriomys lanigera . . . 296. 

Felis Catus 122. 

*Cervaria 146. 

Chaus 123. 

Concolor 121. 

domestica 113. 

Irbis 122. 

Leo 121. 

Lynx 116. 

maniculata 122. 

Manul 122. 

Onca 121. 

Pardus 122. 

rufa 123. 

Tigris 121. 

'virgata 116. 

Fiber zibethicus 269. 

Foetorius Erminea . 195. 

Euro 201. 

Lutreola 200. 

nivalis 198. 

Putorius 199. 

sarmaticus 201. 

Georrhvchus capen- 

sis 294. 

Grampus Gladiator . 395. 

Melas 396. 

Orca 396. 

Gulo borealis 183. 



Sid. 

Halichaerus Grypus. 220. 

Halicore cetacea — 409. 
Halmaturus gigan- 

teus 419. 

Ilapale Jacchus 414 

penicillatus 414. 

Herpestes Ichneu- 

nion 162. 

Hipparion 369. 

Hippopotamus am- 

phibius 390. 

Hippotberium 369. 

Hydrocbaerus capy- 

bara... 297. 

Hyena crocuta 124. 

Hylobates Lar 411. 

syndactylus 412. 

Hyperoodon 'borealis 398. 

rostratus 398. 

Ilypudaeus glareolus 258. 

rufocanus 259. 

rutilus 260. 

Hyrax capeusis 389. 

Hystrix cristata 295. 

Inuus cynomolgus.. 412. 

sylvanus 412. 

Lagomys alpinus ... 294. 

Lemur Catta 414. 

Lemmus agrestis ... 265. 

amphibius 261. 

glareolus 258. 

*medius 264. 

norvegicus 266. 

ratticeps 264. 

rufocanus 259. 

rutilus 261. 

schisticolor 267. 

Lepus aegypticus 293. 

'albus..." 282. 

'alpinus 282. 

americanus 293. 

'borealis 281. 

bracbvurus 293. 

Calotis 293. 

campestris 293. 

'canescens 280- 

Cuaiculus 292. 

europaeus 292. 

'glacialis 282. 

'hibernicus 283. 

hispidus 293. 

Macrotis 293. 



Sid. 

niger 282. 

nigricollis 293. 

timidus 280. 

Macroscelides typi- 

cus 104. 

Manatus americanus 409. 
Manis longicaudata 417. 
M^gatherium Cuvieri 415. 
Meles labradorius. . . 181. 

Taxus. .: 178. 

Mephitis Cbinga ... 182. 

mesoleuca 182. 

Midas Rosalia 414. 

Ursula 414. 

Mus agrarius 250. 

alexandrinus 250. 

decumanus 245. 

minutus 250. 

Musculus 248. 

Rattus 248. 

sylvaticus 249. 

Mustela Erminea... 195. 

Foina 192. 

Lutreola 200. 

Martes 186. 

Putorius 199. 

'vulgär is 198. 

Zibellina 194. 

Mycetes seniculus . 413. 
Mylodon robustus.. 415. 
Myodes Lemmus ... 266. 

schisticolor 267. 

Myogale moschata.. 104. 
Myopotamus Coypus 296. 
Myoxus avellanarius 234. 

Glis 239. 

quercinus 239. 

Myrmecopbaga di- 

dactyla 417. 

jubata 417. 

Nasua socialis 174. 

Ornitborynchus pa- 

radoxus 420. 

Orycteropus capensis 416. 
Otaria jubata 227. 

Stelleri 227. 

Ursina 227. 

Ovis Argali 343- 

Aries 343. 

hispanica 343. 

Musimon 343. 



REGISTER. 



431 



Sid. 

steatopyga 345. 

Strepsiceros 345. 

Paludicolaamphibius 261. 

ratticeps 264. 

Pelagius leopardmus 226. 

Monachus 226. 

Petaurus pygmaeus . 419. 
Phacochoerus afri- 

canus 388. 

Pbalangista ursina.. 419. 
PhascolomysVombat 420. 
Phoca *annellala ... 215. 

barbata 218. 

caspica 219. 

'foetida 215. 

groenlandica 216. 

hispida 215. 

vitulina 213, 

Pbocaena communis 397. 
Phyllostoma Spec- 

trum 92. 

Plecotus auritus .... 83. 
Porcus Babyrussa . . 388. 

Piocyon Lotor 174. 

Pteromys volans.... 231. 
Pfceropus edulis 93. 

Rangifer Tarandus . 331. 



Sid. 

Rhinoceros africanus 389. 

indicus 389. 

javanicus 389. 

sumatrensis 389. 

Rbinolophus ferrum 

equinum 93. 

Hipposideros 92. 

Rhytina Stelleri 409. 

Scalops aquaticus... 99. 

Sciurus vulgaris .... 233. 
Semnopithecus na- 

sicus 412. 

Simia Gorilla .* 411. 

Satyrus 411. 

Troglodytes 411. 

Smintbus vagus 241. 

*betulinus 241. 

Sorex "pumilus 103. 

pygmaeus 102. 

vulgaris 102. 

Spalax Typblus 294. 

Spermopbilus citillus 236. 

Stenops tardigradus 415. 

Sus Scrofa 384. 

S. domesticus .... 384. 

Synotus Barbastellus 85. 

Talpa caeca 99. 



Sid. 

europaea 95. 

Tamias striatus . . .. 237. 

Tapirus americanus 388. 

indicus 388. 

Trichechus Rosma- 

rus 224. 

Urs us Arctos 164. 

* euryrhinus 166. 

* formiearius 166. 

maritimus 173. 

Vespertilio Bechstei- 

nii 89 

dacycneme 92 

Daubentoni 91 

mystacinus 91 

Nattereri 90. 

Vesperugo borealis 88, 421 

discolor 88 

murinus 87 

Myotis 88 

Nathusii 87 

* Nilssonii 88 

Noctula 86, 

Pipistrellus 87 

Viverra Civetta 162 

Genetta 162 

Zibetha 162 



RÄTTELSER OCH TRYCKFEL. 



OlU. 


4 rad 


5 står 






läs : 


företer 




6 » ' 


19 » 






» 


lefvande 


)) 


9 * 


6 » 


Dacypus 




)) 


Dasypus 


» 


16 » 


9 » 


yttélt 






ytterst 




56 » 


5 » 


förkruka/' 




» 


förbruka/- 




57 » 


11 » 


kvarigenom 




» 


hvarigenom 




70 » 


7 » 


extremiteterna 






extremiteter 




77 » 


10 » 


inhibition 






inbibition 


)) 


83 » 


8 » 


1 






1 eller 2 


» 


83 » 


11 » 


längre 






merändels längre 




106 » 


3 » 


framom den svarta 


spetsen 




framom den livita spetsen 








hvita 




svarta 




117 fig. 


80 » 


c kindtanden 






knöltanden 




140 rad. 


2 » 


omtalat 






omtaladt 


'V 


142 >» 


3 » 


djur 






diurs 


» 


157 figg 


. 1 och 


2 äro numrerade i 


motsatt 


ordning. 




157 rad. 


9 står : 


betygdlig 




läs : 


betydlig 




186 » 


3 » 


Roftänderna 






Roftänderna i underkäken 




218 » 


15 » 


vågformigt 




» 


bågformigt 




222 » 




35 






30 


» 


231 » 


kl 


fölsigtigt 






försigtigt 




238 »> 


11 »> 


spetten 






spetsen 




243 » 


22 » 


försighet 






försigtighet 




249 » 


17 » 


rygaen 
DilpLis 






ryggen 




394 » 


15 » 




» 


Delphis 



Andra små felaktigheter, som under tryckningen här och hvar möjligen till- 
kommit, torde läsaren benäget sjelf rätta. 



2 

S_^SMITHSONIAN JNSTITUTION NOlinillSNl NVINOSH1IWS S3IHVHa 

70 

oi > 

- 

m 

Ml NVIN0SH1IWS S3iavuan LIBRARIES^SMITHSONIAN^INSTITUTl 

CO tO - 2; 






2 ^Lii^ > 2 

CO 2! CO - </) 

S SMITHSONIAN INSTITUTION NOlinillSNl NVINOSH1IWS S3 I UVä 8 

w to - co 

LU ^^r-^ 2 




JI^NVINOSHIIWS S3ldVdail LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTI 

co ± co — f= to 

S SMITHSONIAN INSTITUTION NOlinillSNl NVINOSH1IWS S3 I HVU 8 

2 

s i IT 

> " 2 Xi^os^/ > ' 

II_NVIN0SHimS C °S3 I d Vy 8 n^LI B RAR 1 ES W SMITHSONIAN Z |NSTITUTI( 

2 \ .°? „ . =; ^ 

LU 






-» 2 -J 2 

S SMITHSONIAN INSTITUTION NOlinillSNl NVINOSH1IWS S3IUVH8 

2 r- ... z 




z '* -J z 

ARIES SMITHSONIAN^INSTITUTION NOlinillSNI^NVINOSHJLIWS S3I 




nilJLSNI~"NVINOSHJLIWS S3ldVdai"l~LIBRARIES SMITHSONIAN ~INS 

Z w Z v' ^ Z 

O 

C/) 




MARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOlinillSNI NVINOSHJLIIAIS S3 






nillSNI^NVINOSHHWS^SB I U VU a II^LI B RAR I ES^SMITHSONIAN^INS 





co ^ — co - w 

RAR I ES SMITHSONIAN INSTITUTION NOllfUllSNI NVIN0SH1MS S3 

z co z 

CO 

- o 



niliSNI^NVINOSHimS^SB I dVH a 11 LIBRARIES SMITHSONIAN 1NS 
~ co = 



a: 
< 

_J Z — _J Z 

RAR I ES SMITHSONIAN^INSTITUTION^NOIinillSNI^NVINOSHimS^SB 

o 



CO £ """ CO > — 

INOSHJLIIMS S31HVaan Ll BRAR I ES SMITHSONIAN jn 

CO Z ,v 2 - 






— /C*